Motivering (skydd): Kvarter A
Kvarteret har en mycket blandad karaktär. Grusgravarna med steninramning är värdefulla för kvarterets karaktär. Här finns även andra gravvårdar som med sin ålder eller utformning är av kulturhistoriskt intresse. Här står bland annat den största av de få marmorvårdarna på kyrkogården, en låg och bred sten i klassicistisk utformning. Den restes på 1940-talet och har troligen haft en stenomgärdad grusplan framför sig. Vid eventuella nytillskott finns ingen uttalad stil att förhålla sig till, eftersom de befintliga gravvårdarna har så olika karaktärer.
Kvarter B
Kvarter B präglas av sin blandning av nya och gamla gravvårdar, samt deras olikheter i utförandet. Dess ojämna besättning ger det något av karaktären som hos en ödekyrkogård, med de stora tomma ytorna i den östra delen. Den framtida beläggningen här med nya gravar gör inslaget av de gamla gravvårdarna i ytterkanterna desto viktigare att vårda och bevara. Äldre stenar bör i möjligaste mån återanvändas och nya bör anpassas till de befintliga i storlek och form.
Kvarter C
Kvarteret präglas av ålderdomlighet, dels på grund av förekomsten
av de fem riktigt gamla gravvårdarna och dels av att klockstapeln
från 1600-talet upptar större delen av dess yta. Runt dess
bas finns ett fritt utrymme som bör hållas öppet och det är
tveksamt om fler gravsättningar bör ske i kvarteret. Dess
karaktär är något blandad, men har en högre andel äldre
gravvårdar än de andra. Bland dessa finns flera som med sin
utformning har ett högre kulturhistoriskt värde, framför allt
de med text på marmorplatta.
I detta kvarter är det särskilt viktigt att eventuella nya
gravvårdar anpassas efter de befintliga, gärna genom återanvändning
av gamla stenar
Kvarter D
Kvarterets något sneda och ojämna karaktär gör det svårt att göra nya gravsättningar med någon slags symmetri i placeringen. Genom omgrävning av olika stora gravar har med tiden ojämna rader uppstått och viss stenar vänts åt motsatt håll i förhållande till de övriga. Detta är svårt eller omöjligt att justera med nya gravsättningar, vilket därför bör undvikas. Det är önskvärt att kvarteret får behålla sin asymmetriska karaktär, vilken utgör en synlig påminnelse om de förändringar som ägt rum på kyrkogården.
Kvarter E – G
Den södra delen av kyrkogården anlades på 1930-
talet. Till skillnad från den äldre delen är denna
del mer enhetlig i sin utformning och i fråga om
gravvårdarnas utseende. De äldsta gravarna är från
1937 och deras utformning skiljer sig lite från de
modernare stenarna. Här dominerar de låga rektangulära
stenarna. Ett par av dessa har som tidigare
nämnts plantering av vintergröna.
Trots enhetligheten i stil finns det dock ingen
tydlig tidslinje som går att följa. Även här gäller
principen om valfrihet av plats, vilket lett till att
nyare och äldre gravar finns sida vid sida.
Antalet angivna titlar är få, men traditionen
med ortsnamn har levt kvar till våra dagar och
återfinns även på många av de senare gravstenarna.
Byar som Extorp, Bolmaryd, Bölminge och
Balkarp är högt representerade.
Vid framtida gravsättningar bör enhetlighet eftersträvas
och stenar av liknande format användas.
Här är det mindre lämpligt med återanvändning av
äldre gravstenar, åtminstone av dem från slutet av
1800-talet och 1900-talets början.
Sammanfattande bedömning och karaktär
Nöttja kyrkogård är mycket liten. Den har tidigare varit koncentrerad till kullen runt den lilla medeltida kyrkan, där den omgärdades med nya stödmurar i slutet av 1800-talet. Den utökades söderut på 1930- talet med en kilformad del mellan de omgivande vägarna. Denna uppdelning i två gör att den nyare och den äldre delen har något olika karaktär.
På den ursprungliga delen återfinns de äldsta gravarna, från 1868 och framåt. Här finns också ett antal grusgravar med stenram. Inslaget av diabasstenar är stort, ända in på 1960-talets vårdar. Det finns dock ingen uppdelning i nya och gamla kvarter eftersom gravarna blandats huller om buller. Även 2000- talets gravvårdar står ihop med de riktigt gamla stenarna, vilket gör att karaktären blir mycket heterogen. Det oordnade intrycket förstärks ytterligare av variationen på stenarnas format och utförande. Att gravarna placerats allt eftersom innebär också att det inte finns någon allmän linje. Inget spår av en eventuell sådan går heller att utläsa. Spåren av denna försvann i och med 1950-talets utrensning av gamla stenar och upprättning av linjerna.
Nöttja kyrkogård är enkel i det avseendet att här inte finns några kulturgravar eller större familjegravar. En sten står dock för sig själv utanför kvarter C, placerad vid kyrkväggen. Den är inte märkvärdig i utförande eller format, utan en vanlig högrest diabassten från 1893, tillhörande före detta ägaren av Stafsätra säteri, Arvid Johansson.
På den äldre delen av kyrkogården förekommer rikligt av diabasstenar, ända fram till 1960-talets mitt. Därefter dominerar de låga rektangulära stenarna i röd eller grå granit. Det finns flera av de äldre stenarna som är av kulturhistoriskt intresse, men inga som utmärker sig särskilt. Antalet moderna stenar med fri form är litet.
Det är mycket vanligt förekommande med angivet ortsnamn på gravvårdarna. I viss mån kan man hänföra vissa byar till särskilda kvarter, men inte i något större antal. Titlar förekommer mest på den äldre delen och då på gravvårdarna från tiden före 1960-talet. Hänvisningar till psalmverser eller bibelcitat förekommer mycket sparsamt. Gårdsnamn förekommer endast ihop med titeln lantbrukare, se beskrivningen av kvarter B.
Något som dyker upp på flera av de äldre stenarna är hälsningar från de efterlevande. Detta gäller framförallt gravvårdarna från 1880-talet till 1920-talet. Där står exempelvis ”Barnens kärlek reste vården”, ”Dottern Kristin och dotterdottern Greta reste vården”, ”Ett hjärtligt tack från barnen”, eller ”Tacksamma barn reste vården”.
Växtligheten är mycket gles på kyrkogården, eftersom rygghäckar inte finns och i stort sett inga buskar heller, endast den omgivande trädkransen.
Lönnarna i trädkransen, som planterades efter att stödmuren anlades 1879, har länge fått växa otuktade. De senare årens hamling har tagit hårt på de fullvuxna träden och slagit ut minst tre av dem som fått ersättas med nyplanteringar. Det återstår att se hur resterande lönnar klarar sig. Dessutom utgör trädkransen ett riskmoment för stödmurens vara eller inte vara. Rotsystemen hotar att spränga densamma och då januaristormen 2005 tippade flera träd på den västra sidan, välte dessa även muren utåt. Efter det hamlades träden för att minska vindfånget. Man bör i detta fall avvakta och se hur träden klarar sig och därefter bedöma vilka åtgärder som ska vidtagas. I värsta fall kan hela trädkransen, åtminstone på de mest utsatta sidorna åt väster och söder, behöva tas ner. Man bör då se till att nyplantering sker med samma sorts lönn och att de nya träden hamnar på ett betryggande avstånd från murens ytterkant.
De gångar som finns idag överensstämmer bara delvis med gravkartan. Den gång runt äldre delen av kyrkogården som binder ihop huvudgångens tvärgångar såddes igen på 1950-talet, samtidigt som de kvarvarande fick sin stenbeläggning. Om den i framtiden visar sig behövlig för framkomligheten är det önskvärt att den utförs i harmoni med de befintliga gångarna och beläggs med ölandssten. Alternativet är att genomgående gå tillbaka till grusgångar på hela kyrkogården, så som det var tidigare. Med den blandning av gravvårdar av olika åldrar och stilar som förekommer på den äldre delen framstår den som mycket heterogen i sin karaktär. Den används fortfarande för gravsättningar, men utan någon särskild tanke bakom den inbördes placeringen. Det står den enskilde fritt att i förväg se ut sin plats, eller så väljer de anhöriga efter sina önskemål. Detta förfaringssätt är den sed som ”alltid” gällt och är därmed svår att strukturera. Den har kanske till och med i sammanhanget sitt eget kulturhistoriska värde.
Omgrävningen av gamla gravar har lett till att beläggningen av den nya delen av kyrkogården gått långsamt. Denna är mycket glest utnyttjad.
För att kyrkogården som helhet ska få behålla sin blandade karaktär bör gravsättning även i fortsättningen ske på både den nya och gamla delen. Det bör dock ske med varsamhet om de gamla gravvårdarna och med större hänsyn till deras utformning på den äldre delen kring kyrkan. Det bör också vara möjligt att på denna del återanvända borttagna stenar för nya gravsättningar, just för att bibehålla kvarterens blandade karaktär. Då den äldre delen är fullbelagd bör den utvidgade delen i söder först fyllas innan några gravar avlägsnas från den gamla delen.
Inventeringsår (1999)
Text saknas för närvarande
Inventeringsår (2007)
Allmän karaktär
Nöttja kyrkogård är en liten kyrkogård kring en medeltida kyrka. Den är upphöjd i förhållande till omgivningen och har därmed en väldränerad jordmån, med viss tendens att torka ut under sommarhalvåret. En stödmur av flata naturstenar omger den åt alla fyra väderstreck.
Innanför trädkransen är ytorna öppna och saknar annan växtlighet än något enstaka träd och ett fåtal buskar. Marken är gräsbevuxen.
Den äldre delen av kyrkogården är indelad i fyra kvarter. Dessa är till följd av kyrkans något asymmetriska placering olika stora. Den nyare delen är indelad i tre kvarter, också de i olika storlek och form.
Både den äldre och nyare delen av kyrkogården har stora partier som inte utnyttjats till gravsättning. Detta ger bitvis ett mycket glest och ödsligt intryck. Gravkvarteren präglas också av uppblandning mellan nya och gamla gravar, moderna gravstenar intill gamla och högresta stenar varvat med låga. Det finns ett flertal grusgravar kvar, med stenramar, och dessa är spridda över den äldre delen. Här finns också ett stort antal gravvårdar från 1800-talets andra hälft. Den nyare delen domineras av nyare gravstenar, från 1930-talet och framåt, där de flesta är låga och rektangulära till formatet. Ingen allmän linje finns och i de befintliga kvarteren på den äldre delen råder en viss asymmetri i gravarnas placering.
Omgärdning
Den äldre delen av kyrkogården ligger på en höjd i förhållande till den lägre omgivningen. Den omgärdande stödmuren av kallmurade flata naturstenar uppfördes 1879. Möjligen gjordes då också en markhöjning längs kanterna för att få en planare kyrkogård. Höjden på murens utsida varierar från en halv till drygt en meter. På insidan ligger murkrönet i marknivå utom på den norra sidan där den sticker upp något, som högst en halv meter på enstaka ställen.
Runt den kilformade nyare kyrkogårdsdelen i söder löper ett kraftigt staket med sockel och stolpar i huggen granit, med tredubbla metallstänger emellan. Detta är dock sommartid nästan helt dolt av en tät häck av Sibirisk ärtbuske som löper längs hela utvidgningen. Mot norr avgränsas utvidgningen av den äldre kyrkogårdens stödmur.
Ingångar
I stödmurens västra sida, mitt för kyrkans port, finns en bred öppning i muren med trappa upp till kyrkogården. Trappan består av grovt huggna rektangulära stenblock och flankeras av liknande grindstolpar. Grindar saknas.
På kyrkogårdens östra och södra sida finns liknande muröppningar med trappor och grindstolpar, men något smalare. Även här saknas grindar. Mot norr finns en enkel öppning i den fristående låga muren utan grindstolpar, grindar eller trappa.
Den södra trappan leder ner till den nyare kyrkogårdsdelen. Denna har en separat ingång i markplan, i det nordvästra hörnet, försedd med grindstolpar av släthuggen granit och grindar av smidesjärn. Vid ingångarna till den äldre delen av kyrkogården fanns tidigare trägrindar. Dessa togs bort då de ansågs vara i för dåligt skick, troligen redan på 1960-talet, och har inte ersatts med nya.
Vegetation
Hela kyrkogården, både den nyare och äldre delen, är i stort sett helt gräsbevuxen. En krans av äldre lönnar löper runt den äldre kyrkogården. De flesta är äldre träd, men i den norra delen finns även några nyplanterade som ersatt tidigare gamla lönnar. På senare år har man börjat hamla trädkransen, vilket lett till att några träd dött. Flera av de stående lönnarna verkar dåligt klara denna behandling, de är helt enkelt för gamla och grova för att beskäras så hårt. Lönnarnas kraftiga rotsystem hotar dessutom att rasera stödmuren.
I det nordvästra hörnet, i kvarter A, står en äldre hängask. Mitt i kvarter C står en mindre pyramiden. Runt den södra delen av kyrkogården löper en häck av sibirisk ärtbuske och i den står ett antal glest placerade lövträd, bland annat lönn, alm och björk. Förutom dem står tre björkar i gräsmattan. Mot den norra sidans stödmur finns en rad syrenplantor. Det finns inga rygghäckar eller häckomgärdade gravvårdar på någon del av kyrkogården.
På äldre fotografier kan man se att kyrkogården tidigare varit bevuxen med ett flertal buskar och träd, åtminstone den äldre delen. Dessa har efterhand tagits ner då de blivit gamla och försvagade och inte ersatts av nya.
Gångsystem
Det finns få gångar på kyrkogården, färre än de som ritats in på gravkartan. Från huvudentrén i väster går en bred gång lagd med ölandssten. Vid entrén står även två gatlyktor i svartmålat gjutjärn. Gången breddas framför kyrkan till hela gavelns bredd. Framför porten ingår en stor flat naturstenshäll i plattläggningen.
Här står även två parkbänkar målade i vitt, samt två gatlyktor i svartmålat gjutjärn. Två smalare tvärgångar går åt norr och söder nästan direkt efter huvudentréns grindstolpar. De slutar båda strax innan muren, som återvändsgränder. Framme vid kyrkan ansluter två likadana tvärgångar där den norra slutar som återvändsgränd vid muren medan den södra leder till muren och dess trappa ner till den nyare kyrkogården. Från den senare går en likadant stensatt gång parallellt med kyrkans södra långsida, till den östra murens öppning. Alla mindre gångar på den gamla delen av kyrkogården har också beläggning av ölandssten.
De gångar som på gravkartan löper längs murens norra, östra och södra sidor samt genom kvarter C finns inte. De är synliga på flygfotografier från 1941, men såddes igen i slutet av 1950-talet. I den nyare kyrkogårdsdelen går en grusgång från dess nordvästra grind längs dess västra kant. En parallell grusgång delar kvarteren E och F och utgör fortsättning på den äldre delens tvärgång. Dessa två förbinds med en vinkelrät grusgång mellan kvarteren E och G. Dess på kartan inritade fortsättning österut finns inte.
Minneslund/ Urnlund
På Nöttja kyrkogård finns ingen minneslund eller urnlund.
Gravvårdstyper
Nöttja kyrkogård härstammar från tidig medeltid, då den tidigare träkyrkan på samma plats som den nuvarande kan spåras tillbaka till 1100-talets mitt. Det finns dock inga rester efter så gamla gravsättningar. I kyrkogårdens sydöstra hörn står tre äldre utrangerade stenar intill muren, varav man på två av dem kan utläsa årtalen 1676 respektive 1782. Bredvid dessa står två enklare smideskors som troligen är från motsvarande tidsepok.
Några enstaka gravvårdar från 1860- och 1870-talen finns, men de övriga äldre stenarna är från 1800-talets två sista decennier. Dessa äldre gravvårdar varierar mellan låga, högresta och monumentala stenar. Det dominerande materialet är diabas. Från 1930-talet och framåt dominerar de låga rektangulära stenarna, också här med ett betydande inslag av diabas under de tre första decennierna. Kvarteren inom den senare delen av kyrkogården, E-G, präglas av låga rektangulära gravvårdar från 1937 och framåt. Inom den äldre delen av kyrkogården står äldre och nyare stenar blandat.
I slutet av 1950-talet skedde en upprensning då hela kyrkogården skulle organiseras och nya linjer upprättas. Ett flertal gamla gravstenar kasserades då, samtidigt som några grusgravar såddes igen. Idag sparas gamla gravstenar för återanvändning. Ingen har dock återanvänts ännu.
Byggnader
I kvarter C i kyrkogårdens sydöstra hörn står klockstapeln. Den är av klockbockstyp och uppfördes i slutet av 1600-talet, enligt uppgift kring 1680. Dess bottensyllar vilar på helt nedgrävda fundament av natursten. Strävorna är på sidor och insida klädda med brädpanel och på utsidan med spån. Den kantigt karnisformade huven med mycket hög och smal spira är också klädd med spån. Den kröns av en enklare spira i smidesjärn. Under huven hänger två klockor, den ena gjuten 1918 och den andra omgjuten 1818. Hela byggnaden är mörkt tjärad.
I övrigt finns inga andra byggnader på eller i direkt anslutning till kyrkogården.
Beskrivning av enskilda kvarter
Kvarter A
Allmän karaktär
Kvarter A är relativt välfyllt och regelbundet, dock
finns några gravvårdar i den norra delen som avviker
från indelningen i rader. Beståndet av gravstenar
är mycket varierat både vad gäller ålder och
utförande.
Gravvårdstyper
Här finns allt från små hällar till pampiga grusgravar,
stenar i allt från diabas till hallandia. Tidsspannet
mellan de äldsta och de senaste vårdarna
är nästan 130 år, vilket säger något om variationerna
dem emellan. Den äldsta är från 1873 och
den yngsta från 2002. Ingen särskild typ av sten
kan sägas dominera, möjligen finns en viss överrepresentation
av låga rektangulära stenar. Ortsnamn
är mycket vanliga, titlar förekommer sparsamt
Kvarter B
Allmän karaktär
Kvarter B ligger på kyrkans norra sida men sträcker sig även bakom koret. Det är mycket glest utnyttjat med gravvårdarna mest koncentrerade till dess västra del. Även i detta kvarter är tidsspannet stort, från 1881 till 2005. Stenarna är av varierande storlek men främst dominerar de låga rektangulära. I kvarteret finns ett flertal personer med titeln Lantbrukare begravda, varvid även gårdsnamnet tagits med. I övrigt förekommer ofta ortsnamn.
Gravvårdstyper
De låga rektangulära stenarna är flest i antal, men
beståndet är ändå mycket blandat. Precis som i föregående
kvarter varierar storlek, formgivning och
ålder. Flera grusgravar finns men även en mindre
häll av natursten, från 1988, liknande de som vanligtvis
återfinns i urnlundar. Av de äldre stenarna
finns några vars text inte längre går att tyda. Ortsnamn
är vanligt förekommande.
Ett exempel på lantbrukargrav är en smal hög
diabassten från 1908. Ett palmkvistmotiv är graverat
runt namntavlan, där mannens och hustruns
namn står med förgyllda bokstäver. Där står också
gårdens namn, Balkarp Södregård.
Kvarter C
Allmän karaktär
Kvarter C ligger vid kyrkobyggnadens södra sida och är till storleken det minsta på den äldre delen av kyrkogården. Det upptas dessutom till största delen av klocktornet, så antalet gravvårdar är litet. Även här är åldrar och stil blandade, men de äldre gravvårdarna dominerar.
Gravvårdar
Gravvårdarna är placerade i en rad öster om klockstapeln och i
fyra rader väster om densamma. De är få till antalet och de äldre
stenarna är i majoritet. Den östra delen består av sex stenar från
åren 1892-1985. I den västra delen är den äldsta stenen från 1868
och den senaste från 1991. Bland de äldre gravvårdarna finns
flera som har sin text huggen i infällda marmortavlor. Eventuellt
är även några av stenarna som helhet utförda i marmor, vilket är
svårt att avgöra beroende på algpåväxt och nedsmutsning.
I det sydöstra hörnet av kvarteret står tre utrangerade stenar
och två järnkors, vilka är kyrkogårdens äldsta bevarade gravvårdar.
Två av stenarna har årtalen 1676 respektive 1782 inhuggna,
medan den tredje är oläslig. De är troligtvis utförda i sandsten.
Järnkorsen är mycket enkelt utförda och saknar all information,
men härrör förmodligen från samma tid.
Intill kyrkväggen, på andra sidan grusgången finns en separat
gravvård som står utanför det egentliga kvarteret. Det är en
högrest diabassten från 1893 som utgör familjegrav för ägaren
av Stafsätra gård.
bas finns ett fritt utrymme som bör hållas öppet och det är
tveksamt om fler gravsättningar bör ske i kvarteret. Dess
karaktär är något blandad, men har en högre andel äldre
gravvårdar än de andra. Bland dessa finns flera som med sin
utformning har ett högre kulturhistoriskt värde, framför allt
de med text på marmorplatta.
I detta kvarter är det särskilt viktigt att eventuella nya
gravvårdar anpassas efter de befintliga, gärna genom återanvändning
av gamla stenar.
Kvarter D
Allmän karaktär
Tidsspannet i kvarter D spänner från 1890 till 2005, och ger det därmed en ganska blandad karaktär. Det är mest slående är dock den oordning bland gravvårdarnas inbördes placering som finns. Raderna i den västra delen är inte raka och flera stenar som står i enkla rader är vända åt olika håll. Dessutom är två av de sydligaste stenarna vända åt söder, istället för väster eller öster som övriga vårdar. Dessa två är båda från tiden strax före sekelskiftet 1900.
Gravvårdar
Blandningen av olika typer av gravvårdar är tydlig även i kvarter D. Kvarteret har en i stort sett äldre karaktär, men de låga rektangulära gravstenarna från 1930-talet och framåt dominerar. De två ”felvända” vårdarna från 1800-talet har båda halvhöga stenar av diabas, varav den ena har pelarform och kröns av ett svarvat klot.
Kvarter E – G
Allmän karaktär
Den utvidgade delen söder om den gamla kyrkogården ligger lägre, och är inte lika torr som denna. Gräset är betydligt friskare och den omgivande häcken frodig. Den är dock glest belagd, särskilt i kvarteren F och G. Med sina nymodigare stenar och räta linjer ger kvarteren ett betydligt modernare intryck än den övre delen av kyrkogården.
Gravvårdar
De låga rektangulära gravvårdarna dominerar i
dessa tre kvarter. Formatet är relativt enhetligt,
men materialet växlar. Många av de tidigare stenarna
är utförda i diabas, men efter 1950-talet ökar
andelen stenar i grå och röd granit, samt de i hallandia
och labrador. Kvarter G har ett märkbart
stort inslag av just röda stenar. I detta kvarter finns
även den förhållandevis största andelen av stenar
med fri form, fem stycken.
Inga grusgravar finns i de tre kvarteren, men
tre vårdar har rester av stenramar kvar. En av dessa
är en naturstensliknande häll med otydbar text. Ett
par av de mindre stenarna har också en markant
plantering av vintergröna. Dessa vårdar är från utvidgningens
första decennium.
De titlar som förekommer är folkskollärare,
skräddarmästare, kyrkovärd, predikant, byggmästare
och hemmansägare.
En gravsten i kvarter F har förutom den sedvanliga
texten även en relief av ett rådjur eller en
hjort. Denna är från 1994 och bär ortsnamnet Staverhult.
Formen är rektangulär, men med dragning
åt fri form.
Inventeringsår 2002
Text saknas för närvarande
Inventeringsår 2015
Nöttja kyrka uppfördes under den tidiga medeltiden, på samma ställe där en stavkyrka av trä tidigare stått. Den är en liten stenkyrka med rakslutet kor, orienterad i öst-västlig riktning och försedd med separat klockstapel.
Ett antal plankor finns bevarade från den tidigare träkyrkan. Dessa är dendrokronologiskt daterade till 1146 och återfanns vid en restaurering av den nuvarande kyrkan1947-51. Den senare uppfördes i sten och bär invändigt spår av måleri från 1300-talet.
Kyrkogården är tydligt uppdelad i två, en äldre kvadratisk del och en senare kilformad utvidgning. Den förra ligger högt, med kyrkobyggnaden centralt placerad, och omgärdas av en meterhög stödmur av i huvudsak flata naturstenar. Den i söder angränsande utvidgningen är trekantig till formen och omgärdas av både stenstolpar och en häck. I norr, öster och väster finns tre ingångar till den äldre delen. Den nyare delen av kyrkogården har en grindförsedd ingång i norr, samt en trappa till den äldre delen i samma väderstreck. Ett enkelt gångsystem lagt med ölandssten avskiljer de olika kvarteren inom kyrkogårdens äldre del, medan den nyare är försedd med grusgångar. Tidigare var den äldre delen planterad med ett flertal träd och buskar.
På kyrkogårdens äldre del står även en klockstapel av klockbockstyp från slutet av 1600-talet. Den har brädinklädda stödben med klädsel utåt av tjärade spån. Även huven är spånklädd.
År 1100-2005 Ändring
1100-1200-talet Den nuvarande stenkyrkan uppförs
1600-talet Klockstapeln uppförs under senare delen av århundradet
1722 Den lilla klockan i klockstapeln gjöts
1818 Den äldre klockan från 1120 gjuts om
1879 Kyrkogården omgärdas med stödmur
1904 Jordskalv orsakar sättningar i kyrkobyggnaden
1930-tal Kyrkogårdens utökning åt söder anläggs
1937 Utökningen tas i bruk
1950-tal Kyrkogården omstruktureras
- Nya linjer upprättas
- Några grusgravar sås igen
- Ett flertal äldre gravstenar kasseras
1958 Klockstapeln restaureras
- Delar av den bärande konstruktionen byts ut
- Ny brädfodring på stolparna
- Spåntaket läggs om med nya furuspån
1985 Klockstapeln restaureras
2005 Mur och trädkrans skadas av januaristormen Gudrun
- Stödmuren läggs delvis om
- Trädkransen hamlas
ATA.
Klipparkivet vid Smålands museum.
Topografiska arkivet vid Smålands museum.
(1993). Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2. Småland och Öland.. ISBN: .
Vassi, Heidi, red.. (1998). Kyrkobyggnader i Kronobergs län. ISBN: .
Kulturmiljöbild. URL: http://www.kms.raa.se/cocoon/bild/kont-6e226f182e4d7906482411826e730b8062213670
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin