Motivering (skydd): KYRKOMILJÖN – Enhörna är en landsbygdssocken norr om Södertälje, belägen på halvön Enhörningen i Mälaren. Fornlämningar visar att området varit bebott sedan stenåldern. Även från senare perioder finns talrika fynd. En runinskrift invid norra fasaden på Ytterenhörna kyrka indikerar ett tidigt kristet inflytande. På medeltiden delades halvön i två socknar, den nordligare Överenhörna och den sydligare Ytterenhörna. Landskapet runt kyrkan är klassat som riksintresse för kulturmiljövården. Främsta motiv för riksintresset är ett väl hävdat odlingslandskap, ålderdomliga byar, vägnätet och själva kyrkan. Vid vägskälet i kyrkbyn ligger även en nybyggd församlingsexpedition och en halv kilometer längre bort ligger prästgården.
KYRKOANLÄGGNINGEN – Kyrkogården sluttar från kyrkans alla sidor och omgärdas av en kallmurad bogårdsmur, med grindöppning i norr. Innanför muren växer en rad lindar, med tidigare hamlade men nu utvuxna kronor som skänker rumslighet. Krattade grusgångar leder i nord-sydlig riktning och runt kyrkan. Gravkvarteren ligger i mest gräsbevuxen mark. Framför en del äldre gravar finns dock stenramar med grusbäddar. På tornets norra sida står en häll med runristningar från 1100-talet.
Kyrkobyggnaden ligger högt och har dominerat landskapet mer än idag, när den delvis skyms av kyrkogårdens stora träd. Olika byggnadsvolymer kan urskiljas i exteriören. Till det ganska kompakta långhuset har i öster fogats ett smalare kor med högre väggar och en liten, halvrund absid. Mot söder finns ett före detta vapenhus utbyggt, mot väster ett torn, mot norr en korsarm och en sakristia. Yttertaken - måttligt branta till följd av kyrkans höga murliv – täcks av sågade, tjärstrukna spån. På västtornet kröner en klockformig, spånklädd huv och åttasidig tornspets. Sockeln består till stor del av stora block röd mälarsandsten, däremellan putsade ytor som avfärgats röda för att ansluta till sandstenen. I de slätputsade, vitkalkade fasaderna avtecknar sig murverken av natursten. Gavelspetsarna och tornet pryds av små, rosafärgade blinderingar. Utmed långhusets takfot löper en tegelmurad gesims. Fönsteröppningarna är rundbågiga, med fasta, svartmålade fönster av gjutjärn. I dem sitter tjocka, handblåsta rutor, längst upp av färgat glas och med etsade stjärnor.
Kyrkorummet som är smalt har långhus och korsarm täckta med kryssvalv, kor med ett tunnvalv samt en kupol längst i öster. Valv och väggar är slätputsade och vitkalkade I mitt- och sidogångar ligger skurat brädgolv, i bänkkvarteren lackat dito och i koret tegel i löpskift. Bänkinredningen är sluten med spegelindelade fasader som betsats i bruna/gröna nyanser. Predikstolen på kyrkorummets södra sida har sexsidig korg, målad grågul med förgyllda detaljer och smyckad med målningar från 1956 av den lokale konstnären Nils Malm. Absiden i öster upptas av altaruppsatsen, som har en halvcirkelformig, gråmålad balustrad till altarring. Altaret är byggt i trä. Som altartavla tjänar ett medeltida altarskåp. I korsarmen mot norr står kyrkans orgel.
KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING –
Ytterenhörna kyrka från 1100-talets sista decennier är en romansk konstruktion med flera yttre drag bevarade. Störst särprägel besitter det smala långhuset och ett ännu smalare, absidförsett kor, ursprungligen krönt av ett torn. Absidens valv av natursten är ursprungligt, troligen även korets tegelmurade tunnvalv. Västtornet som restes omkring 1200 har på sin norra sida kvar en dageröppning helt murad i natursten. Senare medeltida inslag är tegelblinderingar i gavelrösten och torn, vapenhuset och sakristian med sitt spetsbågiga tunnvalv, samt kyrkorummets altarskåp. Smidesdetaljer som idag sitter på västportalens dörr är förmodligen också från medeltiden.
Nästa period som präglat kyrkobyggnaden är 1700-talets senare hälft. Då tillbyggdes norra korsarmen och kyrkfönstren förstorades till dagens omfång. Tornet byggdes på med en klockvåning och fick sin karnissvängda huv med lanternin. Över kyrkorummet slogs kryssvalven i tegel och altaret i trä tillkom. I sakristian finns en dörr av smidd plåt kvar från denna tid.
Vid förnyelse 1906-1907, efter arkitekt Fredrik Liljekvists program, fick sakristian egen ingång från norr. I kyrkorummet lades alltjämt befintligt trägolv. Största bestående ingreppet var dock att södra vapenhuset skärmades av och blev bisättningsrum. Även om det kommit ur bruk är 1906 års interiör bevarad.
Från nästa förnyelse som genomfördes 1954 är kyrkorummets bänkinredning och korets tegelgolv. I koret frilades dessutom underliggande, möjligen medeltida putsytor. Två år senare fick predikstolen sina målningar, vilka återspeglar 1950-talets estetik. Ett annat markant avtryck från 1900-talets senare hälft är norra korsarmens orgel, med sin närmast modernistiska fasad.
Kyrkans tunt putsade fasader, där underliggande murverk kan avläsas, består sedan en stor yttre renovering. Utförandet valdes av historiska skäl och stärker onekligen byggnadens autenticitet. Därtill bidrar också yttertakets spåntäckning.
Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: • Bevarade medeltida murverk och orörda muröppningar är omistliga, jämte smidesdetaljer, altarskåpet och bevarat fragment av dopfunt.
• Förekomsten av röd så kallad mälarsandsten i murverken skänker lokal särprägel. • Tornets spånklädda lanternin och norra korsarmen med sina väl tilltagna fönsteröppningar är välbevarade exempel på 1700-talets byggande.
• Kyrkans fasader blev vid senaste renoveringen 1994 putsade med relativt höga antikvariska ambitioner. • Av särskilt hantverkshistoriskt värde är gjutjärnsfönstren med sina tjocka fönsterglas och dörren av smidd järnplåt inne i sakristian.
Inventeringsår (1999)
Text saknas för närvarande
Inventeringsår (2007)
Kyrkobyggnaden ligger högt och har dominerat landskapet mer än idag, när den delvis skyms av kyrkogårdens stora träd. Olika byggnadsvolymer kan urskiljas i exteriören. Till det ganska kompakta långhuset har i öster fogats ett smalare kor med liten, halvrund absid. Mot söder finns ett före detta vapenhus utbyggt, mot väster ett torn, mot norr en korsarm och en sakristia. Ett högt murliv gör yttertaken måttligt branta, täckta med sågade, tjärstrukna spån. Västtornet kröns av en klockformig, spånklädd huv och spetsig, åttasidig spira.
Sockeln består till stor del av stora block röd mälarsandsten, däremellan putsade ytor som avfärgats röda för att ansluta till sandstenen. I de släta, vitkalkade fasaderna avtecknar sig murverken av natursten.
Kyrkogården sluttar från kyrkans alla sidor och omgärdas av en kallmurad bogårdsmur, med grindöppning i norr. Innanför muren växer en rad lindar, med tidigare hamlade men nu utvuxna kronor. Gravkvarteren ligger i mest gräsbevuxen mark. Norr om tornet står en häll med runristningar från 1000-talet.
Riksantikvarieämbetets antikvarisk-topografiska arkiv (ATA)
Fotografier, korrespondens, rapporter, skrivelser, tillstånd med mera
Enhörna församlingsarkiv (EFA)
L I ab: 1, Räkenskaper (1800-talet)
N III: 2, inventariebok (1800-talet)
O I a: 1, handlingar från större förnyelser 1907 och 1954
Enhörna församlingsexpedition (EF)
Handlingar och fotografier från yttre renoveringen 1994
Tryckta källor
Artiklar om kyrkans förnyelse/omgestaltning 1954, införda i Södermanlands nyheter 1954-09-03, Stockholms läns och Södertälje tidning 1954-09-27
Litteratur
Bohrn, Erik: Ytterenhörna kyrka/Sörmländska kyrkor 59, Nyköping 1945/
Gardelin,Gunilla: Ytterenhörna kyrka – Murverksdokumentation/Stockholms läns museum rapport 1994: 18/ Schnell, Ivar: Ytterenhörna kyrka/Sörmländska kyrkor 59, Nyköping 1967/
Södermanland – landskapets kyrkor, red Margareta Kempff Östlund, Stockholm: Riksantikvarieämbetet 2004
Inventeringsår 2002
FÖRSAMLING 1995 - ENHÖRNA
BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 648, år 1900: 878, år 1995: -
FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. Sammanslagen med Överenhörna 1948 (Enhörna församling). Befolkningstalen avser Ytterenhörna.
LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan har ett dominerande läge i utkanten av tätorten Tuna på en höjd ovanför odlad mark som sluttar ned mot ett delvis utdikat vattendrag. Väster om kyrkan ligger Tuna gård. Socknen ligger tillsammans med den tidigare socknen Överenhörna på ett näs som går ut i Mälaren i den nordöstra delen av landskapet. Den medeltida kyrkan ingår i ett riksintresseområde som omfattar fornlämningar och äldre bybebyggelse i höjdlägen i ett sörmländskt odlingslandskap. Vid kyrkogårdsmuren står en rest, korsmärkt runsten.
RASERAD KYRKA / RUIN -
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av rektangulärt långhus, smalare absidkor, sakristia och korsarm på korets respektive långhusets nordsida, vapenhus framför långhusets sydportal samt torn i väster. Den romanska absidkyrkan, troligen uppförd under 1100- eller tidigt 1200-tal, är till sin planform bevarad helt intakt, förutom de murgenombrytningar som skett i samband med senare tillbyggnader. Västtornet är antingen samtida eller något yngre än långhuset. Kyrkan har även ägt ett östtorn, en mycket ovanlig företeelse i Södermanland. Östtornets västra gavel finns ännu delvis i behåll. Sakristia och vapenhus sekundärt tillbyggda under medeltiden. Den nordliga korsarmen, nära nog lika rymlig som det romanska långhuset, tillbyggdes 1756-58.
EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Exteriören är putsad och avfärgad i vitt. Långhusets och korets murkrön (som således innefattar partier av delvis nedmonterat östtorn) är lika höga och täcks av ett gemensamt sadeltak. De befintliga fönsteröppningarna härrör huvudsakligen från ombyggnaden 1756-56, då också västportalen bröts upp. Den nuvarande tornhuven med lanternin och kort spira tillkom efter en brand 1764. Så vitt känt hade medeltidskyrkan inga valv. Kyrkorummet nuvarande kryss- och tunnvalv härrör från 1722. En genomgripande restaurering företogs 1906 efter ritningar av arkitekt Fredrik Lilljekvist. Väggar och valv försågs då med en tidstypisk dekoration och den fasta inredningen förnyades. Vid restaureringen 1954 var målsättningen att återskapa kyrkorummet i ett skick som erinrade om det gamla, varför bland annat det tidiga 1900-talets dekoration avlägsnades.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.
Schnell, Ivar. (1967). Ytter.Enhörna kyrka, Sörmländska kyrkor 59.
Bohrn, Erik. (1945). Ytter-Enhörna kyrka, Sörmländska kyrkor 59.
Lundin, Klas I:son. (1955). Till hembygden: Strängnäs stiftsbok: en hälsning till församlingarna i Strängnäs stift. Artikeln Förnyade helgedomar: Ytterenhörna kyrka i Enhörna församling.
Robertsson, Ros-Marie. (1989). Ytter-Enhörna kyrka: en arkitekturhistorisk studie. C-uppsats vid konstvetenskapliga inst. Stockholm universitet.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin