Motivering (skydd): Kvarter A
I kvarteret är det ett stort antal vårdar som utmärker sig antingen genom sin ålder eller genom sin utformning. Exempel på detta utgör bland annat de högresta monumentala diabasvårdarna, obeliskerna i diabas, ett bearbetat gjutjärnskors samt ett flertal vårdar med rik dekor och antikinspirerade stildrag. Nytillskott
skall i material och utformning underordna sig samt ansluta sig till intilliggande gravvårdars karaktär. När gravrätten löper ut bör gravvårdar tillåtas att stå kvar på sin ursprungliga plats samt i enstaka fall uppföras på kyrkans inventarieförteckning och fortsatt vårdas av församlingen. Återanvändning av befintliga gravvårdar rekommenderas. Det är vidare angeläget att man bevarar vårdar vilka genom sina hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden kan anses besitta ett betydande kulturhistoriskt värde. Ett tillvägagångssätt för att bevara dessa på sin ursprungliga plats i kvarteret kan vara att endast upplåta gravplatsen under förutsättningen att den gamla gravvården återanvänds.
Kvarter B
I likhet med kvarter A rymmer kvarter B ett stort antal vårdar vilka utmärker sig antingen genom sin ålder eller genom sin utformning. Exempel på detta utgör bland annat ett tiotal högresta diabasobelisker samt ett flertal låga rektangulära vårdar med rik dekor och antikinspirerade stildrag. Nytillskott skall i material och utformning underordna sig samt ansluta sig till intilliggande gravvårdars karaktär. När gravrätten löper ut bör gravvårdar tillåtas att stå kvar på sin ursprungliga plats samt i enskilda fall uppföras på kyrkans inventarieförteckning och fortsatt vårdas av församlingen. Återanvändning av befintliga gravvårdar rekommenderas. Det är vidare angeläget att man bevarar vårdar vilka genom sina hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden kan anses besitta ett betydande kulturhistoriskt värde. Ett tillvägagångssätt för att bevara dessa på sin ursprungliga plats i kvarteret kan vara att endast upplåta gravplatsen under förutsättningen att den gamla gravvården återanvänds.
Kvarter C
I likhet med kvarter A och B uppvisar kvarter C ett
stort antal vårdar vilka utmärker sig antingen genom
sin ålder eller genom sin utformning. Dock är den i
kvarter A och B så förhärskande grå-svarta skalan tydligare
uppblandad med vårdar i röd granit, detta gäller
särskilt norra delen av kvarter C. Skalan är tydligt varierad
med högresta diabasobelisker från tiden kring
sekelskiftet 1900, låga rektangulära vårdar med antika
stildrag eller enklare utformade stenar med rak eller
mjukt rundad ovansida samt ett antal liggande hällar.
Nytillskott skall i material och utformning underordna
sig samt ansluta sig till intilliggande gravvårdars karaktär.
När gravrätten löper ut bör gravvårdar tillåtas
att stå kvar på sin ursprungliga plats samt i enskilda
fall uppföras på kyrkans inventarieförteckning och
fortsatt vårdas av församlingen. Återanvändning av
befintliga gravvårdar rekommenderas. Det är vidare
angeläget att man bevarar vårdar vilka genom sina
hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska
värden kan anses besitta ett betydande kulturhistoriskt värde. De båda bevarade gjutjärnsvårdarna i kvarteret bör då gravrätten för dessa upphör uppföras på kyrkans inventarieförteckning.
Kvarter D
Gravvårdarna i kvarter D är av en tydligt heterogen
karaktär. I kvarteret påträffas en grav omgiven av
stenpollare och kätting. Denna grav bör fortsatt bevaras
och skulle med fördel kunna återställas med
grusfält. De bevarade gjutjärnskorsen i kvarterets
södra del bör om så redan inte är fallet uppföras
på kyrkans inventarieförteckning. Eventuella nytillskott
i kvarteret bör ges en utformning vilken
ansluter sig till omgivande gravvårdar och gärna
vara utförd i en grå-svart färgskala.
Kvarter E
I kvarter E är det angeläget att bevara den handfull smala halvhöga diabasstenar vilka framträder genom sin mera högresta karaktär liksom de mer påkostade vårdarna med klassiserande stildrag. Nytillskott i en friare utformning samt i nyare material förläggs lämpligen till kvarterets östra del där vårdarna är av enklare utförande med färre dekorativa inslag. I den västra delen bör nytillskott ges en utformning vilken ansluter sig till omgivande gravvårdar och gärna vara utförd i en grå-svart färgskala. Vidare är det angeläget att man bevarar vårdar vilka genom sina hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden kan anses besitta ett betydande kulturhistoriskt värde.
Kvarter F
Gravvårdarna i kvarter F är hållna i en låg skala med stenar övervägande i grå och röd granit. Nytillskott bör i material och utformning ansluta sig till intilliggande vårdars karaktär. En del av kvarterets gravvårdar besitter hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden och bör därför fortsatt bevaras i kvarteret.
Kvarter G
Kvarter G är det kvarter på den äldre kyrkogården vilket lättast medger nytillskott i nyare material och friare utformning. Kvarteret rymmer en del vårdar vilka genom sina hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden kan anses besitta ett betydande kulturhistoriskt värde och därför fortsatt bör bevaras i kvarteret.
Kvarter H-J
Gravvårdarna i kvarter H är samtliga av yngre datum med ett flertal stenar i friare utformning. Någon särskild hänsyn vid nytillskott är inte nödvändig. Bland de avlägsnade gravvårdarna, vilka ställts upp i områdets östra del, besitter flertalet av dessa ett stort kulturhistoriskt värde och bör om så inte redan är fallet uppföras på kyrkans inventarieförteckning och fortsatt vårdas av församlingen. I urnlunden, belägen i den södra utvidgningens västra del utgörs gravvårdarna av naturstenar eller små liggande hällar varför nytillskott bör ansluta sig till denna karaktär.
Sammanfattande bedömning och karaktär
Hjortsberga kyrka och kyrkogård ligger på ett markerat höjdläge i ett annars ganska så renodlat skogslandskap, ett par kilometer utanför nuvarande Hjortsberga samhälle. Kyrkogården bildar idag en oregelbunden rektangel där den äldsta delen är uppdelad i sju kvarter. År 1990 utvidgades kyrkogården med ett område söder om den gamla kyrkogården.
Kyrkogården kan delas i två skilda delar beträffande gravstenarnas karaktär. Kyrkogårdens norra del har huvudsakligen låga rektangulära gravstenar av yngre ålder medan området söder om kyrkan karaktäriseras av höga, äldre minnesmärken i diabas samt låga rektangulära antikinspirerade diabasstenar med påkostad dekor. Den södra sidan torde vara den del vilken först tagits i anspråk för gravsättningar. I kvarter A – C finns ett stort antal vårdar vilka utmärker sig antingen genom sin ålder eller genom sin utformning. Exempel på detta utgör bland annat de högresta monumentala diabasvårdarna, obeliskerna i diabas, några gjutjärnsvårdar samt ett flertal vårdar med rik dekor och antikinspirerade stildrag. Dock är den i kvarter A och B så förhärskande grå-svarta skalan tydligare uppblandad med vårdar i röd granit, detta gäller särskilt norra delen av kvarter C. Nytillskott skall i material och utformning underordna sig samt ansluta sig till intilliggande gravvårdars karaktär. När gravrätten löper ut bör gravvårdar tillåtas att stå kvar på sin ursprungliga plats samt i enstaka fall uppföras på kyrkans inventarieförteckning och fortsatt vårdas av församlingen. Återanvändning av befintliga gravvårdar rekommenderas. Gravvårdarna i kvarter D är av en tydligt heterogen karaktär. I kvarteret påträffas en grav omgiven av stenpollare och kätting. Denna grav bör fortsatt bevaras och skulle med fördel kunna återställas med grusfält. Eventuella nytillskott bör ges en utformning vilken ansluter sig till omgivande gravvårdar och gärna vara utförd i en grå-svart färgskala.
I kvarteren E – F är det angeläget att bevara den handfull smala halvhöga diabasstenar vilka framträder genom sin mera högresta karaktär liksom de mer påkostade vårdarna med klassiserande stildrag. Nytillskott i en friare utformning samt i nyare material förläggs lämpligen i områdets östra del där vårdarna är av enklare utförande med färre dekorativa inslag. I den västra delen bör nytillskott ges en utformning vilken ansluter sig till omgivande gravvårdar och gärna vara utförd i en grå-svart färgskala. Kvarter G är det kvarter på den äldre kyrkogården vilket lättast medger nytillskott i nyare material och friare utformning.
Gravvårdarna i kvarter H är samtliga av yngre datum med ett flertal stenar i friare utformning. Någon särskild hänsyn vid nytillskott är inte nödvändig. Bland de avlägsnade gravvårdarna , vilka ställts upp i kvarter J, besitter flertalet ett stort kulturhistoriskt värde och bör om så inte redan är fallet uppföras på kyrkans inventarieförteckning och fortsatt vårdas av församlingen. I urnlunden, kvarter I, utgörs gravvårdarna av naturstenar eller små liggande hällar. Nytillskott bör ansluta sig till denna karaktär. Generellt för kyrkogårdens kvarter gäller att vårdar vilka genom sina hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden besitter ett betydande kulturhistoriskt värde bör bevaras. Ett tillvägagångssätt för att bevara dessa på sin ursprungliga plats i kvarteret kan vara att endast upplåta gravplatsen under förutsättningen att den gamla gravvården återanvänds.
För detaljer kring enskilda gravvårdar hänvisas till den tidigare utförda kulturhistoriska inventeringen av Hjortsberga kyrkogård från mitten av 1980-talet.
Inventeringsår (1999)
Se Historik.
Inventeringsår (2007)
Hjortsberga kyrka och kyrkogård ligger på ett
markerat höjdläge i ett annars ganska så renodlat
skogslandskap, ett par kilometer utanför nuvarande
Hjortsberga samhälle. Kyrkogården bildar idag
en oregelbunden rektangel där den äldsta delen är
uppdelad i sju kvarter under benämningen A – G.
År 1980 inleddes planeringen av en kyrkogårdsutvidgning.
1989 iordningställdes denna i söder för
kistgravar i öster och urngravar i väster. De två utvidgade
kvarteren går under benämningarna H – J.
Idag är hela kyrkogården gräsbevuxen men fram
till omläggningen på 1970-talet var en stor del av
kyrkogårdens gravar försedda med framförliggande
grusområde omgärdat antingen av en stenomramning
eller låga buxbomshäckar. Före anläggningen
användes en annan kvartersindelning där hela den
norra sidan kallades kvarter A, sydvästra sida kal�-
lades B och den sydöstra sidan för C.
Omgärdning
Kyrkogården omgärdas av en drygt meterhög kallmurad
gråstensmur. I väster och norr är muren uppförd
som en skalmur där mellanrummet fyllts med
markfunnen rund skolsten. I denna del reser sig
muren en dryg meter över kringliggande marknivå.
I öster avtar muren successivt i höjd åt söder för att
där snarare anta karaktären av en murad vägg innanför
vilken kyrkogården kommer att ligga i nivå
med murens ovankant.
Området i söder, vilket togs i bruk vid den senaste
kyrkogårdsutvidgningen vid 1980-talets slut
omgärdas av en lägre gråstensmur av samma typ
som på den äldre delens västra och norra sida. Den
västra och östra muren tycks vara lagd i förband
med den äldre kyrkogårdsmuren varför man kan
anta att dessa anlagts vid samma tidpunkt.
Kyrkogården består således av två delar, en
övre del och en lägre liggande del i söder. Dessa
skiljs åt av en låg mur där murkrönet ligger i nivå
med marken på kyrkogårdens övre del och således
bildar en terrasskant.
Ingångar
Huvudingången till kyrkogården är placerad i väster, mitt för kyrkans tornentré. I grindöppningen står fyra kraftiga huggna stenstolpar vilka bär upp en dubbelgrind flankerad av två enkelgrindar i järnsmide. I den västra muren finns ytterligare två ingångar, en i anslutning till bårhuset i det nordvästra hörnet samt en i mötet mellan den gamla och den nya utvidgade kyrkogårdsdelen i söder.
I förlängningen av södra långsidans kyrkoport löper en grusad gång fram emot en bred anlagd trappa vilken mynnar i anslutning till landsvägen i söder. Här ligger en ingång utformad med en smidd pargrind samt två flankerande enkelgrindar utformade i likhet med den västra ingångens utförande. I nordmuren finns en öppning utan grind placerad
mitt för kyrkans kor samt en öppning i anslutning
till bårhuset i nordväst.
Såväl den västra som södra kyrkogårdsporten
omnämns i kyrkostämmoprotokoll från 1884, 1891
och 1903. Det är dock sannolikt att muröppningarna
på den tiden var försedda med någon annan
form av stängningsanordning då de benämns som
portar och inte grindar.
Vegetation
Kring den äldre kyrkogårdsdelen står en trädkrans
huvudsakligen bestående av lönn och lind, med inslag
av ek, ask, rönn syrén och björk. Trädkransen
är tätast utmed murens västra och östra sida.
Trädkransen kring den södra utvidgningen är
betydligt mer uppbruten och med blandade trädsorter
såsom lönn, lind, ask, ek med enstaka inslag
av syrén. Urnlunden i utvidgningens västra del omsluts
av en måbärshäck och barngravsområdet på
östra delen av en låg spireahäck. I anslutning till
mittgången har man anlagt frodiga blomsterplanteringar.
Inne på den äldre kyrkogården växer rhododendron
och hortensia och i anslutning till enstaka
gravvårdar kan man dessutom finna buxbom och
ormbunke.
År 1870 omtalas att härdiga fruktträd skall
planteras på ”planteringslanden” och ringmuren
omkring kyrkogården mot planteringslandet ”nedrifvas”.
Troligt är att den södra delen av kyrkogården
tidigare iordningställdes för mindre odlingar
eller som trädgård.
Vid 1800-talets slut fanns såväl vilda som planterade
buskar på kyrkogården. År 1882 togs beslut
om att en mängd vilda vanställande buskar skulle
undanröjas.
Idag finns inga häckar bevarade på kyrkogårdens
äldre del. Som tidigare nämnts borttogs dessa
på 1970-talet men i början på seklet var ett flertal
av kyrkogårdens gravar omgärdade av buskhäckar.
Anläggandet av dessa belades med en extra avgift
av 5 kr för varje grav, år 1903. Tydligen blev buskar
och häckar så vanligt att man redan år 1906 beslöt
att ta bort desamma.
Gångsystem
Gångsystemet på kyrkogården har förändrats från
de ursprungliga ritningarna. Framförallt har detta
skett genom att man lagt igen ett flertal av de grusgångar
vilka tidigare delade in kyrkogårdens kvarter
i ett mera finmaskigt rutnät.
Samtliga gångar såväl på den äldre delen, liksom
på den senare tillkomna södra utvidgningen,
är belagda med fint grus. Planen framför församlingshemmet
i väster är under omläggning där den
tidigare grusbeläggningen nu ersätts med asfalt.
Den del av kyrkogården som är belägen söder om
kyrkan har i större utsträckning bevarat sin genuina
karaktär då några av kvarterets ursprungliga grusgångar
bevarats.
I Kronobergaren från 24 juli 1973 nämns att en
omläggning av kvarter A skett 1970 och att kvarter
B och C skulle genomgå ändringar. Hela kvarter
B ändrades och ett femtontal gravar i C genomgick
förändringar varvid det framförliggande grusfältet
ersattes med gräs. Dessutom avlägsnades
gravarnas stenramar och häckar för att underlätta
kyrkogårdens skötsel. Den grusade gången mellan
kvarteren E och F såddes igen för att frigöra ytterligare
ett antal gravplatser.
År 1884 uppmanas allmänheten att gå de ordentliga
vägarna över kyrkogården istället för att
gå tvärs över flera gravar. Kända gångar år 1891 är
dels den som leder från södra porten till kyrkogården
samt gången i väster. Båda dessa gångar skulle
grusas detta år. På en kyrkostämma 1902 beslöts att
gräset runt kyrkan skulle borthackas till en bredd
av fem meter och ersättas med grovt grus med en
passande avrundning vid sakristians dörr.
Urnlund
En urnlund är anlagd på den södra utvidgningens
västra del och omgärdas av en meterhög formklippt
häck. Den gång som leder in i urnlunden liksom
den kvadratiska ytan i lundens mitt är belagd med
kullersten. I urnlunden har skett ett tiotal gravsättningar
där den tidigaste utfördes 1992. Urnlundens
gravar har uteslutande försetts med liggande mindre
hällar eller naturstenar i grå och röd granit.
Gravvårdstyper
Kyrkogården kan delas i två skilda delar beträffande
gravstenarnas karaktär. Kyrkogårdens norra
del har yngre, låga gravstenar medan området söder
om kyrkan karaktäriseras av höga, äldre minnesmärken.
Den södra sidan torde vara den del vilken
först tagits i anspråk för gravsättningar.
Gravplatsernas placering verkar vara ett ofta
omtvistat ämne då det på 1800-talet rådde tydlig
oordning på kyrkogården. Därför beslutades på
1870-talet att gravarna fortsättningsvis skulle placeras
i linje och att man skulle börja begrava även
på den norra sidan. Denna sida var avgiftsfri medan
den södra sidan var avgiftsbelagd. År 1903 kunde
valda gravplatser erhållas mot en betalning av 5 kr
på såväl södra som norra sidan, medan en grav i den
allmänna linjen var gratis. Nu befintliga gravvårdar
på norra sidan visar tydligt att begravning i linje
påbörjats längst i väst, i kvarter E, och fortskridit
öster ut. De fyra längst i öst belägna raderna i kvarter
G har helt nya stenar från 1970- och 80-talet.
År 1903 påpekas på kyrkostämman att alla
som ville ha sina anhörigas gravar i behåll skulle
försätta dem i prydligt skick och förse dem med ett
varaktigt och prydligt minnesmärke, annars skulle
de jämnas med marken.
Under kyrkans kor finns familjen Lagerbielkes
gravkor. Enligt en uppgift från 1759 uppfördes
gravkoret 1668 för släkten Lindegren. Gravkoret
nås genom en nedgång bakom kyrkans kor.
Byggnader
Bårhuset är beläget i anslutning till kyrkogårdens
nordvästra hörn och utgörs av en vitputsad stenbyggnad
med kimröksgrå sockel och ett brant sadeltak
täckt med ståndfalsad kopparplåt. På vardera
gavelspets har man låtit placera ett enkelt smideskors.
Hängrännor och stuprör är utförda i koppar.
Bårhusets ingång på södra gaveln är försedd med
en dubbel kopparbeslagen port vars omfattning
är utförd i krysshamrad granit. Ovan portarna sitter
ett litet runt fönster, något indraget i fasaden.
Fönstret har en kopparskodd solbänk. År 1983 lät
man förlänga bårhuset 7,5 meter åt norr för att i
denna del kunna inrymma omklädningsrum och
kontor för personalen.
Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersindelning, se pdf.
Kvarter A
Allmän karaktär
Kvarter A ligger direkt söder om huvudingången och avgränsas på samtliga sidor av anlagda grusgångar. Kvarterets vårdar står i räta linjer i nord-sydlig riktning med gravstenar i enkla rader frånsett den västligaste raden i vilken gravstenarna står ryggställda mot varandra.
Kvarteret är omlagt på 1970-talet varvid samtliga stenomramningar och häckar samt framförliggande grusfält togs bort. Idag är hela kvarterets yta bevuxen med gräs. Utmed den östra grusgången har man planterat tre Hortensior.
Gravvårdstyper
Karaktären på kvarterets gravvårdar är skiftande med allt från höga smala vårdar i diabas och grå granit till gjutjärnsvårdar och modernare låga rektangulära vårdar av yngre datum samt några liggande sluttande hällar. Den åldersmässiga spridningen inom kvarteret är således stor. Gravarna fördelar sig ganska så jämt över decennierna från 1800-talets slut fram till 1990-talet med en svag övervikt på vårdar från 1900-talets första decennier. En stor andel av kvarterets gravar är familjegravar. Förekomsten av titlar och ortsnamn är relativt
vanlig på kvarterets vårdar emedan psalmhänvisningar
förekommer i mer ringa omfattning. Exempel
på förekommande ortsnamn är Brunstorp,
Lyngsåsa, Sköldstad, Exhult, Uråsa och Vret.
Bland de titlar som förekommer kan nämnas skräddaremästare,
smedmästare, mjölnare, nämndeman,
grenadjär samt poliskonstapel. På några stenar förekommer
även kortare citat såsom ”Ditt ord är mina
fötters lykta”, ”Gud är kärleken” samt ”Kristus är
mitt liv döden är min vinning”.
Kvarterets äldsta grav är från 1865 och rest
över nämndemannen Karl Pettersson 1792-1865
samt hustrun Brita Nilsdotter 1800-1877. I kvarteret
finns även en bevarad grav över en jordemor,
vilken omramas av ett gjutjärnsstaket.
Kvarter B
Allmän karaktär
Utgörs av södra sidans mittersta kvarter beläget direkt
väster om den grusade gång vilken leder fram
till kyrkans sydentré. Hela området är gräsbevuxet
där gravstenarna placerats i enkla räta linjer i nordsydlig
riktning, frånsett den västligaste raden där
vårdarna står ryggställda mot varandra.
Gravvårdstyper
Kvarter B rymmer ett stort antal familjegravar. I
kvarteret finns ett 10-tal högresta stenar vilka nästan
uteslutande är utförda i diabas. I övrigt domineras
intrycket av kvarterets låga breda stenar varav
de tidigare med tydliga antika stildrag medan de
yngre har en betydligt enklare utformning med rak
eller svagt rundad ovansida. Diabas överväger som
material bland kvarterets vårdar tätt följt av den
grå graniten. Enstaka vårdar är utförda i röd granit.
Den röda graniten blir vanlig först kring 1940-
50-talet, ett undantag utgör apotekaren Nils Johan
Hjortsbergs vård rest 1920. I kvarteret finner man
några äldre vårdar vilka återanvänts.
Den åldersmässiga spridningen fördelar sig
ganska så jämt över decennierna från 1800-talets
slut fram till 2000-talet med en svag övervikt på
vårdar från decennierna kring sekelskiftet 1900
samt 1900-talets sista decennier.
Titlar förekommer främst på kvarterets äldre
vårdar medan bruket att sätta ut ortsnamnet förekommer
mer allmänt. Exempel på titlar är hemmansägare,
kyrkovaktmästare, skogsvaktare,
nämndeman, häradsdomare, apotekare och lantbrukare.
Orter som omnämns är Kvintås, Uråsa,
Alvesta, Åreda, Elofstorp, Esperyd och Kvenneberga.
Även hänvisningar till bibeltexter och psalmer
ur svenska psalmboken förekommer liksom
texter i stil med ”Gud är kärleken”, ”Gud är trofast”
och ”Från ridderskapet och adeln”.
Kvarterets äldsta vård är rest över häradsdomaren
Johan Andersson 1806-1885 samt hustrun
Ingrid K Persdotter 1811-1859, Transjö.
En vård som utmärker sig lite extra i kvarteret
är rest över Gustaf (1858-1913) & Emma (1860-1921) Magnusson, Elofstorp. En högrest grovhuggen diabassten med en textförsedd slätputsad oval på stenens framsida. En yngre sten vilken avviker lite från den gängse utformningen är en låg rektangulär vård i röd granit vilken har en dekor bestående av den svenska och norska flaggan, kolorerade.
Kvarter C
Allmän karaktär
Kvarter C ligger i kyrkogårdens sydöstra hörn och
rymmer liksom kvarter A och B ett stort antal familjegravar
av mer monumental och påkostad karaktär.
Dessa är liksom kvarterets övriga högresta
vårdar framförallt koncentrerade till områdets västra
del. I det gräsbevuxna området står gravstenarna
uppställda i enkla nord-sydliga rader frånsett
den allra östligaste raden där vårdarna placerats
ryggställda mot varandra.
Gravvårdstyper
I kvarteret finns ett stort antal högresta stenar av
mer monumental karaktär, utförda i diabas. I övrigt
domineras intrycket av låga rektangulära stenar
med antika stildrag medan de yngre har en betydligt
enklare utformning med rak eller svagt rundad
ovansida. I kvarteret finns även en marmorvård, två
gjutjärnsvårdar samt några liggande hällar. Bland
stenmaterialet dominerar diabasen följt av grå och
röd granit. I kvarteret kan man även finna någon
äldre vård vilken återanvänts.
Den åldersmässiga spridningen fördelar sig
ganska så jämt över decennierna från 1800-talets
sista kvartal fram till 2000-talet med en svag övervikt på vårdar från decennierna kring sekelskiftet 1900 samt 1940- och 50-talen.
Titlar förekommer främst på kvarterets äldre vårdar medan bruket att sätta ut ortsnamnet förekommer mer allmänt. Exempel på titlar är dvärgen, hemmansägare, kyrkovärd, kvarn och sågägare, nämndeman, fängelsedirektör, köpman, svenskamerikan och mjölnare. Orter som omnämns är Sköldsta, Hultakvarn, Geke, Dragshult, Sållareboda och Kvintås. Även hänvisningar till bibeltexter och psalmer ur svenska psalmboken förekommer i stil med ”Jesu Kristi Guds Sons blod renar från alla synder”. Äldsta vården är en gjutjärnsvård rest över hustrun Karolina Spohie Snygg från Elistorp Skattegård 1850-1878.
I kvarteret finns ett flertal vårdar vilka utmärker sig. Bland dessa kan nämnas släkten Wieslanders familjegrav dekorerad med ett stort marmorkors och tre liggande marmorhällar, en röd granitvård med infälld marmorplatta vilken även är dekorerad med en Kristusfigur samt de båda kraftfulla och ryggställda vårdarna över fängelsedirektören Ernst Granfelt liksom Anders Jonssons familjegrav. Ett lite amusant inslag utgör diabashällen från 1930-talet vilken bär inskriptionen dvärgen Lille-Gustaf Andersson.
Kvarter D
Allmän karaktär
Kvarter D utgörs av ett långsmalt gräsbevuxet område beläget utmed den östra kyrkogårdsmuren. I området finns endast ett fåtal gravar placerade i en rät nord-sydlig linje. Vårdarna i kvarterets norra del är kraftigt övervuxna av en bakomstående syrénhäck. En tuktning av denna vore att förorda. I kvarteret återfinner man ett stort antal av kyrkogårdens prästgravar.
Gravvårdstyper
Åldersspridningen på kvarterets vårdar sträcker
sig från 1800-talets mitt fram till 1990-talet med
en klar övervikt på vårdar från 1800-talets senare
hälft.
Titlar liksom ortsnamn förekommer på en del
av kvarterets vårdar. Exempel på titlar är kyrkovärd,
provinsialläkare och sjuksköteska. Orter som
omnämns är Brände och Hjortberga.
Äldsta vården utgörs av ett litet gjutjärnskors
rest till minne av Therese Theorin född 1850 död
1851.
Mest framträdande i kvarteret är kyrkoherden
Prinzells familjegrav vilken omramas med låga
koniska stenstolpar sammanbundna med en smidd
kätting.
Kvarter E
Allmän karaktär
Kvarteret ligger i kyrkogårdens nordvästra hörn och var tidigare skiljt från angränsande kvarter i öster med en grusgång. Denna är idag igenlagd varför kvarteren E – G upplevs som ett enda stort gräsbevuxet kvarter. Kvarterets gravstenar är placerade ryggställda mot varandra i räta nord-sydliga rader. I kvarteret fanns tidigare den s.k. allmänna linjen. Spåren av denna är idag inte längre skönjbara. Enligt uppgift från kyrkvaktmästaren har man nyligen genomfört en utrensning bland kvarterets vårdar varvid ett stort antal vårdar vilka saknat en aktiv gravrättsinnehavare avlägsnats.
Gravvårdstyper
I kvarteret finns en handfull smala halvhöga stenar utförda i diabas vilka framträder genom sin mera högresta karaktär. I övrigt domineras intrycket av låga breda vårdar med rak eller mjukt avrundad ovansida liksom stenar med klassiserande stildrag samt ett antal yngre vårdar med friare utformning. I kvarteret finns även några liggande hällar samt ett par marmorkors. Bland stenmaterialet dominerar diabasen följt av grå och röd granit. I kvarterets västra del överväger diabasen medan den östra delen i större utsträckning har vårdar av grå och röd granit. Stenarna i östra delen är vidare av ett enklare utförande med mindre dekorativa inslag. I kvarteret finns även två barngravar.
Åldersspridningen på kvarterets vårdar sträcker sig från 1900-talets första decennium fram till 2000- talet med en klar övervikt på vårdar från 1940 – 60 –talet.
Titlar, ortsnamn liksom psalmhänvisningar uppträder sparsamt i kvarteret. Titlar som förekommer är mjölnare, hemmansägare, polisman, sågmästare och kyrkovärd. Exempel på ortsnamn är Forssa, Lyngsåsa, Lyckås, Exhult, Råsen, Mo och Kvintås. På några av kvarterets vårdar förekommer även hänvisningar till bibeltexter och psalmer ur svenska psalmboken liksom texter i stil med ”Jesus sade jag är uppstånden och lever”, ”En gång skall härlighetens morgon randas” samt ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig han skall leva om han än dör”.
Kvarter F
Allmän karaktär
Kvarter F utgör det mittersta kvarteret på kyrkogårdens norra del. Området är gräsbevuxet med gravvårdar i enkla nord-sydliga linjer.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna i kvarter F är hållna i en låg skala med flertalet mindre stenar. Stenarna är låga rektangulära med enkel utformning vanligen med rak eller mjukt rundad ovankant. I kvarteret finns en handfull lite mer högresta, smala stenar. Merparten av stenarna är utförda i grå eller röd granit med ett fåtal inslag av diabas.
Åldersmässigt fördelar sig vårdarna från 1920-
talet fram till 2000-talet med en svag övervikt på
stenar från 1960-90-talet.
Bruket att skriva ut titlar och ortsnamn uppträder
sparsamt i kvarteret. Titlar som förekommer
är snickare samt hemmansägare. Exempel på ortsnamn
är Södrabäck, Lindsberg, Ekåsen, Sjöanäs
samt Vret och Elganäs. På enstaka vårdar förekommer
även psalmhänvisningar.
Äldsta vården är rest över Bengt (1862-1924)
och Anna Sofia (1866-1951) Johansson, Elganäs.
Kvarter G
Allmän karaktär
Kvarter G utgörs av området som ligger i kyrkogårdens
nordöstra hörn. Vårdarna är placerade i räta
nord-sydliga linjer varav den mittersta har ryggställda
vårdar. En utrensning av vårdar där gravrätten löpt ut
har nyligen genomförts varför det idag finns ett stort
antal lediga platser i kvarteret.
Gravvårdstyper
Kvarteret har huvudsakligen låga breda vårdar i röd
och grå granit. I kvarteret finns även en handfull stenar
i diabas. Som dekorativt inslag har man på ett antal
stenar av yngre datum låtit placera en vit duva på
ovankanten.
Längs med östra muren står fyra gjutjärnsvårdar
samt en flat sten. Ett av gjutjärnskorsen har brutits av
på mitten. Detta bör repareras, rostskyddsbehandlas
och målas samt införas i kyrkans inventarieförteckning.
Kvarterets äldsta gravvård är rest över Oscar (1879-1969) och Amy (1885-1937) Johansson. Framför deras sten ligger en liten häll över dottern Edit Johansson 1915-2005.
På kvarterets gravstenar förekommer ortsnamn i sparsam omfattning emedan titlar helt saknas. Exempel på ortsnamn är Sandvik, Brände, Transjö, Stenshult, Lyngsåsa, Kvintås, Nydala och Alebron.
Kvarter H-J
Allmän karaktär
Kvarter H - J utgörs av kyrkogårdens senast utvidgade
del, belägen söder om den gamla kyrkogården.
Området omgärdas av en kallmurad naturstenmur
med två ingångar belägna i söder och väster. Utvidgningen
delas på mitten av en grusad gång flankerad
av blomsterplanteringar. På utvidgningens
östra sida ligger ett buskomramat område reserverat
för barngravar, i dagsläget finns här inga gravsatta.
På östra sidan finns även ett område vilket
avsatts för uppställning av äldre gravvårdar vilka
avlägsnats från kyrkogården då gravrätten löpt ut.
Utvidgningens gångar är belagda med grus.
Gravvårdstyper
Ett flertal bevarade äldre gravvårdar från 1800-talets
senare hälft står uppställda i utvidgningens nordöstra
hörn på en yta omgiven av en låg måbärshäck.
Bland dessa återfinns tre bevarade gjutjärnskors
samt tre stenvårdar med infälld marmorplatta.
Gravårdarna i kvarter H är uteslutande av yngre
datum och till stor del utförda i friare form samt
med inslag av nyare stenmaterial. Åldersmässigt
härrör dessa vårdar från 1990-2000-talet.
Ortsnamn uppträder på det stora flertalet av
vårdarna i kvarter H. Exempel på detta utgör Hjortberga,
Transjö, Sållareboda, Hult, Lindsberg och
Bäck.
Gravvårdarna i urnlunden, kvarter I, är uteslutande
naturstenar eller små liggande hällar.
I kvarter J finns ännu inga gravsatta.
Inventeringsår 2002
HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Kyrkan uppfördes 1838-40 som gemensam kyrka för Hjortsberga och Kvenneberga församlingar på samma plats som Hjortsberga gamla kyrka. Den gamla kyrkan utgjordes av en medeltida träkyrka med stenkor. Även kyrkan i Kvenneberga var en träbyggnad av medeltida ursprung. Kyrkorna utdömdes slutligt vid biskop Esaias Tegnérs visitation 1828. Beslutet om sammanbyggnad överklagades dock men fastställdes av K Majt 1831. Ritningar upprättades vid ÖIÄ året därpå av Samuel Enander och stadfästes 1834. Dessa ritningar reviderades senare i vissa detaljer av häradsmurare Jonas Malmberg, som svarade för murarbetet. Som byggmästare omtalas Jonas Persson från Vislanda. Kyrkan togs i bruk 1:a söndagen i Advent 1840. Invigningen förrättades dock först 1853 av biskop Christofer Isaac Heurlin.
PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt kyrkorum med avfasade hörn i korpartiet samt utbyggd, halvrund sakristia. Orienterad i öster-väster med tornet i väster. Under sakristian finns en murad grav för familjen Lagerbielke. Ingång genom tornet samt mitt på långsidorna. Separat ingång till sakristian från söder. Uppförd av sten och spritputsad med slätputsade lister och omfattningar. Sockeln nu avknackad och fogstruken. Lanterninen är klädd med vitmålad träpanel, i blindöppningarna brunmålad panel. Taktäckning av kopparplåt.
EXTERIÖR - Den mycket tidstypiska exteriören följer Malmbergs ritningar och är oförändrad frånsett ett igensatt fönster på tornets norra sida. Huvudingångarna, dvs tornets västportal samt långhusets sydportal, är markerade genom rusticerade omfattningar med profilerad överliggare och därovan ett rundbågigt fönster. Även ytterdörrarna, klädda med brunmålad tvärpanel, är ursprungliga. Det samma tycks gälla byggnadens fönster, som i huvudsak dessutom är försedda med gammalt glas.
INTERIÖR - Kyrkorummets interiör är likaså mycket välbevarad och tidstypisk. Korpartiet markeras genom väggpilastrar, de båda dörrarna till den bakomliggande sakristian har dekorativt utformade paneldörrar och konsolburna, gavelformade överstycken. De stora fönsteröppningarna med klarglas framhävs genom omfattningar. Såväl väggpilastrarna som fönsteromfattningarna återgår på Malmbergs ritning. Altartavlan, som är en kopia efter Fredric Westins "Kristi uppståndelse" och utförd av Uno Angerstein 1846, omges av en kolonnställning, där arkivolten pryds av sexvingade serafhuvuden. Bänkinredningen har kvar sin ursprungliga kvartersindelning. Till den ursprungliga inredningen hör också orgeln och orgelläktaren från 1841. Den nuvarande färgsättningen med blekgula väggar, vita pilastrar, omfattningar och lister samt ljust grått tak härrör från renoveringen 1961. Inredningen målades samtidigt i grått och guld medan bänkarna invändigt fick en rödviolett färgton. Vid slutet av 1800-talet uppges väggarna vara avfärgade i en rödaktig ton. Senare omtalas de som gulvita medan inredningen var målad i vitt och guld.
Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993
Inventeringsår 2015
Den nya kyrkogården i Hjortsberga invigdes den 16 april 1848 men själva kyrkan invigdes inte förrän 1853.
Kyrkogården bildar idag en oregelbunden rektangel där den äldsta delen är uppdelad i sju kvarter. År 1980 inleddes planeringen av en kyrkogårdsutvidgning. 1989 iordningställdes den södra utvidgningen för kistgravar i öster och urngravar i väster. Under sakristian finns ett gravkor för släkten Lagerbielke. Redan 1878 fördes frågan om en kyrkogårdsutvidgning upp på dagordningen på en kyrkostämma men ärendet kom att bordläggas då man kom fram till att det fortfarande fanns lediga platser mellan kyrkogårdens existerande gravplatser. Inte heller 1887 ansåg man en utvidgning vara nödvändig trots att frågan på nytt hade väckts.
Idag är hela kyrkogården gräsbevuxen men fram till omläggningen på 1970-talet var en stor del av kyrkogårdens gravar försedda med ett framförliggande grusområde omgärdat av stenomramningar eller låga buxbomshäckar.
År 1986 genomfördes en kulturhistorisk inventering på Hjortsberga kyrkogård vilken syftade till att lyfta fram enskilda gravvårdar vilka kunde anses besitta ett särskilt stort kulturhistoriskt värde och fortsatt skulle behandlas med stor respekt. De utvalda objekten markerades på en aktuell gravkarta. Resultatet finns tillgängligt såväl hos församlingen som på Smålands museum. Då föreliggande inventering är utförd utifrån ett mer översiktligt perspektiv hänvisas därför till tidigare utförda inventering i fråga om ställningstaganden för enskilda gravvårdar.
År 1838-2005 Ändring
För specifika händelser, se pdf.
Arkitekt: Hans Lindén
Arkitekt: Ingrid Löfqvist
ATA.
Klipparkivet vid Smålands museum.
Topografiska arkivet vid Smålands museum.
ÄLDRE RITNINGAR - 1832 ny kyrkobyggnad (S Enander); 1834? Reviderade ritningar till ny kyrkobyggnad (J Malmberg, i VaLa).
KÄLLOR, LITTERATUR OCH ÄLDRE AVBILDNINGAR - Blomqvist, R, Hjortsberga och Kvenneberga kyrkor. Norra Allbo Hembygdsförenings Årsbok 1936; Rosengren, N, När Hjortsberga kyrka byggdes. Norra Allbo Hembygdsförenings Årsbok 1942; Larsson, K-E, Hjortsberga kyrka. Vägledning u å; Interiörfoton före och efter renoveringen 1929, ATA..
(1993). Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2. Småland och Öland.. ISBN: .
Vassi, Heidi, red.. (1998). Kyrkobyggnader i Kronobergs län. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin