Motivering (skydd): KYRKOMILJÖN - Medelplana kyrka är högt belägen på Kinnekulles västsluttningen, omgiven av bland annat en före detta skola och före detta prästgård samt norr om kyrkogården av ett äldre bårhus. Tillsammans med de närbelägna godsen Hjälmsäter, Trolmen och Råbäck utgör kyrkan en kyrko - godsmiljö.
.KYRKOANLÄGGNINGEN - Den långsmala, sluttande kyrkogården omges av en jämn, kallmurad kalkstensmur och av en trädrad. Huvudingången i sydöst utgörs av en stiglucka, uppförd 1926 av oputsad kalksten och den nordöstra ingången av en annan stiglucka, som är spritpustad, försedd med en fattigbössa och möjligen har medeltida ursprung. Den tredje, östra ingången, utgörs av en smidesgrind mellan stenstolpar.
På kyrkogården finns flera grusgångar, men gravvårdarna är huvudsakligen placerade utmed murarna. Här finns många ovanliga 1800-talsvårdar över närboende adelssläkter, t ex en sten utformad som bokrulle, en tumba, ett stort antal stenkors, en sten krönt av en skulpterad urna och ett gravkor i empir, övervuxet av murgröna. Enstaka vårdar omges av järnstaket. Stenhuggare JP Johanssons sten är formad som en trästubbe. Många vårdar omges av grus och stenramar eller gjutjärnsstaket. 1922 anlades ytterligare kyrkogård på andra sidan landsvägen.
KULTURHISTORISK KARAKTÄRISTIK OCH BEDÖMNING - Kyrkan uppfördes under tidigt 1100-tal och sägs vara tillägnad Sankta Helena och Sankta Apolonia. En liten rest av medeltida murverk återstår i tornets nederdel och i mittdelen av västväggen. Nuvarande, betydligt större kyrka, uppfördes 1823, tänkt att betjäna såväl Medelplana som Västerplana socknar. Arkitekt var Carl-Gustav Blom-Carlsson. Den nord-sydligt orienterade kyrkan har rundbågiga fönsteröppningar, sidoställt torn mitt på västfasaden och fullbrett kor i norr. Fasaden består av oputsade, tuktade kalkstenar med finhuggna, röda kalkstensomfattningar och hörnkedjor. Vid FA Wahlströms ombyggnad 1902 - 1904 uppfördes det korutsprång som inrymmer sakristia, sydportalen upptogs och östportalen fick nuvarande vimpergartade utformning. Tornhuven utbyttes mot ett spetsigt torntak och troligen avlägsnades nu putsen. Kyrkans ursprungligen nyklassicistiska exteriör präglas efter ombyggnaden av det sena 1800-talets historiserande stilideal.
Från den äldre kyrkan är bevarat ett medeltida altare (nu sidoaltare), två liljestenar, Johan Aurellers d.ä. altartavla från ca 1660 samt ett antal epitafier och porträttgravstenar. Interiören präglas av 1902 års renovering. I denna ingår ett arkitektoniskt uppbyggt, ett flackt trätunnvalv, indelat i kassetter, huvudaltaret, altarringen, predikstolen i nyrenässans, läktaren, bänkinredningen och orgeln. Dopfunten av sandsten är tillverkad 1948 av Råbäcks stenhuggeri.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön - Medelplana kyrka ligger på medeltida kyrkplats.
- Kyrkan utgör, tillsammans med före detta prästgården, skolan och bårhuset en samlad kyrkomiljö. -Medeltida murverk utgör ett omistligt historiskt dokument.
- Kyrkans exteriör med starka historiserande inslag, tillkomna 1902.
-Interiörens och inredningens huvudsakliga prägel av 1902 års renovering
- Johan Aurellers d.ä. altartavla från ca 1660 samt bevarade epitafier och porträttgravstenar. -Kyrkans liljestenar och medeltida altare.
- Skiffertaket utgör ett regionalt särdrag.
-Kyrkogårdens stigluckor, trädrad, stenmur, smidesgrind och intressanta gravvårdar.
Inventeringsår (1999)
Text saknas för närvarande
Inventeringsår (2003)
MEDELPLANA KYRKA är nord - sydligt placerad på en äldre, långsmal kyrkogård. Öster om landsvägen ligger en nyare kyrkogård - se miljö. Den gamla kyrkogården, avsmalnande i söder, inramas på alla sidor av en jämn, kallmurad stenmur av kalksten. Innanför muren finns en trädrad.
Kyrkogårdens huvudentré i sydöst utgörs av en stiglucka av sandstenskvadrar med en rundbågig öppning. Taket utgörs av kalkstenshällar. Över rundbågen står "1926". I öppningen är en pargrind av rikt dekorerat smide. Grindens överstycken pryds av voluter. Närmast stigluckan är kyrkogårdsmuren utsvängd mot söder, så att två armar bildas. Varje arm avslutas ytterst av en lockhäll med stenklot. En stentrappa med fem steg leder från vägen upp till stigluckan. Från stigluckan leder en grusgång mot kyrkans sydport.
En annan, äldre stiglucka med rundbågig öppning, vetter mot nordöst. Stigluckan är murad och spritputsad med tak av kalkstenshällar. På stigluckans norra sida, öster om öppningen, hänger en fattigsparbössa. En grusgång leder mot kyrkans östport. Stigluckan har troligen medeltida ursprung.
En annan kyrkogårdsingång vetter mot vägen i öster och består av en dubbel, nyare smidesgrind. Grinden består av spjälor med svängda överstycken och är prydd av smidda ringar bland annat. Den är placerad mellan mycket kraftiga, fyrsidiga stenstolpar med lockhällar och stenklot. Från grinden leder en grusgång mot kyrkan.
Runt kyrkan leder en grusgång. Kyrkogården sluttar mot väster. Gravstenarna står huvudsakligen utmed murarna. På kyrkogården finns många ovanliga stenar från främst 1800-talets slut. Här finns t ex ett större antal stenkors från 1800-talet (bland annat över släkterna Hamilton och Sköldebrand), en sten utformad som bokrulle (över Anna Ulrika Silverschöld, 1866-1875), tre gravar med järnstaket, en tumba, en sten krönt av skulpterad urna (Henrietta Ramsay, död 1833), en sten utformad som naturtrogen stubbe (stenhuggare JP Johansson) . I söder står även ett gravkor i empir, nu övervuxen av murgröna. I koret vilar greve Nils Posse, död 1818, grevinnan Sara von Duben, död 1814 och friherrinnan Louise Posse, död 1841.
Inventeringsår 2001
Text saknas för närvarande
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin