Motivering (skydd): KYRKOMILJÖN - Magra kyrka utgör tillsammans med den gamla skolan och församlingshemmet från 1900-talets slut ett litet sockencentrum. Det ligger skilt från den mer koncentrerade bebyggelsen utmed landsvägen.
KYRKOANLÄGGNINGEN - Kyrkogården är medeltida runt kyrkan och har en stiglucka av okänd ålder i en av sydmurens tre öppningar. Denna äldre kyrkogårdsdel ger ett med kyrkan harmonierande ålderdomligt intryck med sammanhållna gräsytor, naturliga grusstråk, få och glest placerade gravvårdar koncentrerade till östra sidan och trädkrans runt kallmuren. Klockstapeln är troligen från 1840-talet och en något ovanlig variant på traktens vanliga "kjoltyp" eftersom den är vidgad ända från takfoten. Klockan är från tidigt 1300-tal. Kyrkogården har utvidgats åt öster i äldre tid och 1963 adderades i sydöst ett stort område som gavs en parkliknande 1800-talskaraktär med symmetrisk kvartersindelning. Ett bårhus från 1963 står öster om den gamla östmuren. Smidesgrindar av olika ålder finns.
KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING - Magra kyrka har medeltida anor, sannolikt från 1100-talet, varifrån den västra delen består. Där är fönstren avvikande rektangulära och gaveln har en högt sittande liten fönsteröppning som kan vara medeltida. Trots tidstypisk förlängning och tillbyggnad under 1700-talets slut med tresidig koravslutning, ett åldrigt vapenhus och en sakristia från 1962, framgår kyrkans medeltida hävd genom dess tornlöshet, kullriga muryta och låga murhöjd. Den spånklädda västgaveln är en egenhet i kyrkans exteriör. Interiörens rumsliga utformning är från 1700-talet och särpräglas av det låga, plana innertaket som förr var gängse i trakten men bevarats i ringa utsträckning. Mer sällsynt är att det som här är putsat (med återskapad enkel stuckatur från 1934). Flera tidsskikt och stilideal är avläsbara i kyrkorummet, berättande om kyrkans utveckling, vilket ger ett pedagogiskt värde. Barocken är iögonenfallande, företrädd av framtagna gardinmålningar, predikstol och altaruppsats. Den mycket gamla plankdörren till vapenhuset med påmålat bibelord i skev öppning och kullrig vägg formar, tillsammans med den däröver längs taket kalkmålade frisen med Sankt Göran, ett stilleben med patina som ger höga upplevelsevärden av kyrkans ålder. Under putsen, som förtjänstfullt följer alla buktningar, finns kalkmålningar av olika ålder. Bänkarna från omkring 1890 modifierades 1934 men har kvar sina nygotiska trepass på båda gavlarna och når ända ut till väggarna, ovanligt. En nyromansk dopfunt från 1889 och en klassiserande orgelfasad från 1915 är solitärer för sina stilideal. I samband med tillbyggnaden av sakristian 1962 fick korområdet sin nuvarande struktur och under läktaren tillkom underbyggnader. Inredningen hålls samman genom en harmonierande färgsättning.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Den äldre kyrkogårdens anspråkslöshet, dess stigport, kallmurar, trädkrans, grusgångar och smidesgrindar.
- Klockstapeln, medeltida kyrkklocka.
- Bevarade medeltida murverk utgör ett omistligt historiskt dokument.
- Exteriörens karaktär av medeltida kyrka om- och tillbyggd under 1700-talet. - Västra delens särpräglande utvändiga spånklädsel och rektangulära
fönsteröppningar.
- Interiörens bevarade rumsliga karaktär av 1700-talets utformning, där
innertakets form och puts är tongivande.
- Väggarnas kullrighet och öppningarnas skevhet är viktiga för upplevelsen av kyrkans ålder.
- Bevarat kalkmåleri.
- Inventarierna och inredningen representerar skilda stilideal och
epoker i kyrkans historia. Harmoniskt, sammanhållet, bänkarna viktiga
- Porten mellan vapenhus och långhus, samt vapenhusets handhyvlade takvirke.
Inventeringsår (2003)
Magra kyrka är tornlös med tresidigt avslutat kor i öster och rektangulärt vapenhus åt söder i västra delen. Både vapenhuset och koret har en dörr åt söder. Åt norr är en sentida sakristia tillbyggd på östra delen. Ovanligt är att det västra gavelröstet är spånklätt och har ett litet högt placerat fönster till läktaren. Exteriören ger intryck av hög ålder och renoverades senast år 2000.
FASAD - Slätputsad, slevslätad och vitkalkad. Marknivån höjer sig österut. I väster syns på södra sidan en naturstensgrund som endast skymtas vidare österut Västra delen har en kraftigt utkragande stensockel som målats vit ovanpå. Sockeln fortsätter omålad på norra sidan. Sakristian har en putsad, vitfärgad betongsockel som är något indragen. Västra gavelröstet har tjärade ekspån där nederkanten har ett skift med rundade spån och det allra nedersta med spetsiga. Spånen är troligen från 1931. Putsen därunder är kvastad. Nordsidan har skrovligare puts, liknande spritputs, blandad med släta fläckar och partier med äldre, fetare kalkbruk som sammantaget ger en livlig yta med ett lappat uttryck. Väggen kontrasterar mot sakristians helt släta, moderna putsyta vars vita nyans är gulare än övriga fasaders. En plåtavtäckt gravsten har monterats på östväggen över prästen Eric Mellblad, död 1761. Årtalet 2000 är målat över vapenhuset då den senaste omputsningen skedde. Över dörrarna sitter små lyktor av gult glas och metallplåt.
FÖNSTER - Alla snickerier är gråmålade och solbänkarna är av sten. I väster har kyrkan sina troligen äldsta fönsteröppningar, en på var sida och rektangulära. Gavelfönstret är avsevärt mindre och dess höga placering med överkanten längs spånklädselns nederkant antyder att det kan vara medeltida (jämför med Fölene kyrkas medeltida fönster med sådan placering). Därutöver har kyrkan stickbågiga fönster med öppningsbara fönster i vagt stickbågiga nischer; två på var långsida och ett på var skråställd sida i koret. Olika djupa smygar murade utan precision ger ett åldrigt intryck. Korfönstren har gula och vita råglas från 1962. De fyra fönstren på södra sidan är från samma år. Små haspar på mittposten håller fönstren stängda och droppblecken är av plåt. Alla är tvåluftsfönster träspröjsade till 14 rutor per luft. Västra gavelfönstret har ett öppningsbart rektangulärt tvåluftsfönster med två bågar och äldre beslag spröjsade till tre rutor. Trä kläder den raka hjässan i smygen som har välvda inre hörn och slätare raka sidor. I gavelröstet sitter en vindslucka av liggande bräder med frästa spår. Sakristian har ett litet stickbågigt tvåluftsfönster åt norr med en liggande spröjs i var luft.
PORT - Båda portarna på södra väggen är pardörrar från 1962. Vapenhusporten har rak överkant och brunmålad pardörr med fiskbenspanel samt liggande panel nedtill och hamrat metallvred. En släthuggen rödaktig stenskiva ligger framför dörren. Korporten är stickbågig och smalare men likadan i övrigt. Tre huggna kalkstensskivor är lagda framför porten. Sakristians dörr åt öster är enkel med rak överkant och sitter i en grund smyg. Dörrbladet har liggande panel med sparkplåt och likadant vred. Ett betongblocksteg ligger framför dörren.
TAK - Sadeltak med enkupigt lertegel, grunt taksprång runtom. Flöjel med årtalet 1755 sitter på västnocken. Hängrännor och stuprör är av svart plåt. Sakristian har ståndränna och stuprör av galvaniserad plåt.
Magra kyrka är en salkyrka med kor i öster med en grund tresidig avslutning och huvudentré långt bak i västra delen från vapenhuset i söder. Koret har en dörr åt söder och en diskret dörr till sakristian åt norr. Koret anses här sträcka sig fram till bänkskärmarna och har samma golvnivå som långhuset. Kyrkorummet ger omedelbart intryck av hög ålder främst genom sina buktande, kullriga väggar och gamla målningsfragment, men också det plana putsade taket bidrar till denna upplevelse. Inredningen är en blandning där barocken, företrädd av inventarierna i koret och draperimålningarna runt fönstren, samspelar med de nygotiska bänkarna som fortfarande når ända ut till väggarna. Den västra delen bryter något med sin 1900-talsutformning av läktare med underbyggnader och klassiserande orgelfasad. Turkosblått dominerar färgmässigt i det vita rummet tillsammans med senapsgult och i viss mån rött.
LÅNGHUS - Ett brett och långt rum med spegelvälvt tak och få fönster. I väster är en grund läktare som täcker det västligaste fönsterparet. Sydportens öppning markerar tydligt kyrkans medeltida anor genom sin oregelbundenhet i det mycket breda murverket med buktande ytor och särdeles ålderdomliga dörr. I tvärgången dit står två spensliga piedestaler med kollektbössor och en sandlåda för ljus. I nordväst har bänkar avlägsnats och där står en klädhängare och stolar.
GOLV - Betong göts under alla golv 1962. Brädgolv, ovanligt bemålat, närmast likt kork. När det tillkom är okänt eftersom man uppgavs ta bort trägolvet i mittgången 1934 och lägga kalkstensgolv i gångarna 1962. Trägolv i bänkarna, något höjt och infärgat i annan brun ton än mittgången, inlagt 1962. Trägolvet i nordväst är täckmålat grått. Kalksten i tvärgången av stora gamla skivor.
VÄGG - Slätputsade, kalkstrukna väggar som följer murverkets kullrighet. Inga uppgifter talar om någon breddning av den medeltida kyrkan, så alla väggar i västra delen kan vara medeltida. Runt varje fönster finns en 1962 hårt retuscherad kalkmålad gardinmålning antagligen från sent 1700-tal. "Tyget" har blå framsida och röd baksida, kantat av gula fransar och knutet till tre puffar upptill med gula snören (likadana målningar finns i Stora Mellby kyrka). Vid läktaren på norra sidan finns några ytor med gamla målningar, möjligen från 1400-talet, framtagna år 2000. Blommålningar från samma tid finns överkalkade nedtill. Över sydporten är i takhöjd en kalkmålad fris i svart ram med bakdelen av en häst, en knäböjande gestalt och ett lamm. Scenen visar Sankt Görans strid med draken men själva draken försvann när fönstren i väster höggs upp. Liknande måleri finns i Tensta kyrka, Uppland. Dateringen varierar mellan 1400-tal och så långt fram som 1600. Målningens placering precis under taklisten visar också att murhöjden har bestått.
PORT - Mycket gammal port av tre breda, handhyvlade plankor med enorm låskista av trä i smidda remmar och tre nitade bandgångjärn och två tvärslåar med träbultar. Ny klinka har gjorts till vredet. Dörren sitter i en gråmålad gammal karm.
FÖNSTER - Två svagt stickbågade treluftsfönster i nästan rundbågade smygar i söder och norr, där det ena egentligen sitter i koret bakom predikstolen, och två öppningsbara rektangulära fönster i väster, delvis dolda av läktaren. De stickbågade fönstren har gråmålade ytter- och innerbågar. De senare är troligen är från 1962, med klarglas av äldre typ i profilerade spröjsar och öglehakar nedtill och knopp upptill. Smygen är rosafärgad och vidgad med svagt sluttande fönsterbänk. Fönstren i väster förefaller vara äldre och är raka tvåluftsfönster med vardera 12 rutor av gamla glastyper i profilerade spröjsar i två äldre bågar som hakas på pikar. Bräder frästa likt pärlspånt kläder hjässan som är rak. Smygen är vidgad, vitfärgad och har en mer sluttande fönsterbänk.
TAK - Lågt putsat och vitfärgat spegelvalv utan välvning i väster, med valhänta stuckaturer återskapade 1934 av Axel Forssén efter äldre förlagor; en triangel i väster och en dubbel cirkel i mitten. Välvningarna markeras med en tunn nedkragning mot takytan och en profilerad list mot väggarna.
LÄKTARUNDERBYGGNAD - I norr sitter en skärmvägg som döljer den mattklädda läktartrappan från 1962 i trävangstycke. I söder finns elcentral och förråd från samma år med en bred, slät träfiberdörr. Åt kyrkorummet har de beigemålade väggarna stående rektangulära fyllningar i två skift med stavar emellan likt läktarbröstningens dekor. I norr är en blinddörr till trappskrubb.
KOR - Koret har fönster åt sydöst respektive åt nordöst i den tresidiga avslutningen samt ett åt norr bakom predikstolen. En kort rak trappa leder ned till sakristians dörr och mitt emot denna sitter i en högre öppning en dörr ut åt söder. På båda sidor under fönstren finns en korbänk. Öster om sakristidörren står ett golvur av Jacob Öberg (som gjorde 400 ur för en tunna råg stycket). En gammal kista står vid södra korbänken. Ambo står vid bänkskärmen i norr.
GOLV - Golvet förlängdes 1962 och belades med grå kalkstensskivor i samma nivå som långhuset. VÄGG - Som ovan
PORT - Pardörr från 1962 med rak överkant i stickbågig nisch och släta ådringsmålade bruna blad och enkelt metalltrycke. En natursten som tröskel. Dörren sitter i murens ytterliv, så smygen är nästan 1,5 meter djup. Inga foder. Ytterdörren är stickbågig med hamrat metallvred och lik vapenhusets med vertikal låsskena.
INNERDÖRR - Till sakristian sitter en enkel brunt ådringsmålad dörr från 1962 med rak överkant i stickbågad nisch och gråmålad karm. Dörrbladet är indelat i fält så ett liksidigt kors bildas i mitten.
FÖNSTER - Fönstren är på insidan likadana som långhusets men den yttre bågen har gula och vita råglas från 1962. Träsocklar för mässingsljusstakar på fönsterbänken.
TAK - Långhustaket fortsätter över koret och i mitten finns en treenighetssymbol i stuckatur, en liksidig triangel med hebreiska tecken i, sannolikt "Jahwe". Återskapades 1934 efter äldre förlaga. Högtalare i kortaket.
FAST INREDNING
ALTARE - Murat, slätputsat och vitkalkat altare, antingen från korbygget på 1780-talet eller ett äldre, medflyttat altare.
ALTARUPPSATS - Barockverk från 1700-talet av mäster Anders Bilthuggare med något satt karaktär till följd av den låga takhöjden. Tillkomstår som angetts är 1710 och 1713. Årtalet 1788 torde syfta på en ny "stoffering". Tavelramen har snedställda hörn upptill och omges av korintiska kolonner med vita skaft i par på var sida. På postament framför kolonnerna står stora, välskurna evangelistskulpturer, Lukas och Johannes, med beiga, förgyllningar kläden och välondulerade frisyrer. I mitten är en skuren kalvariegrupp mot blåmålad bakgrund direkt på brädorna. Entablementet har dekormålningar över kapitälen, ett bibelord i guld på svart i den indragna mitten och ovanpå är en kraftig och ymnigt skuren dekor med de andra två evangelisterna, Markus och Matteus, samt världshärskaren i draperingar och blomstergirlander i en slags sköldform med en stor utåtlutande domsängel överst. Storbladiga akantusdekorer pryder sidorna och gesimsens ovansida. Det hela hålls främst i brunrött och blått med förgyllningar. Ett kraftfullt listverk möter altaret. Predella saknas. Originalfärgerna togs fram 1934 (då var tavlans bakgrund omålad) och omförgyllningar skedde 1962, samt konservatorsarbeten 2000.
Bakom uppsatsen är ett utrymme målat med organisk färg med ett par dörrar åt söder med gallerverk i överdelen till ett förrådsutrymme. Dörrarna satt tidigare i korskranket som revs 1962.
ALTARRING - En halvrund altarring, ombyggd 1934, med täckt barriär med liggande rektangulära fyllningar marmorerade i sandbeige mot mörkbrunt målat ramverk och lätt profilerade ramar. Knäfall och armstöd är klädda med ett sandbeige tyg från 1962 på gråmålad sockel med välvda profileringar på mitten. Innanför är golvet höjt och täckt av blå heltäckningsmatta och barriären är gråmålad.
BÄNKINREDNING - Bänkarna är från omkring 1890 i enkel nygotik och byggdes om något 1934, då de flyttades ända ut mot väggarna och fick nya skärmar och fotstöd. Koret hade till dess fler bänkar. Två bänkar är borttagna i nordväst. De står i tre öppna kvarter med 11 rader i sydöst, fyra i sydväst som når läktarunderbyggnaden och 14 i norr. Bänkskärmarna är blågröna med rektangulära stående fyllningar med lister och ljusare grönaktigare nyans. Alla gavlar, även åt väggen, har skurna trepass upptill och ryggarna är ganska raka. Gaveln svänger mjukt ut till armstöd. Gavlarna är blågröna och innandömet ekådringsmålat med inslag av rött för att passa in med övrigt rött i rummet. Bänkvärme finns.
Korbänkarna är förmodligen äldre, eventuellt från korets byggnadstid, och blågråmålade med stående rektangulära fyllningar, sandbeige med blågrön marmorering och lister. En dörr sitter mitt fram med smalare fyllning. Pärlspont i ryggarna som har bokbräda. Mycket ålderdomligt behandlat virke i skärmarna.
PREDIKSTOL - Predikstolens korg och ljudtak är båda verk i en återhållen barockstil. Korgen tillverkades 1650 men snidade figurer av bildsnidare Jon i Swederna tillkom 1693. Den står på ett (illa anpassat) fundament från 1962. Trappbarriären förefaller ny men har åldrigt behandlade ytor och härstammar troligen från 1700-talet, enligt restaureringen 1934, eftersom den saknade 1650-talets färger. Femsidig korg i enkelt utförande av gängse utformning med evangelisterna och Kristus snidade på sidorna i övre skiftet och joniska kolonnetter på hörnen som övergår i konsoler i undre skiftet med kvadratiska inramade svarta fält. Skulpturerna står i starkt stiliserade arkadbågar med änglahuvuden över. I de undre fälten står figurernas namn. Konsolerna är kantiga med medaljongliknande ovala kraftiga dekorer och undertill sitter svarvade, spetsade knoppar, vilka sannolikt är sentida tillägg. Ramverken och knopparna är röda, hörndetaljerna ljusbeige med gula skaftringar. Överstycket är svart och mycket svagt utkragande med textrad och en vit, målad äggstavslist däröver. På dess hörn sitter änglaansikten på karnisformade plattor (liknar Erskas). Texten säger "salige äro the smo (sic!) hör gwds och gömath ano 1650" tafatt skrivet (verkar ej behärska skrivandet eller detta alfabet egentligen). Bibelordet blev även utskrivet på trappbarriären 1934. Ett timglas från 1683 fästat på stång pryder brämet. Fundamentet är av sandbrunt laserade furubräder satta likt lockpanel och följer korgens bredd och form. Trappbarriären är täckt som en stor skärm i helt andra färger än det övriga, grå och turkos med en trekantig fyllning med bibelordet över två stående rektangulära, marmorerade fyllningar. Trappan är troligen från 1962. Ljudtaket är litet i förhållande till korgen, oktogonalt och hänger ifrån taket. Sannolikt är det samtida med predikstolen. Det har änglar med passionsverktygen (pinoredskapen) på hörnen och däremellan stiliserade, knoppkrönta kartuscher med njurformade fält och spetsiga knoppar nedåt från varje vinkling. Undertill är ett kassettindelat tak med Andens vita duva hängande från en blomma. Äggstavslist målad röd, blå och vit.
ORGEL - Orgeln står längs västväggen och har en enkel nyklassicistisk fasad av arkitekt Anders Roland från 1915 med rakt entablement längs taket med vitt tandsnitt och gul fris med vit pärlstav. Fem lika breda rektangulära öppningar blottar piporna. De i mitten indelas av smala joniska pilastrar och yttersektionerna, som kragar ut, flankeras av joniska kolonnetter. Bakom fasaden finns högtalare till en digital Allenorgel från 1999. Spelbordet är fristående, vänt mot altaret och så högt att det delvis skymmer fasaden. Det är gråmålat med rundad jalusi och bänk i samma färg.
LÄKTARE - Läktaren upptar hela kyrkans bredd och täcker delvis fönstren i väster. Den har bedömts vara från omkring år 1700 men gradängerna byggdes om senast 2000. Bänkarna togs bort 1962. Trappan från samma år går upp i nordvästra hörnet. Barriären är hög och har 13 stående rektangulära gula fyllningar som förr hade apostlamålningar (borttagna vid okänd tidpunkt mellan 1829 och 1934) i blågrönt ramverk. Mellan varje fyllning är en utkragande stav. Enkla över- och understycken. Läktaren bärs av 12 åttakantiga pelare med fyrkantig topp, målade blågröna likt bänkgavlarna. Läktarundertaket är av cirkelsågat virke som vitmålats och ligger som lockpanel med kraftiga bjälkar vilande på pelarna, vilka bildar en arkad vid mittgången. Taknivån höjdes 1962. Läktaren har brun heltäckningsmatta liksom trappan, tre gradänger i söder med stolar på två av dem och ett skåp på det översta med två dörrar. Barriären har liggande gråmålad pärlspånt på insidan och målade bokbrädor.
SPECIFIKA INVENTARIER
DOPFUNT - Dopfunt från 1889 i nyromansk stil (likadana finns i Stora Mellby och Erska kyrkor), sexkantig med sex marmorerade mörkblå kolonetter på postament och plan bas med liten cuppa med medaljongdekor på sidorna som är marmorerade likadant som kolonnetterna. Postamentet är marmorerat likt korbänkarna, övrigt är täckmålat. Nysilverfat.
NUMMERTAVLA - En nummertavla är angjord i södra korbänken på oktogonal gråmålad pelare och kraftig rektangulär ram med mässingsljushållare runt en vit tavla (en pendang i norr togs bort 1962). Åldern är svårbedömd, kanske från 1800-talets slut.
VAPENHUS - Vapenhuset förmedlar intryck av hög ålder och är ett avlångt fönsterlöst rum med murade skeva väggar, utgång i söder och långhusport i norr. Ett kyrktorg (bord med böcker, broschyrer, vykort mm) är anordnat i öster och i väster står ett äldre skåp samt klädhängare.
GOLV- Äldre kalkstensgolv som sluttar upp mot långhusdörren.
VÄGG - Putsad, buktande, kalkad.
PORT - Pardörr från 1962 av stående spontade plank med rak överkant, gråmålad med hamrat rakt metallvred. INNERDÖRR - Mycket gammal port av tre breda, handhyvlade plankor med stora fyrkantiga nitar som håller tvärslåarna på andra sidan. Dörren har hängts om eftersom spår efter tre bandgångjärn finns inåt långhuset. Mycket stort nyckelhål med pik och ett plant fyrsidigt beslag med nyare metallvred över. På utsidan står ovanligt nog ett manande bibelord skrivet: "Kom här in du herrens wälsignade; hwi står du här ute?"
FÖNSTER - Nej
TAK - Plant tak av handhyvlade gamla bräder med fyra bilade tvärbjälkar, vitmålat. Två bräder täcker väggarna utom i norr.
SAKRISTIA - Ett smalt, rektangulärt rum med litet fönster i norr, dörr till kyrkorummet i söder, piscina i väggen i väster med bönealtare intill och skrivbord i norr, textilskåp i öster samt öppning till toalett och ytterdörr i söder på östväggen. Möbleringen är kvar sedan 1962. Väggfast hylla på östväggen. Piscinan är rundad av lågerhuggen sten i kantig nisch.
GOLV - Oljat tegel med nedsänkt skrapmatta vid ytterdörren.
VÄGG - Släta väggar, putsade med rätskiva och vitfärgade.
PORT - Enkel dörr från 1962 troligen med rakt överstycke, mörkbrunt färgad med hamrat metallvred. INNERDÖRR - Enkel brun ådringsmålad dörr från 1962 med rak överkant i stickbågad nisch i gråmålad karm. Dörrbladet är indelat i fält så att ett liksidigt kors bildas i mitten. Skåpdörrarna är gråmålade med lufthål upp- och nedtill, två lika stora fyllningar i vart blad. Toadörren är slät och brunt ådringsmålad.
FÖNSTER - Stickbågigt tvåluftsfönster i likadan nisch med mittpost, kopplade tvåglas med liggande spröjsar. Täckmålad båge och karm i två toner. Marmorfönsterbräda.
TAK - Vitmålat plant brädtak likt läktaren men glesare mellan bräderna. Infälld armatur av gulmetall.
TORN - Nej
Fasadkulör (2003): Impregneringsbehandlad, Vit
Antal våningar (2003): 01
Byggnadsdel (2003): Flöjel, Kor - Fullbrett, Kor - Polygonalt, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Vapenhus - Söder
Inventeringsår (1996)
Byggnadsdel (1996): Kor - Fullbrett, Kor - Polygonalt, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Vapenhus - Söder
Inventeringsår 2016
Magra kyrka är medeltida, med all sannolikhet från 1100-talet, då byggd som en romansk stenkyrka med lägre och smalare kor. Kyrkan blev om- och tillbyggd med tresidig koravslutning under sent 1700-tal och har ett vapenhus av hög men okänd ålder samt sakristia från 1962.
Den västra delen av kyrkan har kvar sina medeltida murar. Koret uppfördes i nuvarande form vid 1700-talets slut. Kyrkorummet var till dess bemålat invändigt till nästan full höjd. Somliga källor anger 1785 som ombyggnadsår men en uppgift menar att kyrkan 1786 beskrevs som bräcklig och gammalmodig, och menar att om- och tillbyggnaden skedde 1795. Kyrkan genomgick hursomhelst den för tiden vanliga förändringen att långhuset förlängdes åt öster, det gamla koret revs och en tresidig avslutning byggdes istället där sakristian förlades bakom ett brädskrank i koret. Här är koret något förskjutet åt norr, vilket förklaras med att man utifrån tanken på kyrkan som Kristi kropp velat låta kyrkobyggnaden vittna om att Kristus böjde huvudet åt höger när han dog på korset. Fönstren försågs med draperimålningar sannolikt strax efter tillbyggnaden och det gamla måleriet bör då ha kalkats över. Predikstolen bär årtalet 1650 men figurerna skars 1693. En altartavla av mäster Anders Bilthuggare tillkom tidigt på 1700-talet. Vid 1829 års inventering omtalas att Svante Hwalfeldt på Upplo säteri 1788 skänkte en ny altartavla och att han därför fick en minnessten i täljsten när han dog 1801. Denna tavla omnämns däremot framgent inte i andra källor, men utifall ombyggnaden skedde 1785 skulle det vara rimligt med en sådan gåva tre år senare. Taket beskrevs vid inventeringen som gipsat med inskription vid koret. Läktaren i väster uppgavs ge kyrkan ett vackert utseende. Det enda gamla föremålet var ett gotiskt rökelsekar av malm från 1300-talet. Dopfunten var av trä, vilket tyder på att den medeltida dopfunten tagits ur bruk. Det styrker påståendet i Djurklous reseberättelse 1868 att den gamla dopfunten blivit såld 21 år tidigare (1847) då kyrkan reparerades. I samma skildring berättas att kyrkan hade två ingångar på södra sidan, den i öster hade en idag avlägsnad vanlig förstukvist av bräder och den västra hade det stenvapenhus av okänd ålder som finns kvar. Omkring 1890 sattes nya bänkar in vid en renovering. 1915 önskades en ny orgelfasad och en sådan ritades av arkitekt Anders Roland. Orgeln fick 5 stämmor och rörpneumatiskt system, tillverkat av O. Hammarberg, Göteborg. Det är oklart om orgelverket hade installerats tidigare eller i samband med den nya fasaden. Läktaren ändrades på okänt vis. Kanske var det då apostlamålningarna på bröstningen avlägsnades?
Västra långhusgaveln spåntäcktes 1931 på nytt, och man konstaterade delvis mycket grova kyrkmurar av granit. 1933 gjorde Axel Forssén ett program för den restaurering som påbörjades 1934. En sakristia med pannrumskällare planerades åt norr men uppfördes inte då. Ommålning vidtogs invändigt. All fast inredning var redan övermålad. Altaruppsats, predikstol, sakristiskåp, korbänkar och altarring konserverades av K. R. J. Johansson, Skövde med färgborttagning och ny marmorering. Predikstolens målning var mycket väl bibehållen. På barriärfyllningen målades korgens bibelspråk. Altaruppsatsens färger var ej så välbevarade och mer lagade. Bakom tavlans kors och uppståndelsemotiv var det trärent. Uppståndelsefiguren hade flyttats till predikstolstaket och ersatts med en målning, men det hela återställdes. Altarringsgrindarna avlägsnades till förmån för öppningar vid altaret. Bänkinredningen decimerades och kvarteren flyttades närmre ytterväggarna så mittgången breddades. För att bereda bättre plats vid begravningar togs de främsta korta vinkelbänkarna bort på vardera sidan och nya skärmar gjordes. De yttre bänkgavlarna skulle slopas för värmeledningsdragning, men de behölls, vilket kan tyda på att ledningarna aldrig drogs in. Korbänkarna justerades. Koret hade kalkstensgolv liksom mittgången, men där hade ett trägolv lagts ovanpå och i bänkkvarteren var det trägolv ovan betong. Stengolven justerades och trägolvet i mittgången avlägsnades. Tak och väggar kalkfärgades, taket med tät, svagt blåtonad kulör och laserad taklist, väggarna med laserande varmgrå nyans. Tidigare lister på undertaket återskapades med profiler av Forssén. Enkel dekor i fältindelningar målades i fönstersmygarna.
Äldre kalkmålningar av olika slag och ålder påträffades i maj 1934. Äldst var resterna av en utsmyckning som täckt kyrkans väggar till nästan full höjd före tillbyggnaden vid 1700-talets slut. Det var fragmentariska bilder på norrväggen, bland annat en i svarta ramar infattad fris med bildframställningar och under det draperiartad ornamental dekor med stora blommor etc. På södra väggens västra del fanns över dörren en mer välbevarad del med figurer som kunde skönjas, exempelvis ett lamm, en knäböjande gestalt vid en hästbakdel och en ryttare. Kring alla fönster fanns delvis välbevarade gardinmålningar, troligen från 1700-talets slut. I en äldre fönstersmyg fanns dessutom rester av en draperimålning yngre än det ovan nämnda draperiet men äldre än gardinmålningarna. De äldsta och figurativa målningarnas datering är osäker och har dels bedömts vara 1400-talsmålningar, dels med tveksamhet daterats till 1525-1600 och den äldre draperimålningen sägs också vara av renässanstyp (Hernfjäll 1993). Man ville fotografera och konservera den äldre draperimålningen men sedan kalka över den och likadant med norrväggens måleri. Måleriet i sydväst över dörren skulle konserveras och lämnas till beskådande, liksom gardinerna som togs fram överallt, lagades och konserverades. Ramen omkring figurerna i sydväst och bakgrunden tonades fläckvis för att motverka intrycket av trasighet.
1947 installerades elvärme med elcentral och 1959 infördes elklockringning. Kyrkan fick en likadan ringmaskin som Alingsås stadskyrka (som var den första med denna anordning). 1960 påbörjades projekteringen av en ny stor restaurering av arkitekt Claes Laurent, Stockholm. Kyrkan ansågs vara en ovanligt välbevarad västsvensk landskyrka, vilken kännetecknades av bland annat symmetrisk fönsterplacering och ingen tillbyggd sakristia. En sakristia behövdes emellertid efterson det endast fanns ett utrymme på två kvadratmeter tillgängligt bakom altaret och värdefulla textilier förstördes i brist på lämpliga förvaringsutrymmen. Tillbyggnaden skulle inte synas för besökaren då inga vägar finns i norr. Riksantikvarieämbetet var tveksamt till såväl de föreslagna genomgripande ändringarna som tillbyggnaden av en sakristia. De föreslog nya förvaringsutrymmen i kyrkan, helst i väster, vilket enligt domkapitlet var omöjligt. Det skulle ta för många sittplatser, utrymmet skulle få för lågt tak och skulle störa interiören. Tillstånd gavs på villkor att fönstret vid predikstolen inte sattes igen, att bänkgavelprydnaderna behölls liksom golvnivåerna i lång- och vapenhus, vilket hörsammades. Till sakristian hade testamentsmedel erhållits från Ida och David Johansson, bördiga från Magra. Kyrkan stängdes 12 mars 1962 och återinvigningen skedde efter ett halvår den 23 september.
Sakristian byggdes åt norr i slamputsat tegel med piscina, textilskåp och wc. Nya ytterbågar sattes i kyrkans fyra fönster mot sydöst och söder. Korfönstrens ytterbågar fick antikglas liknande enstaka befintliga glas. Fullständig ommålning skedde ut- och invändigt av alla utrymmen samt fönster, även inredningen. Altarets puts togs bort. Skranken med dörrar vid altaret avlägsnades men dörrarna återanvändes i skåp bakom altaret. Kryssfanersklädnaden av predikstolsfundamenet byttes mot furupanel. Vägg- och predikstolsmålningarna retuscherades och konserverades. Första korbänken togs bort, korgolvet förlängdes och belades med nytt stengolv likt det gamla. Kordörren gjordes tvåbladig, smygpanelen togs bort och smygen putsades. Ena nummertavlan, fastsatt i en korbänk, bortmonterades. Vapenhuset fick en ny större ekport och golvet lades om. Långhuset försågs med betonggolv med kalkstenshällarna från bänkkvarteren. Större avstånd skapades mellan bänkarna och de bakre bänkarnas ryggar gjordes lika fronterna. Nya fotbrädor tillkom. Vid sidogången från vapenhuset sattes en ny front. Läktaren byggdes om kraftigt. Dess två smala, branta trappor ersattes av en ny trappa. Elcentral och städförråd byggdes under läktaren, där bänkar avlägsnades. Takhöjden där blev högre efter justering av bjälklaget. Hela orgelverket flyttades bakåt för att bereda mer plats. Orgeln renoverades och fick en stämma till samt spelbord på ny plats. Läktarbänkarna ersattes av lösa stolar på mattklätt golv. Bakre ljuskronan flyttades till sakristian och sex nya kronor tillkom, varav två på läktaren.
1999 erhölls en ny orgel, en digital Allenorgel från Svensk Orgelkonst AB, Stockholm. Den gamla var i dålig kondition men orgelfasaden behölls och det nya spelbordet placerades där det gamla stått. Högtalarna monterades inuti det gamla orgelhuset. En exteriör renovering genomfördes år 2000 projekterad av arkitekt Kurt Nyberg arkitekt- och ingenjörskontor, Trollhättan. Den inbegrep omputsning, avfärgning och renovering av fönster och dörrar. Nya gradänger gjordes på läktaren.
År 1400-1599 Arkitekturbunden utsmyckning - kalkmålning
Muralmåleri
År 1650 Fast inredning - predikstol
År 1693 Arkitekturbunden utsmyckning - skulptur, exteriör
Skulpturer på predikstol.
År 1710-1713 Fast inredning - altaruppsats
Årtalet 1788 finns även men torde vara något sent.
År 1788 Specifika inventarier - altartavla
Ny altartavla skänks enligt 1829 års inventering.
År 1829 Äldre kulturhistorisk inventering
År 1847 Underhåll
Reparationer
År 1888-1892 Fast inredning - bänkinredning
Nya bänkar.
År 1915 Fast inredning - orgel
Arkitekt: Anders Roland
Orgelbyggare: Olof Hammarberg
År 1920 Äldre kulturhistorisk inventering
År 1931 Underhåll - exteriör
Omspåning av västgavel.
År 1934 Underhåll - målningsarbete, interiör
Kalkning av tak och väggar, enkel dekor i fönstersmygar.
Arkitekt: Axel Forssén
Konservator: K J R Johansson, Skövde
År 1934 Konservatorsarbeten
Altaruppsats, sakristiskåp, korbänkar, altarring och predikstol konserveras. Väggmålningar tags fram, liksom ursprunglig färgsättning. Stuckatur i tak rekonstrueras.
Konservator: K J R Johansson, Skövde
År 1947 Teknisk installation - el
Elektrisk uppvärmning.
År 1962 Återinvigning
23 september
År 1962 Nybyggnad - Sakristia
Nybyggnad - Sakristia -
Arkitekt: Claes Laurent
År 1962 Ändring - ombyggnad
Ändring - ombyggnad - Nya fönsterbågar. Altarets murverk friläggs. Altarring kläs om. Elcentral och städskrubb under läktare. Kamin i söder bort. Altarskrank bort. Nya armaturer. Läktarbänkar bort liksom några av långhusets bänkrader. Korgolvet utökas. Nya golv. Ny läktartrappa. Ny bas till predikstol.
Arkitekt: Claes Laurent
År 1962 Fast inredning - port
Ny korport och vapenhusport.
Arkitekt: Claes Laurent
År 1962 Konservatorsarbeten
Rengöring och retuschering av väggmålningar.
Konservator: Olle Hellström
År 1962 Underhåll - målningsarbete
Ommålning av fasader. Total interiör ommålning med emulsionsfärger.
Arkitekt: Claes Laurent
Hantverkare - Målare: Karl Nelsson
År 2000 Underhåll - omputsning
Omputsning av fasader.
Arkitekt: Kurt Nyberg
År 2000 Konservatorsarbeten
Framtagning av kalkmåleri på vägg norr om läktare.
Konservator: Christer Wildenstam
År 2000 Underhåll - exteriör
Renovering av fönster och portar.
Antikvariskt-Topografiska Arkivet (ATA).
Magra kyrka, H Bodin 1977, s 8 ff 1977.
Hernfjäll Viola (1993) "Medeltida kyrkmålningar i gamla Skara stift". Skrifter från Skaraborgs länsmuseum nr 16. Skara.
Inventarium över svenska orglar, 1989: I Skara stift.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin