Motivering (skydd): KULTURHISTORISK BEDÖMNING
Kyrkan och kyrkogården utgör tillsammans med de fd skolorna och gårdsbyggelsen en väl sammanhållen kyrkomiljö som utgör en väsentlig del av riksintresseområdet vid Ulfåsa slott.
Kyrkogården
En kulturhistorisk bedömning av kyrkogården redovisas i separat rapport efter avslutad kyrkogårdsinventering. Kyrkobyggnaden
Kyrkan har i hög grad, såväl exteriört som interiört, bibehållit sin medeltida prägel. Kyrkans murverk med bl a norra sidans översta skift som är lagda i opus spicatum, tornets ljudöppningar och övriga medeltida byggnadsdetaljer, som t ex den järnbeslagna dörren som är placerad i vapenhuset, sakristians dörr och sakramentsskåpet utgör värdefulla historiska dokument som härstammar från de olika byggnadsperioderna under medeltiden och utgör viktiga kunskapskällor om medeltida byggnadsteknik. Det kraftiga tornet har bevarade rumsbildningar och kan ha fungerat som ett försvars- eller evakueringstorn. Det kan även finnas en anknytning till Folkungaätten. Kyrkorummet, som har tillkommit i flera etapper under medeltiden, har en senmedeltida prägel med sina rikt bemålade kryssvalv. De medeltida kalkmålningarna ger även en intressant inblick i länets medeltida målningstradition. Till kyrkans ålderdomliga prägel hör även de spånklädda taken och tornspiran med sin speciella form.
Gravtumban med sin rika skulptering med spår av bemålning är ett ovanligt påkostat inslag i en landskyrka. Den och en hel del andra inventarier visar på närheten till Ulfåsa slott. Altartavla, orgel och predikstol är förnämliga arbeten och har stora regionala värden då de är tillverkade under 1800-talets början av länsanknutna konstnärer, byggmästare och hantverkare. Kyrkans medeltida prägel har starkt påverkats av den för byggmästare Nyström karakteristiska nyklassicismen vid den omfattande restaureringen 1828. Värt att notera är även orgelläktarens olika utbyggnadsfaser, äldre bänkinredning med återanvända 1600-talsdörrar, färgsättningen från Erik Fants renovering samt orgelns kvarvarande trampmaskin.
Sammanfattning
Kyrkobyggnaden är ett mycket välbevarat byggnadsverk från medeltiden och det medeltida murverket med bl a norra sidans översta skift som är lagda i opus spicatum, tornets ljudöppningar och övriga medeltida byggnadsdetaljer, som t ex den järnbeslagna dörren som är placerad i vapenhuset, sakristians dörr och sakramentsskåpet utgör värdefulla historiska dokument.
De medeltida kalkmålningarna, som representerar tre skilda tidsperioder, har ett mycket stort konsthistoriskt värde.
Kyrkans historia är intimt förknippad med Ulfåsa slott bl a genom det Bielkeska eller Sparreska gravkoret. Gravtumban är tillverkad av Hans Fleming, som var en av de främsta skulptörerna i Sverige vid denna tid. Det är dessutom mycket ovanligt med kvarvarande bemålning på stenskulptur.
Kyrkans fasta inredning, så som Pehr Hörbergs altartavla och Pehr Schörlins orgel uppvisar stora konst- och musikhistoriska värden.
Abraham Nyström var vid tiden för den omfattande restaureringen 1828 en av Östergötlands mer framträdande byggmästare. Hans tillägg i kyrkorummet har ett kulturhistoriskt värde ur ett regionalt perspektiv.
Orgelläktaren med sina pelare visar tydliga spår på förändring, som kan bidra till förståelsen av byggnadshistorien.
Inventeringsår (1999)
Se ovan: Historik - hämtad från Sockenkyrkorna. Kulturarv och Bebyggelsehistoria / Riksantikvarieämbetets Byggnadsregister
Inventeringsår (2007)
Kyrkan uppfördes sannolikt omkring 1100-talets mitt och har under senare delen av medeltiden tillbyggts vid ett flertal tillfällen, så den fått sin nuvarande form med rektangulärt långhus och smalare rakslutet kor, sakristia i norr och torn i väster. Fasaderna är vitputsade och taket belagt med spån. Gravkoret på södra sidan uppfördes omkring år 1600 på uppdrag riksrådet Hogenskildt Bielke, ägare till Ulfåsa slott. Gravkoret och den stora gravtumban uppfördes av byggmästaren Hans Fleming, som var arkitekt för Vadstena slott. Tornets nuvarande utseende tillkom 1687 efter en omfattande brand. Kyrkobyggnaden genomgick en större förändringsprocess under 1800-talets första del och under 1900-talets första hälft togs de övermålade kalkmålningarna fram. Kyrkomiljön ingår i område av riksintresse för kulturmiljövården.
Kyrkomiljön
Kyrkan är belägen en knapp mil öster om Motala. Den ligger högt med vida utblickar över landskapet. Den omges bl a av agrar bebyggelse och fd skolbyggnader. Söder om kyrkan ligger den f d skolan från 1800-talet. Den ombyggdes till lärarbostäder på 1930-talet och är nu församlingshem. Söder om den finns ytterligare en skola, som är uppförd 1930 med gröna reveterade fasader och brutet sadeltak. Ålderdomshemmet, väster om kyrkan, är uppfört av timmer 1902 med faluröd locklistpanel. Kyrkomiljön utgör en betydelsefull del av riksintresseområdet vid Ulfåsa.
Kyrkogården
Kyrkogården omgärdas av en stenmur, delvis av runda granitblock och delvis byggd av kalksten med ingångar i söder och öster. Grindarna i söder är av gjutjärn med nygotiskt form. På kyrkogårdens nordöstra sida finns ett fd gravkapell med vitputsade fasader, fasadernas övre liv och gavelröstena är panelade och brunmålade samt sadeltaket täckt med enkupigt tegel. På södra kortsidan finns en pardörr klädd med profilerad panel i fiskbensmönster. Byggnaden används som förråd och ett golv lagt med oregelbundna råhuggna kalkstensplattor, vitputsade väggar samt brunmålat trätak. Byggnaden används som förråd med dess ursprungliga funktion är oklar.
En beskrivning och historik av kyrkogården redovisas i separat rapport från utförd kyrkogårdsinventering.
Inventeringsår (2003)
Ekebyborna kyrka
Sockennamnet lär betyda Ekeby vid Boren, till skillnad från Ekeby (ibland skrivet Ekeby-Holaved) socken i Boxholms kommun.
Ekebyborna kyrka är sannolikt ursprungligen uppförd under 1100-talet som en tornlös kyrkbyggnad. Tornet som stammar från en senare del av samma århundrade är försett med en emporivåning med två bostadsrum vilka enligt legenden ska ha bebotts av den heliga Birgitta under den tid som ombyggnader skedde på Ulvåsa.
Legenden vet också att berätta att Birgitta själv instiftat kyrkan efter ett äventyr på Borens vatten, kyrkan är dock betydligt äldre än så.
Kyrkan valvslogs under 1400-talet och försågs med nya målningar som överkalkades på 1700-talet då också nya stora fönsteröppningar upptogs.
I slutet av 1500-talet tillkom Bielkekoret avsett för den berömde Hogenschild Bielke till Ulvåsa och hans hustru Anna Sture. Bielke som var fiende till Karl IX avrättades i Stockholm 1605, hans huvud fästes upp på Söderport och han kom först efter många år att begravas. Då i Riddarholmskyrkan i Stockholm.
Kyrkan brann efter ett åsknedslag 1671 och stora delar av tornet, den närbelägna klockstapeln och Klockaregården brann ned.
Restaurering utfördes 1828 vid vilken det gamla vapenhuset togs bort. Samtidigt flyttades ingången från södra långhuset till tornet. Samtidigt reveterades kyrkan och fick den nuvarande vita fasaden. En ny restaurering vidtog sedan 1925 och 1948. Mindre renoveringar (omläggning av tak, omputsning mm) är vidtagna 1971, 1983 och 1996. I Östergötlands länsmuseums arkiv förvaras ett utdrag ur kyrkoböckerna för
Ekebyborna, gjort av Birgitta Olai där alla kyrkans reparationer finns angivna från 1745–1839.
Äldsta bilden på kyrkan är en teckning av Johannes F Koch från 1787. Denna visar kyrkan från söder. Större delen av bilden upptas av Klockaregårdens traditionella äldre byggnader och den viktigaste informationen på bilden är att det senare rivna vapenhuset finns med. Bortsett från detta har kyrkan samma utseende idag som på Kocks bild.
BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården är inte indelad i kvarter. I denna inventering har en uppdelning gjorts. För denna används beteckningen Yttre kvarteret för gravplats 1-48, Inre norra för gravplats 49-93 och Inre södra för plats 94-202.
Allmän karaktär
Kyrkogården innehåller flera viktiga karaktärsskapande element. I söder främst trädkransen av ornäsbjörk och grusgravskvarteret. I norr de kvarvarande linjegravarna. Längs kanterna huvudsakligen de äldre höga vårdarna resta över hemmansägare och godsägare. Bland dessa två relativt unga enkla obearbetade stenar över godsägare till Ulvåsa (von Essen och Horn av Åminne). Mitt på norra sidan en hög ljus vård över folkviseinsamlaren, författaren och läraren Levin Christian Weide som haft stor betydelse för den folkliga kulturens fortlevnad i Östergötland.
Omgärdning
Hela kyrkogården omges av en kyrkogårdsmur som i västra halvan av anläggningen ligger i höjdliv med kyrkogården på insidan som en terrassmur, medan den i östra halvan är försedd med kraftigt sluttande grässlänt på insidan. Muren är byggd av mellan 3 –7 varv natursten, varav en del lätt bearbetade. Muren är i kallmur och enstaka kalksten ingår. Från huvudgrinden och ned till SV hörnet är dock muren helt och hållet byggd av staplad tillhuggen kalksten i 4–6 lager.
Västra muren: Mot väster är omgärdningen komplicerad och består av ett flertal moment.
A, en borttagen trädrad bildar gräns mot gårdstomten i väster.
B, därefter följer en gräsväg fram till trädgårdsavfallsdumpningsanläggningen i NV. C, därefter följer en brant grässlänt upp till kyrkogårdsmuren.
D, därefter en låg kyrkogårdsmur som bildar en platå på platsen.
E, på platån står en äldre trädkrans av vilken 3 ekar återstår.
F, en ca 1,75 m hög tujahäck bildar gräns mot själva gravområdet.
Norra muren: I norr bildar kyrkogårdsmuren gräns mot det parkliknande området. Innanför denna en ca 1,70 m hög tujahäck.
Östra muren: Mot öster bildar kyrkogårdsmuren gräns mot vägen till den gamla prästgården. Muren buktar kraftigt utåt för att ge plats åt kyrkans kor. Innanför muren finns en gles trädkrans av 1 björk och 2 ekar.
Södra muren: Mot söder består omgärdningen av kyrkogårdsmuren och innanför den en trädkrans av 5 ornäsbjörkar och en ek.
Ingångar
Över sluttningen längst i väster leder två trappor lagda av natursten från gräsvägen upp på platån väster om tujahäcken En vid trädgårdsavfallsanläggningen och en i SV. I N delen av den västra tuijahäcken och rakt mittemot den NÖ grinden finns en öppning i tujahäcken som leder till trädgårdsavfallsanläggningen.
Intill boden i NÖ hörnet finns en dubbelgrind av smidesjärn ornerad med spjälor och enklare korsornament. Grindstolparna bildas av 4 sammanfogade kalkstensplattor med ett platt tak, i ena fallet en kalkstensplatta och i det andra en gjuten cementplatta. Ingången består av gjutna trädgårdsplattor.
Huvudingången ligger i söder och har en dubbel gjutjärnsgrind. Grinden är ornerad med bågar och står mellan triangulära tvärställda grindstolpar av huggen kalksten. Kalkstensplattor bildar tröskel.
Vegetation
Runt kyrkogården finns en trädkrans med:
Väster: 3 ekar och en 1,5 m hög tujahäck.
Norr: En 1,75 m hög tujahäck
Öster: 1 björk och 2 ekar
Söder: 5 ornäsbjörkar och 1 ek.
Dessutom:
Söder om kyrkan finns ett system av grusgravar mellan kortklippta tujahäckar (ca 0,3- 0,4 m höga). Det består av tre dubbelrader och en enkelrad med gravar med gångar mellan. Inne i området finns 4 formklippta träd i anslutning till gravstenar, 2 tujor och 2 enar. Ö om Bielkekoret finns tre rader gravar separerade av två kortare N-S löpande häckar, från öst först en 0,6 m hög ölandstok och därefter en lika hög oxbärshäck. Den inre norra delen av kyrkogården består av N-S radsystem av gravar med häckar mellan. Från öst först en 0,6 m hög oxbärshäck, därefter en 0,4 m hög tujahäck, därefter en 0,6 m hög oxbärshäck, en 0,7 m hög aronia och slutligen en 0,6 m hög oxbärshäck återigen.
Inne i det inre norra kvarteret finns också en ståtlig ensamstående cypress. Enstaka gravvårdar omges av formklippta tujor. Innanför kyrkogårdsmuren i öster och kring minneslunden finns också ett system av 7 formklippta enar och 4 formklippta tujor.
Gångsystem
Ett system med en kringgående grusgång av naturgrus är inte konsekvent genomförd. Gången finns kring kyrkan i öster men ersätts av en gräsgång mellan koret och den NÖ grinden. Dessutom längs med den västra och norra ytterkanten av kyrkogården. I norr består dock gången av gjutna trädgårdsplattor. I söder är hela kyrkogården lagd med naturgrus. Mellan gravraderna är gångarna gräsbevuxna.
Gravvårdstyper
Söder om kyrkan finns ett system av grusgravar mellan låga tujahäckar. De äldsta stenarna visar att detta är anlagt ca 1900. De flesta stenar är dock utbytta. Enstaka stenramgravar med grusläggning och i två fall med smidesjärnstaket finns. En grav har haft låga granitstolpar med järnkedja mellan. Av denna återstår en sida. Längs med ytterkanterna står flera höga äldre vårdar, i några fall med kors ovanpå. Dessa kompletteras av ett flertal yngre vårdar. Inne i det södra kvarteret huvudsakligen yngre nya vårdar. Ett tiotal av de gamla linjegravstenarna finns dock kvar på ursprungsplats. Mellan koret och östra kyrkogårdsmuren har ett antal äldre kulturhistoriskt intressanta vårdar ställts upp som museivårdar (ca 1700–1900). Utanför tujahäcken i väster har alla borttagna linjegravstenar ställts upp i ordning. Nedanför dessa ligger en nyligen upptäckt 1700-talsten.
Minneslund
Minneslunden är anlagd intill kyrkogårdsmuren i öster, mitt mellan koret och den NV grinden. Den bildas av en rektangulär häck av prydnadsgran med gräsmatta innanför. I NÖ en enkel gråsten med ordet ”minneslund” inhugget. Kring denna en stenstättning av gatsten. Här står också ett smidesjärnskors med infästningsanordning för blombuketter. I gränsen mot öster står 3 låga formklippta enar.
Byggnader
Inne i kyrkomuren i NÖ ligger en bod. Denna är möjligen en äldre tioendebod, men är i så fall mycket kraftigt ombyggd. Bottenvåningen är murad och vitkalkad. Skador i NVvisar att murningen kan vara av gammalt (medeltida?) datum. Byggnaden har en halv övervåning av brunbetsad panel.
Taket täcks av enkupigt tegel. Vindskivor mm detaljer är i brunbetsat trä. Hängrännor i modern plåt. Dubbelport av ribbat trä, brunmålad (ca 1900?).
Ett trädgårdsskjul och en trädgårdsavfallsanläggning finns utanför tujahäcken i NV. Skjulet ligger i souterräng och har en murad nedervåning och en panelad, brunbetsad övervåning. Platt tak av plåt. Ca 1950 –70.
Övrigt
Mitt på norra sidan en hög ljus vård över folkviseinsamlaren, författaren och läraren Levin Christian Weide, som haft stor betydelse för den folkliga kulturens fortlevnad i Östergötland.
SÖ hörnet av kyrkogården förefaller ha varit platsen för en byggnadshytta. Vid gravgrävning här har en stor mängd byggavfall och kalkbruksrester påträffats liksom en borttagen fot till en medeltida dopfunt.
Möjligen kan kyrkogården ursprungligen varit betydligt större mot öster. I så fall har vägen till Ekebyborna gamla prästgård passerat över den. I gränsen till den nya parkeringen ligger ett stort upplägg sten som kan vara rester efter en borttagen äldre bogårdsmur. Detta skulle kunna förklara kyrkans assymetriska läge på kyrkogården. Allmänna linjen har varit belägen norr om kyrkan på den inre delen av kyrkogården. Ett 10-tal stenar från den tiden (de stenar som står är resta över människor med ännu kvarlevande släktingar) står kvar på ursprunglig plats. Övriga är flyttade till västra kyrkogårdsmuren och utställda som museistenar.
Armaturer av smide i äldre gatlyktmodell.
BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER
Yttre kvarteret Gravplats nr 1-48
Kvarteret omfattar gravplats nr 1-48 och utgörs av de gravplatser som ligger mellan den kringgående grusgången och kyrkgårdsmuren på alla sidor utom i SÖ där denna gång saknas.
Allmän karaktär
Karaktären ges huvudsakligen av enstaka monumentala vårdar och av det stora inslaget av vårdar från tidigt 1900-tal. Raden med ornäsbjörk i söder ger ett speciellt ljus.
Omgärdning
Hela kyrkogården omges av en kyrkogårdsmur som i västra halvan av anläggningen ligger i höjdliv med kyrkogården på insidan, medan den i östra halvan är försedd med kraftigt sluttande grässlänt på insidan. Muren är byggd av mellan 3–7 varv natursten, varav en del lätt bearbetade. Muren är i kallmur och enstaka kalksten ingår. Från huvudgrinden och ned till SV hörnet är dock muren helt och hållet byggd av staplat tillhuggen kalksten i 4–6 lager.
Västra muren: Mot väster är omgärdningen komplicerad och består av ett flertal moment.
A, en borttagen trädrad bildar gräns mot gårdstomten i väster.
B, därefter följer en gräsväg fram till trädgårdsavfallsdumpningsanläggningen i NV. C, därefter följer en brant grässlänt upp till kyrkogårdsmuren.
D, därefter en låg kyrkogårdsmur som bildar en platå på platsen.
E, på platån står en äldre trädkrans av vilken 3 ekar återstår.
F, en ca 1.75 m hög tujahäck bildar gräns mot själva gravområdet.
Norra muren: I norr bildar kyrkogårdsmuren gräns mot det parkliknande området. Innanför denna en ca 1,70 m hög tujahäck
Östra muren: Mot öster bildar kyrkogårdsmuren gräns mot vägen till den gamla prästgården. Muren buktar kraftigt utåt för att ge plats åt kyrkans kor. Innanför muren finns en gles trädkrans av 1 björk och 2 ekar.
Södra muren: Mot söder består omgärdningen av kyrkogårdsmuren och innanför den en trädkrans av 5 ornäsbjörkar och en ek.
Den kringgående grusgången skiljer kvarteret från inre södra och inre norra kvarteret. Den ersätts av grusplanen i söder och av plattgång på samma plats i norr. I öster av en gräsbeväxt gång.
Ingångar
Över sluttningen längst i väster leder två trappor lagda av natursten från gräsvägen upp på platån väster om tujahäcken En vid trädgårdsavfallsanläggningen och en i SV. I N delen av den västra tujahäcken och rakt mittemot den NÖ grinden finns en öppning i tujahäcken som leder till trädgårdsavfallsanläggningen.
Intill boden i NÖ hörnet finns en dubbelgrind av smidesjärn ornerad med spjälor och enklare korsornament. Grindstolparna bildas av 4 sammanfogade kalkstensplattor med ett platt tak, i ena fallet en kalkstensplatta och i det andra en gjuten cementplatta. Ingången består av gjutna trädgårdsplattor.
Huvudingången ligger i söder och har en dubbel gjutjärnsgrind. Grinden är ornerad med bågar och står mellan triangulära tvärställda grindstolpar av huggen kalksten. Kalkstensplattor bildar tröskel.
Vegetation
Runt kyrkogården finns en trädkrans med i:
Väster: 3 ekar och en 1,5 m hög tujahäck.
Norr: En 1,75 m hög tujahäck
Öster: 1 björk och 2 ekar
Söder: 5 ornäsbjörkar och 1 ek.
Gångsystem
Kvarteret omges med den kringgående grusgången som bildar gräns till de övriga kvarteren utom i SÖ-hörnet.
Gravvårdstyper
Längs med ornäsbjörkarna i söder har samtliga gravvårdar ersatts av nya låga vårdar utan särskilda kulturhistoriska värden (vårdar från 1957–1997). Mot tujahäcken i väster ett stort antal kulturhistoriskt intressanta vårdar. De flesta höga smala och resta över hemmansägare eller kyrkoherdar. Två gravar med klassisistiska pelare med granitkors ovanpå finns här liksom en bautastensgrav och en grav som haft granithörnstenar och en järnkedja (rester finns kvar in mot häcken). De flesta resta kring 1900. Enstaka yngre vårdar finns. Tidsinnehållet ligger mellan 1881 och 2002. Också i norr är de flesta vårdarna över välbärgade hemmansägare och av liknande utseende. 1 grav är en stenramsgrav med grusläggning och ett bevarat smidesjärnsstaket. Lokalhistoriskt intressanta är vården över Levin Christian Weide (folkvisesamlare), en riksdagsman och de enkal stenarna över godsägarfamiljen på Ulvåsa (Horn av Åminne och von Essen). Tidsintervallet ligger mellan 1880 och 2002. Stenar från tidigt 1900-tal dominerar. Vid grinden i NÖ finns en monumental stenramsgrav med grusbädd innehållande 5 stenar över hemmansägare som dött mellan 1934 och 1938. Ett smidesjärnsstaket finns kvar på alla sidor utom i väster.
Byggnader
Tiondebod i NÖ hörnet.
Övrigt
-
Inre Södra kvarteret Gravplats nr 49 - 93
Kvarteret omfattar gravplats nr 49-93 utgörs av de gravar som ligger dels i SÖ hörnet av kyrkogården, dels i det stora gruskvarteret framför kyrkan.
Allmän karaktär
Karaktären bildas av dels det speciella systemet av gravar mellan låga tujahäckar ute på grusplanen söder om kyrkan. Systemet består av 3 dubbla och 1 enkel rad med rektangulära gravplatser med gångar mellan varje del. Gravarna i SÖ hörnet har en mer blandad karaktär.
Omgärdning
Den västra delen av kvarteret är helt omgärdad av grusplanen söder om kyrkan. Den östra delen av kvarteret ligger inklämd mellan kyrkogårdsmuren i nordöst och kyrkan. Två av ekarna i trädkransen står på varsin sida av hörnet.
Ingångar
Huvudingången i söder ligger inom kvarteret. Den består av en dubbel gjutjärnsgrind. Grinden är ornerad med bågar och står mellan triangulära tvärställda grindstolpar av huggen kalksten. Kalkstensplattor bildar tröskel.
Vegetation
Söder om kyrkan finns ett system av grusgravar mellan kortklippta tujahäckar (ca 0,3- 0,4 m höga). Det består av tre dubbelrader och en enkelrad med gravar med gångar mellan. Inne i området finns 4 formklippta träd i anslutning till gravstenar, 2 tujor och 2 enar.
Det SÖ hörnet Ö om Bielkekoret innehåller tre rader gravar separerade av två kortare NS löpande häckar, från öster först en 0,6 m hög ölandstok och därefter en lika hög oxbärshäck.
Gångsystem
Delen S om kyrkan är helt omgiven av grusgångar. Dessutom löper tre N–S gångar genom kvarteret och separerar detta i tre delar. Den SÖ delen gränsar i V till huvudgrusgången och i N till grusgången som löper runt Bielkekoret och koret.
Gravvårdstyper
På västra delen finns enstaka bevarade stenar från ca 1900-1930. En av gravarna har en stenram bevarad (1940). I övrigt grusgravar innanför kort tujahäck. En linjegravsten hitflyttad (till sonens gravplats). Några gravar har formklippta buskar. I övrigt dominerar yngre breda gravvårdar. Flera platser är tomma.
På östra delen är gravvårdarna av ytterst blandat innehåll. Ett granitkors på hög sockel finns liksom ett par höga smala men moderna vårdar. Längst in mot kyrkogårdsmuren finns C J Johanssons monument med en hög smal sten och liggande särskilda stenar för alla de sex barnen.
Inre Norra kvarteret Gravplats nr 94-202
Kvarteret omfattar gravplats nr 94 -202 det ligger norr om kyrkan mellan denna och det yttre kvarteret.
Allmän karaktär
Kvarteret utgörs av den gamla allmänna linjen och bär delvis ännu karaktär av detta. 1965 förändrades kvarteret så att köpegravar började införas och linjestenarna efter hand togs bort. Dessa är nu till största delen uppställda på västra kyrkogårdsmuren. Förutom av ett fåtal bevarade linjegravstenar präglas kvarteret därför av yngre breda gravvårdar från 1960 tal och framåt.
Omgärdning
Kvarteret omgärdas av den kringgående grusgången och gången kring kyrkan.
Ingångar
Kvarteret ligger mitt på kyrkogården.
Vegetation
Den inre norra delen av kyrkogården består av N-S radsystem av gravar med häckar mellan. Från öst först en 06 m hög oxbärshäck, därefter en 0,4 m hög tujahäck, därefter en 0,6 m hög oxbärshäck, en 0,7 m hög aronia och slutligen en 0,6 m hög oxbärshäck. Inne i det inre norra kvarteret finns också en ståtlig ensamstående cypress.
Gångsystem
Kvarteret omgärdas av den kringgående grusgången och gången kring kyrkan.
Gravvårdstyper
Huvudsakligen yngre breda vårdar. 10 talet gravstenar från allmänna linjen kvarstår (stenar över dem som har levande släktingar). Några har namn tillagda i efterhand. Många tomma platser finns. Fyra småbarnsgravar varav en i form av en liten stubbe i marknivå (”Wille”) intill föräldrarnas gravsten.
Inventeringsår 2016
Kyrkogårdens historik
Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är hämtade från Lantmäteriets webbsida.
Det kan antas att kyrkogården gradvis växt fram kring den medeltida kyrkan på vanligt vis. Det är inte känt hur stor kyrkogården ursprungligen varit men kyrkans assymetriska läge på kyrkogården gör att man bör misstänka att den också ursprungligen sträckt sig långt längre mot öster. Troligen har vägen ned till Ekebyborna gamla prästgård passerat genom kyrkogården.
Av medeltida begravningar finns inte mycket kvar. Framför altaret inne i kyrkan finns i alla fall en medeltida gravsten bevarad. Den är lagd över en herr Arvid, vilken var kyrkoherde i socknen i början av 1400-talet. Möjligen kan den av kalksten lagda delen av kyrkogårdsmuren vara av lika gammalt datum.
Inga av de annars vanliga kalkstensgravvårdarna från 1600- talet finns bevarade i Ekebyborna. Minst två stycken har dock funnits och finns avritade (texterna ej avskrivna) i Wadsjö och Ambrosianis kyrkogårdskonstbok från 1918 (figur 259 och 262). Stenarna är av den sedvanliga typen med i ena fallet en ängel som breder ut sina vingar och i det andra med en ängel, ett tomglas och en dödskalle.
Från Broocmans och Widegrens beskrivningar (17- och 1800 tal) finns inte mycket information att hämta om kyrkogårdens utseende. På kyrkogården stod dock en fristående klockstapel av trä, vilken uppges vara nedbrunnen 1672, återuppbyggd och liksom klockorna bräckt under ringning 1751. Klockstapeln finns med i Widegrens berättelse från 1817 men saknas på Kocks illustration från 1881.
1965 genomfördes stora förändringar på kyrkogården. Det hela refererades i Motala Tidning ”Ekebyborna kyrkogård har omplanterats – På Ekebyborna kyrkogård har under hösten påbörjats ett omfattande omläggningsarbete.
- Sålunda har familjegravslinjerna mot söder och väster befriats från cypresshäckarna, vilka starkt skadats av torka och de stränga vintrarna. Större delen av plantorna hade helt dött ut. Genom beslut förra våren tillkallades ett par sakkunniga vilka genomförde en ny uppmätning av kyrkogården och gav griftevårdsnämnden nya exakta kartor över området. Tidigare har kyrkogården uppmätts och gravkartor utförts, nämligen 1927 av dåvarande trädgårdskonsulenten Bergström och 1953 av agronom Hj. Hede, Motala. Enligt den senaste kartan har nu häckarna borttagits, gravvårdarna flyttats i en rät linje, gravområdet planterats, fyllts ut med jord och besåtts med gräs. För arbetet har den nye kyrkogårdsvaktmästaren Bror Axelsson svarat, delvis med hjälp av
fastighetsägare Gunnar Villén, Fridhem.
-Nästa år skall gravlinjen mot norr och öster genomgå samma behandling. Efterhand är det meningen att de stora planerna söder och norr om kyrkan skall omändras och befrias från häckar. Mellan varje kvarter skall stenplattsstigar anläggas omväxlande med redan befintliga buskrader.
-På den största planen, den mot norr, där förr endast oköpta gravar funnits, har sedan några år familjegravar sålts och tillfälle beretts för anhöriga till bortgångna församlingsbor att lösa in gravområdet. Detta prickas in på gravkartan av
griftegårdsmästaren. Denna befattning har under de senaste 40 åren innehafts av kantor Eric Thollander, allt i enlighet med gammal tradition i Ekebyborna.
………………………..……..kyrkvärd Joel Petersson, Åsestad.”
1988 togs gravplatserna 45–48 bort och en minneslund anlades i dess ställe.
Inventeringsår 2016
FÖRSAMLING 1995 - EKEBYBORNA
BEFOLKNINGSTAL - 1805: 637, 1900: 910, 1995: 556
FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.
LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger en knapp mil öster om Motala högt i landskapet på en ås med vida utblickar ut över det fornlämningsrika landskapet söder om sjön Boren. Det kraftfullt byggda tornet är också väl synligt i landskapet. Kyrkan ligger vid ett vägskäl omgiven av agrar bebyggelse, två f.d. skolor varav en från början av 1800-talet, som nu är församlingshem (Birgittagården). Den gamla prästgården, Nässja, utgör en intressant kulturmiljö ute på en halvö i Boren intill Prästgårdsviken och är nu hembygdsgård. Miljön utgör en viktig del av riksintresseområdet runt Ulfåsa.
RASERAD KYRKA / RUIN -
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus med smalare rakslutet kor, sakristia och gravkor på långhusets norra respektive södra sida samt ett torn i väster. Byggnadshistorien är oklar. Av den äldsta romanska kyrkan, möjligen från 1100-talets andra hälft, återstår långhusets västra del och tornet. Dess östliga avslutning är inte säkert känd (jfr Cnattingius 1987). Kyrkan har, troligen i flera etapper, byggts om i öster. Det nuvarande koret tillkom i slutet av 1400-talet. Sakristian i norr är sannolikt uppförd under medeltiden (jfr Cnattingius 1987). Gravkoret för Hogenskild Bielke tillbyggdes i början av 1600-talet. I valvet under gravkoret ligger Carl Larsson Sparre och hans efterkommande begravda.
EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan har vitputsade fasader och stickbågiga fönster. Samtliga yttertak utgörs av sadeltak, tornet kröns av en konkav huv. År 1671 förstördes kyrkans tak, tornhuv, klockstapel m.m. av en brand i kyrkbyn, och först 1687 var skadorna åtgärdade. Den nya tornhuven byggdes av Mattias Schröder från Säby. Under 1700-talet förstorades fönstren vid flera tillfällen. Kyrkans ingång är belägen i väster genom tornets bottenvåning. I tornets andra våning finns två tunnvälvda rum, av vilket det norra traditionellt kallats Birgittas kammare. Kyrkorummet är täcks av murade ribbvalv, fyra i långhuset och ett i koret, sannolikt från 1400-talet. På norra väggen invid sakristidörren finns ett murat förvaringsutrymme, ett s.k. sakramentsskåp. Kyrkans försågs med figurativa kalkmålningar i flera etapper under medeltiden. Sakramentssskåpets brädfodring är målad av samme mästare som utfört kalkmålningarna i denna del av kyrkan, troligen omkring 1435. Valvbågen mellan långhus och kor har framställningar av dygder och laster från 1400-talets senare hälft, attribuerade till mäster Amund. Korvalvet, slutligen, utsmyckades med skapelseberättelsen och helgonbilder i början av 1500-talet. År 1828 genomfördes en omfattande renovering, då de medeltida målningarna överkalkades. Vidare tillkom de nuvarande bänkarna, läktarbröstningen samt predikstolen, som snidades av byggmästaren Abraham Nyström själv. Nyström hade "med järnskrapor" försökt "utplåna så mycket av frescomålningen som kunde avskrapas samt med hett vatten borttvätta resten". Kyrkan fick en del av sitt medeltida utseende åter vid en restaurering 1948-49 under arkitekten Erik Fants ledning. Interiören målades om och det som återstod av kalkmålningarna togs fram. Exteriören restaurerades 1964. Altartavlan, utförd av Per Hörberg, levererades 1804. Tavlans ram är tillverkad av Anders Malmström i Tjällmo, far till konstnären August Malmström. Orgeln tillverkad av Per Schiörlin är från 1808.
ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Kyrkan har en magnifik smidessmyckad trädörr från 1100-talets senare del.
Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.
EKEBYBORNA KYRKOGÅRD Kulturhistorisk kyrkogårdsinventering Ekebyborna församling Motala kommun Linköpings stift Östergötlands län.
Ekebyborna kyrka. Cnattingius, B: Ekebyborna kyrka. Linköpings stifts kyrkor. 2:a uppl. 1987.. ISBN: ?
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin