Motivering (skydd): S:t Johannes kyrka är det största och kanske mest storslagna exemplet på nygotik i Sverige och som sådan en utmärkt representant för det sena 1800-talets stora intresse för ”nystilar”. Den kan räknas till arkitekten Carl Möllers främsta verk. Kyrkobyggnaden har ett mycket monumentalt läge med sin placering högt upp på Brunkebergsåsen. Den breda och höga granittrappan upp till huvudportalen i söder bidrar till detta uttryck. Kyrkan med sitt höga spetsiga torn är också väl synlig över staden och utgör ett landmärke för stockholmarna. Den stora kyrkogården uppvisar många ålderdomliga drag med äldre gångsystem, alléer, enstaka stora träd och många äldre gravvårdar av stort kultur- och personhistoriskt intresse. Klockstapeln från slutet av 1600-talet är en av stadens allra äldsta bevarade träbyggnader och har som sådan ett stort kulturhistoriskt egenvärde. Den skapar en kontinuitet bakåt i tiden då den vittnar om att det tidigare legat en äldre kyrka på platsen.
Kyrkobyggnaden har såväl i exteriör som i interiör bibehållit sin ursprungliga utformning och karaktär väl trots att vissa förändringar skett genom åren. Kyrkorummet präglas av en väldig rymd och resning. Det invändiga mörka teglet och de föga ljusgenomsläppande fönstren avser att skapa en illusion av medeltid. Inslaget av mörkbetsat trä, som i bänkinredning och predikstol, bidrar också till att kyrkorummet upplevs som mörkt. De långsmala bänkkvarteren med sin breda mittgång skapar en fokusering på koret med sin rikt skulpterade altaruppsats med sakramentskåp, som också ger en känsla av medeltid. De ursprungliga konstnärliga insatserna i kyrkorummet, som t ex de stora fönstrens glasmålningar och dekormålningarna i valv och blinderingar, är välbevarade vilket är ovanligt. Samtidigt som S:t Johannes kyrka vill likna en medeltida katedral visar sig här det sena 1800-talets intresse för ”moderna” material som maskinslaget tegel, cementmosaik i golvet och att detaljer som normalt brukade vara av sten ersattes med cement.
Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön:
• kyrktornet som en viktig del av Stockholms stadsbild
• den illusion av medeltid och gotik som ursprungligen eftersträvades och som fortfarande är mycket tydlig både i exteriör och interiör
• originalinredningen i nygotik i form av t ex bänkar, altaruppsats och predikstol samt fönstrens glasmålningar, dekormålningar i valv och blinderingar, mönsterlagt cementmosaikgolv m m
• kyrkogårdens ålderdomliga karaktär med sina äldre gravvårdar
• klockstapeln som en av Stockholms äldsta klockstaplar.
Inventeringsår (2005)
Johannes kyrka har i mycket en för gotiken/nygotiken typisk planform och utformning. Den är byggd som en treskeppig basilika med formen av ett latinskt kors med korta korsarmar samt ett femkantigt kor. Det är de topografiska förhållandena som gjort att kyrkan är placerad i ungefärligen nord-sydlig riktning med koret i norr och huvudentrén i söder. Entréer finns även i korsarmarna i öster och väster. I norr finns en dörr som leder in till sakristian, bakom koret. Det fyrkantiga tornet med sin höga, åttkantiga och spetsiga spira är placerad i söder och över korsarmarnas mitt finns en takryttare. I hörnen som bildas vid korsarmarna och det höga tornet finns små trapptorn. Kyrkans stomme är av tegel. Tornets spira har en mycket ovanlig konstruktion, uppbyggd av ett murverk i form av en hög åttkantig kon.
Ovan en sockel av granit reser sig fasaderna med sina för gotiken så karakteristiska strävpelare och strävbågar, allt klätt med skånskt rött maskinslaget tegel i huvudsak murat i kryssförband och listverk av konststen. Sydportalens skulpturala dekor, med bl a tympanon med den tronande Kristus, är av granit och utförd av skulptören Theodor Lundberg som också stått för de flankerande apostlarna Petrus och Paulus. Även korsarmarnas entréer har skulpturala omfattningar samt grindar av smide. Vid den östra entrén finns en sekundär asfalterad ramp i betong omgiven av vintergröna buskar. Taken är klädda med skiffer liksom de små trapptornen som har en dekorativ avslutning uppåt av förgylld koppar. Det höga tornet i söder är till en del klätt med mönsterlagt tegel i flera kulörer och har en urtavla i vardera väderstreck. Tornspirans spets är av granit, i övrigt är spiran klädd med koppar, lagd i ett geometriskt mönster. Takryttaren i norr och övriga plåtdetaljer är också av koppar. De spetsbågiga fönstren har bågar av konststen. Portarna är av svartbetsad ek med stora järnbeslag i gotiska former. Den höga tornspiran kröns av ett kors, takryttaren av en tupp och koret av en vindflöjel, allt förgyllt.
Genom ett par rikt snidade ekportar med färgat glas kommer man in i vapenhuset som har tegelväggar, ett rutlagt kalkstensgolv i grått och rött och dekormålning i valvet. I en nisch finns en medaljong i relief av kyrkans arkitekt, Carl Möller. De två uppgångarna till orgelläktaren är avstängda med grindar av smide.
Ett sekundärt dörrparti leder in i det nygotiska kyrkorummet, under orgelläktaren. Två rader med höga knippepelare i rött och svart tegel delar av mittskeppet från de två sidoskeppen. Väggarna är klädda med tyskt maskinslaget gult tegel med inslag av rött och svart tegel samt formtegel. Under fönstren finns dekor i form av blinderingar med måleri och textband i al seccoteknik. Även i valven är ribbor och valvhjässor dekormålade i kraftfulla färger i form av änglar, bladverk m m, i koret med figurativa mönster. För all dekormålning stod arkitekten och konstnären Agi Lindegren (1858-1927). Bänkinredningen i mörkbetsad ek med skulpterade gavlar i nygotiska stil är formerad i fyra långsmala bänkkvarter med en bredare mittgång och en smalare gång i sidoskeppen. Golvet i bänkkvarteren är av linoleum, i övrigt utgörs golven av mönsterlagd mångfärgad cementmosaik. Långhuset lyses upp av bl a vägglampetter och åtta ljuskronor i mässing och frostat glas.
Kyrkans fönster är spetsbågiga med bågar och spröjsverk av cement, de i sidoskeppen och kleristorierna är försedda med glasmålningar med nonfigurativa mönster i gotikens formspråk utförda av firman F X Zettler i München. Denna har även stått för korsarmarnas och tre av korets mycket höga fönster med målningar med Jesu födelse, Korsfästelsen och Uppståndelsen som motiv samt apostlarnas bilder. Koret, som är vänt mot norr, ligger två steg högre än resten av kyrkorummet. Det i nygotik rikt skulpterade altarskåpet i ljus ek och mycket förgyllning är liksom resten av inredningen ritat av Carl Möller. Det är utformat som en gotisk katedral med tinnar och torn samt ett centralt litet sakramentskåp. Utöver Kristussymbolen i form av en pelikan som matar sina ungar med sitt eget blod finns här bl a en Jesus på korset omgiven av en mandorla i form av små nakna glödlampor. Altarbordet är av sandsten och marmor, altarringen med knäfall av brunt läder har balusterdockor i form av kolonner. Den stora flossamattan med nonfigurativt mönster, som täcker nästan hela korgolvet, är en exakt kopia av den ursprungliga som var komponerad av konstnären Julius Kronberg (1850-91) och utförd av Handarbetets Vänner.
Predikstolen med sitt platta ljudtak har sin placering på mittskeppets västra sida, omedelbart söder om korsarmen. Den är försedd med skulpterad och delvis förgylld dekor i ek med motiv ur bl a passionshistorien. Öster om koret står numera den ursprungliga dopfunten med fot av marmor, prydd av änglahuvuden. Till funten hör ett koniskt format lock i brons, krönt av Johannes Döparen, gjuten i brons. Denna dopfunt stod ursprungligen i den västra korsarmen, som är utformat som ett litet dopkapell. Här står idag en sekundär dopfunt i trä med skuren dekor framför ett litet altare. Väster om koret och avskilt från detta med ett dekorativt smidesgaller finns ett kapell med ett altare och en Mariabild, idag nyttjat av Katolska Polska församlingen. På motsatta sidan av koret finns ännu ett kapell som används för enskild andakt. Här samsas ett äldre träkors med en modern ljusbärare.
Strax intill den äldsta dopfunten står, nedanför koret, kororgeln i obehandlad ek. Den är tillverkad 1967 av Bruno Christensen & Sönner i Danmark och har 19 stämmor. Som pendang till denna står intill dopkapellet en svart flygel. De korta korsarmarna i öster och väster har läktare med skulpterade barriärer, vilket även orgelläktaren i söder har. Denna vilar på fyra kolonner. Kyrkans huvudorgel har numera 62 stämmor, tillverkad av Fredriksborgs Orgelbyggeri i Danmark 1975. Orgelfasaden är i princip den ursprungliga, ritad av Möller, med bl a det återkommande skulpterade pelikanmotivet. Den har dock kompletterats med ett ryggpositiv i modern gestaltning. Orgelläktaren är sekundärt underbyggd med på ena sidan brudkammare och förråd, på den andra wc och förråd. Väggarna är boardklädda med listverk, delvis förgyllt.
Bakom den stora altaruppsatsen är sakristian placerad, till viken man ursprungligen kom genom dörrarna på ömse sidor om altaruppsatsen. Den högra dörren är dock numera en blinddörr. Sakristian har en sekundär inredning med platsbyggda skåp för diverse förvaring och fristående skåp för textilier. Väggarna är boardklädda och laserade och taket är utformat som ett kassettak. I en nisch finns ett altare med ett litet förgyllt krucifix och i taket hänger en ljuskrona.
Övriga inventarier
Det mesta av kyrksilvret härrör från kyrkans föregångare, S: t Johannes kapell. Det äldsta torde vara en vinkanna i förgyllt silver från 1698 men här finns även silver från 17- och 1800-talet. Bland textilierna kan nämnas mässhakar i sammet från 1904-05, komponerade av Carl Möller och vävda av Handarbetets Vänner. Yngre textilier, alltifrån 1930-tal till -80-tal, från Licium och Libraria finns också. Under orgelläktaren finns en monter med äldre biblar, bl a en Gustaf Adolfsbibel från 1618. Här står även en liten gravsten från 1705. Stolar från byggnadstiden är grupperade kring funten i den västra korsarmen och står i kapellet väster om koret. S:t Johannes kyrka har idag fem kyrkklockor med hade ursprungligen sex, varav tre var gamla och hitflyttade från klockstapeln. 1903 flyttades en av de äldre till Stefanskyrkan. De två äldsta är ursprungligen 1600-talsklockor som gjutits om 1707 resp 1754. Tre klockor göts i Tyskland då kyrkan byggdes.
Uppgifterna är sammanställda av Stockholms stadsmuseum 2007.
Fasadkulör (2005): Röd
Byggnadsdel (2005): Kor - Norr, Kor - Polygonalt, Sakristia - Norr, Vapenhus - Söder
Inventeringsår 2016
S:t Johannes kyrka uppfördes under åren 1884–90 och invigdes på pingstdagen 1890. Arkitekten Carl Möller stod för ritningarna. Möller (1857–1933) var chef för överintendentsämbetet samt arkitekt för bl a Gustaf Adolfskyrkan i Stockholm (1891–92), som i likhet med Johannes kyrka är en tegelkyrka i nygotik men i betydligt mindre skala än denna. Johannes församling anlitade Möller även vid uppförandet av Johannes folkskola (1890–91) vid Norrtull samt Stefanskyrkan (1901–04) i Vanadislunden. Han har också ritat ett antal mindre tegelkyrkor ute i landet.
S:t Johannes kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen.
HISTORIK
Johannes kyrkogård har anor åtminstone från tidigt 1600-tal, kanske ännu tidigare, och det sena 1800-talets Johannes kyrka har en betydligt äldre föregångare. När S:t Jacobs församling bildades 1643 låg i dess nordöstligaste del den så kallade Brunkebergskyrkogården eller Nya kyrkogården, den senare benämningen sannolikt för att den då var tämligen nyanlagd. Sannolikt hade denna kyrkogård, som således inte var anlagd kring någon kyrka, anlagts här i yttersta utkanten av Norrmalm för att möjliggöra begravningar av de många offer som 1620-talets pest hade skördat. Möjligen kan kyrkogården ha anor som går tillbaka till 1500-talet.
1649–51 uppfördes här, i kyrkogårdens östra del och strax intill dagens Stockholm International School, ett litet korsformat kapell av trä. Det fungerade ursprungligen endast som gravkapell men kom från och med 1671 att nyttjas för gudstjänstfirande och fick således status som kyrka. Vissa om- och tillbyggnader skedde under årens lopp men planerna på en större stenkyrka hade funnits alltsedan 1670-talet. Drygt hundra år senare presenterades flera förslag till en ny stor kyrka med korsformad plan enligt arkitekten Jean Erik Rehns ritningar, i mycket påminnande om den samtida Adolf Fredriks kyrka. Grundstenen lades 1783 i närvaro av kung Gustav III. Bygget avbröts emellertid kort därefter då kungen på sin Romresa fått andra idéer om hur den nya kyrkan skulle se ut. De höga kostnaderna bidrog också till att Rehns kyrka aldrig kom att realiseras.
Det gamla träkapellet fick leva vidare drygt hundra år till innan församlingen fick sin nya stenkyrka. 1881 utlystes en tävling om förslag till ny kyrkobyggnad. Carl Möller fick första pris för sin nygotiska katedral och på hundraårsdagen av den aldrig uppförda 1700-talskyrkans grundläggning stadfästes förslaget. 1884 påbörjades grundläggningsarbetena och 1890 stod kyrkan klar. Ungefär samtidigt revs det gamla träkapellet.
Kyrkan har därefter endast genomgått några smärre förändringar. Så har t ex bänkkvarteren ändrats så att en mittgång tillkommit och predikstolen flyttades då en första gång. Vid 1940-talets stora renovering under ledning av arkitekten Erik Fant (1889–1954) flyttades bl a predikstolen på nytt. Merparten av de åtgärder som genomförts under årens lopp har dock skett utan att vare sig exteriörens eller interiörens nygotiska form förändrats särskilt påtagligt.
S:t Johannes församling tillkom 1907 efter att tidigare ingått som en tämligen självständig del av S:t Jacobs församling
År 1884-1890 Nybyggnad - Kyrkan i sin helhet
Långhus, kor, korsarmar, torn
Arkitekt: Carl Möller
År 1890 Invigning
Invigning på pingstdagen 1890.
År 1901 Teknisk installation - el
År 1924-1925 Underhåll
År 1937 Underhåll - golv
Reparation av bl a linoleumgolvet i bänkkvarteren.
År 1970-1971 Underhåll
Förstärkningsarbeten p g a att sprickbildningar i valven uppdagats, fjärrvärme m m.
År 1970-1971 Konservatorsarbeten
Valvmålningarna konserveras.
Konservator: Gösta Lindström
År 1974 Ändring - tillgänglighetsanpassning
Ny trappa och ramp vid östra entrén.
År 1975 Fast inredning - orgel
Ny orgel. Förändring av orgelläktaren, nytt ryggpositiv ritat av Ove Hidemark.
Arkitekt: Ove Hidemark
År 2004 Underhåll - takomläggning
Omläggning av skiffer och plåt samt renovering av prydnader på kyrkans fem hörntorn.
År 2004 Specifika inventarier - textilskåp
Ny textilförvaring i sakristian.
År 2005 Teknisk installation - brandskydd
Brandlarmsinstallation.
Lindhagen, Suzanne. (2008). S:t Johannes kyrka. S:t Johannes kyrka, Kyrkokarakterisering år 2005 av Stockholms stadsmuseum på uppdrag av Stockholms stift. Publicerad 2008 av Stockholms stift.
. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin