Motivering (skydd): Övergripande karaktäristik
Byarums kyrka är en kyrkobyggnad med lång historik där
den i sina äldsta delar härrör från medeltiden. Till sin
karaktär uppvisar kyrkan en stilblandning. Det medeltida
ursprunget är läsbart i långhusets något slutna format.
Den korsformiga planen är starkt förknippad med
barockens kyrkoarkitektur dit även det Sethska gravkoret
tillhör. I orgelfasaden är de nygotiska influenserna
tydliga. Till sitt yttre är tornet utformad i en tidig
nyklassicism, även delar av interiören, såsom
läktarfasaden, uppvisar tydliga nyklassicistiska drag.
Kyrkans läge, den stora volymen tillsammans med sina
kopparklädda takytor bidrar till att ge kyrkan ett
monumentalt uttryck.
Medeltiden
Av den medeltida kyrkans inventarier återfinns litet. I
långhusets murverk är delar av den medeltida stommen
bevarad och utgör ett byggnadstekniskt tidsdokument.
Portalen vid den södra ingången tillhör tillsammans med
fragmenten av de invändiga kalkmålningar resterna av
den medeltida arkitektoniska utsmyckningen. Portalen har
inte i sin ursprungliga placering vilken var i långhuset.
1600-talet
Det tydligaste spåret från 1600-talet är predikstolen av
Kyhlman och det krucifix som är monterat på den södra
väggen invid koret. Den mycket välhållna gravhällen som
sitter på södra sidoskeppets yttervägg låg ursprungligen
över det Dachbergska gravkoret vilket är beläget under
golvet i långhuset. En av kyrkans klockor är också från
1600-talet.
1700-talet
Under 1700-talet fick kyrkan sin nuvarande form. De mer
märkbara förändringarna från tiden är sidoskeppen och
det Sethska gravkoret och tornet. Inne i kyrkan härrör
altarprydnaden från 1700-talet och en kyrkklocka blev
omgjuten under 1700-talet.
1800-talet
Den nuvarande orgeln tillkom under 1800-talets slut. I
övrigt rensades det mesta av 1800-talets tillskott ut i
samband med den stora restaureringen på 1950-talet.
1900-talet
1900-talet har medfört tydliga avtryck i kyrkans
invändiga utseende. 1952-53 gjordes en restaurering som
starkt präglar dagens kyrkorum. Från 1900-talets tidiga
delar återfinns det nuvarande tornuret samt några av
kyrkklockorna. Den nuvarande dopfunten skänktes till
kyrkan under 1900-talet. Inredningen är utformad för att
knyta samman interiörens olika tidsskikt i en
harmonierande helhet. De nya tillägg som gjordes talar
helt sin tids formspråk men utgör en fin anpassning till de
äldre delarna.
Valven mellan långhuset och sidoskeppen togs upp vid
samma restaurering och nya armaturer tillkom samtidigt.
Kopparplåten på taket lades på under andra halvan av
1900-talet.
Sammanfattning
- Kyrkan är av avsevärd ålder men är i sitt nuvarande
uttryck något blandad stilmässigt. Exteriört har kyrkan en
tidig nyklassicism i tornhuvens utformning medan
gravkoret och korsformen anknyter till barocken.
Sydportalen är medeltida och i orgelfasaden är en
begynnande nygotik läsbar.
- Det Sethska gravkoret bidrar stort till kyrkans utvändiga
uttryck och är ett fysiskt spår av en tid då den sociala
hierarkin var tydlig i samhället. Samspelet mellan kyrka
och de högre stånden tar sig även uttryck i många av de
gåvor som lämnats till kyrkan under åren. Det finns även
flera exempel på menighetens generositet gentemot sin
kyrka.
- Kyrkan bär i sin stomme, inredning och inventarier spår
från skiftande tidsepoker vilket sammantaget vittnar om
dess långa kontinuitet. De medeltida resterna utgör en
koppling till äldre tider byggnadskonst.
- Invändigt kännetecknas kyrkorummet främst av det
uttryck det fick vid restaureringen 1952. Kyrkan rensades
då från mycket av 1800-talets tillägg och istället sökte
arkitekten knyta samman interiören till en helhet där
kyrkans olika tidsskikt fortfarande kunde utläsas. De
tillägg som gjordes är tydligt utläsbara och tydligaste
representanten är den nuvarande bänkinredningen som
tidstypiskt tar upp ett klassicerande formspråk i en
modern tappning och som i sin enkelhet bidrar stort till
upplevelsen av rummet.
Inventeringsår (1992)
Byggnadsdel (1992): Kor - Rundat, Korsarm, Kor - Smalare, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Torn - Väster
Inventeringsår (2006)
Kyrkan har en korsformad plan med östvästlig
orientering. Arkitekturen är blandad där korsformen
anknyter till barocken och i tornet är en tidig
nyklassicism läsbar. Invändigt vittnar det något slutna
långhuset om kyrkans medeltida grund. Den
övergripande interiöra utformningen är satt av
arkitekten Bent Jörgen Jörgensen som på 1950-talet
upprättade programmet till den restaurering som
genomfördes. Ambitionen synes varit att knyta
samman kyrkans varierande tidsskikt till en
sammanhållen enhet. Kyrkan har en del dekorativa
inslag i fasaderna såsom en medeltida portal vid ena
porten samt en äldre gravhäll som murats in i det norra
sidoskeppet.
I väster finns en tornbyggnad som kröns med en
plåtinklädd lanternin. Tornet har urtavlor åt alla fyra
väderstreck och kröns med kula och kors. I öster är
koret inrymt i det Sethska gravkoret, gravkammaren är
belägen i korets källare. Kyrkobyggnaden är till sina
äldsta delar medeltida och har sedan byggts till vid
flera tillfällen. Korsarmarna tillkom kring mitten av
1700-talet då församlingen blivit för stor för den
dåvarande kyrkobyggnaden. Stommen är av sten med
spritputsade väggytor, hörn och omfattningar är
slätputsade. Vid sockeln är putsen uppdragen och
murverket blottat. Det Sethska gravkoret är utfört i
sandsten med en utformning med bandade fasader och
tympanon mot öster. Gravkorets tak är belagt med
falsad plåt och kröns av en urna. Sakristian är belägen
i vinkeln mellan långhuset och det norra sidoskeppet.
Kyrkan har rundbågeformiga fönsteröppningar med
tätspröjsade glasytor. Fönstren har blyspröjs och svagt
färgade glas. Sakristians fönsteröppning är rektangulär
med tätspröjsning lika fönstren i kyrkorummet, även i
tornkroppen finns en rektangulär fönsteröppning.
Ljudluckorna har rundbågform och är panelklädda
samt målade i svart. Sidodörrarna är järnskodda och
till sakristian sitter en ståldörr utanför en modernare
trädörr. Vid tornentrén sitter en rundbågformad
pardörr, målad lika som övriga snickerier. Takytorna
på kyrkan är i sin helhet klädda med falsad kopparplåt.
Invändigt har kyrkan en tämligen enkel utformning med få utsmyckningar och ljusa murytor. I långhuset och sidoskeppen ligger trägolv och väggarna är slätputsade och vitkalkade, koret har ett sandstensgolv. Närmast vapenhuset är fragment av kalkmåleri framtaget. Taket i långhuset är tunnvälvt och klätt med träpanel, i sidoskeppen är det platta tak med blåmålad panel. Fönstren har en fyrdelad indelning med täta blyspröjsar och färgat glas. Mot vapenhuset sitter glasade pendeldörrar. I vapenhuset ligger kalksten på golvet och väggarna är slätputsade lika som kyrkorummet, taket är klätt med träpanel. Sakristians golv är belagd med heltäckande textilmatta och väggarna är slätputsade och vitmålade. Taket är klätt med panel och gråmålat. Ytterdörren är panelklädd och för fönstren sitter järngaller. Till tornkammaren och orgelläktaren går en trätrappa med blåmålade vang-/sidostycken. Tornkammaren har putsade och skivtäckta väggar och är vitmålad. Taket utgörs av ett ljusgrått brädtak och på golvet ligger en heltäckande textilmatta. Till orgelläktaren går en slät gabondörr. Orgelläktaren har en heltäckande textilmatta på golvet. Tornet präglas av putsade ytor med slitna färgskikt samt råa murytor och synliga träkonstruktioner.
Bänkinredningen i kyrkan följer ytterväggarna i både långhus och sidoskeppen. Bänkarna har en tydlig indelning men saknar dörrar. Färgställningen är ganska mörk med rödmålade ramar och blågröna fyllningar. I koret är altarringen sluten och målad med ljusmålat ramverk och mörkblå fyllningar. Altaret är ett träaltare på vilket en enkel nyklassicistisk altarprydan i form av kors med svepduk är placerad. I koret finns även marmorepitafiet över Gabriel von Seth som utfördes av Pierre Hubert L'Archevêque, Stockholm, som var en av tidens mest framstående skulptörer. Predikstolen är utförd på 1600-talet av bildhuggaren G Kyhlman och är rikt utsnidad med b.la. Kristus och evangelisterna. Predikstolen har en mörk grundmålning samt riklig förgyllning. Orgelläktaren bärs av enkla kolonner i svart och har en svängd form. Läktarfasaden är hållen i en ljusgrå grund med förgyllda listverk och namnchiffer. Orgeln uppvisar begynnande nygotiska drag och är likt läktarfasaden hållen i en ljusgrå grund med förgyllda listverk och ornament.
Fasadkulör (2006): Vit
Inventeringsår 2015
Den första kyrkan på platsen sägs varit kopplad till det kloster som fanns här fram till 1236 då det flyttades till Sko i Uppland. Av de kvarvarande medeltida byggnadselement som påträffats har den ursprungliga kyrkan uppskattats blivit uppförd under 1150-talet. På 1300-talet bemålades kyrkan med kalkmålningar men i övrigt finns få källor som berättar om den tidiga historian. 1642 finns en notering om att koret genomgått en
ommålning som till sin helhet eller delar bekostades av
översten David Dachsberg och dennes maka Regina
von Kanten. Några år in på 1650-talet införskaffades
en ny kyrkklocka och 1660 lät familjen Dachsberg
utföra ett gravkor åt sig inne i kyrkan. Gravkoret kom
sedan att glömmas bort och påträffades åter i samband
med en restaurering på 1900-talet. Under andra halvan
av 1600-talet utfördes en del underhållsarbeten på
kyrkan men mer märkbart är de inventarier och
inredning som tillkommer under denna tid. 1668
tillkommer det krucifix som numera är monterat på
långhusets södra sida. Predikstolen utfördes 1689 av
bildhuggaren Kyhlman och är en av kyrkans mer
dekorativa inslag.
1700-talets första halva innebar en del underhållsarbeten
och av källorna att dömma var kyrkans takytor
då klädda med takspån. 1758-59 byggdes det Sethska
gravkoret vilket utfördes huggen sandsten. I
gravkorets källare inrättades familjen sin
gravkammare. Tillbyggnaden medförde att koret
förlades i gravkorets övre del och en ny altaruppsats utfördes. Altaruppsatsen är den samma som i dag men hade ursprungligen en rikare dekorering.
I mitten av 1700-talet var kyrkobyggnaden för liten för den dåvarande församlingen varför det år 1766 gjordes en omfattande utvidgning av kyrkan genom att sidoskeppen uppfördes. Tio år senare installerades en orgel i kyrkan. Orgeln byggdes av orgelbyggare Lars Strömberg i Falköping. 1781 beslutades att ersätta kyrkans dåvarande klockstapel med ett torn. När tornbygget närmade sig sitt slutförande raserades bygget och tvingades påbörjas på nytt. Det nya tornet stod klart 1786, ett tornur donerades till kyrkan år 1800 och monterades i tornet.
1818 och 1822 utfördes en yttre och inre restaurering av kyrkan. Vid den yttre restaureringen omputsades kyrkan och vitkalkades. Torntaket plåtskoddes och spåntäckningen på de övriga takytorna gjordes delvis ny. Den inre restaureringen innebar inga större förändringar än den att Karl XIV Johans namnchiffer målades på läktarfasadens framsida. 1876 ersattes den då 100 åriga orgeln med en ny som tillverkades av orgelbyggaren E A Zetterquist i Örebro.
1887 genomfördes en genomgripande restaurering av kyrkan där både exteriöra och interiöra förändringar gjordes. Utvändigt revs hela den gamla taktäckningen av spån och ersattes med plåttäckning. Fasaderna omputsades och avfärgades. Nya fönster monterades, fönsterbågarna av gjutjärn införskaffades från Norrahammars bruk. Inne i kyrkan revs den gamla bänkinredningen och golvet ut och nytt trägolv lades och en ny öppen bänkinredning tillkom. 1906 ersattes tornuret med ett nytt ur som även denna gång var en gåva från en enskild församlingsmedlem. Annars skedde fram till 1925 inga större arbeten i kyrkan. 1925-26 gjordes en invändig restaurering där kyrkorummet ommålades i en ljus färgskala. Vid arbetena påträffades spår efter det medeltida måleriet som dock ansågs vara så fragmentariskt att de kalkades över. Vid en yttre restaurering i början av 1930-talet omputsades fasaderna och kalkades, några år efter skänktes den nuvarande dopfunten av kolmårdsmarmor till kyrkan. En restaurering som inverkat stort på kyrkans invändiga prägel genomfördes under perioden 1952-53 efter ett program av arkitekten Bent Jörgen Jörgensen i Växjö. Utvändigt gjordes mindre arbeten och fönstren från 1887 ersattes med nytillverkade fönster. Inne i kyrkan lades ett nytt kalkstensgolv i vapenhuset och trägolvet inne i kyrkorummet omlades med ett nytt trägolv. Mellan långhuset och sidoskeppen togs nya breda valv upp för att förbättra kopplingen och kontakten mellan dessa delar. Murytorna putslagades och avfärgades, i långhuset
plockades fragmenten efter det medeltida kalkmåleriet
fram. Taket blästrades och behandlades med järnvitriol
innan det lackades. Den öppna inredningen som sattes in
1887 kasserades och en ny halvöppen bänkinredning
tillverkades och målades i kraftiga färger som
kontrasterade sig väl mot de ljusa murytorna. Elektrisk
belysning och uppvärmning tillkom även vid denna
restaurering.
I slutet av 1960-talet ersattes taktäckningen av järnplåt
med en ny täckning med kopparplåt. Därefter dröjer det
fram till 1980-talet innan en ny restaurering genomfördes.
Restaureringen föregicks av att kyrkvinden
tilläggsisolerades och i samband med detta gjordes vissa
förstärkningsarbeten av takkonstruktionen. 1981 gjordes
restaureringen vilken innefattade både yttre och inre
åtgärder. Utvändigt ångtvättades fasaderna innan de
kalkades, garantiarbeten kom att krävas då den nya
kalkfärgen inte riktigt fäste vid underlaget. Sockeln
rengjordes och beströks med asfaltslösning. Fasaderna på
Sethska gravkoret och den medeltida portalen rengjordes.
Invändigt rengjordes sidoskeppens tak och läktarfasaden
från löst sittande färg och takytorna bättringsmålades med
matt alkydfärg, läktarfasaden omförgylldes och målades
efter konservatorsanvisningar.
Den senaste stora restaureringen gjordes i mitten av 1990-talet efter ett program av arkitekt Per Rudenstam. Vid restaureringen blästrades fasaderna och putslagades med hydrauliskt putsbruk. Till sockeln användes Serponit kalkfog. Fasaderna ommålades sedan med våtkalk. Koppartaket omlades delvis och övriga plåtavtäckningar sågs över, samtidigt reparerades skador i underlagstaket och takbotten i tornets kupol/huv. Alla fönster- och dörrsnickerier rengjordes och ommålades med oljefärg, tornkorset och urtavlorna i till tornuret omförgylldes. År 2002 bilades sockelputsen ned och murverket lämnades blottlagt, övriga fasader putslagades. Tornkroppen omfärgades.
År 1200-1299 Nybyggnad
Långhus
År 1236-2002 Ändring
Ändring - För specifika händelser, se pdf.
Arkitekt: Bent Jörgen Jörgensen
Konstnär - Bildhuggare: G Kyhlman
Klockgjutare: Jonas Magnus Fries, Jönköping
Orgelbyggare: Leif Hammarberg
Arkitekt: Per Rudenstam
Länsstyrelsen i Jönköpings arkiv, med kopior ur ATA.
Jönköpings läns museums arkiv.
Byarums pastorats arkiv.
(1931). Sverige. Geografisk beskrivning. Del V.. ISBN: .
(1957). Sveriges bebyggelse. Landsbygden. Jönköpings län IV.. ISBN: .
(1989). Kulturhistorisk utredning och bevarandeförslag för Vaggeryds kommun. ISBN: .
(1962). Byarums hembygdsförenings årsskrift. ISBN: .
(1965). Byarums hembygdsförenings årsskrift. ISBN: .
(1971). Byarums hembygdsförenings årsskrift. ISBN: .
., Vaggeryds kyrkobrödrakår. (1968). Byarums kyrka. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka, "Religionsutövning","Klosterbyggnad"
Öppna på kartan Fler i kategorin