Motivering (skydd): Allhelgonakyrkans enkla utförande speglar dess tillkomsthistoria genom insamlingar under 1900-talets första år, genomförda av Sällskapet för främjandet av kyrklig själavård i Stockholm. Småskaligheten i kyrkobyggnaden och den kringliggande bebyggelsen ger ett intryck av landsortskyrka och småstad, trots närheten till flera av storstadens genomfartsgator, Ringvägen och Götgatan. Kyrkans medvetet historiserande formspråk var inte ovanligt vid denna tid.
Karakteristiskt för exteriören är fasadens tjärade panel med strävpelare och de genom lisener och dörröverstycken markerade entrépartierna. Interiören präglas av de marmorerings- och dekormålade väggarna och taken, utförda av en av landets främsta dekormålare Filip Månsson, också i en medvetet ålderdomlig stil. Kyrkorummets små proportioner, enkla utformning och varma och enhetliga färgsättning ger en intim karaktär. De ursprungliga bänkarnas anspråkslösa form och den speciella orgelfasadens färger bidrar till att ge rummet denna prägel. De sekundära inventarierna, såsom det flyttbara altaret, kororgeln och de lösa stolarna är inte anpassade till rummets ursprungliga material, färger eller former.
Att särskilt tänka på i förvaltning och
användning av kyrkan och kyrkomiljön:
• fasadens tjärbehandling och entrépartiernas snickerier
• interiörens klöverbladsformade tak
• interiörens vägg- och takmåleri
• fast ursprunglig inredning såsom bänkar och orgelfasad.
Inventeringsår (2005)
Kyrkan, med en stomme av trä, är enskeppig och orienterad i nord-sydlig riktning. Koret i söder är rakt avslutat och något smalare än långhuset. Tornet med huvudingång ligger i norr. På östra och västra sidan om koret ligger f d sakristian och ett vindfång som envåniga utbyggnader. Tornet är något smalare än långhuset.
Kyrkans panelade fasader vilar på en putsad sockel som är mycket låg, utom i söder där en källarvåning ryms med runda fönster. Fasaden är tjärad med långsidorna uppdelade av panelklädda strävpelare mellan vilka de rundbågiga och spröjsade träfönstren sitter, målade i brunt. Små utbyggnader i väster och öster om koret har egna entréer med trädörrar målade i samma kulör som fönstren. Huvudingången pryds av ett gavelfält dekorerat med en duva i relief. Tornet har en karnissvängd huv och en spetsig spira, allt klätt i koppar. Kyrkans valmade sadeltak är täckt med tegel.
Allhelgonakyrkans vapenhus har linoleumklätt golv, väggar med stänkmålad träpanel och ett slätt brädtak. I öster och väster leder trappor av furu upp till orgelläktaren. En läktarunderbyggnad tillkom på 1960-talet som gav två rum. Det i öster används som sakristia och det i väster som samtalsrum. Rummen har små blyspröjsade fönster och dekormålade tak, troligen av Filip Månsson (1864-1933), en av sekelskiftets mest anlitade dekorationsmålare. I sakristian står ett altare av trä med kalkstensskiva mot den östra väggen.
In till kyrkorummet leder pardörrar som delvis är spröjsade och glasade. Brädgolvet har i mittgången en gråblå textilmatta. Väggarna är panelade och marmoreringsmålade i gråbrunt med fältindelningar. Även det ljusgrå taket är panelklätt och välvt i klöverbladsform med dekormålade tvärgående bjälkar. Fyra fönster sitter på rummets långsidor. De är rundbågiga och träbågarna har blyspröjsade, tonade glas. Bänkarna står i öppna kvarter och är ådringsmålade i grågrönt. Gavlarna är dekorativt formade. Över varje bänkkvarter hänger tre kristallkronor. Mot den östra väggen, närmast koret står predikstolen av trä. Den är dekorativt målad i fält med apostlarna som motiv i grönt, dämpat blått och rödbrunt, liksom ljudtaket. På motstående vägg leder en pardörr med fyllningar ut till ett vindfång. Bredvid dörren på en sockel står en kopia av Thorvaldsens Kristusskulptur, som var kyrkans första altarprydnad. Här står också dopfunten av trä med snidad dekor runt kuppan och ett dopfat av mässing. Intill står ett altare på hjul av ek. På väggarna hänger lampetter. Intill predikstolen står en flygel och en kororgel.
Koret ligger fyra blåmålade trappsteg högre än det övriga kyrkorummet. Golvet är av furu och de panelade väggarna är marmoreringsmålade ovanför en dekormålad bröstning. Taket är tunnvälvt och dekormålat i kurbitsliknande former i blått, brunt och rosa mot en grågrön grund. Över altaret sitter ett högt fönster med glasmålningar av Filip Månsson, som även gjort korets dekormålningar. Glasmålningen skänktes av Ringströms glasmästeri. I öst och väst sitter små runda fönster. Altaret är gjort av trä med snidad dekor i form av änglahuvuden och på framsidan ett målat motiv. Skivan är av slipad kalksten. Altartavlan från 1960 är en triptyk med en målning av Erik Abrahamsson. Under den sitter en trärelief från 1944 av Olle Norberg. En piscina står på en marmoreringsmålad kolonn av trä och ambon är av smidesjärn. Altarringen av ådringsmålat trä i grågrönt har stoppat knäfall av röd sammet. Intill en dörr mot öster, som leder till den f d sakristian, står en cembalo.
Kyrkorummets takvälvning fortsätter över orgelläktaren, som har furugolv i gradänger. Här står bänkar likt de övriga i kyrkan men gråmålade. Orgeln har en marmoreringsmålad träfasad i brungrått med lisener. Orgelverket från 1990 är tillverkat av Ålems Orgelverkstad och har 13 stämmor. Dörrar till läktarens trappor är samkomponerade med orgelfasaden och är prydda med gavelkrön och urnor av marmorerat trä. Lister och detaljer är målade i blått och rött. Läktarbarriären är fältindelad och marmorerad likt orgelfasaden. Åttkantiga träkolonner bär upp läktaren vars undersida är dekormålad.
Den f d sakristian har linoleumgolv och väggar av gråmålad panel med brungrå lisener. Samma färg har dörrarna med fyllningar, de rundbågiga dörröverstyckena och den väggfasta bänken.
Övriga inventarier
Allhelgonakyrkans första kalk kom från Helgalundskapellet, som fått den som gåva av Guldsmeds AB i Stockholm. Därutöver finns en uppsättning nattvardssilver från 1955 och en kalk gjord 1963. Den senare är formgiven av konstnären Bertil Berggren som även gjort brudkronan i silver. De flesta textilerna är från 1900-talets första hälft. 1931 köpte Allhelgonakyrkan den kyrkklocka som Sophiahemmet tidigare lånat kyrkan. En andra, nygjuten klocka invigdes samma år.
Fasadkulör (2005): Svart
Byggnadsdel (2005): Kor - Söder, Sakristia - Söder, Torn - Norr
Inventeringsår 2016
Allhelgonakyrkan byggdes och invigdes 1918. Ritningarna utfördes av arkitekten Joel Norborg (1880–1971), som i Stockholm bl a har ritat fasaden till huset på Kungsgatan 4–10 och två kvarnbyggnader vid Saltsjökvarn.
Kyrkan är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen.
År 1893 började Sällskapet för främjandet av kyrklig själavård i Stockholm att arbeta för att få fram gudstjänstlokaler i Stockholms utkanter och anställa präster där. År 1900 bildades i sällskapet en Katarina-krets för att hjälpa de fattiga, gamla och sjuka som bodde kring nuvarande Helgalunden och för vilka det var för långt att ta sig till Katarina kyrka.
Gudstjänster hölls i olika hyrda lokaler och mellan 1907–17 i en källarlokal som ägdes av Sällskapet. Efter begäran fick Sällskapet en tomt av Stockholms stadsfullmäktige i Helgalunden mot en symbolisk hyra och villkoret att en gudstjänstbyggnad skulle byggas där. En insamling, där Katarina församlings bidrag var störst efter Sällskapets egen insats, gjorde det möjligt att börja byggnationen.
Kyrkan avsåg att likna en svensk landsortskyrka från 1700-talet. Den invigdes av ärkebiskop Nathan Söderblom som gav den namnet Allhelgonakyrkan. Helgalunden är däremot uppkallad efter en väderkvarn, Helgan, som legat i närheten. Sällskapet för främjandet av kyrklig själavård skänkte kyrkan 1958 till föreningen Allhelgonakyrkans Vänner. Kyrkan hade då sedan 1929 bedrivit sin verksamhet med mycket knappa medel och stora ideella insatser eftersom Katarina församling då inte längre ville stå för driftskostnaderna. Allhelgonakyrkans Vänner överlämnade kyrkan 1972 till Katarina församling.
År 1917-1918 Nybyggnad - Kyrkan i sin helhet
Långhus, kor, torn.
Byggmästare: Albert Persson
Arkitekt: Joel Norborg
År 1927 Underhåll - golv
Nytt bjälklag och nytt golv p g a svampangrepp.
År 1931 Specifika inventarier - kyrkklocka
Den nygjutna storklockan invigs.
År 1939 Underhåll - takomläggning
Omläggning av torntak + reparationer.
År 1944 Arkitekturbunden utsmyckning
En relief av trä sätts upp under altartavlan, framställd av Olle Norberg.
År 1948 Underhåll - takomläggning
Taket repareras.
År 1960 Teknisk installation - värme
Ombyggnad i källare för oljeledning.
År 1960 Underhåll - golv
Rötskador under kyrkan åtgärdas.
År 1961 Fast inredning - altare
Ett nytt altarskåp och altare installeras, det senare delvis bestående av detaljer från kyrkan.
År 1963 Fast inredning - altare
Altarets framsida pryds av en målning av Marianne Nordström.
Konstnär: Marianne Nordström
År 1967 Fast inredning - altarring
Ny altarring.
År 1988 Ändring - tilläggsisolering
Tilläggsisolering och byte av panelen till ny lik den tidigare.
År 1990 Fast inredning - orgel
År 2005 Underhåll - målningsarbete
Exteriörens fönster och dörrar målas.
Jermsten, Elisabet. (2008). Allhelgona kyrkan. Allhelgona Kyrkan, Kyrkokarakterisering år 2005 av Stockholms stadsmuseum på uppdrag av Stockholms stift. Publicerad 2008 av Stockholms stift. . ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin