Motivering (skydd): KULTURHISTORISK BEDÖMNING
Kyrkan med klockboden, kyrkogården tillsammans med den f d skolan, utgör ett värdefullt exempel på en kyrkomiljö av stort kulturhistoriskt intresse.
Kyrkogården
Den kulturhistoriska bedömningen kompletteras efter avslutad kyrkogårdsinventering.
Kyrkobyggnaden
Kumla kyrka tillhör en grupp romanska absidkyrkor som finns representerad framförallt i länets västra del. Den uppfördes av kalksten i slutet av 1100-talet och är en av länets minsta medeltida kyrkor. Dess ursprungliga planform är intakt med rektangulärt långhus och smalare absidkor. Kyrkan innehåller flera ursprungliga delar såsom murverket, den romanska takstolen, ett korsformat fönster i absidväggen, omfattningen till en igenmurad korportal, triumfbågens anfang liksom absidens rikt skulpterade piscina, troligen med bevarade färgspår. Absidens korsformade fönster är med sin troligen ursprungliga placering unikt i länet. På de gamla valvkapporna på vinden finns det rester av puts med dekorfragment från 1400-tal och troligen 1700-tal. Kyrkorummets utformning går till stora delar tillbaka på 1800-talet då tunnvalven av trä tillkom, liksom bänkinredningen, orgeln och predikstolen. Ett altarskåp från 1400-talet tillverkat i Lübeck pryder sedan 1700-talet altaret. Vinden över vapenhuset med bevarad sädeslår visar på en tid då kyrkan även fungerade som sockenmagasin eller tiondebod.
Sammanfattning
" Kumla kyrka är mycket välbevarad, och är representativ för den tidigmedeltida, småskaliga sockenkyrkan.
" Det medeltida murverket, rester av muröppningar, triumfbågens anfanger och den romanska takstolen är värdefulla för förståelsen av kyrkans ursprungliga utformning samt viktiga källor till kunskap om medeltida byggnadsteknik. Piscinan med troliga färgfragment och dopfuntsfoten av kalksten är bevarade medeltida inslag och prov på medeltida stenhuggarkonst. Långhusvindens rester av kalkmåleridekor från såväl 1400-tal som 1700-tal är värda att värna om.
" Interiören karaktäriseras såväl av det romanska kyrkorummets småskalighet som av nyklassicismens strävan efter ljus och luft med höga fönster, vitputsade väggar och tunnvalv av trä. Inredningen, som till stora delar är tillkommen under 1800-talet, är välbevarad och viktig för kyrkorummets gestaltning.
Inventeringsår (1999)
Se ovan: Historik - hämtad från Sockenkyrkorna. Kulturarv och Bebyggelsehistoria / Riksantikvarieämbetets Byggnadsregister
Inventeringsår (2005)
Kumla är en medeltida socken belägen slätten söder om Tåkern. Såväl socknen som kyrkan hör till länets storleksmässigt minsta. Kyrkan som byggdes i slutet av 1100-talet, har till det yttre en tydlig romansk karaktär med branta, spånklädda takfall och vita, slätputsade fasader utan markerad sockel. Den uppfördes av kalksten med rektangulärt långhus och absidkor. Tornet tillkom under senmedeltid och sakristian vid 1600-talets slut. Tornets övre delar revs dock under förra hälften av 1800-talet och endast vapenhuset behölls. Kyrkorummets planform och skala är utpräglat romansk, men präglas i övrigt av en inredning tillkommen framförallt under 1800-talet. Till den ursprungliga inredningen hör den bevarade takstolen samt absidens rikt ornerade piscina. En klockbod från 1807, och en intilliggande fd skola från 1924 utgör tillsammans med kyrkan och kyrkogården en kulturhistoriskt intressant kyrkomiljö.
KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården omges av en halvmur av gråsten som enligt uppgift är uppbyggd av sten från det nedtagna tornet. Dekorativt utformade järnsmidesgrindar finns i ingångarna i väster och norr. På kyrkans norra sida finns en klockbod från 1807 med spånklätt tälttak och faluröd locklistpanel. Ljudluckor och dörr är svartmålade. På fotografier från 1940-talet kan man se att klockboden tidigare var vitmålad. Lillklockan är gjuten av Jöns Magnus Fries 1773 och omgjuten 1818, medan storklockan sägs vara gjuten på 1500-talet och omgjuten 1741, troligen av Magnus Hultman.
Beskrivningen och historiken kompletteras efter avslutad kyrkogårdsinventering.
Inventeringsår (2005)
Kumla kyrka
Kumla kyrka tillhör en grupp romanska absidkyrkor som finns representerad framför allt i länets västra del. Den uppfördes av kalksten i slutet av 1100-talet och är en av länets minsta medeltida kyrkor. Dess ursprungliga planform är intakt med rektangulärt långhus och smalare absidkor. Kyrkan innehåller flera ursprungliga delar såsom murverket, den romanska takstolen, ett korsformat fönster i absidväggen, omfattningen till en igenmurad korportal, triumfbågens anfang liksom absidens rikt skulpterade piscina, troligen med bevarade färgspår.
Absidens korsformade fönster är med sin troligen ursprungliga placering unikt i länet. På de gamla valvkapporna på vinden finns det rester av puts med dekorfragment från 1400-tal och troligen 1700-tal. Kyrkorummets utformning går till stora delar tillbaka på 1800-talet då tunnvalven av trä tillkom, liksom bänkinredningen, orgeln och predikstolen. Ett altarskåp från 1400-talet tillverkat i Lübeck pryder sedan 1700-talet altaret. Vinden över vapenhuset med bevarad sädeslår visar på en tid då kyrkan även fungerade som sockenmagasin eller tiondebod.
Kyrkan hade tidigare ett torn, som revs 1818.
BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården är mycket liten och innehåller ett enda gravkvarter med drygt hundra bevarade gravvårdar. Utbredningen är kvadratisk och den är större mot söder än mot norr.
Allmän karaktär
Kumla kyrkogård är en liten landsbygdskyrkogård präglad av det öppna läget i den flacka fullåkersbygden söder om Tåkern. Den präglas också av den exteriört
välbevarade romanska kyrkan som på grund av kyrkogårdens storlek ligger tätt inpå i anläggningens alla delar. Anläggningen omges av kyrkogårdsmur och trädkrans.
Kyrkogården kan indelas i två delar med helt olika prägel. Norr om kyrkan och längs med västra muren består gravvårdarna nästan enbart av stenramsgravar av relativt stor storlek utan häckar emellan. Söder om kyrkan ligger den gamla allmänna linjen, här präglas kyrkogården av raka rader gravvårdar med rygghäckar. Samtliga linjevårdar utom en är dock borttagna.
Omgärdning
I väster har kyrkogården en helmur av kalksten som är ca 1,2 m hög på båda sidor. Den är uppbyggd av 3-5 varv av 0,3-0,4 m hög och 0,4-1m bred sten. Krönet är beväxt med typiska kalkkrävande örter. Samma mur men med grässläntad insida förekommer också i norr, öster och söder. I norr finns inslag av granit, sannolikt lagningar, i muren. Större delen av kyrkogården omges av en trädkrans av jämngamla, men relativt unga träd. Denna fattas i väst och nordväst. I norr står 2 lindar, i öster 4 lindar, i söder 4 almar, 1 lind och 1 högre syren.
Ingångar
Kyrkogården har två ingångar.
Framför kyrkans huvudingång i
väster finns en dubbelgrind av
smidesjärn mellan kalkstensstolpar.
Grinden är ornerad med
blomsterslingor och kryssornament
i tre nivåer.
Grindstolparna är av kalksten och
båda är återanvända 1600-
talsgravvårdar.
På den ena stolpen återges siffran 18 och på den andra 32, vilket också är samma datum, 1832, som finns angivet ovanför kyrkans västportal.
Den andra grinden sitter i västra delen av nordmuren och består av en identisk pargrind i smidesjärn mellan två fyrsidiga smala kalkstensstolpar. Denna grind är odaterad men bör ha tillkommit i samma sammanhang som västgrinden.
Vegetation
Förutom det som redan beskrivits i kapitlet om omgärdningen står ett vårdträd norr om västportalen medan den södra delen av kyrkogården har 3 nordsydligt löpande rygghäckar av ölandstok som är ca 0,5 m höga.
Gångsystem
Samtliga grusgångar är av naturgrus. En gång leder från vardera grinden in mot kyrkan. En gång följer kyrkans nordsida och går runt sakristian, en arm av samma gång löper samman med den norra utkantsgången. En gång från norra grinden löper runt
kyrkogårdens norra och östra sida lämnande en gravrad utanför. Framför
huvudingången i väst finns en grusplan, från denna löper en gång mot söder och en mot öster.
Gravvårdstyper
Äldsta gravvården på plats är från 1892. Norr om kyrkan och längs med västra muren består gravvårdarna nästan enbart av stenramsgravar av relativt stor storlek utan häckar emellan. Sammanlagt finns 14 stycken grusgravar varav 13 har stenram och en en låg häckomfattning. Söder om kyrkan ligger den gamla allmänna linjen, här präglas kyrkogården av raka rader gravvårdar med rygghäckar. Samtliga linjevårdar utom en är dock borttagna. Här finns numera en gles beläggning av vårdar yngre än 1960.
Minneslund
Saknas
Byggnader
En av de mest framträdande
karakteristika på Kumla kyrkogård är
klockboden, byggd som ersättning för
det under 1818 rivna tornet.
Klockboden uppfördes dock redan
1809 och finns med på Kocks teckning
som återges ovan på sidan 5 i denna
rapport.
Klockboden står på kyrkogårdens
nordvästra del och är en panelad
faluröd byggnad med svartmålade
luckor och detaljer.
Taket är av tjärat spån och den är
försedd med en liten vindflöjel i
toppen.
Övrigt
På kyrkogården finns ett par armaturer av trä samt ett äldre solur av kalksten.
Inventeringsår 2002
FÖRSAMLING 1995 - KUMLA
BEFOLKNINGSTAL - 1805: 270, 1900: 265, 1995: 79
FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.
LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger ca 15 km väster om Mjölby på en svag höjd nära Tåkern med vid utblick över slätten. På kyrkogården finns en klockbod. Invid kyrkan ligger en f.d. skola.
RASERAD KYRKA / RUIN -
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den romanska stenkyrkan är till sin planform intakt och består av ett rektangulärt långhus och ett smalare absidkor. Ett västtorn av långhusets bredd tillbyggdes senare under medeltiden, varav idag endast den nedre delen är bevarad; på grund av sprickbildningar revs den övre delen 1818. Den befintliga sakristian på korets norra sida byggdes 1696.
EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Exteriören är vitputsad under spåntäckta sadeltak. Det nedmonterade västtornet har lagts under samma takfall som långhuset. I absidväggen finns ett igenmurat korsformat fönster, synligt endast utifrån. År 1696 omtalas en förstoring av fönstren, men det är möjligt att de nuvarande, huvudsakligen stickbågiga fönsterformerna är resultat av förändringar i flera etapper. Ingång sker nu från västgaveln (medeltidskyrkan har troligen som brukligt haft huvudingången i söder, dessutom har en korportal blottats vid sentida omputsning). Kyrkorummet har från början haft blottad takstol eller ett platt innertak av trä. På vinden är den romanska takstolen bevarad och fragment av medeltida målningar har påträffats. Även interiören har sin nuvarande prägel efter förändringar i etapper. Under 1400-talet murades valv i långhuset. Triumfbågen vidgades i samband med förändringarna 1696. Långhusvalven revs 1806 och ersattes av det befintliga trätunnvalvet. 1400-talsaltarskåpet skänktes av moderförsamlingen Svanshals på 1700-talet. Det ersatte en 1600-talsaltarprydnad som ännu finns i kyrkan. Den nuvarande predikstolen tillkom 1877.
ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - I koret finns en skulpterad piscina bevarad, fragment av en romansk dopfunt finns också, liksom ett väl bevarat rökelsekar.
Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.
Inventeringsår 2016
Kyrkogårdens historik
Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är hämtade från Lantmäteriets websida.
Det kan antas att kyrkogården anlades i anslutning till den tidigmedeltida kyrkan, eller fanns redan då den första stenkyrkan byggdes. Kyrkogårdens mycket ringa omfattning tyder också på att den aldrig blivit utvidgad. Inga rester av medeltidens eller den tidigare nya tidens begravningar finns bevarade idag.
I de omgivande kyrkogårdsmurarna kan flera större eller mindre delar till liknande gravstenar ingå, vilket antyds av de i muren ingående stenarnas storlekar. Inget tydligt enskilt fall syntes dock vid inventeringen. Kyrkogårdsmurarna har samma höjd och omfattning som de har på Kochs bild från ca 1810 (se bild sid 8).
Murarna ger ett äldre intryck och kan delvis vara medeltida, men detta måste anses som osäkert. Troligen är murarna istället tillkomna i samband med de omfattande ombyggnadsarbetena i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet då tornet revs, vilket bör ha gett stora mängder kalksten att bygga av.
Kochs bild från denna tid (sid 8) visar att en fyrsidig tiondebod tidigare legat i det nordöstra hörnet av kyrkogården. Boden förefaller vara träpanelad och i likhet med klockboden och kyrkan vara försedd med ett liknande tjärat spåntak. Bilden visar också den norra grinden till kyrkogården. Denna är en enkelt spjälornerad grind, inte alls lik den som sitter där idag. Enligt Grenbergers kyrkogårdsmursinventering ska norrgrinden vara från slutet av 1700-talet (Grenberger 1999), den borde då ha varit med på Kochs bild.
Eftersom den nuvarande norrgrinden är identisk med den till 1832 daterade västgrinden finns ingen anledning att tro att den skulle vara äldre. Båda grindarna bör ha tillkommit i ett sammanhang, eller så är norrgrinden en senare kopia av västgrinden.
Endast en gravvård från 1800-talet finns i behåll. Den är rest 1892 över Otto Johansson i Tungelunda (grav 66).
Kyrkogården är karterad på 1960-talet. Den största skillnaden mot idag är att grusgången längs södra muren såtts igen. Samtidigt har de med trädgårdsplattor markerade gångarna inne i kvarteren både i söder och norr försvunnit. Den östligaste av de fyra rygghäckarna är borttagen.
KUMLA KYRKOGÅRD Kulturhistorisk kyrkogårdsinventering Kumla församling Mjölby kommun Linköpings stift Östergötlands län 2005.
Ström, J: Kumla kyrka. En liten orientering. 2:a uppl. 1970..
Källor
Bebyggelseregistret - kulturhistorisk bebyggelseinformation. Riksantikvarieämbetet
Eliason, T, Kumla kyrka, andra upplagan, omarbetad av John Ström, 1970.
Medeltida kyrkor i Östergötland tecknade av Elias Brenner och Johan Fredrik Kock,
sammanställt av Gunnar Rörby, Skänninge 1982.
Natur Kultur, Kulturminnesprogram för Östergötland, utg. av Länsstyrelsen i Östergötlands
län 1983.
Ridderstad, Anton, Historiskt, Geografiskt och Statistiskt lexikon öfver Östergötland, A-L,
Norrköping 1877.
Rörby, Gunnar, Medeltida kyrkor i Östergötland. Skänninge 1982
Sveriges Bebyggelse, Östergötlands län, del V, Uddevalla 1951.
Ullén, Marian och Ljungstedt, Sune, Östergötlands medeltida dopfuntar, Sveriges Kyrkor,
Konsthistoriskt inventarium. Stockholm 2003.
Unnerbäck, R Axel, Orgelinventarium, Stockholm 1988.
Östergötland, landskapets kyrkor. Red. Marian Ullén. Forskningsprojektet
Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria. Riksantikvarieämbetet
2004.
Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv
.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin