Motivering (skydd): KYRKOMILJÖN - Västra Tunhems kyrka med kyrkogård är naturskönt belägen vid Hunneberg i en anrik, lantlig trakt med urgamla ekskogar och många fornlämningar. Runt kyrkan råder nybyggnadsförbud sedan 1977 på grund av kultur- och naturhistoriska värden, en "utomordentligt välbevarad helhet" som visar landsbygdens utveckling och utseende före 1900-talet. I kyrkomiljön finns en sentida ekonomibyggnad, en något äldre kyrkstuga och ett klockaretorp i privat ägo, som bedöms vara från 1840-talet. Ett nytt församlingshem är under uppförande 2002. Eftersom ingen annan bebyggelse angränsar till kyrkan är kyrkomiljön väl definierad.
KYRKOANLÄGGNINGEN - Kyrkoanläggningen har anor från medeltiden och parallellt med den äldre kyrkogården kring kyrkan anlades en lika lång del 1957 i söder, utvidgad 1976. De hägnas båda till stor del av kallmurade naturstensmurar. Den norra och äldre delen uppvisar flera olika tidsskikt med karaktär från respektive tids ideal. Här finns den äldsta, trädlösa delen, 1800-talets trädrader och mer täta, parklika grönska med romantiska hängaskar över snirkliga järnstaket. En klivstätta finns bevarad i denna del och eken på nya södra delen kan vara en av dem som planterades på 1740-talet. Över västra muren, norr om huvudgrinden, finns en så kallad skamtrappa över muren bevarad. 1920- och 30-talens utvidgningar bidrog med nya trädrader och en ceremoniplats med träkors, altare och katafalk av sten samt bårhus under. Områdena från 1957 åt öster och i söder bjuder på öppnare ytor med urngravar och låga gravvårdar i strikta rader och en minneslund, typiskt för vår tid, är också anlagd. Kyrkogården har som helhet alltså ett kontinuitetsvärde, där del fogats till del vilket också ger upplevelsevärden och ett pedagogiskt värde i historiken över olika stilideal för kyrkogårdar.
KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING - Kyrkan är en av fyra i Väne kontrakt med medeltida anor, här från omkring 1180. Delar av yttermuren ingår i nuvarande kyrkas södra yttervägg. Exteriören präglas av om- och tillbyggnader kring 1700-talets mitt med tresidigt kor och femsidig sakristia i öster, stora fönster, tidstypiskt mansardtak och rivna gravkor längs långhuset. Tornets nationalromantiska påbyggnad är från omkring 1910 på murar från 1810. På nordfasaden finns ett i putsen ursparat schackbräde av okänd ålder och betydelse, en mycket ovanlig detalj. 1910, 1938 och 1990 gjordes stora renoveringar som påverkade främst interiören, vilken är i hög grad eklektisk. Grundplan och rumsform är intakt från 1700-talets mitt, varifrån även altare, altaruppsats och takmålningar stammar och predikstolen från 1654 ansluter sig också till barockstilen. Det andra tydliga tidsskiktet är 1900-talets tillägg: 1908 med jugendbänkar, klassiserande pelarskal, ändrad gesims och 1938 med altarring, ny läktarutformning, dörrar, skrank och ombyggda bänkar. 1990 tillkom läktarunderbyggnaderna. Orgelns nyklassicistiska fasad från 1882 är en särling, som endast i viss mån sällskapas av pelarna. Den medeltida dopfunten och uppsatta renässansgravhällar visar på kyrkans höga ålder. Tillsammans med gravkorsresterna och epitafier visar hällarna också på stormannasläkternas nära anknytning till kyrkan, vilket har ett socialhistoriskt värde.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Kyrkan ingår i en natur- och kulturmiljö med höga värden.
- Kyrkoanläggningens olika områdens respektive karaktär är viktiga delar i en helhet.
- Södra delens åldriga, öppna yta är särskilt känslig för förändringar.
- Kyrkogårdens stenmurar, klivstätta, "skamtrappa", trädrader, hängaskar,
grindar, järnstaket runt gravar och ceremoniplats med bårhus.
- Exteriörens välbevarade prägel från 1700-talets andra hälft och torntaket från 1910.
- Skifferbeläggningen på taket är ett regionalt särdrag.
- Bevarade medeltida murverk utgör ett omistligt historiskt dokument.
- Gravkorsresternas byggnads- och socialhistoriska värde.
- Schackbrädet på nordfasaden är en mycket ovanlig detalj.
- Interiörens bevarade karaktär av 1700-talets utformning, inklusive innertakets form.
- Bevarade äldre inventarier och dess äldre bemålning, även kyrkbänken i
vapenhuset.
- Torntrappornas patina vittnar om ålder och påtaglig närhet till generationer av kyrkobesökare.
- Bänkgavlarnas jugendkrön är viktiga såväl som tidsbärande element för ett skede i kyrkans renoveringshistoria som för ett stilideal som ofta går förlorat i kyrkorum.
Inventeringsår (1997)
Byggnadsdel (1997): Kor - Fullbrett, Kor - Polygonalt, Kor - Öster, Sakristia - Öster, Torn - Väster, Torn - Västtorn
Inventeringsår (2002)
Långhuset i Västra Tunhems kyrka är av ansenlig längd under mansardtak med en ocentrerad sydport, tresidigt kor i öster med en vidbyggd liten polygonal sakristia i öster, samt torn i väster med port. Exteriören på denna stora kyrka präglas av ombyggnaderna kring 1740 och 1810. Tornets låga tak i två fall med nationalromantiska drag ger en indikation om åtgärder vid 1900-talets början. Gravkorsrester, skevheter i väggar, fönsternischer och tak antyder dock kyrkans betydligt äldre ursprung. Kyrkan är placerad i öst-västlig riktning. På någon meters distans från sydväggen finns grundrester av Forstenasläktens gravkor från 1600-talet, raserat under 1770-talet, med en vidbyggd gravkammare i öster och i linje med detta västerut ytterligare stenar till en välvd gravkammare. I höjd med dess östmur skjuter i sydväggen en liten smal stentrappa, eller pelarbas, ut med en skråhuggen sandsten överst och i marken ligger stenar till ruinen. Dess tumba täcks av en stenhäll från 1937 med ett reliefhugget vapen och palmetter i hörnen och nedtill finns en minnessten från 1931, då gravkoren grävdes ut. På norra sidan om sakristia och kor är två rektangulära plåtluckor i marken av olika storlek, samt en ventilhuv från pannrummet under jord från 1937.
FASAD - Fasaden omputsades 1997. Grovt spritputsad fasad, kalkavfärgad vit, med slätputsade hörn i breda fält som slutar cirka 80 centimeter över marken. Runt alla öppningar är fasaden också slätputsad. I vinkeln till taksprånget på långsidorna sitter en smal trälist. På nordöstra fasaden finns något så märkligt som ett i sten uthugget schackbräde, utsparat i putsen. På västväggens södra sida sitter två gamla nötta, reliefhuggna gravhällar monterade med plåtavtäckning i klamrar av järn. Mitt på sydväggen finns en kantig ristning i putsen som markerar öppningen mellan långhuset och Torstenssons gravkor. På norra sidan finns en rundbågad ristning i nordväst som markerar den tidigare norrporten. Tornet har en putsad takgesims med raka profileringar. Under klockvåningen sitter runda, nyare ankarjärn indragna i fasaden. På långhuset syns runda ankarjärn med lång pik i sydöst. Raka ankarslut, troligen hopsmidda med järnet, finns vid hörnen mellan kor och långhus. Längs norra sidan sticker oregelbundna stenar ut nedtill, i väster mer på linje och längre utanför fasaden.
Tornsockeln är låg, murad av diabas och slät med en ojämn, utskjutande överkant. Sockeln på långhusets västra sida och vidare till cirka hälften av södra sidan är murad av sandsten med skråhuggen överkant. Sockeln blir högre österut. Koret har en utåtvinklad sockel åt norr som är slät och tjärad. I övrigt är inga socklar synliga.
FÖNSTER - Alla fönster har vitmålade snickerier. På var långsida finns fyra rundbågade fyrluftsfönster, blyspröjsade till 15 rutor var med flerfärgade antikglas. Små hakar finns på de övre lufterna. Fönsterbänkarna av sågade stenskivor, troligen 1900-tal, är bredare än fönsteröppningen och inmurade. Tornet har ett högre fönster åt söder och ett åt norr med smala träspröjsar och likadan indelning. Västportens överljus har två lufter med lika stora, träspröjsade rutor, mittpost och kopparbleck. Sydportens överljus har en rundbågad, spröjsad luft. Tornet har stora, stickbågade ljudgluggar har på alla sidor med brunbetsade träjalusier och plåtskodda solbänkar. Sakristian har i en rektangulär, vidgad nisch åt öster ett likformat tvåluftsfönster med mittpost, spröjsat till sex rutor i var luft.
PORT - Västporten sitter i en tvåsprångig, rundbågad nisch, med lunettfönster upptill och en inmurad stentavla i första språnget därunder, över den betydligt djupare dörrnischen. Dörren från 1938 är tvåbladig av omålat trä med dekor av utanpåliggande fyrkanter av olika storlekar, en stor dragring av smide på vart blad och figurativt metallvred. Tavlan säger att tornet byggdes 1810. Sydporten har en likadan dörr, fast smalare, indragen i en nisch med ett litet överljus. Sakristian har i sydväst en enkel dörr från 1990 med vitmålad fiskbenspanel (vilket den tidigare från 1938 också hade) och sparkplåt. I marken framför ligger en huggen kalkstenhäll med en dörrhållare av smide.
TAK - Långhuset har ett mansardtak med rektangulära skifferplattor. En hög plåtskorsten finns i nordöst. Taksprånget är träklätt och vitmålat. Hängrännor och stuprör är av kopparplåt. Tornet har ett trubbigt torntak uppdelat på två skiffertäckta takfall med ett kort, kopparklätt vertikalt parti emellan. Nedre takfallet svänger ut nedtill och på varje sida bryts det övre takfallets nederkant av en rundbågad, kopparklädd öppning med ärgade kopparluckor, slutsten och däröver en förgylld kula. Taket kröns av en spira med smideskors på förgylld kula. Samtliga krön är plåtskodda. Sakristian har ett sadeltak med valmad spets, som går ut alldeles under korets takfot.
Västra Tunhems kyrka är en stor salkyrka med sakristia i öster bakom ett altarskrank, sydport och torn med vapenhus i väster. Koret är tresidigt, kraftigt förhöjt och sträcker sig fram till bänkskärmarna med trappsteg i mittgången och en ramp längs sydväggen. Rumsutformningen har kvar sin utformning från 1700-talet, vilket förstärks av altaruppsats, takmålningar och predikstol. Men rummet är i hög grad eklektiskt där bänkarna och läktarområdet från 1900-talet är framträdande, medan orgelns nyklassicistiska fasad endast i viss mån sällskapas av pelarnas klädsel. Dopfunt och uppsatta renässansgravhällar visar på kyrkans höga ålder. Slanka, fyrkantiga pelare (runda till 1908) ger rummet resning. De har försänkningar på alla sidor, är marmorerade i blågrått och har korta kapitäl med tandsnitt överst och förgyllda joniska voluter åt alla håll. Nedanför en utkragande list är de målade mörkare. Interiören putsades och målades om 1990. Alla dörrar är laserade gulbruna.
LÅNGHUS - Ett mycket långsträckt, brett långhus med sex pelare i bänkkvarteren. I väster är en orgelläktare på smala kolonner och med underbyggnader. Predikstolen med tak är vid norra väggen, där bänkarna är kortare. Trappan till predikstolen går från koret längs norra väggen. Ljudmanöverbord är inbyggt i bakersta bänken i sydväst. En ljusbärare står i södra tvärgången. Ätten Silfwerloods vapen hänger på norrväggen. Rummet domineras av en stor, mörkt dekorerad hålkäl runt takets smaragdgröna mitt och av bänkinredningens starka färger i lejongult och rött. Orglarna är apart gröna i olika nyanser.
GOLV - Kalkstensgolv utom i bänkkvarteren där det är gråmålat trägolv, något förhöjt. En träramp till koret finns i söder och trappsteg vid predikstolen.
VÄGG - Slätputsade väggar med ballasten driven ut i ytan, vitkalkade. Många gravstenar, hela och fragment, med vitmålade sidor är fästa vid väggarna i klamrar av järn. De flesta sitter på sydväggen. Ungefär mitt för sydporten markerar en djup nisch på norrväggen platsen för den en tidigare port. Framför elementen under fönstren sitter smidesgaller från 1938 med ljusterliknande mönster.
PORT - Laserad pardörr i väster från 1938 med överdelen spröjsad till åtta rutor med glas från 1990 och runda metalltryck. Sydporten är från samma år, dubbel med murbrett vindfång och överljus. Innerdörren är likadan som västporten, fast med fyra rutor per blad. Ytterdörren har tre fyllningar med urnupna hörn.
INNERDÖRRAR - I nordväst finns en enkel, laserad dörr från 1990 med tre fyllningar till ett förråd. FÖNSTER - Två rundbågade treluftsfönster med T-post i djupa, vidgade smygar på var långsida. Ytterbågen är blyspröjsad till 15 rutor av flerfärgade antikglas, sannolikt från 1938. Innerbågen, troligen från 1990, är inte spröjsad och dess övre luft delas av en bred mittbräda, för att ge den samma indelning som ytterbågen. Den är öppningsbar nedtill med metallvridhakar, antagligen mer sentida. Snickerierna är vitmålade. Överljusets lunettfönster i söder med gråmålade snickerier har profilerade träspröjsar i två vågräta rader.
TAK - Spegeltak med bibelscener och akantusdekorer målade i jordfärger i hålkälen 1755 av Johan Wallin. Blev (hårt) restaurerade 1938. Bibelscenerna framställs i sicksack-följd från korets norra sida med världens skapelse till helvetet över läktaren. Mittspegelns bräder av olika bredd ligger i längdriktningen och är original av handhyvlade bräder med handsmidd spik. Den smaragdgröna färgen är nog nära originalet och är målad i borstande tag för att ge schatteringar. Den breda takgesimsen fick sin nuvarande form 1908 med kamouflageartad marmorerring, och består av två listverk med ett slätt parti mellan. Malmkronor hänger över bänkarna. Kronfästena är av kopparplåtar med en stjärna och fäster i en bjälke mellan pelarna som är marmorerad likt gesimsen.
LÄKTARUNDERBYGGNAD - Läktartrappan längs söderväggen med en spenslig, gråmålad handledare och underbyggnaderna tillkom 1990. I söder leder en enkel dörr med tre fyllningar till en brudkammare med textilskåp och på norra sidan är det ett dörrlöst, segmentbågat valv till ett kapprum med toalett. Passagen mellan vapenhus och långhus är åttakantig med vinklade hörn och har likt rummen golv av kvadratisk kalksten och släta vitmålade väggar. Två pelare med ett slags veckkapitäl finns i rummet. Åt väster är en pardörr med tre fyllningar från 1938 och på väggen en inmurad gravsten. Två oljemålningar från 1700-talet hänger på väggarna åt långhuset.
KOR - Koret har fyra fönster, ett på var sida utom åt öster (på de snedställda sidorna var de igensatta mellan 1938 och 1990). På var sida om den takhöga altaruppsatsen finns ett korskrank, insatt 1938, ombyggt 1990. Det är indelat i smala fält med fyllningar nästan i full höjd, som tillsammans liknar en arkad, målat i grått och lejongult. På den raka, släta överlisten sitter små palmetter. En dopfunt står i söder med ett dopaltare vid väggen under sydvästra fönstret. Mellan fönstren är en ambo tillfälligt placerad. I norr står en kororgel från 1984 med rektangulär "lådform" med fyllningar likt skranket på sidorna. Den är laserad i gröna nyanser. I koromgången i öster finns epitafium och skåp. Nummertavlor är fästa på det främsta pelarparet.
GOLV - Som långhus
VÄGG - Som långhus
PORT - Saknas
INNERDÖRR - Sakristian dörr med tre fyllningar är från 1990.
FÖNSTER - Som långhus
TAK - Långhusets tak fortsätter över koret. En basunängel från omkring 1745 troligen av J. P. Weber, hänger mitt i koret ett kort stycke ned från taket.
FAST INREDNING
ALTARE - Stort, putsat, slätt och vitfärgat stenaltare dit två trappsteg av kalksten med sneddade hörn leder upp. Stommen består av murad sten av olika slag och med varierande bearbetning, rundade såväl som räta hörn. De bearbetade stenarna antogs vid undersökningen 1990 komma från äldre väggar i kyrkan. Överst ligger decimetertjocka stenar. Stommen tros vara uppförd i samband med utvidgningen kring 1740 och ej avsedd att synas. Dopaltaret är smalt, putsat och vitfärgat och helt täckt av textiler.
ALTARUPPSATS - Altaruppsatsen tillverkades 1745 av J. P. Weber i rokoko och målades 1752 av mäster O. Collander. Den är tredelad på höjden med en snidad kalvariegrupp mot enfärgad bakgrund på altartavlan i mitten. På postamentet därunder finns en skuren, förgylld nattvardsscen av mäster Mikael Smitt, som även gjorde snideriet överst, som föreställer uppståndelsen. Den smalare överdelen har brutet krön. Vertikaliteten betonas av pilastrar med kraftiga förgyllda dekorer i form av en konsol upptill mot bjälklaget, en rektangulär snidad platta därunder och nedtill en utskjutande sockel med skulpturer. I norr ses Paulus med Andens svärd och på södra sidan Petrus med himmelrikets nyckel. På postamentet har socklarna njurformade sköldar med bibelord. Smala akantussniderier i blått och guld sitter på sidorna och på överstycket, där basunänglar finns och överst Agnus Dei.
ALTARRING - Tillverkad 1938, svagt böjd och tredelad med borttagbart mittstycke och korta, raka sidostycken. Barriären har en gles balustrad med glaskolvsliknande balusterdockor med skaftringar, stoppat armstöd och knäfall på sockel. Laserad vinröd.
BÄNKINREDNING - Tre slutna kvarter med tvärgång i söder och smala sidogångar, fyra rader i sydväst, 14 i sydöst och 20 längs norrsidan. Bänkinredningen är från 1908 med dörrar och skärmar från 1938. Flera bänkrader togs bort i väster. Gavlarna är släta med jugendkrön liknande trepass med små skurna voluter. Dörrarna har rektangulära fyllningar och marmorerade ramverk, övrigt är ådrat i vinröda och orange toner på utsidan, lejongult på insidan. Bokbräda, bokhållare, krokar, och fotbräda finns. Dynor täcker sitsarna och ryggarna har liggande fyllningar. Skärmarna har sex nästan kvadratiska fyllningar.
PREDIKSTOL - Predikstolen och troligen även taket skänktes 1654 och är rikt, plastiskt utsirad i tidig barock och färgglad i huvudsakligen gula, röda och gröna toner, samt omfattande försilvringar. Trappbarriären har en ny handledare och löper i ett med korgen och har likadan utformning som den. Korgen är rak med fem smala sidor med apostlar i rustiserade arkader med bevingade ansikten överst, flankerade av joniska kolonetter med änglar ovanpå. Överstycket är kraftigt med sniderier såsom fruktgirlander i smala fält. Nedtill är små sköldar i fyllningar och även därunder hänger ovala sköldar, samt svarvade kulor, troligen recenta. Underdelen på korgen är djup, rundad och bemålad med akantusblad och marmorering och övergår i en polygonal pelare, vars ålder är obekant men förefaller hög. Timglaset med ängel är tillverkat av Anders Persson från Hol och är liksom bokstödet, med en snidad ängel undertill, av hög ålder. Ljudtaket hänger i taket och är åttakantigt med en djup försänkning undertill med blomknoppar på kanten runtom. Listverket har liknande sniderier som korgen och är plant med höga kartuscher och sittande putti ovanpå. Trappan är en rak, sekundär, äldre, målad trätrappa.
ORGEL - Orgeln är från 1882 och renoverades 1938, då även ett nytt, fristående spelbord tillkom. Fasaden har klassiserande drag och är indelad i en tre sektioner med en uppskjutande rundbåge med stora pipor i mitten, flankerad av två breda sidopartier med plana, kraftiga, utkragande krönlister och på var sida två lägre pipknippen likt halvkolonner, med en rektangulär öppning mellan sig med de smalaste piporna. Krönlisten har tandsnitt undertill och på hörnen ovanpå står skulpterade musikinstrument. Bågen har förgyllda, skurna dekorer och lister, eventuellt av brons. På halvkolonnerna är det lagerkransar på ovansidan. Spelbordet är fristående och vänt mot öster. Allt är ådrat i en helt avvikande mintgrön nyans.
LÄKTARE - Läktaren förlängdes 1938 och stöds på sex runda pelare (fyra tillkom -38) med marmorerade skaft ned till en kranslist och därunder enfärgade. Pelarna går ned i bänkryggarna. Läktarbröstningen har korta konkava partier på sidorna och en lång konkavt rundad mittdel. Små räcken finns över de rundade delarna. Liggande, stora, grå rektanglar med urnupna hörn pryder marmorerade fält mellan lisener och en smal överkant. Nedtill löper en odelad, utkragande, bred slät kant med samma vinröda färg som på översidan. Undertaket är av vitmålade, smala bräder.
På läktaren finns bänkar kvar på båda sidor, sex i norr och tre i söder, där trappan införts med barriär mellan pelarliknande mäklare. Bänkarna har gavlar av samma form som i långhuset, men är släta och med ett sidostycke med uppstående pik i framkanten, vilket bänkarna i långhuset troligen också hade innan de försågs med dörrar. Ryggarna har liggande pärlspont, allt målat i samma färg. Två pelare lika de övriga finns här. Takmålningarna längst i väster skildrar helvetet. Spotligths sitter i taket. Golvet är av målade, smala bräder som lutar upp åt väster, inga gradänger, men små trappsteg till dörren i öster. Framför orgeln är det gott om plats, med lägre golvnivå än övrigt. Lösa stolar med randig galonklädsel som egentligen hör till kyrkstugan förvaras här.
SPECIFIKA INVENTARIER
DOPFUNT - Dopfunten är av kalksten och tillverkad under 1200-talet. Den har kalkform och sicksackbårder i relief på både cuppan och basen. En liknande funt finns i Norra Björke kyrka. Cuppan är i det närmaste sfärisk med ett tunt band nedtill och svagt rundad underkant, samt en anslutning till basens skaft med vulst. På cuppan har på senare tid, vid okänd tidpunkt, en inskription huggits och förgyllts, "Låten barnen komma till mig". Skålen täcks av ett fat av vit metall.
NUMMERTAVLA - Tillverkade 1938, enkla höga, smala med vinkelbrutet krön som pryds av en lyra ovanpå och en stjärna i tympanon.
VAPENHUS - Ett nästan kvadratiskt rum med läktartrappa längs söderväggen, ingång i väster och dörr till kyrkorummet i öster. Ett stort fönster finns åt söder respektive norr. Trappan är vinklad nedtill och gråmålad, med profilsågade spjälor med spetsig, asymmetrisk profil, (likadana finns i Brämhults kyrka, Borås), troligen från 1870-talet. Planstegen bär spår av fötters nötning genom åren. Undertill har den en städskrubb med putsad undervägg och dörr med tre fyllningar från 1938. Vid norra väggen står en bänk från 1870-talet med spetsig gavel, svängt armstöd och liggande pärlspont i ryggen på tvedelat stöd. Bredvid står ett broschyrställ, ådrat gult likadant som bänken och dörrarna. I nordöstra hörnet står ett stenfragment, som antagligen är rester av den medeltida sandstensdopfunt som enligt uppgift skall finnas.
Observerat: Fuktlukt.
GOLV - Kalkstenkvadrater.
VÄGG - Slätputsad, brädriven och vitfärgad.
PORT - Pardörrar från 1938 med tre fyllningar med urnupna hörn åt både väster och öster i grunda nischer. TAK - Plant originaltak med handhyvlade brädor lagda på bredden, handsmidda spik, vitmålat. FÖNSTER - Högt rundbågat fönster som når till läktarhallen med ospröjsade innerbågar från 1990 i fyra fasta lufter. Utvändigt är bågarna spröjsade.
SAKRISTIA - Sakristian inreddes 1938 och är kvadratisk med en dörr ut i söder och kordörren i en mycket djup nisch i väster. I öster är ett fönster i en extremt djup smyg där altare inretts. På båda sidor om fönstret är dörrar, i norr till ett tvättställ, i söder till ett förråd. Över element i norr är en träbänk och i söder finns en väggfast skänk.
GOLV - Kalksten, ett steg upp till altaret i öster.
VÄGG - Slätputsade väggar, vitfärgade.
PORT - Runbågad nisch med överljus med en ruta i tjock båge över en rak dörr med stående panel från 1990. INNERDÖRR - Till koret är en dörr från 1990 med tre fyllningar. Dörrarna i öster från 1938 är likadana med annorlunda vred av vitmetall.
FÖNSTER - Tvåluftsfönster troligen från 1938, eller senare, i en rektangulär vidgad smyg med sex rutor i en ytterbåge och vitt smidesgaller. Vitmålade snickerier. Kondensrännor i fönsterbänken.
TAK - Tredingstak med målad mittspegel och laserade sneda sidor, samt rundad smal taklist, allt i kraftiga färger. En kristallkrona lyser upp rummet.
TORN -
TORNVÅNINGAR -
VÅNING 1 - Vapenhus
VÅNING 2 - Förrum till läktaren. Målat brädgolv. Slätputsade, slevdragna väggar som kalkmålats och målat brädtak. I nordvästra hörnan leder en gammal trätrappa med höga steg och räcke med figursågade spjälor upp till ett vilplan. Rejäla fördjupningar på sättstegen efter många sparkar och handsmidda spikar, tyder på att det är en originaltrappa. Från vilplanet går ett yngre, likadant målat trapplopp upp längs västväggen, med plansteg fästa på en botten och en enkel handledare , till en stor taklucka. Över läktardörren i öster sitter en inmurad sten med påmålad text om de prominenta personer som bodde i trakten 1810 då tornet uppfördes, och vilka som utförde detta arbete. Texten är signerad 1940.
VÅNING 3 - Förråd. Skurgolv av smala bräder, putsad, vitkalkad vägg som följer muren och bilade bjälkar i taket samt dragjärn runt om rummets väggar. I öster finns en brandlucka till kyrkvinden. Här står en klockringningsanordning. Längs sydväggen leder en brant, obehandlad trappa upp till en taklucka.
VÅNING 4 - Klockvåning med två klockor. Sentida plankgolv, väggar som ovan i gott skick och gamla elektrifierade luckor, utom åt öster, av stående bräder. Två enkla trätrappor leder vidare.
Fasadkulör (2002): Vit
Antal våningar (2002): 01, 04
Byggnadsdel (2002): Kor - Fullbrett, Kor - Polygonalt korutsprång, Kors - På kula, Kor - Öster, Sakristia - Öster, Torn - Gaveltorn, Torn - Väster
Inventeringsår 2001
I trakten uppfördes tre medeltida systerkyrkor: Västra Tunhem, Rånnum och Malöga. Alla lades vid viktiga hedniska platser; offerplatsen, ättestupan och älven. Västra Tunhems kyrka tros ursprungligen vara uppförd omkring 1180, och denna kyrkas yttermur ingår i nuvarande kyrkas södra yttervägg. Det var en romansk stenkyrka, cirka 13 x 8 meter, med rakt avslutat kor av gråsten, 5 x 5 meter, söderport med rundhuggna sandstenspelare (kvartshaltig, "koppekullesten"), fönsternischer och spåntak. Dopfunten från den kyrkan finns bevarad. De två andra kyrkorna revs under 1400-talet och troligen gav den då uppkomna större församlingen ekonomiskt underlag och anledning till att långhuset i Västra Tunhem fick en kvadratisk tillbyggnad åt väster med torn eller större takryttare. En klocka införskaffades men klockorna hängde kvar i klockstapeln nordväst om nuvarande torn. Man anlade också gravkor under mittgången, gjorde ett litet källarrum under koret, samt byggde till en sakristia från koret åt norr. Ett vapenhus av trä byggdes till sydporten. Kyrkans nuvarande sydvästra hörn är från denna tid och längs södra murens västra del kan man se dess skråkantade grundstenar. Dörrhålets läge åt söder är nu ristat i putsen.
Stiftet delades 1557 av Gustav Vasa och kyrkan utnämndes en kort tid till superintendent- eller domkyrka för detta område i Västergötland, utmed Dalbosjön, Dalsland och Värmland. I viss mån kan man se ett ursprung till Karstads stift. 1611 i februari brändes prästgården ned av danskarna. Huset låg vid kyrkan på en tidigare hednisk offerplats för guden Frej. En ny prästgård byggdes i den skyddande ekskogen längre söderut. 1628 införskaffades ytterligare en klocka och 1654 erhöll kyrkan en ny predikstol. Forstenasläktens gravkor byggdes till i sydöst. Troligen var det under detta sekel som även Olof Silverloods gravkor uppfördes i nordväst med en trappa ned från kyrkorummet.
Kyrkan, och i synnerhet klockstapeln, förföll emellertid och 1736-40 gjordes en stor ombyggnad, då koret, norrväggen och sakristian revs för att utvidga kyrkan åt öster och norr, samt bygga ett tresidigt kor med en femsidig sakristia i öster. Mansardtaket belades med spån från Upplo som tjärades och rödfärgades. Denna form har kyrkan kvar än idag. Silverloods gravkor byggdes först in, men revs senare för att ge mer bänkplats. Gravkamrarna från 1400-talet fylldes igen och andra tillkom i koret. En ny entré med vapenhus byggdes åt norr och båda vapenhusen gjordes lika 1746. En ny altaruppsats förfärdigades 1745 av konstnären Johan Petter Weber, Göteborg och bildhuggaren mäster Mikael Smitt, målad 1752 av mäster Olof Collander, Mariestad. Interiören dekormålades 1754-55 i taket av mäster Johan Vahlin, Göteborg, med bibliska motiv i hålkälen och med gardiner runt fönster och dörrar. En orgel från Pommern installerades 1763. Vid slutet av seklet revs sydöstra gravkoret och invändigt slopades Belfrageska graven i koret. 1787 fick mansardtaket skiffertäckning, vilket de mindre takfallen fått redan fyrtio år tidigare.
1810 uppfördes ett torn med port i väster och två trappor i muren, men det ansågs ej passa kyrkan. Klockstapeln revs 1812. Vapenhusen togs bort, men södra porten bevarades. En ny orgel installerades 1823, men byttes redan 1882. 1829 ansågs kyrkan vid en inventering vara "en av de vackrare lantkyrkorna vid Hunneberg till läge, struktur och storlek". 1875 togs gravhällarna i golvet bort och ersattes med kalksten från Kinnekulle. Hällarna placerades invändigt på väggarna. Nya bänkar med spetsiga gavlar sattes in och hela inredningen målades i ekimitation 1877.
Åren kring 1910 genomgick kyrkan nästa stora renovering under ledning av arkitekt E. Lallerstedt. Tornet påbyggdes tio meter i nationalromantiskt, trubbigt "enklare" utförande och försågs med en spira. Runt gluggarna användes bitar av gravstenar (avlägsnades 1937). Golven lades om invändigt, koret fick cementgolv. De runda pelarna ansågs för smala och kläddes med bräder till fyrkantiga. Takgesimsen gjordes djupare och kraftigare profilerad och mittspegeln fick dekormålad pärlspånt. Nya, öppna bänkar sattes in, läktarbarriären och altarringen byggdes om, eller byttes, för att göras "enklare". Predikstolens ursprungliga färger rekonstruerades. Nya kaminer installerades och hela interiören målades om i ljusa färger. Redan 1926 gjordes ett nytt restaureringsförslag av arkitekt Erik Friberger, som inte verkar ha kommit till stånd förrän under 1930-talet under arkitekt Adolf Niklassons ledning. Han ritade också interiörens nya utformning. Grundförstärkningar gjordes av de nyare murarna med hörn av järnbalkar. Gravkoren i söder grävdes ut och byggnadsarkeologiska undersökningar utfördes. Invändigt tillkom korskrank och koromgång med skåp. Koret höjdes och gravkamrarna byggdes på för att få hällarna i nivå med betonggolvet. Korfönstren sattes igen. Sakristians golv sänktes, taket höjdes och skrubbar byggdes. Dörrar flyttades och nya ytterdörrar sattes in, fönstren justerades. Takets spånt togs bort, den gamla takspegeln blottades. Nya golv lades överallt. Orgeln och därmed läktaren byggdes ut. Bänkarna fick dörrar. Omfattande konserveringsarbeten vidtogs och interiören målades om i ljusa färger. Sakristians tak dekormålades. Värme och el installerades och ett pannrum byggdes i nordöst.
Under 1900-talets senare del infördes nybyggnadsförbud i miljön runt kyrkan. 1980 skedde inbrott i kyrkan då flera föremål blev stulna. Taket lades om 1989 och året därefter gjordes en stor ombyggnad, då allt rengjordes, konserverades eller målades om. Arkitekt var Jerk Alton. Läktarunderbyggnader med läktartrappa i långhuset och tornrum byggdes. Korskranket minskades och en ramp gjordes till koret. Korfönstren togs upp igen. Altaret undersöktes. Golven sågs över och ändrades i väster. Bänkar i väster och på läktarens södra sida avlägsnades, innandömet ändrades och sitsen försågs med strålvärme. Brandförebyggande åtgärder vidtogs och larm installerades. Hantverkarna uppmanades att märka sina arbeten som förr i tiden.
År 1200-1299 Specifika inventarier - dopfunt
Dopfunt av kalksten tillverkas. Äldre av sandsten finns också.
År 1400-1499 Specifika inventarier - kyrkklocka
Lilla klockan gjuts.
År 1628 Specifika inventarier - kyrkklocka
Stora klockan gjuts.
År 1654 Fast inredning - predikstol
Predikstol och troligen även ljudtak, skänkt av Beata de la Gardie, änka till Lennart Torstensson.
År 1733 Specifika inventarier - kyrkklocka
Stora klockan omgjuts.
Klockgjutare: Andreas Wetterholz
År 1736-1740 Nybyggnad - Kyrkan i sin helhet
Utvidgning åt norr och öster. Nuvarande fönster tas sannolikt upp. Silfwerloods gravkor innesluts och gravkamrar fylls. Mansardtak med spån. Rutger Belfrage kallas "Det nya templets grundläggare".
År 1745 Fast inredning - altaruppsats
Altaruppsats.
Konstnär: Johan Peter Weber
Konstnär - Bildhuggare: Mäster Mikael Smitt
År 1747 Fast inredning - predikstol
Predikstolen renoveras.
År 1747 Underhåll - takomläggning
Taken på sakristia och vapenhus ska få skiffertäckning.
År 1752 Fast inredning - altaruppsats
Altaruppsatsen målas i brun-röd-violett marmorering med blått och guld.
Konstnär: Olof Collander
År 1754-1755 Arkitekturbunden utsmyckning - måleri, interiör
Bibliska motiv målas i hålkäl och helvetesskildring i väster, ljusblå mittspegel. Lister, pelare och gesimser marmoreras. Gardiner målas med limfärg runt fönster och dörrar.
Konstnär: Johan Vahlin
År 1762-1763 Fast inredning - orgel
Ny orgel med 8 stämmor, invigd nyår. Från Anklam, Pommern, uppsatt av Eberhardt.
Obestämd yrkestillhörighet: Dir. I. Eberhardt
År 1787 Underhåll - takomläggning
Skiffertak läggs på brutet tak.
År 1823 Fast inredning - orgel
Nyklassicistisk orgel, 11 stämmor.
År 1829 Äldre kulturhistorisk inventering
År 1875-1877 Fast inredning - bänkinredning
Gamla bänkarna med dörr tas bort. Nya med spetsiga gavlar.
År 1877 Underhåll - målningsarbete, interiör
Fast inredning ekådras, även orgelfasaden.
År 1882 Fast inredning - orgel
Ny orgel. 8 stämmor, senare renoverad + 1 stämma.
Orgelbyggare: Mårten Bernhard Söderling
År 1907-1908 Fast inredning - altarring
Ny eller ombyggd altarring med ornament.
År 1907-1908 Fast inredning - predikstol
Ursprungsmålning rekonstrueras.
År 1907-1908 Fast inredning - bänkinredning
Nya bänkar, jugendkrön. En av de gamla sparas.
År 1907-1908 Teknisk installation - värme
Tre kaminer installeras: en i kor, en i sakristia, en i norr.
År 1907-1908 Fast inredning - läktare
Ny eller ny indelning av läktarbarriär.
År 1907-1908 Underhåll - målningsarbete, interiör
Takets mittparti får pärlspånt i rött och dekormålning i fyra kassetter i 1700-talsstil. Övrig interiör målas i vitt och guld. Ljusgula väggar, limfärg.
År 1908-1912 Ändring - påbyggnad
Ändring - påbyggnad - Tornet byggs på 10 meter. Ny huv och spira görs i "enklare" utförande. Kring gluggarna sätts bitar av gravstenar, vilka avlägsnades 1937 till kyrkomuseet.
Arkitekt: Erik Lallerstedt
Byggmästare: G.W. Jansson, Värsås
Hantverkare - Snickare: Johannes Engelbrektsson, Bredared
Byggmästare: Pehr Ericsson från Tå, Sandhult
År 1918-1921 Äldre kulturhistorisk inventering
År 1931 Byggnadsarkeologisk undersökning
Forstenska koret och två till grävs ut. Grävningsledare är Dr. K.G. Cedergren, Riksantikvarieämbetet. 1932 anordnas skåp i söder för utgrävningsfynden från gravkoren.
År 1931 Underhåll - grundförstärkning
Grundförstärkning med sten och cementbruk av södra långhusväggen, östra och sydvästra korväggen. Grov spritputs med kalkfärg. Hörn av järnbalk. Ev. undergjutning ned till frostfritt djup.
Arkitekt: Adolf Niklasson
År 1937-1938 Fast inredning - altarring
Ny eller ombyggd altarring i stil med övrigt.
År 1937-1938 Fast inredning - skrank
Korskrank.
Arkitekt: Adolf Niklasson
År 1937-1938 Fast inredning - bänkinredning
Bänkarna får dörrar i starka färger, nya bänkskärmar.
År 1937-1938 Fast inredning - orgel
Spelbordet flyttas fram, orgelrenovering.
År 1937-1938 Arkitekturbunden utsmyckning - måleri, interiör
Takmålning i sakristian av Hellström.
Konservator: Olle Hellström
År 1937 Byggnadsarkeologisk undersökning
Murarna och golvet undersöks, åldrarna fastställs, uppmätning. Röda kalkstenshällar ska markera gravarna.
År 1937-1938 Underhåll - målningsarbete, interiör
Ljus färgsättning.
År 1937-1938 Konservatorsarbeten
Ursprungliga färger framtas på predikstol, läktarbarriär, altaruppsats, takmålningar, pelare, balkar. Ny silverbeläggning på predikstol, foten. Finner takrosett på papper i jugend på mittspegel. Tar fram ursprunglig grön färg. Änglaskulpturer till dopaltaret. Basunängel konserveras, hängs i taket. Silfwerloods epitafium får originalfärg och nygjord överdel.
Konservator: Olle Hellström
År 1937-1938 Teknisk installation - el
Ny elarmatur, även utomhus.
År 1937-1938 Teknisk installation - värme
Värme via varmvatten el. lågtrycksånga, pannrum görs i nordöst.
År 1937-1938 Ändring - tilläggsisolering
Hålkälen isoleras på översidan.
År 1937-1938 Fast inredning - läktare
Läktaren byggs ut för tillbyggd orgel. Fyra nya pelare.
År 1959 Byggnadsarkeologisk undersökning
Kafleska gravkoret undersöks, kvadratisk tumba, huggna kolonetter i kalksten, inskriptionstavla 1648.
År 1973 Underhåll
Bekämpning av strimmig trägnagare i predikstol, taklist, bärande bjälkar på skeppsvinden. Anticimex.
År 1984 Ändring - begravningsplats/kyrkogård
Ändring - begravningsplats/kyrkogård - Asfaltering av gångarna, tänkt att göras även runt kyrkan. Renovering.
Hantverkare - Murare: Egon Larsson
Hantverkare - Murare: Siven Karlsson
År 1984 Fast inredning - bänkinredning
Tre bänkar i nordöst tvärvändes för placering av kororgel.
Arkitekt: Karl-Erik Ydeskog
År 1989 Underhåll - takomläggning
Omläggning av skiffer.
Hantverkare: Jens Ohlsson
År 1990 Ändring - tilläggsisolering
Isolering av innertaket.
År 1990 Fast inredning - läktare
Gradänger på läktaren, nytt trägolv lika befintligt.
År 1990 Specifika inventarier - textilskåp
Nytt skåp.
År 1990 Teknisk installation - el
Manöverpanel installeras i väster. Elarbeten.
År 1990 Fast inredning - orgel, orgelverk
Översyn, rengöring av orgel.
Orgelbyggare: Lars-Inge Smedman
År 1990 Fast inredning - bänkinredning
Södra läktarbänkarna bort. Västra bänkarna i långhuset tas bort för underbyggnader. Bänkhyllan ändras. Fotstödet bort. Strålvärme.
År 1990 Fast inredning - altare
Besiktigar stenaltaret från 1700-talets mitt, träklädnaden bort, putsas tunt med synliga konturer, vitkalkas, ny trävit ekskiva.
År 1990 Fast inredning - skrank
Ändrar korskranket för att få större ytor.
År 1990 Återinvigning
I december.
År 1990 Teknisk installation - larm
År 1990 Teknisk installation - brandskydd
Brandskydd installeras. Brandcellsindelning av läktare -tornrum.
År 1990 Underhåll - målningsarbete, interiör
Väggarna kalkputsas, färgas. Fast inredning skrapas, målas tunt i tempera, jordfärger. Pelare marmoreras. Ambo målas likt övrigt. Övriga konservatorer var Karin Wildenstam, Göran Brynteson, Gunnar Eldh, Ann-Charlott Öberg och David Edvardsson.
Konservator: Christer Wildenstam
År 1997 Underhåll - omputsning
Stängt 11/6 - 9/9. All puts tas bort in till stenen, vattensandblästring. Rödfyr på tornets diabasblock samt torntaksgesimsen var kvar. Solbänkarna kläs med zinkplåt, tornluckor och ankarjärn ses över.
År 1999 Underhåll - takstol
År 2005 Teknisk installation - högtalaranläggning
Nytt ljudsystem
År 2016 Fast inredning - orgel, orgelverk
Befintligt orgelverk har bytts ut mot ny. Orgelfasaden har flyttats fram och fått en ny färgsättning.
År 2016 Konservatorsarbeten
Ny färgsättning på orgelfasad.
År 2016 Underhåll - exteriör
Utvändig fasadrenovering samt målning av tornluckor, takfot, ankarjärn mm
Antikvariskt-Topografiska Arkivet (ATA).
"Västra Tunhems kyrka" (1953/1995) Adolf Kloo; "Kulturhistorisk Kyrkogårdsinventering: Kyrkogårdarna i Västra Tunhems Kyrkliga Samfällighet". (1994) Västra Tunhems Kyrkliga Samfällighet och Älvsborgs länsmuseum; "Områden av riksintresse för Kulturmiljövården: Regionalt planeringsunderlag" (1990) Länsstyrelsen i Älvsborgs län; Informanter förvaltningschefen med anställda samt kyrkoherden; Informationsskylt vid kyrkan om Naturreservatet.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin