Motivering (skydd): BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN
Kulturhistorisk bedömning
Borgs kyrka och kyrkogård med dess murar, grindar och trädkrans samt gravkapell bildar en väl sammanhållen miljö med mycket höga kulturhistoriska värden.
Kyrkogårdsmuren har ett mycket högt värde och värdet förstärks av att ett par gamla bindringar i järn för hästar sitter kvar på den södra sidan. I söder finns huvudgrinden, en pargrind i järnsmide med putsade grindstolpar. Även på den norra sidan finns en järnsmidesgrind med grindstolpar i granit. Längs den södra sidan mot kyrkan finns en mittgång kantad med en allé av lindar. De markerar tydligt huvudingången till kyrkan. Dessa träd samt trädkransen har ett mycket högt värde. Höga träd inne på kyrkogårdarna minner om ett äldre parkideal som vuxit fram och utvecklats på våra kyrkogårdar sedan slutet av 1700- talet. Vid sidan av träden har även rygghäckarna ett högt värde då de bidrar till den strikta karaktären och håller samman gravraderna. Vid kyrkans södra sida, i kv. 3 och 4, finns två s.k. sorgeträd, ett i vartdera kvarteret. Traditionen med s.k. sorgeträd med hängande, ”sorgsna” grenar uppkom vid slutet av 1800-talet. De grusgångar som bevarats tydliggör kyrkogårdens indelning. Enligt äldre foton har kyrkogården även tidigare haft en öppen karaktär runt kyrkan med ett fåtal vårdar.
Gravkapellet har ett mycket högt kulturhistoriskt värde, både med tanke på dess funktion och arkitektoniska utförande. Utanför kyrkogården, i sydvästra hörnet, ligger ett äldre kyrkstall. Detta har också ett mycket högt värde då det visar på hur man tidigare färdades till kyrkan, innan bilismen.
Enskilda gravvårdar har ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Det gäller ålderdomliga gravvårdar, gravvårdar med person- eller lokalhistoriskt värde eller gravvårdar av en speciell typ eller hantverksmässigt utförande. I kv. 3 och 4 finns utmed gången, som går tvärsöver kyrkogården, ett flertal sandgravar omgärdade med tujahäckar. Dessa har ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Tidigare var det vanligt med sand/grustäckta gravar på kyrkogårdarna i länet. Dessa omgärdades antingen med stenram, vanligt från ca 1920-talet, eller med häckomgärdningar. Ibland omgärdades gravarna av staket vilket var en mer påkostad form av omgärdning. Från ca 1950-talet har grus/sandtäckta gravar med omgärdning tagits bort i stor utsträckning för att underlätta skötseln av gravarna. En grav i kv. 2 omgärdas av kätting och pollare i gjutjärn.
Till de ålderdomliga gravvårdarna på Borgs kyrkogård hör bl.a. de äldre gjutjärnskorsen i kv. 2 och vid den norra muren. Dessa har ett mycket högt värde ur både för sin lokala historiska förankring och med tanke på dess hantverksmässiga utförande. Den äldsta vården är från 1802 och är en trekantig kalkstensvård. Denna finns i kv. 2. Vidare finns det andra exempel på äldre typer av gravvårdar som exempelvis s.k. bautasten, hällar, kors, linjevård. Systemet med linjevårdar växte fram i slutet av 1700-talet och innebar att de avlidna begravdes på linje varefter som dödsfallen inträffade. På så vis kunde äkta makar eller andra familjemedlemmar komma att begravas långt ifrån varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt ”statusskillnad” men kom under 1800-talet att övergå till en begravningsform för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Vårdarna är i regel små och enkla i olika graniter eller av trä. Systemet upphörde 1964 varefter de flesta linjevårdar togs bort från kyrkogårdarna. På Borgs kyrkogård har det troligen också funnits linjevårdar men dessa har tagits bort och endast ett fåtal finns kvar i kv. 1 och 2. Det är av vikt att bevara linjevårdar då de utgör ett inte länge aktuellt begravningssätt.
De vårdar som har någon titel har ett högt kulturhistoriskt värde. Titlar kan ge mycket information om en trakts näringsliv och social struktur. På så sätt har även moderna, sentida vårdar ett visst värde då de har någon titel. De titlar som förekommer på Borgs kyrkogård är exempelvis ålderdomliga titlar som bruks bokhållaren, maioren och riddaren af kongl. svärdsorden, kvarndirektören, trotjänarinnan, tegelmästaren, skräddarmästaren. Det finns kyrkliga titlar som kyrkovärden, kyrkoherden, orgelnisten, pastor. De mer moderna yrken som är representerade är exempelvis lagerchef, civilingenjör, bergsingenjör, bilplåtslagaren, advokat.
BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER
Kvarter 1
Kulturhistorisk bedömning
Rygghäckarna är viktiga för att bevara den strikta karaktären. I kvarteret finns mestadels sentida, moderna gravvårdar. En del av dessa har ett visst kulturhistoriskt värde då de bär någon form av titel. Titlar är kulturhistoriskt intressanta då de kan ge mycket information om en trakts näringsliv och social struktur. De titlar som finns är bergsingenjör, bilplåtslagaren, tapetseraren, nämndemannen, kyrkovärden, mor samt f.d. lantbrukaren. Vården med texten ”mor” är en trolig linjevård. Linjevårdar har ett högt värde då de utgör ett inte längre aktuellt begravningssätt och visar på hur indelningen av kyrkogårdarna har sett ut tidigare.
Kvarter 2
Kulturhistorisk bedömning
Kvarteret har flera höga kulturhistoriskt intressanta värden. För att bevara den strikta karaktären har rygghäckarna en stor betydelse. Enskilda gravvårdar har ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Det gäller ålderdomliga gravvårdar, gravvårdar med person- eller lokalhistoriskt värde eller gravvårdar av en speciell typ eller hantverksmässigt utförande. Bland annat finns det flera från 1800-talet. Den äldsta restes 1802 och är en ovanlig, trekantig gravvård. Det finns två gjutjärnskors från 1837 och 1868. Vidare finns det ett flertal vårdar som har någon form av titel. Detta ger dessa vårdar ett lokalhistoriskt värde. Titlar är intressanta då de ger mycket information om en trakts näringsliv och social struktur. Utifrån titlarna kan man se vilka yrken som varit representerade i en trakt. De titlar som finns är bland annat lantbrukaren, kyrkvärden, folkskollärarinnan, kyrkoherden, rådman, inspektoren, pastor, tegelmästaren, byggmästaren, doktorinnan.
Kvarter 3 och 4
Kulturhistorisk bedömning
I båda kvarteren finns ett flertal kulturhistoriskt intressanta vårdar. Exempel på dessa är de sandtäckta gravar som omgärdas av låga tujahäckar. Sand/grustäckta gravar var tidigare vanliga på länets kyrkogårdar. Dessa har i många fall tagits bort och såtts igen för att underlätta skötseln av graven. Det förhåller sig på samma sätt med gravar omgärdade av stenram. Omgärdningar av stenramar verkar ha blivit vanligt från 1920-talet. I kv. 3 finns en stor grav som omgärdas av stenram. Denna har ett mycket högt värde. Två gravvårdar i kv. 3 är från 1800-talet. Trots att flertalet vårdar är från senare tid har de ett högt värde. Förutom ovannämnda kriterier med sandtäckning och omgärdning, ger titlar på gravvårdarna ett kulturhistoriskt värde. Titlar kan ge mycket information om en trakts näringsliv och social struktur. Det finns totalt sex stycken vårdar med titel i dessa två kvarter. Dessa är advokat, lantbrukaren, lektor, kyrkoherden, civilingenjören samt direktör.
Häckarna, förutom de som omgärdar gravarna, är viktiga för kvarterens struktur och för att binda samman gravraderna. I kvarteren finns två s.k. sorgeträd, ett i vartdera kvarteret på de större gräsytor som finns närmast kyrkan. Traditionen med s.k. sorgeträd uppkom under slutet av 1800-talet. Då blev det på modet att ha träd med hängande, ”sorgsna” grenar på kyrkogårdarna. Dessa träd minner om den traditionen och är kulturhistoriskt intressanta.
Kvarter 5 och 6
Kulturhistorisk bedömning
Kvarter 5 är tillkommet under senare tid och består förutom två större gravhällar av sentida, relativt likartade vårdar. Det finns dock ett par av gravvårdarna som har någon titel. Det ger dessa vårdar ett visst kulturhistoriskt värde trots deras ringa ålder och vanlighet. De titlar som finns är lagerchef, tullkontrollör, ing., kvarndirektör, trotjänarinnan, disponenten samt direktör. Kv. 6 består endast av nio sentida vårdar utanför den östra muren. Dessa har inget kulturhistoriskt värde.
Av vikt är de rygghäckar som gravraderna i kv.5 är ordnade efter. Dessa håller samman kvarteret och bidrar till den tidstypiska, strikta karaktären.
Inventeringsår (1999)
Se ovan: Historik - hämtad från Sockenkyrkorna. Kulturarv och Bebyggelsehistoria / Riksantikvarieämbetets Byggnadsregister
Inventeringsår (2006)
Borgs nuvarande socken utgjordes ursprungligen av socknarna Borg och Löt vars kyrkor var uppförda i sten och hade medeltida ursprung. År 1783 slogs socknarna samman efter att man hade enats om att bygga en gemensam kyrka. Vid 1800-talets början revs de och stora delar av inredningen såldes på auktion. En ny kyrka byggdes 1801-03 och förlades mellan de gamla kyrkplatserna. Den byggdes av gråsten och tegel av byggmästare Casper Seurling efter en ritning från Överintendentsämbetet daterad 1785. Kyrkan har ett rektangulärt långhus med rakslutet kor och en halvrund sakristia i öster samt ett torn med lanternin i väster. Fasaderna är slätputsade och avfärgade i vitt, sadeltaket är plåtklätt, fönsteröppningar rundbågiga och huvudingången är placerad till tornet i väster. Långhuset har förlängts åt väster genom att tornet har tillbyggts på ömse sidor vid en ombyggnad 1972.
Kyrkogårdens huvudingång ligger i söder varifrån en allé leder upp till sydportalen. Grindstolparna är kraftiga, kvadratiska och vitputsade med plåtavtäckt avfasad topp och grindarna är svarta smidesgrindar. Det finns även en ingång i nordväst.
Norr om kyrkan finns ett gravkapell som byggdes 1935 med kvadratisk plan, vita slätputsade fasader, gråmålad gjuten sockel och ett topptak med svängd takfot samt täckt med enkupigt tegel. På den södra sidan finns ingången med en bred, svart raksluten dubbeldörr med diagonalställda kassetter. På den västra och östra sidan finns högt sittande fönster med svart träspröjsning.
En beskrivning och historik av kyrkogården redovisas i separat rapport från utförd kyrkogårdsinventering.
Inventeringsår (2007)
BORGS KYRKOGÅRD
Kyrkogårdens huvudingång ligger i söder varifrån en allé leder upp till sydportalen. Grindstolparna är kraftiga, kvadratiska och vitputsade med plåtavtäckt avfasad topp och grindarna är svarta smidesgrindar. Det finns även en ingång i nordväst. Norr om kyrkan finns ett gravkapell som byggdes 1935 med kvadratisk plan, vita slätputsade fasader, gråmålad gjuten sockel och ett topptak med svängd takfot samt täckt med enkupigt tegel. På den södra sidan finns ingången med en bred, svart, raksluten dubbeldörr med diagonalställda kassetter. På den västra och östra sidan finns högt sittande fönster med svart träspröjsning.
Borgs kyrka
Borgs nuvarande socken utgjordes ursprungligen av socknarna Borg och Löt vars kyrkor var uppförda i sten och hade medeltida ursprung. År 1783 slogs socknarna samman efter att man hade enats om att bygga en gemensam kyrka. Vid 1800-talets början revs de och stora delar av inredningen såldes på auktion. En ny kyrka byggdes 1801-03 och förlades mellan de gamla kyrkplatserna. Den byggdes av gråsten och tegel av byggmästare Casper Seurling efter en ritning från Överintendentsämbetet daterad 1785. Kyrkan har ett rektangulärt långhus med rakslutet kor och en halvrund sakristia i öster samt ett torn med lanternin i väster. Fasaderna är slätputsade och avfärgade i vitt, sadeltaket är plåtklätt, fönsteröppningar rundbågiga och huvudingången är placerad till tornet i väster. Långhuset har förlängts åt väster genom att tornet har tillbyggts på ömse sidor vid en ombyggnad 1972.
BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården består kvarter 1-6. Det sjätte ligger utanför den östra muren och består ännu endast av nio gravvårdar. Det finns dock en stor gravvård vid den norra ingången samt ett par äldre, museivårdar uppställda längs den norra sidan. Dessa hör troligtvis inte till något särskilt kvarter utan nämns mer ingående under denna beskrivning av kyrkogården och inte under ett specifikt kvarter.
Allmän karaktär
I kyrkogårdens två största kvarter 1-2 ger rygghäckarna en strikt karaktär. Så är även fallet i kv. 5. Kvarter 3 och 4 består endast av ett fåtal gravvårdar där flertalet inramas av små låga tujahäckar och där gravarna är grus/sandtäckt. Annars består dessa kvarter av stora tomma gräsytor. Kv. 6 ligger som nämnts utanför den östra muren samt längs den norra muren. Detta kvarter har endast ett fåtal vårdar.
Omgärdning
Väster: stödmur som murats på och varierar mycket i höjd. Som högst är den drygt 2 m. Ovanpå muren finns en täckning av betong. Uppepå muren finns en häck av måbär och innanför häcken finns en rabatt med rosenspirea som sträcker sig från norr och fram till jämnhöjd med kvarter 1:s norra del. På den del av den västra delen som sträcker sig förbi kv. 1 finns en hög häck, ca 2 m hög av hagtorn.
Norr: fristående ca 2 m hög mur som är fogad med cement och med betong på murkrönet på den första halvan av muren från väster räknat. Muren som sedan sträcker sig mot öster är av helt annan karaktär, se bilderna nedan.
Öster: hagtornshäck, ca 2 m hög. Vid grusgången som leder intill kyrkogården finns en låg mur. På den norra sidan av grusgången sträcker sig en mur utmed sidan. Denna mur är lagd utan bruk. Innanför muren finns en lövad häck som sträcker sig fram till nästa grusgång. Söder: stödmur, ca 0.7-0,9 m hög med oregelbunden skiftgång och med stor variation i stenstorlek och material. Tre bindringar sitter på muren. Hagtornshäck växer längs sidan.
Ingångar
Söder: svartmålade järnsmidesgrindar från uppskattningsvis från slutet av 1800-talet. Grindstolparna är murade och spritputsade i vitt. De kröns av ett torntak med en järnsmidesutsmyckning och med ett guldfärgat kors i toppen.
Öster: två grusgångar sträcker sig in på kyrkogården från den östra sidan.
Norr: svart järnsmidesgrind med grindstolpar i granit. Grinden är troligtvis från slutet av 1800-talet.
Vegetation
Väster: trädkrans av sex höga oxlar. Uppepå muren finns utmed kv. 5 en häck av måbär. Utmed den sidan som sträcker sig längs med kv. 1 växer en häck av hagtorn. I hörnet vid kv. 1, där muren viker av i vinkel nedåt söder, står en hög ask. Längre ned på denna sida står en hög lönn. Hagtornshäcken fortsätter längs den södra sidan.
Norr: i det nordöstra hörnet står en hög lind. På den östra sidan av gravkapellet finns tre höga lönnar och på den västra sidan av kapellet tre askar. I det nordvästra hörnet finns en kort bit av måbärshäck.
Öster: från söder räknat består den första delen fram till grusgången, av en hög hagtornshäck. Därefter tar en annan lövad häck vid och sträcker sig fram till den nordligaste av de två grusgångarna längs den östra sidan. I detta hörn finns en plantering av rosenspireabuskar. Söder: utmed den södra sidan fortsätter hagtornshäcken från västra och östra sidan. Det finns inte någon trädkrans utmed den södra sidan.
Över hela kyrkogården har det tidigare funnits fler träd men flera har tagits bort då de växte nära murarna och dess rötter skadade murverket.
I främst kvarter 1 och 2 finns ett flertal rygghäckar i nord-sydlig riktning. Dessa består av tuja, ca 0,9 m höga. Även i kv. 3, 4 och 5 finns rygghäckar av tuja. Kv. 6 består ännu endast av en rad gravar utmed den östra muren, samt en äldre, stor grav vid den norra grinden. I detta kvarter finns det inte några rygghäckar.
Gångsystem
Från den södra ingången sträcker sig en grusgång fram till kyrkan. Vid kyrkan viker den gången av dels en kort bit fram till korets början, men också förbi kyrkans västra sida och ut till den norra grinden. Längs kyrkans norra sida löper en grusgång ut genom öppningen i den östra muren. Från den norra ingången sträcker sig en smal grusgång längs med hela sidan fram till den södra sidan där den fortsätter runt hela södra sidan och in över östra sidan och fram till den första grusgången som går in från den östra muren. Tvärsöver kyrkogården fortsätter sedan denna gång fram till att åter gå ut i gången längs den västra sidan. Slutligen finns det en grusgång som sträcker sig genom kv. 5 i nord-sydlig riktning. Från denna sträcker sig gången fram till en trappa som förenar det något högre området i kv. 5 med övriga kyrkogården.
Gravvårdstyper
Större delen av kyrkogården upptas av vårdar av modern sort. Dessa har ett relativt likartat utseende, då de flesta är låga och breda. I kv. 2 finns två äldre gjutjärnskors från första respektive andra delen av 1800-talet. Det finns också några i kvarter 2 som är gjorda i kalksten. Dessa är också från 1800-talet. I kv. 2 finns en vård som omges av kätting/pollare. Det är en vård i marmor rest 1904. Kv. 3 och 4 domineras av sandtäckta gravar omgärdade med tujahäckar. En av dessa är en ovanlig vård. Den är utformad som en stor häll på en kulle men med en gravkammare under. Vidare finns strax öster om den norra grinden, en stor s.k. bautasten som omgärdas av en låg häck av tuja. Den står till minne av kapten K. F. von Malmborg med familj. Det äldsta dödsårtalet är 1889. Kaptenen gick bort 1936. I närheten av denna grav finns tre äldre, uppställda, museivårdar. Det är två gjutjärnskors från mitten av 1800-talet samt en raserad gravvård i kalksten. Denna är från 1838 och restes till minne av majoren och riddaren af kongl. svärdsorden, Fritz Magnus Wolffelt. Sune Ljungstedt, expert på äldre stenhuggeri, däribland gravvårdar tecknade vården 1984. Den hade då flera sprickor och har sedan flera år helt rasat samman.
Minneslund
Någon minneslund finns inte på kyrkogården.
Byggnader
Ett gravkapell finns mitt på den norra sidan vid muren. Det byggdes 1935 med en kvadratisk plan, vita slätputsade fasader och med gråmålad, gjuten sockel. Taket utgörs av ett topptak med svängd takfot som är täckt av enkupigt tegel. På den södra sidan finns ingången med en bred, svart raksluten dubbeldörr med diagonalställda kassetter. På den västra och östra sidan finns högt sittande fönster med svarta spröjsar i trä.
Utanför kyrkans västra sida finns det äldre kyrkstallet. Det är en lång länga med falurödmålade, panelklädda fasader, tegeltäckt valmat sadeltak och svarta bräddörrar.
Utanför kyrkogårdens sydvästra del finns ett församlingshem byggt på 1990-talet. Det har rödmålade panelklädda fasader och ett tegeltäckt sadeltak. Tidigare låg här det gamla församlingshemmet som var byggt 1805 och som hade tjänat både som fattighus, skola och ålderdomshem. Det förstördes helt 1992 vid en anlagd brand.
BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER
Kvarter 1
Kvarteret ligger på den västra delen av den södra halvan.
Allmän karaktär
De fem rygghäckarna av tuja i nord-sydlig riktning ger kvarteret en strikt karaktär.
Omgärdning
Kvarteret omgärdas av grusgångar på alla sidor.
Ingångar
Kvarteret ligger inne på kyrkogården i nära anslutning till den södra ingången.
Vegetation
Alla häckar är av tuja och mäter ca 0,9 m. Det finns inga träd inne i kvarteret. Till ett par av gravarna står låga barrbuskar i anslutning till graven. Det finns några gravar som delas av med små korta buxbomshäckar.
Gångsystem
Inuti kvarteret finns inga gångar. Enligt äldre fotografier har det funnits grusgångar i nordsydlig riktning. Dessa har tagits bort och såtts igen.
Gravvårdstyper
Huvudsakligen består kvarteret av likartade, moderna, sentida gravvårdar i olika typer av graniter. Det är relativt glest mellan gravvårdarna, det finns stora tomma ytor. Ett par av vårdarna har någon titel. Titlar ger ett visst kulturhistoriskt intresse åt sentida gravvårdar trots sin ringa ålder och vanlighet. De titlar som finns är bergsingenjör, bilplåtslagaren, tapetseraren, nämndemannen, kyrkovärden, mor samt f.d. lantbrukaren. Vården med texten ”mor” är en trolig linjevård. Systemet med linjevårdar växte fram vid slutet av 1700-talet och innebar att begravningarna skedde på linje varefter dödsfallen inträffade. På så sätt kunde äkta markar och andra familjemedlemmar komma att begravas långt ifrån varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt ”statusskillnad” men kom under 1800-talet att övergå till en gravform för dem som inte kunde eller ville betala för en gravläggning. Systemet med linjevårdar upphörde 1964 varefter flertalet linjevårdar togs bort. Det är av vikt att de kvarvarande vårdarna bevaras för att gravläggningarna ska kunna följas. Linjevårdar är i regel små, tillverkade i granit eller trä.
Kvarter 2
Kvarteret ligger på den östra sidan av mittgången och kvarter 1 på kyrkans södra sida.
Allmän karaktär
Liksom kvarter 1 skapar rygghäckarna av tuja en strikt karaktär.
Omgärdning
Kvarteret omgärdas av grusgångar på alla sidor.
Ingångar
Kvarteret ligger inne på kyrkogården i nära anslutning till den södra grinden och ingången via grusgången på den östra sidan.
Vegetation
Fem rygghäckar av tuja, ca 0,9 m höga i nord-sydlig riktning. Längst ned mot söder finns en rygghäck i väst-östlig riktning som lämnar en gravrad på den södra sidan av den häcken.
Gångsystem
Kvarteret inramas av gångar runt om men innehåller inga gångar utöver gräsytorna inom kvarteret. Tidigare grusgångar i nord-sydlig riktning har såtts igen.
Gravvårdstyper
Kvarteret består liksom kv. 1 av huvudsakligen sentida vårdar. Skillnaden mellan kvarteren är dock att det i kv. 2 finns ett flertal vårdar från 1800-talet. En påtaglig skillnad är också att i detta kvarter är vårdarna något större och bredare, typiska s.k. familjegravar från 1930-talet och framåt. En gravvård i marmor som inramas av kätting/pollare av gjutjärn finns utmed mittgången. Det finns också ett par gjutjärnskors från 1837 respektive 1868. Vidare finns det ett par gravvårdar i kalksten. Det finns ett flertal titlar som har någon titel. Det finns exempelvis titlar som lantbrukaren, kyrkvärden, folkskollärarinnan, kyrkoherden, rådman, inspektoren, pastor, tegelmästaren, byggmästaren, doktorinnan. En gravvård som är ovanligt utformad är en trekantig kalkstensvård från 1802.
Kvarter 3 och 4
Kvarteren är belägna intill kyrkan på den södra sidan. Kv. 3 ligger norr om kv. 2 medan kv. 4 ligger norr om kv. 1. Båda dessa kvarter innehåller ett fåtal gravvårdar och främst gravvårdar med häckomgärdning.
Allmän karaktär
Kvarteren har en öppen karaktär med ett fåtal gravvårdar. Främst utmed gången som sträcker sig över kyrkogården i väst-östlig riktning finns gravvårdar. Där finns det en rad med gravar med sandtäckning omgärdade av tujahäckar i både kv. 3 och 4.
Omgärdning
Kvarteren omgärdas av grusgångar på samtliga sidor.
Ingångar
De båda kvarteren ligger inne på kyrkogården. På den östra sidan sträcker sig en grusgång in på kyrkogården. Denna ligger i nära anslutning till kv. 3, annars finns det inte någon ingång till kvarteren utan dessa nås genom de grusgångar som omgärdar kvarteren.
Vegetation
Rygghäckar av tuja. Två små s.k. sorgeträd med hängande grenar finns mitt på vardera gräsmattan i de båda kvarteren. Största delen av kvarteren utgörs av gräsmatta.
Gångsystem
Kvarteren omgärdas av grusgångar på alla sidor. Inuti kvarteren finns inga gångar.
Gravvårdstyper
Det finns ett flertal gravar som har sandtäckning och omgärdning av tuja. I kv. 3 finns det sju gravplatser som har sandtäckning och häckomgärdning medan det i kv. 4 finns det fem med sandtäckning. I kv. 3 finns två vårdar från 1800-talet, annars är gravvårdarna i huvudsak från mitten av 1900-talet. Ett fåtal vårdar i kv. 3 har någon titel. De titlar som finns är advokat, lantbrukaren samt lektor. I kv. 4 finns också bara tre vårdar med titel, kyrkoherden, civilingenjören samt direktör. Det finns en ovanlig gravvård i kv. 4. Det är en stor gravhäll med en gravkammare under, se bilden nedan. I kv. 3 finns en stor gravanläggning med stenram från 1894.
Kvarter 5 och 6
Kvarter 5 ligger utmed den nordvästra sidan medan kv. 6 ligger utanför den östra muren.
Allmän karaktär
Kvarter 5 utgörs av gravvårdar utmed västra muren samt två rader på varsin sida av en rygghäck. Rygghäcken ger kvarteret en strikt karaktär. Kv. 6 är knappt ännu taget i anspråk. Det består endast av nio gravvårdar utanför den östra muren.
Omgärdning
På den norra, västra och södra sidan utgör de yttre häckarna ovanpå muren den yttre omgärdningen. Längs den östra sidan sträcker sig en rad av unga askar i en rabatt. Marken i kvarter 5 är högre än omgivande kyrkogård.
Ingångar
Kvarteret ligger högre än kyrkogården i övrigt. En grusgång leder upp till kvarteret på den södra sidan. Mitt för kyrkans västra port leder en trappa upp till kvarteret. Det är en trappa av stora granitblock med fem steg. På sidorna finns ett enkelt räcke i järn.
Vegetation
Ytterhäckarna på den norra, västra och södra sidan är av måbär, ca 1 m höga. På den västra sidan sträcker sig en trädkrans bestående av sex höga oxlar. Åtta unga askar står utmed gången på kvarterets östra sida. I den rabatten som askarna står i finns perenna växter, rosor och tujabuskage. Rygghäckarna i mitten av kvarteret är av tuja, ca 1 m höga. Strax söder om grusgången vid trappen står ett syrenträd vid den södra av de två rygghäckarna.
Gångsystem
En grusgång sträcker sig utmed en rad gravar som står intill den västra yttre häcken. Denna gång viker av längst i söder åt öster och fortsätter ut i det omgivande gångsystemet. Från trappen upp i kvarteret leder en grusgång in till den ovan nämnda gången.
Gravvårdstyper
Kvarteret består till största delen av sentida, likartade, moderna vårdar. Ett par av dem har någon titel. De titlar som finns är lagerchef, tullkontrollör, ing., kvarndirektör, trotjänarinnan, disponenten samt direktör. Det finns dock vid den västra ytterhäcken två större gravhällar, varav den ena med stora järnringar i hörnen.
Inventeringsår 2002
FÖRSAMLING 1995 - NORRKÖPINGS BORG
BEFOLKNINGSTAL - 1805: 1077, 1900: 2170, 1995: 9512
FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. Löt införlivad 1803 (beslut 1783). Vrinnevi utbruten ur Norrköpings Borg, Norrköpings Sankt Johannes och Tingstad 1991.
LÄGE OCH OMGIVNING - Borgs medeltidskyrka var belägen strax öster om Borgs herrgård i sätesgårdens trädgård. Den nuvarande kyrkan ligger på en svag höjd i det mycket fornlämningsrika sprickdalslandskapet strax söder om Norrköping, lokaliserad hit i början av 1800-talet i samband med sammanslagningen av Borgs och Löts socknar. Den ligger tillsammans med församlingshem öppet och ensamt med en spatiös kyrkogård runt själva kyrkobyggnaden. Numera har kyrkan hamnat inklämd mellan E4 och gamla riksvägen mellan Norrköping och Linköping. Borgs begravningsplats ligger 2 km öster om kyrkan. Löts klockaregård är belägen 1 km väster om kyrkan. Prästgård vid Trostad.
RASERAD KYRKA / RUIN - I: belägen på annan plats (BORGS KYRKPLATS). Den rivna medeltida stenkyrkan är dokumenterad med en avbildning från 1600-talets senare hälft. Den bestod då av ett långhus med rakslutet korparti. Huruvida denna planform var resultat av en ombyggnad är inte känt. I kyrkans arkivalier omtalas omfattande reparationer under 1640- och 1690-talen. Kyrkan var enligt avbildningen tornlös, men hade ett vapenhus av okänd ålder i väster. Ett nytt vapenhus byggdes 1719. Åren 1711-12 arbetade Norrköpingsmålaren Baltzar Wilhelm för kyrkan och dekorerade bl.a. innertalet, ett enkelt, plant trätak. Kyrkan härjades av vådeld 1729. Vid återuppbyggandet förhöjdes kyrkans murar. Kyrkan revs i samband med att ny kyrka uppfördes på annan plats. Den altarpredikstol som Borgs kyrka fick på 1740-talet tycks ha varit den första i landskapet. Den tillverkades av bildhuggaren Niclas Österbom i Norrköping. Den renoverades och uppsattes 1928 i Borgs församlingssal på förslag från Erik Fant.
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande kyrkan byggdes i marksten och tegel 1801-1803 av Casper Seurling efter en ritning från ÖIÄ daterad 1785. Den enskeppiga salkyrkan har rak altarvägg och sakristia med halvrund plan i öster och torn i väster. Tillbyggnader söder och norr om tornet från 1972.
EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Exteriören är vitputsad. Kyrkan har yttre sadel-tak på långhuset och valmat sadeltak över koret. Tornet kröns av en ovanlig lanternin av trä, som är hög och kraftigt förkroppad samt har pyramidformad huv. Takmaterialet utgörs av grön kopparplåt. Det inre täcks av trätunnvalv. Interiör och exteriör är i huvudsak välbevarad och tidstypiska, även om den förra kompletterades med diskret ornamentik kring sekelskiftet. Från den gamla kyrkan härstammar den romanska dopfunten, medan övriga inventarier nytillverkades. Altaret utfördes 1804 liksom Pehr Hörbergs altartavla med dess altarädikula. Ritningarna till predikstol och altarädikula är signerade Anders Fredrik Bergstedt och de tillverkades av Carl Fredrik Beurling i Norrköping. Orgeln gjordes av P. Schiörlin 1807. Orgelläktaren byggdes 1801-03; dess bröstning har målningar utförda av Olof Littorin efter Pehr Hörberg. Vid 1800-talets slut genomfördes en restaurering då öppna bänkar introducerades tillika med vindfång. År 1939 restaurerades kyrkan efter ritningar av Kurt von Schmalensee, varvid bänkinredningen ånyo förnyades och läktardekoren togs fram efter att ha varit övermålad.
Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.
Inventeringsår 2010
lite mer historik
Inventeringsår 2016
Kyrkogårdens historik
Hur den ursprungliga kyrkogården sett ut från när kyrkan uppfördes 1801-03 är okänt. Kyrkan ligger långt upp på den norra sidan vilket är en tradition från medeltiden. De flesta av gravvårdarna ligger på den södra sidan av kyrkan. Det äldre flygfotot nedan från 1935 visar att det tidigare har funnits grusade gravar i det som idag benämns som kv. 2. Dessa finns idag inte längre kvar. Vidare har en grusgång som går genom detta kvarter tagits bort och ersatts av gräsmatta. Trädkransen på den östra sidan har tagits bort och har inte återplanterats. Längs de höga träden i mitten verkar det ha funnits en omgärdad gravanläggning med kätting/pollare. Denna finns inte kvar idag. Under senare tid har kv. 6 anlagts utanför östra muren.
Längst fram i kyrkans kor finns flera äldre gravhällar bevarade. Sune Ljungstedt, expert på äldre stenhuggeri, däribland gravvårdar, har ritat av flera vårdar på Borgs kyrkogård.
BORGS KYRKOGÅRD Kulturhistorisk kyrkogårdsinventering Borgs församling Norrköpings kommun Linköpings stift Östergötlands län 2007.
Nisbeth, Å: Borgs kyrka. 3:e uppl. 1989.
Manuskript till Kyrkobyggnader 1760-1860. D. 5, Östergötland. Sveriges Kyrkor. Riksantikvarieämbetet.
.
Bebyggelseregistret - kulturhistorisk bebyggelseinformation, Riksantikvarieämbetet;
Kyrka i bruk, Meddelanden från Östergötlands länsmuseum 1996.
Manuskript till Kyrkobyggnader 1760-1860, del 5, Östergötland. Sveriges Kyrkor.
Riksantikvarieämbetet.
Nisbeth, Åke, Borgs kyrka. Linköping 1989.
Ridderstad, Anton, Historiskt, Geografiskt och Statistiskt lexikon öfver Östergötland, A-L,
Norrköping 1877.
Östergötland, landskapets kyrkor. Red. Ingrid Sjöström och Marian Ullén.
Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria.
Riksantikvarieämbetet 2004.
Östergötlands läns kalender 1872.
Östergötlands länsmuseums arkiv
.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin