Motivering (skydd): KYRKOMILJÖN - Velinga kyrka och prästgård ligger på en ås i moränlandskapet mellan ån Tidan och Hökensås skogsbygder. Läget är dominerande och den höga klockstapeln ett landmärke.
KYRKOANLÄGGNINGEN - Kyrkogården har en monumental karaktär med kyrka och klockstapel i krönläge samt gravarna belägna i backen. Till intrycket bidrar grusgången med kalkstenstrappor. Den till formen något rundade kyrkogården omges av stödmurar och trädrad. I norr är en utvidgning från 1920-talet med symmetrisk utformning och bårhus. Ingångarna av varierande åldrar har smidda pargrindar. Gravbeståndet uppvisar bl.a. en liljesten, tre 1600-talsstenar, sex järnkors och tre tumbor från sekelskiftet 1900. På kyrkogården finns även timrad bod som tidigare kan ha tjänat som vapenhus. Invid kyrkan ligger en bit av en romansk portalomfattning. Den resliga, öppna klockstapeln är uppförd 1686.
KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING - Kyrkan är ett oputsat byggnadsverk från romansk tid, uppfört av sandstenskvadrar och under 1700-talet försett med fullbrett, tresidigt avslutat kor av återanvänt kvadermaterial. Fogarna är brett utstrukna. I väster är ett vapenhus av trä från tidigt 1800-tal och i öster en sakristia i gråsten och tegel från 1881. Över korporten finns såväl interiört som exteriört inmurade romanska tympana. Interiören präglas av barock med dominerande altaruppsats och predikstol av Velingasonen Johan Ullberg d y. Rester finns av en tidigare altaruppsats av Johan Werner d y. En av kyrkans donatorer ligger begravd under golvet och är porträtterad på gravhäll och epitafium. Denne har skänkt det i kyrkan förvarade votivskeppet. Läktare och altarring fick sin nuvarande utformning på 1840-talet och den enkla bänkinredningen tillkom vid restaureringen 1941, liksom den huvudsakliga färgsättningen. Orgeln byggdes 1889 av Salomon Molander och ombyggdes 1972. Dopfunten är medeltida, liksom sannolikt även altaret.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Kyrka och prästgård utgör en samlad kyrkomiljö med ett framträdande läge i landskapet. - Kyrkan representerar de små, romanska sockenkyrkor som under 1700-talet byggdes om till salkyrkor. - Medeltida murverk, dopfunt och byggnadsdelar är ett omistligt historiskt dokument. - Interiörens huvudsakliga prägel av stilideal från 1700-talet.
- Bevarad inredning och inventarier från 1600-, 1700- och 1800-talen.
- Kyrkogårdens stenmur, trädrad, grusgångar, grindar, bårhus, klockstapel, bod och äldre gravvårdar.
Inventeringsår (1999)
Texten saknas
Inventeringsår (2004)
Salkyrkan ligger med koret åt öster i ett monumentalt läge i den sydöstra delen av kyrkogården. Den äldre södra delen av kyrkogården är rektangulär men rundad i norr och öster. Den omges av en kallmurad stödmur från 1830-talet av gråsten med några inslag av huggen sandsten. På alla sidor utom den norra finns rader av gamla almar och lönnar. I norr och väster är syrenhäckar. I den meterhöga norra stödmuren finns två granittrappor ned till den nya rektangulära delen av kyrkogården från 1927. Denna omges av en kallmur med jordvall och trädrad på alla sidor utom förstås den södra. Den gamla delen nås via tre ingångar. Huvudingången i väster kantas av grindstolpar från 1830-talet i kalksten med klot och smidd pargrind. Utan- och innanför grinden är trappor av kalksten i olika färger. Från komministergården leder de övriga ingångarna i det sydöstra hörnet. Den östra har stolpar av granit och vitmålad smidd pargrind från 1800-talets andra hälft, den södra betongstolpar och smidd pargrind från mitten av 1900-talet. Från västgrinden leder en svängd grusgång med kalkstenstrappor upp till kyrkans västport. Denna förbinds via ytterliggare gångar med övriga ingångar och trappor samt omsluter kyrkan. I sydost är gången asfalterad. Direkt väster om kyrkan står klockstapeln och i det sydvästra hörnet en bod. Sluttningen är i väster terrasserad och har ett antal gravar med stenram och grusad yta. Vidare utmärker sig det sydöstra hörnet med en fin samling sekelskiftsvårdar, bl.a. tre tumbor, en släktgrav med järnstaket och tre järnkors. Ytterliggare tre finns i den norra sluttningen, som i övrigt är tämligen tom på gravar. Den nya delen av kyrkogården har en centralt placerad ingång i väster med ursprungliga grindstolpar av granit som bär klot och smidd pargrind. Från denna leder en rak grusgång, med fyra rätvinkligt utskjutande armar, fram till ett bårhus. Gravarna ligger här i nord-sydliga rader som är betydligt striktare än deras placering i den äldre delen. Invid kyrkans södra långsida står tre gravstenar från 1600-talet. Här ligger även ett upp- och nedvänt stycke av en romansk portalomfattning i form av en skråkantad list och ett uthugget tärningskapitäl med repstavsvulst och kubsnitt.
Inventeringsår 2001
Texten saknas
Antikvariskt-Topografiska Arkivet (ATA).
Bergström, Maja, Velinga kyrka, 1993
Inventarium över svenska orglar, 1989: I Skara stift
Jespersson, Barbro, Västgötska träsnidare, Västergötlands fornminnesförenings tidskrift 1973-74
.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin