Motivering (skydd): KYRKOMILJÖN - Magra kyrka utgör tillsammans med den gamla skolan och församlingshemmet från 1900-talets slut ett litet sockencentrum. Det ligger skilt från den mer koncentrerade bebyggelsen utmed landsvägen.
KYRKOANLÄGGNINGEN - Kyrkogården är medeltida runt kyrkan och har en stiglucka av okänd ålder i en av sydmurens tre öppningar. Denna äldre kyrkogårdsdel ger ett med kyrkan harmonierande ålderdomligt intryck med sammanhållna gräsytor, naturliga grusstråk, få och glest placerade gravvårdar koncentrerade till östra sidan och trädkrans runt kallmuren. Klockstapeln är troligen från 1840-talet och en något ovanlig variant på traktens vanliga "kjoltyp" eftersom den är vidgad ända från takfoten. Klockan är från tidigt 1300-tal. Kyrkogården har utvidgats åt öster i äldre tid och 1963 adderades i sydöst ett stort område som gavs en parkliknande 1800-talskaraktär med symmetrisk kvartersindelning. Ett bårhus från 1963 står öster om den gamla östmuren. Smidesgrindar av olika ålder finns.
KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING - Magra kyrka har medeltida anor, sannolikt från 1100-talet, varifrån den västra delen består. Där är fönstren avvikande rektangulära och gaveln har en högt sittande liten fönsteröppning som kan vara medeltida. Trots tidstypisk förlängning och tillbyggnad under 1700-talets slut med tresidig koravslutning, ett åldrigt vapenhus och en sakristia från 1962, framgår kyrkans medeltida hävd genom dess tornlöshet, kullriga muryta och låga murhöjd. Den spånklädda västgaveln är en egenhet i kyrkans exteriör. Interiörens rumsliga utformning är från 1700-talet och särpräglas av det låga, plana innertaket som förr var gängse i trakten men bevarats i ringa utsträckning. Mer sällsynt är att det som här är putsat (med återskapad enkel stuckatur från 1934). Flera tidsskikt och stilideal är avläsbara i kyrkorummet, berättande om kyrkans utveckling, vilket ger ett pedagogiskt värde. Barocken är iögonenfallande, företrädd av framtagna gardinmålningar, predikstol och altaruppsats. Den mycket gamla plankdörren till vapenhuset med påmålat bibelord i skev öppning och kullrig vägg formar, tillsammans med den däröver längs taket kalkmålade frisen med Sankt Göran, ett stilleben med patina som ger höga upplevelsevärden av kyrkans ålder. Under putsen, som förtjänstfullt följer alla buktningar, finns kalkmålningar av olika ålder. Bänkarna från omkring 1890 modifierades 1934 men har kvar sina nygotiska trepass på båda gavlarna och når ända ut till väggarna, ovanligt. En nyromansk dopfunt från 1889 och en klassiserande orgelfasad från 1915 är solitärer för sina stilideal. I samband med tillbyggnaden av sakristian 1962 fick korområdet sin nuvarande struktur och under läktaren tillkom underbyggnader. Inredningen hålls samman genom en harmonierande färgsättning.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Den äldre kyrkogårdens anspråkslöshet, dess stigport, kallmurar, trädkrans, grusgångar och smidesgrindar.
- Klockstapeln, medeltida kyrkklocka.
- Bevarade medeltida murverk utgör ett omistligt historiskt dokument.
- Exteriörens karaktär av medeltida kyrka om- och tillbyggd under 1700-talet. - Västra delens särpräglande utvändiga spånklädsel och rektangulära
fönsteröppningar.
- Interiörens bevarade rumsliga karaktär av 1700-talets utformning, där
innertakets form och puts är tongivande.
- Väggarnas kullrighet och öppningarnas skevhet är viktiga för upplevelsen av kyrkans ålder.
- Bevarat kalkmåleri.
- Inventarierna och inredningen representerar skilda stilideal och
epoker i kyrkans historia. Harmoniskt, sammanhållet, bänkarna viktiga
- Porten mellan vapenhus och långhus, samt vapenhusets handhyvlade takvirke.
Inventeringsår (1999)
Text saknas för närvarande
Inventeringsår (2003)
Magra har en medeltida kyrkoplats som först utvidgats åt öster och 1963 tillkom en stor friliggande del i sydöst. Här går kyrkogårdens södra gräns längs den gamla allmänna vägen fram till en grind i områdets sydvästra hörn. Kyrkogården hägnas av kallmurar och sydmuren till det äldre området kring kyrkan har tre öppningar; en stiglucka, en enkel grind på mitten och längst i sydöst en pargrind vid församlingshemmet. En klockstapel är placerad sydöst om kyrkan vid grusgången längs sydmuren. Ett modernt bårhus står strax norr om den gamla nordmuren i förlängningen av gången.
Kyrkan ligger i öst-västlig riktning i västra delen av det äldre området, en långsträckt mångsidig yta som smalnar av mot öster. Kyrkans nordfasad är parallell med nordmuren men sydfasaden är inte parallell med sydmuren, som egentligen går i en sydväst-nordöstlig riktning. Åt norr fungerar bogårdsmuren som en stödmur ned till den lägre hagmarken norrut. Muren går längre västerut över mark med låg höjd och svänger vidare längs västsidan och är normalhög längs södra sidan. Det grusade gångsystemet har uppstått naturligt mellan muröppningarna och kyrkportarna. I övrigt är gräsytan sammanhållen. Från stigluckan leder en gång med konststen i gruset fram till vapenhusporten och en grusgång till kordörren. Gångarna når en bred grusad yta längs kyrkans södra vägg och fortsätter vidare österut runt koret till sakristians dörr, dit en yta av kalkstensplattor leder fram. Från koret leder en gång till mittgrinden i söder. I östmuren fanns förr en grindförsedd öppning och strax utanför den ett uthus. Byggnaden revs när ett bårhus byggdes där 1966. Söder om uthuset låg skolans slöjdsal som också har rivits vid okänd tidpunkt. Muröppningen är idag bredare och saknar grind.
Gräset går inpå kyrkans norra och västra sidor. Nordsidan har inga gravvårdar, några få finns i väster i antydda rader och på östra delen är ett större antal spontant placerade gravstenar med olika utformning. Flera höga gravstenar står närmast koret, en med stenram. En hängask är enda trädet ute på gräsytan men tomten kantas av gamla askar, ett par ekar och några syrenbuskage. Övrig vegetation på den gamla delen är en låg gravvårdshäck, en tuja och en rhododendron. Grindarna är av svart smide. Grindparet i stigporten och den enkla grinden har pilar på de övre spjälorna och krokiga pikar på de nedre (likadana finns vid Stora Mellby kyrka). Den enkla grinden har kraftiga fyrsidiga huggna stenstolpar. Grinden i sydöst har uppochnedvända hjärtan på spjälorna (likadan finns i Erska) och sitter i släthuggna stenstolpar med smala otuktade ytor på sidorna och rundat spetsig topp med karaktär av tidigt 1900-tal. Grinden satt sannolikt tidigare i den forna östra muröppningen.
Från bårhuset och församlingshemmet vidare österut till den nyare delen är vidsträckta gräsytor utan gravvårdar med ett par låga bergknallar och svängda grusstigar, allt hägnat av en oxelhäck åt norr. Lönn, rönn och björk är några av lövträden här i övergångsområdet. Den nya delen anlades 1963 av trädgårdskonsulent Karl Anjou, Hushållningssällskapet i Vänersborg. Karangan- och hagtornshäckar togs bort, liksom en gångväg innanför nordgränsen där nya gravar skulle anläggas. Man skapade dels ett område med regelbunden utformning, dels i sydöst en mer parkliknande yta där befintliga träd och naturlig terräng behölls. I mitten planerades ett intimt trädgårdsrum med kalkstensplattor, soffor, rabatter, häckar och ett kors som "värdig anblick från gamla kyrkogårdens huvudallé", en förlängning av denna centralplats. Men av detta syns inget idag och det kom troligen inte till utförande. Nya smidesgrindar sattes i huggna granitstolpar.
Åt landsvägen i söder är idag en stor yta indelad i kvarter med grusgångar. Sydöstligaste delen har rygghäckar av lövbuskar bakom låga gravvårdar och en likadan grind åt öster som vid bårhuset till en parkering. Kvarteren i övrigt har gräsytor, några med låga tujahäckar. Ett fåtal gravar har stenramar och stenvårdarna har olika höjd, varav många obelisker. Många står rygg mot rygg. Grinden till gångvägen i sydväst är likadan som de övriga. Berg går i dagen mot vägen i sydvästra delen. Höga lövträd, mest lindar och almar men även askar, ger området parkkaraktär. Almarna är dock sjuka och skall tas ned.
STIGLUCKA - En bred och grund murad stiglucka av okänd ålder. Den har enkupigt tegel på sadeltaket och bred stickbågig öppning. Muren är slätputsad och vitkalkad med brunmålade nyare vindskivor. Grinden är beskriven ovan och har stag att fästa grindarna i på sydsidan.
Inventeringsår 2016
Text saknas för närvarande
Antikvariskt-Topografiska Arkivet (ATA).
Magra kyrka, H Bodin 1977, s 8 ff 1977.
Hernfjäll Viola (1993) "Medeltida kyrkmålningar i gamla Skara stift". Skrifter från Skaraborgs länsmuseum nr 16. Skara.
Inventarium över svenska orglar, 1989: I Skara stift.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin