Motivering (skydd): Kvarter 1
Kvarteret runt kyrkan har en sammansatt karaktär med vårdar från
olika tider. Det är i denna dynamik som kvarterets kulturhistoriska
värde ligger. Två komministrar och en kantor har fått sina gravar
på den symboliska platsen invid kor och sakristia. Titlar på vårdar
förmedlar lokalhistoria. Rygghäcken i öster är idag det enda strukturskapande inslaget i kvarteret och samspelar med övriga kvarters
utformning. Bland de musealt uppställda vårdarna vid tornet besitter
gjutjärnsvårdarna ett högt värde som representanter för den
första industriella gravkonstproduktionen i bygden, knuten till
järnbruken.
Kvarter 2-5
Kvarter 2 – 5 har en idag helt efterkrigstida karaktär med till stor
del rygghäckskantade gravrader i gräsmatta. Detta är en vanlig företeelse
på svenska kyrkogårdar. Låga efterkrigstida vårdar dominerar
intrycket och speglar folkhemmets kollektivistiska kyrkogårdsideal.
Enstaka äldre vårdar markerar sig genom sina högresta former och
står för en viss dynamik och ett historiskt djup, främst i kvarteren
söder om kyrkan. Bland dessa märks tre gjutjärnsvårdar som vittnar
om järnbruken i bygden. I kvarter 2 och 5 som tillkom 1919 fi nns
spridda rester av en allmän linje. Det kulturhistoriska värdet i kvarter
2 – 5 är knutet till de övergripande strukturerna och enskilda äldre
vårdar. Titel på vårdar berättar om det gamla bondesamhället.
kyrkogården
som helhet
Kållerstads kyrkogård är anlagd på ny plats tillsammans med kyrkan
1858. En utvidgning åt öster skedde 1919. Kyrkogården har en rektangulär
plan med kyrkan i nordväst. Kallmurar med smidesgrindar
och en bitvis sekelgammal trädkrans ger intrycket av en traditionell
landsbygdskyrkogård. Två av de tre stora grusgångarna är idag belagda
med cementplattor, ett för miljön främmande material.
Kyrkogården har sedan en omläggning ca 1950 fått en efterkrigstida
karaktär som är vanligt förekommande på svenska kyrkogårdar.
Detta tar sig uttryck i regelbundna gravrader i sammanhängande
gräsmatta. Vårdbeståndet har till större delen den låga profi l som
blev vanlig omkring 1940, en spegling av ståndssamhällets utjämning
under folkhemmet. Som en kontrast mot dessa stenar fi nns en
handfull mer monumentala vårdar från 1800-talet och 1900-talets
början, uttryck för ett motsatt kyrkogårdsideal. Det är främst till
dessa äldre vårdtyper som kyrkogårdens kulturhistoriska värden
är knutna. Ett särskilt högt värde har några gjutjärnsvårdar, vilka
vittnar om tidig industriell gravkonstproduktion vid järnbruken i
bygden, en del har fått en museal placering vid tornet. Av de grusbäddar
som innan 1950-talet präglade kyrkogården kvarstår idag
ingenting. Istället är det rygghäckar som är strukturskapande och
därigenom står för kyrkogårdens gestaltningsmässiga värde.
Kyrkogårdar rymmer information om personer, gårdsnamn och
försvunna yrken. Vårdar med titel berättar om socknens historia
och det gamla bondesamhället. På en kyrkogård är det naturligt
att gravvårdar och gravrätter ändras. Det är dock viktigt att man
i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de
olika delarnas karaktär och att gravvårdar från olika tider finns
representerade.
Att tänka på i förvaltning av kyrkogården:
- Kyrka och kyrkogård har ett framträdande läge i landskapet.
- Kallmurar, smidesgrindar, grindstolpar, grusgångar, trädkrans och
rygghäckar är viktiga delar i kyrkogårdens utformning.
- Vårdar äldre än 1940 eller med titel bör bevaras på plats. Gjutjärnsvårdarna skall finnas med på kyrkans inventarieförteckning.
Inventeringsår (1999)
Se Historik.
Inventeringsår (2007)
Allmän karaktär
Kållerstads kyrkogård har sedan 1919 en rektangulär plan med
kyrkan i nordväst, vänd mot öster. Kyrkan omsluts av kvarter 1,
öster om kyrkan ligger kvarter 2, söder om kyrkan kvarter 3 och 4
samt i sydost kvarter 5. Kvarter 2 och 5 utgör 1919 års utvidgning.
Terrängen sluttar svagt österut från kyrkan.
Omgärdning
Kyrkogården omgärdas av en kallmurad skalmur från 1858 – 1919
bestående av markstensblock och hällar samt småsten. Murkrönet
är överväxt med mossa och sedum. Muren är ca 1 meter hög och
bred. I öster är en stödmur, delvis av kilad granit. I muren finns två
enkla trappor eller ”klivstättor” av tuktad gråsten placerade i norr
och söder där muren slutade innan 1919. I östra muren finns en
större trappa av tuktad granit med sentida järnräcken.
Ingångar
Kyrkogården har tre ingångar vid sidan av ovan nämnda trappor. I
linje med tornporten i väster och mittporten i söder är två smidda
pargrindar från 1858, upphängda på huggna granitstolpar med
utsparade kors på krönet. Till den gamla lärarbostaden i norr leder
en mindre smidesgrind från 1900-talets mitt, upphängd på stolpar
av kilad granit.
Vegetation
Kyrkogården omges av en trädkrans av främst lönn och lind. I väster
och nordväst rör det sig om storväxta lönnar och kastanjer från
1861, i öster om lindar från 1919 och i söder om tämligen sentida
lindar. I nordost är tre träd nedtagna. Vid tornets södra sida växer
två cypresser. Rygghäckar präglar en stor del av kyrkogården.
Gångsystem
Mellan tornporten och västra kyrkogårdsgrinden är en grusad plan
med anslutande grusgång som går längs kyrkans södra sida i rak
linje bort till östra kyrkogårdsentrén. En utlöpare till denna följer
korrundningen bort till sakristians ingång. Mellan kyrkans sydport
och södra kyrkogårdsgrinden är en bred gång belagd med cementplattor
med sjöstensyta. En likadan beläggning finns på den raka
nord-sydliga gång som går från trappan i söder till norra grinden.
Gravvårdstyper
Kållerstads kyrkogård uppvisar gravkonst från 1800-talet fram till
idag. Äldst är några gjutjärnsvårdar, vilka representerar den första
industriellt producerade gravkonsten. Från förra sekelskiftet fi nns
några exempel på resliga vårdtyper av granit, vanligen i form av
bautasten eller obelisk. Med bestämmelser om maximihöjd på vårdar
fick status istället uttryckas på bredden. Bruket av grusbäddar
med inramning av sten eller häck var vanligt bland dessa, liksom
hos de föregående, men är idag helt borttaget. Ofta utgjorde vård
och stenram en helhet som blivit bruten när stenramen avlägsnats.
Under efterkrigstiden blev vårdarna enklare i sina former samt
mer och mer uniforma. En orsak var det begränsade utbudet av
tillverkare, vilka ofta nyttjade samma kataloger. En annan orsak
var tidens kollektivistiska samhällsanda. Genomgående under hela
1900-talet har granit varit närmast allenarådande som material,
mot seklets slut företrädesvis ljus granit medan svart präglade de
första decennierna.
Beskrivning av enskilda kvarter, för att se kvartersuppdelning, se pdf.
Allmän karaktär
Kvarter 1 består av små, långsmala gräsytor norr, öster och söder
om kyrkan. Gravarna ligger vända mot öster och väster. En samlad
gravlinje finns bara längst i öster, kantad av en rygghäck av oxbär. I
sistnämnda växer en stor ädelcypress. Några små rabatter med rosor
och prydnadsbuskar finns i söder. I grusytan i norra hörnet mellan
torn och långhusgavel står ett antal borttagna äldre vårdar.
Gravvårdstyper
Kvarterets äldsta vård på ursprunglig plats är rest 1865 vid sakristian
över komminister N M Hesselgren. Sannolikt är stenen
handhuggen. I närheten står en vård i polerad granit från 1890 över
efterträdaren, komminister F J Bengtson. Till kyrkogårdens mer
individuellt utformade vårdar hör ett stort granitkors från 1944,
uppsatt över en kantor vid koret. I övrigt är det ett blandat vårdbestånd
med såväl högresta obelisker och bautastenar i svart granit
från förra sekelskiftet som låga, rektangulära stenar från omkring
1940 till idag. Titlar finns nästan bara på äldre vårdar med hemmansägare
vanligast förekommande. Vidare finns: direktör, lantbrukare,
korpral, lärarinna och kyrkovärd vid sidan av redan nämnda.
De musealt uppställda gamla vårdarna utgörs av elva stenar i svart
granit från 1899 – 1938 och fem gjutjärnsvårdar från 1876 – 94,
varav två gjutna i Bredaryd.
Kvarter 2 – 5
Allmän karaktär
Övriga kyrkogården har en tämligen enhetlig karaktär med nordsydliga
gravrader där vårdarna som regel står med ryggen mot
varann. I kvarter 2 och 5 har de rygghäckar av oxbär. I kvarter 3
och 4 har endast raderna vid gångarna rygghäck, på ömse sidor om
gången mellan 3 och 4 är det avenbokshäckar.
Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet domineras helt av låga, rektangulära vårdar i
främst ljus granit från 1940-talet till idag. De äldre av dessa har
som regel ett stramt formspråk, reducerat i modernistisk anda,
medan de yngre har en något friare gestaltning och ofta mer kulört
stenart. Ett stort granitkors från 1944 utgör ett mer individuellt
utformat inslag. Ett mindre antal vårdar är äldre och fi nns främst i
kvarter 3 och 4, däribland kyrkogårdens äldsta vård på ursprunglig
plats, en granitsten med inskriptionsplatta och kors i marmor, rest
1860. Bland dessa äldre vårdar märks – vid sidan av de vanliga obeliskerna
och bautastenarna i polerad svart granit – tre gjutjärnskors
från 1870 – 99 och en granitvård från 1878 med en s.k. biskvi av
Thorvaldsen med namnet ”Dagen”, en inte helt ovanlig gravstensprydnad
under 1800-talet. En familjegrav från 1930-talet är den
enda grav som kvarstår med ytbeläggning, i detta fall cementplattor.
I kvarter 5 finns några spridda rester av allmänna linjen i form av
småskaliga vårdar från 1925 – 39. Titel finns främst bland det äldre
vårdbeståndet och förekommer nästan inte efter 1950. Vanligast
är hemmansägare och lantbrukare, vidare finns fanjunkare, trumslagare,
kommunalordförande, musikdirektör, piga, nämndeman,
kyrkovärd, borstbindare och fjärdingsman.
Inventeringsår 2002
HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Den medeltida kyrkan revs ca 1760 för en ny träkyrka, som i sin tur ersattes av den nuvarande kyrkan, byggd i sten 1856-58 av byggmästare Johannes Bengtsson, Bökhult, och invigd 1861 av biskop Henrik Gustav Hultman. Ny tomt valdes med fritt, höglänt läge. Nybygget beslöts 1849, och kyrkan byggdes på församlingens begäran lik den då planerade grannkyrkan i Jälluntofta. Originalritning saknas. Kyrkan är välbevarad till det yttre och inre, bortsett från takbeklädnad och delvis förändrad färgsättning.
PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt kyrkorum med absidialt kor i öster, sakristia i norr, torn i väster. Ingångar i väster och mitt på sydfasaden. Byggd i sten, spritputsad med släta omfattningar, avfärgad i vitt, gråputsad sockel. Diagonallagt cementtegel på långhustaket, kopparplåt (ursprungligen spån) på kor-, torn- och lanternintaken, svart korrugerad plåt på sakristietaket. Lanterninen av trä, målad i gråvitt med dekor i brunt.
EXTERIÖR - Långhuskyrka med ganska lågt torn med liten fyrkantig lanternin, med glasade bågöppningar, pyramidtak med kors på klot. Västingången har ursprunglig stentrappa. Över sydingången en kalkstenstavla med inskription och däröver lunettfönster. Lunettfönster även på västväggen till läktaren. Fyra fönster i koret med antikglas, klarglas i större rutor i långhusfönstren.
INTERIÖR - Kyrkorummet har gråvita väggar, grålaserat trävalv, taklist laserad i rött och grått med tandsnittsfris. Altare i korets fond med altartavla från 1867 av Sven Johansson från Karaby,"Kristi förklaring", efter Fredric Westin. Ramverk målat i grått och vitt med pilastrar och svängt krön, skulpterat av Joel Spets, som även gjort nummertavlorna med graciösa lyror, och troligen predikstolen, lik den han 1861 snickrade för Jälluntofta, med balusterdockor i vitt mot blå fond. Bänkinredning i fyra slutna kvarter i grått och vitt med spegelfält marmorerade i gult och vitt, bänkarnas innanrede grönlaserat med grågröna lister. Svängda korbänkar. Orgel från 1877 byggd av J Carlsson och J Andersson i Ignarp, med nygotisk fasad, målad grå med förgylld dekor, liksom läktarbröstningen, som pryds med gallerverk upptill. Läktaren underbyggd med samlingsrum och museirum. Välbevarat äldre furugolv.
Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993
Inventeringsår 2015
Kållerstads kyrkogård är anlagd 1858 samtidigt som kyrkan uppfördes.
1861 planterade skollärare Lindblad en trädkrans med lönnar
och kastanjer. 1919 utvidgades kyrkogården åt öster efter ett förslag
av länsträdgårdsmästare Siegfried Larsén, Dannäs. Denna utvidgnings
båda kvarter utformades med familjegravar längs gångarna
och allmän linje inne i kvarteren. Denna uppdelning kom inte helt
att följas, ty 1949 så hade man slutat att skilja mellan enskilda och
allmänna gravar. Troligen 1947 omlades kyrkogården på grundval
av ett förslag upprättat 1946 av trädgårdskonsulent Gunnar Bergfeldt
vid Jönköpings läns hushållningssällskap. Mellan gravraderna
planterades rygghäckar och de grusbäddar och inhägnader som dittills
funnits på de flesta gravar började avlägsnas. Den raka gången
mellan södra kyrkogårdsgrinden och tornporten lades igen. Grus
gångarna föreslogs beläggas med stenplattor, sedermera fi ck ett par
av dem cementplattor istället.
År 1100-1988 Ändring
För specifika händelser, se pfd.
Entreprenör: Gunnar Bergfeldt
Konservator: Horst Sagner
Landskapsarkitekt: Siegfried Larsén
Länsstyrelsen i Jönköpings arkiv, med kopior ur ATA.
Växjö stifts frågelista om kyrkogårdar 1949.
Jönköpings läns museums arkiv.
Reftele pastorats arkiv.
ÄLDRE RITNINGAR - 1948 uppmätningsritningar (J Dahl).
KÄLLOR, LITTERATUR OCH ÄLDRE AVBILDNINGAR - Refteleboken, Växjö 1976 (s 83-89 av F Petersson); Manus till kortfattad beskrivning för SvK (E O Johansson, 1940-talet); Fotografier exteriör 1934, 1936, interiörer 1936, 1948. ATA..
Rogberg, Samuel. (1770). Historisk beskrifning om Småland.
Carlsson, Sten. (1973). Sveriges kyrkorglar. ISBN: -
(2003). Svenskt ortnamnslexikon. ISBN: .
(1993). Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2. Småland och Öland.. ISBN: .
(1931). Sverige. Geografisk beskrivning. Del IV. ISBN: .
(1957). Sveriges bebyggelse. Landsbygden. Jönköpings län IV.. ISBN: .
Hellman, Caroline. (1944). Västbokrönika i ord och bild. ISBN: .
Jönköpings läns museum. (1981). Kulturhistorisk utredning och bevarandeförslag för Gislaveds kommun. ISBN: .
(1914). Ny Smålands beskrifning. ISBN: .
(1983). Medeltida träkyrkor del I. ISBN: .
(1976). Refteleboken. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin