Motivering (skydd): Lekeryds kyrka är en vitputsad, till stora delar tidigmedeltida,
sandstenskyrka. Planformen är typiskt romansk med smalare kor
och absid. Sistnämnda har ett särpräglat utförande med lisener och
rundbågsfris, vilket visar på infl uens från östgötsk kyrkoarkitektur
vid samma tid. Till koret har senare under medeltiden fogats en
stor tunnvälvd sakristia med järnklädd dörr med runinskription.
Långhuset är under 1700-talet förlängt åt väster och försett med
torn vid gaveln. Detta kröns av en huv med sluten lanternin och
spira i barockstil. Kyrkan bär sadeltak med enkupig tegeltäckning.
De rundbågiga entréportarna och de stora fönstren med gjutjärnsbågar
tillkom vid en ombyggnad 1877.
Interiören har en harmonisk prägel som tillkom vid arkitekt Ärland
Noréens restaurering 1951-52, vilken syftade till att återföra kyrkorummet
till 1700-talets utseende. Altaruppsatsen av Johan Ullberg
i bondbarock och predikstolen i renässans konserverades vid detta
tillfälle och spelar en viktig roll för intrycket. Karakteristiskt är även
det plana innertaket med hårt bättrade målningar av Grännamålaren
Olof Rosenblad från 1782. Den slutna bänkinredningen utfördes
1951 med utgångspunkt från bevarade delar av en äldre i renässans
och utgör en självklar del av rumsligheten. Även altarringen från
samma år är utförd i anslutning till äldre inredning. Orgelläktaren
är det enda som i kyrkorummet kvarstår av 1877 års inredning,
övriga delar förvaras i tornet liksom en särdeles värdefull dopängel
i bondbarock. Orgeln är byggd 1888 av Erik Nordström och har
trots viss om- och tillbyggnad ett ansenligt musikhistoriskt värde.
Flera medeltida inventarier har sin plats i kyrkorummet: dopfunt,
triumfkrucifi x, altarskåp och madonna. En gravhäll i korgolvet minner
om ätten Ribbings roll som godsägare i socknen och gynnare av
kyrkan. Inredningen har en samstämd och lugn färgsättning med
inslag av marmoreringar, vilken troligen till stor del går tillbaks på
restaureringen. Kyrkorummets enda större förändring sedan dess
har varit installationen av en kororgel.
Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan:
- Kyrkan har ett framträdande läge i landskapet med intilliggande
f.d. sockenstuga.
- Kyrkan representerar de små romanska sockenkyrkor som under
1700-talet byggdes till för att rymma en växande församling.
- Det medeltida murverket utgör ett omistligt historiskt dokument
- Interiörens huvudsakliga prägel av stilideal från 1600- och 1700-
talet, bl.a. genom den karaktärsskapande takmålningen.
- Äldre inredning och inventarier från medeltiden fram till och
med 1800-talet.
- Den välgjorda bänkinredningen från 1951.
- Läktarorgeln av Nordström.
- Föremål tagna ur bruk på tornvinden utgör ett värdefullt källmaterial
om kyrkans användande i äldre tid.
Inventeringsår (1993)
Byggnadsdel (1993): Absid - Öster, Kor - Smalare, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Torn - Väster
Inventeringsår (2007)
Lekeryds kyrka består av ett till stor del tidigmedeltida långhus med
samtida smalare kor och absid i öster. Till korets nordsida ansluter
en sakristia, sannolikt senmedeltida. Vid västgaveln reser sig ett torn
från 1769. Murarna utgörs i den tidigmedeltida delen av tuktad
sandsten i närmast kvaderformat. I de yngre delarna är det gråsten,
vilket gett mer oregelbundna murar.
Sockel saknas utom på västra tredjedelen av långhuset, vilken tillkom
1737. Denna bär liksom kyrkans fasader spritputs, avfärgad med
gulbruten vit kalkfärg. Putsen går ända ned till marken runt hela
kyrkan. Hörn och muröppningar har slätputsade omfattningar. På
södra långsidan syns under takfoten även blinderingar som markerar
tre igenmurade, romanska fönsteröppningar. Även en igenmurad
korport och en sydligt placerad tornport är markerade på detta sätt.
Absiden är artikulerad med lisener som bär en rundbågsarkad, allt
i tuktad sandsten, vilken enbart slammats. Fälten är slätputsade.
Kyrkan har ingång i väster, via tornet och i söder via en mittport.
Båda portarna har pardörrar från 1877 med rödbrun fj ällpanel och
överljus. Framför tornporten är en sentida granittrappa med ramp i
samma material och smidesräcken. Sakristian har en ingång på sin
östra sida med en plankdörr klädd med rödbrun panel, av gångjärnsbanden
att döma sannolikt från 1700-talet. Framför porten är
en kalkstenstrappa av samma ålder. Kyrkan har symmetriskt placerade
rundbågsfönster: tre på norra långsidan och två på södra, samt
ett i korets sydvägg. De rödbrunt målade gjutjärnsbågarna är från
1877. Glasrutorna är till stor del de ursprungliga handblåsta. De
djupa smygarna har fönsterbleck av vit plåt. Tornets klockvåning
har små, rundbågiga, troligen ursprungliga parluckor med grön
fi skbenspanel. Torntaket består av en fl ack huv med åttkantig sluten
lanternin från vilken en karnisprofi lerad huv med spira reser sig,
krönt av ett förgyllt kors på kula. Taktäckning och inklädsel utgörs
av kopparplåt. Övriga byggnadskroppar utom absiden bär sadeltak
med täckning av enkupiga lertegel. Absidtaket täcks av svartplåt.
Alla takfötter är av rödfärgat trä, liksom vindskivorna. Alla takfall
har hängrännor och stuprör av kopparplåt.
Kyrkans interiör präglas främst av fast inredning från 1600- och
1700-talen, till vilken senare inredning anpassat sig. Samstämd färgsättning medverkar till ett harmoniskt intryck. Långhuset övergår
via rundade avsmalningar i koret. Båda rummen har en viss resning.
I väster finns en påtagligt djup orgelläktare, under vars bakre del
ett par bänkrader avlägsnats för att ge plats åt bl.a. ljusbärare och
kapphängare. Bänkkvarteren definieras av mitt- och tvärgång. Över
den förra hänger tre ljuskronor av mässing med kompletterande
halogenarmaturer. Predikstolen är placerad i långhusets nordöstra
hörn och på motsatt sida i söder en kororgel. Bakom altaruppsatsen
står i absiden ett textilskåp.
Golvet består i långhuset av fernissade smala furubräder från 1951
och i koret av slipade kalkstensplattor från samma år. Mitt i koret
ligger en renässansgravhäll av kalksten över Peder och Britta Ribbing,
vilka avled 1611. Under golvet fi nns släktens igenrasade
gravkammare. De slätputsade väggarna är avfärgade med en tät,
gråbruten vit färg. Portarna utgörs av halvfranska pardörrar i svagt
ljusgrått. Mittporten är från 1877 medan västporten är en kopia
från 1996. I passagen till sakristian sitter en medeltida plankdörr
med stocklås och järnbeklädnad. Anmärkningsvärd är en runinskrift
med namnet ”Johan”. Fönstrens innerbågar av vitmålat trä tillkom
1924. Långhus och kor har plana brädtak med kraftiga anfang och
hålkäl. Kor- och långhustak skils från varann av en bjälke. Takplafonderna
är dekorerade av Grännamålaren Olof Rosenblad 1782
med skyar, änglar och språkband. Målningarna är dock kraftigt påmålade
1922, varvid även hålkälets slingdekor tillkom. Taklisterna
har färguppläggning i grå nyanser och ockra.
Altaret är en enkel konstruktion från 1951 av trä med blågröna
masonitfyllningar och ramverk med blågrön marmorering på
gräddvit botten. Altaruppsatsen är enligt inskription på predellan
skänt 1764 av Carl Christopher Ribbing och förfärdigad av Johan
Ullberg. Makarna Ribbings vapen är återgivna på kolonnbaserna.
Corpus skildrar i relief Nattvarden och fl ankeras av två vridna kolonner
och två storskaliga kvinnogestalter. Krönkartuschen är prydd
med akantus och Bérainornamentik samt omges av två basunänglar.
Figurerna har en stel modellering som kännetecknar Ullbergs
bondbarock medan de arkitektoniska detaljerna äger en mer driven
utformning. Den konserverade ursprungsbemålningen består av
rött, guld, grönt och brunt. Den sexsidiga altarringen från 1951 är
nu uppdelad i sektioner. Den består av ett rödbrunt ramverk med
fyllningar som bär blågrön marmorering på gräddvit botten. Knäfallet
är skinnklätt. Predikstolen är ett renässansarbete från 1640-talet,
sistnämnda uppgift enligt delvis bevarad inskription. Den fyrsidiga
korgen bär rundbågsfyllningar med målningar av evangelisterna
samt omslutande plattskuren dekor. Hörnen markeras av karyatider
på baser med lejonmasker. Trappskärmen med marmorerade
fyllningar samt nederkantens snidade akantus och rocailler bör ha
tillkommit under 1700-talet och är sannolikt av Ullbergs hand.
Detsamma kan sägas om festongerna på det sexsidiga ljudtaket. De
säregna frontonerna med örnhuvuden och änglahuvuden är dock
ursprungliga. Från början tycks predikstolen ha haft uppgång genom
muren från sakristian, vilket tydligen ändrats under 1700-talet i och
med rivningen av triumfbågen. Den konserverade färgsättningen
ansluter till altaruppsatsens, vilket indikerar att den är samtida.
Den slutna bänkinredningen tillkom 1951 och är till det yttre ett
återskapande av en tidigare bänkinredning i renässans, av vilken en
dörr och gavel har bevarats. Typen är samma som i Hakarps kyrka.
Bänkdörrarna och skärmarna mot kor och tvärgång har T-formiga
fyllningar med svart-grå marmorering. Ramverk och gavlar bär grå
marmorering. På gavlarna sitter särpräglade pilastrar med maskaroner.
Dörrarna har utskjutande gångjärn på 1600-talsvis. Invändigt
är bänkarna avfärgade i brunt. En manöverpulpet fi nns inrymd i
Läktaren tillkom 1877 och bärs av tolv pelare med fa-
sade hörn och kapitäl, avfärgade i grått och rödbrunt. Det kraftiga
bjälklaget och bröstningen är modifi erade 1951 med ramverk i grått
och fyllningar i grågrönt. Läktarbänkarna från 1951 står kvar i sin
helhet på södra sidan och till hälften i norr. Orgeln är byggd 1888
av Erik Nordström, Eksjö, och utökad 1952 av Nils Hammarberg,
Göteborg. Verket omfattar idag 16 stämmor, fördelade på två manualer
och pedal. Fasaden är ett exempel på det sena 1800-talets
klassicism med artikulering i form av pilastrar, palmetter och voluter.
Fasaden är målad i en gråbruten vit färg med förgyllning på dekor
och listverk. Det inbyggda spelbordet restaurerades 2005.
Kyrkan har ett antal medeltida inventarier. Den romanska dopfunten
av sandsten tillhör den s.k. Lekerydsgruppen. Basen har en cirkel
av människohuvuden och cuppan en rundbågsarkad med fabeldjur.
Ett triumfkrucifi x hänger på södra långhusväggen. Utförandet talar
för en datering till 1200-talets andra hälft, Kristusfigurens romanska
konungsliga lugn börjar ersättas av gotikens betoning av lidandet. På
långhusets nordvägg hänger ett välsnidat nordtyskt altarskåp av ek
från omkring 1500. På korets sydvägg sitter en 1400-talsmadonna
med fragmentariskt bevarat skåp och polykromi.
Den rymliga sakristian har fönster i norr och ingång i öster. Rummet
är möblerat med fristående altare, knäfall och lösa stolar i omålat
trä för att kunna nyttjas som lillkyrka. Det oljade furugolvet är från
1947. De vitputsade väggarna övergår i ett tunnvalv. I sydvästra hörnet
är en murnisch efter den igensatta uppgången till predikstolen.
Dörrbladen till port och kor är sentida med panel av obehandlad
furu. Vapenhuset har en sannolikt ursprunglig trappa av obehandlad
furu i söder, mot vilken är en till stor del jämngammal brädvägg med
gråbruten färg och dörr med 1700-talsgångjärnsband. Under trappan
är elcentralen inrymd. I nordväst är en städskrubb och i nordost
en handikapptoalett, båda från 1996 med brädväggar i samma kulör
som ovannämnda och fyllningsdörrar. Brädgolvet av furu är från
samma år. Det plana, ljusgrå brädtaket är från tornets byggnadstid.
Andra våningen har dörr till läktaren och äldre skurgolv. Trappan
är inbyggd. På tredje våningen förvaras altarring, predikstol med
ljudtak och svarvade läktardockor från 1877 års restaurering. Av
särskilt intresse är en snidad dopängel från 1700-talet, kanske ett
verk av Ullberg, vilket förtjänar att konserveras och återbördas till
kyrkorummet. På fjärde våningen står ett par snidade keruber av
Ullbergs hand, vilka eventuellt haft en funktion som ljusbärare.
Där fi nns även 1877 års altarkors av förgyllt trä och dopfunten från
samma tid, två nyklassicistiska nummertavlor och ett stort epitafi um
över släkten Ribbing i form av en trätavla från 1700-talet. Klockorna
hänger i femte våningen i den ursprungliga klockstolen. Även
trapporna i de övre våningarna är från byggnadstiden. Storklockan
är gjuten 1773 av Elias Thoresson Fries, Jönköping, och lillklockan
är omgjuten 1909 av K G Bergholtz, Stockholm. Klockringningen
är liksom lucköppningen automatiserad. På långhusvinden kan
man se en skillnad i utformningen av takstolen mellan den äldre
byggnadsdelen och den tillbyggda. Eventuellt kan medeltida konstruktionsdetaljer vara bevarade.
Fasadkulör (2007): Gul
Inventeringsår 2016
Historik
Lekeryds kyrka är sannolikt uppförd under 1200-talets förra hälft.
För en sådan tolkning talar absidens lisener och rundbågsfris, vilket
setts som en infl uens från den östgötska kyrkoarkitekturen. Denna
är direkt påverkad av Linköpings domkyrka och dess senromanska
rundbågsfriser. En datering till 1200-talets förra hälft är också relevant
för dopfunten. Ett fynd av en kolonnbas av sandsten visar
att kyrkan haft en romansk portal. En sakristia tillkom senare under
medeltiden. I och med 1600-talet försågs kyrkorummet med
predikstol och slutna bänkkvarter, en följd av den lutherska lärans
tonvikt på predikan.
1737 förlängdes långhuset åt väster. Vid detta tillfälle bör triumfbågen
ha rivits och de nuvarande innertaken lagts in. 1758 införskaff ades
en åttastämmig orgel, tillverkad av Jonas Wistenius, Linköping.
En altaruppsats donerades 1764 av Carl Christopher Ribbing på
Ulfsnäs. Upphovsman var Johan Ullberg. 1768-69 uppfördes ett
torn under ledning av kommissarie Jacob Uhrberg i Poarp, Lekeryd.
Inspirationen till dess avslutning med balustrad, hörnobelisker och
barockhuv torde ha kommit från Säby kyrka, där det föreslagits att
Uhrberg varit involverad. Liknande tornöverbyggnader ritade han
för kyrkorna i Gränna och Öggestorp. Bara Säbys är bevarad, vid
sidan av den sedermera förändrade tornöverbyggnaden i Lekeryd.
1782 dekorerades taket av målaren Olof Rosenblad, Gränna.
1877-78 genomgick kyrkan en omfattande renovering i tidens
anda. Torntaket ombyggdes efter ritning av arkitekt Otto August
Mankell vid Överintendentsämbetet. Därvid ersattes plantaket med
balustrader och obelisker av en enkel huv, medan takkonstruktionen
där ovan i princip bibehölls. De nuvarande fönster- och portöppningarna
togs upp, bl.a. ett nu igenmurat fönster i absiden. Vid
detta tillfälle torde de gamla portarna åt söder igenmurats, liksom
de romanska fönsteröppningarna. På takens spåntäckning lades
nya läkt och enkupigt tegel. Absidtaket omtäcktes med svartplåt.
Sakristigaveln reveterades. Invändigt avlägsnades större delen av
inredningen. Den slutna bänkinredningen ersattes av en öppen
med ekådring. Predikstol, altarring och läktare nytillverkades och
målades i vitt och guld. Altaruppsatsen ersattes med ett enkelt förgyllt
träkors. Större delen av gamla inredningen lämpades upp på
tornvinden. Takmålningarna övermålades med vit färg. Troligen
infördes uppvärmning medelst kaminer vid denna tid. 1888 bygg-
des en ny orgel om tolv stämmor av Erik Nordström, Eksjö. Det är
oklart om denne återanvände stämmor från Wisteniusverket. 1914
renoverades verket av Johannes Magnusson, Göteborg, varvid två
stämmor utbyttes och crescendo tillfogades.
1922 renoverades kyrkan utan vederbörligt tillstånd. Arbetena
skulle egentligen endast omfattat lagning av fasadsprickor (orsakade
av en jordbävning 1905), kalkning och svartmålning av plåt samt
invändig ommålning i befi ntlig färgsättning. När målaremästare
Ström från Tenhult upptäckte takmålningarna erbjöds han att
”restaurera” dessa. Målningarna kom då att mer eller mindre nymålas
med blank oljefärg och en slingdekor applicerades på hålkälet
”efter äldres hågkomster”. Detta omöjliggjorde ett återställande av
taket till ursprungligt skick, vilket väckte kraftiga reprimander från
Byggnadsstyrelsen, liksom väggarnas fältdekor och absidens målade
dekorering med draperier och stjärnhimmel. Styrelsens inspektör,
sedermera Jönköpings stadsarkitekt, Göran Pauli summerade intrycket
efter ett besök med ”gräsligt, övermåttan gräsligt”. Han
påpekade att kyrkan med ett återbördande av de gamla inventarier
som bevarats, kunnat ”med en förståndigt ledd restaurering bliva en
verkligt vacker helgedom”. Triumfkrucifi xet hade vid detta tillfället
satts upp på altaret efter en uppmålning. 1924 gavs tillstånd för
insättning av innanfönster. 1947 omlades golvet i sakristian.
En genomgripande restaurering ägde slutligen rum 1951-52 efter
program av arkitekt Ärland Noréen, Byggnadsstyrelsen. Platskontrollant
var landsantikvarie Gunnar Svahnström. Man hade ambitionen
att med hjälp av bevarad inredning återföra kyrkorummet
till det skick det hade innan 1877. De sotande kaminerna ersattes av
elvärme. Även belysningen elektrifi erades. Större delen av 1800-talsinredningen borttogs och nya golv lades in. Ribbingska gravhällen
påträff ades och fl yttades upp i nivå med nya golvet. Absidfönstret
igenmurades. Altaruppsats och renässanspredikstol återbördades
efter konservering utförd av Sven Wahlgren, Kalmar. Denne svarade
även för konserveringen av altarskåpet, som fi ck nya dörrar, liksom
för madonnan och triumfkrucifi xet. En ny sluten bänkinredning
tillverkades med bevarad bänkdörr och gavel som förebilder. En ny
altarring tillverkades anpassad till den gamla inredningen. Den troligen
ursprungliga sakristidörren återinsattes. Läktarbröstets dockor
ersattes av fyllningar. Väggarnas dekorering avlägsnades och de
kalkavfärgades ånyo. Snickerierna oljemålades i anslutning till färgen
på de gamla inventarierna med inslag av marmoreringar. Utvändigt
bibehölls 1800-talets spritputs men gamla öppningar markerades.
Absiden befriades dock från spritputs och rundbågsarkaderna slammades
tunt. Alla fasader kalkavfärgades. 1952 om- och tillbyggdes
orgelverket av Nils Hammarberg, Göteborg. Stämantalet utökades
till 16, varvid en andra manual tillkom.
1973 byttes den rostskadade järnplåten på tornhuven mot kopparplåt,
i likhet med spirans täckning. 1981 byttes den läckande
svartplåten på absidtaket mot ny kallvalsad svartplåt. Arkitekt var
Lars Löfstedt, Jönköping. Samme arkitekt stod 1982 för lagning
av fasadpusten och dess omkalkning, varvid även de exteriöra
snickerierna ommålades. 1986 installerades en kororgel, byggd av
Johannes Künkel, Lund, med fasad ritad av arkitekt Per Rudenstam,
Huskvarna. 1987 konserverades en stor del av den bemålade inredningen
och inventarierna av Ola Westerudd från Jönköpings läns
museum. Det till följd av uppvärmningen tidvis allt för torra klimatet
i kyrkorummet hade orsakat uttorkningsskador och färgsläpp.
Altaruppsats, altarskåp, predikstol och madonna genomgick fästning
av färg och rengöring. En ny evangelistbild målades i tomt fält på
predikstolen. 1990 reparerades orgeln av Mårtensson, Lund. 1995
gavs tillstånd att ta bort den främre bänkraden för att skapa plats för
kör och dopsällskap. 1996 stod arkitekt Bo Wiksfors, Huskvarna,
för en renovering av vapenhuset. Handikapptoalett och städskrubb
byggdes in. Nytt golv inlades. Nya dörrar tillverkades till långhus
och läktare i likhet med befintliga. Framför entrén ordnades en ny
trappa med handikappramp. 2001 omlades yttertaken med nytt
enkupigt tegel i enlighet med förslag av Sivert Holmberg, KBR,
Lekeryd. Rötskador åtgärdades. 2004 delades altarringen i tre delar
för att bli flyttbar och fick ny klädsel. 2005 reparerades orgeln av
Ålems orgelverkstad varvid man delvis återställde den ursprungliga
romantiska klangen. Läckor tätades, crescendoskåpet avlägsnades,
nya registerandrag tillverkades i likhet med de ursprungliga och
intonationen justerades och inriktades mot Nordströms ideal och
praxis. Orgelfasaden som gråmålades 1951 återfick den ursprungliga
färgsättningen i vitt och guld.
År 1100-2005 Ändring
Ändring - För specifika händelser se pdf.
Arkitekt: Bo Wiksfors
Orgelbyggare: Erik Nordström
Okänd: Jacob Uhrberg
Orgelbyggare: Johannes Künkel
Orgelbyggare: Johannes Magnusson
Konstnär - Bildhuggare: Johan Ullberg
Orgelbyggare: Jonas Wistenius
Arkitekt: Lars Löfstedt
Orgelbyggare: Nils Hammarberg
Konservator: Ola Westerudd
Konstnär - Dekormålare: Olof Rosenblad
Arkitekt: Otto August Mankell
Arkitekt: Per Rudenstam
Okänd: Sivert Holmberg
Arkitekt: Ärland Noréen
År 1100-1349 Nybyggnad
Kyrkan uppförs
Länsstyrelsen i Jönköpings arkiv, med kopior ur ATA.
Jönköpings läns museums arkiv.
Borg, Raine. (2002). Smålands medeltida dopfuntar I-II. ISBN: .
Carlsson, Sten. (1973). Sveriges kyrkorglar. ISBN: -
Jönköpings läns museum. (1989). Jönköpings kommun. Landsbygden. Kulturhistorisk utredning.. ISBN: .
Karlsson, Bo E. (1995). Från höga spiror till låga huvar. Småländska kulturbilder. ISBN: .
Karlsson, Enok. (1926). En gammal Smålandskyrka – Anteckningar ur Lekeryds kyrkas historia.. ISBN: .
Lindstam, R. (1943). Om kyrkor som försvunnit.... ISBN: .
Rogberg, Samuel. (1770). Historisk beskrifning om Småland.
(2006). Småland - landskapets kyrkor. ISBN: .
(2003). Svenskt ortnamnslexikon. ISBN: .
(1931). Sverige. Geografisk beskrivning. Del V.. ISBN: .
(1956). Sveriges bebyggelse. Landsbygden. Jönköpings län III.. ISBN: .
(1950). Växjö stift i ord och bild. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin