Motivering (skydd): Kyrkogården i Linderås har medeltida ursprung
men har utvidgats vid ett flertal tillfällen
– kända utvidgningar här ägt rum 1795,
1869 (mot norr) och 1930 (mot söder). Idag
finns en tydlig uppdelning mellan en äldre
del i norr runt kyrkan och den nyare delen i
söder, åtskilda genom en terrassering och
den gamla kyrkogårdens södra stenmur. Ur
kulturhistorisk synvinkel är tydligheten mellan olika kvarter värdefull då man genom detta kan avläsa utvecklingen och olika kyrkogårdsideal. Kyrkogården speglar idag begravningskultur från slutet av 1800-talet och framåt. Kvarter A hör till kyrkogårdens äldsta och mer påkostade kvarter och präglas av köpegravar, inhägnader och grusbäddar. Kvarter B och C är snarlika med ursprung som linjegravskvarter. Idag präglas de en blandning av äldre och nyare vårdar, regelbundet placerade utmed rygghäckar. Kvarter D har också haft linjegravar, vilket fortfarande syns i östra delen, medan västra delen präglas av påkostade köpegravar. Kvarter E är det moderna kvarteret och här är gravvårdarna enhetliga och regelbundet placerade utmed rygghäckslinjer.
Den äldre delen av kyrkogården har ett antal stora almar med miljö- och kulturhistoriska värden, bland annat visar de fyra almarna norr om kyrkan på den norra avgränsningen före 1869. Kyrkogårdens stenmurar är en värdefull del av kyrkogårdens karaktär, liksom den jämna trädkransen av lind runt södra delen. Grindar och grindstolpar är utformade i samklang med kyrkan. Över hela kyrkogården gäller att gravvårdar med yrkestitlar och i viss mån ortstillhörighet har samhällshistoriska värden, detsamma har vårdar med hänvisningar till frireligiösa texter. Dessa speglar socknens ekonomiska, geografiska och frireligiösa bakgrund. Gravvårdar med grus, inramningar eller annan mer monumental utformning vittnar om en äldre tradition som idag förknippas med stora kulturhistoriska värden. Därtill följer även gravvårdar med person- eller lokalhistoriskt intresse.
Sammanfattning
● Linderås kyrkogård är en typisk landsortskyrkogård med värdefulla spår från 1700-talet fram till idag vilka berättar om skiftande kyrkogårdsideal.
● Påkostade gravar, gravar med grusytor, inhägnader, titlar eller frireligiösa inskriptioner kan besitta konstnärliga, samhällshistoriska, socialhistoriska mfl värden.
● Grusgångar, stenmurar, äldre träd och smidesgrindar är väsentliga delar av kyrkogårdens utformning och bör bibehållas.
● Vårdar äldre än 1940 vårdar med titel bör bevaras, helst på plats. Vårdar äldre än 1850 och vårdar av järn skall finnas med på kyrkans inventarieförteckning.
● Det Bogemanska gravkoret har höga kulturhistoriska värden.
Beskrivning av enskilda kvarter
Kvarter A
Kvarter A har flera enskilda gravvårdar av både konstnärligt och allmänt kulturhistoriskt högt värde, främst belägna i kvarterets östra del. Traditionellt har sedan länge platsen söder om kyrkan varit den högst ansedda på en kyrkogård och där har de mer framträdande gravarna legat. Gravkorets placering här samt koncentrationen av de äldsta och påkostade gravvårdar med en hög andel kyrkliga och andra högt stående titlar, visar att traditionen med att begrava personer från samhällets högre skikt här levt kvar in på 1900-talet. Placeringen av gravvårdarna visar också på en ålderdomligare och mer oregelbunden struktur som präglade kyrkogårdarna innan de blev upprätade i regelbundna rygghäckslinjer som idag. Såväl de de enskilda gravvårdarna som den struktur de är inordnade i är jämbördiga uttryck för de kulturhistoriska värdena.
De enklare gravvårdarna av liggande format i östra delen visar på senare tids strävan efter mer enhetliga gravvårdar. Det Bogemanska gravkoret har höga autenticitetsvärden och genom sin historia minner det om traditionen av släktbundna gravkor i de äldre kyrkorna. För hela kvarteret gäller att gravvårdar med titlar och i viss mån ortsnamn ger en bild av socknens sociala historia, vilka därmed kan kopplas ihop med både samhälls- och kulturhistoriska värden.
Kvarter B
Kvarteret är väl sammanhållet genom de strikta rygghäcksplanteringarna,
men har i övrigt en hög spridning av
äldre och senare gravvårdar. Framför allt märks de mindre
men högresta gravvårdarna från 1923-33 som präglar
kvarteret och ger det dess karaktär. Enskilda gravvårdar
med titlar och ortsangivelser berättar om hur socknen sett
ut ur ett samhällshistoriskt perspektiv och har därigenom
både ett samhälls- och kulturhistoriskt värde. I kvarter B finns många gravar med titlar som är knutna till soldatyrken, såsom husaren, korpralen, wolontären etc, samt andra typiska yrken för trakten, såsom trävaruhandlaren och därtill många med titeln hemmansägaren.
Kvarteret är symmetriskt samkomponerat med kvarter C, speciellt vad gäller kanthäckarna, och bör därför behandlas och bedömas tillsammans.
Kvarter C
Kvarteret präglas av en relativ enhetlighet och
fungerar som en pendang till kvarter B vid uppgången
till kyrkans entré från väster. Kanthäckarna
av idegran liksom rygghäckarna av aronia är
utbytta efter de ursprungliga av tuja, men visar
ändå på ett stilideal från 1950-talet av uppstramad
och betonad regelbundenhet. Gravvårdarna med
titlar och ortsangivelser berättar bland annat om
socknens sociala historia och har därigenom ett
samhällshistoriskt värde. Titlar såsom predikanten,
trävaruhandlande, soldaten samt hänvisningar till texter från svenska missionsförbundets sångbok visar på en frikyrklig skogs- och jordbrukspräglad socken. De stora almarna har ett påtagligt miljövärde, samtidigt som de vittnar om kyrkogårdens tidigare utbredning. Kvarteret är symmetriskt samkomponerat med kvarter B, vilka därför bör behandlas och bedömas tillsammans.
Kvarter D
De kulturhistoriska värdena i kvarter D ligger främst i den västra delens äldre gravvårdar. Kvarteret är delat i två delar där gravvårdarna i väst minner om en ålderdomligare struktur där social rang manifesterades med inhägnader och monumentala gravvårdar av tex diabas. Även dispositionen av vårdarna visar på ett mer monumentinriktat gravskick, där de till skillnad från senare regelbundenhet inte primärt underordnar sig omgivningen. Vårdarna liksom den struktur de ingår i är förknippade med såväl konsthistoriska som socialhistoriska värden. Titlar och annan inskription berättar om framträdande personer och är värdefulla för berättelsen om socknens samhälleliga historia. I öster är gravarna senare och de främsta kulturhistoriska värdena här ligger i enstaka gravvårdar med titlar och ortsbeteckningar som berättar om socknen och därigenom har ett samhällshistoriskt värde. Ett kulturhistorisk värde ligger dock även i den tidstypiska bild av sent 1900-tal med regelbundenhet och underordnad enkelhet som helheten förmedlar.
Kvarter E
Kvarteret har en enhetlig utformning och samling av gravvårdar från 1930-talet och framåt. Gravlinjer, trädplaneringar och gravvårdar är här relativt samkomponerade och utgör ett kulturhistoriskt vittnesmål om ett stilideal format under tidig modernism och folkhemsbyggandets period. Denna karakteriseras av en jämlik regelbundenhet och en enhetlig utformning av gravvårdar. Titlar och ortsnamn berättar om socknens historia och har därigenom ett samhällshistoriskt värde. I kvarteret märks titlar som kolportören, predikanten, virkeshandlare, prokurist, trävaruhandlare, hemmansägare, soldater och olika underofficerare. Här finns även flera hänvisningar till Frälsningsarmens Segertoner och Missionsförbundet sångbok. Tillsammans ges genom inskriptioner som dessa en bild av socknen som skogsbruksinriktad och frireligiöst aktiv. Därtill minner de många soldatnamnen på gravstenarna om en stor förekomst av soldattorp i socknen.
Plats för minneslund
Minneslunden har en
estetisk genomtänkt
utformning och förutom
detta förknippas det
kulturhistoriska värdet
främst med dess roll som en
tidstypisk företeelse från
1900-talets slut.
Inventeringsår (1999)
Se Historik.
Inventeringsår (2004)
Linderås socken ligger i Jönköpings läns norra del, i Tranås kommun, och gränsar i norr till Östergötland. Äldsta skriftliga belägg för namnet Linderås är från 1310, men orten har troligen haft en kyrka sedan åtminstone 1200-talets början då dopfunten förmodas ha tillkommit. Den gamla kyrkan dömdes ut som otjänlig och revs innan den nuvarande kyrkan uppfördes 1793. Linderås kyrka är en långsträckt kyrka i sengustavianskt yttre stildräkt med västtorn och rakslutet kor i öster. Kyrkan har genomgått få förändringar i jämförelse med andra kyrkobyggnader från samma tid, varför den idag intar en särställning bland länets kyrkor från 1700-talets slut. Kyrkan omges av kyrkogården med huvudsaklig utsträckning söderut, terrasserad i två plan med en nyare del från 1933 söder om den äldre kyrkogården. Kyrkogården omges av en kallmurad stenmur, som till sina äldsta delar troligen är från 1795 när kyrkan stod färdig. 1869 utvidgades kyrkogården åt norr och 1933 åt söder. Karaktäristiska inslag på kyrkogården är det Bogemanska gravkoret, ett stort antal äldre träd, samt den tydliga uppdelningen av den äldre kyrkogården från den yngre genom en nivåskillnad. De äldre och mer påkostade gravarna ligger samlade i två områden; dels direkt söder om kyrkan och dels vid norra ingången. I övrigt präglas kyrkogården av enkelhet, gravvårdar placerade i linjer med eller utan rygghäckar, samt gräsbeväxta kvarter.
Inventeringsår (2006)
Linderås kyrka uppfördes 1793-95 och ersatte då en äldre
kyrka på samma plats. Den äldre kyrkan hade medeltida
ursprung, troligen från åtminstone 1200-talets början då
dopfunten tillverkats. Den medeltida kyrkan var 27,5 m
lång och 6,7 m bred och uppförd av sten. Kyrkan hade
troligen ett torn i väster. Två korsarmar mot norr och
söder byggdes till av trä 1666 och följande år, och 1670
uppfördes en sakristia på norra sidan. Någon dokumentation
av gamla kyrkan gjordes aldrig innan rivningen,
och några arkeologiska utgrävningar har ej heller
gjorts, varför den medeltida kyrkans exakta läge inte är
säkert fastställt. Den nya kyrkan är uppförd i en
sengustaviansk stil med västtorn med lanterninkrönt
tornhuv, ingångar i väst, söder och en egen korläktaringång
från öster. Kyrkan invigdes 1795 men interiören
stod inte färdig förrän under 1800-talets första decennium
då golv, läktarbarriär och kyrkbänkar gjorts färdiga.
Altartavlan är målad av Kilian Zoll 1844 och orgel är
byggd av Erik Nordström 1864. Kyrkan har genomgått få
förändringar i relation till andra kyrkor från samma tid,
varför den intar en särställning bland länets kyrkobyggnader
från 1700-talets slut.
Beskrivning av kyrkogården
Allmän karaktär
Linderås kyrkogård har en rektangulär form, med en äldre del i norr och en nyare del från 1933 i söder. Kyrkogården är uppdelad i två nivåer, som markera skillnaden mellan den nya och den äldre delen. Likt många andra kyrkogårdar har Linderås kyrkogård de senaste decennierna förlorat det mesta av de grustäckta ytorna till förmån för de gräsbevuxna. Idag präglas därför kyrkogården av gräsbevuxna kvarter med gravvårdar på linje med och utan rygghäckar. De kvarter med flest äldre gravvårdar och ålderdomligare struktur är kvarter A och D, som ligger direkt söder, respektive norr om kyrkan. Kvarter B och C samt den nya delen, som går under hela kvarter E präglas främst av rygghäckar och en varierad andel nyare och äldre gravvårdar.
Omgärdning
Kyrkogården omgärdas av en stenmur av olika ålder. Den södra delen är den yngsta och tillkom i samband med utvidgningen 1933. I norr är muren från utvidgningen 1869 och i öster och väster är åldern ej fastställd. Den yngre delen från 1933 omgärdas därtill av en tät och jämnvuxen trädkrans av lindträd. Den övriga trädkransen består av lind och alm, varav några exemplar av hög ålder.
Ingångar
Det finns idag tre ingångar
till kyrkogården. En ingång
sitter på västra delen av den
yngre kyrkogårdsdelen,
gamla kyrkogårdsdelen har
två ingångar – i norr
respektive i väster framför
kyrkans västentré. Samtliga
ingångar består av murade
och slätputsade grindstolpar
med kvadratisk bas, profilerad
och plåttäckt avslutning
uppåt krönt med en
glob. En fjärde ingång i
södra muren på den nya
kyrkogårdsdelen har tagits
bort. Grindarna är av smide
och försedda med årtalen
1869 (kopior) respektive
1933 (ursprunglig).
Vegetation
Vegetationen präglas främst av de stora och gamla träden i och runt kyrkogården. Den äldre kyrkogårdsdelen har troligen haft en trädkrans av almar som planterades före 1869, några av dessa finns ännu kvar. Senare har trädkransen kompletterats med lind. Förutom stenmuren och trädkransen avgränsas kyrkogården även i norr av en häck med dels sibirisk ärtbuske, och dels av en syrenhäck som fortsätter längs västra avgränsningen. Kvarter B och C omgärdas mot gångarna av idegranshäckar. Rygghäckarna i dessa kvarter utgörs av aronia. Kvarteren samkomponerades enligt ett förslag från 1935 av Johannes Dahl med rygg- och kanthäckar av tuja – materialet har idag bytts ut men strukturen av regelbundenhet och distinkt kvartersinramning finns ännu kvar. Idag bidrar de stora almarna i kvarter C och D samt utmed södra muren av gamla kyrkogården till intrycket och upplevelsen av en ålderdomlig miljö, och markerar därigenom skillnaden gentemot det yngre kvarteret E. Nya kyrkogårdsdelen, kvarter E, skiljer sig vad gäller vegetationen från den äldre delen ovanför terrasseringen. Det främsta karaktärsdraget utgörs av den täta och jämna trädkransen av lind, ungefär jämnårig med anläggandet av kvarteret 1933.
Kvarteret avgränsas utåt av spirea i väster och
måbär längs södra och östra delen, som inte
förekommer på den äldre kyrkogårdsdelen.
Även rönnträden i kanterna av gravlinjerna
förekommer bara i kvarter E, liksom päronträden
nedanför trappan och rosenbuskarna i
vissa av rygghäcksplanteringarna
Övriga vegetativa karaktärsdrag är tex
de två högväxta tujorna i kvarter A samt
vildvinet bakom dessa som överbryggar
höjdskillnaden mellan nya och gamla delen
av kyrkogården.
Gångsystem
Kyrkogården har ett gångsystem som till
stora delar har igensåtts med gräs. Kvar är
grusgångarna mellan kyrkogårdens grindar
och kyrkans västra entré, samt en öst-västlig
grusgång i kvarter E. Samtliga gångar inom
kvarteren har däremot ersatts med gräsmattor,
liksom den gång som tidigare gick runt hela
kyrkan.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna skiljer sig åt mellan de olika kvarteren. I den äldre delen kan sociala skikt lätt avläsas medan dessa är mer utsuddade i den nyare delen från 1933. Kvarter A präglas främst av de högresta och påkostade gravarna, två av dem därtill med smidesstaket. Här märks även bland annat en gjutjärnsvård i nygotik, en gravhäll tillhörig den Bogemanska släkten, mfl över högt uppsatta personer inom samhället och kyrkan. I kvarter B dominerar mindre gravvårdar från 1920-talet och början av 1930-talet. Dessa är också högresta men mindre i formatet, ofta av svart eller grå granit. I kvarter C är de äldsta gravvårdarna från 1910-talet men här har förnyelsen varit större så här dominerar ändå de låga och breda gravvårdarna från 1940-talet och framåt. Kvarter D präglas i högre grad än övriga av låga och breda gravvårdar från 1960-talet och framåt, men det främsta intrycket åstadkoms ändå av de äldre storgravarna i västra delen närmast kyrkogårdsgången. Här finns en dubbelhäll från 1810, en grusgrav med diabasobelisk och gjutjärnskätting, samt andra påkostade gravvårdar. I kvarter E som är den nya delen från 1933 finns enbart gravvårdar från 1930-talet och framåt och är således främst låga och breda i ljusare stenmaterial, men ändå med inslag av några små högresta gravvårdar i mörkare stenmaterial.
Längs östra gaveln finns 12 gravvårdar tagna ur bruk men uppställda i utställningssyfte. De representerar olika typer vad gäller material och utförande och täcker i stort sett in 1900-talets första hälft. Här finns bland annat en trävård med plåtkröning som tidigare var den vanligaste typen av gravvård.
Minneslund
En minneslund finns sedan 1994 i kvarter E i anslutningen till terrasseringen mot kvareter A. En kullerstenslagd gång leder till en liten plats med ett vattenbegjutet granitblock, planteringar och två gjutjärnsbänkar av gammal modell. Platsen avskärmas av en häck bestående av idegran, spirea och hagtornsträd.
Byggnader
Det Bogemanska gravkoret är den enda byggnaden
på kyrkogården förutom kyrkobyggnaden.
Gravkoret har en kvadratisk grundplan,
väggarna är tjocka och slät-putsade och
avkalkade och står direkt på marken utan
någon sockel. Mot öster och söder har tidigare
funnits en frilagd sten-sockel med vitmenade
fogar men denna har sedan 1800-talet varit
spritputsad istället. Taket är ett brutet tälttak
lagt med kyrkspån. Koret uppfördes troligen
innan den gamla kyrkan revs 1793, för att
direkt kunna bereda plats åt kvarlevorna som
då låg begravda inne i kyrkan.
Beskrivning av enskilda kvarter
Kvarter A
Kvarter A ligger i sydöstra
delen av den gamla
kyrkogården, direkt
utmed kyrkobyggnadens
södra sida. Kvarteret
omfattar gravplats nr. 1-
129 samt det Bogemanska
gravkoret.
Allmän karaktär
Kvarter A innehåller
flera av Linderås kyrkogårds
mest påkostade
gravvårdar och visar
även på en del av den
tidigare oregelbundna
gravsättningsstrukturen.
På grund av topografin
är kvarteret oregelbundet,
men huvudsakligen
rektangulärt i
sin utsträckning. En
grusgång till kyrkans västra entré avgränsar kvarteret mot väster medan den södra och östra avgränsningen utgörs av stenmuren mot den lägre liggande nyare delen. En stor alm växer vid södra murkanten, liksom två yngre lindar och tre högväxta tujor vid östra kanten.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna i kvarter A står uppdelade i två delar med en större gräsyta emellan där det tidigare gått en grusgång. Uppdelningen härrör troligen från 1935 då arkitekt Johannes Dahl gjorde ett förslag på förändring av hela den äldre delen av kyrkogården. I det förslaget reserverades den västra delen av kvarter A för allmänna gravvårdar och den östra för familjegravar. Den östra delen närmast gravkoret innehåller sålunda idag främst äldre gravvårdar för samhällets översta skikt och kyrkans folk, medan de enklare och senare gravvårdarna ligger i den västra delen. Bland de mer utmärkande gravvårdarna märks en gjutjärnsvård över kyrkoherde C J Pettersson från 1875 i nygotik, två grusgravar med diabaskors omgärdade med smidesräcke, samt en avbruten pelare i diabas på hög sockel. De allmänna gravvårdarna på västra delen av kvarteret har större spridning vad gäller ålder men är ändå mer enhetligt utformade, och enklare till sin karaktär.
Byggnader i kvarteret
Vid tidpunkten för diskussionerna om ny kyrkobyggnad i Linderås på 1770-talet ägde släkten Bogeman på säteriet Göberga ett eget gravkor i den medeltida kyrkan, beläget i dennes kor. När den gamla kyrkan skulle rivas anhöll dåvarande ägaren till säteriet C J Bogeman om att få uppföra ett gravkor i kyrkogårdens sydöstra hörn. Gravkoret torde ha uppförts innan den gamla kyrkan revs 1793, så att man direkt kunde överföra dem till den nya platsen när kyrkan skulle rivas. Troligt är att det var länsbyggmästare Mårten Olaus Beurling i Linköping som ritade kapellet 1778, i samband med att han uppgjorde ritningar för ny kyrka. Ritningarna för kyrkan godkändes dock aldrig av Överintendentsämbetet utan omarbetades 1783 av arkitekt Thure Wennberg.
Gravkoret har ett högt autenticitetsvärde och befinner sig i ett skick som ligger väldigt nära det ursprungliga. Planen är kvadratisk, väggarna är tjocka och oartikulerade med slät och vitkalkad puts. Byggnaden saknar sockel mot norr och väster, men mot öster och söder har tidigare funnits en frilagd stensockel med vitmenade fogar. Denna har sedan 1800-talet varit spritputsad istället. Taket är ett brutet tälttak lagt med hyvlad kyrkspån. Delar av putsen samt den panelklädda porten och fönsterbleck är från tillkomsttiden.
Kvarter B
Kvarter B ligger i det
sydvästra hörnet av den
gamla kyrkogården och
omfattar gravplats 130-
399.
Allmän karaktär
Kvarter B är ett relativt
enhetligt kvarter bestående
av fem rygghäckslinjer i
nord-sydlig riktning, samt
några vårdar som står
utanför dessa. Det har en
stor andel högresta gravstenar
och de flesta hör till
de sista som begravdes på
gamla kyrkogårdsdelen
innan man tog den nya
södra utvidgade delen i
bruk 1933. Kvarteret är
omgärdat av idegranshäckar
mot alla väderstreck
utom söder, samt har ingångar upptagna i den norra delen. Hela kvarteret är besått med gräs och rygghäckarna består av aronia, bortsett från de på ytterkanterna av idegran.
Gravvårdstyper
De äldsta gravarna i kvarteret är två från 1890-talet men
det stora flertalet är jordfästa från 1923 fram till och med
1933 då nya kyrkogårdsdelen stod färdig. Flera av de
äldre gravarna är av typisk linjegravskaraktär, medan
andra är större och mer påkostade. Kvarteret har förnyats
med modernare gravvårdar av mer enhetligt låg och bred
utformning. Bland mer utmärkande gravvårdar märks en i
ljus granit i form av en snedställd kub med stenurna
ovanpå från 1930-talet samt en högrest vård i diabas i
form av ett stort stenkors på en profilerad sockel.Kvarter C
Kvarter C ligger i kyrkogårdens
nordvästra del och
omfattar gravplats 400-
593.
Allmän karaktär
Kvarteret utgör en pendang
till det södra kvarteret
B, och tillsammans
bildar de inramning till
uppgången mot kyrkans
huvudentré från väster.
Kvarteret är omgärdat av
en idegranshäck och gravvårdarna
är orienterad
utmed tre rygghäckslinjer
av aronia i nord-sydlig
riktning. Häckarrangemanget
härrör från ett
planförslag från 1930-talet
och bestod tidigare av tuja,
som har bytts under 1990-
talet. I norra delen står två almar av hög ålder. Dessa markerar tillsammans med två jämngamla almar i kvarter D den gamla kyrkogårdens norra gräns innan utvidgningen 1869. Hela kvarteret är gräsbevuxet.
Gravvårdstyper
De äldsta dateringsbara gravvårdarna är från 1910-talet, men huvuddelen är från tiden efter 1950-talet. Dessa senare skapar en relativ enhetlighet av låga och breda gravvårdar i ljusare granit, med inslag av äldre högresta gravvårdar. I norra delen finns fyra barngravar samlade utmed en tidigare grusgång som gått tvärs rygghäckslinjerna. Inga direkta gravar utmärker sig, bland de äldre kan några typiskt högresta i diabas och med citat från verser inom Svenska missionsförbundet nämnas, medan de nyare stenarna företrädesvis är gjorda i ljusare och färgstarkare granit och ofta försedda med naturbilder.
Övrigt
I nordöstra hörnet i anslutning till kyrkogårdens
grind är en plats iordningställd för avfall och
bevattning.
Kvarter D
Kvarter D ligger norr om
kyrkan och utgör kyrkogårdens
norra och nordöstra
del. Den omfattar
gravplats 594-796.
Allmän karaktär
Kvarteret D begränsas i
söder direkt av kyrkan, i
väster av grusgång, i norr
och öster av kyrkogårdens
stenmur med häckplanteringar.
Kvarteret består
av två tydliga delar; den
västra delen med äldre
och mer monumentala
familjegravar, samt den
östra delen med allmänna
gravar från huvudsakligen
1950-talet och
framåt. Den östra delen
är därtill uppdelad i två delar med de östra gravarna orienterade mot väster och de västra gravarna orienterade mot öster. Inga tydliga gränser skiljer dock de olika delarna från varandra, samtliga gångar i kvarteret är istället igensådda med gräs, liksom den grusgång som tidigare gick runt hela kyrkan och utgjorde kvarterets södra gräns. Gravarna är arrangerade efter gravlinjer i nord-sydlig riktning utom en som ligger utmed kyrkogårdsmuren.
Gravvårdstyper
Det stora flertalet av gravvårdarna i kvarteret är från 1950-talet och senare. Dit hör dock inte de i västra delen av kvarteret. Här ligger de äldre familjegravarna och de mer monumentala, främst från tiden 1890-1910-tal. Äldst är två röda granithällar från 1810 över överstelöjtnanten Carlheim Gyllensköld med maka. Tre grusgravar finns också kvar, den ena i form av en diabasobelisk omgärdad av en gjutjärnskätting.
Den östra delen som är den större delen har betydligt yngre gravvårdar, företrädelsevis från 1950-talets slut och framåt. De är främst låga och breda och präglas av klassiserande drag i form av stiliserade tempelgavelmotiv. En grusgrav finns även bevarad. I norra delen av kvarteret föreslogs i samband med en förändringsförslag från 1935 ett område för barngravar, och fyra gravvårdar från denna tid finns ännu kvar idag. Bakom kyrkans östra gavel står en linje med gravvårdar tagna ur bruk, gravvårdarna representerar olika typer av vårdar, från främst 1900-talets första hälft. Här finns bland annat en trävård från 1930-talet som representerar hur det stora flertalet gravvårdar såg ut vid seklets början.
Kvarter E
Kvarteret E utgör den södra
delen av kyrkogården och
omfattar gravplatserna 1-
336, med egen gravplatsnumrering
skild från övriga
kyrkogårdens. Sedan 1994
omfattar även kvarteret en
minneslund placerad
nedanför det Bogemanska
gravkoret.
Allmän karaktär
Kvarteret omfattar hela den
södra utvidgning som
gjordes av kyrkogården
1933. Kvarteret är tydligt
åtskiljt från övriga kyrkogården
genom den gamla
södra kyrkogårdsmuren,
samt en terrasserad höjdskillnad.
Kvarteret består av
gravlinjer i nord-sydlig
riktning samt gravar utmed kanterna. Rygghäckarna består av både aronia samt i vissa linjer rosbuskar, i några linjer har häckarna helt dött ut. Varje linje börjar och avslutas av en rönn. Ursprungligen var kvarteret delat i tre delar med grusgångar emellan, men nu är hela kvarteret täckt med gräs bortsett från en grusgång i öst-västlig riktning.
Gravvårdstyper
Kvarteret utlades 1933 så några gravar äldre än det finns inte, huvuddelen är från tiden 1940- till 1980- talen. Monumentala gravvårdar av högresta format saknas och istället är de enhetligt låga och anpassade till varandra så att raderna har ett prydligt utseende utan några vårdar som nämnvärt avviker. På flera stenar hänvisas till Svenska missionsfö
rbundet sångbok eller Frälsningsarmens ”Segertoner”, och genom titlar som ”kolportören” och ”predikanten” vittnar det om det frikyrkligt aktiva Småland. På gravvårdarna från 1990-tal finns flera gravvårdar i form av naturstenar. Naturmotiv och liknande har också ersatt de mer klassiserande tempelgavelmotiven. I ett fall har en yrkestitel ersatts av en bild av en skogsmaskin .
Plats för minneslund
Allmän karaktär
Minneslund anlades 1994 nedanför terrasseringen mellan kvarter E och A. Från trappan i terrasseringen går en kullerstenslagd gång i kyrkogårdens öst-västliga riktning och utvidgar sig sen till en rund plats omgärdad av häckar och hagtornsträd. Själva minneslunden består av ett rött granitblock i manshöjd, som begjuts med vatten från toppen. Runt stenblocket är ordnat en liten plats med två gjutjärnsbänkar, en häck av idegran och spirea, blomsterrabatt samt tre hagtornsträd.
Gravvårdstyper
Minneslunden saknar enskilda gravvårdar.
Inventeringsår 2002
HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Byggd 1793 som ersättning för den medeltida, på 1600-talet kraftigt om- och tillbyggda kyrkan. Byggmästare Casper Seurling följde en ÖIÄ-ritning från 1783 av Thure Wennberg. Exteriören med sitt välproportionerade huvförsedda torn är välbevarad medan interiören genomgått smärre förändringar. På kyrkogården ett gravkor, uppfört 1778 för släkten Bogeman.
PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt kyrkorum, långt i förhållande till bredden, med rakslutet kor och sakristia och förrum i öster, torn i väster. Ingångar i väster och mitt på sydfasaden. En första ritning ca 1780 visar korsplan, vilken frångicks på grund av dåliga grundförhållanden, eventuellt en förklaring till kyrkans proportioner. Byggd i sten, spritputs med slätputs i hörn- och fönsteromfattningar. Tak och tornhuv plåttäckta.
EXTERIÖR - Den långsträckta salkyrkan med fyra rundbågiga fönster och ett mindre över sydportalen balanseras väl av det kraftiga tornet, prytt av fyrsidigt tornur i rundade kupor. En smäcker lanternin kröner huven. Västingången inramas av rustik, som omsluter även fönstret. Rustik förekommer även runt sydportalen och som hörnkedjor. Östfasaden pryds av runda fönster som ger ljus åt en läktare över sakristian.
INTERIÖR - Gråmålat trävalv med grå taklist, gulvita väggar. Ovanlig lösning med läktare över sakristian bakom altaret, med trappa från förrummet. Altartavlan, "Kristi törnekröning", utfördes 1844 av Kilian Zoll, en fri kopia efter Pehr Hörberg. Den rikt utformade omfattningen ritades samtidigt av Carl Gustaf Blom Carlsson, ÖIÄ. Altarringen i panel med ovala fält och östläktaren i samma utförande är liksom övrig inredning målade i pärlgrått med guldlister, en färgställning som dokumenterats i inventeringen 1828. Den ursprungliga färgsättningen var enligt kontrakt 1795 ljusblått och vitt med förgyllda listverk. Altaret var då endast ett enkelt träbord. Predikstolen är ett förnämligt arbete av Carl Fredrik Beurling i Norrköping, efter ritning av Carl Fredrik Sundvall, ÖIÄ 1795, med fyrkantigt ljudtak och bakstycke bemålat med draperi i brunt och rött. Orgelfasad efter ritning 1862 av A R Pettersson, orgelverk från 1864, byggt av Erik Nordström (tidigare orgel från 1754). Läktaren, likt den östra, är underbyggd till fullt djup. Bänkar med spegelfält marmorerade i grått och blått, i övrigt gulgrå. Klart glas i alla fönster. Fernissat furugolv.
Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993
Inventeringsår 2010
Den äldsta avbildningen av kyrkogården finns på en lantmäterihandling från 1640 där den markeras som ett fyrsidigt område runt kyrkan. Kyrkogården var inhägnad av ett trästaket på en låg stenfot. Troligen fanns även en stiglucka med träöverbyggnad i norra och västra muren.
Den gamla kyrkan revs 1793 och samtidigt började den nya uppföras, troligen på samma plats. I samband med kyrkorivningen 1793 försvann också de Bogemanska gravplatserna inne i kyrkan. Kvarlevorna överfördes till ett nyuppfört gravkor vid södra kyrkogårdsmuren som troligen stod färdigt innan den gamla kyrkan revs 1793. Kyrkogården utvidgas i samband med kyrkobygget och storskiftet 1795-97 och två soldater fick då i uppdrag att anlägga en stenmur runt hela kyrkogården. Fortfarande under 1800-talets början fanns det dock anledning att 1817 besluta om uppförande av en gärdsgård längs östra och västra delen för att förhindra frispringande kreatur på kyrkogården. Kyrkogården bestod då mest av ett ängsliknande område och oregelbundet placerade gravvårdar av trä, järnkors samt några större hällar. Arbetsinsatsen för uppförande av gärdsgården avlönades med det kreatursfoder som kunde skördas på kyrkogården.
1869 utvidgades kyrkogården igen, ca 9 meter mot norr trädraden av fyra almar som idag står innanför norra muren markerar den gamla kyrkogårdsmuren innan utvidgningen. Från samma år är grindstolparna, grindar är senare kopior av de ursprungliga.
Under slutet av 1800-talet började det bli ont om ledigt utrymme för vidare begravningar. Mellan 1902 och 1905 grävdes de båda norra kvarteren om och 1922 grävdes det sydvästra om, samtidigt som man uppförde kyrkstallarna norr om kyrkan.
1926 kom ett första förslag på utvidgning av kyrkogården mot söder, utfört av arkitekt Johannes Dahl. För att kunna utvidga kyrkogården mot söder fick man spränga och göra en terrass vid den södra kyrkogårdsmuren. Den nya kyrkogårdsdelen stod klar 1933. Den hade då planlagts för att större gravvårdar med grusbäddar skulle bilda en ram runt kyrkogården, med de allmänna och mindre gravvårdarna i tre kvarter innanför. Idag har grusytorna på såväl den nya som den äldre delen av kyrkogården försvunnit till förmån för mer lättskötta gräsytor, både vad gäller gångar och enskilda grusgravar. 1994 invigdes en minneslund på nya delen av kyrkogården i form av en vattenbegjuten sten med plantering och sittplats runt omkring.
Inventeringsår 2016
Linderås socken, Tranås kommun, Vedbo och Ydre kontrakt, Linderås pastorat, Linköpings stift, Jönköpings län.
Folkmängd i socknen:
1910: 1723
1930: 1644
1940: 1521
1955: 1294
2003: 749
Linderås socken ligger i Jönköpings läns norra del, i Tranås kommun, och gränsar i norr till Östergötland. Äldsta skriftliga belägg för namnet Linderås är från 1310, men orten har troligen haft en kyrka sedan åtminstone 1200-talets början då dopfunten förmodas ha tillkommit. Den gamla kyrkan dömdes ut som otjänlig och revs innan den nuvarande kyrkan uppfördes 1793. Linderås kyrka är en långsträckt kyrka i sengustavianskt yttre stildräkt med västtorn och rakslutet kor i öster. Kyrkan har genomgått få förändringar i jämförelse med andra kyrkobyggnader från samma tid, varför den idag intar en särställning bland länets kyrkor från 1700-talets slut. Kyrkan omges av kyrkogården med huvudsaklig utsträckning söderut, terrasserad i två plan med en nyare del från 1933 söder om den äldre kyrkogården. Kyrkogården omges av en kallmurad stenmur, som till sina äldsta delar troligen är från 1795 när kyrkan stod färdig. 1869 utvidgades kyrkogården åt norr och 1933 åt söder. Karaktäristiska inslag på kyrkogården är det Bogemanska gravkoret, ett stort antal äldre träd, samt den tydliga uppdelningen av den äldre kyrkogården från den yngre genom en nivåskillnad. De äldre och mer påkostade gravarna ligger samlade i två områden; dels direkt söder om kyrkan och dels vid norra ingången. I övrigt präglas kyrkogården av enkelhet, gravvårdar placerade i linjer med eller utan rygghäckar, samt gräsbeväxta kvarter.
Linderås kyrka
Linderås kyrka uppfördes 1793-95 och ersatte då en äldre
kyrka på samma plats. Den äldre kyrkan hade medeltida
ursprung, troligen från åtminstone 1200-talets början då
dopfunten tillverkats. Den medeltida kyrkan var 27,5 m
lång och 6,7 m bred och uppförd av sten. Kyrkan hade
troligen ett torn i väster. Två korsarmar mot norr och
söder byggdes till av trä 1666 och följande år, och 1670
uppfördes en sakristia på norra sidan. Någon dokumentation
av gamla kyrkan gjordes aldrig innan rivningen,
och några arkeologiska utgrävningar har ej heller
gjorts, varför den medeltida kyrkans exakta läge inte är
säkert fastställt. Den nya kyrkan är uppförd i en
sengustaviansk stil med västtorn med lanterninkrönt
tornhuv, ingångar i väst, söder och en egen korläktaringång
från öster. Kyrkan invigdes 1795 men interiören
stod inte färdig förrän under 1800-talets första decennium
då golv, läktarbarriär och kyrkbänkar gjorts färdiga.
Altartavlan är målad av Kilian Zoll 1844 och orgel är
byggd av Erik Nordström 1864. Kyrkan har genomgått få
förändringar i relation till andra kyrkor från samma tid,
varför den intar en särställning bland länets kyrkobyggnader
från 1700-talets slut.
Kyrkogårdens historik
Den äldsta avbildningen av kyrkogården finns på en lantmäterihandling från 1640 där den markeras som ett fyrsidigt område runt kyrkan. Kyrkogården var inhägnad av ett trästaket på en låg stenfot. Troligen fanns även en stiglucka med träöverbyggnad i norra och västra muren. Den gamla kyrkan revs 1793 och samtidigt började den nya uppföras, troligen på samma plats. I samband med kyrkorivningen 1793 försvann också de Bogemanska gravplatserna inne i kyrkan. Kvarlevorna överfördes
till ett nyuppfört gravkor vid södra kyrkogårdsmuren som troligen stod färdigt innan den gamla kyrkan revs 1793. Kyrkogården utvidgas i samband med kyrkobygget och storskiftet 1795-97 och två soldater fick då i uppdrag att anlägga en stenmur runt hela kyrkogården. Fortfarande under 1800-talets början fanns det dock anledning att 1817 besluta om uppförande av en gärdsgård längs östra och västra delen för att förhindra frispringande kreatur på kyrkogården. Kyrkogården bestod då mest av ett ängsliknande område och oregelbundet placerade gravvårdar av trä, järnkors samt några större hällar. Arbetsinsatsen för uppförande av gärdsgården avlönades med det kreatursfoder som kunde skördas på kyrkogården. 1869 utvidgades kyrkogården igen, ca 9 meter mot norr – trädraden av fyra almar som idag står innanför norra muren markerar den gamla kyrkogårdsmuren innan utvidgningen. Från samma år är grindstolparna, grindar är senare kopior av de ursprungliga.
Under slutet av 1800-talet började det bli ont om ledigt utrymme för vidare begravningar. Mellan 1902 och 1905 grävdes de båda norra kvarteren om och 1922 grävdes det sydvästra om, samtidigt som man uppförde kyrkstallarna norr om kyrkan. 1926 kom ett första förslag på utvidgning av kyrkogården mot söder, utfört av arkitekt Johannes Dahl. För att kunna utvidga kyrkogården mot söder fick man spränga och göra en terrass vid den södra kyrkogårdsmuren. Den nya kyrkogårdsdelen stod klar 1933. Den hade då planlagts för att större gravvårdar med grusbäddar skulle bilda en ram runt kyrkogården, med de allmänna och mindre gravvårdarna i tre kvarter innanför. Idag har grusytorna på såväl den nya som den äldre delen av kyrkogården försvunnit till förmån för mer lättskötta gräsytor, både vad gäller gångar och enskilda grusgravar. 1994 invigdes en minneslund på nya delen av kyrkogården – i form av en vattenbegjuten sten med plantering och sittplats runt omkring
År 1100-2004 Ändring
Läs gärna hela händelselistan som finns i materialet under fliken Dokument.
År 1100-1299 Nyanläggning - Begravningsplats
Nyanläggning - Begravningsplats
År 1793 Rivning
Rivning av romanska stenkyrkan till förmån för nuvarande kyrka.
År 1795-1797 Utvidgning - Begravningsplats
Hela kyrkogården förses efter utvidgningen med en stenmur istället för tidigare träbalkar.
År 1869 Utvidgning - Begravningsplats
Utvidgning 9 m åt norr. Nya grindstolpar.
År 1933 Utvidgning - Begravningsplats
Utvidgning åt söder.
Arkitekt: Johannes Dahl
År 1951-1952 Nybyggnad
Nybyggnad - Bisättningskällare i sydvästra hörnet av kyrkogården.
År 1986 Rivning
Rivning av bisättningskällare.
År 1994 Nyanläggning - Minneslund
Jönköpings länsmuseums arkiv. (JLM)
Länsstyrelsen i Jönköpings arkiv, med kopior ur ATA's arkiv. (JLST)
.
Kulturhistorisk karakterisering och bedömning Linderås kyrkogård Linderås socken i Tranås kommun Jönköpings län, Linköpings stift.
ÄLDRE RITNINGAR - U å plan (osign); 1783 nybyggnad (Th Wennberg, i skrivelse till K Majt 1783 20/1); 1783 nybyggnad (Th Wennberg, VaLa); 1795 predikstol (C F Sundvall, VaLa); 1843 altaruppsats (C G Blom Carlsson); 1859 orgelfasad (A R Pettersson); 1862 orgelfasad (A R Pettersson).
KÄLLOR, LITTERATUR OCH ÄLDRE AVBILDNINGAR - Cnattingius, B - Lönnerholm, E, Linderås kyrka. Vägledning. Linköping 1975; Lönnerholm, E, Linderås och Adelöv. Två socknar i Holaveden, Tranås 1967; Äldre foton, exteriör: två odaterade äldre, diverse från 1966, interiör: före och efter 1931. ATA..
Almén, Gunnar A, Linderås kyrka 150 år, Tranås Posten 29 november 1943.
Carlsson, Sten L., Sveriges kyrkorglar, Lund 1973.
Cinthio, Erik mfl (red.), Sveriges kyrkor, konsthistoriskt inventarium nr 216. Kyrkobyggnader 1760 - 1860, del 2 Småland och Öland, Uppsala 1993. (SvK)
Cnattingius, Bengt och Lönnerholm, Erik, Linderås kyrka, Linköpings stiftsråd kyrkobeskrivningsnämnd, Linköping 1975.
Edholm, Dag, Orgelbyggare i Sverige 1600-1900 och deras verk, Stockholm 1985.
Karlson, Bo E, Kulturhistorisk utredning och bevarandeförslag för Tranås kommun.Jönköpings läns museum 1983.
Lindqvist, Gunnar, Linderås kyrka, Linköpings stifts kyrkobeskrivningskommitté, Tranås 2004.
Wahlberg, Mats (red.), Svenskt ortnamnslexikon, Stockholm 2003.
.
(1993). Sveriges kyrkor volym 192: Kyrkobyggnader 1760-1860 del 2, Småland och Öland.
Grenberger, J. (2003). Bogårdsmurar i Linköpings stift.
Carlsson, Sten. (1973). Sveriges kyrkorglar.
Cnattingius, Bengt. (1975). Linderås kyrka.
Lindqvist, Gunnar. (2003). Linderås kyrka.
Edholm, Dag. (1985). Orgelbyggare i Sverige 1500-1900 och deras verk.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin