Motivering (skydd): KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK
Essinge kyrka är ett utmärkt exempel på Cyrillus Johanssons finstämda tegelarkitektur. Församlingslokalerna ligger vinklade mot kyrkan vilket bildar en intim gård med klippor och tallar. Kyrkan är högt belägen och det fristående, runda klocktornet med sin höga karakteristiska kopparspira är ett tydligt landmärke i Stockholm. Kyrkans huvudfasad, med kyrkporten i söder, är hög och stram med skulpturer som förutom Kristusfiguren inte är av religiös art.
Kyrkorummets ljuskällor är begränsade till sidoskeppens fönster med tonat glas och korets mer genomsläppliga, men från långhuset dolda fönster. De av arkitekten ritade armaturerna av mässingsplåt ger inte heller så mycket ljus. Mittskeppet är högt, vilket förstärks av sidoskeppens högsmala valvbågar. Mot de vertikala linjerna står bänkkvarterens sammanhållande horisontella sträckning. Rummet har en ålderdomlig karaktär med basilikans form, sidogångarna med sina korgbågiga valvbågar, det plana taket, den dämpade belysningen, murarnas grova putsyta och de slutna bänkkvarteren. I kontrast till detta står det ljusare koret och den regnbågsmålade valvbågen som skiljer koret från långhuset. Färgskalan i övrigt är hållen i dämpat blått och tegelrött. Utsmyckningen i kyrkan består, förutom av några sekundära konstverk i doprummet, endast av altartavlan i glas, vars form och färg inte är en del av den ursprungliga helheten. För övrigt är den enhetliga gestaltningen mycket välbevarad.
Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: " klocktornets stora betydelse i stadsbilden
" anläggningens röda tegelfasader
" interiörens grova puts och laserade träinredning
" kyrkorummet med sin begränsade utsmyckning och kolorit samt återhållna ljusintag " gårdsbildningen mellan kyrkan och församlingslokalerna där tallar och klippor lämnats orörda.
Inventeringsår (1998)
Se ovan: Historik - hämtad från Riksantikvarieämbetets Byggnadsregister
Inventeringsår (2004)
Omgivningen
Stora Essingen, en ö väster om Stockholms innerstad, var så gott som obebyggd fram till 1800-talets mitt. Omkring 1870 byggde arbetare från Ekensbergs varv vid Mälarens södra strand, bostäder längs stranden. Senare byggdes också sommarstugor här. 1916 inkorporerades ön med Stockholm. Först sedan en stadsplan fastställts 1923 och en fast broförbindelse byggts 1928 började bebyggelsen breda ut sig på ön. På de centrala delarna uppfördes hyreshus och däromkring byggdes villor och mindre flerfamiljshus. Kyrkan ligger mitt på ön på en höjd. Strax sydväst härom ligger Essingetorget omgivet av hyreshuslängor. I de andra vädersträcken nedanför kyrkan ligger villor inbäddade i lummiga trädgårdar, de flesta byggda på 1930-talet.
Kyrkomiljön
I direkt anslutning till kyrkan ligger församlingsbyggnaden. Den 1-2-våniga byggnadens olika delar skiljer sig åt genom olika typer av takfall och fönstersättningar. En omgärdad gård bildas mellan kyrkan och församlingsbyggnaden, vilken i söder avgränsas av en låg stenmur. Anläggningen är småskalig och ger en intim karaktär. På den gräsbevuxna gården växer tallar och på sina håll ligger kala klippor. Gångarna som leder över gården och den plan framför stentrappan som leder till kyrkporten är asfalterade. Enligt Cyrillus Johanssons tävlingsförslag var gårdsplanen tänkt bla för friluftsgudstjänster och som lekplats. På den södra delen av gården står det fristående runda klocktornet av tegel som kröns av en kopparklädd spira med ett förgyllt kors på toppen. Muren närmast spiran är uppbruten i rundbågiga öppningar med tolv murpelare emellan, vilka symboliserar de tolv apostlarna.
Kyrkobyggnaden
Kyrkan ligger orienterad i nord-sydlig riktning med koret i norr och kyrkporten i söder. Byggnadstypen är basilikans med ett högre mittskepp flankerat av lägre sidoskepp i öster och väster. Kor och vapenhus är lika breda som långhuset. Sakristia och kyrkvärdsrum ligger öster om koret. Kyrkan har en stomme av tegel.
Inventeringsår (2004)
Omgivningen
Stora Essingen, en ö väster om Stockholms innerstad, var så gott som obebyggd fram till 1800-talets mitt. Omkring 1870 byggde arbetare från Ekensbergs varv vid Mälarens södra strand, bostäder längs stranden. Senare byggdes också sommarstugor här. 1916 inkorporerades ön med Stockholm. Först sedan en stadsplan fastställts 1923 och en fast broförbindelse byggts 1928 började bebyggelsen breda ut sig på ön. På de centrala delarna uppfördes hyreshus och däromkring byggdes villor och mindre flerfamiljshus.
Kyrkan ligger mitt på ön på en höjd. Strax sydväst härom ligger Essingetorget omgivet av hyreshuslängor. I de andra vädersträcken nedanför kyrkan ligger villor inbäddade i lummiga trädgårdar, de flesta byggda på 1930-talet.
Anläggnigen
I direkt anslutning till kyrkan ligger församlingsbyggnaden. Den 1-2-våniga byggnadens olika delar skiljer sig åt genom olika typer av takfall och fönstersättningar. En omgärdad gård bildas mellan kyrkan och församlingsbyggnaden, vilken i söder avgränsas av en låg stenmur. Anläggningen är småskalig och ger en intim karaktär. På den gräsbevuxna gården växer tallar och på sina håll ligger kala klippor. Gångarna som leder över gården och den plan framför stentrappan som leder till kyrkporten är asfalterade. Enligt Cyrillus Johanssons tävlingsförslag var gårdsplanen tänkt bla för friluftsgudstjänster och som lekplats. På den södra delen av gården står det fristående runda klocktornet av tegel som kröns av en kopparklädd spira med ett förgyllt kors på toppen. Muren närmast spiran är uppbruten i rundbågiga öppningar med tolv murpelare emellan, vilka symboliserar de tolv apostlarna.
Kyrkobyggnaden
Kyrkan ligger orienterad i nord-sydlig riktning med koret i norr och kyrkporten i söder. Byggnadstypen är basilikans med ett högre mittskepp flankerat av lägre sidoskepp i öster och väster. Kor och vapenhus är lika breda som långhuset. Sakristia och kyrkvärdsrum ligger öster om koret. Kyrkan har en stomme av tegel.
Inventeringsår 2002
HISTORIK FRÅN STOCKHOLMS STADSMUSEUMS KYRKOKARAKTÄRISERINGSPROJEKT.
Essinge kyrka uppfördes 1957-58 och invigdes 1959. Arkitekt var Cyrillus Johansson (1884-1959). Ritningar till ett tjugotal kyrkobyggnadsprojekt ritade av Johansson finns bevarade men bara fem kom att förverkligas. Dessa var, förutom Essinge kyrka, S:t Görans församlingshus i Stockholm, Kapellet i Nikkaloukta, Enskede församlingshus och Björneborgs kyrka. I Johanssons övriga omfattande och mångsidiga produktion märks bostadshus på Norr Mälarstrand, varuhuset PUB mot Hötorget, affärs- och kontorskomplexet Centrumhuset vid Kungsgatan - Sveavägen, Krigsarkivet, Vin- & Spritcentralen samt flera stadsplaner.
Stora och Lilla Essingen hörde till Bromma församling fram till 1955 då öarna bildade en egen församling. Sedan 1937 hade Essinge kyrkostiftelse funnits för att stödja den kristna verksamheten. Stockholms stadsfullmäktige upplät den nuvarande kyrkotomten 1941. 1943 arrangerades en arkitekttävling omfattande kyrko- och församlingsbyggnader. Fyra arkitekter bjöds in. Tävlingsprogrammet angav att bygget skulle inledas med församlingshemmet och att kyrkobyggnaden skulle uppföras i en senare etapp. Programmet föreskrev även att både församlingshem och kyrka skulle byggas i tegel. Cyrillus Johansson, som vann tävlingen, var insatt i uppgiften genom sitt engagemang i Svenska kyrkans diakonistyrelse för att upprätta typritningar till församlingshem, vilka publicerades i boken Våra församlingshem. En bok till kyrkokförsamlingarnas tjänst (1944). Han var inte nöjd med kyrkans placering vilken inte var så dominerande i stadsrummet som arkitekten hade önskat. Han strävade också efter att bevara den befintliga naturen. Församlingshemmet började byggas 1953, i stort sett efter tävlingsförslagets ritningar, och invigdes året därpå. I den stora samlingssalen, Essingesalen, hölls gudstjänster innan kyrkan stod klar. Kyrkobygget påbörjades 1957. Många ändringar hade då gjorts i de ursprungliga ritningarna, bl a ändrades en kyrksal öster om koret till ett bostadshus för kyrkans personal. Kyrkans sydfasad omstuderades flera gånger. I ett av förslagen, som inte kom att realiseras, gav små korsformade fönsteröppningar interiörens mittskepp mer ljus än det har idag. Cyrillus Johansson hade för avsikt att låta smycka mittskeppets väggar med ett bildprogram ur gamla testamentet ristat direkt i putsen, men det blev för kostsamt. Klocktornet var klart 1958 liksom kyrkan.
KÄLLFÖRTECKNING
ATA Antikvarisk-topografiska arkivet
SSM Stockholms stadsmuseums arkiv
Andersson, H O och Bedoire, F, Stockholms byggnader, Stockholm, 1988
Greborn, T, Essinge kyrka, Stockholm 1985
Nilsson, C och Westerberg, O, Kyrkguiden, Stockholm, 1995
Schölin, E, I Svenska kyrkans tjänst: en studie av Cyrillus Johanssons kyrkoarkitektur med utgångspunkt från Försoningens kyrka på Stora Essingen i Stockholm, Konstvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet 2001
Stahre, N-G, Ferenius, m fl, Stockholms gatunamn, Stockholm 1992
Uppgifterna är sammanställda av Stockholms stadsmuseum 2007.
HISTORIK FRÅN BYGGNADSREGISTRET - Essinge kyrka, även kallad Försoningens kyrka, står på en kulle mitt på ön Stora Essingen i västra utkanten av centrala Stockholm. Den uppfördes 1959 efter ritningar av arkitekten Cyrillus Johansson. Då fanns sedan några år församlingshuset med bostäder och pastorsexpedition, som nu sammanbyggdes med kyrkan. Innan dess hade församlingssalen använts som gudstjänstlokal. Essinge kyrka är en souterrängkyrka och bottenvåningen inrymmer församlingslokaler. Kyrkan är av tegel, orienterad i norr-söder. Till exteriören liknar den en basilika men saknar fönster i mittpartiets högmurar. Detta påfallande höga mittparti har lägre sidopartier under pulpettak. Kor och långhus är i samma bredd. Huvudingången har sin plats i sydfasadens mitt under skulpturer av Th. Engström, med Kristus i mitten omgiven av symboler för tolv av jordens folkslag. Murpartiet ovanför skulpturerna dekoreras av ett rundfönster. Huvudentrén leder mot ett vapenhus som för in mot långhusets höga, flattäckta mittparti. Förbindelserna mellan mittpartiet och de låga sidopartierna utgörs av murar med rundbågiga öppningar. Det västra sidopartiet kallas Meditationsgången, det östra benämns Dopgången och avslutas med ett doprum. En hög och vid triumfbåge öppnar sig mot koret med dess vinklade tak. På altarmuren monterades 1988 en stor glasmålning av Einar Forseth, ursprungligen utförd 1941 för ett gravkapell på Karolinska sjukhuset men alltså flyttad till kyrkan långt senare, då kapellet upphört att brukas. Sakristian är inrymd t.h. om doprummet. Vida synligt är det originellt utformade, närmare 50 m höga runda, fristående klocktorn med spetsig spira som reser sig söder om kyrkan, nära församlingshemmet. Dess arkitektur är inspirerad av italienska kampaniler. Tornets övre murparti är utformad som en öppen lanternin med tolv pelare, symboliserande apostlarna.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1998
HISTORIK FRÅN NYA SVENSKA KYRKOR - Församlingshuset byggdes först och brukades några år för gudstjänst tills kyrkobyggnaden anslöts via en pastorsbostad. Klocktornet fick formen av en fristående kampanil. Allt utvändigt murverk rött fasadtegel. Församlingsdelen tegeltäckta tak, basilikan och kampanilen koppartak. Över huvudentrén mot söder tretton granitskulpturer försänkta i murnischer - skulptör Thorolf Engström. Kyrkorummet har två sidoskepp, vitslammade väggar och avskilt kor med höga sidofönster bortom en triumfbåge med form typisk för arkitekten Cyrillus Johansson.
Källa: Illerstad, Lennart: Nya Svenska kyrkor. D1, Svealand. 1990
Inventeringsår 2016
Stora och Lilla Essingen hörde till Bromma församling fram till 1955 då öarna bildade en egen församling. Sedan 1937 hade Essinge kyrkostiftelse funnits för att stödja den kristna verksamheten. Stockholms stadsfullmäktige upplät den nuvarande kyrkotomten 1941. 1943 arrangerades en arkitekttävling som omfattade kyrko- och församlingsbyggnader. Fyra arkitekter bjöds in. Tävlingsprogrammet angav att bygget skulle inledas med församlingshemmet och att kyrkobyggnaden skulle uppföras i en senare etapp. Programmet föreskrev även att både församlingshem och kyrka skulle byggas i tegel.
Cyrillus Johansson, som vann tävlingen, var insatt i uppgiften genom sitt engagemang i Svenska kyrkans diakonistyrelse för att upprätta typritningar till församlingshem, vilka publicerades i boken Våra församlingshem. En bok till kyrkokförsamlingarnas tjänst (1944). Han var inte nöjd med kyrkans placering vilken inte var så dominerande i stadsrummet som arkitekten hade önskat. Han strävade också efter att bevara den befintliga naturen.
Församlingshemmet började byggas 1953, i stort sett efter tävlingsförslagets ritningar, och invigdes året därpå. I den stora samlingssalen, Essingesalen, hölls gudstjänster innan kyrkan stod klar. Kyrkobygget påbörjades 1957. Många ändringar hade då gjorts i de ursprungliga ritningarna, bl a ändrades en kyrksal öster om koret till ett bostadshus för kyrkans personal. Kyrkans sydfasad omstuderades flera gånger. I ett av förslagen, som inte kom att realiseras, gav små korsformade fönsteröppningar interiörens mittskepp mer ljus än det har idag. Cyrillus Johansson hade för avsikt att låta smycka mittskeppets väggar med ett bildprogram ur Gamla testamentet ristat direkt i putsen, men det blev för kostsamt. 1958 var såväl kyrkan som klocktornet klara.
År 1943 Ändring
En arkitekttävling om kyrko- och församlingsbyggnader på Stora
Essingen arrangeras
År 1957-1959 Nybyggnad
Nybyggnad - 1957–58 Kyrkan och klocktornet byggs.
1959 Kyrkan invigs.
Arkitekt: Cyrillus Johansson
Illerstad, Lennart: Nya Svenska kyrkor. D1, Svealand. 1990.
Jermsten, Elisabet. (2008). Essinge kyrka. Essinge kyrka, Kyrkokarakterisering år 2005 av Stockholms stadsmuseum på uppdrag av Stockholms stift. Publicerad 2008 av Stockholms stift.. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö, "Johansson,Cyrillus:Arkitekt"
Öppna på kartan Fler i kategorin