Motivering (skydd): KULTURHISTORISK BEDÖMNING
Källstad kyrka och kyrkogård utgör tillsammans med de kvarliggande gårdarna och småskolan en kyrkomiljö med kyrkbykaraktär med ett framträdande läge i landskapet.
Kyrkogården
Den kulturhistoriska bedömningen kompletteras efter avslutad kyrkogårdsinventering.
Kyrkobyggnaden
Källstad kyrka tillhör de kyrkor i västra Östergötlands medeltida centralbygd, som troligen uppfördes på initiativ av stormannasläkterna i området. Dessa kyrkor utgör ett nationellt kulturarv och att bevara kyrkobyggnaderna i sin nuvarande skepnad med den information de bär på är en viktig uppgift i arbetet med att förvalta de kulturhistoriska värdena.
Det bevarade medeltida östtornet i Källstad kyrka har tillhört en av få s k östtornskyrkor. Östväggens anordning i tornkapellet är enastående inte bara i Östergötland utan i Sverige som helhet. Tornet och vissa anslutande delar av långhuset kvarstår från medeltidens byggnadsperiod och utgör en viktig kunskapskälla om medeltida byggnadsteknik. Till den medeltida epoken hör även dopfunten av kalksten.
Kyrkobyggnaden har sedan den omfattande ny- och ombyggnaden på 1860-talet bevarats osedvanligt väl såväl exteriört som interiört. Kyrkans exteriör präglas i hög grad av det sena 1800-talets arkitektursyn med spritputsade fasader, slätputsade dekorationer, bevarade gjutjärnsfönster och originalportar. Även interiören är präglad av de ideal som rådde under den senare hälften av 1800-talet genom att fast inredning såsom predikstol, altare och altarring, läktare och bänkar från denna tid är bevarade.
Sammanfattning
" Källstad kyrka tillhör de kyrkor i västra Östergötlands medeltida centralbygd, som troligen uppfördes på initiativ av stormannasläkterna i området. Dessa kyrkor utgör ett nationellt kulturarv och att bevara kyrkobyggnaderna i sin nuvarande skepnad med den information de bär på är en viktig uppgift i arbetet med att förvalta de kulturhistoriska värdena.
" Det ovanligt rikt utformade tornkapellet i det bevarade medeltida östtornet är enastående inte bara i Östergötland utan i Sverige som helhet.
" Kyrkans sedan om- och nybyggnadstidens föga förändrade exteriör och interiör utgör en ovanligt välbevarad representant för de arkitekturideal som var rådande framför allt under 1800-talets tredje fjärdedel. Exteriören har en enhetlig yttre gestaltning med bl a spritputsade fasader, slätputsade dekorationer och gjutjärnsfönster.
Inventeringsår (1999)
Se ovan: Historik - hämtad från Sockenkyrkorna. Kulturarv och Bebyggelsehistoria / Riksantikvarieämbetets Byggnadsregister
Inventeringsår (2005)
Källstad är en medeltida socken. Den äldsta kända kyrkan uppfördes under 1100-talet med ett litet långhus, smalare absidkor och ett östtorn över långhuset. Kyrkans nuvarande utformning härrör från en omfattande om- och nybyggnation under1860-talet, då ett nytt långhus uppfördes i anslutning till det medeltida tornet. Tornet har ett helt unikt utformat tornkapell med en absidformad nisch i öster som omges av smäckra kolonner med bas och kapitäl som bär upp en gavel. Den nuvarande kyrkan uppfördes efter ritningar, som sannolikt är utförda av arkitekt Ludvig Hawerman. Kyrkan, som är orienterad med koret i söder och det bevarade medeltida tornet vid den västra långsidan, har en enhetlig yttre gestaltning med spritputsade fasader med slätputsade dekorativa hörnlisener och rundbågefriser och gjutjärnsfönster. Sadeltaket är belagt med svartmålad falsad plåt. Huvudingången är förlagd till den norra gaveln och en separat ingång finns till sakristian. Kyrkan är mycket välbevarad såväl exteriört som interiört.
KYRKOGÅRDEN
Kyrkan omgärdas av en kalkstensmur samt en trädkrans. Huvudingången är förlagd i norr med grindstolpar av släthuggen kalksten och svartmålade järnsmidesgrindar. En öppning finns även mot småskolan i öster.
KÄLLSTAD KYRKOGÅRD
Kulturhistorisk kyrkogårdsinventering
Källstad församling
Vadstena kommun
Linköpings stift
Östergötlands län
INLEDNING
Bakgrund
Ur kulturhistorisk synpunkt är kyrkogårdar och begravningsplatser bärare av en stor mängd information och de här platserna ger anledning till frågor av olika slag. Vad är typiskt för våra kyrkogårdar när det gäller vegetation, omgärdningar, gångar, gravvårdar m m och finns det några regionala skillnader? Vad har varit gängse bruk under olika tider och vad kan vi få för historisk information bara av att gå på en kyrkogård? Med utgångspunkt i behovet av att förbättra kunskapen om våra kyrkogårdar och begravningsplatser genomförs en stiftsövergripande kulturhistorisk inventering.
På uppdrag av Linköpings stift utför Östergötlands länsmuseum inventeringen av kyrkogårdar/begravningsplatser inom den del av stiftet som ligger inom Östergötlands län. Arbetet bekostas av medel från den kyrkoantikvariska ersättningen och påbörjades under år 2002. Projektet beräknas vara avslutat vid utgången av år 2006. Inventeringen berör de till Svenska kyrkan hörande kyrkogårdarna/begravningsplatserna som omfattas av kulturminneslagen. Lagen gäller de begravningsplatser som är tillkomna före utgången av år 1939 och ytterligare några som skyddas genom särskilt beslut av Riksantikvarieämbetet. Denna rapport utgör en delrapport i inventeringen vars resultat kommer att sammanställas och analyseras i en stiftsövergripande rapport.
Syfte
De stiftsövergripande inventeringarnas syfte är:
- att lyfta fram och öka förståelsen för kyrkogårdarnas och begravningsplatsernas kulturvärden och att främja kontakterna mellan kyrkan och kulturmiljövården.
- att ge ett underlag för församlingarnas/samfälligheternas planering och förvaltning av kyrkogårdarna/begravningsplatserna och ett underlag för vård- och underhållsplaner.
- att sammanställa ett enhetligt och tillgängligt kunskapsunderlag med beskrivning av och historik för den enskilda kyrkogården/begravningsplatsen samt en bedömning av de kulturhistoriska värdena. Inventeringen blir samtidigt en samlad dokumentation och överblick av kyrkogårdar/begravningsplatser i stiftet från 2000-talets första decennium.
- att ge ett underlag för handläggning av kyrkoantikvariska ärenden och för bedömning av var det är särskilt viktigt att stödja insatser med kyrkoantikvarisk ersättning.
Kulturminneslagen och begravningslagen
Enligt Lag om kulturminnen m.m. (SFS 1988:950) skall Svenska kyrkans kyrkobyggnader, kyrkotomter och begravningsplatser vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas. Tillstånd måste sökas hos länsstyrelsen för att göra väsentliga förändringar på kyrkogården. (Se vidare i bilaga om Kulturminneslagen.) Begravningslagen (SFS 1990:1144)
säger att en gravvård ägs av den som betalar gravrättsavgiften. När gravrätten upphör har ägaren rätt till gravvården. Om gravrättsinnehavaren inte vill gör anspråk på gravvården inom 6 månader tillfaller gravvården upplåtaren, alltså församlingen. Vidare säger lagen: "Om en gravanordning har tillfallit upplåtaren och den är av kulturhistoriskt värde eller av annat skäl bör bevaras för framtiden, skall upplåtaren om möjligt lämna kvar den på platsen. Om gravanordningen ändå måste föras bort från gravplatsen, skall den åter ställas upp inom begravningsplatsen eller på någon annan lämplig och därtill avsedd plats".
Kulturhistorisk bedömning
Alla gravvårdar bär på sin historia och kan berätta om en person, om en familj, om stilhistoria och om begravningstraditioner. I rapporten anges exempel på typer av gravvårdar som utifrån olika grunder bedöms som kulturhistoriskt värdefulla. Generellt gäller att ålderdomliga gravvårdar från tiden fram till 1850 bör föras in i kyrkans inventarieförteckning. Detta gäller även gravstaket och gravvårdar i gjutjärn och smidesjärn liksom äldre vårdar av trä. Många andra gravstenar har också ett kulturhistoriskt värde som kan kopplas till gravvårdens utförande, t ex material och konstnärlig utformning eller ett lokal/personhistoriskt värde. Inventeringen omfattar i första hand enbart gravvårdar ute på kyrkogården. I flera kyrkor finns det dock gravvårdar som förvaras i kyrkan eller i lokal i anslutning till kyrkan. Ofta har dessa ett stort kulturhistorisk värde och bör tas med i kyrkans inventarieförteckning.
Den kulturhistoriska bedömningen görs utifrån principer som tagits fram av och fortlöpande diskuteras med representanter för Linköpings stift, länsstyrelserna i Kalmar, Östergötland och Jönköping samt länsmuseerna i Jönköpings och Kalmar län. En kulturhistorisk bedömning är aldrig definitiv utan hela tiden föremål för omvärderingar. Vid bedömningen tas hänsyn till dels varje enskild kyrkogårds egna värden, men också till värden i förhållande till andra kyrkogårdar i stiftet och i övriga landet. Inför varje planerad förändring skall tillstånd inhämtas från länsstyrelsen och varje ärende behandlas där från fall till fall. Den kulturhistoriska bedömningen utgör underlag för beslut om vilka åtgärder som kan vara berättigade till kyrkoantikvarisk ersättning.
Inventeringens uppläggning och rapport
Rapporten består av en historik över kyrkogården samt en beskrivning i ord och bild av kyrkogården som helhet och de olika kvarteren/områdena. En kulturhistorisk bedömning görs av varje kvarter/område samt över kyrkogården i dess helhet. Arbetet har varit uppdelat i en fältdel med inventering och fotografering samt en arkivgenomgång. De aktuella arkiv som gåtts igenom har främst varit länsmuseets topografiska arkiv och Antikvarisk-topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet i Stockholm. Uppgifter har vidare hämtats från aktuell litteratur däribland hembygdslitteratur. I viss mån har lantmäteriets handlingar och kartor nyttjats. De i rapporten redovisade arkivuppgifterna utgör en sammanfattning av genomgångna arkiv och ska inte ses som en komplett beskrivning av händelser i kyrkogårdens utveckling. Arbetet inkluderar en omfattande fotodokumentation varav ett antal bilder presenteras i rapporten. Delar av inventeringsmaterialet görs tillgängligt via Kulturmiljövårdens bebyggelseregister, ett informationssystem som förvaltas av Riksantikvarieämbetet (www.raa.se).
Fältarbete och rapport har utförts av antikvarie Anita Löfgren Ek, Östergötlands länsmuseum. Rapporten finns tillgänglig på Linköpings stift, Länsstyrelsen i Östergötlands län, Östergötlands länsmuseum samt på respektive kyrklig samfällighet.
Utsnitt ur ekonomiska kartans blad 084 47 Rogslösa, 1982.
KÄLLSTAD KYRKOGÅRD
Kyrkan med omgivande kyrkogård ligger på den öppna östgötaslätten intill sjön Tåkern. Kyrkogården är något rektangulär i nordsydlig riktning. Kyrkan ligger på kyrkogårdens nordöstra del och är orienterad i nord/sydlig riktning.
Kyrkogårdens omgivning
Kyrkan är belägen ca 1 mil söder om Vadstena i det öppna slättlandskapet vid Tåkerns forna strand.
Utsnitt ur häradsekonomiska kartan 1868-1877, Örberga samt (årtal ej angivet) Tåkern. Viss förskjutning mellan kartutsnitten. Kyrkogården ligger nordöst om bokstaven "d".
Källstad kyrkby bestod vid tiden för laga skifte 1858 av åtta gårdar. Två gårdar ligger kvar öster och väster om kyrkan. Mangårdsbyggnaderna, som är uppförda i en och en halv våning med frontespis, har en tidstypisk utformning för 1800-talets mitt. Kyrkogården gränsar mot öster till den f d småskolan som är en mycket välbevarad byggnad från 1908 med putsade fasader. Den f d komministergården är belägen ett par kilometer öster om kyrkan.
Källstad kyrka
Den äldsta kända kyrkan uppfördes under 1100-talet med ett litet långhus, smalare absidkor och ett östtorn över långhuset. Kyrkans nuvarande utformning härrör från en omfattande om- och nybyggnation under1860-talet, då ett nytt långhus uppfördes i anslutning till det medeltida torn
Inventeringsår (2002)
KÄLLSTAD KYRKOGÅRD
Kyrkan med omgivande kyrkogård ligger på den öppna östgötaslätten intill sjön Tåkern. Kyrkogården är något rektangulär i nordsydlig riktning. Kyrkan ligger på kyrkogårdens nordöstra del och är orienterad i nord/sydlig riktning.
Källstad kyrka
Den äldsta kända kyrkan uppfördes under 1100-talet med ett litet långhus, smalare absidkor och ett östtorn över långhuset. Kyrkans nuvarande utformning härrör från en omfattande om- och nybyggnation under1860-talet, då ett nytt långhus uppfördes i anslutning till det medeltida tornet. Tornet har ett helt unikt utformat tornkapell med en absidformad nisch i öster som omges av smäckra kolonner med bas och kapitäl som bär upp en gavel. Den nuvarande kyrkan uppfördes efter ritningar som sannolikt är utförda av arkitekt Ludvig Hawerman. Kyrkan, som är orienterad med koret i söder och det bevarade medeltida tornet vid den västra långsidan, har en enhetlig yttre gestaltning med spritputsade fasader med slätputsade dekorativa hörnlisener och rundbågefriser och gjutjärnsfönster. Sadeltaket är belagt med svartmålad falsad plåt. Huvudingången är förlagd till den norra gaveln och en separat ingång finns till sakristian. Kyrkan är mycket välbevarad såväl exteriört som interiört.
BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården består av ett område utan kvartersindelning. Beskrivningen nedan berör allmänna förhållanden i början av varje avsnitt. Där det behövs följer en mer detaljerad beskrivning och någon särskild kvartersbeskrivning görs sålunda inte.
Allmän karaktär
Kyrkogården har en öppen karaktär med få vårdar och inga avskiljande häckar. Nordvästra hörnet och västra långsidan har en särskild karaktär med sina omgärdade grusgravar, en del stora. I övrigt är det huvudsakligen gräsytor, vissa delar saknar gravvårdar.
Omgärdning
Västra muren: ca 0,7-1,0 m hög skalmur av ca 0,3-0,9 m långa kalkstensskivor i relativt regelbundna skift. En del större gråsten finns i botten, ca 1,3 m breda. På krönet växer gräs och mossa. Det nordvästra murhörnet är rundat.
Norra muren: ca 0,5-0,7 m hög skalmur av ca 0,2-1,0 meter långa kalkstensskivor i relativt regelbundna skift. I nordvästra murhörnet är det mestadels gråsten. Muren är starkt bevuxen med mossa. En skada finns intill nordvästra hörnet. Muren är ca 1,2 m bred.
Östra muren: ca 0,7-1,0 m hög skalmur av ca 0,2-1,0 m långa kalkstensskivor i relativt regelbundna skift, ca 0,9 m bred. I botten ligger en del gråsten. Muren är starkt bevuxen med mossa. Vissa delar av muren består till stor del av gråsten.
Södra muren: Ca 0,8-1,1 m hög skalmur med gråsten i botten. Även en del gråsten på andra håll i muren. En del skador syns i östra delen. Ca 1 m bred. På sydvästra delen växer syrener, i övrigt gräs och mossa.
Ingångar
Norr: dubbelgrind av järnsmide med enkla tunna spjälor. Gavelformat krön som kröns av tre små klot. Grindstolparna av kalksten är kvadratiska med toppigt krön. Öster: enkel grind. I övrigt samma utseende som norra grinden.
Vegetation
Trädkrans av relativt ungar lindar och nyplanterade hårt beskurna askar och en lönn. Två grusgravar är omgärdade av buxbomshäck.
Fem lindar, relativt unga (en ännu yngre) i trädkransens västra del, två lindar i nordväst och tre starkt hamlade/kapade askar i norr, en lönn och sju lindar (varav en i dåligt skick) i öster. Tre nyplanterade lindar samt en lönn i söder. Det finns stubbar efter tre borttagna grova träd. Runt två gravar finns en 0,5 respektive 0,8 m hög buxbomshäck.
Gångsystem
Grusgångarna är belagda med grovt naturgrus.
Gångsystemet är oregelbundet och gångarna är mycket smala. En gång går från norra grinden mot kyrkans huvudportal där den vidgar sig och fortsätter väster och öster om kyrkan ned mot en grusgång i söder. En grusgång går från tornet mot väster och över i en gång nord/syd framför de stora familjegravarna. Två mindre gångar går från kyrkan och söderut, en gång finns till östra grinden och en gång från tornets nordvästra hörn till familjegravarna. På inget ställe går gångarna utmed muren.
Gravvårdstyper
Åtta gravvårdar i kalksten vid norra muren från 1600-talet till tidigt 1700-tal. 13 grusgravar med stenomramning. Två gravar omramade av buxbomshäck och tre av smidesstaket. Av dessa är två större familjegravar med flera vårdar. Det finns tre höga vårdar av svart granit och några lägre. Gravvårdarna är rätt få och, bortsett från de äldsta, spridda över en period på ca 150 år. Detta ger en rätt stor variation. Vanligast förekommande material är svart, grå och röd granit. De äldre vårdarna samt två stycken 1800-talsstenar är i kalksten.
Övrigt
Söder om tornet står ett solur. Både piedestalen och urtavlan är av kalksten. Tre järntenar ger skuggvisare. Pelaren är lagad. I söder står några bortplockade gravvårdar vid muren.
I sydvästra hörnet finns ett skyddande tak för bland annat äldre trästegar. Sadeltaket är belagt med rombiska eternitplattor.
En lykta på järnstolpe, kantig kupa med råglas. Brunbetsad parkbänk. Vattenpost och vaser finns vid östra grinden. I sydvästra hörnet finns en enkel kompost.
Inventeringsår 2002
FÖRSAMLING 1995 - KÄLLSTAD
BEFOLKNINGSTAL - 1805: 298, 1900: 293, 1995: 55
FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.
LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger ca 10 km söder om Vadstena högt och fritt på slätten norr om sjön Tåkern. Invid kyrkan ligger en f.d. skola, nu församlingshem.
RASERAD KYRKA / RUIN -
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus med rakslutet korparti, orienterat med altaret i söder, samt ett torn i väster. I: Källstad är en av Östergötlands få romanska östtornskyrkor. Den uppfördes sannolikt under 1100-talet med långhus och smalare absidkor; på långhusets östra del red det alltjämt bevarade tornet. Östtornet har tunnvalv i bottenvåningen och förbindelsen med det andra våningsplanet sker med murtrappa i norr. På den andra våningen finner vi ett exklusivt utformat kapell, likaså tunnvälvt och med absid och glugg i öster. Absiden är inramad och överbyggd av en baldakin. Enligt en uppmätning av Ludvig Hawerman 1864 hade koret i senare tid fått korsarmliknande, rymliga tillbyggen i norr och söder, ovisst när. En sakristia fanns på långhusets norra sida och ett vapenhus framför den ursprungliga kolonnportalen i söder. Den medeltida kalkstensfunten finns bevarad. Kyrkan revs, förutom tornet, i samband med att ny kyrka uppfördes på samma plats.
II: Den nuvarande kyrkan uppfördes intill föregångarens kvarstående torn enligt ritningar, utförda av arkitekt Ludwig Hawerman, gillade 1865.
EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkans exteriör domineras av det kraftiga tornet, försett med ett brant sadeltak och gavlar med rundbågsfriser. Hela kyrkan är vitputsad och sparsmakat dekorerad med hörnlisener och rundbågsfriser. Långhuset täcks av ett sadeltak. Fönsteröppningarna och tornets ljudöppningar är rundbågiga. Ingång till kyrkorummet sker från långhusets norra gavel. Det ljust målade kyrkorummet täcks invändigt av ett tunnvalv vilande på en profilerad taklist. Den åttkantiga predikstolen med baldakin är från 1800-talets slut, liksom den öppna bänkinredningen. Altartavlan är målad av Ludvig Frid (1800-tal). Vid Erik Lundbergs restaurering 1938 igenmurades de två stora altarfönstren på var sida om altartavlan.
ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Delar av en äldre altaruppsats tillverkad av Olov Wiström 1711 finns bevarad.
Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.
Inventeringsår 2016
Kyrkogårdens historik
Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek.
Kyrkogården har sedan medeltiden vuxit fram runt den medeltida kyrkan. Enligt den inventering av bogårdsmurar som har genomförts i Linköpings stift var kyrkogården fram till slutet av 1800-talet omgärdad med en högre mur än den nuvarande. Träden växte på kyrkogården utmed den västra muren. Nuvarande kyrkogårdsmur består av rester av den äldre muren. Några uppgifter om en eventuell utvidgning av kyrkogården har inte hittats.
En teckning av kyrkan och kyrkogården före kyrkans ombyggnad på 1860-talet visar enbart enstaka kors på kyrkogården och ytterligare en gravvård. Det går inte att säga hur trogen avbildningen är.
Ett fotografi, från 1935, visar ett grusområde runt själva kyrkan och i övrigt grusgravar omgivna av gräs. Det ser ut som grusytor med gångar av gräs. I en tidningsartikel från 1952 kan man läsa att man inventerat både kyrka och kyrkogård. I den gamla och ganska förfallna kyrkogårdsmuren fanns en del gravstenar inlagda. Dessa skall tas fram och man ska försöka datera dem och placera dem på ett värdigare sätt. Det är troligen då som stenarna ställdes utmed den nordöstra kyrkogårdsmuren, där de står idag. Ett flygfotografi från samma år visar en hög trädkrans runt kyrkogården.
Källstad kyrka har en medeltida dopfunt i kalksten. Enligt anteckningar av två fornforskare, Per Arvid Säve 1861 och Carl Fredrik Nordenskjöld 1875, fanns den då på kyrkogården. I en sockenbeskrivning från 1917 står den dock beskriven som dopfunt i kyrkan. Det var inte helt ovanligt att de medeltida dopfuntarna stod eller låg på kyrkogården, efter det att de ersatts av nya dopfuntar, framför allt på 1600-talet.
KÄLLSTAD KYRKOGÅRD Kulturhistorisk kyrkogårdsinventering Källstad församling Vadstena kommun Linköpings stift Östergötlands län 2002.
Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), Riksantikvarieämbetet
Bebyggelseregistret - kulturhistorisk bebyggelseinformation, Riksantikvarieämbetet;
Bonnier, Ann Catherine, Kyrkorna i Dals härad. Några av landets äldsta kyrkor. Ingår i Kyrka
i Bruk, Meddelande från Östergötlands länsmuseum 1996.
Kennerstedt, Lars, Östgötaslättens romanska kyrkor. Ingår i I Heliga Birgittas trakter, red.
Göran Dahlbäck, Uppsala 1990.
Lundberg, Erik, Östergötlands romanska landskyrkor. Ingår i Meddelande från Östergötlands
fornminnes- och museiförening 1927-28.
Ridderstad, Anton, Historiskt, Geografiskt och Statistiskt lexikon öfver Östergötland, A-N,
Norrköping 1877.
Sveriges Bebyggelse, Östergötlands län, del V, Uddevalla 1948.
Ullén, Marian, Östergötlands medeltida dopfuntar, Riksantikvarieämbetet 2003.
Östergötland, landskapets kyrkor. Red. Ingrid Sjöström och Marian Ullén.
Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria.
Riksantikvarieämbetet 2004.
Östergötlands läns kalender 1872.
Östergötlands länsmuseums arkiv
.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin