Motivering (skydd): VÄRDEBEDÖMNING
Ättetorpskyrkan i Åby har ett kulturhistoriskt värde som exempel på de kyrkor som uppfördes i snabbt växande tätorter och stadsdelar under andra hälften av 1900-talet. Redan i början av 1900-talet fanns det ett behov av egen gudstjänstlokal i Åby, men först 1962 kunde den nya kyrkan invigas. Kyrka och lokaler för övrig församlingsverksamhet är tillkomna vid samma tillfälle och bildar en tydlig enhet när det gäller de röda tegelfasaderna och kopparklädda taken. Kyrkan särskiljs av sina höga och mer slutna fasader med den markerade korfasaden i öster och en annan typ av fönster än övriga byggnader.
Byggnadernas exteriörer har även stora arkitekturhistoriska värden, då de i stort är oförändrade sedan byggtiden. De förändringar som kan noteras är eloxerade dörrar, nya fönster på norra längan och den tillbyggda arkivbyggnaden.
Stora arkitektoniska värden finns i utformningen av kyrksalen och dess anknytning till äldre kyrkobyggnadstradition, om än i 1960-talets utformning. Det röda teglet återfinns i nordeuropeiska medeltida kyrkor, i svenska medeltida stadskyrkor och det sena 1800-talets ”nymedeltida” kyrkorum. Kyrksalen har också en tydlig långsträckt form som leder fram till koret i öster. Koret markeras med en högre nivå och vinklad korvägg. Kyrkans västparti är en blandning mellan en traditionell orgelläktare och modern västvägg av träfanér med gabondörrar. Inredning och inventarier är till stora delar ursprungliga. Det gäller t ex altare och dopfunt, predikstol, brudpallar, korfönster, armaturer och bänkinredning. Ättetorpskyrkan är också ett exempel på tanken att bygga samman kyrkobyggnaden med lokaler för församlingsverksamheten och på så sätt förena gudstjänstlivet med vardagsverksamhet. Församlingslokalerna innehåller både samlingssalar av olika storlek, barn- och ungdomslokaler, från början med en tydlig anknytning till socuterna, och pastorsexpedition m m. En stor del av lokalerna har kvar sin ursprungliga utformning med inredningsdetaljer och även sin ursprungliga funktion, vilket ger hela anläggningen stora kulturhistoriska värden. Det gäller t ex Blå salen, Jennerrummet, biblioteket och scoutrummen. Bland bevarande inredningsdetaljer kan gabondörrar, dörromfattningar, golvsocklar, marmorgolv och en del linoleumgolv nämnas. När det gäller funktioner används lokalerna fortfarande både för barn- och ungdomsverksamhet, körer och olika sammankomster.
Ättetorpskyrkan har ritats av Kurt von Schmalensee, som var stadsarkitekt i Norrköping 1929- 1961. Förutom att vara stadsarkitekt var Kurt von Schmalensee mycket verksam vid ombyggnader och restaureringar av kyrkor. Han var inblandad i omdaningen av 68 kyrkor i Linköpings stift. Kopplingen till Kurt von Schmalensee ger således både lokala och regionala värden. Korfönstret är utformat av konstnären Jan Brázda, som är född 1917 och har sina konstnärliga rötter i mellankrigstidens Prag. Han är en företrädare för den centraleuropeiska modernismen och arbetade bl a med glasfönster och scenografier för teatern. Förutom korfönstrets konstnärliga och teologiska värden har det även ett lokalt värde, då Jan Brázda samarbetat med Kurt von Schmalensee i flera kyrkor i Norrköping. Stora lokala värden finns även i arkitektens användning av kolmårdsmarmor och att flera inventarier är tillverkade i kyrkans närhet; textilier från Ateljé Tjalda i Krokek och smide från Christer Wide i Kolmården.
Sammanfattning
• Ättetorpskyrkan i Åby har ett kulturhistoriskt värde som exempel på de kyrkor som uppfördes i snabbt växande tätorter och stadsdelar under andra hälften av 1900-talet. • Kyrka och lokaler för övrig församlingsverksamhet är tillkomna vid samma tillfälle och bildar en tydlig enhet när det gäller de röda tegelfasaderna och kopparklädda taken. Byggnadernas exteriörer har stora arkitekturhistoriska värden, då de i stort är oförändrade sedan byggtiden.
• Stora arkitektoniska värden finns i utformningen av kyrksalen och dess anknytning till äldre kyrkobyggnadstradition, om än i 1960-talets utformning. Inredning och inventarier är till stora delar ursprungliga.
• Ättetorpskyrkan är exempel på tanken att bygga samman kyrkobyggnaden med lokaler för församlingsverksamheten och på så sätt förena gudstjänstlivet med
vardagsverksamhet. En stor del av lokalerna har kvar sin ursprungliga utformning och funktion.
• Kopplingen till arkitekten Kurt von Schmalensee och konstnären Jan Brázda ger stora lokala, regionala och konstnärliga värden. Den rika användningen av kolmårdsmarmor och att flera inventarier är tillverkade av konstnärer från området, ger stora lokala värden.
MÅL OCH REKOMMENDATIONER
• Kyrkan, men även övriga lokaler, är till stora delar oförändrade sedan uppförandet, även när det gäller ytmaterial och färgsättning. Detta ska man ta hänsyn till vid framtida underhåll.
• Ursprunglig utformning av exteriören och interiören ska bevaras.
Inventeringsår (2012)
Kyrkan och församlingshemmet är byggda i en våning med källare. Längorna grupperar sig som en rektangel med öppning mot öster. Södra längan utgörs av kyrkan, västra längan innehåller bl a församlingssal och bibliotek och norra längan kontorslokaler. Till norra längan hör även en senare tillbyggd rund lokal. Längorna ligger kring en uppbyggd gård, som avgränsas mot öster med ett svartmålat smidesstaket. En trappa med sättsteg av granit leder upp till gården och en likadan trappa leder till huvudingången till församlingshem och kontor. På gården finns gräsmatta, rabatter, ett prydnadsträd och plattlagda gångar. Byggnadernas fasader är i rött tegel och vilar på en putsad, gråmålad sockel. Fasaderna saknar utsmyckning bortsett från ett kors av ek på kyrkans norra vägg. Taken är sadeltak, som i något fall är valmat, och ett topptak över den senare tillbyggda arkivbyggnaden. De är skivtäckta med kopparplåt. Även fönsterbleck, stuprör och fotränna är av koppar. Kyrktaket kröns längst mot öster av ett förgyllt kors.
Kyrkans höga och smala korfönster sitter i djupa nischer. Fönstren mot söder har vitmålade snickerier, som delar in rutorna och en tvärpost. På övriga byggnader är det sidohängda enluftsfönster med vitmålade snickerier. Västra längan har en hel fönstervägg mot gården i öster. Mellan fönstren finns tegelpelare och väggbröstningen utgörs av putsimiterande skivor. Kyrkans huvudingång är i söder och en hög trappa leder upp till pardörrar täckta med kopparplåt. Handtagen är dekorativt utformade. Över porten sitter ett valmat sadeltak som är klätt med koppar både på över- och undersidan. Den s k Blå salen, som ligger under kyrkan, nås numera från en entré i öster med pardörrar i ek. Tidigare fanns det bara en invändig ingång till salen. I öster finns två ingångar bredvid varandra, en hör till församlingshemsdelen och en till kontorsdelen. Båda dörrarna har glaspartier och är eloxerade. På ett fotografi från 1963 ser man att dörrarna är ljusa, troligen vita. I väster finns ingång till sakristian, källarnergång och entré till kontorsdelen. Samtliga dörrar är eloxerade. Över sakristiedörren finns en fransk balkong. I övrigt är det koppartäckta skärmtak över ingångarna med undertak
av liggande vitmålade brädor. Även i norr finns det en ingång till kontorsdelen. Kyrksalen ligger i väst/östlig riktning med koret i öster. Golvet är lagt med smala plattor av en vitaktig marmor. Eventuellt kan det vara Ekebergsmarmor, som arkitekten Kurt von Schmalensee tidigare använt sig av i krematoriekapellet i Norrköping. I bänkkvarteren ligger plattraderna vinkelrätt mot gångarna. Kyrksalens väggar utgörs av rött tegel med gråaktiga murfogar. Enligt Åke Nisbeth var tanken på kyrkan som ett skepp, en av arkitektens inspirationskällor. Korväggen är svagt vinklad och altarväggen ytterligare något vinklad, som fören på en båt. Långväggarna delas in med lisener och kröns med en vitmålad list högst upp, som sammanbinder väggarna med taket. Taket är täckt med en typ av målade panelimiterande skivor. (I tidningsartiklar från kyrkans byggtid står det att taket är av trä.) Valvet är
spetsvinklat och går ut mot väggarna med lägre sidopartier. Några vitmålade stag går från norr till söder. Högt upp på södra väggen sitter tre fönstergrupper med två sidohängda och kopplade fönster i var grupp. De har tvärpost och en oregelbunden spröjsindelning i vitmålat trä. Själva fönsterglasen är antikglas i blyspröjs. Fönsternischerna är putsade och vitmålade. Alla dörrar finns i kyrksalens västra del. I västväggen leder fyra pardörrar av gabonmodell in till biblioteket. Troligen har de samma funktion som vikväggar i många andra moderna kyrkor – att kunna öppnas för att utöka platserna vid kyrkliga högtider t ex. En enkeldörr leder till sakristian och pardörrar leder till vindfånget i söder och passagen i norr. Hela västväggen är klädd med mörk träfanér. Kyrkans bänkinredning består av öppna bänkar i tunt laserat trä med raka gavlar. Bakre bänkskärmen är ådringsmålad. En del bänkar har tagits bort i väster och
där syns golvplattornas olika läggning i bänkkvarter och gångar tydligt. På norra väggen sitter ett stort smidesarbete, som föreställer fiskafänget. Det tillverkades av Christer Wide, Kolmården, 1984. Takarmaturerna i ”antikbehandlad” mässing är original och hänger i pendlar med stjärnor istället för kulor.
I väster finns en traditionell orgelläktare med rak barriär. Läktarbarriären är indelad i fält med förgyllda lister av kvartsstavar. Fyllningarna är gjorda av skivor och mellan fyllningarna/fälten sitter profilerade lisener. Läktargolvet är lagt med linoleumplattor och har gradänger i nordväst. På nordväggen sitter tre höga enluftsfönster och i söder finns ett stort runt fönster med antikglas i blyspröjs och kraftig, vitmålad träspröjs. Västra väggen består av vitmålade skivor med tunt ritsad liggande indelning. Orgelfasaden har en nygotisk dekor och är laserad i blågrönt och gammelrosa. Läktartrappan av kolmårdsmarmor ligger innanför sakristian. Den går upp till en liten hall bakom läktaren och
körövningsrummet/musikerrummet. Rummets golv är lagt med linoleumplattor, väggarna är tapetserade med målad glasfiberväv och taket är målat.
Koret ligger tre steg högre. Korväggen domineras av ett stort korfönster i hugget glas och betong av konstnären Jan Brázda. Fyra fönster sitter kring ett mittparti i form av ett kors i tegelmurverk. Den dominerande färgen är blått, men närmast korset har fönstren gula kvadrater, där motivet i varje kvadrat symboliserar en del av kyrkoåret: advent och jul, passionstiden, påsk samt pingst- och trefaldighetstiden. Det fristående altaret har flyttats fram något. Det är av kolmårdsmarmor med polerad skiva med räfflad kant. På framsidan finns ett fyrpass med fem små kors i förgylld mosaik. Två brudpallar står vid norra väggen. De är ritade av Kurt von Schmalensee och skänktes 1963 av Kyrkliga sygruppen. Det har funnits en öppen altarring med knäfall, men den är borttagen. Ambon liknar de tidiga predikstolarna i formen. Golvet är dock lagt med parkett och själva korgen är laserad. Dopfunten är av kolmårdsmarmor och har, liksom altaret, en räfflad kant. På dopfunten står en ängel i metall, som håller dopljuset. Den tillkom 1968 och är gjord av bildhuggare Herman Karlsson i Norrköping efter anvisningar av Kurt von Schmalensee. Psalmnumren hängs upp på spikar direkt i murverket.
I koret finns också två äldre kyrkoinventarier, men det är inte utrett vilken kyrka de kommer från. Det är en sörjande Maria, som troligen hört till en korsfästelsegrupp och ett timglas. Enligt tidningsuppgifter kommer föremålen från en västsvensk respektive en norrländsk kyrka.
Sakristian ligger längst i söder av den västra längan, med ingång direkt till kyrksalen. Golvet är av kolmårdsmarmor och både väggar och tak är tapetserade med målad glasfiberväv. I söder finns ett fönster med blyspröjs och antikglas i innerbågen. Sakristians skåpinredning är troligen delvis ursprunglig.
Till kyrkans huvudingång i söder hör ett vindfång med golv av vit marmor, tegelväggar och ljudabsorberande skivor i taket.
Ättetorpskyrkan har inget direkt kyrktorg, utan från kyrkan kommer man ut till en passage med dörrar till samlinggssalen m m. Passagens hela östvägg utgörs av fönster med fönsterbänkar av kolmårdsmarmor. Pelarna mellan fönstren är tapetserade med glasfiberväv, medan motstående väggar är av tegel. Golvet är täckt med en linoleummatta och i taket sitter ljudabsorberande plattor. Passagen mynnar ut i ett kapprum med toaletter med golv av kolmårdsmarmor och kaklade väggar. Gabondörrar leder in till samlingssalen, som utgör mittpartiet av västra längan. Salen kallas idag för Jennerrummet. Axel Jenner var komminister i Kvillinge och tillsammans med sin hustru verkade han för bildandet av en kyrklig syförening, som bl a samlade in medel för att kunna bygga Ättetorpskyrkan. Golvet i salen är täckt med en linoleummatta, väggarna är målade och tapetserade och taket täckt med tretexliknande skivor. Söder om samlingssalen ligger biblioteket, med tre par dörrar, som öppnas ut till kyrksalen. På andra sidan samlingssalen ligger köket och längst i norr vaktmästarens och diakonens kontor. I korridoren utanför deras expeditioner finns en öppen spis.
I den norra längan finns kapprum med toalett, väntrum kontorslokaler och personalrum. Det har tidigare varit bl a mötesrum för kyrkorådet och pastorsexpedition. Den f d pastorsexpeditionen har gjorts om från ett rum till fyra. Två nya fönster togs då upp i östra väggen. Kontorslokalerna har i allmänhet linoleummatta på golvet, putsade och målade väggar samt ljudabsorberande plattor i taket. En rund arkivbyggnad i två våningar med röda
tegelfasader och koppartäckt tak är byggd i anslutning till norra fasaden, med ingång från ett av kontorsutrymmena. Den uppfördes 1971 och då var det arkiv i båda planen. Övre rummet är ett arbetsrum med höga och smala energiglasfönster, som togs upp för ett par år sedan mot norr. Rummet har tegelväggar, linoleummatta på golvet och målat tak. En spiraltrappa leder ner till ett arkivrum och över trappan sitter ett fönsterband med betongglas.
Under kyrkan och övriga byggnader finns en källare. Källarfönstren är liggande och hängda i överkant. Över flera av dörrarna finns originalskyltar för utgångsmarkering. Dörrarna är ofta gabondörrar med vitmålade släta dörrfoder. Golvlisten är i allmänhet av omålat trä. Under norra längan är det scoutlokaler i västra delen, trappa och kapprum samt längst i öster en stor lärosal, som rummet kallas på ritningen. Golven är täckta med linoleum- eller plastmattor, väggarna är putsade eller täckta med målad glasfiberväv och taken är putsade eller täckta med ljudabsorberande plattor. I ett av scoutrummen finns en öppen spis och i det andra rummet är väggarna klädda med omålad träpanel.
Under västra längan finns en entréhall med golv av kolmårdsmarmor, putsade väggar och målat tak. Dörrarna till toaletten är gabondörrar. En trappa av marmor leder upp till övre våningens passage. Trappan kan stängas av med en låsbar grind i järnsmide. En inre korridor leder till kök, källaringång (Minioringången), pannrum och en stor lokal för barnverksamheten.
En yttre korridor eller passage med golv av kolmårdsmarmor leder till en stor samlingssal, den s k Blå salen. Salens golv är lagt med plattor av kolmårdsmarmor. Norra och södra väggen är av gult tegel med ett band högt upp på södra väggen av ett skift tegel med fyrkantiga hål. Båda kortsidorna är putsade och vitmålade. Taket är täckt med ljudabsorberande plattor och bärs upp av sex stycken putsade och blåmålade pelare. I norr finns fem källarfönster av mer ”stående” modell än övriga källarfönster. De sitter i djupa nischer, som är slätputsade och målade. I öster finns en scen och i väster glasade dörrar in till barnverksamhetens rum. I söder finns ett förråd. Blå salen ligger under kyrksalen och motsvarar dess planlösning; dörren till förrådet samt utgången till passgen i norr motsvarar kyrksalens dörr till vindfånget i söder och till passagen i norr. Scenen med rekvisitarum och kapprum kan ses som en motsvarighet till kyrksalens kor.
Fasadkulör (2012): Röd
Inventeringsår 1997
Inventeringsår 2016
Från 1912 började man hålla gudstjänster i kommunalhuset i Åby och omkring 1950 började man planera för en kyrka och lokaler för församlingsverksamhet. Norrköpings stadsarkitekt Kurt von Schmalensee utarbetade ett förslag som godkändes och 1962 kunde man inviga Ättetorpskyrkan och församlingshemmet. En samtida tidningsartikel lämnar en mycket utförlig beskrivning av lokalerna, bl a i källarvåningen. Samlingssalen under kyrkan hade redan från början namnet ”Blå salen” p g a de blåmålade pelarna, som bär upp taket. Salen var tänkt för föreläsningar, basarer och filmaftnar. Intill låg ett arbetsrum för olika föreningar med en hel skåpvägg, där man kunde förvara sitt material. Den norra längan avslutades med konfirmandsalen. På gården, som omslöts av kyrkan och de båda andra längorna, skulle man odla bibliska växter. Väven till brudpallarna, kormatta och ridån till Blå salens scen komponerades och vävdes vid textilateljén Tjalda i Krokek.
Vissa ombyggnader har gjorts när det gäller kontorsdelen. Bl a har den f d
pastorsexpeditionen delats upp i fler kontorsrum och 1971 byggdes en rund arkivbyggnad till i norr. Den var ritad av Kurt von Schmalensee och saknade från början fönster.
År 1962 Ändring
Ändring - 1962 Fast inredning – altare. Altare i kolmårdsmarmor. Arkitekt Kurt von
Schmalensee. (ÅN)
1962 Fast inredning – glasmålning. Korfönster av hugget glas i betong. Jan Brazda.
(ÅN)
1962 Specifika inventarier – dopfunt. Arkitekt Kurt von Schmalensee. (ÅN)
1962 Fast inredning – bänkinredning. Arkitekt Kurt von Schmalensee. (ÅN)
Konstnär - Glaskonstnär: Jan Brazda
Arkitekt: Kurt von Schmalensee
År 1965 Fast inredning - orgel
Fast inredning – orgel. Åkerman & Lund, Knivsta. (NT.ÖD. 1965-12-06)
År 1979 Fast inredning - orgel
Fast inredning – orgel. Åkerman & Lund orgelbyggeri, Knivsta. En ny orgel
ersatte orgeln från 1965. Ferdinand Stemmer vid Åkerman & Lund ritade
fasaden. (NT 1979-09-19)
ÄTTETORPS KYRKOGÅRD Kulturhistorisk kyrkogårdsinventering Kvillinge församling Norrköpings kommun Linköpings stift Östergötlands län 2006.
ÄTTETORPSKYRKAN Kulturhistorisk inventering av kyrkobyggnader och kyrkomiljöer i Linköpings stift Delrapport mars 2012.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka, "von Schmalensee,Kurt:Arkitekt"
Öppna på kartan Fler i kategorin