Motivering (skydd): Kyrkan, kyrkogården med sitt järnsmidesstaket och den samtida skolbyggnaden kom att med sina nya stilideal prägla den medeltida kyrkplatsen och sockencentrat.
Kyrkogården
Den kulturhistoriska bedömningen kompletteras efter avslutad kyrkogårdsinventering.
Kyrkobyggnaden
Kyrkan som helhet utgör en god representant för den under 1800-talets senare del så vanliga kyrkotypen med nygotiska och nyromanska inslag. Kyrkan är exteriört i det närmaste intakt sedan uppförandet med bl a ekdörrar och gjutjärnsfönster. Även interiören har behållit sin ursprungliga karaktär med måleri, snickerier, fast inredning samt inventarier. Interiören med den välbevarade målningsdekoren hör till de förnämsta från tiden, inte bara i landskapet utan också nationellt sett. Från den rivna kyrkan finns en del inventarier bevarade, som t ex predikstol, altarring, dopfunt och gravhällar. Dessa föremål är i sig kulturhistoriskt värdefulla, men visar också på en lång historisk kontinuitet och samband med den medeltida sockenkyrkan.
Sammanfattning
" Kyrkobyggnaden i sin helhet utgör ett nationellt kulturarv. Att bevara kyrkobyggnaden i sin nuvarande skepnad med den information den bär på är en viktig uppgift i arbetet med att förvalta de kulturhistoriska värdena. I stort sett alla delar av kyrkobyggnaden är omistliga komponenter i kyrkans nuvarande helhetsgestaltning.
Inventeringsår (1999)
Se ovan: Historik - hämtad från Sockenkyrkorna. Kulturarv och Bebyggelsehistoria / Riksantikvarieämbetets Byggnadsregister
Inventeringsår (2005)
Appuna är en medeltida socken och den äldsta kända kyrkan var uppförd av sten på 1100-talet. Den revs i samband med att en ny kyrka uppfördes 1887. Den nya kyrkan uppfördes av sten med ett rektangulärt långhus med ett flersidigt korutsprång i öster, sakristia i norr och ett torn i väster. Exteriören, som är mycket välbevarad, präglas av för tiden typiska inslag av nygotik och medeltidsromantik. Fasaderna är putsade och avfärgade i vitt och sadeltaket är belagt med kopparplåt. Huvudingången är via tornet i väster, men en ingång finns även centralt placerad på sydfasaden. Kyrkan har även interiört behållit sin ursprungliga karaktär med originalinredning samt rikt dekorerade målningar på väggar och valv.
Kyrkogården omgärdas av ett smidesjärnstaket samt en trädkrans. Staketet är samtida med kyrkan och skall, enligt uppgift, ha uppsatts av smeden Otto Andersson. Ingångar finns i söder och väster med svartmålade grindar av smitt järn.
År 1948 restes en runsten i vinkeln mellan tornmuren och kyrkans västgavel. Runstenen återfanns när den medeltida kyrkan revs 1886 inmurad i sakristieväggen med skriftsidan inåt. Den hade före uppsättande vid nya kyrkan varit placerad i Appuna prästgårds trädgård.
Beskrivningen och historiken kompletteras efter avslutad kyrkogårdsinventering.
Inventeringsår (2005)
Appuna kyrka
Appuna är en medeltida socken och den äldsta kända kyrkan var uppförd av sten på 1100-talet. Den revs i samband med att en ny kyrka uppfördes 1887. Den nya kyrkan uppfördes av sten med ett rektangulärt långhus med ett flersidigt korutsprång i öster, sakristia i norr och ett torn i väster. Exteriören, som är mycket välbevarad, präglas av för tiden typiska inslag av nygotik och medeltidsromantik. Fasaderna är putsade och avfärgade i vitt och sadeltaket är belagt med kopparplåt. Huvudingången är via tornet i väster, men en ingång finns även centralt placerad på sydfasaden. Kyrkan har även interiört behållit sin ursprungliga karaktär med originalinredning samt rikt dekorerade målningar på väggar och valv.
Kyrkan som helhet utgör en god representant för den under 1800-talets senare del så vanliga kyrkotypen med nygotiska och nyromanska inslag. Kyrkan är exteriört i det närmaste intakt sedan uppförandet med bl a ekdörrar och gjutjärnsfönster. Även interiören har behållit sin ursprungliga karaktär med måleri, snickerier, fast inredning samt inventarier. Interiören med den välbevarade målningsdekoren hör till de förnämsta från tiden, inte bara i landskapet utan också nationellt sett. Från den rivna kyrkan finns en del inventarier bevarade, som t ex predikstol, altarring, dopfunt och gravhällar. Dessa föremål är i sig kulturhistoriskt värdefulla, men visar också på en lång historisk kontinuitet och samband med den medeltida sockenkyrkan.
Ett flertal avbildningar av Appuna gamla kyrka finns bevarade. Bland annat har både Brenner och Koch tecknat av den på 1600-talet respektive under tidigt 1800-tal. På Brenners teckning har kyrkan fortfarande sitt smäckra torn i behåll. Från 1800-talets början finns också en teckning av Ihrfors.
BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården är liten och innehåller ett enda gravkvarter med lite över hundra bevarade gravvårdar. Utbredningen är kvadratisk.
Allmän karaktär
Appuna kyrkogård är en relativt liten landsbygdskyrkogård helt präglad av
omändringen 1887. Anläggningen flyttades och anpassades till väderstrecken. Den är rektangulär och präglas främst av omgärdningen med gjutjärnsstaket med vassa spjutspetsar, trädkrans och häck. Gravvårdarna är arrangerade i geometriska mönster utifrån indelande häcksystem.
Omgärdning
Kyrkogården har samma omgärdning på alla sidor.
Ytterst finns ett två m högt gjutjärnsstaket på en låg stensockel. Staketets spjälor avslutas i vassa spjutspetsar. Innanför detta finns en trädkrans av jämngamla lindar, 8 stycken på varje sida och 1 oxbärshäck som är ca 0,8 m hög.
Ingångar
Kyrkogården har tre ingångar.
Framför kyrkans huvudingång i
väster finns en dubbelgrind av
gjutjärn med smidda ornament i
en båge över de vanliga
staketspjälorna.
På norra sidan finns en enklare
öppning som består i att en
sektion av staketet helt enkelt fått
gångjärn och kan öppnas.
Slutligen finns en kopia av den västra grinden också på södra sidan mitt för sydportalen. Denna vetter också mot parkeringen och fungerar därför som huvudgrind idag.
Vegetation
Förutom det som redan beskrivits i kapitlet om omgärdningen finns häcksystem inne på kyrkogården.
På den nordvästra fjärdedelen består detta av en vinkelställd smal och 0,5 m hög tuja som följer gräsmattans ytterkant samt en perennhäck i östvästlig riktning i södra änden av samma gräsmatta.
I nordöst finns samma vinkelställda tuja och innanför denna samma perenn som avbryts av minneslunden i nordöstra hörnet.
På södra delen av kyrkogården finns på båda halvorna samma vinkelställda tuja samt 2 0,8 m höga spireor som flankerar sydportalen.
Gångsystem
Gångsystemen består dels av naturgrus dels av trädgårdsplattor. Grusgångarna är regelbundet anlagda så att en gång följer kyrkogårdens utsida lämnande en gravrad utanför och en gång går från vardera ingång i väster respektive söder in till varsin port. Dessutom löper en gång från kyrkans norra mittpunkt ut till den kringgående gången. Området runt kyrkan är också grusat.
Gångarna av trädgårdsplattor löper från västra och södra ingången fram till kyrkan infällda i grusgångarna. Den västra plattgången viker av och går söder om kyrkan i grusgångens södra utkant, rundar kyrkan och leder fram till minneslunden.
Gravvårdstyper
Kyrkogården är relativt glest belagd med vårdar från 1854-2005. Kvar på ursprunglig plats finns sju vårdar från sent 1800-tal. De flesta av dessa tillhör de höga smala vårdar som dominerar kyrkogårdens utkanter och är resta över hemmansägare i socknen.
Ytterligare fyra 1800-talsvårdar tillhör de undanställda vårdarna. Dessa utgörs av tre steleformade vårdar från mitten av seklet som tyvärr alla är mycket svårlästa idag. Den fjärde är ett gjutjärnskors.
Kyrkogården har haft en tydlig ståndsuppdelning med en tydlig markering av utkanterna där höga smala vårdar, oftast av svart granit, dominerar. Förutom 1800-talsvårdarna finns ett flertal från tidigt 1900-tal här. En del luckor där yngre vårdar kompletterar finns.
I det inre finns rester efter en allmän linje i den nordöstra delen av kyrkogården. Vårdarna i det inre står idag glest och de domineras helt av modernare låga breda vårdar. Enda undantaget är två bevarade linjevårdar och ett modernt gjutet järnkors. Titlar på vårdar förekommer i 27 fall. De lantliga titlarna dominerar men inte så stort som kanske förväntat. Hemmansägare/lantbrukare förekommer 7 gånger och rusthållare 1. De lokala förtroendemännen är relativt många, bland dessa finns 1 riksdagsman, 1 kommunalordförande, 1 nämndeman, 1 häradsdomare och 4 kyrkvärdar. Bland kyrkans folk finns 3 kyrkvaktmästare och 1 kantor.
De mera udda titlarna som bara förekommer 1 gång vardera är smidesmästaren, handlanden, skräddaremästaren, trotjänarinnan, järnvägstjänstemannen och demoiselle.
Minneslund
Minneslunden är anlagd i kyrkogårdens nordöstra hörn och ramas in i nord och öst av den vinkelställda tujahäcken. Denna kompletteras i väster av ytterligare en nordsydlig sträckning av tuja. Mot söder står två häckar av hassel som är 0,5 m höga.
Mitten av lunden utgörs av en rund gräsmatta med grus runt i söder och blomrabatter i norr. I väster står en parkbänk av vitt gjutjärn.
Byggnader
Utanför norra staketet står ett enklare rödfärgat panelat garage med svartmålade portar och vitmålade detaljer. Taket är av tvåkupigt tegel. Intill står en friggebod, likaledes rödfärgad och panelad med vita detaljer och svart dörr under tegeltak. Denna rymmer personalutrymme.
Inventeringsår 2002
FÖRSAMLING 1995 - APPUNA
BEFOLKNINGSTAL - 1805: 334, 1900: 390, 1995: 101
FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.
LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger tillsammans med några få hus, bl.a. en f.d. skola och komministergård, på en markerad höjd med vida utblickar över Vadstenaslättens södra del ca 10 km väster om Mjölby.
RASERAD KYRKA / RUIN - I: Romansk stenkyrka, sannolikt byggd på 1100-talet. Utseendet är känt genom Elias Brenners teckning från ca 1670. Kyrkan bestod av ett rektangulärt långhus med smalare kor som avslutades med en absid, till synes dekorerad med rundbågsfris och lisener. Det höga, smala västtornet tillkom sannolikt på 1200-talet. Mot söder vette ett stort vapenhus som tillbyggts under senmedeltiden. Kyrkorummet välvdes på 1400-talet och målades av mäster Amund. Målningarna överkalkades på uppmaning av biskop Enander omkring 1670. Tornet och absiden revs på 1700-talet, varvid koret förlängdes åt öster och erhöll rundad avslutning (teckning av Joh. F. Kock från 1800-talets början). Riven år 1886, när ny kyrka uppfördes, troligen på samma plats. Inventarierna från kyrkan intar en central prats i Statens historiska museum medeltidssamling sedan 1884.
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande stenkyrkan invigdes år 1887. Den består av ett rektangulärt långhus med ett polygonalt korutsprång i öster och i väster ett torn. Sakristian är vidbyggd nordöstra änden av långhuset. En utbyggnad i nordväst för WC och pentry tillkom 1993-95 (ej med på planritningen).
EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Vitputsad exteriör. Tornet har hög spetsig spira, långhuset sadeltak. Exteriören pryds av en tandsnittsfris under kyrkans takfall och en rundbågsfris på tornets översta våning. Ingång mitt på långhusets sydsida samt genom tornet i väster; tornportalen är markerad med en hög, spetsig gavel. Långhuset täcks av kryssvalv, polygonvalv över koret som förenas med långhuset genom rundvälvd bågöppning. Valven är målade i mörkt blått med inslag av dekormålning i kontrasterande färger. Korets valv och väggar täcks av figurativt måleri, utfört av Ludvig Frid 1898. Korets glasmålningar med evangelistbilder insattes 1910. Predikstolen härrör från byggnadstiden, liksom sannolikt även den slutna bänkinredningen, orgelläktaren i väster och övrig inredning. Altartavlans korsfästelsescen målades av Ludvig Frid 1898. Inredningen fick sin nuvarande färgsättning, efter förebild av den ursprungliga, vid en restaurering 1993-95.
Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.
Inventeringsår 2016
Kyrkogårdens historik
Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är hämtade från Lantmäteriets websida.
Det kan antas att kyrkogården växte fram kring den första medeltida kyrkan i Appuna under den första kristna tiden. Om denna finns dock ingen information eller gravvårdar bevarade. De äldsta uppgifterna kommer istället från kartor och bevarade
gravmonument från 1600-talets slut.
De äldre gravstenarna kring Appuna kyrka har inventerats och ritats av av Sune Ljungstedt (en kopia av denna inentering ligger som bilaga till denna rapport). I inventeringen ingår två bevarade gravhällar i vapenhuset, den ena över Johan Walter i Lunda, död 1659, och den andra över Håkan Jönson och Anna Carlsdoter, daterad 1689. Ljungstedt påpekar också att det i det nuvarande golvet i vapenhuset ingår fragment av ännu fler gravvårdar av samma typ.
Äldst av de gravvårdar som finns på kyrkogården är en sönderslagen gravhäll som idag saknar läslig text, den är från tiden kring 1700 och torde i likhet med de som finns i vapenhuset ursprungligen ha legat i den gamla kyrkans golv.
En särställning intar gravvården över riksdagsmannen Per Anderson i Appuna, död 1743, som nu står rest vid kyrkans kor.
Kyrkogården äger också flera vårdar från 1800-talet som ursprungligen måste ha stått på den gamla kyrkogården. Några av dessa är undanställda i en liten grupp vid norra grinden, men en står på vad som möjligen kan vara ursprunglig plats. Den är i så fall den äldsta vården på plats i Appuna. Den är rest över Landthushållaren Gustaf Friberg, död 1851.
Kyrkogården omgärdas idag av ett smidesjärnsstaket samt en trädkrans. Staketet är samtida med kyrkan och skall, enligt uppgift, ha uppsatts av smeden Otto Andersson. Ingångar finns i söder och väster med svartmålade grindar av smitt järn.
På kyrkogården står idag sju vårdar från det sena 1800-talet kvar på sina ursprungliga platser utmed kyrkogårdens utkant. 1929 genomfördes en restaurering över de äldre museivårdarna, denna innefattade rengöring och uppmålning. I en artikel ur Östgöta Correspondenten (2/9 1929) redogörs för detta arbete och där särskilt värdet av vårdarna över komminister Kraft och hans hustru framhålls.
År 1948 restes en runsten i vinkeln mellan tornmuren och kyrkans västgavel. Runstenen återfanns när den medeltida kyrkan revs 1886 inmurad i sakristieväggen med skriftsidan inåt. Den hade före uppsättande vid nya kyrkan varit placerad i Appuna prästgårds trädgård. Den har texten tufi karthi uth thansi håtir tulisuast eller Tove gjorde detta märke efter Ture? sin son.
1966 genomfördes vad man kallade en uppsnyggning av kyrkogården. Ett förslag lades av entreprenören Stellan Jonzon i Vadstena och antogs av kyrkorådet. Arbetet innebar att en upprustning och nymålning av järnstaketet gjordes och att häcken intill staketet planterades. På alla grusgravar planterades gräsmatta. Samtidigt anlades nya gravplatser inne på kyrkogården genom att de vinkelställda rygghäckarna tillkom och platser ordnades utmed dessa.
I förslaget ingick också att man tog bort de träd som ansågs skugga kyrkans framsida och ersatte dem med nuvarande buskar och rosenrabatt.
I samband med restaurering och VAarbeten
på kyrkogården 1995
utfördes schaktövervakning och en
arkeologisk förundersökning på
kyrkogården under ledning av Marie
Skoglund (numera Olsén),
Östergötlands länsmuseum.
Öster om kyrkväggen framkom
lämningar av den medeltida kyrkans
bogårdsmur. Muren bestod av sten i
olika storlek sammanfogad med
kalkbruk. Muren var 1,2 m bred och
den bevarade höjden över 1 m.
I schaktet norr om tornet påträffades
4 intakta äldre men odaterade gravar
dokumenterades och togs bort.
Undersökningen är publicerad i
boken kyrkoarkeologi i Östergötland
1996.
Beslut om att anlägga en minneslund fattades 1999 och tillstånd lämnades av länsstyrelsen.
APPUNA KYRKOGÅRD Kulturhistorisk kyrkogårdsinventering Appuna församling Mjölby kommun Linköpings stift Östergötlands län 2005.
Oscarsson, G: Kort vägledning med historik över Appuna kyrka utgiven av Appuna församlingskyrkoråd i samband med kyrkans 100-årsjubileum den 11 oktober 1987. .
von Ajkaj, Anna, Stadsbyggaren, Ludvig Hedin - stadsarkitekt i Stockholm 1863-98. Ingår i
Arkitekturmuseets årsbok 1984.
Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), Riksantikvarieämbetet
Appuna kyrka, kort vägledning med historik, utgiven av Appuna församlings kyrkoråd i
samband med kyrkans 100-årsjubileum 1987.
Bebyggelseregistret - kulturhistorisk bebyggelseinformation, Riksantikvarieämbetet;
Bjelfvenstam, Bo, Arkitekt Oscarian Jude, Ernst Jacobsson, Malmö 1991.
Ridderstad, Anton, Historiskt, Geografiskt och Statistiskt lexikon öfver Östergötland, A-N,
Norrköping 1877.
Sveriges Bebyggelse, Östergötlands län, del V, Uddevalla 1948.
Östergötland, landskapets kyrkor. Red. Ingrid Sjöström och Marian Ullén.
Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria.
Riksantikvarieämbetet 2004.
Östergötlands läns kalender 1872.
Östergötlands länsmuseums arkiv
.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin