Motivering (skydd): Förändringarna i Angelstads medeltida kyrka har genom åren varit många och har på ett radikalt sätt omvandlat kyrkan från dess ursprungliga medeltida karaktär till dagens nyklassicistiska stil.
Som medeltida representant betraktad tillhör därför Angelstads kyrka de mindre väl bevarade i länet. Inte desto mindre är kyrkan intressant då förändringarna i såväl exteriör som interiör tydligt kan utskiljas och sägas ge värdefull information om olika tiders restaureringsideal. Såväl den östra som den västra utvidgningen av långhuset är tydligt skönjbar i murarna och det är därför lätt att utläsa kyrkans ursprungliga form.
De förstorade fönstren och kyrkorummets ljusa avskalade väggar ger tillsammans med delar av den fasta inredningen, orgeln läktarbarriären och den slutna bänkinredningen, bilden av en sammanhållen nyklassicistisk inredning. Bevarandet och bruket av flertalet äldre inventarier bidrar starkt till att vidmakthålla kyrkans ålderdomliga karaktär och historiska förankring.
De framtida förändringarna i Angelstad kyrka bör därför ske med beaktande av kyrkans nya stildräkt där man i interiören bör eftersträva ett bevarande av kyrkans nyskapade nyklassicistiska karaktär.
De arbeten som gjorts i kyrkans exteriör har skett med hänsyn till dess ursprungskaraktär vilket också inneburit att kyrkan fått behålla en del av sin medeltida prägel med kraftiga vitputsade murar och tak av trästickor. Kyrkplatsen, vars sammanhållna miljö med kyrkan, kyrkogården samt den angränsande äldre skolan och sockenstugan bidrar till helheten, utgör ett stort värde i sig.
Klockstapeln av klockbockstyp från 1760 utgör en välbevarad och värdefull del i kyrkans yttre miljö. En klockstapel av liknande typ finns i anslutning till Vittaryds kyrka. Klockstapeln bör åtnjuta ett fortsatt underhåll så att dess unicitet och särprägel bevaras.
Inventeringsår (1995)
Byggnadsdel (1995): Kor - Rundat, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Vapenhus - Söder
Inventeringsår (2007)
Kyrkan är uppförd utifrån en rektangulär plan med absidialt kor i öster samt tillbyggd sakristia i norr och vapenhus i söder. De tjocka naturstensmurarna är försedda med en vitkalkad spritputs och slätputsade dörr- och fönsteromfattningar. Kyrkans sockel kragar ut en aning utanför fasaden och är spritputsad samt på jämna avstånd försedd med ventilationsgaller.
Västra entréns dubbla kopparbeslagna portar sitter djupt indragna i fasaden och är utförda med vardera tre dörrspeglar. I valvbågens krön ovan porten har man placerat en liten glasad lanterna. Planet nedanför den skrapgallerförsedda naturstenstrappan är belagt med granitplattor. På var sida om trappan sitter enkla svarta smidesräcken.
På västra gaveln i höjd med orgelläktaren sitter två runda fönster vilka förser läktaren med ljus. Fönstren sitter indragna i fasaden och fönsternischens undre kant har klätts med kopparplåt. Fönstren är målade i en ljusgrå kulör. I putsen på gaveln kan man skönja två stycken ankarjärn. Gavlarnas vindskivor är av trä och svartmålade.
Långhusets sadeltak liksom de valmade taken på sakristia och vapenhus är klädda med tjärade spån. Samtliga tak är försedda med hängrännor och stuprör av koppar vilka löper ända ned till mark och ansluter till en nedgrävd dränering. Utmed takfoten på långhuset, absiden och de båda tillbyggnaderna löper ett svartmålat listverk av trä.
Långhusets fönster är högresta, bågvälvda 4-lufts fönster med blyspröjsat färgat katedralglas. Fönstren sitter djupt indragna med svagt sluttande solbänkar av natursten. De enkla ytterbågarna har på senare tid kompletterats med innerbågar och är målade i samma ljusgrå färg som västfasadens fönster. På långhusets gavelspetsar sitter enkla smideskors, på den västra gaveln sitter dessutom en flöjel av koppar.
Mitt på kyrkans norra sida ligger en utbyggd sakristia försedd med en separat ingång i öster. I sakristians nordvästra hörn, där denna möter långhuset, ligger en kraftig stenhäll på marken vilken försetts med ett fyrkantigt hål i mitten. På motstående fasad har man låtit uppföra kyrkans vapenhus vars entré försetts med dubbla låga träportar klädda med en profilerad panel.
Centrerat på kyrkans absid i öster sitter ett bågvälvt korfönster, i samma storlek som långhusets, vilket på insidan försetts med ett färgat glasfönster.
På kyrkans östra och norra fasad, särskilt på sockeln, syns tydliga tecken på algpåväxt. På ett flertal ställen runt om kyrkan har putsen varit föremål för reparationsarbeten vilka ännu inte avfärgats.
Ingången i väster utgör idag kyrkans huvudsakliga entré. Golvet i vapenhuset är belagt med tegelsten och taket utfört med breda vitmålade bräder. Utmed vapenhusets norra vägg står tre förvaringsskåp och i den södra delen ligger en toalett samt städutrymme. Dörrarna in till kyrkorummet från vapenhuset har blyspröjsade glasfönster.
Läktaren bärs upp av fyra blåmålade pelare med rödmålade krön försedda med en förgylld list. Taket under läktaren är av breda vitmålade tiljor. Som belysning har man i taket placerat fyra plafondlampor. Under läktaren, i det södra utrymmet, står en vagn med biblar, några barnböcker, en glasmonter innehållande en stor bibel samt en stapel med extrastolar. I det norra utrymmet står ett bokbord.
I kyrkorummets nordvästra hörn leder en smal trappa med smäckert smidesräcke upp till orgelläktaren. Läktaren är utförd med ett sluttande plan klätt med heltäckningsmatta. På läktarens södra sida är den ursprungliga bänkinredningen bevarad medan man på norra sidan ersatt den med lösa stolar. Orgelfasaden är utförd i ljusblå marmorering med detaljer i rött och guld. Spelbordet är placerat i orgelfasadens mittparti. I utrymmet bakom orgeln har man ställt upp några förvaringsskåp samt vid den västra väggen anordnat en klädhängare. Läktarbarriären är målad i en ljus gråblå ton med blåmarmorerade speglar och förgylld inramning. Barriärens utskjutande mittparti pryds av Carl XIV Johans emblem.
Den slutna bänkinredningen delas av mitt- och tvärgång in i fyra kvarter med vardera åtta bänkrader och är målad i samma ljusa gråblå kulör som läktarbarriären med blåmarmorerade speglar kantade av guldram. Golvet i långhus och kor är av fur där mitt och tvärgångar belagts med en ljusgrå heltäckningsmatta. I södra korsarmen står en klotformad ljusbärare.
Kyrkorummet är ljust med slätputsade vitkalkade väggar utan synliga rester av väggmålningar och ett tunnvälvt tak målat i en ljusblå kulör. Mötet mellan tak och vägg markeras av ett gråmålat listverk överst dekorerat med en förgylld rand. Från taket hänger fem ljuskronor, två i koret och tre över mittgången, dessutom finns i kyrkorummet tio lampetter varav två stycken placerats i koret var sida om altaret, två utmed vardera sidan av långhuset samt fyra på läktaren.
I den södra tillbyggnaden, tidigare vapenhuset, ligger ett golv av hårdbränd tegelsten. Taket är ett tunnvälvt brädtak. Dörrarna mellan vapenhuset och kyrkorummet är försedda med lunettfönster. Utrymmet används nu för förvaring av diverse inventarier bland annat en järnbeslagen träkista. Ovan dörren sitter ett epitafium av svartlackerad plåt krönt med en hjälm och två danska fanor samt en minnestext över en dansk kapten som blev arkebuserad år 1570 vid Hylte.
I den tillbyggda sakristian på motstående sida av kyrkan finns ett arbetsbord med två ljusstakar och ett litet krucifix. Utmed den norra väggen står ett förvaringsskåp och ett kassaskåp.
I koret på var sida om altaret står en korbänk. Vid norra väggen står ett ståndur målat i grått och guld. Ovan altaret sitter ett fönster försett med en glasmålning som visar Jesus och över hans huvud en flygande duva samt en text som lyder ”Kommen till mig i alle som arbeten och ären betungade” Glasmålningen går i färgerna blått, rosa, turkost och orange.
Vid södra väggen framme i koret står kyrkans rikt utsmyckade predikstol med uppgång från koret. Speglarnas fält har försetts med figurativt måleri föreställande de fyra evangelisterna, ett färgstarkt måleri med riklig förgyllning. På korets motstående sida står en medeltida fabeldjursfunt i sandsten med kvadratisk fot och rund cuppa. Vart och ett av fotens fyra hörn har dekorerats med en människomask.
Mittgångens uppgång till koret är utförd med en svagt sluttande ramp vilken flankeras av ett sirligt räcke försett med utsågade dockor utav trä.
Den halvrunda altarringen med knäfall är klädd i ljust gammeldags rosa tyg vars dekorativa dockor har samma utförande som på räcket mot koret. På väggarna i kyrkorummet finns tre oljemålningar. Två större målningar är placerade på motstående sidor av långhuset i anslutning till sakristians och vapenhusets entréer. Den ena föreställer en törnekrönt Kristus med korset omgiven av sina lärjungar och den andra målningen visar Den heliga familjen. Den tredje målningen är av yngre datum och placerad på den norra väggen framme i koret. I ett ställ av trä på golvet har man i anslutning till tavlan placerat ett medeltida processionskrucifix. På väggen under tavlan hänger dessutom en medeltida portklapp försedd med en runinskrift. Portklappen anses vara en raritet och omnämns i skriften Sveriges runinskrifter SM 26, utgiven av Kungliga Vitterhetsakademien. Inskriptionen har tolkats ”Magnus diakonen gjorde mig–Gud signe honom”.
Invid sakristians entré på den norra väggen hänger en nummertavla, målad i blått och rött vilken kröns av en förgylld krona. Tavlan hänger på gångjärn som kan vinklas ut från väggen. Ytterligare en nummertavla försedd med samma typ av upphängning återfinns på norra sidan framme i koret.
Interiören i Angelstads kyrka har under åren varit föremål för omfattande förändringar. Den tidigast kända förändringen, vilken skedde på 1600-talet, var utvidgningen åt väster då det västra vapenhuset tillkom.
År 1806 skedde utvidgningen av koret där koret försågs med halvrund avslutning i samma bredd som långhuset. Kyrkan skall ursprungligen ha varit uppförd som en romansk absidkyrka men med ett smalare kor. Vid samma renovering flyttades kyrkans predikstol. År 1886 lades nytt golv i kyrkan.
Nästa mer omfattande renovering genomgick kyrkan mellan åren 1927-31. Vid dessa arbeten byggdes kyrkans sittbänkar om för att öka sittkomforten. Tidigare hade kyrkans främre bänkrader varit utformade som dubbelbänkar för att möjliggöra för kyrkobesökarna att följa prästen såväl i hans predikan från den då mer centralt placerade predikstolen, som vid altaret. I samband med 1927-31 års renoveringsarbeten flyttades predikstolen fram i kyrkan och försågs med en egen uppgång från koret. Dessutom lät man återställa predikstolen färg till ett äldre underliggande färgskikt. Bänkinredningen, orgelläktaren och orgeln målades om i en färgställning som skulle överensstämma med predikstolen. I koret försågs väggarna med dekorationsmålningar och korfönstret med en glasmålning av konstnären Albert Eldh. En ny altarring tillverkades liksom nya dörrar till väst- och sydentrén.
1950 skedde nästa renovering utifrån ett förslag utarbetat av arkitekten Hans Lindén. Nu utrustades kyrkan med elektrisk anordning för såväl belysning som uppvärmning. Belysningen kompletterades med nya lampetter tillverkade av Åke Wremp. Även orgelfläkten och klockringningen elektrifierades. Kaminerna vilka tidigare stått för kyrkans uppvärmning avlägsnades. Sakristian försågs med en egen entré. Bänkinredningen byggdes om med kortare bänkrader och en breddad mittgång men de gamla bänkdörrarna återanvändes. Sakristians och vapenhusets golv ersattes med tegel och vindfång uppfördes i anslutning till samtliga ingångar. Kyrkans fönster blyspröjsades med antikglas och på väggarna lät man hänga upp två stora 1700-tals tavlor vilka varit deponerade hos Smålands museum.
Den senaste mer omfattande förändringen av interiören skedde år 1986. Uppgången till läktaren flyttades då från sin tidigare position i vapenhuset till ett utrymme under läktarens norra del. I samband med denna omflyttning tvingades man avlägsna de två bakre bänkraderna. Interiören målades om och bänkinredningen fick den ljusblå färgsättning den har idag. Väggarna målades vita och i sakristian tillkom nya förvaringsskåp för kyrkans textilier. Elcentralen vilken tidigare varit belägen i vapenhuset flyttades till läktaren. I samband med detta arbete skedde en allmän översyn av det elektriska systemet varvid belysningen kompletterades med två nya ljuskronor. Predikstolen målades om med utgångspunkt i en äldre färgsättning. Bänkarna på läktarens norra sida avlägsnades för att skapa utrymme åt körens i samband med deras övningar och framträdanden.
År 1997 byggdes förrådet i vapenhusets södra del om till handikapptoalett med angränsande städutrymme. Kyrkans viktigaste inventarier är: en medeltida fabeldjursfunt av grå sandsten i två block med fot och cuppa. På foten finns fyra människomasker och på cuppan fantastiska djur i relief under rundbågsarkader, ett medeltida processionskrucifix, en medeltida portklapp med runinskription, en predikstol utförd i senbarock från 1700-talets mitt, altarkrucifix från 1700-talet, kalk och patén i drivet silver från 1788, oblatask från 1720-talet, vinkanna från 1749, sockenbudstyg från 1788, mässingskandelaber från 1700-talet, två mässingsljusstakar från 1600-talet, oblatjärn från 1600-talet, två mässhakar från 1700-talet, två tavlor från 1700-talet samt en kyrkklocka med bilder och inskription, gjuten år 1609.
Fasadkulör (2007): Vit
Byggnadsdel (2007): Kor - Öster, Sakristia - Norr, Vapenhus - Söder
Inventeringsår 2015
Angelstads kyrka ”ecclesie Angulstadha” omnämns för första gången i skriftliga källor 1369. Angelstad gränsar i väster och nordväst till sjön Bolmen, i norr till Berga, i öster till Ljungby och Kånna samt i söder till Annerstad. Kyrkan är belägen på en liten kulle ca en km öster om Angelstads samhälle och uppfördes troligen under senare delen av 1100-talet. Kyrkogårdens äldsta gravvård är rest över Petrus Magni, häradsprost under åren 1581-1604. Han skrev under Uppsala mötes beslut år 1593 för Angelstad, Ljungby och Kånna församlingars pastorat. I anslutning till kyrkan ligger sockenstugan, traktens tidigare skolbyggnad samt den nuvarande skolbyggnaden. Den ursprungliga bebyggelsen i Angelstad låg runt kyrkan och längs den före detta järnvägen. Byarna Rya, Värset, Ularp, Bolmstad och området kring Angelstads kyrka är uppmärksammat i kommunens kulturmiljöprogram.
Till kyrkan är namnet på en sägenomspunnen man, den skotske riddersmannen Ebbe Skammelson, knutet. Skammelson lär enligt sägnen ha dödat sin fästmö och dennes mor och sedan i förtvivlan över sina brott begivit sig till Rom för att söka förlåtelse för sina hemska gärningar. Som bot blev han ålagd att försedd med bojor tillbringa en natt på var och en av Bolmens 365 öar. På den gamla kyrkogården finns en märklig gammal sten på vilken enligt legenden Skammelson skall ha fallit död ner efter att han sonat sitt brott och bojorna fallit av honom. Skammelsons bojor förvaras i kyrkan
Den tidigast kända exteriöra förändringen skedde på 1600-talet då kyrkorummet förlängdes åt väst och det västra vapenhuset tillkom, en förändring vars spår än idag kan ses på långhusväggen i anslutning till läktarbarriären. År 1700 lät man uppföra en sakristia med direktuppgång till kyrkans predikstol. Vid samma tillfälle lät man även sätta in en dörr och fönster i kyrkans korparti samtidigt som man ersatte det tidigare taket av bly med ett tak av spån.
År 1760 uppfördes klockstapeln i Angelstad vilken kom att förses med två klockor. År 1806 revs den befintliga sakristian av trä och ersattes med en ny i sten. Nya fönster och dörrar sattes in i kyrkan vid renoveringen år 1886. Kyrkans spåntak lades om med ekspån 1915.
År 1935 sker en utvidgning av kyrkogården åt söder. Nästa förändring genomgår kyrkan i samband med Hans Lindéns renovering 1950. Kyrkans spåntak läggs om och ytterväggarnas puts lagas och omkalkas. Solbänkarna täcks med kopparplåt.
År 1962 uppförs ett bårhus i anslutning till kyrkogårdsmuren på kyrkogårdens södra del. 1986 läggs ett nytt spåntak och putsen kalkavfärgas. I anslutning till södra vapenhuset anlägger man en handikappramp av granit.
1989 förses den nyligen anlagda kyrkogården i öster med en stenmur och 1998 anlägger man en minneslund på Angelstads kyrkogård.
År 1200-1299 Nybyggnad
År 1600-1998 Ändring
Ändring - För händelser, se pdf.
Konstnär: Albert Eldh
Arkitekt: Hans Lindén
Hantverkare - Smed: åke wremp
ATA.
Klipparkivet vid Smålands museum.
Topografiska arkivet vid Smålands museum.
Kyrkogårdsinventering över Angelstads kyrkogård av Sissela OXXXX, 199x.
Vassi, Heidi, red.. (1998). Kyrkobyggnader i Kronobergs län. ISBN: .
Hammarskiöld, H. (2001). Minnets stigar.. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin