Motivering (skydd): BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN
Kulturhistorisk bedömning
Borgs kyrka och kyrkogård med dess murar, grindar och trädkrans samt gravkapell bildar en väl sammanhållen miljö med mycket höga kulturhistoriska värden.
Kyrkogårdsmuren har ett mycket högt värde och värdet förstärks av att ett par gamla bindringar i järn för hästar sitter kvar på den södra sidan. I söder finns huvudgrinden, en pargrind i järnsmide med putsade grindstolpar. Även på den norra sidan finns en järnsmidesgrind med grindstolpar i granit. Längs den södra sidan mot kyrkan finns en mittgång kantad med en allé av lindar. De markerar tydligt huvudingången till kyrkan. Dessa träd samt trädkransen har ett mycket högt värde. Höga träd inne på kyrkogårdarna minner om ett äldre parkideal som vuxit fram och utvecklats på våra kyrkogårdar sedan slutet av 1700- talet. Vid sidan av träden har även rygghäckarna ett högt värde då de bidrar till den strikta karaktären och håller samman gravraderna. Vid kyrkans södra sida, i kv. 3 och 4, finns två s.k. sorgeträd, ett i vartdera kvarteret. Traditionen med s.k. sorgeträd med hängande, ”sorgsna” grenar uppkom vid slutet av 1800-talet. De grusgångar som bevarats tydliggör kyrkogårdens indelning. Enligt äldre foton har kyrkogården även tidigare haft en öppen karaktär runt kyrkan med ett fåtal vårdar.
Gravkapellet har ett mycket högt kulturhistoriskt värde, både med tanke på dess funktion och arkitektoniska utförande. Utanför kyrkogården, i sydvästra hörnet, ligger ett äldre kyrkstall. Detta har också ett mycket högt värde då det visar på hur man tidigare färdades till kyrkan, innan bilismen.
Enskilda gravvårdar har ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Det gäller ålderdomliga gravvårdar, gravvårdar med person- eller lokalhistoriskt värde eller gravvårdar av en speciell typ eller hantverksmässigt utförande. I kv. 3 och 4 finns utmed gången, som går tvärsöver kyrkogården, ett flertal sandgravar omgärdade med tujahäckar. Dessa har ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Tidigare var det vanligt med sand/grustäckta gravar på kyrkogårdarna i länet. Dessa omgärdades antingen med stenram, vanligt från ca 1920-talet, eller med häckomgärdningar. Ibland omgärdades gravarna av staket vilket var en mer påkostad form av omgärdning. Från ca 1950-talet har grus/sandtäckta gravar med omgärdning tagits bort i stor utsträckning för att underlätta skötseln av gravarna. En grav i kv. 2 omgärdas av kätting och pollare i gjutjärn.
Till de ålderdomliga gravvårdarna på Borgs kyrkogård hör bl.a. de äldre gjutjärnskorsen i kv. 2 och vid den norra muren. Dessa har ett mycket högt värde ur både för sin lokala historiska förankring och med tanke på dess hantverksmässiga utförande. Den äldsta vården är från 1802 och är en trekantig kalkstensvård. Denna finns i kv. 2. Vidare finns det andra exempel på äldre typer av gravvårdar som exempelvis s.k. bautasten, hällar, kors, linjevård. Systemet med linjevårdar växte fram i slutet av 1700-talet och innebar att de avlidna begravdes på linje varefter som dödsfallen inträffade. På så vis kunde äkta makar eller andra familjemedlemmar komma att begravas långt ifrån varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt ”statusskillnad” men kom under 1800-talet att övergå till en begravningsform för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Vårdarna är i regel små och enkla i olika graniter eller av trä. Systemet upphörde 1964 varefter de flesta linjevårdar togs bort från kyrkogårdarna. På Borgs kyrkogård har det troligen också funnits linjevårdar men dessa har tagits bort och endast ett fåtal finns kvar i kv. 1 och 2. Det är av vikt att bevara linjevårdar då de utgör ett inte länge aktuellt begravningssätt.
De vårdar som har någon titel har ett högt kulturhistoriskt värde. Titlar kan ge mycket information om en trakts näringsliv och social struktur. På så sätt har även moderna, sentida vårdar ett visst värde då de har någon titel. De titlar som förekommer på Borgs kyrkogård är exempelvis ålderdomliga titlar som bruks bokhållaren, maioren och riddaren af kongl. svärdsorden, kvarndirektören, trotjänarinnan, tegelmästaren, skräddarmästaren. Det finns kyrkliga titlar som kyrkovärden, kyrkoherden, orgelnisten, pastor. De mer moderna yrken som är representerade är exempelvis lagerchef, civilingenjör, bergsingenjör, bilplåtslagaren, advokat.
BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER
Kvarter 1
Kulturhistorisk bedömning
Rygghäckarna är viktiga för att bevara den strikta karaktären. I kvarteret finns mestadels sentida, moderna gravvårdar. En del av dessa har ett visst kulturhistoriskt värde då de bär någon form av titel. Titlar är kulturhistoriskt intressanta då de kan ge mycket information om en trakts näringsliv och social struktur. De titlar som finns är bergsingenjör, bilplåtslagaren, tapetseraren, nämndemannen, kyrkovärden, mor samt f.d. lantbrukaren. Vården med texten ”mor” är en trolig linjevård. Linjevårdar har ett högt värde då de utgör ett inte längre aktuellt begravningssätt och visar på hur indelningen av kyrkogårdarna har sett ut tidigare.
Kvarter 2
Kulturhistorisk bedömning
Kvarteret har flera höga kulturhistoriskt intressanta värden. För att bevara den strikta karaktären har rygghäckarna en stor betydelse. Enskilda gravvårdar har ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Det gäller ålderdomliga gravvårdar, gravvårdar med person- eller lokalhistoriskt värde eller gravvårdar av en speciell typ eller hantverksmässigt utförande. Bland annat finns det flera från 1800-talet. Den äldsta restes 1802 och är en ovanlig, trekantig gravvård. Det finns två gjutjärnskors från 1837 och 1868. Vidare finns det ett flertal vårdar som har någon form av titel. Detta ger dessa vårdar ett lokalhistoriskt värde. Titlar är intressanta då de ger mycket information om en trakts näringsliv och social struktur. Utifrån titlarna kan man se vilka yrken som varit representerade i en trakt. De titlar som finns är bland annat lantbrukaren, kyrkvärden, folkskollärarinnan, kyrkoherden, rådman, inspektoren, pastor, tegelmästaren, byggmästaren, doktorinnan.
Kvarter 3 och 4
Kulturhistorisk bedömning
I båda kvarteren finns ett flertal kulturhistoriskt intressanta vårdar. Exempel på dessa är de sandtäckta gravar som omgärdas av låga tujahäckar. Sand/grustäckta gravar var tidigare vanliga på länets kyrkogårdar. Dessa har i många fall tagits bort och såtts igen för att underlätta skötseln av graven. Det förhåller sig på samma sätt med gravar omgärdade av stenram. Omgärdningar av stenramar verkar ha blivit vanligt från 1920-talet. I kv. 3 finns en stor grav som omgärdas av stenram. Denna har ett mycket högt värde. Två gravvårdar i kv. 3 är från 1800-talet. Trots att flertalet vårdar är från senare tid har de ett högt värde. Förutom ovannämnda kriterier med sandtäckning och omgärdning, ger titlar på gravvårdarna ett kulturhistoriskt värde. Titlar kan ge mycket information om en trakts näringsliv och social struktur. Det finns totalt sex stycken vårdar med titel i dessa två kvarter. Dessa är advokat, lantbrukaren, lektor, kyrkoherden, civilingenjören samt direktör.
Häckarna, förutom de som omgärdar gravarna, är viktiga för kvarterens struktur och för att binda samman gravraderna. I kvarteren finns två s.k. sorgeträd, ett i vartdera kvarteret på de större gräsytor som finns närmast kyrkan. Traditionen med s.k. sorgeträd uppkom under slutet av 1800-talet. Då blev det på modet att ha träd med hängande, ”sorgsna” grenar på kyrkogårdarna. Dessa träd minner om den traditionen och är kulturhistoriskt intressanta.
Kvarter 5 och 6
Kulturhistorisk bedömning
Kvarter 5 är tillkommet under senare tid och består förutom två större gravhällar av sentida, relativt likartade vårdar. Det finns dock ett par av gravvårdarna som har någon titel. Det ger dessa vårdar ett visst kulturhistoriskt värde trots deras ringa ålder och vanlighet. De titlar som finns är lagerchef, tullkontrollör, ing., kvarndirektör, trotjänarinnan, disponenten samt direktör. Kv. 6 består endast av nio sentida vårdar utanför den östra muren. Dessa har inget kulturhistoriskt värde.
Av vikt är de rygghäckar som gravraderna i kv.5 är ordnade efter. Dessa håller samman kvarteret och bidrar till den tidstypiska, strikta karaktären.
Inventeringsår (1992)
Byggnadsdel (1992): Kor - Fullbrett, Kor - Rakt, Kor - Öster, Sakristia - Öster, Torn - Väster, Vidbyggnad
Inventeringsår (2006)
Kyrkan har ett rektangulärt långhus med jämnbrett kor och bakomliggande rundad sakristia samt ett torn i väster. På 1970-talet byggdes det till två utrymmen på var sida om tornet som lagts under en förlängning av långhusets tak, varför tornet numera är indraget. Fasaderna är slätputsade och avfärgade i vitt, och sockeln består av en låg huggen granitsockel. Stommen är av gråsten och tegel. Långhus och kor täcks av ett sadeltak, och sakristian har ett valmat takfall. Tornet avslutas av en hög, vitmålad och kraftigt artikulerad trälanternin med svarta rektangulära träluckor och ett pyramidformat lanternintak. Samtliga takfall är täckta med svartmålad plåt. Huvudingången finns i tornet i väster och markeras av en rundbågig öppning med ett lunettfönster samt en raksluten, blå dubbeldörr med rikt dekorerade speglar som tillkom under slutet av 1800-talet. Ovanför ingången finns en röd kalkstensplatta med inskriften "UNDER KONUNG GUSTAF IV ADOLPHS REGERING NYBYGGDES DENNA BORG OCH LÖTHS KYRKA 1803. BYGGMÄSTAREN HETTE CASPAR SEURLING." Sydportalens dörr har en liknande utformning och tillkom vid samma tid. Dörren är placerad i en rundbågig öppning med ett ovanliggande lunettfönster. Sakristian blev försedd med en egen ingång från söder 1955, med en raksluten enkel koppardörr och en granittrappa. Fönstren är insatta i flersprångiga rundbågiga öppningar, gråmålade bågar och spröjsning av trä med färgat antikglas. Solbänkarna är täckta med svartmålad plåt, även stuprör och takrännor är av svartmålad plåt. Tornets andra våning har ett runt fönster mot väster och klockvåningen är försedd med svarta rundbågiga ljudluckor i trä.
Långhuset är rektangulärt och orienterat i öst-västlig riktning. Golvet är belagt både med äldre och nyare kalkstensplattor, samt ett lackat trägolv i bänkkvarteren och sidogångarna. Väggarna är vitputsade och taket är ett flackt vitputsat tunnvalv som avlutas nedåt av en grå trälist. Innanfönstren är försedda med grå ospröjsade träbågar. I väster finns det en dörr till vapenhuset, en raksluten grålaserad dubbeldörr som tillkom 1988. I söder finns det ett vindfång till sydportalen, där två grå pilastrar med förgyllda kannelyrer och ett överliggande bjälklag inramar en grå raksluten dubbeldörr med spegelindelning. Bänkinredningen tillkom 1988 och är indelad i fyra kvarter som är slutna mot mittgången och öppna mot sidorna. Bänkar och gavlar är ljuslaserade och speglarna på skärmar och luckor är marmorerade i rosa. I väster finns orgelläktaren som bärs upp av fyrkantiga grå pelare med förgyllda kanellyrer. Under läktaren tillkom 1988 utrymmen för förråd, pentry, elcentral mm. Underbyggnaden har en slät ljuslaserad trävägg med rakslutna ljuslaserade enkeldörrar. Läktarbarriären är rak och försedd med måleri av Olof Littorin från kyrkans byggnadstid. Målningen föreställer Kung Davids orkester och är gjord efter förlaga av Pehr Hörbergs målning på läktarbarriären i Sankt Lars kyrka i Linköping. Läktaren nås via tornets första våning och har en raksluten grå enkeldörr med spegelindelning. På var sida om orgeln finns vitmålade öppna läktarbänkar på gradänger, sannolikt tillkomna i slutet av 1800-talet då kyrkans övriga bänkinredning blev utbytt. Golvet är täckt med en grå textilmatta förutom vid gradängerna som har ett ljusmålat trägolv. Orgeln tillverkades 1807 av Pehr Schiörlin men fick verket ombyggt 1910 av E A Setterquist & son. Orgelfasaden är gråmålad med förgyllda lister och kröns av förgyllda lyror, urnor och bladornament.
Koret är jämnbrett med långhuset och avskiljs av att golvet ligger ett steg högre än långhuset. Golvet är belagt med kalkstensplattor som lades 1988 då koret utvidgades samt tio 1600-talsgravhällar från de äldre kyrkorna. Gravarna är dock kvar på den ursprungliga kyrkplatsen. Väggar, tak och fönster har samma utformning som i långhuset. Altaret, altaruppsatsen, altarringen, kordörrarnas omfattning samt predikstolen har en rödbrun marmorering som tillkom 1988, då man tog upp predikstolens och altaruppsatsens originalfärgsättning. Altaret är ett högt väggfast träaltare som är försedd med rik förgylld dekor på framsidan. Altartavlan är målad av konstnären Pehr Hörberg 1804 och föreställer Kristi bergspredikan. Den samtida altaruppsatsen med pilastrar med förgyllda kannelyrer och en trekantsgavel ritades av Anders Fredrik Bergstedt och tillverkades av bildhuggaren Carl Fredrik Beurling. Den rundade altarringen är framflyttad och pryds av förgyllda kannelyrer och en strålkrans och har ett beige sammetsklätt knäfall. Innanför altarringen står ett fristående altarbord i trä som tillverkades 1988. En trappa från koret leder upp till predikstolen som är placerad på den norra väggen med fyrsidig korg och ljudtak. Den har förgyllda symboler såsom lagens tavlor, hjärta, kors och ankare. Dess ryggstycke är prytt av ett förgyllt kors och kannelerade pilastrar. Även predikstolen och troligen kordörrarnas omfattning är ritade av Bergstedt och tillverkade av Beurling. Kordörrarna har omfattningar med förgylld dekor och kröns av en pinjekotte. Dörrarna är rakslutna ljusbruna enkeldörrar med spegelindelning och tillhör sannolikt byggnadstiden. Beurling har även tillverkat de ovala nummertavlor med förgyllda ramar krönta av rosetter som finns på var sida om kordörrarna. Dopfunten är placerad i korets södra del och härrör från 1100-talet. Den är tillverkad i granit och enkelt utformad med repstav i cuppans överdel som enda dekoration. Den är hämtad från Löts nu rivna medeltidskyrka. På norra korväggen finns två Birgittaskulpturer som båda är från sent 1400-tal och kommer från medeltida altarskåp i de rivna kyrkorna i Löt och Borg. Även på den södra väggen finns det medeltida träskulpturer.
Sakristian är placerad bakom koret. Golvet är belagt med ett grått linoleumgolv, väggarna är vitputsade och taket är ett plant vitmålat trätak. Innanfönstren består av rektangulära grå träbågar och innanför dessa finns svarta rektangulära träluckor. Kordörrarnas insida är enkla grå bräddörrar. I söder finns en raksluten enkel grå spegeldörr som leder till en kopparklädd ytterdörr som togs upp 1955. På den västra väggen finns en ljuslaserad skåpsinredning som tillkom 1986-88. I övrigt finns det en piscina i kalksten samt en väggfast altarskiva i kalksten, varav båda synes ha tillkommit 1972.
Vapenhuset är placerat i tornets bottenvåning och har ett kalkstensgolv, vitputsade väggar och ett plant grått panelklätt tak. I väster finns en gråmålad innerdörr som är raksluten, dubbel med spegelindelning och glas i överdelen. Den liksom ytterdörren tillhör troligen restaureringen i slutet av 1800-talet. Ytterdörrens insida utgörs av en grå, raksluten dubbeldörr med spegelindelning. Dörren mot långhuset i öster tillkom troligen i samband med läktarunderbyggnaden 1988. Det är en raksluten ljuslaserad dubbeldörr med mindre glasat parti.
Tornet blev 1972 försett med två sidobyggnader i två våningar. Det södra utrymmet används som väntrum och har ett grått linoleumgolv, vitputsade väggar och ett plant grått panelklätt tak. Det norra utrymmet har kalkstensgolv men är i övrigt likt det södra, och här ryms kapprum och wc. Från både det norra och södra utrymmet finns det trappor upp till tornet och orgelläktaren. Den första våningens golv är täckt med en grå textilmatta, har vitputsade väggar och ett plant vitt trätak. Utrymmet används för bl a skrudskåp. Här finns även två äldre nummertavlor med vit rektangulär ram, snidad brunlaserad dekor och en tillhörande sifferlåda. En smal trätrappa leder upp till tornets andra våning som har ett obehandlat trägolv, grovputsade väggar och ovanliggande bjälklag som tak. En stege leder upp till långhusvindens öppning. Utrymmet används som förvaring, bl a för ett naket förgyllt kors som kan vara en ursprunglig altarprydnad. Här ovan finns klockvåningen med en storklocka från Löts kyrka gjuten 1736 av Magnus Hultman i Norrköping samt en lillklocka från Borgs gamla kyrka gjuten 1775 av Elias Arnell i Norrköping. De ovanliggande våningarna utgörs av trälanterninen och står tomma.
Fasadkulör (2006): Vit
Inventeringsår 1997
Historiken kompletterad vid inventeringen 2006:
Nuvarande Borgs socken bestod ursprungligen av socknarna Löt och Borg vars kyrkor var uppförda i sten under medeltiden. En avritning från 1600-talet visar att Borgs kyrka hade ett rektangulärt långhus med jämnbrett, rakt avslutat kor och ett vapenhus i väster. Långhuset har två rundbågiga fönsteröppningar i söder, koret har en ingång samt ett fönster i söder. Tidigare än under 1200-talet kan kyrkan knappast ha fått det utseende teckningen visar, men det är inte känt om detta utseende var resultatet av en ombyggnad. År 1729 eldhärjades Borgs gård och kyrka i en brand. All inredning förstördes och murarna skadades allvarligt. Vid återuppbyggnaden höjdes kyrkans murar, altaret pryddes med ett senmedeltida altarskåp som var en gåva från Kristbergs kyrka. Detta ersattes dock redan 1743 av en altarpredikstol förfärdigad av Niclas Österbom, ett av de tidigaste exemplen på altarpredikstol i länet. På 1770-talet började man planera för en utbyggnad av kyrkan men man beslutade sig för att gå samman med Löt och bygga en ny kyrka på en annan plats. År 1802 bestämdes det att Borgs kyrka skulle rivas. Ett gravkor från 1894 över en grav för landshövdingen Eldstierna och hans ättlingar markerar idag kyrkans plats.
Grunden till Löts rivna kyrka ingår i det fd komministerboställets manbyggnad och under dess golv finns ett gravvalv bevarat. Kyrkan tycks ha haft en intressant byggnadshistoria efter vad man kan utläsa av en teckning från 1600-talet och en uppmätning från 1700-talets slut. Välhuggna kvaderstenar som finns bevarade på platsen antyder att kyrkan tillkom i mitten av 1100-talet eller strax därefter. Tornet kan ha uppförts vid samma tid eller något senare. Under 1300-talet byggdes koret ut i öster med en sakristia vid nordväggen och tegelvalv slogs. I mitten av 1700-talet ersattes den medeltida tornhuven med en elegant spira byggd av Petter Frimodig från Linköping.
Under loppet av 1700-talet hade de medeltida kyrkorna blivit för små för de växande församlingarna och förslaget att bygga en gemensam kyrka, framfört av friherren E G Adelsvärd på Borg, fick snart stöd av övriga sockenbor. Sockensammanslagningen utverkades 1783 och ritningarna fastställdes av Överintendentsämbetet 1785. Man hade dock svårt att enas om den nya kyrkplatsen och först 1801 kunde bygget startas. Stifts- och länsbyggmästaren Caspar Seurling var ansvarig för byggandet och 1803 stod kyrkan färdig, med rektangulärt långhus med rak koravslutning, rundad sakristia i öster och torn i väster. Kyrkan tillhör de större kyrkorna i länet. Med sina vitputsade fasader, spånklädda sadeltak, rundbågiga fönsteröppningar och stora, ljusa kyrkorum blev den en typisk representant för den sengustavianska stilen. Koret domineras av Pehr Hörbergs altartavla "Kristi bergspredikan" från 1804 som skänktes av E G Adelswärd. Tecknaren, grafikern och skulptören Pehr Hörberg (1746-1816) var sin tids mest anlitade kyrkomålare. Han har målat 87 altartavlor varav 57 i Östergötland. Tavlans omfattning, liksom predikstolen och troligen kordörrarnas omfattning, är tillverkade av Carl Fredrik Beurling efter ritningar av Fredrik Bergstedt. Beurling (1755-1837?) var verksam som bildhuggare, förgyllare och spegelmakare i Norrköping. Han har tillverkat ett 10-tal predikstolar i länet, och anlitades även till andra inredningsarbeten i kyrkor. Även nummertavlornas ramar är tillverkade av Beurling vid samma tid. Orgeln byggdes 1807 av orgelbyggaren Pehr Schiörlin från Linköping efter förslag av friherre I Lagerfelt som även i andra fall hade anlitat Schiörlin. Schiörlin (1736-1815) var lärljunge till Linköpings stifts förste orgelbyggare Jonas Wistenius. Schiörlin övertog hans verkstad 1777 och har tillverkat ett 70-tal orglar i länet. Orgelverket i Borgs kyrka har byggts om vid flera tillfällen, senast 1958. Läktarbarriärens målning "Kung Davids orkester" målades 1807 av Olof Littorin och motivet har Pehr Hörbergs målning i Sankt Larskyrkan i Linköping till förebild. Från Löts kyrka hämtades en dopfunt av granit från 1100-talet, vilken Säve i en anteckning från 1861 uppger låg i komministerboställets trädgård. Från de rivna kyrkorna hämtades även medeltida träskulpturer som ursprungligen hörde till medeltida altarskåp, samt tio gravstenar som placerades i kyrkans golv. Bänkinredningen var ursprungligen sluten men vid en restaurering i slutet av 1800-talet ersattes den av en öppen bänkinredning samtidigt som kyrkorummets färgsättning förändrades och ytterdörrarna byttes ut. Vid 1924 års restaurering, som leddes av arkitekten Karl Martin Westerberg, blev interiören ommålad i "klara och ljusa färger" och golvet byttes ut. År 1939 ansvarade Norrköpings stadsarkitekt, Kurt von Schmalensee, för en restaurering som var ett första steg mot att återställa kyrkans ursprungliga karaktär. Det innebar bl a att bänkarna åter fick raka gavlar, läktarbarriärens måleri som blivit övermålat vid 1800-talets slut blev framtaget och inventarier konserverades. Samtidigt ordnades en ny dopplats vid norra tvärgången, koret utökades genom att de främre bänkraderna borttogs och interiören ommålades i grå toner. Då det fanns behov av biutrymmen gjorde man 1972 tillbyggnader i två våningar på ömse sidor om tornet. Långhusets takfall förlängdes i väster och tillbyggnadernas fasader samkomponerades med långhusets fasader. von Schmalensee stod bakom även denna ombyggnad, som sägs ha gjorts i nära överensstämmelse med en äldre ritning som inte kom till utförande då kyrkan byggdes. Under loppet av 1800-talet hade takets spån ersatts av svartplåt, som i sin tur blev ersatt av fabriksmålad stålplåt 1986 då en fasadrestaurering utfördes av Ahrén och Jacobsson arkitekter. De ansvarade även för en interiör restaurering 1988 då bl a en ny sluten bänkinredning tillkom, de ursprungliga färgerna på predikstol och altaruppsats togs fram, dopplatsen ordnades på nytt i koret, altarringen drogs fram och under läktaren ordnades ett "kyrktorg" och mindre biutrymmen.
År 1100-1199 Specifika inventarier - dopfunt
Dopfunt av granit, nu i Borgs kyrka, övertagen från Löts kyrka där den var i bruk till 1600-talets mitt.
År 1100-1199 Nybyggnad
Orgel tillverkad av orgelbyggaren Pehr Schiörlin, Linköping.
Arkitekt: Anders Fredrik Bergstedt
Konstnär - Bildhuggare: Carl Fredrik Beurling
Arkitekt: Kurt von Schmalensee
Konstnär: Olof Littorin
Konstnär: Pehr Hörberg
År 1200-1523 Nybyggnad
En avteckning från 1600-talets senare del visar en rektangulär kyrka med ett vapenhus i väster, koringång i söder och tre rundbågiga fönster på sydsidan. Revs 1802.
År 1480-1490 Specifika inventarier - altarskåp
Altarskåp av nordtysk tillverkning till Löts kyrka.
År 1729 Brand - delvis förstörd
Brand - delvis förstörd - Brand - kyrkan i Borg delvis förstörd. Återuppbyggd av byggmästare Anders Nilsson och murmästare Samuel Berg.
Byggmästare: A Nilsson
Hantverkare - Murare: Samuel Berg
År 1736 Specifika inventarier - kyrkklocka
Storklocka till Löts kyrka gjuten av Magnus Hultman, Norrköping. Nu i Borgs kyrka.
Klockgjutare: Magnus Hultman
År 1775 Specifika inventarier - kyrkklocka
Lillklocka gjuten av Elias Arnell, Norrköping. Ursprungligen storklocka i Borg.
Klockgjutare: Elias Arnell
År 1801-1803 Nybyggnad - Kyrkan i sin helhet
Långhus, kor, sakristia och torn. Ritningen från ÖIÄ daterad 1785.
Byggmästare: Casper Seurling
År 1801-1803 Fast inredning - läktare
Orgelläktare, med målning föreställande kung Davids orkester av Olof Littorin med Pehr Hörbergs läktarmålning i Sankt Lars kyrka i Linköping som förebild.
År 1804 Specifika inventarier - altartavla
Specifika inventarier - altartavla "Kristi Bergspredikan" av Pehr Hörberg med altaraedikula signerad Anders Fredrik Bergstedt och tillverkad av Carl Fredrik Beurling i Norrköping. Skänktes av friherre E G Adelswärd.
Arkitekt: Anders Fredrik Bergstedt
Konstnär - Bildhuggare: Carl Fredrik Beurling
Konstnär: Pehr Hörberg
År 1804 Fast inredning - predikstol
Predikstol signerad Anders Fredrik Bergstedt och tillverkad av Carl Fredrik Beurling i Norrköping.
Arkitekt: Anders Fredrik Bergstedt
År 1804 Fast inredning - altare
Altare.
År 1807 Arkitekturbunden utsmyckning
Måleri interiör, läktarbarriärens målning "Kung Davids orkester" målades av Olof Littorin.
Konstnär: Olof Littorin
År 1807 Fast inredning - orgel
Orgel tillverkad av orgelbyggaren Pehr Schiörlin, Linköping.
Orgelbyggare: Pehr Schiörlin
År 1910 Ändring - ombyggnad
Ändring - ombyggnad - Orgelverket omändrades av E A Setterquist & son, Örebro.
År 1924 Ändring - restaurering, interiör
Ändring - restaurering, interiör - Taket putsat, väggarna kalkfärgade, panelen borttagen, delvis utbytt golv pga svamp, läktarpelarna utbytta, innanfönster, ommålning av interiören i "klara och ljusa färger". Arkitekt Karl Martin Westerberg, byggnadsfirman Olsson och Andersson.
Arkitekt: Karl Martin Westerberg
År 1931 Teknisk installation - värme
Varmluftsanläggning i utbyggt pannrum på kyrkans norra sida.
År 1935 Nybyggnad
Gravkapell norr om kyrkan.
År 1939 Ändring - restaurering, interiör
Ändring - restaurering, interiör - Bänkinredningen fick raka gavlar, utvidgning av koret åt väster genom borttagning av de två främsta bänkraderna, dopplats med nytt dopaltare på norra sidan vid tvärgången, ommålning av interiören i grå toner, framtagning av läktarbarriärens målning "Kung Davids orkester", konservering. Arkitekt Kurt von Schmalensee, arkitekt Paul Boberg, konservator Sven Sundbaum, målarmästare Mauritz Ekholm, Malmslätt.
Arkitekt: Kurt von Schmalensee
Hantverkare - Målare: M Ekholm
Arkitekt: Paul Boberg
Konservator: Sven Sundbaum
År 1943 Teknisk installation - värme
Elektrisk uppvärmning.
År 1958 Ändring - ombyggnad
Ändring - ombyggnad - Ombyggnad av orgelverket av A Magnussons orgelbyggeri.
År 1988 Ändring - restaurering, interiör
Ändring - restaurering, interiör - koret utvidgades åt väster och ny dopplats anordnades i koret, ett fristående altare innanför altarringen som drogs fram, ny sluten bänkinredning, altaruppsats och predikstol ommålades i anslutning till den ursprungliga bruna marmoreringen, även altare och kordörrar brunmarmorerades, bänkarna under orgelläktaren borttagna och inrättande av läktarunderbyggnad/kyrktorg, nya dörrar till långhuset, sakristian nyinreddes, nytt elsystem. Ahrén och Jacobsson Arkitekter, Linköping, målarmästare Ivan Ek.
Hantverkare - Målare: Ivan Ek
År 1990 Konservatorsarbeten
Konservering av altartavlan och läktarbarriärens måleri. Konservator Östergötlands länsmuseum.
År 1993 Fast inredning - altarring
Ny färgsättning på altarringen.
År 1998 Konservatorsarbeten
Konservering av relief ur altarskåp.
BORGS KYRKOGÅRD Kulturhistorisk kyrkogårdsinventering Borgs församling Norrköpings kommun Linköpings stift Östergötlands län 2007.
Nisbeth, Å: Borgs kyrka. 3:e uppl. 1989.
Manuskript till Kyrkobyggnader 1760-1860. D. 5, Östergötland. Sveriges Kyrkor. Riksantikvarieämbetet.
.
Bebyggelseregistret - kulturhistorisk bebyggelseinformation, Riksantikvarieämbetet;
Kyrka i bruk, Meddelanden från Östergötlands länsmuseum 1996.
Manuskript till Kyrkobyggnader 1760-1860, del 5, Östergötland. Sveriges Kyrkor.
Riksantikvarieämbetet.
Nisbeth, Åke, Borgs kyrka. Linköping 1989.
Ridderstad, Anton, Historiskt, Geografiskt och Statistiskt lexikon öfver Östergötland, A-L,
Norrköping 1877.
Östergötland, landskapets kyrkor. Red. Ingrid Sjöström och Marian Ullén.
Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria.
Riksantikvarieämbetet 2004.
Östergötlands läns kalender 1872.
Östergötlands länsmuseums arkiv
.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka, "Bergstedt,Anders Fredrik:Arkitekt"; "von Schmalensee,Kurt:Arkitekt"
Öppna på kartan Fler i kategorin