Motivering (skydd): Kulturhistorisk bedömning
Kyrkogårdens trädkrans består av regelbundet planterade lindar som bildar en naturlig inramning gentemot det flacka odlingslandskapet som omger kyrkogården. Den skapar ett karaktärsfullt intryck och den är ett bra exempel på en enhetlig och fullkomlig trädkrans. Den bidrar också till att skapa en rumskänsla för kyrkogårdsbesökaren och har ett mycket högt kulturhistoriskt värde. De befintliga rygghäckarna bör bevaras då de skapar struktur åt kyrkogårdens östra del. Enskilda gravvårdar har ett högt eller ett mycket högt kulturhistoriskt värde, i synnerhet kalkstensvårdarna från 1600-talet och det relativt rika beståndet med grusgravar. Kyrkogårdsmuren är av vikt för att bibehålla kyrkogårdens karaktär, ett ytterligare värde har den södra muren som härstammar från 1600-talet och genom sitt läge vid parkeringen bidrar till en historisk förankring för besökaren. Grindstolpar och pargrinden utgör ett högt kulturhistoriskt värde. Kyrkogårdens struktur bör lyftas fram då kvartersindelningen tydliggörs av de bevarade grusgångarna.
BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER
Kvarter A Gravplats nr ÖLM 2 – ÖLM 30
Kulturhistorisk bedömning
Mycket höga kulturhistoriska värden utgör gravvårdarna i kvarter A.
Kvarter B Gravplats nr 1-94
Kulturhistorisk bedömning
Högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde hos enskilda gravvårdar.
Kvarter C Gravplats nr 1-254
Kulturhistorisk bedömning
Högt kulturhistoriskt värde hos enskilda vårdar. Rygghäckarna ger kvarteret struktur.
Inventeringsår (1997)
Byggnadsdel (1997): Kor - Fullbrett, Kor - Rakt, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Torn - Väster, Torn - Västtorn
Inventeringsår (2004)
Exteriör beskrivning
Kyrkan ligger i väst-östlig riktning och har ett rektangulärt långhus med rakslutet korparti, sakristia i norr samt torn i väster, som är något förskjutet åt söder. Kyrkan är uppförd av kalksten med inslag av tegel och gråsten. Fasaderna är slätputsade och avfärgade i vitt. I putsen finns sedan omputsningen 1991 ristningar som markerar äldre öppningar i murverket. På södra fasaden återfinns en rundbågig sydportal, samt strax öster där om en högt placerad rundbågig fönsteröppning, vidare markeras tillbyggnaden mellan långhus och kor samt korportalen. På den norra sidan finns en liten fönsteröppning med en romansk kalkstensomfattning. Nordmuren har en avtrappning ca tre meter över marken, som är täckt av blyplåt. Den härrör sannolikt från 1703 då nordmuren höjdes. Sockeln består av skråhuggen kalksten, av olika ålder och utförande. Sakristian saknar sockel. Långhus och kor täcks av sadeltak, som är valmat åt öster och sakristians sadeltak är valmat mot norr. Samtliga är belagda med skiffer. Tornhuven, som består av en kvadratisk lanternin med svartmålade tornluckor med sexsidig överbyggnad täcks av svartmålad galvaniserad plåt. Stuprör och rännor är av förbehandlad plåt. Fönsteröppningarna är spetsbågiga med fönsterbågar av trä med gröntonade antikglas i blyspröjs. Solbänkar av kalksten. Tornet har en liten rundbågig öppning åt söder och en spetsbågig åt norr. Huvudingången är via tornet i väster. En ingång finns även på sakristians östra sida. Västportalen är försedd med svartmålade dubbeldörrar med diagonalställd panel samt överljusfönster. Som trappsteg ligger en räfflad kalkstenshäll. Sakristians enkeldörr har samma utformning som västingången. Mellan tornet och långhuset på den norra sidan finns en liten tillbyggnad med vita putsade fasader samt pulpettak, täckt med skiffer. Ingång från norr med äldre svartmålade dubbeldörrar med liggande panel. Mot väster finns ett litet fönster. På korets östra gavel är två gravhällar inmurade över Bengt Persson Swahn, d. 1684 och hans hustru samt över Captenlöjtnant Håkan Swahn.
Interiör beskrivning
Salkyrka med enskeppigt rektangulärt långhus. Långhuset har kalkstensgolv i mittgången. Bänkkvarterens golv ligger högre än mittgången och består av trägolv. Väggarna är putsade och avfärgade i gulvit ton. Taket består av kassetter med avlutad ram och fyllningar med rödmålade skivor. Till vapenhuset leder gråmålade dubbeldörrar. Fönstren är försedda med vitgråmålade innanfönster som är skruvade på ytterbågen. Bänkarna är öppna och indelade i två kvarter och ansluter mot yttervägg i norr och söder. Gavlarnas ramverk är trärent, medan speglarna är målade i en svart stenimitationsliknande målning. Tillhörande svarvade ljushållare. Predikstolen med tillhörande trappa och ljudtak är placerad på norra väggen. Den är tillverkad 1677 av ek med svarta och vita iläggningar och dekorationer. Under orgelläktaren i väster finns en liten underbyggnad i norr av plywoodskivor, där orgelbälgen inryms. På södra sidan löper trappan till läktaren med ett litet inbyggt förråd under trappan. Läktarbarriären är målad i enkel brun träimitation med ljusare ornament i mittfältet. Den bärs upp av kvadratiska pelare med kraftiga konsoler. Läktargolvet består av ett äldre obehandlat trägolv. Orgelfasaden är tillverkad på 1860-talet efter ritningar av arkitekt Ludvig Hawerman och har samma bruna målningsbehandling som läktarbarriären samt med sparsam förgyllning. Fasaden ansluter till läktarbarriären och det är inte möjligt att passera framför orgeln. Spelbordet är placerat på norra sidan.
Koret ligger ett trappsteg högre än mittgången, men på samma nivå som bänkkvarteren. Golvet består av kalkstenplattor som är lagda i ett diagonalmönster. Väggar, tak och fönster har samma utformning som långhuset. I söder och norr finns korbänkar, som tillkom vid renoveringen 1948. Till sakristian leder en dörr av nitade järnplåtar. Altaret är inklätt med träskivor samt täckt av en äldre kalkstensskiva. Altaruppsatsen tillkom 1743 och är tillverkad av Bengt Wedulin i Hjo. Altarringen, som är rund, är av omålat trä med ljusare dekorationer och är sannolikt nytillverkad av Erik Lundberg 1948. I koret finns två dopfuntar. Den äldsta härrör från 1100-talet och har endast cuppan av kalksten bevarad. Den har en mycket speciell ornamentik, vilken sannolikt kan knytas till någon av de engelska stenmästare som var verksamma vid Linköpings domkyrka. Dopfunten är kompletterad med nya delar 1948. Den andra, som är av röd kalksten, är försedd med årtalet ANNO 1663 och tillhör en grupp dopfuntar som tillverkades i Östergötland under 1600-talets andra hälft. En nummertavla hänger på den östra korväggens södra sida. Den är rektangulär med empirekaraktär med nummerlåda med samma typ av dekor som återfinns på läktarbarriären.
Sakristian har ett obehandlat trägolv av smala brädor. Väggarna har samma gulvitfärgade puts som långhuset. Den norra väggen är inklädd med gråmålade skåp. Taket består av breda, avlutade brädor. På östra och västra sidan finns fönsteröppningar med gråmålade innanfönster. På östra sidan finns även en ingång med ett lite vindfång med en gråmålad enkeldörr av samma typ som dörren mellan vapenhus och långhus. På väggen mot koret, öster om dörren, finns en liten nisch i muren med äldre smidda gångjärnsuttag samt en senare tillverkad lucka av järnplåtar. Dörren mellan koret och sakristian är försedd med järnplåtar.
Vapenhuset har ett golv av kalksten med ilagda gravhällar. Vitputsade väggar som övergår i takets tunnvalv. Mot långhuset finns en grå dubbeldörr och västportalens ytterdörrar är gråmålade på insidan.
Tornets första våning når man via en dörr från orgelläktaren. Den ligger tre trappsteg högre än läktargolvet. Golvet består av ett äldre obehandlat trägolv, kalkstensväggar, mot öster finns delar av ett raserat tegeltunnvalv. I den norra muren finns ett igenmurat parti med ett litet träfönster. På de övre våningarna har kalkstensmurverket utdragna fogar, spår av äldre bjälklag samt i andra våningens södra mur finns en liten rundbågig fönsteröppning.
Fasadkulör (2004): Vit
Inventeringsår 1997
Historik kompletterad vid inventeringen 2004:
KYRKOBYGGNADEN
Strå kyrka uppfördes av kalksten under 1100-talet med ett rektangulärt långhus, smalare kor med absid och sannolikt västtorn. Kyrkan är känd bl a genom avbildningar av Elias Brenner på 1670-talet. Brenner var konstnär och vandrade genom Östergötland och tecknade av kyrkor på uppdrag av det nyinrättade Antiqvitetskollegium. Teckningen visar att kyrkan vid det tillfället även hade ett tillbyggt vapenhus på södra sidan och att tornet hade en pyramidformad stenhuv. Ann Catherine Bonnier vid Sveriges kyrkor har forskat kring kyrkorna i Dals härad och har tolkat det som att tornet är byggt senare än långhuset. Vilket, menar hon, framgår av att tornet är byggt ovanpå långhusets västgavel. Vid den omfattande exteriöra renovering som genomfördes 1991 utfördes även en murverksdokumentation. Arbetet med efterföljande rapport utfördes av antikvarie Göran Tagesson vid Östergötlands länsmuseum. Hans tolkning, som grundar sig på iakttagelserna vid murverksdokumentationen, är att tornet och långhuset är samtida. Långhusets och tornets murar ligger i förband med varandra och mur- och putsbehandling överensstämmer. Arkitekten, konsthistorikern, museimannen och den blivande riksantikvarien Sigurd Curman besökte kyrkan 1911. Han skriver därefter i ett inspektionsprotokoll att tornet har haft en utvändig ingång till första våningen från norra sidan; "Denna öppning förde rätt ut i luften och en yttre trätrappa förde på senare tider dit upp. Det var således en af dessa för vissa äldre tornbyggnader karakteristiska anordningar, hvilka sammanhänga med Tornens egenskap af försvarsverk." Fler detaljer i murverket från den äldsta perioden framkom vid murverksdokumentationen 1991, som t ex sydportalen, ett romanskt fönster i södra muren samt ett fönster i tornets södra mur. En sakristia hade sannolikt tillbyggts under senmedeltiden eller eventuellt på 1600-talet, men ersattes 1703 av en ny.
Vid murverksdokumentationen 1991 konstaterades att kyrkan hade utvidgats åt norr på 1640-50-talen och ett äldre romanskt fönster flyttats till den nya nordväggen. År 1703 revs det gamla koret och absiden och det nuvarande rakslutna koret tillbyggdes. Samtidigt höjdes den norra muren och taket borde då ha erhållit sin nuvarande utformning. Kyrkans fasader avfärgades med en tunn rosa kalkputs. Tornets överbyggnad fick sin nuvarande utformning vid en ombyggnad 1771 av byggmästare Mårten Beurling.
I samband med ombyggnaderna vid mitten av 1600-talet försågs kyrkan med ny fast inredning och inventarier. En ny dopfunt av kalksten införskaffades år 1663. Den är sannolikt utförd i Michael Hackes verkstad i Skänninge eller i Vadstena, där man tog upp och kopierade hans modeller och motiv. Några år senare tillkom predikstolen, som är ett ovanligt arbete i ek med svarta iläggningar. En liknade predikstol finns i Vreta klosterkyrka och arkitekt Erik Fant uppger i sina restaureringshandlingar 1926 att den är tillverkad av Lars Gabrielsson. Altaruppsatsen, som är tillverkad av Bengt Wedulin i Hjo, beställdes till kyrkan 1743. Två år senare fick målaremästare Sven Gustavsson Stoltz i Vadstena i uppdrag att måla predikstolen, så att "han må någorlunda svara emot den nya altartavlan."
Orgeln tillkom på 1860-talet och orgelfasaden ritades av arkitekt Ludvig Hawerman vid Överintendentsämbetet. Ritningen återger en något mer dekorerad fasad än den befintliga. Sannolikt ombyggdes eller nybyggdes även orgelläktaren vid samma tillfälle.
Kyrkans interiör präglas idag i hög grad av de renoveringar och ombyggnader som utförts under 1900-talet. I början av 1900-talet påbörjades diskussioner om att renovera kyrkan. Dessa pågick i stort sett under ett halvt sekel och ledde till en omfångsrik brevväxling. År 1908 utfördes en renovering efter ritningar delvis utförda av arkitekt Charles Lindholm. Församlingen lät bl a måla om predikstolen, utföra en del dekoreringsarbeten i kyrkorummet samt uppföra ett brädskjul vid tornets norra sida utan att de var godkända av Kungl Majt.
Sigurd Curman inspekterade ombyggnaden i oktober 1911 och han var mycket upprörd och skrädde inte orden i sitt inspektionsprotokoll; "Hela arbetet vittnar om bristande förståelse för den hänsyn man är skyldig iakttaga vid behandlingen af en gammal kyrka samt dessutom om bristande konstnärlig smak. "
Enligt församlingen berodde misstagen på missförstånd och bristande samarbetsförmåga hos arkitekt Charles Lindholm. Han hade lovat att inkomma med ritningsunderlag till bl a dekorationsmålning. Dessa levererades aldrig och församlingen tröttnade på att vänta och tog sakerna i egna händer. Efter prövning av Kungl Majt fann man det för gott att låta hela saken bero, men med vissa villkor. Dekoreringen av väggar och tak skulle före utgången av år 1917 målas över, de nya dörrarna skulle få en annan utformning samt brädskjulet vid tornet skulle tas bort. De länsanknutna arkitekterna Sven Torgersruud och Henning Möller fick 1918 i uppdrag att se över de utförda arbetena samt utarbeta förslag till förändringar. De föreslog att dekorationsmålningarna borde knackas ner och murpartiet omputsas, dörrarna skulle få ny beklädnad och brädskjulet som ett avträde ute på den från sin lummiga vegetation numera befriade kyrkogården." Året därpå, i november 1919, fick arkitekt Anders Roland vid Överintendentsämbetet i uppdrag att utarbeta nya förslag till ändringsarbeten. Han utgick i stort sett från Möllers ritningar och föreslog även efter önskemål från församlingen att brädskjulet skulle ersättas av ett murat förråd. "Dörrar tages från fattiggårdens vedbod, där de gamla dörrarna från kyrkans västdörr äro insatta." Han ansåg vidare att målningarna borde få sitta kvar tills en mer genomtänkt restaurering av kyrkorummet utfördes.
Arkitekt Erik Fant, som hade samarbetat med Sigurd Curman vid ett flertal kyrkorestaureringar fick 1926 i uppdrag att utarbeta ett restaureringsprogram. Det är lite oklart om något av Fants förslag genomfördes. Det dröjde dock till 1948 innan en större renovering kom till stånd och då efter ritningar av arkitekten och professorn Erik Lundberg. Lundberg (1895-1969) var arkitekt och antikvarie vid Riksantikvarieämbetet samt professor i arkitekturhistoria vid Kungliga Tekniska Högskolan. Han var en av förgrundsgestalterna inom kyrkorestaureringskonsten under några decennier innan och runt 1950-talet. Kyrkan fick då i stort sett det utseende och färgsättning som den har idag.
År 1100-1199 Specifika inventarier - dopfunt
Dopfunt, kompletterad och konserverad 1948.
År 1100-1199 Nybyggnad - Kyrkan i sin helhet
Kyrka av sten med långhus, kor med absid och västtorn.
År 1642 Specifika inventarier - kyrkklocka
Storklockan, omgöts 1748.
År 1663 Fast inredning - bänkinredning
Ny bänkinredning bekostad av Jöran Classon.
År 1663 Specifika inventarier - dopfunt
Dopfunt av kalksten.
År 1667 Fast inredning - predikstol
Predikstol troligen tillverkad av en mästare Lars Gabrielsson från Vreta Kloster.
Hantverkare - Snickare: Lars Gabrielsson
År 1743 Specifika inventarier - altarskåp
Altaruppsatsen tillverkad av bildhuggare Bengt Wedulin, Hjo.
Konstnär - Bildhuggare: Bengt Wendulin
År 1745 Fast inredning - predikstol
Predikstolen från 1677 målades av Sven Gustavsson Stoltz i Vadstena.
Hantverkare - Målare: Sven Gustavsson Stoltz
År 1747 Specifika inventarier - kyrkklocka
Lillklockan gjuten av P Petraeus, Örebro.
Klockgjutare: P Petraeus
År 1748 Specifika inventarier - kyrkklocka
Storklockan från 1642 omgöts av P Petraeus, Örebro.
Klockgjutare: P Petraeus
År 1784 Ändring - ombyggnad, interiör
Ändring - ombyggnad, interiör - Ny läktare, förfärdigad av Petter Lindman. Ommålning av altare och bänkar.
Hantverkare - Snickare: Petter Lindman
År 1860-1899 Fast inredning - läktare
Ny läktare byggdes av byggmästare Sjunnesson.
År 1860 Fast inredning - orgel, orgelfasad
Ny orgel byggd av orgelbyggaren A Rosenborg med fasad av arkitekt Ludwig Hawerman på Överintendentsämbetet.
Orgelbyggare: August Rosenborg
Arkitekt: Ludwig Hawerman
År 1861 Specifika inventarier - altartavla
"Marias möte med Elisabet", kopia efter en målning av den italienska målaren Marietto Albertinelli, skänkt av prosten I H Kinnander. Den äldre altaruppsatsen hamnade på vinden.
År 1908-1909 Teknisk installation - värme
Värmeugn.
År 1934 Fast inredning - orgel, orgelverk
Nytt eller ombyggt orgelverk av Setterqvist & Son.
År 1948 Specifika inventarier - dopfunt
Den medeltida dopfunten försågs med ny sockel av kalksten från Borghamn efter ritningar arkitekt Erik Lundberg.
Arkitekt: Erik Lundberg
År 1948 Teknisk installation - el
Elektrisk värme och belysning.
År 1948 Konservatorsarbeten
Predikstolen som var målad i vitt och guld konserverades och de ursprungliga färgerna togs fram, liksom altaruppsatsen. Konservator Bertil Bengtsson, Linköping.
Konservator: Bertil Bengtsson
År 1971 Underhåll
Förslag till utvändig putsrenovering, blyintäckning av avsatser på norra muren. Ingenjör Ture Jangvik, Linköping.
Arkitekt: Ture Jangvik
År 1991 Underhåll - exteriör
Omputsning av fasaderna, det befintliga plastfärgsskiktet hade skadat underliggande puts. Den befintliga spritputsen knackades ner och ersattes av en tunn slätputs, äldre murverksdetaljer framtogs, omläggning av skiffertaket med skiffer från Grythyttan, tornhuven fick ny plåttäckning med svart fabrikslackerad plåt.
STRÅ KYRKOGÅRD Kulturhistorisk kyrkogårdsinventering Strå församling Vadstena kommun Linköpings stift Östergötlands län 2005.
Antikvarisk-topografiskt arkiv, Riksantikvarieämbetet
Bebyggelseregistret - kulturhistorisk bebyggelseinformation, Riksantikvarieämbetet;
Bonnier, Ann Catherine, Kyrkorna i Dals härad. Några av landets äldsta kyrkor. Ingår i Kyrka i bruk, Meddelande från Östergötlands länsmuseum 1996.
Ridderstad, Anton, Historiskt, Geografiskt och Statistiskt lexikon öfver Östergötland, M-Ö,
Norrköping 1877.
Sveriges Bebyggelse, Östergötlands län, del V, Uddevalla 1948.
Tagesson, Göran, Strå kyrka, Byggnadsarkeologisk undersökning, Rapport 101:2001,
Östergötlands länsmuseum.
Ullén, Marian, Ljungstedt, Sune, Östergötlands medeltida dopfuntar, Riksantikvarieämbetet
2003.
Östergötland, landskapets kyrkor. Red. Marian Ullén. Forskningsprojektet
Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria. Riksantikvarieämbetet 2004.
Östergötlands läns kalender 1872.
Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv
.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin