Motivering (skydd): Himmeta kyrka är av medeltida ursprung, vilket avspeglas i kyrkorummets stjärnvalv och återstående kalkmålningar. Mer påtaglig är dock 1768-72 års radikala ombyggnad, då kyrkan fick nuvarande fönsterindelning, västportal, brutet yttertak, samt kor i en avsmalnande, östlig utbyggnad. Sedan dess har fasaderna varit spritputsade och avfärgade i gul nyans. I förlängningen av korets utbyggnad tillkom 1788 den stora altaruppsatsen av marmorerat trä och åtskilliga förgyllda bildhuggeriarbeten.
På 1880-talet skedde övergången från spån- till plåttak och nuvarande yttre fönstersnickerier blev insatta. Den plåtklädda tornspiran byggdes 1892 och ersatte då 1600-talets spetsigare, spåntäckta spira som blivit svårt medfaren.
Vid C A Ekholms förnyelse 1908 frilades återstående medeltida kalkmålningar, vilka därpå rekonstruerades så kraftigt att de mer vittnar om sekelskiftets former och färger. Andra tidstypiska, bevarade avtryck från 1908 är kyrkorummets skurgolv och den öppna bänkinredningen med ornerade gavlar.
Inredningssnickeriernas nuvarande färgsättning består sedan förnyelse 1954. Då placerades det medeltida altarskåpet åter i kyrkorummet, på norra sidan i en nyinredd liten dopplats. Typiska exempel på den tidens estetik är dopfunten, skulpterad 1953, samt tillhörande matta.
Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: • Kyrkans medeltida murverk och bevarade kalkmålningar är omistliga, liksom altarskåpet. • Fasader och fönsterindelning består sedan en stor förnyelse 1768-72. Inför kommande yttre renovering bör underliggande puts- och kalkskikt undersökas. Utifrån äldre färgskikt och beskrivningen i 1780 års inventarium finns möjlighet att återgå till mer autentisk färgsättning av socklar och omfattningar.
• Altaruppsatsen från 1788 äger samband med korets utbyggnad tjugo år tidigare • 1908 års bänkgavlar och skurgolv är viktiga för kyrkorummets historiska atmosfär • Kulturhistoriskt värdefulla gravvårdar har klassats i länsmuseets dokumentation 1980.
Inventeringsår (1997)
Byggnadsdel (1997): Kor - Fullbrett, Kor - Polygonalt, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Torn - Väster, Torn - Västtorn
Inventeringsår (2005)
Himmeta kyrka omfattar ett rektangulärt långhus, med kor i en avsmalnande, östlig utbyggnad, sakristia i norr samt västtorn. Murarna består mest av gråsten - tegel i muröppningar. Kyrkans sockel är spritputsad och avfärgad gråvit. Fasaderna är också spritputsade, avfärgade med järnvitriolhaltig, ljusgul kalkfärg. Hörn och muröppningar markeras med breda, slätputsade omfattningar. Dragjärn med synliga ankarslutar förekommer. I de rundbågiga fönsteröppningarna sitter snickerier med smidda beslag och täta spröjsverk, målade i en grågul linoljefärg. Solbänkarna är beslagna med svartmålad järnplåt. Sakristian har ett koppartäckt sadeltak och långhuset ett brutet tak, som övergår i ett halvvalmat över koret. Nocken mellan kor och långhus kröns av ett kors som varit skorsten. Tornets mur avsmalnar och kröns med en kopparklädd spira.
Kyrkorummet är täckt med tre stjärnvalv på kraftiga väggpelare och över koret ett kupolvalv. Valvens och väggarnas putsytor är slätputsade, avfärgade i en gråvit, lätt flammig ton. Där medeltida muralmålningar kunnat spåras har de frilagts och restaurerats. Mest framträdande är kvadermålningen runt sakristians portal och de två avbildade apostlarna i bågen över densamma. På valvens slutstenar ses målade ansikten, vilka motsvarar de relieffigurer som förekommer i andra, samtida kyrkor. Pelarbaserna har dekorerats med cirklar och rutmönster.
Fönstren har inre bågar från 1908, vars stora rutor endast indelas med tvärposter som målats med grågrön oljefärg. Fönsterbänkarna är av slipad, glättad cement. I gångar, kor och mittgång ligger sedan 1908 skurat trägolv av kantade, skråspikade bräder. Lika gammal är den öppna bänkinredningen med ornerade gavlar i grågul nyans. Predikstolen i norr går i nyklassisk stil - 1853 - med sexsidig korg målad likadant som bänkinredningen och prydd med förgyllda bildhuggeriarbeten. På motstående sida finns en liten dopplats. Funten höggs 1953 av sten från trakten och i fonden är ett medeltida altarskåp med enkla flygeldörrar.
Koret ligger tre steg ovanför kyrkorummet och upptas av en stor altaruppsats från 1788, liksom predikstolen med klassicistiska former. Altarets front består av hyvlat, marmorerat trä med kannelerade hörn och på framsidan en förgylld krans. Altarprydnaden är också marmorerad, har ett förgyllt kors med törnekrona som huvudmotiv och kröns av lammet med de sju inseglen. Framförvarande altarring är sluten och spegelindelad, ådrad i grågul nyans och med förgyllda lister. Knäfallen har stoppning av röd sjagg. Orgelläktaren i väster är tillgänglig via en trappa från kyrkorummet. Orgeln byggdes 1857-58 av firman Åkerman & Setterquist.
Fasadkulör (2005): Gul
Byggnadsdel (2005): Kor - Öster, Sakristia - Norr, Torn - Väster
Inventeringsår (2014)
I långhuset finns inga kompletta medeltida takstolar. Det finns återanvända medeltida högben och stödben. Högbenen har dymlingar efter dymlad taktro. Strävor är till övervägande del återanvända stödben, men några är återanvända högben. Vid koret är strävorna av yngre typ.
I mitten över långhusvindens hanbjälkar, mot södra takfallets sida, ligger gammal taktro upplagd. På dem står säckar med undanstädat virke i mindre delar. Säckarna bör gås igenom innan de kastas.
I ett av tornets kryssben finns en återanvänd bindbjälke från en äldre takkonstruktion. Bjälken är skarpkantad och har ingen vankant.
Virket är sprättäljt på de medeltida delarna. Spår visar att ursprungliga hopfogningar var sammanhållna med spik. Över bevarad taktro ligger plywood, vilket är ett gott exempel på hur det gamla bevarats vidtakomläggning. Taktron kan vara 1200‐tal.
Inventeringsår 2015
Antagligen fick Himmeta sin stenkyrka på 1200-talet. Från början omfattade den ett rektangulärt långhus med smalare, kanske absidförsett kor, spåntäckt sadeltak samt eventuellt västtorn. Fönster fanns bara på den södra sidan. Inträde skedde genom en trång portal i södra sidans västra ände. Över det ursprungliga kyrkorummet var antagligen öppna takstolar. På 1300-talet utvidgades koret så att kyrkans plan blev helt rektangulär. Samtidigt blev sakristian utbyggd på norra sidan och möjligen tillkom tornet först nu. Under första hälften av 1400-talet dekorerades kyrkorummets väggar med kalkmålningar, varav fragment återstår. Valvslagning skedde under 1400-talets senare del, följt av ytterligare dekorationsmålning och anskaffandet av ett lokalt tillverkat altarskåp.
Det från början säkert låga tornet fick antagligen omkring 1600 en spetsig, spånklädd spira. Från 1637 finns uppgift om att dess spånbeklädnad förnyades, samtidigt som fasaderna lagades och vitlimmades.
Kyrktomten var länge ganska vattensjuk, med följden att kyrkan drabbades av sättningar. Tidigaste uppgiften om detta är från biskopsvisitationen 1629, då yttertaket nyligen hade försetts med korsbjälkar för att inte belasta väggarna för mycket. Även tornet var instabilt och spiran förstärktes därför 1657. Dragjärn fälldes in i murarna runt dåvarande koret 1697-98.
Sedan följde en period utan reparationsåtgärder, därmed förfall. I en skrivelse till domkapitlet 1731 redovisades kyrkans största brister: Tornspirans bärande delar hade ruttnat, sakristians och vapenhusets tak borde byggas upp helt på nytt, långhusets norra mur föll ur och behövde stabiliseras med dragjärn. Dessutom befanns kyrkan vara väldigt mörk, eftersom den bara hade tre fönster på södra sidan. Vid större högtider räckte bänkplatserna inte till och den enda, trånga ingången var besvärande.
Etappvis fram till 1736 omlades yttertaken, murverken förstärktes med dragjärn, fasaderna lagades och vitlimmades åter. Den mer genomgripande förnyelse som önskats fick anstå till 1768. Då inleddes en om - och tillbyggnad som tycks ha varat i fyra år. Största förändringen var att ett helt nytt kor byggdes i en något smalare, östlig tillbyggnad med halvvalmat tak. Samtidigt fick långhusets tak ny resning, i tidens anda med brutet fall. Södra sidans vapenhus revs och där tidigare varit ingång gjordes ett fönster. En ersättande västportal höggs upp i tornet och dessutom en ingång till koret. Två fönster höggs upp på den förut slutna norra sidan och södra sidans fönster förstorades till nuvarande omfång. Fasaderna spritputsades och är sedan dess gula. En skillnad mot idag var dock att sockeln avfärgades röd och att omfattningarna runt hörn, fönster och dörrar blev blåmarmorerade på vitkalkad botten. I det förstorade kyrkorummet tillkom nya bänkrader och hela bänkinredningen blåmålades. Ett kupolvalv hade slagits över det nya koret, där ett altare murades med återanvändande av den gamla altarskivan. Det ersattes dock 1788 med nuvarande, mer påkostade altaruppsats, byggd av den i stiftet ofta anlitade bildhuggaren Jonas Holmin.
På 1850-talet anskaffades predikstol i nyklassisk stil och kyrkan fick sitt första orgelverk installerat uppe på västläktaren. 1868 övermålades den 1700-talsblå bänkinredningen med en tidsenligt gråvit ”pärlfärg”.
På långhusets tak skedde byte från spån till falsad plåt på 1880-talet, samtidigt som nuvarande fönstersnickerier insattes. Tornspiran byggdes om till nuvarande form och plåtkläddes 1892, efter ritningar av arkitekt H T Holmgren.
Nästa stora omgestaltning ägde rum 1908, efter arkitekt C A Ekholms handlingar. Då borttogs 1700-talets ingång till koret och istället gjordes där ytterligare en fönsteröppning. Nya fönstersnickerier sattes in överallt. Fasaderna avfärgades åter gula och sockeln röd, medan omfattningarna gjordes vita utan tidigare marmorering. I kyrkorummet blev valv och väggar skrapade i syfte att spåra bevarat medeltida kalkmåleri. De fragment som hittades blev frilagda och rekonstruerade utifrån bevarade fragment (Konservatorn C W Petterssons insats har kritiserats för att ha varit hårdhänt). Kyrkorummets tidigare golv revs upp, underliggande fyllning schaktades ur, undergolv av betong göts. Därpå lades de skurgolv som alltjämt finns kvar. 1700-talets slutna bänkkvarter ersattes med öppna bänkrader, målade med ljusgrön oljefärg. Även altarprydnaden, predikstol och läktarens barriär målades ljusgröna. En kamin installerades vid pelaren söder om altarringen. Röken leddes ut genom en skorsten utformad som ett kors, som finns kvar fast den inte längre tjänar som rökkanal.
Mer begränsad var 1954 års renovering, efter program av arkitekt H Thafvelin. Fasadernas gula färgsättning behölls, men sockeln ströks grå istället för tidigare tegelröd nyans. Korets fönster murades igen. Elektrisk värme installerades, kaminen kunde tas bort och istället inreddes en dopplats på kyrkorummets södra sida. Inredningssnickerierna ommålades i en mer gråaktig nyans än förut.
Vid den senaste stora upprustningen 1977-78 belades yttertaket med kopparplåt, sedan den tidigare järnplåten tjänat ut. Annars medförde åtgärderna denna gång inga större utseendemässiga förändringar.
Se bifogad PDF med lista över historiska händelser med information, årtalsangivelser och specifika källhänvisningar.
Källor och litteratur
Otryckta källor
Riksantikvarieämbetets antikvarisk-topografiska arkiv (ATA):
• Ihrfors, Eric: Westmannia sacra, handskrift färdigställd 1899-1902, baserad på församlingsarkivens handlingar från äldsta tid fram till omkring 1900
• Brev från Sigurd Curman 19/7 1908
• Brev från inspektion 1908 av Anders Roland, Överintendentsämbetet
• Meddelat av konservator C W Pettersson i februari 1914
• Konserveringsrapport 1955-03-27
• Meddelande om bogårdsmuren 1958-05-22
• Rapport over byggnadsarbeten, ÅBAB i augusti 1979, Raä dnr 66/80
Riksarkivet (RA):
• Bildhuggare Jonas Holmins skrivelse till Överintendentsämbetet 4/7 1787
Västmanlands läns museums arkiv (VLM):
• Gravvårdsdokumentation 1990, redovisad i november 1990 av antikvarie Eiwor Sandberg
Västerås stifts arkiv (VS):
• Västerås domkapitel E IV a: 29a, brev till domkapitlet, skrivet 7/12 1731 • Västerås domkapitel E IV a: 29a, Specialvisitation 9/2 1735
• Västerås domkapitel E IV a: 29a, Protokoll från sockenstämma den 5/9 1756 • Västerås domkapitel E IV a: 29b, Protokoll från sockenstämma den 22/2 1767 • Västerås domkapitel E IV b; 37, visitation 2/8 1857
• Västerås domkapitel E IV b: 37, inventarium 1870
• Västerås domkapitel E IV b; 37, inventarium vid visitation den 24-25/9 1910 • Västerås domkapitel E IV b; 71, ämbetsberättelse 1934-48
• Västerås domkapitel F III A; 3, protokoll från biskopsvisitation den 6/3 1629 • Västerås domkapitel F III A, 6, protokoll från biskopsvisitation den 4/3 1637 • Västerås domkapitel F III a: 29, inventarium vid generalvisitation den 25/6 1780 • Västerås domkapitel F III a: 38, ämbetsberättelse vid biskopsvisitation den 1/6 1889
Litteratur
Boström, Erik: Medeltida kalkmålningar i Västmanlands län – en inventering
/Västmanlands museums årsskrift nr 62 - Västerås 1984/
Grau, Olof: Beskrifning öfver Wästmanland – Västerås 1904 (faksimil)
Kilström, Bengt Ingmar: Himmeta och Bro kyrkor - Västerås stifts kyrkobeskrivningskommitté 2000 Sjögren, Josef: Orgelverken i Västerås stift – En historisk översikt 1952, Nordiska museet/Stockholm 1952 Timm, Eva: Ur Himmeta hävder – Köping 1937
År 1200-1224 Nybyggnad
Långhus
År 1300-1998 Ändring
Ändring - Se bifogad PDF med lista över historiska händelser med information, årtalsangivelser och specifika källhänvisningar.
Hantverkare: A G Fahlström
Hantverkare - Målare: Alvar Johansson, Stenstorp
Orgelbyggare: A Magnusson, Göteborg
Konservator: Börje Heimansson
Arkitekt: Börje Ryström
Arkitekt: Carl Axel Ekholm
Konservator: C W Pettersson
Orgelbyggare: Erik Adolf Setterquist
Konstnär - Skulptör: Erik Sand
Arkitekt: Herman Theodor Holmgren
Arkitekt: H Tafvelin
Konstnär - Bildhuggare: Jonas Holmin
Konservator: Mathias Pehrson
Konservator: Sven Dahlén
VLM:s arkiv.
ATA.
VS. Västerås stifts arkiv (VS).
Riksarkivet. Överintendentsämbetets huvudarkiv .
Boström, Erik. (1984). Medeltida kalkmålningar i Västmanlands län – en inventering /Västmanlands museums årsskrift nr 62 . ISBN: .
Sjögren, Josef. (1952). Orgelverken i Västerås stift – En historisk översikt 1952. Orgelverken i Västerås stift – En historisk översikt 1952, Nordiska museet/Stockholm 1952. ISBN: .
Grau, Olof. (1754). Beskrivning öfver Vestmanland. Beskrivning öfver Vestmanland, utgiven 1754, i ny upplaga utgiven av Västmanlands läns tidning 1904 . ISBN: ..
Kilström, Bengt Ingmar. Himmeta och Bro kyrkor - Västerås stifts kyrkobeskrivningskommitté 2000. Kilström, Bengt Ingmar: Himmeta och Bro kyrkor - Västerås stifts kyrkobeskrivningskommitté 2000. ISBN: .
Timm, Eva. (1937). Ur Himmeta hävder. Timm, Eva: Ur Himmeta hävder – Köping 1937. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin