Motivering (skydd): Kvarter A
Kvarterets blandade karaktär gör den mindre känslig för nytillskott i form av moderna gravvårdar. Dock bör de mer framträdande gravvårdarna få vara kvar så länge som möjligt, eftersom de ger kvarteret karaktär. Återanvända gravstenar kan vara ett alternativ till nya. Nya gravvårdar i annan storlek och material än den gängse kan också bevara kvarterets blandade karaktär.
Kvarter B
Även kvarter B är av blandad karaktär och mindre känsligt för nytillskott. Dock är den största delen av gravvårdarna låga. Nya gravvårdar bör hålla sig till dessa mått. Inslaget av gravvårdar i andra material (trä, metall) gör detta kvarter lite ovanligt. Nya gravvårdar kan mycket väl tillverkas i dessa material och på så sätt bidra till en speciell karaktär i kvarteret.
Kvarter C
Det är visserligen bra att bevara de äldre gravstenar på en speciell plats på kyrkogården, men det är dock önskvärt att så många som möjligt får ha kvar sin ursprungliga plats i kvarteren, för att bevara den mångfasetterade karaktären. Med enbart nya gravvårdar får kvarteren lätt ett för enhetligt och anonymt utseende.
Härlövs kyrka som byggdes 1695 och kyrkogård är mycket vackert belägen vid sjön Furen. Kyrkogården omgärdas av en gråstensmur. En trädkrans sträcker sig runt delar av kyrkogården. Ingångar finns i öster på ömse sidor om klockstapeln och i väster, där en trappa leder ned till Kyrkparken. I öster finns en klockstapel som är en av de intressantaste i Småland. Den härstammar från medeltidens slut och byggdes troligen 1485. Kyrkogården har så vitt man vet utökats vid tre tillfällen 1825, 1832 och 1886. Det är en liten kyrkogård som endast innehåller två kvarter där begravningar sker och ett mindre kvarter norr om kyrkan för gravstenar som tagits ur bruk. Gravvårdar av olika typ finns i de båda kvarteren som används. Särskilt kvarter A ger en mångfasetterad och skiftande karaktär, vilket är vanligt på mindre landsortskyrkogårdar. Kvarter A söder om kyrkan ger ett något mer påkostat intryck med fler stora och imponerande gravvårdar. Kvarter B har en mer återhållsam karaktär. Den vanligaste typen av gravstenar är den låga rektangulära. Andra är högresta gravstenar i diabas och låga långa. I kvarteren finns såväl moderna träkors som smideskors med annorlunda utformning.
Både kvarter A och B är av blandad karaktär och mindre känsliga för nytillskott. Dock bör de mer framträdande gravvårdarna få vara kvar så länge som möjligt, eftersom de ger kvarteren karaktär. Återanvända gravstenar kan vara ett alternativ till nya. Nya gravvårdar i annan storlek och material än den gängse kan också bevara den blandade karaktären i kvarter A.
I kvarter B är den största delen av gravvårdarna låga och nya gravvårdar bör hålla sig till dessa mått. Inslaget av gravvårdar i andra material (trä, metall) gör detta kvarter B lite ovanligt. Nya gravvårdar kan mycket väl tillverkas i dessa material och på så sätt bidra till en speciell karaktär i kvarteret. När det gäller de uppställda gravvårdarna norr om kyrkan som tagits ur bruk är förvisso bra att bevara de äldre gravstenar på en speciell plats på kyrkogården. Det är dock önskvärt att så många som möjligt får ha kvar sin ursprungliga plats i kvarteren, för att bevara den mångfasetterade karaktären i kvarteren. Med enbart nya gravvårdar får kvarteren lätt ett för enhetligt och anonymt utseende.
Inventeringsår (1999)
Text saknas för närvarande
Inventeringsår (2007)
Härlövs kyrkogård är en liten kyrkogård som endast innehåller två kvarter där begravningar sker och ett mindre kvarter norr om kyrkan för gravstenar som tagits ur bruk. Gravvårdar av olika typ finns i de båda kvarteren som används. Särskilt kvarter A ger en mångfasetterad och skiftande karaktär, vilket är vanligt på mindre landsortskyrkogårdar. De olika gravvårdstyperna visar hur den rådande stilen förändrats under 1900-talet. Några särskilt gamla gravvårdar finns inte, den äldsta är från 1891. Kyrkogården ligger mycket vackert strax intill sjön Furens strand. Grönområdet närmast sjön bildar en helhet tillsammans med kyrkogården. Kyrkan och kyrkogårdens lilla format tillsammans med de tilltalande omgivningarna skapar en harmonisk karaktär.
Omgärdningar
Kyrkogården omgärdas av en stenmur. Den övervägande delen är uppbyggd av grovhuggen kvadersten i granit, där stenarna är lagda i två varv. Den västra delen är uppbyggd av mer oregelbundna stenar. I norr, öster och väster finns en vall på insidan av muren, medan murens överkant i väster är i jämnhöjd med kyrkogårdens markyta. Höjden på muren varierar från ca 0,9 meter i öster till 1,3 – 1,4 meter i väster. I nordvästra delen av kyrkogården finns ingen
mur utan där är en ekonomibyggnad placerad.
Ingångar
I öster, söder om klockstapeln finns en konstfull
dubbel järnsmidesgrind. Grinden flankeras
av formhuggna grindstolpar av släthuggen
granit. Vid inventeringstillfället var större
blomkrukor i keramik placerade på grindstolparna.
En likadan grind, fast enkel finns på
samma mursida, men norr om klockstapeln.
Inga blomkrukor fanns på dessa grinstolpar.
I väster finns en trappa upp till kyrkogården.
Trappan har trappsteg av grovhuggen
granit och ledstänger av svartmålade järnrör.
En uppfartsramp kantad med staket av liggande
plank fästa i järnstöttor, leder upp till
ekonomibyggnaden i nordväst.
Vegetation
Runt kyrkogården finns en trädkrans med skiftande
karaktär. Trädkransen består av björkar
som är planterade utanför kyrkogårdsmuren i
norr och i öster, norr om klockstapeln. I söder
finns delvis en trädkrans av unga lindar. En stor
lönn växer utanför sydöstra hörnet av muren.
I norr på kyrkogården växer en prydnadsapel.
En syrenbuske har sin växtplats innanför
muren i sydväst och en liten rhodendendron
finns norr om kyrkans absid. Likaledes växer
rhodendendronbuskar norr om vapenhuset. En
kaprifol breder ut sig vid ekonomibyggnadens
södervägg.
Väster om kyrkogården finns Kyrkparken
ett grönområde ned mot sjön Furen. Området
är gräsbevuxet med björkar, prydnadsbuskar
som syren och olvon samt ormbunkar. Parkbänkar
och papperskorgar är utsatta.
Gångsystem
Från grinden söder om klockstapeln sträcker
sig en grusgång fram till vapenhuset. Mitt för
ingången i vapenhuset står två vitmålade parkbänkar
i trä och gjutjärn. På samma plats finns
även två gatlyktor i svartmålat gjutjärn.
Från grusgången vid vapenhuset går en
gång belagd med sjöstensplattor till ekonomibyggnaden
och därifrån nerför uppfartsrampen.
I närheten av ekonomibyggnaden finns
två enklare parkbänkar av trä och järn. Utanför
grinden norr om klockstapeln är ett mindre
område belagt med marktegel.
Gravvårdstyper
Härlövs kyrkogård härstammar från medeltiden.
Några särskilt gamla gravvårdar finns
dock inte, den äldsta är från 1891. Inom kyrkogårdens
kvarter finns en mängd gravvårdstyper
från 1890-talet och framåt. Kvarter A söder
om kyrkan ger ett något mer påkostat intryck
med fler stora och imponerande gravvårdar.
Kvarter B har en mer återhållsam karaktär.
Den vanligaste typen av gravstenar är den låga
rektangulära. Andra är högresta gravstenar i
diabas och låga långa. I kvarteren finns flera
moderna träkors med detaljer i koppar/mäs�-
sing. Ett smideskors med annorlunda utformning
i kvarter B tillhör de mer exceptionella.
Norr om kyrkan finns ett mindre kvarter med
utrangerade gravvårdar. Bland dem finns både
gjutjärnskors och högresta gravstenar.
Byggnader
I östra delen av kyrkogården, nära kyrkogårdsmuren
är klockstapeln placerad. Klockstapeln
som står på en stengrund, är byggd av trä.. Stapelns
grundform är kvadratisk och dess sidor
svagt inåtlutande. Taket har en spetsig pyramidisk
form. Den totala höjden är 20 meter, varav
taket svarar för drygt hälften. Klockstapeln är
klädd med rödtjärade spån och taket är täckt av
svarttjärade. Konstruktionen är märklig såtillvida
att den yttre formen präglas av klocktornets
(av sydsvensk modell) karakteristika, men
rymmer en typisk klockbock. Genom dendrokronologisk
analys av trästolparna i konstruktionen
konstaterades att klockstapeln är byggd
omkring 1485.
I nordvästra delen av kyrkogården finns en
ekonomibyggnad med rödmålad locklistpanel,
vita knutar, brunbetsade trädörrar och tegeltak.
Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersindelning, se pdf.
Kvarter A
Allmän karaktär
Kvarteret som inrymmer ca 50 gravvårdar är beläget i södra och västra delen av kyrkogården söder om grusgången. Detta kvarter har en blandad karaktär, med gravvårdar av olika typ. Alla är riktade mot öster. Den äldsta gravvården är från 1907, sedan är de ganska jämt fördelad fram i tiden. Rester efter stenramar, syns som spår i gräset vid tre gravar. Personer som kom från samma by eller gård, verkar ofta ha blivit begravda nära varandra. Tre gravstenar står avskilt söder om ekonomibyggnaden.
Gravvårdstyper
Gravvårdarnas tillkomsttid är från hela 1900-talet och fram till vår tid i kvarter A. Det finns ett flertal högresta gravstenar, bland annat en ca två meter hög obelisk och en grovhuggen i grå granit. Fem av de högresta är en meter eller högre, några är lägre. Hällar förekommer i olika storlekar, både små och stora, varav en är riktigt stor (1,2 x 0,7 meter). En annan gravstenstyp som förekommer är de låga långa som var särskilt populära under andra fjärdedelen av 1900-talet. Den vanligaste gravstenstypen är den låga rektangulära som är frekventa från 1940-talet och framåt. En gravvård som skiljer sig från mängden är ett kors i trä från 1979, med namnskylt i koppar. Gravvårdar i diabas är vanligast, men grå granit är också väl representerade. En gravvård är i röd granit och en i trä.
Yrkestitlar på gravstenarna är ganska vanligt förekommande (14 st) och hemmansägare är den som förekommer mest. Några andra titlar är f d kommunalordförande, komminister och folkskollärare. Byeller gårdsnamn är ofta nämnda på knappt hälften av gravvårdarna. Exempel är Ringagård, Skräddaregård, Boda och Östregård. Psalmhänvisningar finns i flera fall (7 st). Exempel är psalmerna 378, 473, 477 och 658.
Kvarter B
Allmän karaktär
Kvarteret ligger runt kyrkan norr om grusgången. Totalt finns ca 50 gravvårdar i kvarteret. Av dessa är övervägande delen låga gravstenar. Gravvårdarna är riktade både mot öster och väster, dock alltid åt samma håll i samma rad. Rester efter stenramar syns på flera gravar. Äldsta gravvården är från 1900, en högrest gravsten i diabas. Två av gravstenarna har vänts på och återanvänts.
Gravvårdstyper
Det stora flertalet av gravstenarna i kvarter B är låga rektangulära. De flesta är i diabas, några i grå granit och endast två i röd granit. Bland de fyra högresta gravstenarna, alla i diabas, är endast en lite högre, ca 1,3 meter hög. Bland de högresta finns även ett meterhögt kors. Två små hällar finns i kvarteret, en i diabas och en i röd granit. Två moderna gravstenar i fri form finns också.
Bland de mer speciella gravvårdarna är de tre träkorsen med skyltar i mässing eller koppar. Det ena korset har ett ”koppartak”. Alla korsen är från 1980-90-talen och en av dem tillhör en barngrav. Ännu en barngrav finns i kvarteret och den pryds av en gravsten i marmor. Ett smideskors i annorlunda utformning från år 1931, tillhör de gravvårdar som utmärker sig. Smideskorset har bland annat en ängel som dekoration.
På ett tiotal gravvårdar finns en yrkestitel nämnd. Hemmansägare är den vanligaste titeln, men några av de övriga är smedmästaren, soldaten och tågmästare. På ungefär hälften av gravvårdarna finns ortseller gårdsnamn. Exempel är Borshult, Skräddaregård, Södregård och Kyrklyckan. Psalmhänvisningar är ungefär lika vanligt som yrkestitlar. Psalmer som omtalas är bland annat 237, 470, 473 och 561. Sentenser som nämns är ”Låt barnen komma till mig” och ”Minnet lever”. En gravsten är dekorerad med Smålands landskapsvapen.
Kvarter C
Allmän karaktär
Kvarter C är egentligen inte ett riktigt kvarter, utan gravvårdar som tagits ur bruk och placerats vid kyrkväggen norr om kyrkan i hörnet mellan långhus och sakristia. Den äldsta är från 1891.
Gravvårdstyper
Den största andelen, åtta stycken är högresta gravstenar i diabas. Det finns även två med samma form och material, men som är lägre, ca halvmeterhöga. En högrest i granit som är krönt av ett kors har en oläslig text. Därutöver finns en liten häll i diabas från en barngrav och en liten häll i grå granit som har prytt en familjegrav. En låg kvadratisk i diabas är från 1931. Den äldsta gravstenen är en ca 0,8 meter hög i grå granit. Utformningen är ålderdomlig med tredelad topp. Vid sakristians vägg har två gjutjärnskors sin plats. De är från 1893 respektive 1895.
Yrkestitlar är vanligare (drygt hälften) bland dessa gravvårdar än i de övriga kvarteren. Hemmansägaren är vanligaste yrket, men lantbrukaren, skomakaren, f d kyrkovärden och målaren omtalas också. Orts- och gårdsnamn är ungefär lika vanligt. Exempel är Södregård, Härlöf Ringagård, Härlöf Östregård och Boda. Psalmhänvisningar förekommer med samma frekvens. Ett urval bland psalmerna som nämns är 203, 470, 477 och 483.
Inventeringsår 2002
Text saknas för närvarande
Inventeringsår 2015
Kyrkogården omgärdas av
en gråstensmur. En trädkrans
sträcker sig runt delar av kyrkogården.
Ingångar finns i öster på
ömse sidor om klockstapeln och
i väster, där en trappa leder ned
till Kyrkparken. I öster finns
en klockstapel som är en av de
intressantaste i Småland. Den
härstammar från medeltidens
slut och byggdes troligen 1485,
enligt resultat efter dendrokronologisk
analys, som utförts på
klockstapelns bärande stockar.
Klockstapel är en så kal�-
lad tornstapel, en typ som är
ovanlig i både i Småland och i
landskapen norrut. Klockstapel
är uppförd med en ytterram av resta stolpar som är något inåtlutande. Dessa är utvändigt brädfodrade, vilket ger stapeln ett intryck av ett slutet torn. Detta förstärks av den spetsformade höga takhuven. Klockorna är upphängda i en fristående stolpkonstruktion inne i tornet. Denna stolpkonstruktion byggdes omkring 1690, troligen i samband med att en ny och större klocka införskaffades. Kyrkogården har så vitt man vet utökats vid tre tillfällen 1825, 1832 och 1886. De båda ingångarna i öster verkar kanske vara en för mycket, men den södra grinden användes förr av männen och den norra grinden av kvinnorna. Det sägs också att den norra grinden ursprungligen var avsedd för att självspillningars kista skulle bäras den vägen, den har dock aldrig använts till detta ändamål. På äldre fotografier över Härlövs kyrka och kyrkogård syns det att många av gravarna varit grusgravar prydda med en gravkulle täckt med förslagsvis murgröna eller vintergröna. Två gjutjärnskors var placerade i kvarter B strax nordväst om klockstapeln. När man jämför de gamla fotona med dagens kyrkogård upptäcker man att de äldre gravstenarna har försvunnit och ersatts av nya.
År 1273-2001 Ändring
För specifika händelser, se pdf.
ATA.
Klipparkivet vid Smålands museum.
Topografiska arkivet vid Smålands museum.
Vassi, Heidi, red.. (1998). Kyrkobyggnader i Kronobergs län. ISBN: .
Lignell, Alvar. (1989). Härlövs kyrka,. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin