Motivering (skydd): KULTURHISTORISK BEDÖMNING
Kyrkan och den ovanligt stora kyrkogården med den medeltida byggnaden utgör tillsammans med skolbyggnaderna, man- och ekonomibyggnaderna vid de f d prästboställena, f d lanthandeln och prins Eugens Örgården en mycket innehållsrik och ålderdomlig kyrkomiljö, som vittnar om kyrkplatsens forna betydelse som sockencentrum. Kyrkomiljön ingår som en väsentlig del av den riksintressanta kulturmiljön vid Omberg och Tåkern.
Kyrkogården
Den kulturhistoriska bedömningen kompletteras efter avslutad kyrkogårdsinventering.
Kyrkobyggnaden
Örberga kyrka tillhör de kyrkor i västra Östergötlands medeltida centralbygd, som troligen uppfördes på initiativ av stormannasläkterna i området. Dessa kyrkor utgör ett nationellt kulturarv och att bevara kyrkobyggnaderna i sin nuvarande skepnad med den information de bär på är en viktig uppgift i arbetet med att förvalta de kulturhistoriska värdena.
Örberga kyrka är en av de märkligare medeltida kyrkorna i Östergötland med sitt ovanliga västtorn. Tornet med sina utvändiga trapptorn, som daterats till 1116-17, är det enda i sitt slag som bevarats vid sidan av det vid Husaby kyrka i Västergötland. Korpartiet och korsarmarna har uppförts med influenser av cisterciensisk arkitektur. Det medeltida murverket med bl a delvis bevarad romansk portal och tidiga fönsteröppningar m m utgör en viktig kunskapskälla om medeltida byggnadsteknik. Tornets interiör bär även spår av ålder och patina, vilket idag utgör ovanliga inslag i kyrkobyggnaderna.
Kyrkans interiör karakteriseras av många olika tidsskikt. Det lilla romanska långhuset är uppfört på 1100-talet, korpartiet och korsarmarna präglas av 1200-talets stenhuggeriarbeten, valven och kalkmålningarna härstammar från 1400-talet. Kyrkan har även bevarat en del medeltida inventarier och byggnadsdetaljer, som dopfunt, altarskåp och dörren till sakristian. Inredningen för övrigt tillkom i stort sett vid samma tillfälle vid den omfattande restaureringen 1885. Förändringarna från 1900-talet ansvarar professor Sigurd Curman i högsta grad för. Tilläggen från dessa olika perioder samverkar, trots deras skilda tillkomstår, till att ge kyrkorummet en sammanhållen karaktär.
Curmans restaurering av kyrkobyggnaden har stora arkitektur- och restaureringshistoriska värden, då den visar på samtidens restaureringsideal. Kyrkan är även intressant ur ett regionalt perspektiv, då kalkmålningarna tillskrivs Risingemästaren och tornspiran är uppförd av den länsanknutne byggmästaren Petter Frimodig.
Sammanfattning
" Örberga kyrka tillhör de kyrkor i västra Östergötlands medeltida centralbygd, som troligen uppfördes på initiativ av stormannasläkterna i området. Dessa kyrkor utgör ett nationellt kulturarv och att bevara kyrkobyggnaderna i sin nuvarande skepnad med den information de bär på är en viktig uppgift i arbetet med att förvalta de kulturhistoriska värdena.
" Örberga kyrka är en av de märkligare medeltida kyrkorna i Östergötland och har mycket stora arkitektur- och konsthistoriska värden genom att så stora delar av den medeltida kyrkobyggnaden är bevarad. Det medeltida murverket med sina skulpturala beståndsdelar, det ovanligt utformade tornet, korsarmarna, valven, kalkmålningarna och korets fönstergrupp utgör i stora delar unika medeltida byggnadsdetaljer.
" Kyrkan, kyrkogården och den medeltida byggnaden utgör tillsammans med den omgivande bebyggelsen en mycket innehållsrik och ålderdomlig kyrkomiljö, som vittnar om kyrkplatsens forna betydelse som sockencentrum.
Inventeringsår (1997)
Byggnadsdel (1997): Kor - Fullbrett, Kor - Rakt, Korsarm, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Torn - Väster, Torn - Västtorn
Inventeringsår (2005)
Exteriör beskrivning
Kyrkan är uppförd av kalksten med rektangulärt långhus, korsarmar, rakslutet kor, sakristia i norr i anslutning till koret och västtorn. Kalkstensmurarna är frilagda med spår av grå puts. Korsarmarna och korpartiet har en skråkantad kalkstenssockel, medan långhusets äldre västra del och tornet saknar sockel. Korsarmarna och korpartiet har vällagda hörnkedjor. Tornet har utvändiga trapptorn i norr och söder och dess murverk har spår av ritsar i fogarna. Under takfoten på östra sidan finns fragment av något som ser ut som en rundbågefris. Tornöverbyggnaden är i tre våningar med tjärad panel och vitmålade luckor. Kyrkan täcks av ett sadeltak som liksom tornspirans takfall är spåntäckta. Takrännor och stuprör är av kopparplåt. Fönsteröppningarna är av varierat utförande, en del togs upp vid renoveringen 1885 och förändrades åter på 1920-talet då även vissa medeltida fönsteröppningar blottades under putsen. Korets östra sida har tre rundbågiga fönsteröppningar med dekorativt uthuggna omfattningar samt ett krönande rundfönster. Fönsterbågarna är av trä och brunmålade med antikglas i blyspröjs. Solbänkar av kalksten. Huvudingången är via tornet i väster med svartmålade dubbeldörrar med liggande panel samt ett småspröjsat överljusfönster. Däröver finns en kalkstensplatta med texten; REPARERAD UTVÄNDIGT 1816 OCH INVÄNDIGT 1820. Den medeltida sydportalen, som igenmurades 1816, togs åter fram exteriört vid renoveringen på 1920-talet. Den har en delvis bevarad profilerad omfattning med ett enkelt ornerat kapitäl. På den södra korsarmens östra sida togs en dörröppning upp 1885. Dörrbladet är utvändigt plåtbeklätt med dekorativt utformat smide. En liknande dörr finns på sakristians norra sida. På den norra korsarmens norra sida finns spår efter något som kan vara en igenmurad dörröppning. Mellan sakristian och koret finns en tydlig gräns i murverket, vilket visar att sakristian är senare tillbyggd.
Interiör beskrivning
Långhuset har ett obehandlat trägolv. Väggarna är putsade i en gulvit ton. På den norra väggen öster om det västra fönstret finns en rak skarv eller ristning. Långhuset är valvslaget med två travéer, varav det östra har kalkmålningar från 1400-talet. Fönsteröppningarna är försedda med gråmålade innanfönster, som är skruvade på ytterbågen. Fönsterbänkarna är av kalksten. Mot väster finns en dörröppning mot vapenhuset med en dubbeldörr i gröngul färg med glasad överdel. Bänkarna är indelade i fyra kvarter, två i långhuset och två i korsarmarna. De tillkom vid renoveringen 1885 och är öppna, placerade direkt på trägolvet och ansluter mot ytterväggarna samt mot väggen i väster. I väster finns även en orgelläktare, som uppfördes vid ombyggnaden 1885. Den saknar fristående pelare och är förankrad i väggen. Barriären är målad i gulgrönt. Läktarens undersida har en pärlspontpanel. Trappan till orgelläktare är förlagd till södra sidan av den bakre västra väggen och är inklädd med pärlspontpanel. Orgelläktaren har ett obehandlat trägolv, delvis täckt av en textilmatta. Gradänger och bänkar saknas. Orgeln är tillverkad 1885 av orgelbyggaren Carl Elfström i Ljungby. Orgelfasaden är målad i grått med sparsam förgyllning samt spelbord vänt mot öster.
Korsarmarna har i stort sett samma ytskikt som långhuset. Bänkarna har samma utformning som i långhuset och är vända mot mittgången och ansluter mot ytterväggarna i väster. I södra korsarmens östra mur finns en dubbeldörr, invändigt grågrönmålad med enkla speglar. I norra korsarmens östra mur finns en rundbågig nisch. De bemålade valven bärs upp av tegelpelare med vulstfog. Kalkmålningarna i valvet i södra korsarmen föreställer scener ur bl a Noas historia, Jakobs historia och Simsons historia. I norra korsarmen finns rundlar med bl a Mariasymboler. Målningarna är utförda i början av 1400-talet och tillskrivna Risingemästaren.
Koret ligger ett trappsteg högre än långhusgolvet och är belagt med kalksten. I söder och norr finns kvadratiska nischer i muren. I söder finns en markering i muren, som eventuellt kan tolkas som en spetsbågig öppning. I muren vid altaret lär finnas en ristad lilja. Koret är valvslaget och försett med kalkmålningar. Korets kalkmålningar framställer bl a scener ur Skapelsehistorien, Gamla testamentet och Syndafallet. Målningarna är utförda i början av 1400-talet och tillskrivna Risingemästaren. I öster finns en fönstergrupp med tre rundbågiga fönsteröppningar och däröver ett litet runt fönster. Altaret är av kalksten. Altarringen är fristående och tillkom vid renoveringen 1885 med samma utförande och målningsbehandling som läktarbarriären. Predikstolen, som också tillhör inredningen från 1885, är placerad vid norra väggen. Den har en sexsidig korg målad i gulgrönt med förgyllda skulpturala ornament. Den medeltida dopfunten är placerad i koret. Kyrkan har ytterligare en dopfunt av kalksten daterad 1690, sannolikt tillverkad i Johan Andersson Silfverlings verkstad i Vadstena. Den är placerad i norra korsarmen. Nummertavlorna är ovala med en enkel förgylld ram. Mot norr finns en öppning till sakristian försedd med en dörr klädd med medeltida järnplåtar.
Sakristian har ett obehandlat trägolv. Väggarna och takets tunnvalv är vitputsade. I öster finns en liten rundbågig fönsteröppning med grå innanfönster. På norra väggen finns en enkel spegeldörr, målad i gulgrönt, som fungerar som innerdörr till sakristians ingång. På den västra muren syns den norra korsarmens sockel.
Vapenhuset är beläget i tornets bottenvåning och ligger fem trappsteg lägre än marknivån. Golvet är täckt av kalksten och gravhällar. Väggarna och takets spetsbågiga tunnvalv är vitputsade. På södra och norra muren finns dörröppningar till tornets trapphus. De enkla dörrbladen är försedda med liggande pärlspontpanel, sannolikt tillkomna vid den omfattande renoveringen 1885. Mot den norra väggen står ett dörrblad med eventuellt medeltida järnplåtar lutad.
Tornets första våning inrymmer en tornkammare, som har kalkstensmurar med utdragna fogar med ritsar samt täckt av ett tunnvalv. I östra muren finns en rundbågig öppning mot långhusvinden. Den andra våningen är en halvvåning under samma tunnvalv och delvis med träbjälklag som golv. Våningsplanet nås dels via den södra murtrappan och dels via en invändig trätrappa eller stege mot den västra muren. Våningen har små muröppningar i väster och öster. Den tredje våningen nås dels via den norra murtrappan och dels via en enkel stege. Utrymmet täcks av ett tunnvalv av kalkstensflis. Rektangulära öppningar finns mot varje väderstreck. Däröver finns klockvåningen. Kyrkan har två klockor- storklockan gjuten 1642 av klockgjutarna Olof Pedersson och Benkt Månsson och lillklockan omgjuten 1799 av Jonas Magnus Fries i Jönköping.
Inventeringsår 1997
Historiken kompletterad vid inventeringen 2005:
KYRKOBYGGNADEN
Ett fragment av en s k eskilstunakista har påträffats i kyrkans närhet. Dessa tidiga kristna gravmonument består i sin mest utvecklade form av fem hällar - sidohällar, gavelhällar samt en lockhäll. De har framför allt förekommit i den västra delen av Östergötland, som faktiskt har den största koncentrationen i landet. Gravmonumenten med vikingatida ornamentik har satts i samband med kungs- och stormansgårdar. Sannolikt har de tidigmedeltida kungarna och deras närmaste män uppfört egna kyrkor och kyrkogårdar i anslutning till sina gods och gårdar. Dessa tidigmedeltida kyrkor uppfördes av trä. Den påträffade hällen indikerar därigenom att den nuvarande stenkyrkan har föregåtts av en träkyrka.
Den nuvarande kyrkans torn har genom dendrokronologisk provtagning, d v s årsringsanalys i inmurat trävirke, daterats till 1116-1117. Det ger en ungefärlig datering av tornet och långhuset, som därmed utgör en av de äldsta daterade sockenkyrkorna i landet. I den närbelägna Herrestad har kyrkan på samma sätt daterats till ca 1112. Örberga kyrka uppfördes av kalksten med ett rektangulärt långhus med ett smalare kor som troligen avslutades med en absid mot öster och västtorn. Tornet har en ovanlig utformning med utvändiga halvrunda trapptorn i söder och norr, vilkas ursprungliga avtäckning med kalkstensflis delvis bevarats. Trapporna leder bl a upp till en kammare i tornets första våning. Tornkammaren har i öster en rundbågig öppning mot långhuset. Dess ursprungliga funktion är oklar, men det kan eventuellt vara utgången till en läktare, en s k empor, för kyrkans byggherre. Vid arkeologiska undersökningar 1993 påträffades medeltida gravar under tornet. Dessa s k patronusgravar anses anlagda under tidig medeltid för de familjer eller släkter som uppfört en kyrka på privat initiativ, s k stormannakyrkor. Det mäktiga tornet är det enda i sitt slag som bevarats vid sidan av det vid Husaby kyrka i Västergötland. Husaby kyrkas torn är, anser antikvarie Markus Dahlberg i sin avhandling Skaratraktens kyrkor under äldre medeltid, uppfört omkring år 1100. Antikvarie Ann Cathrine Bonnier skriver i sin artikel Kyrkorna i Dals härad att tornet i Örberga har förebilder av kejserlig art och att kyrkans byggherre haft en hög tanke om sin egen betydelse. Hon menar vidare att den för medeltiden ovanligt stora kyrkogården och den gård med medeltida källare som är belägen endast några meter väster om kyrkan kan indikera en tidig kungs- eller hövdingagård med tillhörande kyrka. En bevarad romansk gravkalk förstärker ytterligare kyrkans märkvärdiga tidiga historia.
I mitten av 1200-talet revs det äldre koret och ersattes av ett nytt korparti samt korsarmar i söder och norr. Tillbyggnaden bär flera drag av cisterciensisk klosterarkitektur. Korets speciellt utformade fönstergrupp, tre rundbågiga fönsteröppningar krönta av ett rundfönster, har motsvarigheter i bl a Vreta klosterkyrka. I samband med utbyggnaden av det nya koret införskaffades även en dopfunt. Kortillbyggnaden har liksom långhusets sannolikt ursprungligen haft plana innertak eller öppen takstol. I slutet av 1300-talet valvslogs kor och korsarmar och ribborna försågs med en enkel dekor. Konsthistorikern Åke Nisbeth har daterat dekoren till 1380-1390 och jämför dem med den som finns i Askeby klosterkyrka. De har senare övermålats med kalkmålningar av bl a Risingemästaren. Han har varit verksam i flera kyrkor i länet, men är mest känd för sina målningar i Risinge kyrka. Målningarnas motiv antyder att den norra korsarmen fungerat som ett Mariakapell och den södra haft ett altare invigt åt Johannes Döparen. De två långhusvalven slogs först ett stycke in på 1400-talet och försågs med kalkmålningar först under 1400-talets senare del. Samtidigt med valvslagningen eller senare under medeltiden tillbyggdes en sakristia av sten i norr och ett vapenhus i söder.
Kyrkans utseende under 1600-talet är känt bl a genom avbildningar av Elias Brenner på 1670-talet. Brenner var konstnär och vandrade genom Östergötland och tecknade av kyrkor på uppdrag av det nyinrättade Antiqvitetskollegium. Teckningen visar kyrkan från söder med det medeltida vapenhuset, som revs under 1800-talet då en ny portal togs upp i tornets västmur. Även den äldre tornspiran, som senare brann, framställs. Tornspiran och sannolikt även kyrkans tak förstördes vid ett blixtnedslag 1750 och byggmästare Peter Frimodig fick i uppdrag att uppföra en ny tornspira. Den fick en för honom typisk utformning i flera våningar. Frimodig (d. 1766) var byggmästare från Linköping och ofta anlitad i samband med kyrkobyggen. Karakteristiskt för hans kyrkor är just de höga tornspirorna, som t ex på Horns kyrka.
I början av 1880-talet upprättades ett restaureringsförslag. Det finns uppgifter om olika upphovsmän till förslaget, byggmästarna och bröderna August och Johan Robert Nyström från Kristbergs socken i Östergötland eller arkitekt Axel Fredrik Nyström i Stockholm. Förslaget granskades och bearbetades genom arkitekterna Isak Gustaf Clason och Ludvig Peterson vid Överintendentsämbetet. En omfattande renovering av kyrkan utfördes 1885. Intresset för att restaurera kyrkor ökade något på 1870- och 1880-talen och professionella arkitekter började anlitas. Clason och Peterson hörde till de mer framträdande arkitekterna. Clason är bl a arkitekten bakom Nordiska museet i Stockholm. Korsarmarnas äldre fönster ersattes med de nuvarande trefönstergrupperna och en ny ingång togs upp på den södra korsarmens östra sida. Kyrkans interiör försågs med ny enhetlig inredning, såsom bänkar, predikstol, altarring och läktare. Kyrkans äldre orgel från 1746 ersattes av en ny orgel, tillverkad av orgelbyggaren Carl Elfström i Ljungby. De medeltida kalkmålningarna, som hade överkalkats i slutet av 1600-talet, påträffades under renoveringen. Målningarna i korsmittens valv framtogs och påbättrades av konstnären Jacob Silvén. De övriga målningarna framtogs i samband med en renovering 1953.
På 1920-talet blev det åter aktuellt med en restaurering av kyrkan. Ansvarig för arbetet var Sigurd Curman. Sigurd Curman (1879-1966) arkitekt, konsthistoriker och museiman, sedermera även professor och riksantikvarie, var den i Sverige som lade grunden till den moderna restaureringsetiken. Hans första restaureringsuppdrag var i Vreta klosters kyrka, som utfördes under åren 1915-17, och som kan betecknas som genombrottet för ett nytt sätt att gestalta en historisk miljö. Principen var att utgå från byggnaden, att först omsorgsfullt utforska byggnaden på platsen. Örberga kyrka hade under 1800-talet försetts med en spritputs, som nu knackades ner, med undantag av tornet, och kalkstensmurarna frilades. Vissa av de fönsteröppningar som tagits upp vid renoveringen 1885 förminskades något och gjordes rundbågiga.
Under resterande delar av 1900-talet har kyrkan i stort sett endast varit föremål för vård- och underhållsåtgärder. År 1953 togs resterande medeltida kalkmålningar fram, dock ej i det västra valvet över orgelläktaren, av konservator Bertil Bengtsson och samtidigt ommålades kyrkans inredning. I mitten av 1960-talet frilades även tornets kalkstensmurar.
År 1100-1249 Nybyggnad
Långhus
År 1100-1120 Nybyggnad
Kyrka av kalksten med rektangulärt långhus och smalare absidkor samt västtorn. Tornet är daterat till 1116-1117 enligt dendrokronologisk provtagning, utförd 1993.
År 1116-1117 Dendrokronologisk undersökning
Tornet är dendrokronologiskt daterat till år 1116/1117
År 1225-1275 Specifika inventarier - dopfunt
Dopfuntscuppa, placerad på nyhuggen fot 1953.
År 1400-1425 Arkitekturbunden utsmyckning - kalkmålning
Valven i koret och korsarmarna målades av Risingemästare.
År 1425-1499 Arkitekturbunden utsmyckning - kalkmålning
Valven i långhuset försågs med kalkmålningar.
År 1430 Specifika inventarier - altarskåp
Altarskåp av ek, omändrat 1699, restaurerat 1926, mittpartiet återstår och är nu uppsatt på den södra korväggen.
År 1642 Specifika inventarier - kyrkklocka
Storklockan gjuten av klockgjutarna Olof Pedersson och Benkt Månsson.
Klockgjutare: Benkt Månsson
Klockgjutare: Olof Pedersson
År 1663 Arkitekturbunden utsmyckning - kalkmålning
Kalkmålningarna överkalkades i samband med en reparation av muren.
År 1680-1689 Fast inredning - orgel, orgelverk
Orgelverk inköptes.
År 1680 Fast inredning - läktare
Läktare byggdes i korskyrkan, bekostades av länsman Jon Larsson i Ullevi.
År 1690 Specifika inventarier - dopfunt
Dopfunt av kalksten, sannolikt tillverkad i Johan Andersson Silfverlings verkstad i Vadstena.
Konstnär - Bildhuggare: Johan Andersson Silverling
År 1699 Specifika inventarier - altarskåp
Altarskåpet från 1430 omändrades, vilket innebar att mittpartiet användes i en ny altaruppsats, av denna återstår överstycket, som nu är placerat i den norra korsarmen. Bildhuggare Lars Gabrielsson, Vadstena. Målarmästare Måns Griis, Norrköping.
Konstnär - Bildhuggare: Lars Gabrielsson
Konstnär: Måns Griis
År 1723 Specifika inventarier - kyrkklocka
Lillklockan göts, omgjuten 1799
År 1746 Fast inredning - orgel
Orgel byggd av Jonas Wistenius, Linköping, ersattes av en ny 1885.
Orgelbyggare: Jonas Wistenius
År 1799 Specifika inventarier - kyrkklocka
Lillklockan omgöts av Jonas Magnus Fries, Jönköping.
Klockgjutare: Jonas Magnus Fries, Jönköping
År 1885 Fast inredning - altarring
Ny bänkinredning, läktare, predikstol, altarring.
År 1885 Fast inredning - bänkinredning
Ny bänkinredning, läktare, predikstol, altarring.
År 1885 Fast inredning - orgel
Den äldre orgeln från 1746 ersattes av en ny, tillverkad av Carl Elfström, Ljungby, renoverad 1937 och 1982.
Orgelbyggare: Carl Elfström
År 1885 Fast inredning - predikstol
Ny bänkinredning, läktare, predikstol, altarring.
År 1885 Fast inredning - läktare
Ny bänkinredning, läktare, predikstol, altarring.
År 1885 Arkitekturbunden utsmyckning - kalkmålning
De medeltida målningarna i korsmittens valv framtogs och påbättrades av konstnären Jakob Silvén. Dokumenterades och avtecknades av C F Lindberg.
Konstnär: Jakob Silvén
År 1929 Konservatorsarbeten
Atarskåpet från 1400-talet restaurerades, vissa delar nygjordes och bär årtalet 1926.
År 1937 Fast inredning - orgel
Orgeln från 1885 renoverades av orgelbyggare David Pettersson, Landsbro, även 1982.
Orgelbyggare: David Pettersson
År 1937 Teknisk installation - el
Elektrisk värmeledning och belysning.
År 1937 Teknisk installation - värme
Elektrisk värmeledning och belysning.
År 1939 Arkitekturbunden utsmyckning - kalkmålning
Kalkmålningarna i mittskeppet rengjordes, Konservator Sven Sundbaum, Linköping.
Konservator: Sven Sundbaum
År 1952-1953 Arkitekturbunden utsmyckning - kalkmålning
Övriga medeltida kalkmålningar framtogs i valven d v s i koret och korsarmarna, dock ej i valvet över orgelläktaren, konservator Bertil Bengtsson, Linköping.
Konservator: Bertil Bengtsson
År 1953 Ändring - ombyggnad, interiör
Ändring - ombyggnad, interiör - Altarets stenhäll frilades, nischer i muren vid sidan om altaret framtogs, altarskåpet som varit placerat på altaret flyttades och ersattes av ett enkelt krucifix, ommålning av bänkar, predikstol, altarring och läktarbröstning. Antikvarie Bengt Cnattingius, Linköping, Konservator Bertil Bengtsson, Linköping.
Konservator: Bertil Bengtsson
År 1953 Specifika inventarier - dopfunt
Den medeltida dopfuntscuppan som påträffades i den medeltida boden 1948 försågs med en ny fot.
År 1964 Underhåll - exteriör
Taken tjärströks och ev nylades spånen på tornspiran.
År 1982 Fast inredning - orgel
Orgeln från 1885 renoverades av Henrik Lind, Reinhards Kohlus orgelfirma, Vadstena.
Orgelbyggare: Henrik Lind
År 1993 Byggnadsarkeologisk undersökning
Schakt togs upp runt kyrkan och i tornet. Dessa visade att tre tidiga gravar anlagts under tornet. UV-Öst, Linköping.
År 1993 Dendrokronologisk undersökning
Dendrokronologiskt prov som daterade inmurat virke i södra torntrappan till 1116-1117. Thomas Bartolin, Lunds universitet.
År 2000 Underhåll - exteriör
tillstånd från Länstyrelsen till utbyte av spåntäckningen på tornhuvens tak och under ljudgluggarna. Tjärdoppad huggen furuspån. Övriga takytor tjäras. Byggmästare Arne Ekdahl, Sjögestad.
Byggmästare: Arne Ekdahl
ÖRBERGA KYRKOGÅRD Kulturhistorisk kyrkogårdsinventering Örberga församling Vadstena kommun Linköpings stift Östergötlands län 2002.
Bonnier, A C: Örberga kyrka. Linköpings stifts kyrkor. 1998. .
Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), Riksantikvarieämbetet
Bebyggelseregistret - kulturhistorisk bebyggelseinformation, Riksantikvarieämbetet;
Bonnier, Ann Catherine, Ullén, Marian, Örberga kyrka, Linköpings stifts kyrkor, 1998.
Bonnier, Ann Catherine, Kyrkorna i Dals härad. Några av landets äldsta kyrkor. Ingår i Kyrka
i Bruk, Meddelande från Östergötlands länsmuseum 1996.
Dahlberg, Markus, Skaratraktens kyrkor under äldre medeltid, Västervik 1998.
Nisbeth, Åke, Ordet som bild. Östgötskt kalkmåleri vid slutet av 1300-talet och början av
1400-talet, Sthlm 1995.
Nisbeth, Åke, Östgötsk medeltida monumentalmåleri. Ingår i Kyrka i Bruk, Meddelande från
Östergötlands länsmuseum 1996.
Ridderstad, Anton, Historiskt, Geografiskt och Statistiskt lexikon öfver Östergötland, N-Ö,
Norrköping 1877.
Sveriges Bebyggelse, Östergötlands län, del V, Uddevalla 1948
Ullén, Marian, Den medeltida gravkalken från Örberga kyrka. Ingår i Kyrka i Bruk,
Meddelande från Östergötlands länsmuseum 1996.
Ullén, Marian & Ljungstedt, Sune, Östergötlands medeltida dopfuntar. Studier till Sveriges
Kyrkor 2003.
Östergötland, landskapets kyrkor. Red. Ingrid Sjöström och Marian Ullén.
Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria.
Riksantikvarieämbetet 2004.
Östergötlands läns kalender 1872.
Östergötlands länsmuseums arkiv
.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin