Motivering (skydd): Ödestugu kyrka är en tornlös medeltida salskyrka, förlängd åt
väster på 1750-talet. I norr är en medeltida sakristia med ett särpräglat
ornerat hammarband. I väster är ett tvåvånings vapenhus
av trä från 1870, klätt med rödfärgad locklistpanel. De ojämna
murytorna bär vitkalkad spritputs och genombryts av stickbågiga
djupa 1700-talssmygar med antikglasfönster från 1955-56 års restaurering.
Sadeltakens spåntäckning betyder mycket för det ålderdomliga
intrycket av kyrkan. Interiörens barockprägel återställdes
vid nämnda restaurering då väggarnas draperimålningar togs fram,
barockpredikstolen av Torbjörn Röding konserverades, den slutna
bänkinredningen tillkom och läktarbröstet rekonstruerades med
Olof Rosenblads bevarade apostlamålningar från 1758. Sentida
tillskott utgör orgeln från 1956 och korfönstrets glasmålning av
Ann Wolff från 1992, vilka färgmässigt smälter väl in i interiören,
vars samstämda färgsättning tillkom sistnämnda år. Murverkets
ojämnheter, 1700-talsbräderna i innertak och korgolv bidrar till
ett intryck av autenticitet och patina, vilket även gäller sakristian
med sitt tunnvalv och nötta kalkstensgolv. In till sakristian är en
medeltida järndörr och även korporten är medeltida. På norra korväggen
syns fragment av renässansmåleri. Dopfunten är romansk
och ovan den hänger ett 1700-talskrucifi x. Altarringen är idag det
enda som minner om 1800-talet. Vapenhuset har på ett känsligt
vis handikappanpassats 1992. På vapenhusvinden förvaras delar av
en altaruppsats i barock.
Den inklädda 1700-talsklockstapeln är rödfärgad och kännetecknas
av sitt numera plåttäckta korstak med 1800-talslanternin. I klockstapeln
förvaras bl.a. den medeltida sydporten från kyrkan.
Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan:
- Kyrkan ingår i ett område klassat som riksintresse för kulturmiljövården. - Kyrkan har ett framträdande läge i landskapet och byn, med
intilliggande f.d. skola, fattighus och sockenstuga som bildar en
sammanhållen kyrkomiljö.
- Kyrkan representerar de små medeltida sockenkyrkor som under
1700-talet byggdes till för att rymma en växande församling.
- Medeltida murverk, träkonstruktioner, dörrar och dopfunt utgör
omistliga historiska dokument.
- Interiörens känsla av autenticitet och patina som bl.a. förmedlas
genom äldre inredning från 1700- och 1800-tal samt att det oregelbundna
murverket framträder i putsen.
- Muralmåleriet från 1600- och 1700-talen.
- Den slutna bänkinredningen som går ända bak till västväggen.
- Klockstapeln från 1700-talet.
- Bevarad äldre inredning på vind och i klockstapel.
Inventeringsår (1997)
Byggnadsdel (1997): Kor - Fullbrett, Kor - Rakt, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Vapenhus - Väster
Inventeringsår (2006)
Ödestugu kyrka är en av gråsten murad salkyrka från medeltiden.
Långhuset har ett fullbrett, rakt avslutat kor i öster och är tillbyggt åt
väster på 1750-talet. Norr om koret är en medeltida sakristia. Väster
om långhuset är ett timrat vapenhus i två våningar från 1870.
Kyrkan vilar på en numera frilagd gråstenssockel. Fasaderna uppvisar
en ojämn yta som spritputsats och vitkalkats. Hörn, fönster och port
har slätputsade omfattningar. I korets gavelröste är en rundel med
årtalet 1870. Det västra gavelröstet är timrat och klätt med kluven
och tjärad spån. Kyrkan har synliga hammarband, varav det östliga
på sakristian är särdeles intressant genom sin sannolikt medeltida
karvsnittsdekor. Inskärningarna utgörs av halvrundlar med rosetter,
uddsnitt och nedåtvända hästskor. Det är oklart om bjälkens placering
är ursprunglig, eller om den ingått i en äldre öppen takstol.
Vapenhuset bär en rödfärgad locklistpanel. Kyrkans huvudingång
är på vapenhusets sydsida. Porten utgörs av en pardörr från 1992
med fi skbenspanel. Framför porten ligger en granithäll till vilken
ett sluttande plan av gatsten ansluter, utfört 2001. Korporten i söder
har en smal och rundbågig romansk smyg. Själva porten från
1956 har ett rakt krön och är klädd med diagonal panel. Långhuset
har två fönsteraxlar och koret ett östfönster. Fönstren är smala
och stickbågiga samt sitter i djupa smygar med fönsterbänkar av
natursten. Fönstren har vita träbågar från 1905 med svagt färgade
antikglas i blyspröjs, insatta 1956. Sakristian har i öster en liten
rundbågig fönstersmyg med smidesgaller och ett fönster med äldre
handblåsta, blyinfattade glas. Vapenhuset har i båda våningarna
kvadratiska fönster från 1968 med färgat antikglas i blyspröjs. Alla
byggnadskroppar bär sadeltak med täckning av kluven och tjärad
spån med rundad profi l. Vindskivorna är likaså tjärade. På långhusoch
korgavel sitter smideskors med fl öjlar som bär årtalet 1728.
Kyrkans interiör präglas huvudsakligen av barock genom delar av
inredningen och de arbeten som företogs vid restaureringen 1955-
56. En harmonisk färgsättning bidrar till att knyta samman kyrkorummet
till en helhet. Långhuset övergår direkt i koret, enbart
markerat med ett trappsteg. Långhusets bänkinredning sträcker sig
ända ned till västväggen där en orgelläktare reser sig. Ovan mittgången
hänger två ljuskronor. Koret har ingång i söder och dörr till
sakristia i norr. Predikstolen är placerad på norra sidan i övergången
till långhuset och förbinds med sakristian via en smal murpassage
med trappa. Golvet i mittgången består av slipade och skurade fu-
rubräder, troligen från 1956, vilket gäller för de gråmålade smala
bräderna i bänkkvarteren. Korgolvet är äldre och har handsmidda
spik, även det är slipat och skurat. Väggarna bär en borstad och vitkalkad
puts som låter murverkets oregelbundenheter synas. Kring
fönstren är målade draperingar från 1750-talet i blått, rött och
gult, särdeles påkostade kring korfönstret. Ovan sakristiporten har
renässansmåleri från ca 1600 tagits fram, signerade ”Johannes Petri
Pictor”. Muralmålningen föreställer Jungfru Maria med den döde
Kristus. Mitt på södra långsidan är den ursprungliga, rundbågiga
sydporten markerad med en ritsning. Porten från långhuset är en
pardörr från 1992 med brunmålad fi skbenspanel. Till sakristian är
en medeltida järndörr med smidesdekor kring nyckelhål och dörring
med odjurshuvuden. Korporten är en rundbågig medeltida
plankdörr. Korfönstret rymmer en glasmålning från 1992 av Ann
Wolff , Transjö, med sex scener ur Jesu liv. Blått är den dominerande
färgen. Det plana innertaket består av breda, numera omålade,
furubräder från 1750-talet. De är av varierande bredder och bär
svaga spår av bemålning.
Det fristående altaret är från 1992. Det är av trä med fyllningar,
avfärgat i beige ton med mörkare marmorering. Den halvrunda altarringen
står ett stycke från väggen och har mist sina grindar. Den
utgörs av en balustrad med svarvade dockor, avfärgad likt altaret.
Altarringen är troligen från 1870 års renovering, möjligen äldre.
Predikstolen är från 1706 (sannolikt så är det i 1829 års inventering
en missuppfattning att den 1758 ersattes av en ny). Den fyrsidiga
korgen pryds av fyllningar med evangelisterna i halvskulptur och
på hörnen karaktäristiska blomstänger. Det sexsidiga ljudtaket har
nedhängande festonger med blommor och på krönet står putti med
basuner och palmkvistar samt kartuscher. Predikstolen är avfärgad i
svart och blått med lister i rött och guld samt en marmorering som
tjänat som utgångspunkt för mycket av kyrkorummets nuvarande
färgsättning. Omfattande retuschering gjordes i samband med
färgernas framtagning 1955-56. Upphovsman till predikstolen är
Torbjörn Röding, bildhuggare i Växjö (ca 1760 - 1712). Kännetecknande
för Röding och hans läromästare Anders Ekeberg från
Borås är de särpräglade blomsterdekorationerna. Dessa fi nns även
hos Boråskollegan Gustaf Kihlman, som likaså verkade i Jönköpingsbygden.
Röding gjorde också det krucifi x som nu hänger ovanför
dopfunten. Dopfunten är huggen av sandsten och har uttömningshål.
Den runda cuppan har ett romanskt formspråk med arkadbågar
och vid basen en repstav och ansiktsmasker. Funten har tillskrivits
”Lekerydsmästaren” och har även ansetts som ej färdighuggen utan
endast ett ämne. Dateringen torde ligga under 1200-talets början.
Cuppan, som tidigare var fragmentarisk, restaurerades 1943. Den
slutna bänkinredningen tillkom 1955-56. Gavlarna är släta medan
dörrarna har halvfranska fyllningar och utskjutande gångjärn. Invändigt
är bänkarna brunbetsade och utvändigt målade med marmorering
i enlighet med altaret. Mot koret är bänkskärmar från
1992 som döljer radiatorer. Läktaren vilar på fyra åttkantiga pelare
som bär bjälkar, troligen ursprungliga. Det raka läktarbröstet från
1955-56 infattar elva fyllningar med målningar av apostlarna och
Kristus, utförda av Olof Rosenblad 1758. Dessa satt också i det
ursprungliga bröstet. Ramverket är målat i samma marmorering
som altare, bänkar och altarring. Alla läktarbänkar är borttagna och
golvet klätt med heltäckningsmatta. Orgeln från 1956 är tillverkad
av Troels Krohn, Fredriksborgs orgelbyggeri. Verket har 13 stämmor
fördelade på två manualer och pedal. Den strama fasaden är
av rödbetsad ek med symmetriskt uppställda pipor i tre rätvinkliga
fält, ritad av ingenjör Erik Persson.
Vapenhuset har ingång i söder och fönster i norr. Vapenhusets västra
del med handikapptoalett, beredelserum och trappa avdelas med en
mellanvägg från 1992. Golvet består av breda, slipade furubräder,
sannolikt ursprungliga. I öster till långhuset en liten trappa från
1992 med avsats och rullstolsramp från norr. Trappa och ramp är
av slipad furu och har smidesräcken. Väggarna, utom den östra
är klädda med stående vitmålade bräder, ursprungliga i norr och
söder. Mellanväggens dörrar är av vitbetsad furu. Det plana brädtaket
är ursprungligt och brunlaserat. Trappan till andra våningen
är av gråmålat trä. Som skärm mot trappan sitter en bit av ett äldre
läktarbröst i nyklassicistisk stil med stjärnreliefer. Andra våningen
är avskärmad mot läktaren med en brädvägg från 1992 och nyttjas
sedan dess som textilförvaring. På vapenhusvinden förvaras delar av
en altaruppsats i barock: en basunängel, en evangelistfi gur, predella
och akantusdekor. Troligen verk av nämnde Röding.
Sakristian har golv av gamla, nötta kalkstenshällar med trälucka till
vinkällare. Väggarna bär en borstad och vitkalkad puts som låter
murverkets oregelbundenheter framträda. I öster är en nisch efter
ett sakramentskåp och i väster en mindre nisch. I norr är ett inbyggt
skåp. Väggarna övergår i ett tunnvalv med samma putsning. I öster
är en djup liten smyg med fönsterbåge som har äldre blyinfattat
glas. Framför smygen står ett bönealtare från 1992 och en piscina.
I sydväst är en smal passage till predikstolen med en oregelbunden
plankdörr från 1700-talet.
Fasadkulör (2006): Vit
Byggnadsdel (2006): Kor - Fullbrett, Kor - Öster
Inventeringsår 2016
Kyrkans planform med fullbrett, rakslutet kor talar för en datering
till gotisk tid, d.v.s. efter ca 1250. Den romanskt utformade korporten
gör dock att vi får anta 1200-talets mitt som byggnadstid.
Sakristian är medeltida, men det är oklart om den är uppförd samtidigt
som kyrkan eller senare. Det har antagits att det dekorerade
hammarbandet suttit i kyrkans takstol, vilken ursprungligen bör
ha varit synlig nedifrån kyrkorummet. I ett inventarium från 1690-
talet omnämns ett torn och att koret har valv. Detta tyder på att
koret var avskilt med en triumfbåge, vilket är ovanligt i en salkyrka
(d.v.s. med fullbrett kor). En byggnadsarkeologisk undersökning
skulle kunna ge svar på sådana oklarheter.
Ca 1600 dekorerades innerväggarna med muralmåleri av Johannes
Petri. 1611 härjade danskarna bygden och skall ha beskjutit kyrkporten.
1706 utförde Torbjörn Röding ”predikstol samt ett kruxsefi x
mitt i östra fönstret och tjänligt lövverk omkring på sidorna samt
ett par bilder”. 1750-58 genomgick kyrkan en omfattande om- och
tillbyggnad eftersom den var för liten. Kyrkan förlängdes åt väster,
sydporten murades igen och en ny ingång togs upp i väster. Vapenhus
restes framför den nya porten och ett framför korporten. I
samband med dessa arbeten revs sannolikt det omnämnda tornet.
Likaså revs eventuellt korvalv och triumfbåge. Ett nytt plant innertak
lades in, vilket dekorerades 1758 av Olof Rosenblad, Gränna,
med skildringar av Kristus inför Pilatus, Korsfästelsen, Uppståndelsen
och Yttersta domen. Rosenblad försåg även läktarbröstet med
målningar av apostlarna och utförde draperingar kring de nya stora
fönsteröppningarna. Altaruppsatsen renoverades. Vid samma tillfälle
putsades tidigare muralmåleri över. I 1829 års inventering omnämns
ytterligare en läktare, bekostad av överstelöjtnant C J von Holltausen.
Troligen tillkom en sluten bänkinredning vid denna tid.
1815 omdanades kyrkorummet i nyklassicistisk riktning. Altaruppsatsen
avlägsnades såsom ”hinderligt för ljuset”. Predikstolen tycks
ha vitmålats under 1800-talet. Yttertaken försågs med tegel under
samma sekel. 1870 genomfördes en större renovering. Vid detta år
skall en 12-stämmig orgel, tillverkad av E A Setterquist, Örebro,
ha införskaff ats. Detta föranledde en utvidgning av läktaren och
en förhöjning av taket ovan orgeln. Övriga innertaket planhyvlades
och vitlimmades. De båda vapenhusen revs och det västra ersattes
av ett nytt i två våningar, där övervåningen fungerade som en utökning
av läktaren. Läktaren i koret revs. Samma år tycks fasaderna
ha putsats om. Jordbävningen 1904 orsakade två sprickor i korets
båda hörn.
1905 svarade stadsarkitekten i Jönköping, August Atterström, för
en ny renovering. Nya fönster med katedral- och konstglas insattes.
Innertaket kläddes med pärlspont och uppdelades i fält. Interiören
ommålades helt och dekorerades ”i värdig och tilltalande stil” enligt
en artikel. Väggarnas nya slätputs hade försetts med kvaderimitation
och kring korfönstret pilastrar och ett språkband, allt utfört
i oljefärg. Predikstol, läktare, dörrar och orgel ekådrades. Troligen
tillkom en ny öppen bänkinredning, likaså ekådrad. Altarringen
målades i marmor, vitt och guld, samt kläddes med röd schagg.
Nya nummertavlor i barockimitation upphängdes. I korfönstret
insattes en glasmålning i jugend med ett tomt kors, tillverkad av
Stockholms glasmästeri. Kyrkorummet försågs för första gången
med uppvärmning i form av en järnkamin från Ebbes bruk. Även
kyrkans yttre sågs över vid renoveringen. Entreprenör var kyrkomålaren
C J Rolander, Klevshult.
1936 ersattes den sotande kaminen av centralvärme med lågtrycksånga.
Pannrummet inrymdes i en nyuppförd byggnad väster om
kyrkan. För projekteringen stod Joh. Runesten, Nässjö. 1943 återinvigdes
den restaurerade romanska dopfunten, vars stycken länge
legat som grundsten på en gård och nu hade kompletterats på
Riksantikvarieämbetets konserveringsanstalt. Arbetena var ganska
omfattande. 1946 upprättade arkitekt Johannes Dahl, Tranås, ett
restaureringsförslag för kyrkan, vilket tillstyrktes av Byggnadsstyrelsen.
Det kom dock att dröja till 1955-56 innan restaureringen
kunde verkställas. Då hade Dahl avlidit och hans kompanjon,
ingenjör Erik Persson, övertog arbetet. Restaureringen avlägsnade
större delen av 1870 och 1905 års förändringar. En återgång skedde
till sluten bänkinredning. Nytt golv inlades i långhuset. Långhusporten
i väster försågs med nya dörrblad och korporten fi ck nytt
ytterblad. De ogenomskinliga fönsterglasen ersattes med antikglas,
varvid även korfönstrets ”skrikiga” glasmålning avlägsnades och fi ck
en plats i församlingshemmet. Ett nytt altare murades av tegel, som
putsades och avtäcktes med en kalkstensskiva. Altarringen fl yttades
fram och dess grindar igensattes. Läktaren ombyggdes varvid den
ursprungligen raka bröstningen rekonstruerades. I denna infattades
Rosenblads apostlamålningar, varav fl ertalet aldrig övermålats. För
konserveringsarbetena svarade Sven Wahlgren. Han avlägsnade
övermålningarna på predikstolen och fi ck fram den ursprungliga
färgsättningen som med hjälp av omfattande retuscheringar kunde
återställas. Några borttagna ornament återplacerades. Av stor betydelse
för utgången av restaureringen fi ck fyndet av fönsterdraperingarna
och renässansmålningen under den sentida putsen. Den
medeltida sydporten markerades med en rits. Förhoppningarna
om att fi nna takmåleri under 1905 års pärlspontstak gick ej i uppfyllelse. De gamla bräderna försågs med en tunn lasyr. Hålet över
orgeln i samband med att verket utbyttes och en ny fasad ritades.
För det nya 13-stämmiga verket stod Troels Krohn och för fasaden
ingenjör Persson. I vapenhuset ombyggdes trappan. I sakristian
påträff ades ett medeltida sakramentskåp. Ett nytt skåp inbyggdes
i norra väggen och ett stort fönster därstädes minskades till ett ro-
settfönster med hugget glas av konstnären Lundkvist, Huskvarna.
Kyrkan elektrifi erades och fasaderna genomgick en ommålning,
sannolikt utfördes lagningar med cement. Avfärgningen avsågs ske
med hälsingborgskalk, lätt bruten och med inslag av silikat i sista
strykningen. Vapenhuset ommålades med oljefärg. Den invändiga
nya färgsättningen hölls i diskreta färger i anslutning till predikstolen,
delvis i lasyr. Murarna ströks med kalkfärg, enligt programmet
skulle sista strykningen ske med silikatrik lasering i ljus, varm putston.
Olof Ståhl, Ödestugu, var målarmästare och Nils Andersson,
Fredriksdal, byggmästare.
1966 ersattes yttertakens tegeltäckning med tjärade spån, vilket
torde ha varit det ursprungliga materialet. 1968 renoverades vapenhuset.
Porten breddades för att underlätta passage med kista
och fi ck nya dörrblad. Nya fönster insattes i likhet med kyrkans
övriga med antikglas. Fasaden som då var vitmålad avfärgades med
röd slamfärg, vilket man menade skulle vara en återgång till det
ursprungliga tillståndet. AB Byggfasad, Huskvarna, ledde arbetena.
1983 renoverades fasaderna. Cementlagningarna ersattes av hydrauliskt
kalkbruk och avfärgning skedde med restaureringskalk. Taken
tjärades och fönstren ommålades i befi ntlig kulör. Entreprenör var
Flinks Bygg.
Den senaste stora förändringen skedde 1992 med Per Rudenstam
som arkitekt och S-O Andersson Bygg AB, Malmbäck, som entreprenör.
Handikapptoalett och städskrubb inreddes i vapenhuset som
även fi ck en ramp till långhuset. Vapenhusets övre våning avskildes
för textilförvaring och alla läktarbänkar slopades. I kyrkorummet
slipades golven och skurades med lut. Ett nytt fristående altare
ersatte det befi ntliga. Korfönstret försågs med en glasmålning av
Ann Wolff , Transjö, bekostat genom donation. Kyrkorummet ommålades
i sin helhet och fi ck en ny färgsättning. Nytt värmesystem
med elradiatorer installerades, vilket skulle ge möjlighet till att
reglera temperaturen. I sakristian igenmurades nordfönstret och
nytt bönealtare tillverkades. Nya dörrblad insattes i vapenhusets
ytterport och långhusport. Den torra luften hade föranlett fl era
konservatorsarbeten, vilka utfördes av Leif Berg och David Edvardsson
på Jönköping läns museum. Draperingar, krucifi x och
predikstol genomgick färgfästning och rengöring, läktarfyllningar
endast sistnämnda. Utvändigt reparerades och ommålades vapenhuset.
Exteriöra snickerier på kyrkan i övrigt målades med linoljefärg.
1998 tjärades yttertaken. 2001 handikappanpassades ytterporten
genom ett svagt sluttande plan av gatsten. 2006 utbyttes och kompletterades ljudanläggningen.
År 1600-2006 Ändring
Ändring - För specifika ändringar, se pdf.
Konstnär - Glaskonstnär: Ann Wolff
Arkitekt: August Atterström
Arkitekt: Bernhard Schill
Hantverkare - Målare: C J Rolander, Klevshult
Konservator: David Edvardsson
Konstnär - Dekormålare: Johannes Petri
Konservator: Leif Berg
Arkitekt: Nils andersson
Konstnär - Dekormålare: Olof Rosenblad
Arkitekt: Per Rudenstam
Okänd: Runesten Joh.
Konstnär - Bildhuggare: Torbern Röding
Orgelbyggare: Troels Krohn
Länsstyrelsen i Jönköpings arkiv, med kopior ur ATA.
Växjö stifts frågelista om kyrkogårdar 1949.
Jönköpings läns museums arkiv.
Barnarps pastorats arkiv.
Carlsson, Sten. (1973). Sveriges kyrkorglar. ISBN: -
Ericsson, Per. (2002). Fägna och förnöja.
(1931). Sverige. Geografisk beskrivning. Del V.. ISBN: .
(1957). Sveriges bebyggelse. Landsbygden. Jönköpings län IV.. ISBN: .
(1974). Västgötska träsnidare. Västergötlands fornminnesförenings
tidskrift 1973-74.. ISBN: .
Johansson, Esikl . (1993). Ödestugu kyrka och Ödestugu gamla prästgård. ISBN: .
Nordh, Ragnar. (.). Ödestugu kyrka. Broschyr u.å.. ISBN: .
Rogberg, Samuel. (1770). Historisk beskrifning om Småland.
(2006). Småland - landskapets kyrkor. ISBN: .
(2003). Svenskt ortnamnslexikon. ISBN: .
Jönköpings läns museum. (1989). Jönköpings kommun. Landsbygden. Kulturhistorisk utredning.. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin