Motivering (skydd): KULTURHISTORISK BEDÖMNING
Kyrkan och kyrkogården utgör tillsammans med den närliggande bebyggelsen, Berzeliusgården och den f d prästgården en samlad, ålderdomlig by- och kyrkomiljö med stora kulturhistoriska värden.
Kyrkogården
Den kulturhistoriska bedömningen kompletteras efter avslutad kyrkogårdsinventering.
Kyrkobyggnaden
Väversunda kyrka tillhör de kyrkor i västra Östergötlands medeltida centralbygd, som troligen uppfördes på initiativ av stormannasläkterna i området. Dessa kyrkor utgör ett nationellt kulturarv och att bevara kyrkobyggnaderna i sin nuvarande skepnad med den information de bär på är en viktig uppgift i arbetet med att förvalta de kulturhistoriska värdena.
Väversunda kyrkas medeltida konstruktion och karaktär är mycket välbevarad och utgör en särdeles god representant för den medeltida absidkyrkan. Kyrkans kalkstensmurar, valv och takstolar tillhör den medeltida byggnadsepoken och utgör en viktig kunskapskälla om medeltida byggnadsteknik. Kyrkans nuvarande planform med senare tillbyggd sakristia i norr, vapenhus i söder och torn i väster, som skall bära klockorna, utgör ett väldigt tydligt och pedagogiskt exempel på hur de små medeltida kyrkorna kontinuerligt tillbyggts för nya behov. Kyrkan har även bevarat flera speciellt intressanta medeltida byggnadsdetaljer, som ornerade remstycken, upphängning för klockor och en rikt utsmyckad järnsmidesdörr. Stora delar av murverket härstammar från kyrkans första byggnadsperiod på 1160-talet och utgör en viktig kunskapskälla om medeltida byggnadsteknik. Över valven finns bl a bevarade medeltida takstolar och kalkmålningar, vilka utgör ett mycket intressant och värdefullt forskningsmaterial. De tre olika periodernas kalkmålningar ger en god inblick i länets äldre kalkmålningstradition. Kyrkans interiör präglas också, trots ett flertal förändringar, av den medeltida byggnadsepoken med ett litet valvslaget kyrkorum. Tornöverbyggnaden i trä, som tillkom 1771, har bevarat en ålderdomlig prägel.
Sammanfattning
" Väversunda kyrka tillhör de kyrkor i västra Östergötlands medeltida centralbygd, som troligen uppfördes på initiativ av stormannasläkterna i området. Dessa kyrkor utgör ett nationellt kulturarv och att bevara kyrkobyggnaderna i sin nuvarande skepnad med den information de bär på är en viktig uppgift i arbetet med att förvalta de kulturhistoriska värdena.
" Kyrkans medeltida karaktär är mycket välbevarad exteriört med den ursprungliga kyrkan med långhus och smalare absidkor, samt tillbyggd sakristia och vapenhus och de branta spåntäckta takfallen. Det medeltida murverket och övriga medeltida byggnadsdetaljer, som t ex takstolen, de ornerade remstyckena, sydportalen och sakramentsskåpet, utgör synnerligen värdefulla historiska dokument. Det berömda romanska järnsmidet, signerat Asmund i runskrift, har ett mycket stort konsthistoriskt och antikvariskt värde.
" Väversunda kyrka är en av de få kvarvarande östgötska kyrkorna som kan uppvisa kalkmålningar från de tre skilda perioderna -1200-talet, 1400-talet och 1600-talet. De ger en intressant inblick i länets äldre kalkmålningstradition.
Inventeringsår (1997)
Byggnadsdel (1997): Absid - Öster, Kor - Smalare, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Torn - Väster, Vapenhus - Söder
Inventeringsår (2005)
Exteriör beskrivning
Väversunda kyrka består av ett rektangulärt långhus med ett smalare kor med absid, sakristia i norr, vapenhus i söder samt ett torn i väster. Kyrkan är uppförd av kalksten och marksten. Fasaderna är överdragna med en tunn rosabeige puts. Långhus, kor och absid har en skråkantad kalkstenssockel, medan sakristia, vapenhus och torn saknar sockel. Tornet är tillbyggt vid långhusets västra gavel, vilket tydligt framgår genom en skarv mellan murpartierna. Tornet är uppfört av sten till långhusets höjd och däröver en träöverbyggnad med vitmålad locklistpanel och svarta luckor. På den södra sidan finns en markering i putsen av en större och lägre placerad öppning. Samtliga tak är spåntäckta. Fönsteröppningarna är rundbågiga med grönlaserad träkarm och blyspröjsade bågar. Solbänkarna är utav kalksten. På norra sidan finns en bevarad medeltida fönsteröppning. Vid det södra korfönstret finns en överliggare av trä. Sakristian har även en markering i putsen på östra sidan, som kan vara efter en medeltida fönsteröppning. På den norra gaveln finns en rund blindering. Långhus, kor och absid har bevarade ornerade remstycken som är rödfärgade. Huvudingången är via vapenhuset i söder. Den stickbågiga dörröppningen är förskjuten mot väster och karmen och dörrbladets diagonalställda profilerade panel tillkom vid renoveringen 1947.
Interiör beskrivning
Långhuset är rektangulärt och tornets bottenvåning utgör en förlängning av kyrkorummet mot väster. Golvet i mitt- och sidogång är lagt med äldre kalksten med ilagda gravhällar. Golvet i bänkkvarteren ligger ett steg högre och består av ett lackat trägolv av smala brädor, som tillkom 1947. Väggarna är putsade och har ett sparsamt kalkmåleri. Långhuset består av två travéer med kryssvalv, som är bemålade. Bänkinredningen är sluten i tre kvarter och ansluter i söder och norr till ytterväggarna. Luckorna har renässansbeslag och blomstermålningar i gult, rött och grönt, skärmarna är kraftigt marmorerade. Sittbänkarna är ådrade i mörkt brunt. Predikstolen är placerad på södra väggen och är nytillverkad 1947 med skulpturer från en äldre predikstol från 1689. Nummertavlan är samtida med predikstolen. På norra sidan är dopfunten av kalksten med medeltida cuppa placerad. Samtliga fönster har gråmålade innanfönster med en tunn profilerad spröjsning, som tillkom vid renoveringen 1947.
Koret och absiden ligger ett steg högre än långhuset och golvet är belagt med äldre kalkstensplattor och gravhällar. Väggarna är putsade med ett rikt kalkmåleri liksom tunnvalvet. Centralt i tunnvalvets måleri finns texten; SOLI DEO GLORIA ANNO 1686 samt ett monogram som kan utläsas E R A. På korets norra vägg finns ett medeltida sakramentsskåp med bevarat dekorativt järngaller. Altaret är nymurat 1947 och försett med en nytillverkad kalkstensskiva. På triumfbågens norra sida finns ett inmurat epitafium av kalksten från omkring 1700. På norra väggen finns en äldre trädörr till sakristian av breda ekplank med enkla smidesbeslag.
Sakristian är liten med kalkstensgolv, vitputsade väggar och tunnvalv. På norra sidan finns ett fönster. Skåpsinredningen är ritad av Erik Fant 1947.
Vapenhuset är beläget i söder och har ett kalkstensgolv från 1947. Väggarna är vitputsade och taket är plant med avlutade profilerade brädor av samma typ som återfinns i tornets bottenvåning. Dörröppningen mellan vapenhuset och långhuset utgörs av den ursprungliga rundbågiga sydportalen med omfattning av kalksten. Trädörren är rikt försedd med medeltida dekorativt smide och en runinskrift med smedens namn, Asmund. "asmuntær gæthi tRr thasar - Asmund gjorde denna dörr." Järnsmidet härrör troligen från kyrkans byggnadstid, men har flyttats över på en senare tillkommen bräddörr. I vapenhuset förvaras fragment av tidigmedeltida gravhällar samt ornerade takfotsbrädor.
Tornets bottenvåning är en integrerad del av långhuset genom en vid rundbågig öppning. Golvet och bänkinredningen är en direkt fortsättning från långhuset. Väggarna är vitputsade och taket består av ett avlutat plant trätak med profilerade brädor av samma typ som i vapenhuset. I väster finns en liten orgelläktare eller podium uppbyggt. Barriären utgörs av en fortsättning av bänkkvarterens luckor och gavlar. Läktarens golv är av samma typ som bänkkvarteren. Orgeln är byggd 1892 av Samuel Molander och fasaden är ritad av arkitekt Folke Zetterwall. Den nuvarande färgsättningen i kraftigt gult, blått och rött tillkom 1984.
I väster finns en mellanvägg från 1947 av trä med trappan till tornets övre våning. I tornets trävåning är långhusets västra gavel synlig med kalkstensmurverk och ornerade väderbitna vindskivor. Kyrkan har två klockor.
Fasadkulör (2005): Beige
Inventeringsår 1997
Historiken kompletterad vid inventeringen 2005:
KYRKOBYGGNADEN
Vid gravgrävning på Väversunda kyrkogård har vid flera tillfällen påträffats fragment av tidigkristna gravmonument, s k eskilstunakistor, vilket kan indikera att en träkyrka existerat här redan under 1000-talet. Den nuvarande kyrkan har genom dendrokronologisk provtagning daterats till 1160-talet. Den uppfördes av kalksten med ett rektangulärt långhus med ett smalare kor med absid. Kyrkan har bevarat mycket av sin ursprungliga karaktär med flera speciellt intressanta byggnadsdetaljer. Både över långhus och kor står de ursprungliga takstolarna kvar. Remstyckena, d v s de bjälkar i murkrönet som bär takstolen, har en utvändigt ristad och delvis målad dekor av både vikingatida och romansk karaktär. År 1900 önskade Kungl Vitterhets, Historie och Antiqvitets Akademien att få "uttaga dessa mer eller mindre murkna stockar och ersätta dem med friskt timmer." Det var naturligtvis för att bevara dem för eftervärlden på en mer skyddad plats, men de fick dock sitta kvar i muren. Kyrkan försågs redan under tidig medeltid med kalkmålningar. Rester av de romanska målningarna finns på korvinden och i absiden. Takstolarna har ursprungligen varit synliga i kyrkorummet och det finns spår i takkonstruktionen efter upphängningsanordningen för en klocka i långhuset. Taket försågs sannolikt på 1200-talet med ett brädtak spikat under takbjälkarna och de nuvarande valven tillkom på 1400-talet. I sydportalen finns en rikt järnbeslagen trädörr med en runinskrift med smedens namn, Asmund. I korets norra mur finns ett sakramentsskåp med ett medeltida smidesgaller.
Den ursprungliga kärnkyrkan med långhus och smalare absidkor har bevarats intakt. Den har under senare delen av medeltiden försetts med en sakristia i norr. I samband med att konservator Sten Peterson tog fram kalkmålningar på 1980-talet dokumenterade han även vissa tidigare förändringar i byggnaden. Han konstaterade att sakristians tunnvalv är ursprungligt, vilket skulle kunna tyda på att byggnadstiden kan vara samtida med valvslagningen i koret. Han menar även att tornets murade bottenvåning, vars bruk och originalputs har samma karaktär som sakristian, bör ha tillkommit under medeltiden och eventuellt haft funktion som tiondebod. Enligt muntliga uppgifter av antikvarie Jan Eriksson i Linköping, tolkar han dock att tillbyggnaden bör ha tillkommit under 1700-talet. En liknande tillbyggnad av okänd ålder finns vid Järstad kyrka. Tornets träöverbyggnad har haft olika utförande. Kyrkans utseende på 1670-talet är känt bl a genom avbildningar av Elias Brenner. Brenner var konstnär och vandrade genom Östergötland och tecknade av kyrkor på uppdrag av det nyinrättade Antiqvitetskollegium. Teckningen visar att kyrkan vid det tillfället hade ett tillbyggt torn, vars överbyggnad åtminstone var av trä. Under tornets södra fönster finns idag en lagning i muren, som eventuellt kan vara en tidigare dörröppning.
Under senare delen av medeltiden valvslogs kyrkan. Den hade, som tidigare nämnts, dessförinnan med största sannolikt haft ett plant innertak. På tornvinden finns målade brädor som eventuellt kan vara delar till ett tak, men som det saknas uppgifter om var och hur de har påträffats. Valven försågs under 1400-talet med kalkmålningar.
Under 1600-talet byggdes ett vapenhus i söder och kyrkans fasader putsades i en rosa ton. Interiören försågs bl a med ett nytt dekorativt kalkmåleri i långhus och kor 1686, enligt en datering i korets tunnvalv. Inredningen förnyades med ny predikstol och altartavla samt dopfunt. Den senare är sannolikt tillverkad i Mikaels Hackes verkstad i Skänninge. I slutet av 1700-talet skedde nästa större förändring. Ett flertal källor uppger att hela torntillbyggnaden i väster tillkom 1771, medan konservator Sten Peterson anser att den murade delen har ett medeltida ursprung. På 1770-talet var klockstapeln i så dålig kondition att det beslutades att flytta in klockorna i en tornbyggnad. Träöverbyggnaden uppges vara utförd av en byggmästare vid namn Bengt Björkman. Samtidigt inlemmades tornets bottenvåning i kyrkorummet och ny bänkinredning och orgel samt orgelläktare tillkom. Under slutet av 1700-talet förstorades även fönsteröppningarna.
Under 1800-talet skedde inga större förändringar. Inredningen förnyades dock delvis och kyrkorummet färgsattes i vitt och guld, en för tiden typiskt färgsättning. Orgeln tillkom 1892 och var också ursprungligen målad i vitt och guld. Fasaden i nygotik är ritad av arkitekt Folke Zettervall.
På 1930-talet bekymrade sig församlingen bl a om sprickbildningar i absiden. Det resulterade så småningom i ett restaureringsprogram upprättat av arkitekt Erik Fant. Kyrkan präglas fortfarande i stor utsträckning av den renoveringen. Riksantikvarieämbetet ansåg att en restaurering var motiverad "genom önskvärdheten av att låta detta ytterst värdefulla kulturminnesmärke framträda i ett värdigare skick än det för närvarande gör." Före ombyggnaden, som utfördes 1947, var orgelläktaren placerad på traditionellt vis vid västra väggen. I Fants beskrivning från 1939 nämner han; "Under läktaren är en inbyggd herrskapsbänk med skjutluckor för öppningarna belägen." Denna borttogs i samband med att orgelläktaren ersattes av det nuvarande podiet och en ny trappa till tornet tillkom. Bänkinredningen, som sannolikt i alla fall delvis härstammade från slutet av 1700-talet, moderniserades och luckorna med äldre beslag återanvändes. Den äldre färgsättningen på bl a luckorna framtogs. Bänkkvarterens golv och även mittgångens trägolv var lagt över ett äldre kalkstensgolv. Det äldre golvet fick ligga kvar under det nya trägolvet i bänkkvarteren, medan de övriga kalkstensgolven omlades och gravhällar från vapenhusets golv flyttades in i såväl långhus som kor. Erik Fant ritade även en ny predikstol, då han ansåg att predikstolen från 1800-talet inte passade in i kyrkorummet. "Nuv. alltför stora och klumpiga predikstol, vilken saknar konstnärligt eller kulturhistoriskt värde, och som ej är avpassad till det äldre ljudtaket, nedtages och magasineras på tornvinden." När predikstolen monterades ner påträffades delar till en medeltida dopfuntscuppa, som hade fungerat som fundament.
I mitten av 1980-talet utfördes en genomgripande konservering av kalkmåleriet. Det finns rester efter tre olika perioders kalkmålningar, som i olika etapper överkalkats, framtagits och rekonstruerats. De tidigaste kalkmålningarna är utförda strax efter kyrkans uppförande. De finns bevarade på korets murar över valven samt i absiden, där de dock vid flera tillfällen övermålats. I samband med att kyrkan valvslogs på 1400-talet utfördes nya kalkmålningar. Av dessa finns endast sporadiska fragment. Enligt en datering i korets tunnvalv utfördes de nu framtagna målningarna i koret och långhuset 1686. I samband med konserveringsarbetena utfördes även dendrokronologiska undersökningar och något senare även uppmätningar av kyrkans ursprungliga takstolskonstruktion.
År 1100-1199 Specifika inventarier - dopfunt
Dopfunt av kalksten.
År 1160 Dendrokronologisk undersökning
År 1160-1169 Nybyggnad
Långhus och kor
År 1200-1299 Arkitekturbunden utsmyckning - kalkmålning
Kalkmålningar, bevarade i absiden och på korets murar över valven.
År 1350-1499 Arkitekturbunden utsmyckning - kalkmålning
Valven dekorerades med kalkmålningar.
År 1550-1649 Arkitekturbunden utsmyckning - kalkmålning
Kalkmålningarna överkalkades med vit färg.
År 1600-1699 Fast inredning - bänkinredning
Bänkar.
År 1660 Specifika inventarier - dopfunt
Dopfunt.
År 1664 Underhåll - exteriör
Taket över koret och klockstapeln täcktes om med spån.
År 1681 Specifika inventarier - altartavla
Altartavla, tillverkad av Johan Werner, Gränna. Endast delar återstår.
Konstnär: Johan Werner d ä
År 1686 Arkitekturbunden utsmyckning - kalkmålning
Dekorativt kalkmåleri i långhus och kor, datering i korets tunnvalv.
År 1689 Fast inredning - predikstol
Predikstol, tillverkad av Johan Werner, Gränna, ersattes av en ny på 1800-talet, som i sin tur ersattes av en ny 1947 med återanvändig av 1600-tals skulpturer.
Konstnär - Bildhuggare: Johan Werner, d.y.
År 1704 Specifika inventarier - kyrkklocka
Storklockan omgöts.
År 1771 Arkitekturbunden utsmyckning - kalkmålning
Kyrkans interiör vitkalkades.
År 1772 Fast inredning - bänkinredning
Bänkinredning och läktare.
År 1772 Fast inredning - läktare
Bänkinredning och läktare.
År 1784 Fast inredning - orgel
Orgel, ersattes av en ny 1892.
År 1794 Fast inredning - altarring
Altarring.
År 1800-1899 Fast inredning - altarring
Altarring, predikstol, nummertavla.
År 1800-1899 Fast inredning - predikstol
Altarring, predikstol, nummertavla.
År 1803 Specifika inventarier - kyrkklocka
Lillklockan omgöts.
År 1859 Arkitekturbunden utsmyckning - kalkmålning
De romanska målningarna i absiden överkalkades.
År 1875-1899 Teknisk installation - värme
Kamin vid långhusets nordvästra hörn.
År 1892 Fast inredning - orgel
Orgeln från 1784 ersattes av en ny, byggd av Samuel Molander.
År 1903 Arkitekturbunden utsmyckning - kalkmålning
De medeltida kalkmålningarna i absiden framtogs, rekonstruerades och kompletterades av C W Pettersson.
Konservator: Carl Wilhelm Pettersson
År 1916 Fast inredning - orgel
Orgeln renoverades av orgelbyggaren Oscar Ericsson, Göteborg.
Orgelbyggare: Oscar Ericsson
År 1923 Underhåll - exteriör
Förslag till omläggning av spåntaket på södra sidan.
År 1930-1939 Arkitekturbunden utsmyckning - kalkmålning
1600-talsmålningarna i korvalvet framtogs och rekonstruerades och de romanska målningarna i absiden restaurerades.
År 1932 Underhåll - interiör
Omkalkning av väggar och valv, vapenhusets ytterdörr målades i ekådring.
År 1935 Underhåll - exteriör
Omläggning av spånen på kyrkans norra takfall. Ornerade brädor påträffades, vilka nu är placerade i vapenhuset.
År 1939 Konservatorsarbeten
Det medeltida gallret till sakramentsskåpet konserverades på Statens Historiska museum.
År 1940 Ritning godkänd / bygglov
Ritning till restaurering. Arkitekt Erik Fant.
Arkitekt: Erik Fant
År 1947 Teknisk installation - värme
Elektrisk uppvärmning och belysning.
År 1947 Teknisk installation - el
Eektrisk uppvärmning och belysning.
År 1947 Konservatorsarbeten
De överkalkade 1600-talsmålningarna i långhuset togs fram, 1600-talsmålningarna i koret rengjordes och de romanska målningarna i absiden befriades från senare övermålningar och kompletterades i viss mån. Det tidigare vitmålade trätaket i tornets bottenvåning avlutades. Konservator Bertil Bengtsson.
Konservator: Bertil Bengtsson
År 1947 Fast inredning - predikstol
Predikstol, arkitekt Erik Fant, Stockholm.
Arkitekt: Erik Fant
År 1984-1985 Fast inredning - orgel
Orgeln renoverades av orgelbyggare Henrik Lind, Linköping efter förslag av orgelbyggare Reinhard Kohlus, Vadstena.
Orgelbyggare: Henrik Lind
Orgelbyggare: Reinard Kohlus
År 1984-1985 Konservatorsarbeten
Kalkmålningarna i absid och kor konserverades. Konservator Sten Peterson.
Konservator: Sten Peterson
År 1985-1989 Dendrokronologisk undersökning
Dendrokronologisk undersökning som daterat kyrkan till 1160-tal, Thomas Bartholin, Jan Eriksson, Östergötlands länsmuseum.
År 1986 Underhåll - exteriör
Murarna rengjordes från lösa kalkrester, omputsning med Ehrnströms hydrauliska kalkbruk, tunn slamning och avfärgning i en varm beige ton. I samband med arbetena togs puts- och färgprover. Nytt spåntak och fönsterbågarna renoverades med nya blyspröjsar. Konservator Sten Peterson.
Konservator: Sten Peterson
År 1997 Konservatorsarbeten
Konservering av den järnbeslagna dörren i sydportalen. Konservatorer, ÖLM.
VÄVERSUNDA KYRKOGÅRD Kulturhistorisk kyrkogårdsinventering Väversunda församling Vadstena kommun Linköpings stift Östergötlands län 2002.
Beskrivning över Väversunda kyrka. 1979. .
Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), Riksantikvarieämbetet
Bebyggelseregistret - kulturhistorisk bebyggelseinformation, Riksantikvarieämbetet;
Bonnier, Ann Catherine, Kyrkorna i Dals härad. Ingår i Kyrka i bruk. Meddelande från
Östergötlands länsmuseum 1996.
Lundberg, Erik, Östergötlands romanska landskyrkor. Ingår i Meddelande från Östergötlands
fornminnes- och museiförening 1927-28.
Ridderstad, Anton, Historiskt, Geografiskt och Statistiskt lexikon öfver Östergötland, A-N,
Norrköping 1877.
Sveriges Bebyggelse, Östergötlands län, del V, Uddevalla 1948.
Ullén, Marian, Östergötlands medeltida dopfuntar, Riksantikvarieämbetet 2003.
Östergötland, landskapets kyrkor. Red. Ingrid Sjöström och Marian Ullén.
Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria.
Riksantikvarieämbetet 2004.
Östergötlands läns kalender 1872.
Östergötlands länsmuseums arkiv
.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin