Motivering (skydd): Härlövs kyrka uppfördes år 1695 och är den enda välbevarade barockkyrkan i Kronobergs län. Den har, trots senare ingrepp, en unikt väl sammanhållen interiör med rikt inslag av måleri från 1600- och 1700-talet.
Det är lätt att förstå varför Härlövs kyrka är så populär som bröllopskyrka. Den ligger mycket vackert vid sjön Furen, den har en tilltalande enkel exteriör i lättfattlig skala och dess interiör är intim och inbjudande. Kyrkorummets överdådiga prakt står i skarp kontrast både till äldre, medeltida kyrkor, och senare nyklassicistiska kyrkor. Under barocken sparades det inte på krutet, utan man lät färger och former flöda fritt.
Exteriören är mycket välbevarad.
Vapenhusets vindskivor är, till skillnad från sakristians mörkt tjärade dito, målade i vitt. De har en kraftig algbeläggning vilket ger ett smutsigt intryck. De borde för det estetiska intryckets skull ha samma ytbehandling som sakristians vindskivor. Eventuell smuts och algpåväxt skulle då även bli mindre synlig.
I vapenhusets underslag har två hål tagits upp. Dessa bör förses med någon form av galler som målas i samma kulör som brädorna. Dels ur estetisk synvinkel men också för att förhindra att skadedjur tar sig in på vapenhusets vind.
Kabeldragningen på fasaden vid sakristians fönster är utförd med skydd av galvaniserad plåt. Denna bör målas in i fasadens nyans eller om möjligt putsas över för att störa så lite som möjligt. Samma sak gäller solbänkarna som utförts i omålad galvaniserad plåt. Den råa metallytan passar inte till kyrkans uttryck och bör därför målas, exempelvis i svart.
Härlövs kyrka har med sina väggmålningar och sin välbevarade interiör ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Dess karaktär vann mycket när målningarna togs fram vid restaureringen 1953, och förstärktes ytterligare då inredningen fick sin nuvarande färgsättning 1991-92. Interiören präglas av ett överdåd av dekorationer och färger, som dock harmonierar mycket väl med varandra. Vid framtida restaureringar är det viktigt att ta hänsyn till denna helhet och inte förvanska den.
Inventeringsår (1995)
Byggnadsdel (1995): Kor - Rundat, Kor - Smalare, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Vapenhus - Väster
Inventeringsår (2007)
Kyrkan är en från början barock salkyrka som efteråt försetts med vapenhus och halvrund korabsid. Den är uppförd i sten och orienterad med koret åt öster. Långhuset är litet till storleken men försett med ett mycket högrest och karaktärsgivande tak. Torn saknas då klockstapel står strax öster om kyrkan.
Vapenhuset är en till formen närmast kvadratisk tillbyggnad under sadeltak. Det är försett med ett litet stickbågsformat fönster åt norr. I väster finns kyrkans huvudingång i form av en träport med panel lagd i romb-mönster och betsad i mörkt brunt. En bred trappsten i huggen röd natursten samt ett släthugget trappsteg i granit leder upp till denna. Över den rektangulära portöppningen finns en något bredare stickbågsform markerad i putsen.
På vapenhusets södra sida finns en dörr som på insidan satts igen. Den har liknande utformning som den förra, men med ett dekorativt mönster skuret i mittpartiet av romb-mönstret. Två trappsteg leder upp även till denna, ett av röd huggen natursten och ett av släthuggen granit.
Egentlig gesims saknas. Underslagets brädor är vitmålade och har på den södra sidan två uppsågade kvadratdecimeterstora hål utan galler. Västra gavelns vindskivor är målade i vitt och kröns av en vindflöjel i plåt med årtalet 1731. Taknocken når precis upp till långhusgavelns takfot.
Långhuset är rektangulärt men relativt kort, och har ett mycket högrest tak. Det har på den södra sidan tre stickbågsformade fönster i rundbågevalv, något assymetriskt placerade i förhållande till varandra. En rundbågeformad markering är gjord i den västliga delen på denna sida. På den norra sidan finns motsvarande två fönster, medan sakristian är tillbyggd där det tredje skulle ha suttit. Även långhuset saknar gesims. Underslagets brädor är målade i vitt och försedda med ett flertal ventilöppningar med vitmålade plåtgaller.
Taket är av sadeltakstyp och kröns av en tupp och två vindflöjlar i plåt, försedda med årtalen 1709 och 1711. Den västra gaveln är dock inte helt rak utan har överst ett lodrätt röste och under det ett sluttande takfall ner mot vapenhuset. Mellan dessa sitter, något indraget, en träfasad med ett litet fönster och fem blinderingar i samma form som detta. Fasaden är tjärad brun.
Den halvrunda korabsiden är lika hög och nästan lika bred som långhusgaveln, men relativt grund. Dess toppiga tak sträcker sig ända upp till långhusets taknock. Underslaget är likadant utformat som på långhuset med samma typ av ventiler.
Åt öster har absiden ett stickbågsformat fönster i ett rundbågsvalv.
Sakristian är utbyggd mot långhusets nordöstra hörn, dock inte helt i liv med dess gavelfasad. Den är rektangulär till formen och relativt högrest. Det spetsiga sadeltaket når en bra bit upp på långhusets norra takfall. Det har brunmålade vindskivor och kröns av en vindflöjel i plåt med årtalet 1706. Underslagen består av vitmålade brädor som saknar ventilöppningar.
Åt norr har sakristian ett litet stickbågsformat fönster.
Taken är samtliga klädda med tjärade spån. På långhusets västra gavel har avtäckningar gjorts med blyplåtar. Stuprör och hängrännor är utförda i kopparplåt.
Fasaden är genomgående slätputsad utan särskilda dekorationer, och avfärgad i vitt. En markerad sockel saknas och putsen går ner till de delvis synliga grundstenarna i marknivå.
Två ventilöppningar försedda med plåtgaller finns i sakristians murar.
Samtliga fönster har vitmålade ytterbågar i trä, försedda med rutor i ofärgat glas. Långhusets stora fönster är av korsposttyp och tätspröjsade. I dem finns dock inslag av grönfärgade rutor. Korfönstrets ytterbåge är enkel utan post eller spröjs.
Samtliga fönsterbänkar är utförda i omålad galvaniserad plåt.
Vapenhuset är litet och relativt mörkt eftersom det lilla fönstret är vänt mot norr. Tredingstakets brädor är målade i ljust grått och väggarnas puts är avfärgad i vitt. Den södra väggen täcks helt av en fast skåpinredning, målad i ljusgrått. Fönstrets innerbågar är målade i vitt. Golvet är lagt med lackade brädor.
På golvet står mot den norra väggen en stor järnbeslagen kista och på samma vägg sitter series pastorum. I taket hänger en stallykta i svartmålat trä med rutor i klarglas.
Vindfång saknas och de gråmålade spegeldörrarna in mot kyrkorummet sitter i en rektangulär muröppning.
Kyrkorummet börjar direkt innanför dörrarna och sträcker sig fram till den rundade absiden. Det är litet och intimt och präglas helt av sin ålderdomliga karaktär med väggmålningar och inventarier. Inredningens färgsättning är varm och harmonierar fint med dessa.
Innertaket har en plan, något förhöjd, mittsektion och välvda sidor. Dess brädor är målade i ljusblått. På både mittdel och sidor finns målade medaljonger med stor färgrikedom, sex stycken som visar olika bibliska scener. Gesimsen utgörs av takets plana underkant längs murarna, vilken är försedd med dekorränder i rött och grått.
Innerväggarnas puts har en svagt gul grundton, men är dekorerad i hela kyrkorummet. Dekoren består av en fältindelning med gråa och röda ränder på väggarnas övre del, samt genomgående rödaktiga draperier på den nedre. Den före detta södra porten finns markerad i måleriet. I fönstersmygarna är bladornament och kungakronor målade, samt över det ena av de norra fönstren ett tydligt textparti.
Golvet i kyrkorummet är lagt med ljust lackade brädor i mittgången och mörkt fernissade brädor i bänkkvarteren. Fönstrens innerbågar är målade i vitt.
De fasta bänkarna är indelade i två kvarter runt mittgången, och sträcker sig från den bakre väggen under läktaren fram till koret. Deras enkelt klassicerande fasader är målade främst i ljusrött och grått, färger som överensstämmer med väggmåleriets nyanser. De har också ljusgrå marmorerade speglar samt förgyllda lister. Inredningen är målad i en varmt gulbeige nyans och försedd med dynor i ljusrött tyg. Sidogångar saknas.
Innanför dörren från vapenhuset finns åt söder en smal och brant läktartrappa, målad i grått. Under denna finns ett mindre förvaringsutrymme.
I det norra bänkkvarterets främre del står ett gråmålat ståndur. På den södra väggen hänger ett medeltida litet krucifix.
Över mittgången hänger två mässingskronor för stearinljus. De är vid takrosetterna försedda med moderna el-armaturer som belyser takets målningar.
Koret är litet men överdådigt utsmyckat. Det ligger ett halvt trappsteg över kyrkorummet och har även det golv av ljust lackade brädor. Väggarnas dekormåleri följer kyrkorummets utförande, men på den norra väggen finns en röd draperimålning som visar var predikstolen tidigare suttit. Takets hjälmvalv är målat i mörkare brunt, samt försett med bilder av bibliska gestalter.
Korets alla utsmyckningar utgör gemensamt kyrkans stora blickfång. Runt det målade glasfönstret i absiden sitter den väldiga altaruppsatsen med rika sniderier i starka färger. Dess barocka former kröns av fyra änglar samt kung Karl XII:s vapen.
Altaret står mot östväggen under fönstret och omges av de två postament i svart marmorering som utgör altaruppsatsens bas. Intill den senare sitter åt norr en psalmnummertavla i svart och guld och åt söder den lika fantastiska predikstolen i barockstil. Denna är rikt skulpterad och målad i kraftiga färger. Den står på en konisk fot som marmorerats i brunt. Baldakinen är lika rikt dekorerad och kröns av trumpetspelande änglar.
Altarringen är tresidig och sammanbyggd med predikstolens trappa. Den är målad ljust röd och försedd med porträtt av lärjungar i speglarna. Knäfallet är klätt med rött tyg.
Vid den norra väggen står en kort korbänk om en rad i samma färgställning som altarringen, men med en äldre front försedd med två helgonbilder. Över denna sitter en medeltida Madonnaskulptur på väggen. På den södra sidan finns en liknande bänkfasad, fast avkortad och använd som elementskydd. Här står även ett piano och på väggen sitter en psalmnummertavla i guld och svart, samt en mässingskandelaber för stearinljus.
Över koret hänger en icke elektrifierad kristallkrona.
I den norra korväggen finns ett mycket lågt rundbågsformat valv som leder in till sakristian. Dess svartmålade dörr är järnskodd och bär en längre inskription som utförts i smidesjärn.
Sakristian ligger två trappsteg lägre än koret och har ett golv av tegel. Det mjukt rundade valv som utgör rummets väggar och tak är slätputsat och mycket rikt dekormålat. Här finns olika religiösa scener illustrerade, indelade med ornamenterade band. Över dörren finns i muren en liten rektangulär nisch och bredvid den ett målat textparti.
Vid den östra väggen finns en liten altarplats anordnad och intill den står en ljusbärare i svartmålat smidesjärn. I det nordvästra hörnet står en dopfunt av trä. Innerfönstrets bågar är vitmålade och i taket hänger en mindre mässingskrona för stearinljus.
Läktaren bärs upp av fyra kolonner och två halvkolonner längs mittgången. Dessa är marmorerade i ljust grått med förgyllda lister. Undertakets brädor är målade i ljusgrått och försedda med två moderna armaturer i klarglas.
Läktarbarriären är enkelt utformad i klassicerande stil, rak över bänkkvarteren och något utskjutande över mittgången. Den är rikt dekormålad med växtmotiv och speglarna försedda med målade bilder av olika musikinstrument. Listerna på barriären går i grått och guld.
Läktarens golv är etageindelat bara på den norra sidan och plant i övrigt. Det är klätt med en ljusröd heltäckningsmatta. På den norra sidan finns fast inredning kvar i form av fyra öppna bänkrader, målade i beige.
Orgelhuset är grunt, men placerat långt fram varför utrymmet på läktaren är begränsat. Bakom huset finns en passage. Orgelhuset är målat i grått, liksom dess fasad. Stilen är barock med stora snidade dekorationer och rika förgyllningar. Fasaden har dekorränder i rött och mörkare grått. Spelbordet är vänt från församlingen.
I kyrkan finns en Madonnaskulptur från 1200-talet. Altaruppsatsen är från år 1713.
Byggnadsdel (2007): Kor - Öster
Inventeringsår 2015
Härlövs socken nämns första gången i de skriftliga källorna år 1273 som ”Haeraelde”. I byn fanns tidigare en träkyrka, som ersattes med nuvarande stenkyrka 1695. Sakristian tillkom 1702. Klockstapeln intill kyrkan är daterad till 1485, men moderniserades under 1600-talet.
Kyrkan fick ett västligt vapenhus i sten vid restaureringen 1886, då det gamla trävapenhuset i söder revs och dess ingång murades igen.
Exteriöra förändringar
Kyrkan uppfördes 1695, men redan 1702 byggdes sakristian till åt norr.
Mitt på långhustaket satt en spånklädd spira eller takryttare som togs bort 1859.
1886 utfördes en restaurering som genomgripande förändrade kyrkans exteriör. Det ursprungliga vapenhuset av trä i söder revs och ingången murades igen. Ett nytt vapenhus av sten uppfördes i väster. Dessutom förstorades fönstren till nuvarande storlek.
Kyrkans södra takfall samt vapenhuset täcktes med nya tryckimpregnerade furuspån 1965.
1982 genomfördes en yttre restaurering, då fasadernas puts renoverades och avfärgades. Ventilöppningar för vinden anordnades i underslagen och snickerierna målades.
Den senaste större åtgärden var år 2003 då spåntaken lades om med nytt spån.
Interiöra förändringar
Sakristian uppförs 1702 och dekormålas tre år senare, troligen av Hans Brachwagen. 1713 tillkommer altaruppsatsen, vilken renoveras tillsammans med predikstolen år 1740 av bildhuggaren Sven Segervall. 1752 tillkommer orgel av Jonas Hielm och på 1770 dekoreras läktarbarriärens fyllningar, troligen av Pehr Hörberg.
1886 restaureras kyrkan och ett nytt vapenhus uppförs i väster. Innerväggarnas måleri putsades över och avfärgades i vitt. Nytt golv lades i kyrkan och nya bänkar sattes in. Läktaren utökades och försågs med nya stödpelare. Altarringen togs bort. Altaruppsatsen och predikstolen restaurerades, liksom måleriet i innertaket och på läktarbarriären.
1925 tillkom ett korfönster med glasmålning av Eigil Schwab.
Vid restaureringen 1953 togs innerväggarnas kalkmålningar fram av konservator Sven Wahlgren. Nytt värmesystem installeras och bänkarna gjordes bekvämare. Läktartrappan ändrades och sakristian fick ny skåpinredning. Altarringen återinsattes också.
Den senaste interiöra restaureringen genomfördes 1991-92. Då installerades ett nytt värmesystem och elsystemet byttes ut. Innertaket, som tidigare var grågult, målades blått och innerväggarna rengjordes. Bänkarna fick också en annan färgsättning. Nytt golv lades in och inredningen målades om. Altaruppsatsen konserverades och altarringen kläddes om.
År 1485-2007 Ändring
Ändring - För specifika händelser, se pdf.
Orgelbyggare: Carl Elfström
Konstnär: Eigil Schwab
Konstnär: Hans Brachwagen
Konstnär: Pehr Hörberg
Konstnär - Bildhuggare: Sven Segerwall
Konservator: Sven Wahlgren
ATA.
Klipparkivet vid Smålands museum.
Topografiska arkivet vid Smålands museum.
Vassi, Heidi, red.. (1998). Kyrkobyggnader i Kronobergs län. ISBN: .
Lignell, Alvar. (1989). Härlövs kyrka,. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin