Motivering (skydd): Kållerstads kyrka är uppförd 1858 på ny plats ovanför kyrkbyn,
väl synlig med intilliggande f.d. skola. Kyrkan utgör en typisk
representant för empiretidens kyrkoideal: stora rena volymer med
rundbågsfönster, rundat kor, mittport, lunettfönster samt torn med
lanternin. Symmetri och enkelhet är ledord. Blyspröjsade fönster
och västport från byggnadstiden är viktiga delar av autenticiteten.
Interiören har kvar empirens karaktäristiskt luftiga rumslighet med
ursprungligt brädvalv. Altare, altarring, predikstol, läktare och
sluten bänkinredning från byggnadstiden bidrar starkt till helhetsintrycket. Flera detaljer i utförandet är typiska för tidens kyrkor i
nordvästra Småland och sydöstra Västergötland. Orgelverket från
1877 är en av få bevarade senromantiska orglar i länet och det enda
som bevarats av C J Carlsson och J Andersson, därmed har det ett
mycket högt musikhistoriskt värde. Orgelfasaden uppvisar drag av
det sena 1800-talets nystilar. Senare karaktärsskapande inslag utgör
altartavlan från 1866 som är en kopia av Fredric Westins populära
”Kristi förklaring”, vilken återfi nns i många kyrkor från denna tid.
Det enda påtagliga avtrycket från 1900-talet utgör korfönstrens
färgade antikglas, en karaktäristisk åtgärd vid restaureringar av empirekyrkor. Den senaste renoveringen 2001-02 resulterade främst i
läktarunderbyggnad med lillkyrka och lösgörande av altaret, vilket
får ses som åtgärder typiska för vår tid. En ny och enhetlig färgsättning
i beige lasyr tillkom då. De grå tonerna på altaruppsats,
predikstol och läktare m.m. får dock anses som mer eller mindre
ursprungliga. I tornet fi nns bevarade sädesbingar, vilka vittnar om
kyrkans dubbla funktion i gången tid. Storklockan är medeltida
och ännu i bruk. Från gamla kyrkan är även ett triumfkrucifi x i
kyrkorummet. På vinden ligger figurmålade takbräder och bänkdörrar
från gamla kyrkan.
Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan:
- Kyrkan har ett monumentalt läge i landskapet, tillsammans med
gamla kyrkskolan.
- Kyrkans föga förändrade exteriör utgör en god representant för
de stilrena empirekyrkorna.
- Interiörens bevarade karaktär och inredning från uppförandet.
- Det senromantiska orgelverket är ett av få bevarade i länet.
- Bevarad inredning och inventarier från gamla kyrkan i kyrkorum
och på vind.
Inventeringsår (2006)
Kållerstads kyrka är en murad salkyrka av granit från 1858. Långhuset
har ett närmast fullbrett rundat kor i öster och norr om detta
en sakristia. I väster reser sig ett torn med lanternin. Ingångarna är
genom tornet i väster och en mittport på södra långsidan. Arkitekturen
är i allt ett typiskt exempel på empiretidens strama kyrkobyggnadsideal
med reducerade former och rundbågiga muröppningar.
Kyrkan vilar på en utkragande sockel med gråmålad spritputs.
Fasaderna bär en finkornig spritputs med vit kalkfärg. Alla muröppningar
har slätputsade omfattningar. I tornväggarna sitter överputsade
ankarslutar i höjd med de olika bjälklagen. På sydsidan står
byggnadsåret 1858 med järnsiffror. Tornets klockvåning har rundbågiga
ljudöppningar med parluckor från byggnadstiden, klädda
med brunmålad sentida fiskbenspanel. Västporten är en ursprunglig
pardörr med halvfranska fyllningar, räfflat basparti och utanpåliggande
lås. Ovan porten sitter ett lunettfönster. Mittporten består
av en pardörr från omkring 1900 med likartat utförande. Båda är
brunmålade. Ovan mittporten är en granitplatta med inskription
om byggnadsår och regent. Överst är ett lunettfönster. Port och lunett
inramas av två pilastrar som bär en kvaderritsad rundbåge. Båda
portarna har ursprungliga granithällar som trappor, den västra med
en rullstolsramp av granit och svart stålrörsräcke. Sakristiingången
har en port från 1951 med diagonalställd träpanel. Långhus och
kor genombryts av stora symmetriskt placerade rundbågsfönster. De
har brunmålade träbågar från byggnadstiden med delvis handblåsta
glasrutor i blyspröjs. I tornets västfasad finns ett rundfönster och
i västgaveln två lunettfönster, vilket är karaktäristiskt. Långhuset
bär ett sadeltak med täckning av rombiska cementpannor. Kortaket
har en rundad valmning och täcks av kopparplåt. Sakristian bär ett
valmat sadeltak med trapetskorrugerad svart plåt. Tornens takfall
är flacka och täckta med kopparplåt. Den fyrkantiga lanterninen
av vitmålat trä har rundbågsfönster från 1965, hörnpilastrar samt
grönmålad dekor i form av bl.a. tandsnitt och romber. Alla byggnadskroppar
har hängrännor samt stuprör. Kyrkans ursprungliga
takfötter är av ljust grönmålat trä med kraftig karnisprofil, tandsnitt
på tornet.
Kyrkans interiör präglas i stort av den ursprungliga empirestilen,
genom rumslighet och till stora delar bevarad inredning. Långhuset
övergår via en smal förtagning i ett rundat kor. Vid övergången är
på norra sidan predikstol och ingång till sakristia, i söder står ett
gustavianskt golvur. Kyrkorummets ingångar är i väster och söder.
I väster är en orgelläktare med underbyggnad. Fyra bänkkvarter
omgärdas av mitt- och tvärgång samt sidogångar. Ovan mittgången
hänger tre mässingskronor. Om ingen datering anges nedan så är
objektet i fråga från byggnadstiden. Golvet består av breda furuplank
som slipats. Det i en segmentbåge utkragande korgolvet ligger ett
trappsteg högre och ännu ett steg högre inom altarringen. I söder
är en ramp från 2001 i samma material med ett grått stålrörsräcke.
Väggarna är slätputsade och målade med en vit emulsionsfärg. De
rundbågiga fönstren har ospröjsade innerbågar från 1900-tal av
gråmålat trä. Korfönstren har blyinfattade, svagt färgade antikglas
från 1951. Mittporten har ett vindfång av trä i murlivet i form av
pilastrar som bär en överliggare, tillkommet 1951. Båda portarna
utgörs av helfranska pardörrar från nämnda år, lasyrmålade i beige
kulör. Till sakristian är en halvfransk dörr med samma kulör och
utanpåliggande lås. Kyrkorummet avslutas med ett fl ackt brädvalv,
målat i beige lasyr. Taklisten med sitt tandsnitt är målad i rött och
grågrönt. Ovan koret är ett hjälmvalv med samma behandling.
Altaret är sedan 2001 fristående. Det är ett gråmålat ramverk av
trä med fyllningar. På fronten är dekormåleri från tidigt 1900-tal
med Sankt Pers nycklar, kalken och en bibel med ett svärd. Altartavlan
är en rundbågig olja på duk från 1867, en kopia efter Fredric
Westins ”Kristi förklaring” som utförts av målaren Sven Johansson,
Karaby. Ramverket med räffl ade pilastrar och fronton med strålsol
är målat i grått och guld. Det är tillverkat av snickaremästare Joel
Spets, Sjöbo. Altarringen är rundad och består av en balustrad
med halva svarvade dockor mot en slät bakgrund. Den är målad i
vitt och grått med accenter i guld och röd bakgrund. Knäfallet är
stoppat. De ursprungliga grindarna är borttagna. I koret står en
dopfunt av trä är ett enkelt arbete från 1600-talet med plattskärning.
Predikstolen är i s.k. ”Mjöbäcksstil”, en vanlig empiremodell
i länets västra delar. Korgen är tidstypiskt rund med kraftig lagerbladsvulst mot basen, halva balusterdockor samt ett runt ljudtak
med lambrekäng och urna. Predikstolen är målad i grått med dekor
i guld och röd bakgrund till dockorna. Predikstolen nås från sakristian
via en rundbågig muröppning med trappa. Upphovsman till
predikstolen är antingen Erik Nyman, Kållerstad, som gjorde en
identisk för Bredaryds kyrka något år senare, eller nämnde Spets
som stod för en likadan i Jälluntofta 1861. I övergången mellan kor
och långhus sitter nummertavlor med förgyllda lyrkrön, tillverkade
av Spets. Bänkinredningen är sluten mot mittgången och öppen
mot sidogångarna. Mot mittgången är gavlar med räffl ad pilaster
och romb samt dörrar med halvfranska fyllningar och utskjutande
gångjärn. Bänkskärmarna är ramverk med liggande halvfranska
fyllningar. Krönlisten bär tandsnitt. Invändigt är bänkkvarteren
modifi erade 1951, varvid ryggarna gjorts lutande och nya sitsar tillkommit. Bänkinredningen är helt målad i beige lasyr med accenter
i rött, grått och guld. Dörrarna är ånyo numrerade. I koret fi nns
två symmetriska korbänkar. Läktaren gör en rundad utkragning på
mitten och bärs av tolv gråmålade, räffl ade kolonner, åtta av dem
i läktarunderbyggnaden. Läktarbröstet utgörs av ett ramverk med
halvfranska fyllningar, målat i grått med kanter i guld. I bröstets
mitt sitter en snidad lyra och några beslagsornament. Bröstet kröns
av ett tandsnitt och ett genombrutet spjälverk. Av de symmetriska
läktartrapporna så är den norra nybyggd 2001, båda är inbyggda.
De bakre läktarbänkarna är borttagna och har på södra sidan gett
plats för bl.a. predikstol och ljudtak från gamla kyrkan, en vitmålad
pjäs i renässans med plattskärningar och målade evangelister. Den
något indragna läktarunderbyggnaden fi ck nuvarande utseende
2001-02 och utgörs av en lillkyrka i söder och kapprum med förråd,
elcentral och handikapptoalett i norr. Väggarna mot kyrkorummet
är slätputsade och vitmålade, i övrigt beige träpanel. Lillkyrkan har
ett arkitektritat, trärent altare och lösa stolar. Orgelverket från 1877
består av en manual och pedal med 13 stämmor. Det är det enda
bevarade verket av Carl Johan Carlsson och Johannes Andersson,
Långaryd. Med sin oförändrade senromantiska karaktär besitter orgeln
ett mycket högt musikhistoriskt värde. Fasaden visar infl uenser
av nygotik genom de tre rundbågiga pipfältens krönande vimperger
med krabbor och de fi alformiga pipturellerna mellan rundbågarna.
Fasaden är målad i grått med dekor i guld. Trampbälgen är restaurerad.
Av inventarier i kyrkorummet märks på södra långsidan ett
triumfkrucifi x, sannolikt från 1300-talet, hårt restaurerat 1942.
Vapenhuset har ingång i väster med vindfång och port av glas och
svartmålat stål från 2001-02. Golvet består av slipade kalkstensplattor
från 1900-tal. I söder är en brant trappa från byggnadstiden med
spjälräcke och underbyggnad från 2001. Väggarna bär vit slätputs.
Taket består av breda, avlutade bräder, vilka likt den beiga helfranska
pardörren i öster är från byggnadstiden. Golv, trappor och bjälklag
i de övriga tornvåningarna är som regel från byggnadstiden och av
obehandlat trä. Trappuppgången i andra våningen är inklädd med
gipsskivor 2001 för att motverka kallras. På denna och nästa våning
fi nns ett antal sädesbingar som vittnar om att utrymmena haft en
funktion som tionde- eller sockenmagasin. I den femte våningen
hänger klockorna. Storklockan saknar inskription och har en ålderdomlig
bikupeform, vilket indikerar en tillkomst omkring 1300.
Lillklockan är gjuten 1792 av Jonas Magnus Fries, Jönköping. Alla
har de elektrifi erad ringanordning av nyare modell. Även lucköppningen
är automatiserad. På långhusvinden ligger en stor mängd
innertaksbräder från gamla kyrkan, med fi gurdekor utförd av häradsmålaren
Sven Niclas Berg 1763. De ligger lagda på och lutade
mot varann med stor risk för friktion och färgbortfall. Vidare fi nns
ett antal bänkdörrar från 1700-talet, varav en med målad blomsterdekor.
Sakristian har ytterport från 1951 med vindfång i murlivet
i öster. I sydväst är en trappa till predikstolen. Golvet består av slipade furuplank från byggnadstiden. Väggarna är slätputsade och
vitmålade, i öster med ett inmurat bönealtare. I norr är ett fönster.
Taket är plant med gråmålade bräder från byggnadstiden. Skrivbord
och förvaringsskåp i klassiserande anda är ritade av arkitekt Dahl i
samband med restaureringen 1951.
Fasadkulör (2006): Vit
Byggnadsdel (2006): Kor - Fullbrett, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Torn - Väster
Inventeringsår 2015
När biskop Tegnér 1835 förslog sammanbyggnad av Kållerstads och
Ås kyrkor så var den senare ”mycket förfallen och ansågs af flere
skäl böra nybyggas”. Nu föll dock sammanbyggnaden på grund
av osämja kring platsen för denna. Istället uppfördes en egen ny
kyrka för Kållerstad 1856-58 på ny plats. Byggmästare var Johannes
Bengtsson, Bökhult. 1866 hade församlingen medel för att låta
bekosta en altartavla, vilken utfördes av målaren Sven Johansson,
Karaby. Förebild var tavlan i Svenljunga kyrka, i sin tur en kopia
av Fredric Westins berömda ”Kristi förklaring”. Snickarmästare
Joel Spets, Sjöbo, gjorde ramverket. 1873 försågs lanterninen med
glasfönster. 1877 färdigställdes ett orgelverk av C J Carlsson och J
Andersson, Långeryd. 1890 fi ck kyrkan uppvärmning genom två
järnkaminer. 1935 utbyttes spåntäckningen på tornet mot kopparplåt,
troligen gjordes då samma med kortaket. 1942 genomgick
triumfkrucifi xet en hårdhänt restaurering hos konservator Erik
Sköld, Halmstad.
En genomgripande restaurering utfördes 1951 i enlighet med ett
program av arkitekt Johannes Dahl, Tranås. Folkmängden hade
sjunkit kraftigt och det fanns inte längre behov av alla 500 sittplatser.
Ursprungligen ville församlingen ha en triumfbåge mot
koret, i likhet med Ås, i vilken triumfkrucifi xet kunde placeras.
Detta godtogs ej av Riksantikvarieämbetet. De sotande kaminerna
byttes ut mot elektrisk uppvärmning, även belysningen och
orgelfläkten elektrifierades. Bänkarna glesades ut och gjordes bekvämare.
Gavlar, dörrar och skärmar återanvändes. Under läktaren gjordes
en underbyggnad med samlingsrum i söder och ett museum i norr
där bl.a. den gamla kyrkans predikstol och delar av dess innertak
exponerades. Korfönstren försågs på vanligt vis med tonat antikglas
för att dämpa dagern. Eventuellt tillkom innanfönstren även i övriga
kyrkan. Vindfång ordnades för mittporten och mellan vapenhus
och kyrka samt i sakristian. Korgolvet utökades för att ge bättre
plats vid bl.a. jordfästningar. Altarringens grindar igensattes och
ändarna kapades. Sakristian försågs med ny inredning, bl.a. specialritat
skrivbord och stolar i klassiserande anda. Golvet i kyrkan
slipades och laserades. Kyrkorummet ommålades under ledning av
målaremästare Mauritz Ekholm, Malmslätt. Riksantikvarieämbetet
ville se en återgång till ursprunglig färgsättning, men det är oklart
i vad utsträckning man gjorde detta. På bilder från tiden innan
restaureringen är inredningen hållen i en vit ton. Taket målades i
grå lasyr och väggarna avfärgades med en gråbruten vit emulsionsfärg.
Bänkkvarteren målades i grått och vitt med marmorerade
fyllningar i gult, invändigt hållna i grön lasyr. Bänknumreringen
slopades. I övrigt nyttjades några accenter i blått och rött i taklist,
altarring och predikstol. Byggmästare vid arbetena var Bertil Johansson,
Smålandsstenar. Vid okänt tillfälle försågs långhustaket
med cementpannor.
1965 utbyttes det rötskadade korset på lanterninen, vilket även
föranledde byte av det skadade taket och fönstren. De nya fönstren
utfördes i likhet med de gamla. Det nya korset gavs en stomme av
galvad plåt. Byggmästare var Vedel Johansson, Kållerstad. 1974
omputsades fasaderna av bröderna Bergström, Lidhult. Putsen
sprutades på, med undantag för det yttersta skiktet. Avfärgningen
skedde med ”tysk specialfärg”. Exteriöra snickerier ommålades.
1978 gjorde Ingvar Johansson på Västbo orgelbyggeri, Långeryd,
en försiktig restaurering av orgelverket under kontroll av Riksan-
tikvarieämbetet. Arbetena bestod av iståndsättande av mekanik
och registratur samt genomgång av väderlåda och pipor. 1995
ommålades exteriören.
2001-02 genomfördes en större renovering av arkitekt Lars Redegard,
Kalv. Västporten försågs med en permanent handikappramp
i granit. Åtgärder vidtogs för att få ett isolerat vapenhus, varvid ett
glasat vindfång gjordes (med tvekan från länsmuseet) och trappuppgången
till våning två inbyggdes. Läktarunderbyggnaden omdanades
till lillkyrka med utrymmen för bl.a. handikapptoalett. Den norra
läktartrappan byggdes om till större bekvämlighet. En del av läktarbänkarna avlägsnades för att ge plats åt den gamla predikstolen
m.m. I kyrkorummet så lösgjordes altaret och blev fristående för
att möjliggöra mässa ”versus populum”. Korgolvets sentida heltäckningsmatta togs bort och i söder byggdes en handikappramp med
räcke. Ljudanläggning med pulpet i ena bänkkvarteret installerades
och ljuskronorna försågs med förstärkt belysning i form av halogenstavar
av standardtyp. Kyrkorummet gavs en helt ny färgsättning
eftersom församlingen varken ville bevara den befi ntliga eller återgå
till den ursprungliga. Inredning och tak målades i beige lasyr med
accenter i främst rött. Bänkarna numrerades åter på församlingens
önskemål. Jönköpings läns museums konservatorer stod för rengöring
och omförgyllning av altaruppsats, predikstol och läktarbröst.
Elvärmesystemet utbyttes i samband med renoveringen. 2003
restaurerades orgeln av Bergenblad och Jonsson Orgelbyggeri AB.
Det rörde sig främst om justeringar, återställande av äldre bälgar,
ny fl äktlåda och smärre renovering av väderlådorna. Piporna rengjordes.
Riksantikvarieämbetet stod för kontrollen. Orgelfasaden
konserverades av Jönköpings läns museum.
År 1856-1858 Nybyggnad
Nybyggnad, kyrkan i sin helhet. Byggmästare Johannes Bengtsson,
Långaryd. Snickaremästare Joel Spets, Sjöbo.
Hantverkare - Snickare: Joel Spets
Byggmästare: Johannes Bengtsson
År 1866-2003 Ändring
Ändring - För specifika händelser, se pfd.
Byggmästare: Bertil Johansson
Byggmästare: Bröderna Bergström
Orgelbyggare: Carl Johannes Carlsson
Konservator: Erik Sköld, Halmstad
Orgelbyggare: Johannes Andersson
Arkitekt: Lars Redegard
Hantverkare - Målare: Mauritz Ekholm
Hantverkare - Målare: Sven Johansson
Byggmästare: Vedel Johansson
Länsstyrelsen i Jönköpings arkiv, med kopior ur ATA.
Växjö stifts frågelista om kyrkogårdar 1949.
Jönköpings läns museums arkiv.
Reftele pastorats arkiv.
ÄLDRE RITNINGAR - 1948 uppmätningsritningar (J Dahl).
KÄLLOR, LITTERATUR OCH ÄLDRE AVBILDNINGAR - Refteleboken, Växjö 1976 (s 83-89 av F Petersson); Manus till kortfattad beskrivning för SvK (E O Johansson, 1940-talet); Fotografier exteriör 1934, 1936, interiörer 1936, 1948. ATA..
Rogberg, Samuel. (1770). Historisk beskrifning om Småland.
Carlsson, Sten. (1973). Sveriges kyrkorglar. ISBN: -
(2003). Svenskt ortnamnslexikon. ISBN: .
(1993). Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2. Småland och Öland.. ISBN: .
(1931). Sverige. Geografisk beskrivning. Del IV. ISBN: .
(1957). Sveriges bebyggelse. Landsbygden. Jönköpings län IV.. ISBN: .
Hellman, Caroline. (1944). Västbokrönika i ord och bild. ISBN: .
Jönköpings läns museum. (1981). Kulturhistorisk utredning och bevarandeförslag för Gislaveds kommun. ISBN: .
(1914). Ny Smålands beskrifning. ISBN: .
(1983). Medeltida träkyrkor del I. ISBN: .
(1976). Refteleboken. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka, "Bengtsson,Johannes:Byggmästare"
Öppna på kartan Fler i kategorin