Motivering (skydd): Svenljunga kyrka är belägen i centrala delen av samhället, omgiven av låg tätortsbebyggelse. Kyrkan ligger sydöst om en vägkorsning där två sedan gammalt viktiga landsvägar korsar varandra. Öster om anläggningen ligger församlingshemmet som uppförts i modern tid.
Kyrkan är belägen i norra delen av kyrkogården, som utvidgats i flera etapper (1901, 1930 och 1936). Kyrkogårdens många högväxta träd utgör viktiga miljöskapande inslag, liksom formklippta mindre träd, kallmurar och smidesgrindar. Gravkapellet från 1937 har med sina odekorerade, slammade fasader klart moderna drag och har invändigt en karaktärsfull välbevarad väggmålning i korpartiet. De fackelliknande lampetterna hör också till kapellets ursprung.
Kyrkan är en stor nyklassicistisk salkyrka som invigdes 1830 som gemensam kyrka med Ullasjö församling. Byggmästare var bl a murarmästare Johan Wennberg från den stora kyrkobyggarsläkten i Sandhult. Detta är personhistoriskt intressant eftersom denna släkt låg bakom uppförandet och ombyggnader av ett stort antal kyrkor i Sjuhäradsbygden under 1800-talet. Kyrkans exteriör präglas av en för tiden typisk stramhet med få dekorativa detaljer, vit puts och stora rundbågiga fönster. Exteriören har, med undantag för sakristian, ersättandet av en port med ett fönster samt nedgång till katafalkrum, inte ändrats nämnvärt sedan uppförandet och kyrkan är därför en god representant för de nyklassiska sockenkyrkorna. Det ljusa kyrkorummet med sin stora rymd karakteriseras av flera tidsskikt där två stilideal dominerar över de övriga. Den ursprungliga nyklassicistiska inredningen i form av altaruppsats, predikstol med ingång från sakristian och orgelfasaden har stor betydelse för rumsupplevelsen, liksom rummets tidsenliga skepnad. Predikstolen, och troligen även altaruppsatsen, är verk av Johannes Andersson från Mjöbäck. Kyrkan präglas även i stor utsträckning av de omfattande förändringar som gjordes 1971-72 under ledning av Pelle Nilssons arkitektkontor beträffande bänkinredningen, läktarunderunderbyggnaderna samt väggarnas pilasterindelning. Utöver detta bidrar fönstrens bemålning från 1889 till kyrkorummets särprägel.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Kyrkogårdens kallmurar, smidesgrindar, grusgångar, trädkrans och solitära träd. - Gravkapellet
- Exteriörens nyklassicistiska skepnad.
- Solbänkarnas ovanliga meanderbård.
- Den bevarade fasta inredningen från ursprungstiden.
- De bemålade fönstren i kor och långhus.
- Altartavlan av Birger Lignell.
Inventeringsår (1999)
Texten saknas
Inventeringsår (2004)
Kyrkogården har utvidgats i ett flertal etapper och har idag en rektangulär form. Kyrkobyggnaden är placerad i öst-västlig riktning i kyrkogårdens norra del. Anläggningen utvidgades första gången år 1901, troligen åt söder, och åt norr år 1930 efter förslag av länsarkitekten i Vänersborg Allan Berglund. Redan år 1936 var det dags för nästa utvidgning, den här gången åt söder och i trädgårdskonsulenten A T Selanders regi. På denna nya del uppfördes ett gravkapell året därpå efter förslag av Evald Carlsson, Tidaholm.
Idag omgärdas hela kyrkogården av en skalmur, förutom ett mindre parti på den östra delen som endast kantas av en häck. Öppningar i muren finns i alla väderstreck, flera med smidesgrindar. Den norra kyrkogårdsmuren flyttades 1956. Rätvinkligt grusgångssystem på hela kyrkogården, närmast kyrkan är gångarna kantade av storgatsten. Kyrkogårdens äldsta sträckning markeras av rader med högvuxna lönnar. På den äldsta delen finns även ett antal solitära, höga lönnträd, både söder och norr om kyrkobyggnaden, vilket bidrar till en lummig karaktär. Ett femtiotal meter söder om kyrkan löper i öst-västlig riktning en allé med unga träd. Den yngsta, mest sydliga delen kantas på insidan av muren av formklippta almar. Här delas anläggningen in i kvarter av låga lövhäckar, vilket ger denna del en annan prägel än kyrkogårdens äldsta delar. Från kapellet leder en bred gång, västerut till muren, kantad på båda sidor av formklippta, hamlade lövträd. Kapellet, beläget mitt på kyrkogårdens yngsta del, är byggt i tegel som vitslammats och täcks av ett sadeltak, klätt med lertegel. En sakristia är vidbyggd i öst, och långhusets väggar genombryts av smala rundbågiga fönsteröppningar där mindre rutor infattats i järnramar. Porten mot väster består av en kopparklädd pardörr. Kapellet renoverades 1982.
Drygt en kilometer norr om kyrkan ordnades 1989 en skogskyrkogård.
Inventeringsår (2004)
Kyrkogården har utvidgats i ett flertal etapper och har idag en rektangulär form. Kyrkobyggnaden är placerad i öst-västlig riktning i kyrkogårdens norra del. Anläggningen utvidgades första gången år 1901, troligen åt söder, och åt norr år 1930 efter förslag av länsarkitekten i Vänersborg Allan Berglund. Redan år 1936 var det dags för nästa utvidgning, den här gången åt söder och i trädgårdskonsulenten A T Selanders regi. På denna nya del uppfördes ett gravkapell året därpå efter förslag av Evald Carlsson, Tidaholm.
Idag omgärdas hela kyrkogården av en skalmur, förutom ett mindre parti på den östra delen som endast kantas av en häck. Öppningar i muren finns i alla väderstreck, flera med smidesgrindar. Den norra kyrkogårdsmuren flyttades 1956. Rätvinkligt grusgångssystem på hela kyrkogården, närmast kyrkan är gångarna kantade av storgatsten. Kyrkogårdens äldsta sträckning markeras av rader med högvuxna lönnar. På den äldsta delen finns även ett antal solitära, höga lönnträd, både söder och norr om kyrkobyggnaden, vilket bidrar till en lummig karaktär. Ett femtiotal meter söder om kyrkan löper i öst-västlig riktning en allé med unga träd. Den yngsta, mest sydliga delen kantas på insidan av muren av formklippta almar. Här delas anläggningen in i kvarter av låga lövhäckar, vilket ger denna del en annan prägel än kyrkogårdens äldsta delar. Från kapellet leder en bred gång, västerut till muren, kantad på båda sidor av formklippta, hamlade lövträd. Kapellet, beläget mitt på kyrkogårdens yngsta del, är byggt i tegel som vitslammats och täcks av ett sadeltak, klätt med lertegel. En sakristia är vidbyggd i öst, och långhusets väggar genombryts av smala rundbågiga fönsteröppningar där mindre rutor infattats i järnramar. Porten mot väster består av en kopparklädd pardörr. Kapellet renoverades 1982.
Drygt en kilometer norr om kyrkan ordnades 1989 en skogskyrkogård.
Inventeringsår 2005
Texten saknas
Antikvarisk-topografiska arkivet.
Jernlid, A & Herngren, I. Svenljunga. En bok om dess historia och utveckling. 1994. .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin