Motivering (skydd): KYRKOMILJÖN - Stora Mellby kyrka ligger väl synlig i landskapet på en höjd utanför den samlade bebyggelsen men intill församlingshemmet (gamla skolan med lärarbostad), den nya skolan och idrottsplatsen. Strax utanför bogårdsmuren finns det gamla välbevarade kyrkstallet kvar och intill det, på insidan muren, ett uthus med dass och utvändig stegförvaring. Utöver sitt bruksvärde har uthusen ett miljöskapande värde och samhällshistoriskt värde då de vittnar om tiden före bil och vattenklosett. Vid kyrkogården finns också en nyare ekonomibyggnad.
KYRKOANLÄGGNINGEN - Kyrkogården har liksom kyrkan medeltida anor och är ålderdomligt anspråkslös på södra sidan med naturligt grusat gångsystem mellan grinden och kyrkportarna. Kallmurar av natursten och rester av gammal lövträdskrans finns och ett bårhus från 1966 står i sydöstra hörnet. Vid kyrkgavlarna är smala passager med en rumsskapande bergsknalle nära tornet och en originell rad med prästgravar vid koret. På berget finns en avskild minneslund från 1992 och vid dess fot står ett äldre uthus, nämnt ovan. Anblicken av den nyare, mycket vidsträckta kyrkogården på norra sidan är anslående och kontrasterar skarpt mot den småskaliga atmosfären med upplevelsevärden av platsens ålder på södra sidan. Norra området karaktäriseras av sammanhållna, trädlösa gräsytor med företrädesvis låga gravvårdar i rader och två korsande grusade stråk. Lövträd och kallmurar med smidesgrindar hägnar även här. Senaste utvidgningen skedde på 1980-talet och har gravvårdarna tidstypiskt längs långa rygghäckar.
KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING - Stora Mellby kyrka har medeltida anor men karakteriseras idag av tillbyggnaderna av långhuset 1724 och 1828 med torn från 1765 och sakristia tillbyggd 1956. Med sitt mycket långsträckta långhus och slutna robusta torn har den närmast en gustaviansk framtoning. Trots dess storlek är torntaket med lanternin lågt och satt, vilket kan härledas till en vid tiden ny bestämmelse som påbjöd medelmåttiga huvar, vilket är byggnadshistoriskt intressant. Putsen följer väggarnas buktningar vilket är viktigt för upplevelsen av kyrkans ålder. Andra detaljer i exteriören som påverkar detta är en timvisare, tornets gluggar, den gamla nitade nordporten, gravstenarna vid dess sydport, skeva fönsteröppningar och det gamla östfönstret i koret. Interiören har sin rumsliga gestalt från 1828 men inredningen präglas till stor del av ombyggnaden 1956 utförd av arkitekterna Ärland Noréen och Hampus Bergman. Läktarområdet fick då nuvarande utformning, bänkarna tillkom. Barocken är också framträdande, därifrån stammar predikstolen, altaruppsatsen och apostlamålningarna på läktarbröstningen liksom kalkmålade draperingar runt fönstren. Kyrkan målades 1737 och sannolikt tillkom då även såväl den särpräglande och ovanliga regnbågen på västväggen, som den dekorativa taklisten (rekonstruerad och förlängd utmed den östra delen 1997-98). Orgelfasaden från en Söderlingorgel står som ensam representant för nyklassicismen, men kyrkorummet är ljust och sparsmakat dekorerat i nyklassicistisk anda. Dopfunten är medeltida och minner om kyrkans långa kontinuitet. Vapensköldarna på altaruppsatsen vittnar om banden mellan traktens adliga personer och kyrkan, ett socialhistoriskt värde. Vapenhusets norra förråd var tidigare passage till nordporten och de bevarade ytorna där har dels byggnadsteknikhistoriskt värde, dels patina med upplevelsevärden av ålder. Det senare gäller också för sydportens nötta tröskel.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Kyrkan, den gamla skolbyggnaden och kyrkstallarna utgör tillsammans en
sammanhållen kyrkomiljö representativ för 1800-talet.
- Kyrkogårdens två inbördes olika karaktärer på nord- respektive sydsidan.
- Kyrkogårdens kallmurar, grusgångar, trädkransar, smidesgrindar och
grindstolpar samt gamla uthus med stegförvaring.
- Raden med prästgravar, tumban och träkorset på sydsidan.
- Bevarade medeltida murverk utgör ett omistligt historiskt dokument.
- Exteriören är en helhet som består av likvärdiga delar från skilda tider. - Exteriörens åldriga detaljer och byggnadsskick.
- Interiörens rumsliga prägel från 1828 med den illustrativa avsmalningen i öster.
- Interiörens kalkmåleri.
- Äldre inventarier och inredning.
- De orörda ytorna i vapenhusets norra förråd.
Inventeringsår (2003)
Kyrkan har en gustaviansk skepnad med mycket långsträckt långhus, tresidigt avslutat, fullbrett kor i öster, sakristia åt norr och ett femvåningstorn i väster med satt lanternin samt entré från söder. Två ytterligare dörrar finns åt söder, en mitt på långhuset och en vid koret. Sakristians ingång vetter åt öster. Tornet har även en dörr åt norr som ej brukas. Väggarna ter sig låga i förhållande till de branta, långa takfallen.
FASAD - Vita troligen kalkfärgade långhus- och korfasader med varierande ytor: kvastade, slätputsade och spritade som följer murstommens buktningar. Små kvadratiska lufthål finns nedtill och olika stora stenar skjuter ut här och var vid grunden. På sydvästra fasaden är en kvadratisk timvisare av sandsten med metallten monterad. Dess ålder är okänd (möjligen 1600-tal). Västra långhusfasaden har en slät gesims i höjd med sidomurarna. På norra långhusfasaden syns ankarjärn. Tornet har två meter tjocka murar och en hög, utkragande putsad sockel. Strax under takfoten sitter åt vart väderstreck en kvadratisk ljudöppning med tvåbladiga luckor med brunmålad fiskbenspanel och tvärstag. Lanterninen är åttakantig och låg med vitmålad locklistpanel. På samma sidor som tornets ljudöppningar sitter träluckor. Torningången flankeras av två gravstenar från decennierna kring 1700 som tidigare haft plats inne i kyrkgolvet. De minner om två kyrkoherdar, Gudmund Siggonis och Esaias Naezenius, och deras hustrur. Sakristian har slätputs på tegelstomme och små runda ventilationshål i sin betongsockel.
FÖNSTER - Långhuset har fyra rundbågade fönsternischer på södra sidan, lite skeva i den äldre sydvästra väggen, och fem på norra sidan. De har vidgade, djupa nischer med svagt sluttande solbänkar av tunna stenskivor av sedimentär bergart. Fönstren är eventuellt från tidigt 1900-tal, tvåluftsfönster med mittpost och snedställda övre hörn i tunna karmar och träspröjsade till 10 rutor var. De är inte lika höga som nischerna. Somliga lufter är öppningsbara. Både gammalt och nytt glas förekommer. Korfönstren fick antikglas i blyspröjsar 1956. Det i öster avviker genom att vara ett spröjsat fyrluftsfönster med korspost och bågar med ålderdomliga beslag som förefaller ha högre ålder än övriga. Dess nedre södra luft är öppningsbar. Snickerierna är alla täckmålade i en grå färg. Västra långhusväggen har en liggande rektangulär glugg på var sida intill tornet nära taket. Tornet har en glugg åt väster på andra respektive tredje våningen, samt en glugg åt söder respektive norr på fjärde våningen. Sakristians fönster sitter åt norr och är ett öppningsbart tvåluftsfönster blyspröjsat till sex rutor i var luft med tonade antikglas.
PORT - De tre dörrarna åt söder, varav en i tornet, är ekdörrar från 1931 som sitter i äldre ekkarmar med stickbågad överkant. De är pardörrar med brunbetsade blad och vardera sex liggande, rektangulära fyllningar som är utanpåliggande. Dörrarna har stora metallvred och beslag. Stänger finns att fästa upp dörrarna med. Åt norr har tornet en mycket gammal låg, inåtgående dörr med rak överkant. Den består av tre breda, bilade plankor med mycket stora bultar i två horisontala linjer. Endast en bygel finns att dra igen dörren med. Karmen är grovt bilad och tycks vara samtida med dörren medan de breda, cirkelsågade fodren ter sig nyare. När den tillkom är oklart eftersom ritningen från 1828 inte uppvisar denna öppning och inga senare uppgifter om dess tillkomst finns. Troligen är dörren ursprunglig (1765), men gjord på lokalt initiativ. Sakristians port åt öster är enkel och klädd med liggande kopparplåt, stort nyckelhål och på gammaldags vis en dragring av smide med tre knutor. Antingen är den återanvänd eller samtida med sakristian (1956) i historiserande stil. Gråmålad karm. Trappan är av två krysshamrade stenblock med en stenhäll framför.
TAK - Kyrkans sadeltak med valmad spets är belagt med enkupigt tegel troligen från 1900-talets första hälft. Sakristians sadeltak, lanterninen och tornhuven är belagda med skivtäckt kopparplåt; på sakristian i småplåtsformat och på övriga i storplåtsformat. Långhuset har grunt utskjutande taksprång med vindskivor av kopparplåts och brädklädd undersida. Två små ventilationsskorstenar sitter på långhusnocken . Torntakets låga trälanternin delar upp takfallet i två delar. Den nedre huven är fyrsidig, något utsvängd nedtill med avfasade hörn och på lanterninen sitter ett litet klockformat tak med en hög stång försedd med smidda dekorer och en tupp och flöjel med årtalet 1765 utstansat, en kopia av originalet. Tornet har takgesimser av trä, en brunfärgad på det nedre takfallet och en vitmålad på det övre. Tornet har ståndränna och övriga tak hängrännor och stuprör av koppar eller annan plåt.
Stora Mellby kyrka är en salkyrka med mycket långsträckt kyrkorum under ett lågt, flackt välvt tak. Rumsvolymen vittnar om socknens stora invånarantal vid tidigt 1800-tal. Proportioner och inventarier ger intryck av senbarock. Fönstren är små i förhållande till rumsvolymen så rummet är något dunkelt. Interiören är återhållet utsmyckad vilket får inredningen från barocken att framträda tydligt och den kontrasteras av bänkarna från 1956. Förutom västporten till vapenhuset i tornet finns en port och en kordörr åt söder. Mittemot den senare är en dörr till sakristian i norr. Koret är stort och något upphöjt samt förlängt till bänkskärmarna. Hela interiören målades om senast 1997-98.
LÅNGHUS - Intrycket av ett lågt tak förstärks av vita dragjärn från omkring 1904 mellan väggarna. Den ljusa färgsättningen bryts av gardinmålningar runt två fönster, en mycket ovanlig målad regnbåge på västväggen och en bård på taklisten, samt en turkosfärgad läktarbarriär med apostlamålningar. I sydväst finns den medeltida väggen kvar, vilken utskiljer sig genom att vara kraftigt buktande, särskilt runt sydporten. I öster rundas väggarna av österut till de tunnare murarna från 1828. Nordsidan har fem fönster och sydsidan fyra, varav ett på var sida på de smalare östväggarna. Åt söder är en tvärgång till porten och där har en ljusbärare placerats. I väster finns en stor läktare med raka trappor längs västväggen åt norr och söder. Utmed dem finns smala läktarunderbyggnader. Läktartrapporna är troligen från 1956 och har linoleummatta och trälister i framkant i gråmålat vangstycke. Handledarna är av gråmålad metall. Taket mellan vapenhusdörren och läktaren är av gamla handhyvlade bräder målade gråvita med handsmidda spik. Under läktaren saknas bänkar och i söder står ett diskret broschyrbord, ett ljud- och ljusmanöverbord samt en åttakantig trädopfunt. Den är gjord i en romaniserande stil med en mittsektion som bildar en arkad av små kolonner och målad i ljusbrunt med detaljer i svagt rött och blått. Troligen är den från 1880-talet när kyrkan renoverades (en liknande finns i Erska kyrka från 1886). Dopfunten har använts även på senare tid men sällan numer. Här står också en glasmonter med modeller av kyrkans olika skepnader sedan medeltiden tillverkade av Karl Påfvelsson (kyrkvärd på 1920-talet) och av skolelever. Längs sydvästra bänkkvarteret och vid nordväggen står långa laserade träbänkar.
GOLV - Lackat trägolv av okänd ålder, eventuellt 1800-talets slut. Mellan västporten och läktaren ligger ursprungliga röda kalkstenskvadrater.
VÄGG - Den sydvästra väggen är medeltida, den sydöstra och västra väggen är från 1724, den norra från 1859 och de smalare östliga från 1828. Slevslätad putsvägg med utspädd emulsionsfärg avfärgad gulvit. Runt fönstren på ömse sidor om södra porten finns kalkmålade gardindekorer i blått och rött med gula fransar och rosetter knutna så puffar bildas av "tyget" (likadana finns i Magra kyrka i samma pastorat). De är troligen från 1737 då hela kyrkan målades efter tillbyggnaden. Västra väggen har på läktaren över nästan hela bredden en kalkmålad regnbåge av okänd ålder men troligen även den från 1737. (Regnbågen användes bland annat under medeltiden i Majestas Dominimålningar med Kristus i majestät på en regnbåge.) Trearmade lampetter av mässing sitter mellan fönstren.
PORT - Utåtgående brunlaserad pardörr från 1956 i likadant färgade foder. Dörrbladen har två fyllningar med kraftiga lister och en mittfyllning utan lister. Elegant svängda vred i gulmetall. I norrväggen sitter kraftiga pikar för upphängning av den gamla porten och på motsatt sida en ögla troligen för låset.
Sydporten har en pardörr med tre ungefär lika stora helfranska fyllningar med kraftiga lister. De är betsade i milda gröna toner. En nyckel utan nyckelskylt sitter över ett mässingshandtag med hjärtformade fästen. Åldern är okänd men troligen är den äldre än ytterdörrarna. Ett litet vindfång med kalkstensgolv, putsade väggar och stickbågigt tak leder till ytterdörren som är en brunbetsad stickbågig pardörr från 1931 med stort vred och beslag av hamrad metall. Båda dörrparen har varsin vertikal låsskena. Tröskeln är gammal, nött och grönmålad. Fodret till långhusporten har fyra grunda språng som målats beige. På dem är två moderna kollektbössor i gulmetall monterade.
FÖNSTER - Fönstren har avfasade hörn upptill i rundbågade, vidgade, kraftigt sluttande smygar, som i sydvästra väggen murats utan större precision. Innerbågarna är troligen från 1931 och har två lufter med fem spröjsade rutor och små vred i lodräd list på mitten. Klarglasen med sliror och blåsor kan vara äldre. Snickerierna är gråmålade. Nyare träbrädor bekläder smygen.
TAK - Flackt tunnvälvt tak med vitmålade bräder från 1828. Mellan tak och vägg löper en fris med en tjock rund list överst och en profilerad list undertill och däremellan en målad dekor med löpande hund-mönster i rött mot gulbrun botten. Bården återskapades och sträcktes ut runt koret 1997-98. Enligt uppgift nådde den ursprungligen bara längs 1724 års långhus och tillkom således före tillbyggnaden 1828, sannolikt 1737 enligt ovan.
LÄKTARUNDERBYGGNAD - Troligen tillkom de 1931 eller 1956. Den södra har väggar av gulvitmålade stående bräder och rymmer städförråd och klädförvaring. Den norra innehåller en elcentral bakom putsad vägg i samma kulör. Båda har släta, vita enkla dörrar åt mittgången.
KOR - Koret är sedan 1956 upphöjt ett steg och förlängt fram till bänkskärmarna. Ett fönster finns på var vägg och i centrum står altaruppsatsen framför östra fönstret fritt från väggen. Dörrarna till sakristian i norr och ut i söder är mittemot varann. På var sida om altaret står nummertavlor. Öster om dörren till sakristian står ett fungerande golvur från 1815 av Pehr Åberg, Bastebron i Västra Tunhem. Dopfunten står i söder under en kristallkrona och på väggen sitter ett dopaltare med textiltavla över. En gammal kista står vid väggen intill. På norra sidan finns också en flygel samt en ambo. Mycket stora mässingskandelabrar pryder nord- och sydöstra fönstren.
GOLV - Brädgolv från 1956 lagt på bredden och en samtida liten kormatta.
VÄGG - Likt långhus med element.
PORT - Dubbeldörr med vindfång. Innerdörren är likadan som sydporten men med mindre profilerat foder och ytterst en slät omfattning av äldre typ. En kollektbössa är påmonterad. Vindfånget har plant innertak och en naturstenshäll som golv. Vredet är spolformat och av mässing med en nyare nyckel under. Ytterdörren är likadan som sydporten. Båda dörrarna har en vertikal låsskena.
INNERDÖRR - Dörren till sakristian är enkel i liknande utförande som portarnas innerdörrar. FÖNSTER - Syd- och nordfönstren är likadant formade som långhusets men från 1956 och blyspröjsade i åtta smårutor med färgat glas i olika toner av gult och lila. Östfönstret har fyra lufter utan poster med fyra smårutor i de övre lufterna och sex i de nedre. Det är försett med luckor.
TAK - Hjälmtak i utförande som långhustaket.
FAST INREDNING
ALTARE - Gammalt täckt träaltare med liggande bräder i fronten täckmålade vita, angjort i uppsatsen. Altaret har ett träpodium från 1956.
ALTARUPPSATS - Altaruppsatsen bekostades 1737 av Catharina Fehman född Tham på Gräfsnäs. Det är ett barockarbete med mycket enkel arkitektonisk uppbyggnad och sirliga akantusdekorer i blått och guld på sidorna och ovanpå. De kontrasterar mot en mörk och kraftfull tavla som visar den korsfäste Kristus mot ett diffust ökenlandskap och svarta skyar. Ramen är välvd med flackt formad hästskobåge, grönmålad och har ornerade hörnbeslag av bly. Vid foten ligger en dödskalle och ovanför sitter ett änglaansikte. En ljust gråmarmorerad pilaster med förgyllt kapitäl finns på var sida om tavlan. Stora skulpturer föreställande Petrus och Paulus står på var sin sida om tavlan på den profilerade, marmorerade listen undertill. Predellan utgörs av en olja på duk föreställande nattvardens instiftande. Denna flankeras av Catharina Thams samt hennes avlidne mans, Thomas Fehmans, vapensköldar i blått, svart och guld. Broskornament pryder dess sidor. Skulpterade änglar med stege och kors står på överstycket med en lagerkrans kring ett bibelord mellan sig. Uppsatsen kröns av den uppståndne Herren med fana.
ALTARRING - Utformning från 1956 då de förutvarande grindarna ersattes med öppningar vid altaret. En femsidig täckt, ljusbrunmålad barriär med marmorerade fyllningar i guldramar och mörkare brunmarmorerad överkant. Mittstycket är bredare än övriga sidor. Runtom finns ett tygklätt, rött knäfall på brunlaserad sockel.
BÄNKINREDNING - Bänkarna har raka linjer och är från 1956. De står i tre kvarter med sidogångar och slutar i höjd med läktarbröstningen; 15 rader i sydöst, fyra i sydväst (börjar på 17) och 21 i norr. Jämfört med originalritningen har i de norra och sydvästra kvarteren avlägsnats åtta rader vardera, medan det sydöstra är intakt. Fram till åtminstone 1989 fanns två bänkrader kvar under läktaren. Gaveln har en enfärgad fyllning utan list, dörren en gulgrå marmorerad fyllning i profilerat ramverk med målad numrering över. Över- och understyckena är enkelt profilerade. Det hela är laserat i blå- och grågröna toner. Sitsarna är skålade med bänkvärmare under och ryggarna lutar. Innandömet är laserat brungulgrönt. Tröskelstock, vervel och fotbräda saknas. Bänkskärmarna har likadana fyllningar som dörrarna.
PREDIKSTOL - Predikstolen med trappa och ljudtak är i barock och uppskattas vara från 1600-talets slut. Den fick denna placering vid kortillbyggnaden 1828. Färgerna hålls i rött, svart, blått och vitt, originalfärger framtagna 1931. En text på ena fyllningen i trappbarriären omtalar att hela predikstolen blev renoverad av bildhuggare Michael Schmidt 1732. Han tillverkade också 1724 bokbrädan med hästskobåge. De fem sidorna är vertikalt indelade och tidstypiskt dekorerade med ett arkadmotiv ovanför skulpturer av Jesus och evangelisterna, som åtskiljs på hörnen av kolonner med joniska kapitäl. Över arkadbågarna sitter skurna änglar med stora vita vingar monterade mot svart botten. Över kapitälen sitter snidade änglaansikten och under basen stöder kraftiga broskformade konsoler med skurna röda tulpaner mot svart botten. Under apostlarna är stora kvadratiska fyllningar med målade blommor i profilerade, ljust marmorerade ramar. Under Lukas är en avvikande blomma. (Intressant är att studera djursymbolernas utformning som tydligt visar att bildhuggaren varit mer hänvisad till sin fantasi än noggranna naturaliestudier.) Korgen står kant i kant med ett träfiberfundament, troligen från 1956. Trappbarriären, sannolikt från 1732, är rödfärgad med enkelt målad akantusdekor och trappan är modernt mattklädd. Timglaset från 1759 står på det måttligt utkragande överstycket.
Ljudtaket uppges 1829 ha varit sexkantigt men är idag oktogonalt med en duva hängande från en blomma i undertaket med blåmålad himmel. Skurna festonger i blått och gult i röda girlander hänger ned runt den låga kanten. Sju av dem tillverkades 1956 (årtalet anges på baksidan) utifrån ett äldre, bevarat original. Materialet förefaller vara gips. Ovansidan har hög och kraftfull dekor med palmettprydda, strama ljusblå kartuscher med små medaljonger med enstaka ord och mellan dem står stora skulpterade änglar utan föremål i händerna med förgyllda vingar och höftskynken. Här är förgyllningen omfattande.
ORGEL - Den ljust blågröna fasaden är bevarad från en Molanderorgel i nyklassicistisk stil från 1881. Fasaden är tredelad med palmetter och karnisprofilerade förgyllda dekorer upptill. Mittsektionen är som en tempelgavel med förhöjt entablement prytt med tandsnitt och kannelyrer, därunder en rundbågad öppning försedd med äggstav. På var sida är en smalare och lägre sektion blottande metallpiporna i raka öppningar. Mellan dem är ännu lägre pilastrar. Infällt spelbord och orgelverk är från 1966 av orgelbyggare Nils Hammarberg. Spelbordet är dolt av lackade mahognyluckor. Huset är av beigemålad furu. På väggen sitter en dekor med lyra som troligen krönt fasaden före dess höjning 1966.
LÄKTARE - Läktaren tillkom 1737. Barriären omformades 1956 för att dit kunna återföra apostlamålningarna från 1737. Den är rak, slät och turkost laserad med målningarna av Jesus och de 12 apostlarna infällda i grå enkla ramar. Under en profilerad list står namnen längs nederkanten. Målningarna lär ursprungligen ha utgjort en enda målning som sågades isär 1880 och lades på vinden, för att åter hängas på väggarna mellan 1897 och 1956. Bröstningens utskjutande mittparti (troligen tillkommet 1880) gjordes rakt 1956 och listverken minskades. På det enkelt profilerade överstycket är ett rakt skyddsräcke av gulmetall monterat. Undertaket har vitmålad pärlspånt som vilar på tolv pelare i fyra rader; en utmed var långvägg och två vid mittgången. Pelarna har avfasade hörn och profilerat kapitäl och är laserade olivbruna. Fyra gradänger finns på var sida med lösa trästolar och glesa träräcken vid fönstren. Golvet täcks av en linoleummatta.
SPECIFIKA INVENTARIER
DOPFUNT - Romansk dopfunt i sandsten, troligen från omkring 1100. Cuppan är mycket stor, rund och något sfärisk med urtappningshål och står utan skaft på en rund fot. Cuppan har en enkel, något klumpig karaktär i tre skift med rika och livliga dekorer där ingen sida är den andra lik. Ristningarna visar bland annat vågliknande linjer överst, ringkors och vegetativa ornament på mittdelen och nederdelen har ett sicksackmönster, medan endast en huggen rits pryder foten. Skålen täcks av ett mässingsfat.
NUMMERTAVLA - Två rektangulära tavlor med brutet krön med stjärndekor på oktogonala pelare, fast monterade i golvet. Profilerade över- och understycken. Möjligen är de från 1931.
VAPENHUS - Vapenhuset är ett litet rum med ytterdörr i söder och entré till långhuset i öster, samt en bred trädörr till ett förråd i norr. Västväggen har en dörr i norr till toaletten från 1976 och en dörr i söder till torntrappan. Mellan dem sitter ett kungörelseskåp av trä och glas, samt en spegel sannolikt från 1956. En liten lucka till proppskåp med trävred är sågad direkt ur väggvirket. Takarmaturen är av blyinfattat glas. Toaletten har klinkergolv, varmvattenberedare, ho, tvättställ och wc inom gråmålade träfiberväggar och tak. Förrådets dörr och golvnivå är cirka 40 centimeter över vapenhusets och interiören har åldriga ytor med fet kalkputs på väggarna och takvirke av mycket bred dimension. Ritningar från 1953 visar här en passage till den gamla dörren i norr, men på 1828 års ritning är ingen öppning i muren markerad här. Troligen är utrymmet och ytterdörren ursprungliga men gjorda på lokalt initiativ.
GOLV - Rött rektangulärt klinkergolv, antagligen från 1956 eller 1976 .
VÄGG - Putsade väggar utom västväggen som är en gråmålad, stående brädvägg äldre än 1956. PORT - Pardörr från 1931 av mörkbrunt färgat trä med sex liggande rektangulära fyllningar och vred av hamrad metall likadant som sydportens.
INNERDÖRRAR - Till långhuset leder en brunlaserad pardörr från 1956. Varje dörrblad har två fyllningar med kraftiga lister och en mittfyllning utan lister. Elegant svängda vred i gulmetall. Övriga tre dörrar är likadana som träväggen. Toalettdörren gjordes 1976 men de andra två är betydligt äldre. Norrdörren har smidda bandgångjärn och dragring samt målat 1700-talsbeslag och nyckel. Torndörren har stor kulförsedd smidesring med korsformat beslag samt oval, spetsad nyckelskylt från samma tid. Bräderna förefaller vara handbilade så väggen kan vara samtida med tornet eller tillkommen vid ombyggnaden 1828.
TAK - Handhyvlade, gråmålade breda bräder, sannolikt ursprungliga, med breda taklister i väster och öster. Taket är lägre vid porten.
SAKRISTIA - Ett litet rektangulärt rum tillbyggt 1956 med dörr till koret i söder och ytterdörr i öster med litet vindfång. I norrväggen sitter ett fönster. Inredningen förefaller vara en blandning av äldre möbler och sådana tillkomna 1956. Väster om kordörren är ett skrudskåp och vid västra väggen står ett enkelt, täckt altare av trä målat vitt och lila. Över det hänger en gammal Kristustavla. Framför fönstret står ett kontorsbord. På ömse sidor om ytterdörren är garderober. På väggen öster om kordörren är en kopparpiscina anbringad.
GOLV - Lackat ursprungligt trägolv med lika breda bräder.
VÄGG - Putsade med kc-bruk och vitfärgade.
PORT - Enkel dörr laserad i olika milda gröna nyanser med två helfranska fyllningar och enkelt vred av mässing. Vindfånget har brädgolv, putsade väggar och tak. Ytterdörren är likadan men har en stor låskista av järn men ett modernt vred som det hänger en mycket stor nyckel på. Dörren är ålderdomlig på utsidan och låskistan förstärker intrycket att dörren kan vara återanvänd.
INNERDÖRR - Likadan som portarna ovan.
FÖNSTER - Ett ursprungligt, kopplat tvåluftsfönster i grund, vidgad nisch med fönsterbräda av marmor. Fönstret har mittpost och klarglas sitter i innerbågarna. Ytterbågarna är blyspröjsade. Snickerierna är gråmålade.
TAK - Slätspontad ursprunglig panel som täckmålats gråvit och en mörkare grå taklist, något profilerad.
TORN -
TORNVÅNINGAR - Våning 2-4 har spikat, obehandlat brädgolv, råa murväggar och bilat, löst liggande virke i taket. Alla trappor är öppna och av obehandlat trä med enkla ledstänger.
VÅNING 1 - Vapenhus
VÅNING 2 - Här finns klockmaskineriet. Trappa upp längs norrväggen.
VÅNING 3 - Förråd där bland annat en bänk från 1880 står. Bänken har liggande pärlspont i ryggen och en uppskjutande skuren trepassdekor på ena sidan. Allehanda äldre föremål förvaras också här. På västra sidan är en fönsteröppning som är större i innerliv än ytterliv. En träbåge spröjsad i fyra rutor med glas är monterad på insidan och yttergluggen är nätad. På östra väggen är en trappförsedd metallucka till långhusvinden. Där ligger på golvet gamla falor, undertaksbrädor, med spår för vattenavrinning. En trappa leder upp i öster.
VÅNING 4 - Lågt till tak. Här hänger ett flertal gamla trearmade, blågröna väggljushållare. Åt söder och norr finns vardera en öppen liggande, rektangulär glugg, varav endast den södra är försedd med nät på insidan. Trappa upp i öster.
VÅNING 5 - Klockvåning med elektrifierade luckor som är klädda med profilerad fiskbenspanel. Åt öster har ena bladet en liten glasförsedd ruta som ger utsikt över kyrktaket. Öppningarna är nätade. Väggarna är här putsade och taket är av nyare virke. På väggen hänger originalflöjeln i tuppform från 1765. Två klockor; den stora gjuten 1720 i Göteborg och omgjuten 1780 och den något mindre från 1882. Uppgifter finns att den stora kan härstamma från en ännu äldre, kallad Maria. Stegar leder vidare upp till lanterninen.
Fasadkulör (2003): Vit
Antal våningar (2003): 01, 05
Byggnadsdel (2003): Flöjel, Kor - Fullbrett, Kor - Polygonalt, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Torn - Väster
Inventeringsår (1996)
Byggnadsdel (1996): Kor - Fullbrett, Kor - Polygonalt, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Torn - Väster
Inventeringsår 2016
Stora Mellby kyrka är ursprungligen medeltida, sannolikt från 1100-talet, och var då en romansk stenkyrka med smalare kor i öster. Den äldsta kända klockstapeln uppfördes 1690. Långhuset vidgades 1724 och 1828 fick kyrkan dagens utformning, ritad av arkitekt M. Gyllenhoff. Tornet restes 1762-65, nuvarande kor 1828 och sakristia 1956, ritad av arkitekterna Ärland Noréen och Hampus Bergman. Den är Bjärke härads största kyrka.
Från den medeltida kyrkan finns dopfunten bevarad. Av denna kyrka återstår idag den sydvästra väggen. Predikstolen härstammar troligen från 1600-talets slut. 1720 göts stora klockan, eller göts om av en äldre klocka kallad Maria. 1724 vidgades kyrkan på längden och norrut till den bredd som råder idag. Ett kor byggdes till i öster, lägre och smalare än långhuset. I samband med ombyggnaden snidades ett bokbräde till predikstolen. Ett epitafium från 1731 berättar att kyrkan "är till hälften utvidgat". Året därpå restaurerades och målades hela predikstolen. Möjligen tillkom då även evangelistskulpturerna. 1735 uppfördes ett vapenhus till sydporten, som då troligen var den enda ingången och sannolikt varit den äldre kyrkans korport (vapenhuset användes i 145 år innan det revs). Läktaren i väster byggdes 1737 med en lång målning av Jesus och apostlarna på bröstningen och hela interiören målades. Taket försågs med bibliska bilder, det ondas rike i väster över läktaren som brukligt var. En ny altaruppsats tillkom samma år. 1745 byggdes en sakristia mitt på nordsidan som brukades i 83 år. Tornet påbörjades 1762 och vindflöjeln vittnar om att det stod färdigt 1765. Tornet fick entré åt söder eftersom berget går tätt inpå västra sidan. Utformningen med tung, klockformad huv och låg lanternin med likformat tak kan bero på en bestämmelse från 1759 som påbjöd torn istället för klockstaplar och att dessa inte skulle vara höga och spetsiga utan med medelmåttiga huvar, precis som här (bestämmelsen upphävdes 1857).
Sommaren 1828 förlängdes kyrkan ytterligare åt öster med en fullbred, tresidig avslutning i samma höjd som kyrkan. Befintligt kor och sakristia revs. Tillbyggnaden fick tegeltak. Till ombyggnaden gjordes två förslag av två olika arkitekter och det var M. Gyllenhoffs förslag som antogs. Byggmästare var en av Sandhults många kyrkobyggmästare, Erik Persson. Eftersom de nya murarna var tunnare bildades invändigt en skarv med rundade hörn. Befintlig altaruppsats flyttades österut och bakom den inreddes som brukligt en halvcirkulär sakristia. På ömse sidor i koret sattes långa herrskapsbänkar under fönstren och kyrkvärdsbänkar på långsidorna. Åt söder gjordes en kordörr. Enligt ritningen hade norra bänkkvarteret 29 rader, det sydöstra 15 och det sydvästra 12. Predikstolen ställdes på nuvarande plats vid norra väggen. Det gamla bemålade innertaket kasserades. Renoveringen avsynades i augusti. 1829 gjordes en inventering som meddelade att målning av kyrkan skulle ske så snart medel fanns. Vid norra sidan, väster om predikstolen, fanns en röd minnesstod i väl huggen sten över en löjtnant Anders Halz. Epitafiet från 1731 hängde bredvid och på respektive långsida lystes rummet upp av tre lampetter av förtennat bläck. På läktaren i väster rymdes 150 personer och på barriären satt apostlamålningarna (trots annan uppgift om att de togs ned vid ombyggnaden).
1859 sprack nordväggen som fick rivas. Rivning av hela kyrkan övervägdes, men man nöjde sig med att mura upp den raserade väggen. G. Djurklou beskrev kyrkan i sin reseberättelse från 1868. Dopfunten stod då i vapenhuset illa medfaren, så han frågade om den kunde skänkas till Riksmuseet. Men kyrkans folk förstod värdet och ville behålla den och flytta in dopfunten till koret igen. Djurklou avsåg dock att göra en ny hemställan i ärendet, som uppenbarligen misslyckades.
1880 genomfördes några stora förändringar: det södra vapenhuset revs och nya bänkar sattes in med uppskjutande snidade trepass på gavlarna och liggande pärlspont i ryggarna (likadana installerades i den nybyggda Erska kyrka). Läktarbröstningens målning demonterades och sågades i 13 delar. De sattes upp på väggarna 1897, kanske i samband med att predikstolen renoverades. Förmodligen var det vid något av dessa tillfällen som kalkstensgolvet ersattes med trä. 1881 installerades en orgel, byggd av Salomon Molander, Göteborg.
År 1904 inträffade ett jordskalv under högmässotid, varvid kyrkans norra sida sprack än en gång. Därefter uppmonterades de dragjärn mellan långhusväggarna som finns kvar idag. 1915 sattes ett nytt pneumatiskt orgelverk från Olof Hammarbergs orgelbyggeri in i den gamla orgelfasaden. Omkring 1920 lades tegel på södra takfallet. 1929 gjordes nya skorstensstockar av handslaget fasadtegel. Då kortades bänkarna framför kaminerna, vilka placerades på långsidorna mellan andra och tredje fönstret. Fasta bänkar stod då även längs långsidorna. Vid en inventering 1920 konstaterades att de gamla kalkstensplattorna, både röda och grå, låg på kyrkogården. 1929 murades nya skorstensstockar och kaminer installerades.
I samband med en renovering 1931 av arkitekt Axel Forssén upptäcktes två gardinmålningar kring två av fönstren på södra långhusväggen (liknande finns i Magra kyrka, sannolikt från 1780-talet). De har daterats vagt till 16-1700-talen, men det östligaste fönstret bör inte ha funnits före tillbyggnaden 1724 ,så sannolikt tillkom de 1737 i samband med övrig interiörbemålning. Målningarna konserverades 1931 liksom altaruppsatsen, predikstolen, apostlamålningarna och golvuret. Altaruppsatsen hade vissa partier som blivit övermålade tre gånger medan vissa snickerier och förgyllningar hade ursprungliga ytskikt. Endast iprickning behövdes på originalfärgen. Själva tavlan var övermålad, bland annat med en imitation av originalskyarna. Predikstolens äldre färg samt guld- och silverförgyllning var välbehållen. Texten hade kompletterats med namnet på 1890-talets renoverare men återställdes. Taklistens undre del befanns vara senare än den övre. Herrskapsbänkarna vid södra korfönstret togs bort och den medeltida dopfunten togs in från vapenhuset och ställdes där. Bänkskärmar tillverkades eftersom sådana saknades och bänkarna målades rödbruna. Alla utrymmen målades om. Elektricitet drogs in och 18 ljusarmar monterades. Ytterdörrarna var skadade av fukt och röta varför de byttes. Norra takfallet belades med tegel. Kyrkan återinvigdes 8 november 1931 och ett stycke in i ceremonin tändes de elektrifierade kronorna.
Nästa stora renovering skedde 1956 under ledning av arkitekterna Ärland Noréen och Hampus Bergman, Stockholm. En ny sakristia åt norr byggdes av tegel och den gamla sakristian bakom korskranket revs. Befintligt norrfönster i kyrkorummet vidgades till att bli den förbindande dörren. Korfönstren fick blyspröjsade antikglas för avbländning. Altarringen byggdes om med fri öppning vid altaret som i sin tur försågs med trappa och hela korgolvet höjdes ett steg. Bänkarna var obekväma och sittavståndet för smalt så nya bänkar tillverkades med dörrar eftersom att man önskade en återgång till slutna kvarter på 1700-talsvis. Även skärmarna från 1931 ersattes. Mittgången breddades eftersom en bredare dörr sattes in mellan vapenhus och långhus. Apostlamålningarna befanns vara övermålade på 1800-talets slut, sannolikt sista decenniet samtidigt som predikstolen renoverades. Läktarbarriärens framskjutande mitt gjordes rak och målningarna sattes där upp i 13 delar. Läktarbänkarna avlägsnades (enligt en uppmätningsritning från 1953 var det sju bänkrader på var sida). Läktargolvet lades om och under det hittades ett gammalt timglas till predikstolen som återfördes dit. Konserveringsarbeten utfördes och altaruppsatsen ansågs vara hårt retuscherad. Predikstolens ljudtak försågs med sju nya festonger baserat på ett bevarat original. Gardinmålningarna beskrevs av antikvarien på Vänersborgs museum som enkla men ytterst typiska för tillkomsttiden och utsmyckningsskicket som då rådde i trakterna. Elvärme installerades så kaminer och skorstenar slopades. Kyrkan rymde 700 personer och återinvigdes i början av december 1956.
1966 installerades ett nytt orgelverk från Nils Hammarberg i den gamla fasaden. 1976 anordnades en toalett i en skrubb i vapenhuset. 1997-98 gjordes en ny in- och utvändig renovering av arkitekt Ture Jangvik. Allt målades om. Innerväggarna hade organisk färg som skulle tvättas, men länsmuseet meddelade att om församlingen inte skulle bli nöjd med resultatet kunde man inte godkänna att väggarna målades med olje- eller emulsionsfärg, eftersom det skulle ge en för tät yta. Man hänvisade även till erfarenheter från en annan kyrka i trakten. Trots detta målade målningsentreprenören på eget bevåg en emulsionsfärg på alla väggarna. Skadan var redan skedd och församlingen ålades att avlägsna den vid nästa ommålning. En målad bård på taklisten upptäcktes och återskapades runt hela kyrkan, inklusive koret. Dess sträckning visade på att den torde ursprungligen ha tillkommit före förlängningen 1828. Det konstaterades att de främre bänkarna och skärmarna ej avlägsnats enligt önskemål 1996.
År 1100-1250 Specifika inventarier - dopfunt
År 1675-1699 Fast inredning - predikstol
År 1720 Specifika inventarier - kyrkklocka
Omgjutning av storklocka.
År 1732 Ändring
Ändring - Renovering av predikstol.
Konstnär - Bildhuggare: Michael Schmidt
År 1737 Underhåll - målningsarbete, interiör
År 1737 Arkitekturbunden utsmyckning - måleri, interiör
Takmålningar och sannolikt även draperingar.
År 1737 Fast inredning - altaruppsats
Skänks av Catharina Tham Fehman på Gräfsnäs.
År 1737 Fast inredning - läktare
År 1780 Specifika inventarier - kyrkklocka
Omgjutning av storklocka.
Klockgjutare: Nils Billsten, Skara
År 1829 Äldre kulturhistorisk inventering
År 1880 Fast inredning - bänkinredning
År 1881 Fast inredning - orgel
Orgelbyggare: Salomon Molander
År 1882 Specifika inventarier - kyrkklocka
Lillklocka
År 1904 Underhåll - stomme
Jordbävning leder till sprickor i norra väggen, dragjärn inmonteras.
År 1915 Fast inredning - orgel, orgelverk
Pneumatiskt verk i gamla fasaden.
Orgelbyggare: Olof Hammarberg
År 1920 Underhåll - takomläggning
Södra takfallet beläggs med tegel.
År 1920 Äldre kulturhistorisk inventering
År 1926 Teknisk installation - brandskydd
Åskledare
År 1931 Underhåll - målningsarbete, interiör
Total nymålning.
Arkitekt: Axel Forssén
Hantverkare - Målare: Oscar Steiner
År 1931 Konservatorsarbeten
Framtagning av draperingar kring två sydfönster. Framtagning av originalmålning på predikstol, altaruppsats och läktarfyllningar.
Konservator: C O Svensson
År 1931 Teknisk installation - el
Elektrisk belysning.
År 1931 Fast inredning - port
Nya ytterportar.
Arkitekt: Axel Forssén
År 1931 Återinvigning
8 november
År 1955-1956 Teknisk installation - el
Elektrisk uppvärmning, klockringning och utökad belysning. Kaminer och skorstenar slopas.
År 1956 Specifika inventarier - textilskåp
Bakom altaret.
Arkitekt: Carl Hampus Bergman
Arkitekt: Ärland Noréen
År 1956 Återinvigning
December
År 1956 Fast inredning - bänkinredning
Ny, sluten bänkinredning.
Arkitekt: Carl Hampus Bergman
Arkitekt: Ärland Noréen
År 1956 Fast inredning - port
Ny port mellan vapenhus och långhus.
Arkitekt: Carl Hampus Bergman
Arkitekt: Ärland Noréen
År 1956 Konservatorsarbeten
Konservering av predikstol, altaruppsats, läktarfyllningar och golvur. Ljudtak förses med festonger efter äldre förebild.
Konservator: Olle Hellström
År 1956 Underhåll - målningsarbete, interiör
Återgång till äldre färgsättning.
Arkitekt: Carl Hampus Bergman
Konservator: Olle Hellström
Arkitekt: Ärland Noréen
År 1966 Fast inredning - orgel, orgelverk
Nytt mekaniskt verk i gamla fasaden. Orgeln flyttas något bakåt.
Orgelbyggare: Nils Hammarberg
År 1976 Teknisk installation - VA
Toalett i vapenhus. Inryms i befintlig skrubb.
Arkitekt: K E Andersson
År 1997-1998 Underhåll - målningsarbete
Utvändig ommålning. Reparation av fönster. Total interiör ommålning. Organisk färg på väggar och tak tags bort.
Hantverkare - Målare: Rune Håkansson
Arkitekt: Ture Jangvik
År 1997-1998 Ändring - tilläggsisolering
Tilläggsisolering av vind.
Arkitekt: Ture Jangvik
Antikvariskt-Topografiska Arkivet (ATA).
Bodin, H, Stora Mellby kyrka, 1966, stencil
Hallbäck, Sven-Axel, Medeltida dopfuntar i Älvsborg, Västergötlands fornminnesförenings tidskrift 1963
Informant, kyrkvaktmästare
Inventarium över svenska orglar, 1989: I Skara stift.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin