Motivering (skydd): Essinge kyrka är ett utmärkt exempel på Cyrillus Johanssons finstämda tegelarkitektur. Församlingslokalerna ligger vinklade mot kyrkan vilket bildar en intim gård med klippor och tallar. Kyrkan är högt belägen och det fristående, runda klocktornet med sin höga karakteristiska kopparspira är ett tydligt landmärke i Stockholm. Kyrkans huvudfasad, med kyrkporten i söder, är hög och stram med skulpturer som förutom Kristusfiguren inte är av religiös art.
Kyrkorummets ljuskällor är begränsade till sidoskeppens fönster med tonat glas och korets mer genomsläppliga, men från långhuset dolda fönster. De av arkitekten ritade armaturerna av mässingsplåt ger inte heller så mycket ljus. Mittskeppet är högt, vilket förstärks av sidoskeppens högsmala valvbågar. Mot de vertikala linjerna står bänkkvarterens sammanhållande horisontella sträckning.
Rummet har en ålderdomlig karaktär med basilikans form, sidogångarna med sina korgbågiga valvbågar, det plana taket, den dämpade belysningen, murarnas grova putsyta och de slutna bänkkvarteren. I kontrast till detta står det ljusare koret och den regnbågsmålade valvbågen som skiljer koret från långhuset. Färgskalan i övrigt är hållen i dämpat blått och tegelrött. Utsmyckningen i kyrkan består, förutom av några sekundära konstverk i doprummet, endast av altartavlan i glas, vars form och färg inte är en del av den ursprungliga helheten. För övrigt är den enhetliga gestaltningen mycket välbevarad.
Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön:
• klocktornets stora betydelse i stadsbilden
• anläggningens röda tegelfasader
• interiörens grova puts och laserade träinredning
• kyrkorummet med sin begränsade utsmyckning och kolorit samt återhållna ljusintag • gårdsbildningen mellan kyrkan och församlingslokalerna där tallar och klippor lämnats orörda.
Inventeringsår (2004)
Kyrkan ligger orienterad i nord-sydlig riktning med koret i norr och kyrkporten i söder. Byggnadstypen är basilikans med ett högre mittskepp flankerat av lägre sidoskepp i öster och väster. Kor och vapenhus är lika breda som långhuset. Sakristia och kyrkvärdsrum ligger öster om koret. Kyrkan har en stomme av tegel.
Kyrkan har en sockel av granit och fasader av rött tegel, liksom församlingsbyggnaderna och klocktornet. Detta fasadmaterial återkommer i många av arkitekten Cyrillus Johanssons byggnader men hade ju också föreskrivits i programmet. Mittskeppet täcks av ett sadeltak belagt med koppar. De betydligt lägre sidoskeppen har pulpettak. Sidoskeppens sydfasader ligger något förskjutna framför resp. bakom mittskeppets gavel, vilket ger en viss spänning åt den i det närmaste symmetriska fasaden. Den kopparklädda kyrkporten,"Himmelens port" med dekor i relief, har runda fönster på var sida med omfattningar av koppar. Ovanför porten finns sex små nischer på var sida om en större nisch. I dessa står granitskulpturer av konstnären Torolf Engström föreställande Kristus som Försonaren mellan olika folkslag. Kyrkan kallas också för Försoningens kyrka. Idén till skulpturerna fick kyrkvärden Bertil Holmberg och den realiserades 1961. Ännu högre upp på den höga sydfasaden sitter ett runt fönster med tolv radiellt utgående smala fönsteröppningar. Längs sidoskeppens fasader finns djupa, höga fönsternischer med spröjsade träbågar med tonat antikglas. I väster ligger en souterrängvåning som rymmer en samlingssal som ursprungligen var tänkt som kolumbarium, men nu används främst av kyrkokören. Den del av västfasaden, innanför vilken koret ligger, har en originell fönstersättning. Två mindre och ett större kors bildas genom de tegelpartier som lämnats mellan fönsterbågarna. Dessa lämnar motsvarande kors som skuggor inne på korväggen då solen faller in. Fasaden mot norr är helt sluten förutom fyra mindre fönster i souterrängvåningen.
Vapenhuset, som är smalare än kyrkans mittskepp, är flankerat av ett trapphus i väster och en hall med utgång åt öster. Golvet är av kalksten och väggarna är av rött tegel. Dörrarna är liksom i övriga kyrkan av trä, laserade och har fyllningar. Kyrkorummet består av ett högt mittskepp och två lägre sidoskepp. Mittskeppet ger ett relativt mörkt intryck med indirekt ljus från sidoskeppens fönster och från korfönstren. Golvet är belagt med fiskbenslagt tegel. Mittskeppets höga, slutna murar är putsade i en mycket grov kvastad struktur, förutom väggen under orgelläktaren i söder som har en träpanel. Taket är plant med en svagt blålaserad träpanel över blåmålade bjälkar. En rödmålad bjälke löper runt hela kyrkorummet i mötet mellan tak och vägg. Närmast taket är röda liksidiga kors murade på väggarna. I mittskeppet finns slutna bänkkvarter laserade i blått, vars dörrar har fyllningar. Sitt- och ryggdynor är klädda med röd galon. Bänkfronterna närmast koret är borttagna, liksom de två bänkraderna i väster närmast vapenhuset. Över bänkarna hänger 14 stycken armaturer i mässing, ritade av Cyrillus Johansson. Små hål i lampskärmarnas mässingsplåt bildar bibliska motiv. Predikstolen i nordvästra delen av mittskeppet är av sandblästrad ek.
Sidoskeppen är uppdelade i sektioner med ett fönster i varje. En bågformig öppning mellan varje sektion binder dem samman och bildar i väster Meditationsgången och i öster Dopgången. I Dopgångens norra ände står dopfunten i doprummet, som är öppet mot mittskeppet närmast koret genom en stor valvbåge. Dopfunten är mönstermurad av handsågat tegel med en kalkstensskiva på där dopskålen av silver placeras. Över dopfunten hänger en takkrona snarlik de i mittskeppet. I doprummet står även en kororgel byggd av Åkerman & Lund 1976.
Koret skiljs från mittskeppet av en hög triumfbåge målad likt en regnbåge. Rådgivare vid kyrkans färgsättning var konstnären Gustaf Ambe. Koret är ljusare än den övriga kyrkan genom de korsformiga korfönstren i väster och ett runt fönster i öster, båda dolda bakom triumfbågen. Altaret vid den rakt avslutade korväggen är av mönstermurat tegel med en skiva av ek. Krucifixet av målat trä är gjort av konstnärinnan Marianne Nordström. Altartavlans upplysta glasmålning av konstnären Einar Forseth (1892-1988) var ursprungligen avsedd för Karolinska sjukhusets kapell och är deponerad i Essinge kyrka sedan 1988. Cyrillus Johansson ville ha en enkel målning bakom altaret och de övriga korväggarna klädda med vävnader. Fram till 1988 var korväggen osmyckad. Altarringen är av ek.
Ovanför vapenhuset ligger orgelläktaren med en barriär av träribbor. Orgeln, invigd 1960, är byggd av Olof Hammarberg i Göteborg och har 23 stämmor.
Sakristian, öster om doprummet, har parkettgolv, vitputsade väggar samt fönster med blyinfattat glas, delvis målade. Utmed en av väggarna finns väggfasta skåp för textilier med blyinfattat glas i dörrarna, varav några är målade av konstnären Armand Rossander. Det rustika altaret av trä, med kors och ljusstakar av kristall, har tidigare stått i Essingesalen. För övrigt står här bord och stolar av mörkt trä, varav två karmstolar, alla med svarvade ben.
Övriga inventarier
Kyrkans nattvardssilver med kubistiska och geometriska former är utformat av silversmeden Wiwen Nilsson. Altarets och predikstolens textilier är tillverkade av Libraria och formgivna av konstnärinnan Anna-Lisa Odelqvist-Kruse. I kyrkan finns två änglar av trä, troligen från 1700-talets början. Änglarna, de gamla möbler som står i sakristian och kyrkvärdsrummet intill samt en målning (spanskt 1600-tal) har inköpts av kyrkvärden Bertil Holmberg som skänkt dem till församlingen. I sakristian står ett ålderdomligt processionskrucifix av metall. De tre kyrkklockorna i klocktornet är gjutna av Bergholtz Klockgjuteri i Sigtuna.
Fasadkulör (2004): Röd
Byggnadsdel (2004): Kor - Norr, Sakristia, Vapenhus
Inventeringsår 2016
Stora och Lilla Essingen hörde till Bromma församling fram till 1955 då öarna bildade en egen församling. Sedan 1937 hade Essinge kyrkostiftelse funnits för att stödja den kristna verksamheten. Stockholms stadsfullmäktige upplät den nuvarande kyrkotomten 1941. 1943 arrangerades en arkitekttävling som omfattade kyrko- och församlingsbyggnader. Fyra arkitekter bjöds in. Tävlingsprogrammet angav att bygget skulle inledas med församlingshemmet och att kyrkobyggnaden skulle uppföras i en senare etapp. Programmet föreskrev även att både församlingshem och kyrka skulle byggas i tegel.
Cyrillus Johansson, som vann tävlingen, var insatt i uppgiften genom sitt engagemang i Svenska kyrkans diakonistyrelse för att upprätta typritningar till församlingshem, vilka publicerades i boken Våra församlingshem. En bok till kyrkokförsamlingarnas tjänst (1944). Han var inte nöjd med kyrkans placering vilken inte var så dominerande i stadsrummet som arkitekten hade önskat. Han strävade också efter att bevara den befintliga naturen.
Församlingshemmet började byggas 1953, i stort sett efter tävlingsförslagets ritningar, och invigdes året därpå. I den stora samlingssalen, Essingesalen, hölls gudstjänster innan kyrkan stod klar. Kyrkobygget påbörjades 1957. Många ändringar hade då gjorts i de ursprungliga ritningarna, bl a ändrades en kyrksal öster om koret till ett bostadshus för kyrkans personal. Kyrkans sydfasad omstuderades flera gånger. I ett av förslagen, som inte kom att realiseras, gav små korsformade fönsteröppningar interiörens mittskepp mer ljus än det har idag. Cyrillus Johansson hade för avsikt att låta smycka mittskeppets väggar med ett bildprogram ur Gamla testamentet ristat direkt i putsen, men det blev för kostsamt. 1958 var såväl kyrkan som klocktornet klara.
År 1957-1958 Nybyggnad - Kyrkan i sin helhet
Långhus, kor, sakristia och vapenhus.
Arkitekt: Cyrillus Johansson
År 1959 Invigning
År 1960 Fast inredning - orgel
Orgeln invigs.
Orgelbyggare: Olof Hammarberg
År 1961 Arkitekturbunden utsmyckning - skulptur, interiör
Kyrkvärden Bertil Holmbergs förslag till stenskulpturer av Torolf Engström i befintliga nischer i kyrkans södra fasad läggs fram och tillstånd ges till att vidga dess centrala nisch.
År 1988 Specifika inventarier - altartavla
Invigning av konstnären Einar Forseths altartavla, tidigare placerad i Karolinska sjukhusets kapell.
Konstnär: Einar Forseth
År 1994 Fast inredning - bänkinredning
Två bänkrader i kyrkan tas bort för att skapa en gång till fönster för utrymning.
Illerstad, Lennart: Nya Svenska kyrkor. D1, Svealand. 1990.
Jermsten, Elisabet. (2008). Essinge kyrka. Essinge kyrka, Kyrkokarakterisering år 2005 av Stockholms stadsmuseum på uppdrag av Stockholms stift. Publicerad 2008 av Stockholms stift.. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka, "Johansson,Cyrillus:Arkitekt"
Öppna på kartan Fler i kategorin