Motivering (skydd): Säby kyrka är en medeltida kyrka som byggts om och utvidgats under 1400-tal, 1600-tal samt 1700-tal. Genom kyrkans välbevarade olika tidslager i såväl exteriör som interiör ges en tydlig läsbarhet av händelser i kyrkans historia. Korsarmarna från 1600-talet och 1700-talet vittnar om befolkningsökningar i församlingen och de tillbyggda gravkoren vittnar om ståndsmässiga gravskick hos församlingens adel. Långhuset har kvar sin medeltida höga resning på sadeltaket, och tornets säregna utformning med hörnspiror och markerad avsats är tydligt influerat av dåvarande torn på Kristine kyrka i Jönköping. Detta, liksom utbyggnaderna, är de mest påtagliga karaktärsdragen i exteriören varför också material och utförande kopplade till dessa är extra viktiga att värna om.
Interiören präglas främst av långhusets kalkmålningar i valven vilka utgör tydliga spår av kyrkans medeltida ursprung. Målningarna från 1400-talets slut eller 1500-talets början vittnar genom sitt fördröjda släktskap med Amundsskolan i Östergötland om regional förankring. Målningarna är sällsynt välbevarade och omfattande och har därigenom ett mycket stort konsthistoriskt och kulturhistoriskt värde. I kyrkan finns även flera påkostade inventarier, såsom pietabilden från 1400-talets första hälft, dopfunten från 1593, predikstolen av Johan Werner d.y. från 1653. Bänkkvarteren i sitt delvis ombyggda skick härrör från renove-ringen 1887. Glasmålningen i koret är ett av få tillägg från 1900-talet. Samtliga spår från olika tider berättar om kyrkans historia och hur kyrkorummet har använts som gudstjänstrum.
De senaste decenniernas ingrepp och åtgärder har strävat efter att göra ändringar och äldre tidsskikt synliga, med tyngdpunkt på händelser gjorda före 1887 års renovering. Eventuellt nya tillägg och ändringar bör därför underordna sig dessa äldre tidskikt genom anpassning vad gäller storlek, form, material och utförande.
Sammanfattning
- Kyrkans exteriör präglas av det senmedeltida långhuset med kor och tillbyggda korsarmar från 1600-talets slut respektive 1700-talets mitt samt gravkor från 1700-talets mitt. Exteriören är välbevarad från denna tidpunkt. Därtill är sadeltakets branta resning och tornets säregna utformning värde-fulla karaktärsdrag.
- Säby kyrkas kalkmålningar berättar om medeltida bibeltolkning och kontakter med övriga landsdelar och kyrkor m.m. och har därför ett högt kultur- och konsthistoriskt värde ur flera aspek-ter.
- Säby kyrka visar idag flera olika tidslager och vittnar därigenom om en lång och händelserik historia. De olika tidslagrens läsbarhet är värdefull för att kunna följa händelser i kyrkans historia.
- Senare tiders underhåll av exteriör och interiör har gjorts i enlighet med ursprungliga material och tekniker vilket är värdefullt för upplevelsen av autenticitet.
- Murverk och takstolar har hög ålder och vittnar om ändringar i kyrkans historia. De är därför mycket värdefulla som primärkällor till kunskap kyrkan.
Inventeringsår (1995)
Byggnadsdel (1995): Gravkor - Söder, Kor - Fullbrett, Kor - Rakt, Korsarm, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Torn - Väster
Inventeringsår (2006)
Säby kyrka är en medeltida långhuskyrka som under 1700-talet utökades till en korskyrka, med korsarmar i norr och söder. Kyrkan är orienterad i öst-västlig riktning med kor i öster och torn med vapenhus i väster. I söder finns även två gravkor, tillbyggt i vinkeln mellan långhus och korsarm respektive på korets södra sida.
Kyrkan är putsad och vitkalkad och vilar på en svart putsad och avsatt sockel. Taket är ett brant sadeltak lagt med tjärat kyrkspån, det östra koret undantaget som är lagt med skivtäckt kopparplåt. Tornet är säreget utformat efter förebild från Erik Dahlbergs torn på Kristine kyrka i Jönköping med fyra stycken hörnspiror med balustrader emellan. Samma torn tjänade även som modell till kyrkotornen i Lommaryd, Gränna, Öggestorp och Svarttorp, en lokal prägel alltså där Säby kyrka idag är den enda som har tornet bevarat i ursprungligt skick. I tornfasaden syns smidda ankarslut till bjälklagen. Fönstren som sattes in 1887 är rundbågiga med järnbågar som upptill är utformade med masverksspröjsar. I dessa finns även rester kvar från små, äldre färgade glasbitar som vittnar om att de varit försedda med dekorativt färgade glas.
Invändigt präglas kyrkan av de medeltida valven och kalkmålningarna på dessa. Kyrkorummet består av ett långhus som är uppdelat i tre travéer samt korsarmar i söder och norr samt ett kor i öster.
Målningarna i valven berättar om olika scener ur gamla och nya testamentet. Längst i väster, bakom orgeln, illustreras de sju dödssynderna genom olika mer eller mindre fantasifulla figurframställningar. Den första riktiga travéen i långhuset, framför orgeln, illustrerar med olika profana scener bland annat ytterligare några av dödssynderna, utdrivandet ur paradiset, några scener ur Kains och Abels historia ofta i form av överdrivna karikatyrer. Den andra travéen berättar om skapelsehistorien medan valven i korsmitten berättar om scener ur Gregorii mässa, Maria i Rosenkransen samt scener ur nya testamentet. Målningarna i koret berättar slutligen om Gud Fader på tronen, Jesu korsfästelse, smärtomannen samt ett flertal helgon. Målningarna är besläktade med den så kallade Amundsskolan från 1400-talet första hälft i Östergötland, men är utförda så pass sent efter denne att de inte kan vara utförda av honom eller någon av hans elever. De var således något omoderna redan när de tillkom omkring år 1500.
Korsarmarna har trätak med kilsågad panel, slätputsade väggar och golv av äldre kalksten liksom även i långhuset och i koret. I bänkkvarteren är det dock korkoplastmatta, och under orgelläktaren är det ett modernt kalkstensgolv. Norra korsarmen har en läktare som fick sitt nuvarande utseende vid renoveringen 1887, målad i gråa nyanser och med listverk i guld. Under läktaren finns utrymmen för samlingsrum, toaletter och redskap. Även orgelläktare, orgelns fasad, dörrar mfl är målade i samma gråa nyanser.
Kyrkan har flera äldre inventarier som berättar om dess historia, flera har donerats av adelssläkter i församlingen och är därmed ovanligt påkostade. Från omkring 1425 kommer den pietabild som hänger i norra korsarmen och som därmed är samtida med kalkmålningarnas karaktär och typ. Det är en rest från ett altarskåp som stått på ett Mariaaltare. Renässansdopfunten är från 1593 och har huggits av en stenhuggare som var verksam vid Vadstena slott; Bernt von Münster, och bär också dennes bomärke. Predikstolen är från 1653, tillverkad av Nils Bratt, med evangelistfigurer av Johan Werner d.y. Delar av den första predikstolen från 1602 finns ännu i behåll. Altaret fick sitt nuvarande utseende 1931 men krucifixet på bordet är från en altaruppsats från 1686, utförd av Jöran Bundij i Eksjö. Från samma altarupssats hänger idag i norra respektive södra korsarmen två reliefer som föreställer Herdarnas tillbedjan och Jesu dop. Över altaret lyser en glasmålning som också kommer från den omfattande restaureringen 1931, utförd av NP Ringströms glasmålerifirma i Stockholm efter konstnär Jerk Werkmästers skisser.
I det Wrangelska gravkoret söder om koret finns rester av äldre takmålningar samt två huvudbanéer, i det Witting-Rehbinderska gravkoret väster om södra korsarmen finns ett större huvudbanér över baron Reinholtz Rehbinder från 1709, också här finns ursprungligt takmåleri framtaget. Gravkoret möblerades i mitten av 1800-talet med profana möbler som varit i släktens ägo. Orgeln är ombyggd senast 1968, men fasaden härstammar från den orgel som 1754 byggdes av Jonas Wistenius i Linköping.
Fasadkulör (2006): Vit
Byggnadsdel (2006): Gravkor - Söder, Kor - Fullbrett, Kor - Rakt, Korsarm, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Torn - Väster
Inventeringsår 2010
Säby kyrka uppfördes troligen under andra hälften av 1100-talet, och bestod då av ett långhus uppfört av tuktad gråsten, med smalare kor i öster, med eller utan absid. I väster fanns en rundbågig portal av välhuggen sandsten, alltså verkar huvudingången ovanligt nog ha varit placerad på västgaveln. Av tecken på brandskador i de bevarade 1100-talsdelarna att döma, brann kyrkan under början av 1400-talet. Efter branden återuppfördes långhusets södra mur något längre ut så att långhuset blev bredare än tidigare och koret återuppfördes i samma bredd som det nya långhuset. Av den äldsta kyrkan från 1100-talet återstår idag den västra delen av norra väggen och en bit av västra muren mot tornet.
Den återuppbyggda 1400-talskyrkan uppfördes till en början utan valv, vilket istället tillkom i slutet av århundradet troligen i två olika etapper av utförandet att döma. Efter valvslagningen - omkring 1500 - målades väggar och takvalv av någon som troligen stod mäster Amunds tradition nära. Samtidigt hade huvudingången flyttats till södra långsidan på kyrkan. På västra gaveln ersattes portalen av en gotisk fönsteruppsättning med ett stort spetsbågigt fönster i mitten och två mindre på sidorna.
Först kring mitten av 1600-talet sker någon större förändring av den sengotiska kyrkan. Kyrkan får en ny predikstol, ett orgelpositiv och en ny läktare till denna. De senmedeltida kalkmålningarna i långhuset som vid denna tid sedan länge är omoderna kalkas över 1653 och 1689 byggs den norra korsarmen.
Under 1700-talets första hälft moderniseras kyrkan ytterligare 1731 beslutar man att bygga ett torn på den västra gaveln som ersättning för den fristående klockstapeln på kyrkogården, men tornet uppförs så dåligt att det måste rivas redan 1745. I samband med detta uppförs den södra korsarmen och ett nytt torn börjar uppföras detta står färdig 1756. Tornet har Kristine kyrkas torn i Jönköping som förebild med sina fyra små hörnspiror och balustrad, samma torn som för övrigt även stod som förebild för kyrkorna i Lommaryd, Öggestorp, Svarttorp och Gränna. Troligen är det samma arkitekt som ritade tornet i Lommaryd som också gjorde ritningarna till Säbys nya torn, Jakob Uhrberg. Den södra korsarmen flankeras av två gravkor det västra stod färdigt 1746 och uppfördes för den Witting-Rehbinderska släkten, medan det Wrangelska koret på östra sidan stod färdigt 1706.
Efter dessa utbyggnader i mitten av 1700-talet har kyrkan i princip inte ändrats i någon större omfattning. Omfattande renoveringar har dock gjorts 1887 gjordes en renovering då nya läktare uppfördes i norr och väster och fönsteröppningar togs upp och förstorades. 1922 och 1931 gjordes också större renoveringar, vid den senare tog man bland annat fram de överkalkade kalkmålningarna på väggar och i valv och man försökte i möjligaste mån återgå till ett skick som kyrkan hade innan renoveringen 1887. De förstorade fönstren minskades igen och predikstolen återfick sin ursprungliga färgsättning.
Senare åtgärder under 1900-talet har främst varit inriktade på installation av olika värmesystem, samt underhållsåtgärder där man strävat efter att använda så kulturhistoriskt lämpliga material och metoder som möjligt.
År 1400-1499 Specifika inventarier - altarskåp
Altarskåp av mästare från Lübeck.
År 1470-1529 Arkitekturbunden utsmyckning - kalkmålning
Kalkmåleri av mäster Amunds skola.
År 1593 Specifika inventarier - dopfunt
År 1653 Fast inredning - predikstol
Konstnär - Bildhuggare: Nils Evertsson Bratt
År 1686 Fast inredning - altaruppsats
Konstnär - Bildhuggare: Jöran Bundij
År 1750 Fast inredning - läktare
Nya läktare i väster och norr.
År 1754 Fast inredning - orgel
År 1933 Fast inredning - glasmålning
Glasmålning i nytt korfönster av Jerk Werkmäster.
År 1943 Underhåll - Omputsning, exteriör
Putsning med KC-bruk och avfärgning med KEIM.
År 1945 Teknisk installation - el
År 1961 Underhåll - exteriör
Omtäckning av långhusets sydöstra takfall. Nytt vattenavledningssytem. Ommålning av fasader, dörrar och fönster.
År 1970 Fast inredning - orgel
Kororgel
År 1973 Underhåll - takomläggning
Ny spåntäckning. Plåt på sakristian.
År 1980 Underhåll - exteriör
Omputsning av alla fasader utom koret. Omtäckning av tak på norra korsarmen och tornet med spån.
År 1998 Underhåll - exteriör
Ommålning av torn och renovering av lanternin.
Jönköpings länsmuseums arkiv. (JLM)
Länsstyrelsen i Jönköpings arkiv, med kopior ur ATA's arkiv. (JLST)
.
Kulturhistorisk karaktärisering och bedömning Säby kyrkogård Säby socken i Tranås kommun Jönköpings län, Linköpings stift.
Lindqvist, Gunnar. (1993). Säby kyrka.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin