Motivering (skydd): Kvarter A
Kvarter A är ett kvarter med många olika typer av gravvårdar och det finns ett flertal objekt som bör bevaras, både när det gäller äldre och utmärkande gravvårdar som hela gravar. På kyrkogården har tidigare funnits ett mycket större antal grusgravar. I kvarter A finns det kvar sju stycken och de bör bevaras i det skick som de är. Detsamma gäller gravvårdarna från 1800-talet och de högresta gravstenarna som ger kvarteret karaktär. Då kvarteret innehåller så varierande gravvårdstyper, bör det inte vara några problem med att anpassa nya gravvårdar till de redan befintliga. Huvudsaken är att de inte är alltför avvikande och uppseendeväckande. Det är önskvärt att gravvårdarna får stå kvar i kvarteret så länge som möjligt, men då kyrkogården har begränsade ytor är det oundvikligt att gravvårdar måste tas bort för att nya gravar ska kunna användas.
Kvarter B
Kvarter B har en speciell karaktär med sina många
verkligt stora högresta gravstenar. Dessa bör bevaras
för att kvarteret ska få behålla sin särart. Alla
gravvårdar från 1800-talet bör överhuvudtaget få
stå kvar. De få grusgravarna som finns kvar bör
få finnas kvar i befintligt skick. När det gäller nya
tillkommande gravvårdar kan dessa ha ett valfritt
utseende, då kvarteret inrymmer så många olika
typer av gravvårdar. Det viktiga är att de inte har
ett alltför avvikande utseende som förändrar kvarterets
karaktär. Det är önskvärt att befintliga gravvårdar
får stå kvar i kvarteret så länge som möjligt
i kvarteret.
Kvarter D och E
I kvarter D och E bör bland annat grusgravarna med tillhörande gravvårdar bevaras. I den grav som har stenram med gräsklädd yta innanför, kan gräset med fördel tas bort och ersättas med grus för att återställa graven. Där den allmänna linjen är mer komplett och oförstörd är det lämpligt att denna bevaras, då den visar ett begravningsskick som inte längre praktiseras. När det gäller nya gravvårdar bör de främst vara av låg typ. Utformningen är valfri, då det förekommer en mängd olika gravvårdstyper i kvarteren. Nya gravvårdar bör dock inte skilja sig för mycket i utseende från de befintliga, utan passa väl in. Det är eftersträvansvärt att befintliga gravvårdar får stå kvar i kvarteret så länge som möjligt i kvarteret.
Kvarter C och F
Kvarter C och F är kvarter med blandad och sammansatt
karaktär. Förutom minnesstenen över kontraktsprosten
Anders Renner är det ingen gravvård
som är speciellt utmärkande när det gäller typ och
utformning. Befintliga gravvårdar bör dock få stå
kvar i kvarteret så länge som möjligt. Dock bör
plats göras för nytillkommande gravar med tillhörande
gravvårdar. De två grusgravarna i kvarter
F bör bevaras i befintligt skick. Då gravkvarteren
är av blandad karaktär är det inte så viktigt att de
nya gravvårdarna håller sig till en standardiserad
utformning. Det viktiga är att de är låga och inte
skiljer sig allt för mycket från de gravvårdar som
redan finns i kvarteren.
Norr om vapenhus och öster om sakristia
Dessa gravvårdar har redan utsetts att vara värda att
bevara. Platserna som valts är bra för att gravvårdarna
ska synas. Trots det är det bättre att de äldre gravvårdarna
som finns i kvarteren får stå kvar där och på
så sätt bidra till kvarterens karaktär, kontinuitet och
fortlevnad.
Sammanfattning
Lekaryds kyrkogård är en ganska liten kyrkogård omgärdad av en stenmur och en trädkrans. Ingångar till kyrkogården finns i väster och öster. På kyrkogården finns förutom kyrkan även en klockstapel och ett kombinerat bårhus och ekonomibyggnad. Kyrkogården har sex kvarter som ligger runt om kyrkan. De olika kvarteren skiljer sig ganska mycket från varandra. Kvarteren A och B innehåller en mängd stora högresta påkostade gravstenar, medan kvarteren C – F domineras av lägre gravstenar. I kvarter D har troligen allmänna linjen tidigare funnits. Det finns relativt många grusgravar med antingen stenramar eller pollare och kättingar som inramning, på kyrkogården. Det totala antalet grusgravar är 16 stycken och en tidigare grusgrav har stenramen kvar men är gräsbevuxen inne i och den kan med önskvärdhet återställas till ursprungligt skick och ersätta gräset inne i med grus.
På kyrkogården finns flera äldre gravvårdar, bland annat tre stycken i form av tunna stenflak från tidigt 1800-tal, med uthuggen text. Norr om vapenhuset finns en gjutjärnshäll från 1814 och öster om sakristian står ett gjutjärnskors från 1864 och två odaterade smideskors, som troligen även de är från 1800-talet. Det finns även ett antal äldre högresta gravstenar som är värda att bevara. Det finns inget kvarter som har en så enhetlig karaktär att nya gravvårdar som ska placeras i kvarteren måste ha en standardiserad utformning. I kvarter med mestadels låga gravvårdar bör även nya gravstenar vara av låg modell. Huvudsaken är att de nya gravvårdarna passar väl in bland de omgivande gravvårdarna. Det är också önskvärt att befintliga gravvårdar får stå kvar så länge som möjligt i kvarteren.
Inventeringsår (1999)
Text saknas för närvarande
Inventeringsår (2007)
Allmän karaktär
Lekaryds kyrkogård är en relativt liten kyrkogård med rektangulär planform. Centralt på kyrkogården ligger kyrkan som uppfördes under senmedeltiden. Sydväst om kyrkan ligger klockstapeln som uppfördes 1741. I det nordöstra hörnet av kyrkogården ligger ett kombinerat bårhus och ekonomibyggnad som invigdes 1975. Kyrkogården består av sex kvarter A – F. I den västra delen av kyrkogården, kvarter A och B, finns en stor andel påkostade gravar och gravvårdar, t ex Aaby Ericssons stora familjegrav och ett antal högresta gravstenar. Inom denna del finns även flera äldre gravvårdar från början av 1800-talet. Norr om vapenhus och öster om sakristia finns äldre gravvårdar som tagits ur bruk. Det finns ovanligt många grusgravar med stenramar. Det verkar som om de flesta grusgravar som hade stenomgärdning i mitten av 1900-talet finns kvar. Detta är i så fall unikt i länet. I den östra delen av kyrkogården är gravvårdarna
i allmänhet mindre. Allmänna linjen går att skönja på södra sidan. I kvarter C finns det relativt få gravvårdar. Stora ytor är tomma och kan användas till kommande gravläggningar.
Omgärdning
Kyrkogården omgärdas av en låg, bred kallmurad mur. Höjden är ungefär 0,8 meter och bredden omkring 1,4 meter.
Ingångar
Huvudingången ligger i väster och har en konstfull dubbel smidesgrind, cirka 1,15 meter hög och ca 2,5 meter bred. Grindstolparna är fyrkantiga och prickhuggna, cirka 1 meter höga. På sommarhalvåret står krukor i betong och sjösten och med planterade blommor uppe på grinstolparnas krön. I öster finns det en likadan ingång, vid besiktningstillfället fanns inga krukor på grindstolparna. Väster om bårhuset fortsätter gången upp som en ramp upp på muren, utanför muren står en container. Rampen är klädd med sjöstensplattor, samma material som gången är belagd med.
Gångsystem
Mellan västra ingången och vapenhuset i kyrkan
går en rak gång belagd med fyrkantiga skifferplattor.
Vid bårhuset finns en gång med sjöstensplattor
som slutar i en ramp upp till muren. Från gången
vid bårhuset sträcker sig en gång av oregelbundna
skifferplattor fram till grusgången runt kyrkan. Övriga
gångar inom kyrkogården är välkrattade grusgångar.
Ett flertal bänkar är utställda vid gångar och
murar. Vid huvudingången är bänkarna av gjutjärn
och trä, medan enklare i trä och smide finns runt
murarna. Enkla höga belysningsstolpar finns vid
kyrkan, gångar, bårhuset och utanför ingångar och
muren. En strålkastare vid norra muren är riktad
mot kyrkan.
Vegetation
Runt kyrkogården längs insidan av kyrkogårdsmuren
finns en trädkrans av rönn och björk. Vissa träd
fattas i trädkransen. I sydvästra hörnet av kyrkan
vid vapenhus-långhus finns en paradisbuske. Spirea
och häckoxbär finns norr om kyrkan. Söder om
bårhuset växer låga cypressbuskar.
Inne i kvarteren på kyrkogården växer en del
buskar. Två låga granar, en syren och en björk
växer vid södra sidan av kyrkogården. I kvarter
B finns en hängask. En liten häck av bukettspirea
finns sydväst om kyrkan i kvarter A. Kring Pauli
familjegrav finns en häckomgärdning av sibirisk
ärtbuske. Vid Aaby Ericssons familjegrav finns två
höga thujor.
Gravvårdstyper
Lekaryds kyrkogård innehåller en mängd olika
gravvårdstyper från äldre enkla platta stenflak till
moderna i fri form och naturstenar. I de två västligaste
kvarteren finns ovanligt många högresta påkostade
gravstenar. Flera av kyrkogårdens högresta
har en höjd upp till 3,6 meter. Speciellt är också det
relativt stora antalet grusgravar på kyrkogården.
Den mest utmärkande graven är Aaby Ericssons stora grusgrav, som är omgärdad av pollare och kättingar. Det en familjegrav som innehåller ett flertal gravplatser. Själva grusgraven är mycket stor, ca 8 x 8 meter.
Vanliga gravvårdstyper är låga rektangulära gravstenar och små hällar. De förekommer i olika stenmaterial och utformning, där krönen på de låga rektangulära skiljer sig åt sinsemellan. Större hällar förekommer även samt hällar i gjutjärn. En annan gravvårdstyp som uppträder på Lekaryds kyrkogård är de låga breda, samt de halvhöga smala. Kors förekommer i olika material, såsom marmor, diabas, trä, järnsmide och gjutjärn. Bland de äldre gravvårdstyperna är de platta stenflaken som det finns tre av på kyrkogården. Dessa gravstenar är från början av 1800-talet.
Byggnader
I nordöstra hörnet av kyrkogården finns ett kombinerat
bårhus och ekonomibyggnad. Det är en
vitkalkad enplansbyggnad med vind, med spåntak
och bruna paneldörrar. Numera används bårhusdelen
till samlingssal för morgonbön.
Sydväst om kyrkan står klockstapeln som är
spånklädd och rödtjärad. I mitten längst ned på
klockstapeln finns ett litet hus, ett tramphus. I det
stod man och trampade på pedaler så att klockorna
skulle ringa. Klockstapeln står på en sockel av sten
och i sockeln finns grusfyllning.
Beskrivning av enskilda, för kvartersindelning, se pdf.
kvarter
Kvarter A
Allmän karaktär
Kvarter A ligger väster om klockstapeln. Det domineras
av Aaby Ericssons stora familjegrav. En
mängd olika gravvårdstyper från olika tider från
början av 1800-talet och framåt förekommer i
kvarteret. Det finns även sju grusgravar, från liten
till enorm (Aaby Ericsson). Rester efter stenramar,
där gravstenen står kvar på den ena stenramsdelen
förekommer också.
Gravvårdstyper
I kvarter A förekommer olika typer av gravvårdar.
De äldsta är från 1819 och 1834 och är mindre
gravstenar i form av platta stenflak i granit med
toppformiga krön. Den ena är rest över kyrkoherden
C G Svahn. En minnesgravvård i gjutjärn finns
strax intill över samma person. Ett flertal högresta
gravstenar finns i kvarteret, två stycken har en höjd
över 2,5 meter. Halvhöga smala gravstenar med
höjd under en meter från 1920-talet finns det flera
av i kvarteret. De högresta är främst i svart diabas,
men grå granit är annars vanligast och de allra
största gravstenarna är i denna stensort.
Bland gravvårdarna från mitten av 1900-talet
och framåt är de låga rektangulära vanligast. Moderna
i fri form finns bland de yngsta gravstenarna.
Små och mellanstora hällar finns det några av. En
barngrav har ett litet vitt kors med bara förnamnet,
Ingrid på. Ett annat vitt marmorkors finns på den
minsta grusgraven, tillhörande en ung vuxen. Ett
modern kors är tillverkat i trä och smide. Stensorter
som använts är grå granit, som är vanligast,
men även diabas, röd, granit och marmor finns representerade
i kvarteret.
Den mest utmärkande graven är Aaby Ericssons
stora grusgrav, en familjegrav som innehåller
ett flertal gravplatser. Själva grusgraven är mycket
stor, ca 8 x 8 meter. Den är omgärdad av pollare
och kättingar. I öster finns en högrest stor monolit
i grovhuggen diabas, med en höjd på drygt tre
meter. På ömse sidor om monoliten står två höga
smala cypresser i hörnen på graven. Inom grusgraven
finns 13 mindre hällar i diabas. På flera av
hällarna står titlar som majoren, läkaren och kommendören.
Ortsnamn som Dansjö och Gåvetorp
nämns. Flera av gravhällarna har psalm och bibelhänvisningar som Luk ev 24:29, Luk ev 13:17, Ps 329 v 2-4 och Ps 38 v 2-3.
I kvarteret finns även Pauli familjegrav som omgärdas av en 1,2 meter hög häck av sibirisk ärtbuske. Inom graven står två meterhöga kors i diabas och en lägre rektangulär gravsten i diabas. Förutom Aaby Ericssons familjegrav finns en del yrkestitlar nämnda på gravvårdarna i kvarteret. Några är kyrkovärden, hemmansägaren, banvakten och järnvägstjänsteman. Detsamma gäller orts- och gårdsnamn, där bland annat Hjärtanäs, Gemmatorp, Östregård och Ängsstugan omnämns. Endast två psalm- och bibelhänvisningar omtalas, nämligen Sv ps 491 och Matt 25:40. ”Älskad-saknad” finns även på omnämnt.
Kvarter B
Allmän karaktär
Kvarter B ligger nordost om kyrkan. Till viss del påminner kvarter B om kvarter A , men de högresta gravstenarna är än mer framträdande här. Det är ett kvarter av sammansatt och blandad karaktär. Många av gravvårdarna är både stora och påkostade. Vanligast bland dessa påkostade gravstenar är de mycket höga monoliterna. Trots de exklusiva gravvårdarna finns det endast två grusgravar i kvarteret, men dessa båda är stora och omgärdade av pollare och kättingar. Det syns att det tidigare funnits grusgravar till många av gravvårdarna, bland annat finns det rester av en stenram och vid norra muren finns en kasserad stenram.
Gravvårdstyper
Den allra äldsta gravstenen är ett litet stenflak från 1818, som påminner om de äldre i kvarter A. Annars domineras kvarteret av det stora antalet högresta gravstenar från sista hälften av 1800-talet och några decennier in på 1900-talet. Det finns högresta gravstenar i form av monoliter, obelisker och mer ordinära. De två högsta är monoliter med höjden 3,6 meter i röd-grå gnejs, resta över kommendörkaptenen J C Danckwardts familjegrav och prosten J Z Hellengrens grav (död 1863). En ovanlig högrest gravsten är en 1,3 meter hög i ljusröd granit från 1895. I övrigt är de högresta mest tillverkade i diabas. Två låga breda gravstenar från 1930-40-talet förekommer också. Förutom de högresta är de låga rektangulära gravstenarna vanligast. Denna gravvårdstyp kan ha ett varierande utseende med olika typer av krön. Från 1920-tal till 1960-tal är de oftast tillverkade i diabas, därefter är grå granit vanligast. I övrigt finns det moderna gravstenar i fri form i röd och grå granit, några naturstenar och små hällar. På en liten häll tillhörig en barngrav finns inget efternamn. Alla gravvårdar är inte tillverkade i sten. I kvarteret finns ett gjutjärnskors från 1882 och två mellanstora gjutjärnshällar från 1940-talet. Dessutom finns ett smideskors från 1930.
På många av gravvårdarna finns yrkestitlar.
Några av dessa är provinsialläkaren, kyrkovärden,
ingenjören, häradsdomaren och handlanden. Titlar
var vanligare än ortsnamn och det är vanligare att
det står ortsnamn på de mindre gravvårdarna än
de större. Bland orter och gårdar som omnämns
är Kronobergshed, Hjärtanäs, Högahult och Humlaryd.
Psalm- och bibelhänvisningar är mycket
ovanligt. Endast Rom 14:78 och Sv ps 471 v 1
nämns. På en gravsten står ”Lärjungar och vänner
reste vården”.
Kvarter D och E
Allmän karaktär
Dessa kvarter ligger söder om kyrkan. Till skillnad från kvarter A och B finns här endast en stor högrest gravsten. Kvarteren domineras av låga små gravvårdar. Gravarna och gravvårdarna är mindre i kvarter D och många är enkelgravar. Det tyder på att allmänna linjen har funnits här tidigare. Allmänna linjen är inte komplett, utan andra större gravstenar finns emellan. I kvarter E är gravarna större och gravvårdarna något mer påkostade. Det finns hela fem grusgravar med stenramar och en grav med enbart stenram i kvarteren.
Gravvårdstyper
Endast en riktigt stor högrest gravsten finns i kvarteren, en obelisk från 1886 med till hörande grusgrav med stenram. I grusgraven finns även två små hällar. Halvhöga smala gravstenar (ca 0,7 – drygt metern) i diabas och grå granit finns från 1910-talet till 1930-talet. Låga långa och breda gravstenar, flera av dem så låga att gravstenen har varit en integrerad del i stenramen som omgärdat graven förekommer också. Den vanligaste gravstenstypen är de låga rektangulära, med olika utformning av krönen. Från 1920-talet till 1950-talet var de vanligast i diabas, från 1970-talet är grå granit vanligast. Röd granit förekommer från 1970-talet. Från 1990-talet finns gravstenar i modern avrundad fri form i röd, grå, eller labradorgranit. Små hällar i diabas är vanliga från 1910-talet och framåt. I kvarteren finns även två träkors med bronsplatta från 1911 och 1957. Marmorkors förekommer också. En av de ovanliga gravstenarna är i form av en avbruten kolonn i grå granit. En äldre gravsten eller möjligen en del till en stenram står lutad mot muren.
I kvarter D finns många små fyrkantiga gravstenar i diabas, med en höjd av 0,4-0,5 meter och små hällar. De är från tiden fram till 1960-talet och tillhör troligen allmänna linjen, som bör ha funnits i detta kvarter. Det finns även andra gravvårdar in mellan dessa gravstenar.
Det finns endast några få gravvårdar där yrkestitlar nämns. Yrkena är mjölnaren, banvakten, fd hemmansägaren, snickaren och bondsonen. Orts- och gårdsnamn är däremot vanligt. Exempel är Gåvetorp, Humlaryd, Kronobergshed, Svartagård och Haganäs. Psalmhänvisningar är ovanligt. Endast Sv ps 480 och 217 omnämns. Hälsningar som ”djupt sörjs av föräldrar och syskon”, ”vila i frid” och ”Älskad – saknad” finns på några av gravvårdarna.
Kvarter C och F
Allmän karaktär
Kvarter C ligger norr om och F ligger öster om
kyrkan. Det är ganska glesa kvarter som domineras
av låga gravvårdar. I kvarter F finns två grusgravar
med stenramar och i båda kvarteren finns rester efter
stenramar. Kvarter C domineras av minnesstenen
efter kontraktsprosten och magistern Anders
Renner som står helt nära kyrkan.
Gravvårdstyper
Det stora flertalet av gravvårdarna i kvarter C och
F är av typen låga rektangulära. Utseendet på dem
varierar, särskilt är det krönet som har olika utformning.
De kan också ha mera kvadratisk form.
Diabas är vanligast bland de äldre, medan de yngre
oftast är tillverkade i grå eller röd granit. Nya moderna
gravstenar i fri form förekommer också. En
av gravstenarna i diabas är låg och smal, ungefär
0,6 meter hög. Det finns även små och medelstora
hällar. I båda kvarteren finns vita marmorkors. De
används mest som gravvårdar på barns och ungas
gravar. Naturstenar förekommer också. I kvarter F
finns det två låga breda gravstenar som är av olika
utformning. De är från 1920 och 1936. Denna typ
av gravstenar var vanlig 1920-40-talen. Flera av
gravvårdarna står på långa smala låga stensocklar
som är delar till stenramar. Där dessa finns vet man
att det funnits en stenram och grusgrav tidigare.
Den gravvård som utmärker sig mest är en ungefär
tre meter hög minnessten över kontraktsprosten
och magistern Anders Renner som dog 1814.
Minnesstenen som är tillverkad i granit och marmor
är i form av en kolonn med ett kors i toppen.
Allt står på en sockel. Vården restes 1881. Tidigare
har denna stått framför ingången i väster, men numera
är den placerad norr om kyrkan, väster om
sakristian.
På några av gravvårdarna finns yrkestitlar inristade.
Exempel är lantbrukaren, soldaten, lektor
och hemmansägaren. Orts- och gårdsnamn finns
nämnda på ett antal och några är Grännaforsa
Klockaregård, Kullen och Gåvetorp. Endast en
psalmhänvisning finns, nämligen Sv ps 563. På
en gravsten står ”när rosor aldrig dör”. I kvarter C
finns ett flertal gravstenar som tillhör två släkter,
Hultman och Führ.
Norr om vapenhus och öster om sakristia
På dessa ställen finns gravvårdar som tagits ur bruk. Norr om vapenhuset ligger en manslång gjutjärnshäll, storlek ca 1,8 x 0,8 meter. Hällen har tillhört häradsprosten Magister Anders Renners grav. Renner föddes år 1740 och dog 1814 i Lekaryd. Öster om sakristian står ett gjutjärnskors från 1864 och två smideskors utan årtal, men de bör också vara från 1800-talet.
Inventeringsår 2002
Text saknas för närvarande
Inventeringsår 2015
Kyrkogården var tidigare avsevärt mindre än nu. Den var då huvudsakligen förlagd söder och öster om kyrkan. Då folkmängden i socknen ökade drastiskt under första hälften av 1800-talet från 500 till 700 personer, blev det nödvändigt att utvidga kyrkogården. 1858 inköptes ett markområde på 6 ½ kappland (ca 1000 m²) norr och väster om kyrkan. Då vädret var torrt och soligt sommaren 1858 fortskred arbetet snabbt och den 3 oktober invigdes den nya kyrkogården. Kyrkogårdens gränser markerades med en stenmur.
På kyrkogården finns en klockstapel av enkel klockbockstyp. Den uppfördes 1741. Tidigare fanns här ett ”klåckehus” som hade en större ringklocka, som enligt inskrift var omgjuten 1681. När nuvarande klockstapeln byggdes överfördes klockan till denna. 1751 inköptes därutöver en mindre klocka, ”lillklockan”. 1859 gick den mindre klockan sönder och fick gjutas om samma år. I kyrkogårdens nordöstra hörn fanns tidigare en redskapsbod, som även inrymde pannrum. Denna byggnad revs och ersattes av ett kombinerat bårhus och ekonomibyggnad som invigdes 1975.
År 1700-2001 Ändring
För specifika händelser, se dpf.
ATA.
Klipparkivet vid Smålands museum.
Topografiska arkivet vid Smålands museum.
Vassi, Heidi, red.. (1998). Kyrkobyggnader i Kronobergs län. ISBN: .
Andersson, Kennedy. (2005). Lekaryds kyrkogård – gömmer på många livsöden. I: Alexandersson,
Göran m fl (red), Värendsbygder. Norra AllboHembygdsförening 2005.. ISBN: .
Garner, J. (1968). Lekaryds kyrka. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin