Motivering (skydd): Kulturhistorisk bedömning
Östra Eneby kyrka och kyrkogård med dess grindar, mur och trädkrans är en väl sammanhållen miljö med mycket höga kulturhistoriska värden.
Kyrkogårdsmuren är speciell på så vis att den är försedd med ett tak av spån, lika kyrktaket. Omgärdningen har ett mycket högt kulturhistoriskt värde.
Trädkransen är viktig för miljön och visar på det parkideal som var gällande på kyrkogårdarna från slutet av 1700-talet, på landsortskyrkogårdarna åtminstone från mitten av 1800-talet. Trädkransen är fotograferad på 1930-talet och har säkert funnits där sedan en längre tid tillbaka. Fotografiet från 1938 visar högt uppväxta träd. De flesta kvarter har rygghäckar i nord-sydlig riktning som är viktiga för att understryka den bitvis strikta karaktären. De grusgångar som återstår är också viktiga för att bevara den gamla kyrkogårdens delvis ålderdomliga karaktär.
Ett högt kulturhistoriskt värde finns även i flera enskilda gravvårdar. Det kan bl. a. bero på ålderdomlighet, att de är tidstypiska, konstnärlig utformning eller lokal- och personhistoriskt intresse. Ett mycket högt värde ligger i de större statusmarkerande gravanläggningarna. Statusvårdar från 1800-talet och det tidiga 1900-talet visar upp en stor variation i sin utformning. Höga, smala vårdar av svart granit är vanliga och från 1800-talets mitt blir vårdar och staket av gjutjärn mer vanligt förekommande. Ofta var de äldre statusgravplatserna grus- eller sandtäckta med omgärdning av häckar, stenramar eller järnstaket. Den här typen av gravar finns framförallt i kvarter 2, och i kvarteren 10 och 11 men förekommer också i enstaka fall i andra kvarter på den gamla kyrkogården.
Inom kvarter 9 har det funnits ensamgravar eller den s.k. ”allmänna linjen”. Här har även funnits en ”barnlinje”. Systemet med linjegravar växte fram under slutet av 1700- talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje varefter dödsfallen inträffade. På så sätt kunde äkta makar eller andra familjemedlemmar få sina viloplatser långt ifrån varandra. Från början innebar systemet troligtvis inte någon direkt ”statusskillnad”, men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Systemet upphörde 1964 varefter flertalet vårdar togs bort. Där de finns kvar är det av vikt att de bevaras så man kan följa ordningen på gravanläggningarna. Gravvårdarna är oftast små och enkla.
Det finns flera gravvårdar på kyrkogården som har någon form av titel. Titlar är kulturhistoriskt intressanta i och med att de ger mycket information om en trakts näringsliv och social struktur. Det finns dels flera kyrkliga titlar så som Kyrkoherde, Komministern, Kontraktsprosten, Pastor, Kyrkvärden, Prosten, Kantor, Organisten. Vidare finns det yrken relaterade till järnvägen, Lokförare, f. Banmästaren, Banvakten, Överbanmästare, f.d. Banvakten. Den vanligaste titeln är Lantbrukare. En ovanlig titel är Lägenhetsägaren. Exempel på andra yrkestitlar är Byggnadsingenjören, f.d. Nämndemannen, Snickarmästare, Jägare, Smedmästaren, Trafikflygare. Det finns några titlar som hör de högre samhällsklasserna till som Greve, Direktör, Bankkamrer, Fabrikör.
BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER, GAMLA
KYRKOGÅRDEN
Kvarter 1 gravplats nr 1 -118
Kulturhistorisk bedömning
Enskilda gravvårdar har ett högt kulturhistoriskt värde. För övrigt är de låga rygghäckarna värdefulla, då de ger kvarteret en strikt karaktär.
Kvarter 1 utkant gravplats nr 2-28
Kulturhistorisk bedömning
Ett mycket högt kulturhistoriskt värde ligger i de grus- eller sandtäckta
gravanläggningarna med omgärdning av häckar, stenramar eller järnstaket som greve Kallings sandgravplats med omgivande järnstaket, de stenkantade sandgravplatserna 22- 24, 25-26 och den häckomgärdade på platserna 27-28. Ett kulturhistoriskt värde ligger också i enskilda gravvårdar med titlar och i de låga rygghäckarna som ger kvarteret en delvis strikt karaktär.
Kvarter 2 gravplats nr 32 – 114
Kulturhistorisk bedömning
Kvarter 2 är ett mycket välbevarat sandhäckkvarter med huvudsakligen höga smala vårdar. Två gravplatser har stenkant och två omgärdas av järnstaket. Kvarteret i sin helhet har ett mycket högt kulturhistoriskt värde.
Ett mycket högt kulturhistoriskt värde ligger också i enskilda gravvårdar, då de är tidstypiska, är konstnärligt utformade eller bär någon titel.
Kvarter 3, 4, 5 och 6 gravplats nr 1-90, 1-138, 2-331 samt 1-253.
Kulturhistorisk bedömning
Ett mycket högt kulturhistoriskt värde ligger i de grus- eller sandtäckta
gravanläggningarna med omgärdning av häckar eller stenramar. Sandtäckta gravplatser som omgärdas med stenramar finns främst i kvarter 6. I kvarter 3 och 4 finns vardera två stenramsgravar som såtts igen med gräs.
Ett mycket högt kulturhistoriskt värde ligger också i enskilda gravvårdar p.g.a. att de är tidstypiska, konstnärlig utformning eller förekomsten av titlar. I kvarter 3 finns två ovanligt utformade smideskors, se fotografierna nedan.
Viktiga för kyrkogårdens allmänna karaktär är också rygghäckarna som ger kvarteren 3- 6 en bitvis strikt karaktär. I kvarter 5 och 6 sätter de höga formklippta ekarna en särskild prägel.
Kvarter 7 gravplats nr 1-30
Kulturhistorisk bedömning
Enskilda vårdar har ett högt kulturhistoriskt värde. Dels kan de vara tidstypiska, vara konstnärligt utformade, ha någon form av titel eller vara lokal- eller personhistoriskt intressant.
Av både person- och lokalhistoriskt intresse är den Broocmanska familjegraven. Enligt inskriptionen vilar här den Broocmanska släkten från Himmelstalund. En nyare inskription anger att stenen restaurerats 1935. Carl Fredric Broocman föddes i Livland 1709 . Fadern Reinerus Reineri var kyrkoherde och flyttade till Norrköping och tog över Hedvigs tyska församling. År 1723 startade han boktryckeri i Norrköping och blev en föregångsman inom svensk förlagsbokhandel. Efter studier i Wittenberg började Carl Fredrik arbeta på faderns tryckeri och 1733 han tog över verksamheten. På 1750-talet drog han sig tillbaka, slog sig ner i Himmelstalund och skrev sin bekanta och flitigt citerade östgötaskildring som gick i tryck år 1760.
Rygghäckarna är viktiga då de skapar den strikta karaktären.
Kvarter 10 och 11 gravplats nr 1-41 samt 17-81a
Kulturhistorisk bedömning
Ett högt kulturhistoriskt värde finns i flera enskilda gravvårdar. Båda kvarteren får en ålderdomlig karaktär genom ett stort antal bevarade höga, smala vårdar av varierande typ från sent 1800-tal till tidigt 1900-tal. I kvarter 11 finns ett stort gjutjärnskors från 1800-talets mitt. I samma kvarter finner man kyrkogårdens äldsta bevarade gravvård, en häll i röd kalksten från 1784 över prosten Moselius.
BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER, NYA
KYRKOGÅRDEN
Kvarter 8, 9 urn- och barngravar, 9 allmänna och barnlinjen, 12, 13
och 14 Gravplats nr 223-629, 29-434, 1-434, 1-103, 1-89 samt
urnplatser 1-28, 3-602.
Kulturhistorisk bedömning
Ett högt kulturhistoriskt värde finns i flera enskilda gravvårdar. Av särskild vikt är de bevarade ensamgravarna från allmänna linjen och barnlinjen i kvarter 9.
Ett kulturhistoriskt värde ligger också i den nya kyrkogårdens strikta väl sammanhållna karaktär som rygghäckarna till stor del bidrar till.
Inventeringsår (1999)
Se ovan: Historik - hämtad från Sockenkyrkorna. Kulturarv och Bebyggelsehistoria / Riksantikvarieämbetets Byggnadsregister
Inventeringsår (2003)
Östra Eneby är en medeltida socken, numera en del av Norrköping. Kyrkan uppfördes av sten omkring år 1200, eller decennierna närmast därefter, med långhus och ett smalare kor. Mot slutet av 1300-talet uppfördes ett nytt kor av samma bredd som långhuset med en sakristia i norr. Ungefär vid samma tid slogs kyrkans tegelvalv. Även vapenhuset vid sydportalen är medeltida och söder om koret finns ett gravkapell från 1600-talet. Någon gång under medeltiden byggdes ett västtorn. Tornet förstördes så kraftigt när kyrkan brändes av ryska trupper 1719, att det revs. Efter branden reparerades kyrkan och man passade på att förlänga långhuset åt väster och uppföra ett nytt torn. Kyrkan är slätputsad och samtliga takfall är täckta med tjärad spån. Kyrkogården omges delvis av en gråstensmur som kröns av ett spåntäckt sadeltak. Kyrkomiljön omges av bostadsbebyggelse och avgränsas i väster av Finspångsvägen och i norr av E 4. Av det äldre sockencentrat vid kyrkan märks idag den f d skolan, som är ombyggd till församlingshem.
KYRKOGÅRDEN
Kyrkan ligger på kyrkogårdens nordvästra del. Kyrkogården omges i väster och söder av en gråstensmur som kröns av ett spåntäckt sadeltak. Muren förnyades 1937, då man rensade den gamla muren, byggde på den och täckte den med tak. Arbetet gjordes efter ritningar av stadsarkitekt Kurt von Schmalensee. I övrigt ligger kyrkogårdsmarken i liv med omgärdningen. Huvudgrindarna i väster är relativt sentida och av järnsmide. De fyrkantiga grindstolparna är putsade och kröns av spåntäckt pyramidtak. Trädkransen runt kyrkogården föryngras delvis. Norr om kyrkan ligger sandtäckta gravar som omgärdas av tujahäckar och mellan gravarna löper sandgångar. Kyrkogården i övrigt har nu gräskvarter och raderna med gravar ligger strikt i nord/sydlig riktning. Den strikta indelningen understryks av rygghäckarna. I nordöstra hörnet ligger gravkapellet med sina vita, slätputsade fasader och spåntäckt sadeltak. Det invigdes 1978 och är ritat av arkitekt Claes Fraenki. Kyrkogården har utvidgats åt öster och söder därom ligger en stor inhägnad yta.
Inventeringsår (2006)
ÖSTRA ENEBY KYRKOGÅRD
Kyrkogården är belägen i stadsdelen med samma namn i den västligaste delen av Norrköping. Kyrkan med omgivande kyrkogård har ursprungligen varit en
landsortskyrka men ligger idag inne i Norrköping.
Den gamla kyrkogården har utvidgats åt öster med två nya delar. Söder om de två nya delarna ligger en stor inhägnad yta. Den äldsta delen i väster är relativt kvadratisk. Kyrkan ligger på gamla kyrkogårdens nordvästra del och kyrkans långhus är tämligen orienterat i öst-västlig riktning. Kyrkogården däremot är förskjuten i nordväst till sydöstlig riktning mot väderstrecken. På så sätt ligger kyrkan snett på kyrkogården. För enkelhetens skull kommer kyrkogården i rapporten att betraktas som orienterad i västöstlig riktning.
Östra Eneby kyrka
Östra Eneby är en medeltida socken, numera en del av Norrköping. Kyrkan uppfördes av sten omkring år 1200, eller decennierna närmast därefter, med långhus och ett smalare kor. Mot slutet av 1300-talet uppfördes ett nytt kor av samma bredd som långhuset med en sakristia i norr. Ungefär vid samma tid slogs kyrkans tegelvalv. Även vapenhuset vid sydportalen är medeltida och söder om koret finns ett gravkapell från 1600-talet. Någon gång under medeltiden byggdes ett västtorn. Tornet förstördes så kraftigt när kyrkan brändes av ryska trupper 1719, att det revs. Efter branden reparerades kyrkan och man passade på att förlänga långhuset åt väster och uppföra ett nytt torn. Kyrkan är slätputsad och samtliga takfall är täckta med tjärade spån. En fullständig beskrivning och historik av kyrkan redovisas i separat rapport från utförd kyrkoinventering.
BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården består av tre olika delar och är indelad i fjorton kvarter. De två nya delarna ligger nordöst och sydöst om den äldre kyrkogården. Den norra delen är bildad kring gravkapellet och minneslunden, båda längst i norr. Den tredjedelen som är tillagd i söder består av raka rader gravvårdar bakom rygghäckar.
Söder om de nya kyrkogårdsdelarna finns ett parkområde vilket är förberett för att i framtiden bli kyrkogård.
Allmän karaktär
Östra Eneby kyrkogård är en ursprunglig landsbygdskyrkogård vilken kommit att bli införlivad i staden.
Den gamla kyrkogården präglas av en omgärdning med kyrkogårdsmurar av sprängd sten murad i murbruk och klädd med ett vinklat spåntak samt en trädkrans av höga lindar som delvis är under föryngring. Större delen av gamla kyrkogårdsdelen präglas av en kraftig modernisering från 1960-talet då de flesta av kvarteren lades om till raka rader av gravar med rygghäckar.
Den nya nordöstra delen präglas av raka rader gravvårdar bakom rygghäckar. Samtliga av vårdarna är moderna och relativt små. Samma förhållanden gäller i den sydöstra delen.
Omgärdning
Gamla kyrkogården
Den gamla kyrkogården omgärdas i väster och söder av en 2,5 m hög kyrkogårdsmur. Denna är relativt modern och uppbyggd av 0,2-1,4 m stor kluven och tillpassad sten och murad med bruk. Muren täcks av ett sadeltak täckt med tjärade spån.
I norr finns en 1,0 m hög och i öster en 0,5 m hög terassmur i ett skift av 0,3-1,0 m stor sten utan bruk. I gränsen mot nya nordöstra delen ersätts denna mur av en lika hög mur i kalksten bestående av fem skift ca 0,3x0,6 m stor sten.
Nya nordöstra delen
I väster sammanfaller omgärdningen med den gamla kyrkogårdens östra omgärdning. I norr finns en mur av cement och mexitegel täckt av en plåthuv. Innanför denna finns sju lindar varav två yngre.
I öster täcker samma mexitegelmur in ett smalt triangelformat område med
avfallshanteringsanläggning, arbetslokaler och parkering för personalen. Själva kyrkogården begränsas mot detta område av en 0,6 m hög oxbärshäck stående på en 0,6 m hög terassmur av cement. På den sydöstligaste delen utgörs denna begränsning av en låg byggnad i mexitegel som innehåller arbetslokalerna. I trädkransen finns nio högt uppväxta lindar.
I söder finns en 0,5 m hög mur av cement, beväxt med en 0,6 m hög oxbärshäck.
Nya sydöstra
I väster finns gamla kyrkogårdens östra omgärdning. Mot norr finns nya nordöstra delens södra omgärdning. Mot öster finns en likadan 1,6 m hög mur av cement och mexitegel med en huv av svart plåt. Fem relativt unga lindar står i trädkransen. Mot söder utgörs gränsen av en rad av jämngamla träd, alla lindar. I övrigt är kyrkogården helt öppen ut mot parkområdet.
Ingångar
Gamla kyrkogården
I väster finns den gamla huvudingången med en pargrind i smidesjärn mellan två kraftiga fyrsidiga putsade grindstolpar täckta av huvar av tjärat spån. Grinden har en enkel ornering i två nivåer av spjälor, rundlar och kors.
I öster finns en öppning i muren mot vardera den nya sydöstra respektive den nya nordöstra kyrkogården. Ytterligare en öppning av samma slag finns i kyrkogårdens sydöstra hörn.
Nya nordöstra
Huvudingången till hela den nya kyrkogården finns i nordväst. Här står två fyrsidiga huggna grå granitgrindstolpar. Den pargrind som bör sitta i var dock borttagen vid inventeringstillfället. Mot väster finns en enklare öppning i muren mot gamla kyrkogården. Mot öster finns en öppning i muren som släpper igenom arbetsfordon m.m. från arbetsområdet utanför. I sydväst finns en öppning i häcken som leder till den nya sydöstra kyrkogården.
Nya sydöstra
Enklare öppningar mot de andra kvarteren i sydväst och nordväst. Kyrkogården är helt öppen mot söder.
Vegetation
Gamla kyrkogården
Kring anläggningen finns en trädkrans. I väster har alla de ursprungliga gamla lindarna utom två ersatts av sex unga oxlar. På norrsidan löper en 0,7 m hög oxbärshäck innanför bogårdsmuren. Innanför häcken i kvarter 10 står nio stora lindar varav två är yngre. I kvarteren 2 omges de flesta vårdarna av låga tujahäckar. I öster begränsas gamla kyrkogården av en 0,8 m hög oxbärshäck och en trädkrans bestående av tolv lindar varav en yngre. I söder består trädkransen av nio lindar varav tre yngre. I kvarter 5 och 6 står längs grusgången som leder runt kyrkan, sex höga smala klippta ekar. Centralt i kvarter 5 står även en rönn.
Nya kyrkogården
Nya kyrkogården präglas av ca 0,8 m höga rygghäckar. Minneslunden i den nya nordöstra delen domineras av en stor hängbjörk.
Gångsystem
Innanför västgrinden ligger först ett område med frilagda plattor som övergår i ett grusat område som breddas och går på ömse sidor om tornet och vidare runt hela kyrkan. I övrigt är hela gångsystemet på gamla kyrkogården belagt med grus förutom en asfalterad gång mellan kvarter 2 och kyrkan och vidare mellan kvarter 3 och 4.
Gravvårdstyper
Gamla kyrkogården präglas av en omläggning till raka gravvårdslinjer med rygghäckar under 1960-talet. De flesta gravvårdarna är sentida och låga. Kvar från äldre tid är ett intakt område med sandgravar omgärdade av häckar, (kvarter 2) där alla utom fem vårdar har en yta av sand och tujahäck. I utkanten av kvarter 1 samt i utkantskvarteren 10 och 11 finns en stor del av de ursprungliga höga smala vårdarna bevarade. Tre av vårdarna omges av äldre järnstaket varav två i gjutjärn och ett i smide. Tolv stenramar varav en med förfallet stenstaket är bevarade. Två gjutjärnskors från 1800-talet återfinns i kv. 10 resp. 11. Bland de äldre gravarna kan nämnas den Broocmanska släktgraven i kv. 7.
De nya delarna har enbart moderna vårdar. Rester av ett linjegravsområde med gravar från 1933 -1951 finns i kvarter 9. Linjekaraktären håller på att försvinna och de flesta vårdarna är borttagna. Systemet med linjegravar växte fram under slutet av 1700-talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje varefter dödsfallen inträffade. På så sätt kunde äkta makar eller andra familjemedlemmar få sina viloplatser långt ifrån varandra. Från början innebar systemet troligtvis inte någon direkt ”statusskillnad”, men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Systemet upphörde 1964 varefter flertalet vårdar togs bort. Där de finns kvar är det av vikt att de bevaras så man kan följa ordningen på
gravanläggningarna. Gravvårdarna är oftast små och enkla. I mitten av kvarter 9 finns en särskild avdelning för små barn, med marmorvårdar och små granitvårdar. Enstaka metallkors finns också. Ett ovanligt exempel på modern form är barngraven (kvarter 14 nr 556) som tagit motivet från solstickans tändsticksask.
Det finns flera gravvårdar på kyrkogården som har någon form av titel. Titlar är kulturhistoriskt intressanta i och med att de ger mycket information om en trakts näringsliv och sociala struktur. Det finns dels flera kyrkliga titlar så som Kyrkoherde, Komministern, Kontraktsprosten, Pastor, Kyrkvärden, Prosten, Kantor, Organisten m.fl. Vidare finns det yrken relaterade till järnvägen Lokförare, f. Banmästaren, Banvakten, Överbanmästare, f.d. Banvakten. Den vanligaste titeln är Lantbrukare. En ovanlig titel är Lägenhetsägaren. Exempel på andra yrkestitlar är Byggnadsingenjören, f.d. Nämndemannen, Snickarmästare, Jägare, Smedmästaren, Trafikflygare. Det finns några titlar som hör de högre samhällsklasserna till som Greve, Direktör, Bankkamrer, Fabrikör.
Minneslund
Minneslunden ligger i nordöstra delen av nya kykogården, strax öster om gravkapellet. Den avgränsas mot kvarter 8 av en bred 1,8 m hög idegranshäck och mot gravkapellet av en hög rhododendron. Området är helt öppet mot kvarter 8. Mitt i minneslunden står en stor äldre hängbjörk.
I mitten finns en damm med en fontän av röd granit med hål för blommor. Runt omkring finns en rundad grusplan och plats för bänkar och metallhållare för ljus.
Byggnader
Gravkapellet ligger i nya kyrkogårdens nordvästra hörn och är en modern vitputsad tegelbyggnad med brant tjärat spåntak. Byggnaden är uppförd i historiserande stil påminnande om den medeltida kyrkan. Den har rundfönster på gaveln och mindre blyspröjsade fönster på långväggen. Den invigdes 1978 och är ritat av arkitekt Claes Fraenki. Arbetslokalen öster om kyrkogården är en låg långsmal byggnad i mexitegel med platt tak.
Övrigt
En oregelbundet formad häll av grå granit(?) står delvis nedsjunken i marken invid västra bogårdsmuren. Ett likarmat kors är inhugget nära den övre kanten.
BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER, GAMLA
KYRKOGÅRDEN
Kvarter 1 gravplats nr 1 -118
Kvarteret omfattar gravplats nr 1 – 118 och ligger på gamla kyrkogården nordväst om kyrkan. Kvarter 1 omges av en rad äldre vårdar i väster och en i norr (se kvarter 1, utkant).
Allmän karaktär
Kvarteret präglas av små, låga urngravar och låga rygghäckar.
Ingångar
Kvarteret ligger inne på kyrkogården.
Vegetation
Vårdarna står mot 0,7 m höga rygghäckar av idegran. Samtliga orienterade i nord-sydlig riktning. Kvarteret kantas också i väster och norr av 0,7 m hög idegranshäck och i dess nordöstra hörn står en lind.
Gångsystem
En grusgång löper östra om kvarteret.
Gravvårdstyper
Kvarteret består av små låga urngravvårdar från sent 1950-tal fram till nutid placerade i rader löpande i nord-sydlig riktning. Det finns två vårdar med titel. Dessa är Bankkamrer och Byggnadsingenjören.
Kvarter 1 utkant gravplats nr 2-28
Kvarteret omfattar gravplats nr 2–28 och ligger som två rader i västra och norra utkanten av kvarter 1. Kvarter 1, utkant omges i sin tur på västra och norra sidan av kvarter 10.
Ingångar
Kvarteret ligger inne på kyrkogården.
Vegetation
En sandgravplats omges av en låg tujahäck.
Gångsystem
I väster har en på översiktskartan befintlig gång lagts om till gräsmatta.
Gravvårdstyper
Den västra består av moderna låga och breda vårdar. Den norra innehåller äldre sandgravplatser med stenram i fyra fall varav en mycket överväxt försedd med förfallet stenstaket, en med järnstaket och en med låg tujahäck. Det finns ett par vårdar som har någon titel. Dessa är Lantbrukaren, Greve, Tullkontrollör, Kamrer och Kyrkoherde.
Kvarter 2 gravplats nr 32 – 114
Kvarteret omfattar gravplats nr 32-114 och är beläget norr om kyrkan.
Allmän karaktär
I kv. 2 finns till största delen, med fem undantag, gravvårdar med sandtäckning, omgärdade av låga tujahäckar. De flesta vårdarna är höga och smala. Bland de övriga märks två med järnstaket och två med stenram. Av totalt 53 gravplatser är det 17 som saknar vårdar.
Ingångar
Kvarteret ligger inne på kyrkogården.
Vegetation
De sandtäckta gravarna omgärdas av tujahäckar.
Gångsystem
Grusgångar kantar kvarteret i väster, norr och öster. Två grusgångar går även rakt igenom kvarteret i väst-östlig riktning. Mellan kvarter 2 och kyrkan löper en bred asfalterad gång.
Gravvårdstyper
Många höga och smala vårdar. Några låga och breda. Samtliga är från 1900-tal. Det förekommer flera olika typer av titlar på vårdarna i kv. 2. Den vanligaste titeln är Lantbrukaren. De övriga titlarna är Trädgårdsmästaren, Agronomen, f. Banmästaren, Bagarmästaren samt f.d. Nämndemannen.
Kvarter 3, 4, 5 och 6 gravplats nr 1-90, 1-138, 2-331 samt 1-253.
Kvarteren omfattar gravplats nr 3: 1-90, 4: 1-138, 5: 2-331, 6: 1-253 och ligger runt om kyrkan. Kvarter 3 ligger nordöst om kyrkan och gränsar i norr och öster till kvarter 10. Kvarter 4 ligger direkt öster om kyrkan och gränsar i öster till kvarter 11. Kvarter 5 ligger sydöst om kyrkan och gränsar till kvarter 11 både i öster och söder. Kvarter 6 ligger söder om kyrkan och gränsar i söder till kvarter 11 och i väster till kvarter 7.
Allmän karaktär
Gravarna är huvudsakligen moderna i alla kvarteren och står i rader med låga rygghäckar. Raderna är, med två undantag i kvarter 3, orienterade i nord-sydlig riktning. Få träd, låga gravar och ganska stora gräsytor mellan raderna gör att kvarter 3-6 känns öppna och överskådliga. De ovanligt klippta ekarna ger dock en särskild prägel åt kyrkans sydsida.
Ingångar
Kvarteren ligger inne på kyrkogården.
Vegetation
Samtliga rygghäckar består av 0,6 m hög oxbärshäck och med förutom två öst-västligt ställda häckar i kvarter 3 står de alla orienterade ungefär i nord-sydlig riktning. I fjärde kvarterets västligaste rad står ett fruktträd. I det femte kvarteret står en rönn i den västra delen och i kvarterets nordvästra hörn, närmast kyrkan finns ett hagtornsträd och längst i väster en hög ek, som formklippts smal och spolformig. Tillsammans med fyra ekar klippta på samma sätt i kvarter 6 bildas en rad med träd utefter grusgången på kyrkans södra sida.
Gångsystem
Kvarter 3-6 omges av grusgångar med den asfalterade gången mellan kvarter 3 och 4 som enda undantag. Inne i kvarteren är alla gångar gräsbeväxta.
Gravvårdstyper
I kvarter 3 är vårdarna små och enhetliga förutom två järnkors och två stenramar runt gräsgravplatser. Kvarter 4 har också två gravplatser med stenram kvar. I kvarter 5 är vårdarna breda förutom de två östligaste raderna som är urngravvårdar. I kvarter 6 återfinns tretton gravplatser med stenram varav åtta utan vårdar.
Övrigt
Mitt i kvarter 5 finns en liten öppen gräsyta med två bänkar ställda mot varandra med en stenkantad rund plantering i mitten.
Kvarter 7 gravplats nr 1-30
Kvarteret omfattar gravplats nr 1-30 och utgör ett smalt kilformat område innanför västra bogårdsmurens södra del.
Allmän karaktär
Kvarter 7 präglas av rygghäck i nord-sydlig riktning. Vårdarna är huvudsakligen låga och breda med inslag av enstaka högre vårdar.
Ingångar
Kvarteret ligger inne på kyrkogården.
Vegetation
Längst i norr står en hög, smal ensam tuja. En 0,6 m hög rygghäck av oxbär går igenom kvarteret från söder till norr. Väster om kvarter 7 har en på översiktskartan befintlig gång sått igen med gräs.
Gångsystem
En grusgång i nord-sydlig riktning ligger öster om kvarter 7. Gången väster om kvarteret har besåtts med gräs.
Gravvårdstyper
Huvudsakligen moderna vårdar. Tre äldre vårdar, däribland den Broocmanska
släktgraven.
Kvarter 10 och 11 gravplats nr 1-41 samt 17-81a
Kv. 10 och 11 omfattar gravplats nr 1-41 respektive nr 17-81a och ligger i en rad upp mot bogårdsmuren och löper runt hela gamla kyrkogården. Kvarter 10 löper från västra ingången längs halva västra, norra, och östra muren fram till den östra ingången där den asfalterade gången går ut till nya kyrkogården. Därefter tar kvarter 11 vid och löper längs östra, södra och västra muren fram till västingången.
Allmän karaktär
Kvarter 10 och 11 präglas av sin placering utefter bogårdsmuren samt av, i kvarter 11, inslag av äldre högreståndsgravar.
Omgärdning
Bogårdsmur.
Ingångar
Samma ingång som gamla kyrkogården, se ovan.
Vegetation
Kyrkogårdens häck- och trädkrans.
Gravvårdstyper
I kvarter 10 blandas äldre, smala, höga vårdar med låga moderna eller liggande. Vårdarna är från ålder 1890-tal till nutid och bland dem återfinns Ett högt gjutjärnskors från 1894 och en tornformad vård från 1913. I den nordvästra delen av kvarter 11 finns fem 1800-talsvårdar däribland ett högt gjutjärnskors från 1852 samt en häll från 1784 över prosten M Moselius.
BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER, NYA
KYRKOGÅRDEN
Kvarter 8, 9 urn- och barngravar, 9 allmänna och barnlinjen, 12, 13
och 14 Gravplats nr 223-629, 29-434, 1-434, 1-103, 1-89 samt
urnplatser 1-28, 3-602.
Kvarteren 8, 9 urn- och barngravar, 9 allmänna och barnlinjen, 12, 13 och 14 omfattar gravplats nr 223-629, 29-434, 1-434, 1-103, 1-89 samt urnplatser 1-28, 3-602 och ligger på nya kyrkogården öster om den gamla.
Allmän karaktär
Kvarter 12 ligger längst i väster på nya kyrkogården. Vårdarna ligger i två rader vända mot öster. Den västligaste raden ligger direkt mot gamla kyrkogårdens östra bogårdsmur och den andra raden ligger mot en låg rygghäck. Kvarteret omfattar även sju gravplatser utanför den östligaste delen av gamla kyrkogårdens norra bogårdsmur. Raden närmast bogårdsmuren utgörs av små, stående vårdar. Den yttre raden utgörs av liggare. Samtliga av vårdarna är moderna är från 1960-tal och framåt.
Den norra delen, kvarter 8, 9 och 13 är samlad kring gravkapellet och minneslunden. Den södra delen, kvarter 14, består av raka rader gravvårdar bakom rygghäckar.
Omgärdning
Nya kyrkogårdens omgärdning, se ovan.
Ingångar
Tre ingångar i väster varav (två leder enbart in mot gamla kyrkogården) och de sydvästra leder till gamla kyrkogården och ut mellan besöksparkeringen och ett för utvidgning förberett parkområde.
Vegetation
Förutom i minneslunden så saknar nya kyrkogården hög växtlighet. Låga rygghäckar och enstaka låga träd och buskage.
Gångsystem
Blandat grus och asfalt. Inne i kvarteren är det gräsmattor.
Gravvårdstyper
Nya kyrkogården består av små, låga moderna gravar. Kvarter 8 består av
urngravplatser. Kvarter 9 består av urngravplatser, barngravar samt allmänna linjen och barnlinjen. Av allmänna linjen återstår 39, i tidsintervallet 1933-1951, av 200 vårdar. På barnlinjen ligger 23 vårdar. Även kvarter 13 har en mindre avdelning för urngravplatser i sydväst.
Byggnader
I öster ligger ett smalt triangelformat område med avfallshanteringsanläggning, arbetslokaler och parkering för personalen. På den sydöstligaste ligger en låg byggnad i mexitegel som innehåller arbetslokaler.
Inventeringsår 2002
FÖRSAMLING 1995 - NORRKÖPINGS ÖSTRA ENEBY
BEFOLKNINGSTAL - 1805: 1252, 1900: 7496, 1995: 14115
FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.
LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan är belägen i utkanten av Norrköpings tätort. Trakten är mycket rik på fornlämningar. Socknen inkorporerades till Norrköpings stad 1916. Stor, modern kyrkogård med fristående bisättningskapell. F.d. skolan invid kyrkan är nu församlingshem. Den s.k. kyrkskolan har övertagit det gamla församlingshemmets roll.
RASERAD KYRKA / RUIN -
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett ovanligt långsträckt långhus med rakslutet korparti, en sakristia på korpartiets norra sida samt ett vapenhus och ett dopkapell (ursprungligen gravkor) på långhusets sydsida. Större delen av långhuset kvarstår från den ursprungliga kyrkan, troligen uppförd omkring 1200 eller under 1200-talets första hälft. Ursprungligen slöt till långhuset ett smalare kor, vars bortbrutna nord- och sydmurar alltjämt är synliga ovan korvalvet. Korets östliga avslutning är dock inte säkert känd. Efter en ombyggnad möjligen i slutet av 1300-talet erhöll kyrkan ett rakslutet korparti av långhusets bredd. Samtidigt eller något senare uppfördes sakristian. Vapenhuset är likaså troligen uppfört under medeltidens senare hälft. Ett torn har under medeltiden funnits i väster, sedermera rivet. Gravkoret för ätten Schulman uppfördes under 1600-talet. År 1719 brändes kyrkan av ryska trupper. Vid iståndsättningsarbetena revs det svårt skadade tornet. Åren 1727-33 förlängdes långhuset åt väster och 1773-75 uppförde byggmästare Måns Månsson från Linköping ett nytt västtorn. Vid samma tid införlivades vapenhuset med kyrkorummet när mellanväggen revs. Vid en restaurering 1917, efter förslag av arkitekt Erik Fant, omändrades gravkoret till dopkapell. År 1977 byggdes en ny skiljevägg mellan vapenhus och långhus för att bl.a. skapa ett väntrum.
EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Den vitputsade kyrkan har spåntak. Gravkor och torn kröns av huvar, tornets huv karnissvängd med åttkantig lanternin. Ingång i väster genom tornet. Kyrkorummet har förändrats i etapper. Snart efter uppförandet försågs kyrkan med figurativa kalkmålningar av vilka fragment ännu finns synliga på kyrkvinden ovan valven. Detta innebär i sin tur att kyrkan i äldsta tid haft inre trätak eller öppen takstol. De nuvarande ribbvalven tillkom troligen vid 1300-talets slut. Kyrkorummets målningsskrud har sannolikt tillkommit kring mitten av 1390-talet och utförts antingen av den s.k. Kapitelsalsmästaren eller dennes efterföljare, Risingemästaren. Sakristians målningar är något yngre och utförda ca 1430. Som altartavla tjänar idag Olle Hjortzbergs glasmålning från 1920, som ersatte en äldre från 1896. Predikstolen utfördes 1726. Den nuvarande orgeln tillkom 1898, men verket byggdes 1985. Inredningen förnyades delvis vid en restaurering 1954-55 efter förslag av arkitekt Kurt von Schmalensee, däribland med bänkar, altarring och läktarbarriär.
ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - En korsmärkt runsten har någon gång under medeltiden tagits till vara och använts som altarskiva, varefter den i efterreformatorisk tid lagts ner i korgolvet. Kyrkan har två dopfuntar, en medeltida och en i glas, ritad av Kurt von Schmalensee 1954-55. Den medeltida dopfunten har en sällsynt rik dekorativ utformning och en komplicerad historia. Foten är från slutet av 1100-talet. Den har tillskrivits den gotländske stenhuggaren "Majestatis". Skålen med fyrpass-form och figurreliefer härrör dock från 1200-talet och är möjligen en kopia av den cuppa som ursprungligen hört till foten.
Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003; rev 2004
Inventeringsår 2016
Kyrkogårdens historik
Kyrkogården har sedan medeltiden vuxit fram runt den medeltida kyrkan. I dag är den förra landsortskyrkogården helt införlivad i staden. Förändringen framgår väl av fotografierna på nästa sida.
På en arealavmätningskarta över Östra Eneby från 1735 finns en kvadratisk kyrkogård utritad med en tydlig avgränsning runt kyrkan. Kvadraten är vriden ett kvarts varv, dvs. kvadratens hörn ligger i N, Ö, S, V. I den SV muren finns en öppning, samt en schematiskt utritad båge, samma båge finns i den nordöstra kyrkogårdsmuren. Bågen skulle möjligen kunna vara en symbol för stiglucka.
Ett inventarium över kyrkans tillhörigheter och gravvårdar på kyrkogården upprättades 1826 av ”Kungliga majestäts nådiga förordning angående forntida minnesmärken fredande, av år 1826”. I det står informationen som följer: ”I det sydvästra hörnet finns ännu en gammal förfallen murad grav, och där bredvid en gravhäll varunder prosten och kyrkoherden (Moselius, Mofelius) är begraven som ses av inskreptionen.
En gravhäll näst intill utan inskription. På samma plats en … gravvård av brun marmor var under (Brockenmanska) familjen ligger begraven. En gravvård av vit marmor var under prosten Ekeroth med fru ligger begraven.
Utmed södra ringmuren finns två gravvårdar kvar den … en på under (bädd) liggande sten under vilken (Enkefree) vilar, och den andra omgiven av ett lågt staket. På norra sidan vid ringmuren är en av vackert järnstaket instängd grav tillhörande (handelsmannen) Malmgren i Norrköping.
Norr om kyrkan står kyrkoboden, där fattigstugans magasin har sina
spannmålsförråd.”
Vid inventeringstillfället 2006 återfanns Kyrkoherden Moselius gravhäll från 1784 (kvarter 11 nr 21), prosten Ekeroths gravvård, 1824, (kvarter 11 nr 22a) och Broocmanska släktgraven (kvarter 7 nr 31). Vårdarna tillhörande Enkefree och handelsmannen Malmberg återfanns inte.
1954 vid renovering av kyrkan hittades vid koret en stenhäll/runsten försedd med två dubbelkors och med två relikgömmor.
1978 gjordes grävningar pga. VA. Schakt vid tornets västmur visade enstaka
skelettrester, vid schaktning öster om tornet var skelettresterna betydligt fler. Kapell och minneslund nyanläggs.
1991 gjordes en förundersökning av UV öst angående kabeldragningar strax utanför den norra kyrkogårdsmuren, ingenting av intresse hittades.
1993 flyttades tiondeboden närmare församlingshemmet.
ÖSTRA ENEBY KYRKOGÅRD Kulturhistorisk kyrkogårdsinventering Östra Eneby församling Norrköpings kommun Linköpings stift Östergötlands län 2006.
Nisbeth, Å: Östra Eneby kyrka. Linköpings stifts kyrkor. 2:a uppl. 1995..
Antikvariskt topografiskt arkiv, Riksantikvarieämbetet.
Bebyggelseregistret, kulturhistorisk bebyggelseinformation, Riksantikvarieämbetet
Cnattingius Bengt, anteckningar i ÖLM:s enskilda arkiv.
Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria. Riksantikvarieämbetet 2000 rev. 2003-12-09.
I blickpunkten. Församlingsblad för Östra Eneby. 4/1954 och 2/1955.
Inventarieförteckning för Östra Eneby kyrka år 1828. ATA
Lagerbrant, Sixten, Östra Eneby - glimtar. Norrköping 1994.
Nisbeth, Åke, Östsra Eneby kyrka. 2:a omarbetade upplagan. Utg. av Linköpings stifts kyrkobyggnadskommitté. Vimmerby 1995.
Ridderstad, Anton, Historiskt, Geografiskt och Statistiskt lexikon öfver Östergötland, M-Ö, Norrköping 1875-1877.
Ullén, Marianne och Ljungstedt, Sune, Östergötlands medeltida dopfuntar. Sveriges Kyrkor, Konsthistoriskt inventarium. Stockholm 2003.
Östergötland. Landskapets kyrkor. Landskapsrapport utgiven av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria. Stockholm 2004.
Östergötlands läns kalender 1872.
Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv.
Tidningsartiklar: Norrköpings Tidningar bl a 14/9 1918 och Östergötlands Dagblad
.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin