Motivering (skydd): KYRKOMILJÖN – Kyrkan är placerad på en svag höjd i det omgivande odlingslandskapet mellan Hallbosjön och Långhalsen. Direkt söder om kyrkogården finns den f d klockarbostaden som idag används som församlingshem, med tillhörande ladugård.
KYRKOANLÄGGNINGEN – Kyrkogården omgärdas av en kallmurad naturstensmur samt en trädkrans. Kyrkogården är gräsbevuxen och i nordvästra hörnet är den öppna klockbocken placerad.
KYRKAN - Kyrkan består av rektangulärt långhus med smalare, lägre kor i öster, sakristia i norr och vidbyggt gravkor. Kyrkans fasader är i huvudsak oputsade, bara sakristian, delar av koret och gravkoret har vitputsade fasader. Taken är klädda med enkupigt tegel förutom gravkorets klockformiga huv i koppar. Fönster finns endast på södra sidan.
Kyrkan uppfördes under 1100-talets senare hälft med långhus, smalare kor och absid, som revs så sent som på 1760-talet då det åttkantiga gravkoret tillkom.
1814 togs kyrkan ur bruk och lämnades som ödekyrka i över hundra år. 1926-29 genomgick kyrkobyggnaden en genomgripande restaurering under ledning av arkitekt Erik Lundberg. Bevarade från den äldre kyrkan var då yttermurarna, sakristian, gravkoret samt det valvbeslagna koret. Långhuset täcks av ett plant trätak som kontrasterar mot korets höga kryssvalv. Kor och långhus skiljs åt av den kraftiga spetsbågiga triumfbågen. I stort sett alla delar av kyrkans inredning, slutna bänkar, altarring, predikstol och orgelläktare, tillkom vid restaureringen 1926-29. Av kyrkans äldre inredningen är endast dopfunten från 1100-talet bevarad. Altartavlan av konstnär Ernst Söderberg föreställande ”den uppståndne mitt ibland människorna” uppsattes 1943.
KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING –
Nykyrka kyrkas romanska konstruktion och karaktär är välbevarad. Mot kyrkans bara naturstensmurar kontrasterar 1700-talets gravkor med klockformad huv. Den bortknackade putsen tyder på sin bevarandeideologi. I Södermanland är Nykyrka kyrka tillsammans med Spelviks kyrka exempel på kyrkor som lämnats att bli ödekyrkor, men som senare rustats upp.
Interiören präglas av två tidsskikt, dels medeltiden med det valvslagna smalare koret, dels 1920-talets genomgripande restaurering från vilken i stort sett alla delar av kyrkans inredning härrör. Den senare tillkomna altartavlan av konstnär Ernst Söderberg är typisk för sin tid och väl anpassad till kyrkans övriga inredning.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Det medeltida murverket utgör i sig ett omistligt historiskt dokument.
- Kyrkobyggnaden har en välbevarad romansk konstruktion och karaktär som ytterligare förstärktes vid restaureringen 1926-29.
- Kyrkan är ett i stort sett oförändrat exempel på arkitekt Erik Lundbergs kyrkorestaureringar och utgör ett vittnesbörd på bevarandeideologi och gestaltning av ny inredning i äldre kyrkorum under 1900-talets första hälft.
- I stort sett alla delar av kyrkans inredning är omistliga komponenter i kyrkans helhetsgestaltning. - Bevarade murade spisar, som i sakristian, är relativt ovanligt i länets kyrkor. - Välbevarad kyrkomiljö med klockstapel, klockarbostad och bodar.
Inventeringsår (2010)
Kyrkogården omgärdas av en låg kallmurad naturstensmur som i öster har funktion av stödmur. I nordväst finns putsade grindstolpar med kopparavtäckning och svarta järngrindar. I sydväst finns en muröppning utan grindstolpar. Kring kyrkogården löper en trädkrans delvis placerad innanför och delvis utanför muren. Kyrkogården är gräsbevuxen med grusgångar ledande till kyrkans huvudentré i väster. I nordvästra hörnet av kyrkogården är en öppen klockbock placerad.
Inventeringstillfället 2003 och 2008.
Inventeringsår (1999)
Text saknas för närvarande
Inventeringsår 2001
FÖRSAMLING 1995 - STIGTOMTA
BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 299, år 1900: 474, år 1995: 127
FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. Uppgått i Stigtomta 1994. Befolkningstalen avser Nykyrka.
LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger på ett impediment i åkermarken i ett småskuret sprickdalslandskap. Hormesta säteri ligger närmast i öster. Socknen ligger i den södra delen av sörmländska sjöplatån.
RASERAD KYRKA / RUIN -
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus, ett smalare, rakslutet kor med sakristia i norr och gravkor i öster. Betydande delar av den romanska stenkyrkan återstår alltjämt. Koret var ursprungligen absidförsett. På 1600-talet förlängdes kyrkan med fem meter mot väster, skarven mellan medeltidskyrkan och tillbyggnaden syns i muren som en lodrät putsrand på den norra och södra sidan. Troligen höggs också triumfbågen bort vid detta tillfälle. På en teckning från 1686 finns ett numera rivet vapenhus i trä i sydväst, det är osäkert när detta tillkommit. Förmodligen vid 1700-talets mitt lät man riva absiden för att istället uppföra ett åttkantigt gravkor på platsen. 1765 tillkom sakristian. Vid en sockenstämma 1814 beslöt man att lägga kyrkan öde. Byggnaden stod så småningom som en ruin när man under 1920-talet beslöt att åter sätta den i stånd.
EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Inför 1920-talets restaurering stod kyrkan delvis som ruin. Gravkoret och sakristian som efter 1814 också tjänat som gravkor var i gott skick men långhusets valv hade störtat in. Under ledning av Erik Lundberg insattes ett plant trätak i långhuset i stället för de nedrasade valven. Man öppnade den södra ingången igen och murade upp en triumfbåge mellan kor och långhus. Sakristian återfick sin funktion. Långhus, kor och sakristia täcks av sadeltak, gravkapellet har ett mjukt svängt tak. Ingång i väster och söder. Det medeltida kyrkorummet var välvt, sannolikt under senmedeltiden. Det valv som nu finns kvar i koret härrör dock från 1600-talet. Långhusets plana innertak av trä härrör från 1920-talets restaurering. Restaureringen präglar även i övrigt interiören. Den vid restaureringen nymurade triumfbågen har spetsig form. Vid en auktion 1815 försvann de flesta äldre inventarier, bland dem altartavlan och predikstolen. Nuvarande predikstol, läktare och bänkinredning är från 1929. Altartavlan är en målning av Ernst Söderberg från 1943. En cuppa med arkadmotiv är bevarad från en medeltid dopfunt.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.
Lundberg, Erik. (1944). Nykyrka kyrka, Sörmländska kyrkor 42.
Schnell, Ivar. (1976). Nykyrka kyrka, Sörmländska kyrkor 42.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin