Motivering (skydd): KYRKOMILJÖN - Västra Tunhems kyrka med kyrkogård är naturskönt belägen vid Hunneberg i en anrik, lantlig trakt med urgamla ekskogar och många fornlämningar. Runt kyrkan råder nybyggnadsförbud sedan 1977 på grund av kultur- och naturhistoriska värden, en "utomordentligt välbevarad helhet" som visar landsbygdens utveckling och utseende före 1900-talet. I kyrkomiljön finns en sentida ekonomibyggnad, en något äldre kyrkstuga och ett klockaretorp i privat ägo, som bedöms vara från 1840-talet. Ett nytt församlingshem är under uppförande 2002. Eftersom ingen annan bebyggelse angränsar till kyrkan är kyrkomiljön väl definierad.
KYRKOANLÄGGNINGEN - Kyrkoanläggningen har anor från medeltiden och parallellt med den äldre kyrkogården kring kyrkan anlades en lika lång del 1957 i söder, utvidgad 1976. De hägnas båda till stor del av kallmurade naturstensmurar. Den norra och äldre delen uppvisar flera olika tidsskikt med karaktär från respektive tids ideal. Här finns den äldsta, trädlösa delen, 1800-talets trädrader och mer täta, parklika grönska med romantiska hängaskar över snirkliga järnstaket. En klivstätta finns bevarad i denna del och eken på nya södra delen kan vara en av dem som planterades på 1740-talet. Över västra muren, norr om huvudgrinden, finns en så kallad skamtrappa över muren bevarad. 1920- och 30-talens utvidgningar bidrog med nya trädrader och en ceremoniplats med träkors, altare och katafalk av sten samt bårhus under. Områdena från 1957 åt öster och i söder bjuder på öppnare ytor med urngravar och låga gravvårdar i strikta rader och en minneslund, typiskt för vår tid, är också anlagd. Kyrkogården har som helhet alltså ett kontinuitetsvärde, där del fogats till del vilket också ger upplevelsevärden och ett pedagogiskt värde i historiken över olika stilideal för kyrkogårdar.
KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING - Kyrkan är en av fyra i Väne kontrakt med medeltida anor, här från omkring 1180. Delar av yttermuren ingår i nuvarande kyrkas södra yttervägg. Exteriören präglas av om- och tillbyggnader kring 1700-talets mitt med tresidigt kor och femsidig sakristia i öster, stora fönster, tidstypiskt mansardtak och rivna gravkor längs långhuset. Tornets nationalromantiska påbyggnad är från omkring 1910 på murar från 1810. På nordfasaden finns ett i putsen ursparat schackbräde av okänd ålder och betydelse, en mycket ovanlig detalj. 1910, 1938 och 1990 gjordes stora renoveringar som påverkade främst interiören, vilken är i hög grad eklektisk. Grundplan och rumsform är intakt från 1700-talets mitt, varifrån även altare, altaruppsats och takmålningar stammar och predikstolen från 1654 ansluter sig också till barockstilen. Det andra tydliga tidsskiktet är 1900-talets tillägg: 1908 med jugendbänkar, klassiserande pelarskal, ändrad gesims och 1938 med altarring, ny läktarutformning, dörrar, skrank och ombyggda bänkar. 1990 tillkom läktarunderbyggnaderna. Orgelns nyklassicistiska fasad från 1882 är en särling, som endast i viss mån sällskapas av pelarna. Den medeltida dopfunten och uppsatta renässansgravhällar visar på kyrkans höga ålder. Tillsammans med gravkorsresterna och epitafier visar hällarna också på stormannasläkternas nära anknytning till kyrkan, vilket har ett socialhistoriskt värde.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Kyrkan ingår i en natur- och kulturmiljö med höga värden.
- Kyrkoanläggningens olika områdens respektive karaktär är viktiga delar i en helhet.
- Södra delens åldriga, öppna yta är särskilt känslig för förändringar.
- Kyrkogårdens stenmurar, klivstätta, "skamtrappa", trädrader, hängaskar,
grindar, järnstaket runt gravar och ceremoniplats med bårhus.
- Exteriörens välbevarade prägel från 1700-talets andra hälft och torntaket från 1910.
- Skifferbeläggningen på taket är ett regionalt särdrag.
- Bevarade medeltida murverk utgör ett omistligt historiskt dokument.
- Gravkorsresternas byggnads- och socialhistoriska värde.
- Schackbrädet på nordfasaden är en mycket ovanlig detalj.
- Interiörens bevarade karaktär av 1700-talets utformning, inklusive innertakets form.
- Bevarade äldre inventarier och dess äldre bemålning, även kyrkbänken i
vapenhuset.
- Torntrappornas patina vittnar om ålder och påtaglig närhet till generationer av kyrkobesökare.
- Bänkgavlarnas jugendkrön är viktiga såväl som tidsbärande element för ett skede i kyrkans renoveringshistoria som för ett stilideal som ofta går förlorat i kyrkorum.
Inventeringsår (1999)
Texten saknas
Inventeringsår (2002)
Västra Tunhems kyrka har anor från medeltiden men har fått sin nutida karaktär från 1700-talets ombyggnad. Kyrkogården består dels av ett äldre, sammanhängande område kring kyrkan, här kallat norra kyrkogården, dels ett nyare, parallellt lagt område från 1957 som utökades 1976, här kallat södra kyrkogården. Mellan dem går infarten från landsvägen i öster och de har lika lång öst-västlig sträckning. Kyrkan är placerad i öst-västlig riktning på den norra kyrkogården i sydväst. Marken höjer sig mot vägen i öster och sänker sig på norra kyrkogården i tre etager åt norr. Områdena hägnas längs infarten av kallmurar med gräsvallar inåt kyrkogårdarna. På södra delens vall står unga lövträd av någon oxelart medan norra delens vall är trädlös. Gamla träd av exempelvis ek, alm och blodbok växte tidigare här, men har avlägsnats någon gång efter 1994. In till norra kyrkogården leder en centrerad grind samt en klivstätta med huggna steg, fyra respektive sju, och ett spensligt järnräcke över murens sydöstra hörn. Trappstegen förefaller ha justerats i senare tid men sannolikt är klivstättan som sådan av hög ålder. Den södra kyrkogården har tre tvåbladiga smidesgrindar, varav den i mitten står mitt emot den gamla kyrkogårdens grind. De två grindarna är av olika utföranden men båda har raka spjälor. På norra kyrkogårdens grindar finns en ovanlig klinka med nyckelvred på ena sidan. Grindstolparna är av murad, tuktad natursten med flacka, släta överstycken av stenskivor i två lager. Vid den södra kyrkogårdens mittgrind står en gammal ek, som kan vara en av de 13 ekar som planterades på 1740-talet och i så fall den enda kvarvarande.
Den norra kyrkogården har en femkantig form med spetsen åt norr. I väster finns tre grindar, en till varje etage, varav den södra leder till en konststenbelagd yta framför kyrkans västport. Norr om denna grind finns en smal så kallad skamtrappa över muren, inträdet till kyrkogården för brottslingar både som levande och döda. Gamla lönnar och lindar står utan- och innanför muren. Runt kyrkan är det grusat med singel men flertalet gångar är asfalterade. Intill koret i öster står en minnessten från 1872 med en gjutjärnsskulptur till minne av Götiska Förbundets bildande 1815 (vilket ej är detsamma som det av Tegnér m.fl. 1811 i Stockholm stiftade Götiska förbundet). Raka, asfalterade gångar löper runt stora gräsmattor med oregelbundet stående gravvårdar. Gulmålade träbänkar är utplacerade. Kyrkogården har områden med olika karaktär beroende på tillkomsttid. Närmast kyrkan i söder är den äldsta delen som började tas i bruk redan på 1100-talet. Området är grästäckt utan vare sig annan växtlighet eller gångar och har få gravvårdar, särskilt i sydväst där det endast finns ett stenkors från 1787, ett järnkors och tre obelisker från 1890-talet, samt en marksten. Invid kyrkans sydfasad syns grundrester av tre gravkor (beskrivs vidare under exteriör), vittnande om framstående släkters nära samband med församlingskyrkan i äldre tider.
Norra kyrkogården utvidgades österut på 1700-talet i samband med kyrkans tillbyggnad. Norr om dittillsvarande mur (vid björnjägare Lloyds grav), låg förr ett sockenmagasin (1758 uppfördes ett nytt sockenmagasin utanför kyrkogården som sedermera flyttades till Trollhättan men idag återfinns på Västra Tunhems hembygdsgård). Idag finns på dessa två kvarter en tät, högvuxen vegetation med gamla träd, flertalet askar, men även blodbok och pilliknande hängaskar som skapar kontrasterande, skuggade partier. En gång leder rakt österut i korets fond. Här finns många höga obeliskstenar, flera med konstfulla gjutjärnstaket, vilket blev vanligt under 1800-talet. Denna del har närmast karaktären av en engelsk romantisk park från 1800-talets mitt. I öster finns en stenmur, men bakom den följer en kyrkogårdsutvidgning åt öster från 1957 i en brant grässlänt upp till en hög, kallmurad stenmur. Det är ett urngravfält med små gravstenar i marken och stora rhododendronbuskage.
Norr om kyrkan står en rad med gamla askar längs den nya gränsen bildad efter en kyrkogårdsutvidgning på 1860-talet. När ytterligare en utvidgning åt norr med två kvarter skedde på 1920-talet flyttades den befintliga muren norrut till nästa etagelinje, som även kantas av en rad lindar. En stor ceremoniplats anlades samtidigt av arkitekt Erik Friberger med ett högt träkors, stenaltare och katafalk. Dit leder en allé av pyramidhamlade almar i en förlängning av gången förbi kyrkans kor från södra grinden. Den lägsta marknivån i norr bereddes med tre kvarter 1937-38 och har en trekantig form med spets norrut och är trädlös, men kantas av tät lövskog. De låga gravvårdarna står i svängda rader.
Eftersom marken sänker sig åt norr skjuter ceremoniplatsens platå ut i suterräng och därunder inreddes ett bårhus av arkitekt Adolf Niklasson i samband med kyrkogårdsutvidgningen och kyrkorenoveringen på 1937-38. Platån är grusad med gjutjärnsstaket runtom på kallmurar åt söder och murad vägg av tuktade gråstensblock åt norr. Här står ett träkors bakom ett trappomgärdat, lågerhugget (räfflat) stenaltare med bokstöd. Trappan har rundad bakkant. Från trappan skjuter en lågerhuggen katafalk ut. Trappor av röd, sedimentär bergart leder upp till platån från öster, väster och söder. Bårhuset har en recent plåtport åt norr med två blad i en grund, utskjutande del av släthuggna stenar. En gräskant löper längs takfoten.
Den södra kyrkogården har en vall-mot-muromgärdad del i norr med asfalterade, raka gångar och låga, likartade gravstenar i rader med ett fåtal låga lövhäckar och enstaka barrbuskar. En rad av unga lönnar står längs västra sidan, vid en måbärshäck och halvgamla lönnar växer på vallen. Sydsidan hägnas av ett enkelt trästaket. Den nyaste delen i söder inköptes 1976 och invigdes 4 september 1983. Bakom vallen finns där en minneslund med grusad yta och en oval, gatstensbelagd damm med en liten fontän och inramas av tuja, ölandstok och andra buskar. Söder- och österut är det gräsmattor med rönnar, lövhäckar och blandade buskage. Området har nyligen börjat tas i anspråk för gravsättning.
Kyrkogården innehåller också karaktäristiska gravkullar med vintergröna. Dessa och ett flertal andra gravvårdar är särskilt kulturhistoriskt intressanta.
Inventeringsår 2001
Texten saknas
Antikvariskt-Topografiska Arkivet (ATA).
"Västra Tunhems kyrka" (1953/1995) Adolf Kloo; "Kulturhistorisk Kyrkogårdsinventering: Kyrkogårdarna i Västra Tunhems Kyrkliga Samfällighet". (1994) Västra Tunhems Kyrkliga Samfällighet och Älvsborgs länsmuseum; "Områden av riksintresse för Kulturmiljövården: Regionalt planeringsunderlag" (1990) Länsstyrelsen i Älvsborgs län; Informanter förvaltningschefen med anställda samt kyrkoherden; Informationsskylt vid kyrkan om Naturreservatet.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin