Motivering (skydd): KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK
Essinge kyrka är ett utmärkt exempel på Cyrillus Johanssons finstämda tegelarkitektur. Församlingslokalerna ligger vinklade mot kyrkan vilket bildar en intim gård med klippor och tallar. Kyrkan är högt belägen och det fristående, runda klocktornet med sin höga karakteristiska kopparspira är ett tydligt landmärke i Stockholm. Kyrkans huvudfasad, med kyrkporten i söder, är hög och stram med skulpturer som förutom Kristusfiguren inte är av religiös art.
Kyrkorummets ljuskällor är begränsade till sidoskeppens fönster med tonat glas och korets mer genomsläppliga, men från långhuset dolda fönster. De av arkitekten ritade armaturerna av mässingsplåt ger inte heller så mycket ljus. Mittskeppet är högt, vilket förstärks av sidoskeppens högsmala valvbågar. Mot de vertikala linjerna står bänkkvarterens sammanhållande horisontella sträckning. Rummet har en ålderdomlig karaktär med basilikans form, sidogångarna med sina korgbågiga valvbågar, det plana taket, den dämpade belysningen, murarnas grova putsyta och de slutna bänkkvarteren. I kontrast till detta står det ljusare koret och den regnbågsmålade valvbågen som skiljer koret från långhuset. Färgskalan i övrigt är hållen i dämpat blått och tegelrött. Utsmyckningen i kyrkan består, förutom av några sekundära konstverk i doprummet, endast av altartavlan i glas, vars form och färg inte är en del av den ursprungliga helheten. För övrigt är den enhetliga gestaltningen mycket välbevarad.
Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: " klocktornets stora betydelse i stadsbilden
" anläggningens röda tegelfasader
" interiörens grova puts och laserade träinredning
" kyrkorummet med sin begränsade utsmyckning och kolorit samt återhållna ljusintag " gårdsbildningen mellan kyrkan och församlingslokalerna där tallar och klippor lämnats orörda.
Inventeringsår (2004)
I direkt anslutning till kyrkan ligger församlingsbyggnaden. Den 12-våniga byggnadens olika delar skiljer sig åt genom olika typer av takfall och fönstersättningar. En omgärdad gård bildas mellan kyrkan och församlingsbyggnaden.
Fasadkulör (2004): Röd
Inventeringsår 2016
Stora och Lilla Essingen hörde till Bromma församling fram till 1955 då öarna bildade en egen församling. Sedan 1937 hade Essinge kyrkostiftelse funnits för att stödja den kristna verksamheten. Stockholms stadsfullmäktige upplät den nuvarande kyrkotomten 1941. 1943 arrangerades en arkitekttävling som omfattade kyrko- och församlingsbyggnader. Fyra arkitekter bjöds in. Tävlingsprogrammet angav att bygget skulle inledas med församlingshemmet och att kyrkobyggnaden skulle uppföras i en senare etapp. Programmet föreskrev även att både församlingshem och kyrka skulle byggas i tegel.
Cyrillus Johansson, som vann tävlingen, var insatt i uppgiften genom sitt engagemang i Svenska kyrkans diakonistyrelse för att upprätta typritningar till församlingshem, vilka publicerades i boken Våra församlingshem. En bok till kyrkokförsamlingarnas tjänst (1944). Han var inte nöjd med kyrkans placering vilken inte var så dominerande i stadsrummet som arkitekten hade önskat. Han strävade också efter att bevara den befintliga naturen.
Församlingshemmet började byggas 1953, i stort sett efter tävlingsförslagets ritningar, och invigdes året därpå. I den stora samlingssalen, Essingesalen, hölls gudstjänster innan kyrkan stod klar. Kyrkobygget påbörjades 1957. Många ändringar hade då gjorts i de ursprungliga ritningarna, bl a ändrades en kyrksal öster om koret till ett bostadshus för kyrkans personal
Illerstad, Lennart: Nya Svenska kyrkor. D1, Svealand. 1990.
Jermsten, Elisabet. (2008). Essinge kyrka. Essinge kyrka, Kyrkokarakterisering år 2005 av Stockholms stadsmuseum på uppdrag av Stockholms stift. Publicerad 2008 av Stockholms stift.. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Församlingshem, "Johansson,Cyrillus:Arkitekt"
Öppna på kartan Fler i kategorin