Motivering (skydd): Övergripande karaktäristik
Nässjö gamla kyrka invigdes 1791 och utgör idag till sitt
yttre och inre ett välbevarat exempel på den
nyklassicistiska kyrkobyggnadsepoken. Kyrkan byggdes
efter ritningar av arkitekt Olof Tempelman vid
Överintendentsämbetet i Stockholm. Tornlanternin är inte
ursprunglig utan tillkom 1840, ursprungligen hade kyrkan
en karnisformad tornhuv. Den nuvarande kyrkan har
föregåtts av medeltida kyrkobyggnader varav delar från
en 1200-talskyrka ingår i den nuvarande kyrkans
murverk. Interiört finns inredning och inventarier som
också vittnar om den långa kyrkliga kontinuiteten.
Exteriören är välbevarad och bärande drag för den
nyklassicistiska arkitekturen är tornet med lanternin,
långhuset med sitt enkla sadeltak och avsaknaden av
arkitektonisk utsmyckning. Invändigt har det skett sentida
förändringar men dessa har utförts i harmoni med det
nyklassicistiska uttrycket som fortfarande präglar
kyrkorummet. Karaktäristiskt för detta är den ljusa
färgsättningen, bänkinredningen samt altaret som
samlande blickpunkt. Altarpredikstolen, altarringen,
bänkinredning, orgel och orgelläktare är ursprungliga
kyrkans uppförande och utgör viktiga element för kyrkans
upplevelse. Schiörlinorgeln besitter också ett
musikhistoriskt värde. Den äldre predikstolen och de
medeltida inventarierna bidrar till att förmedla den långa
kyrkliga historia. Särpräglat för kyrkan är sakristitakets
karnisformade yttertak samt altarpredikstolen inne i
kyrkan.
Inventarier tagna ur bruk och förvarade på sekundär plats
är viktiga dokument över kyrkans användning i äldre tid.
Den äldre kyrkan
Från medeltiden återfinns kyrkans dopfunt, Mariaskåp.
Den nuvarande kyrkan är uppförd på den medeltida
stenkyrkans grund och delar av dess murverk ingår även i den
nuvarande kyrkans stomme.
Ett altarskåp som återfinns i kyrkan tillkom på 1500-talet.
Den predikstol som idag är monterad på kyrkans norra långhusvägg
tillverkades 1601. Den konserverades och återfördes till kyrkan i
samband med kyrkans 150 årsjubileum. Från denna tid är även de
epitafier som finns i kyrkan.1700-talet
Kyrkan är i sin helhet från 1700-talets senare del. Från den tiden
återstår det mesta av kyrkans inredning såsom bänkinredning, orgel
med läktare samt altarpredikstolen och altarringen. Små förändringar
har skett sedan kyrkans tillblivelse.
1800-talet
Det tydligaste spåret från 1800-talet är omdaningen av tornet där den
ursprungliga huven ersattes med en lanternin.
1900-talet
1900-talet har främst satt sitt uttryck i en modernisering
av kyrkan. Installation av toalett, värme är tillägg från
senare tid. I samband med dessa arbeten har golven i
kyrkan ersatts med nya material.
Sammanfattning
- Kyrkan är till sitt yttre och inre ett välbevarat exempel
på den nyklassicistisk kyrkoarkitekturen.
- Kyrkorummet har en hög grad av ursprunglighet där
inventarier och inredning förändrats mycket litet sedan
tillkomsten.
- Äldre inventarier och inredning har tillkommit vilket
bidrar till att förmedla den långa kyrkliga kontinuiteten
som finns.
- Schiörlinorgeln har i stort sitt ursprungliga verk bevarat
vilket ger den ett stort musikhistoriskt värde.
- I kyrkans stomme finns medeltida murverk vilket är ett
tidsdokument över forna tiders byggteknik och
materialhantering.
Inventeringsår (1992)
Byggnadsdel (1992): Kor - Fullbrett, Kor - Rakt, Kor - Öster, Sakristia - Öster, Torn - Väster
Inventeringsår (2006)
Kyrkobyggnaden har en östvästlig orientering med
sakristia i öster och ett lanterninförsett torn i väster.
Entréer finns i tornets sydsida samt i söder till koret.
Stommen är uppförd i sten där delar av den medeltida
kyrkans murverk ingår. Fasaderna är spritputsade med
slätputsade omfattningar väggytorna har en gul
avfärgning med vita omfattningar. Långhusets och
sakristians takytor är belagda med spån, sakristian har en
karnisformad taklutning och långhuset ett sadeltak med
tämligen brant takresning. Kyrkans fönster har
rundbågform med fyra lufter. Glasningen är utförd med
blyinfattning och fönstersnickerierna är brunmålade.
Kyrkan har två entréer, en tornentré mot väster samt en
mot söder till koret. Båda portar utgörs av panelklädda
bräddörrar som är tjärade. Även ljudluckorna ärbehandlade lika som portarn. Lanterninen är plåtinklädd och vitmålad och kröns med ett förgyllt krucifix,
åt varje väderstreck sitter en urtavla.
Invändigt har kyrkan en rektangulär plan med rakslutet kor och bakomliggande sakristia i öster. Kyrkorummet har ett panelklätt tunnvalv som är limfärgsmålat i en vitgrå kulör. I anslutning mellan vägg och tak sitter en profilerad, gråblå målad, taklist. Väggarna är slätputsade och hållna i samma färgställning som taket. Golvet i kyrkorummet har en varierande beläggning. I mittgången ligger ett kalkstensgolv medan sidogångarna och bänkkvarteren har ett trägolv. I koret ligger sandstensflis i lika utförande som det golv som ligger i vapenhuset. Dörren mot vapenhuset och den södra entrén utgörs av panelklädda bräddörrar, de är målade i en gråblå kulör som dominerar snickerierna i kyrkan. Till sakristian och korpredikstolen sitter järnskodda bräddörrar. Fönstren har rundbågform och är indelade i fyra lufter där innerbågarna är helglasade med klarglas, ytterbågen är glasad med antikglas. Fönstersnickerierna är på insidan målade i en ljusgrå kulör.Kyrkans inredning och snickerier har en sammanhållen gråblå/gröngrå färgskala. Bänkinredningen
utgörs av två kvarter med slutna bänkar, på senare tid har tillkommit sidogångar längs ytterväggarna. Bänkarna är målade med en gråblå grund med grönmålad överliggare och kulörta inslag i fyllningarna. Insidorna är täckmålade i gråblå kulör. I koret finns två bänkar med samma utformning och färghantering som bänkinredningen i övrigt. Altarringen är sluten och målad med en grå grund med förgyllda inslag i fyllningarna, knäfallet är klätt med grönt tyg. Altaret är av trä och har likadant måleri som altarringen. Ovanför altaret sitter en altarpredikstol som tillkom i samband med att kyrkan byggdes. Under en restaurering på 1940-talet återfördes en äldre predikstol som funnits i den medeltida stenkyrkan och monterades på den norra långväggen. Altarpredikstolen med baldakin är målad i en gröngrå grund med förgyllda listverk och ornament. Den äldre predikstolen från 1600-talet har en oktogonform och är rikt skuren och bemålad. Färgskalan bryter med sina tunga färger mot den ljusa färgsättning som präglar kyrkorummet. Orgelläktaren har ett trägolv och en sluten orgelbröstning. Bröstningen gråblå grund med förgyllda inslag. På orgelläktaren finns Schiörlinorgeln med fasad av arkitekt Tempelman. Fasaden är målad i en grå grund med förgyllda listverk och ornament. På orgelläktaren står lösa stolar. I sakristian ligger ett trägolv och väggarna är slätputsade med
vitavfärgning. Taket är ett brädtak som är brunlaserat. I
anslutning mellan vägg och tak sitter en enkel taklist. Dörrarna
mot kyrkorummet och predikstolen utgörs av järnskodda
bräddörrar, mot sakristian har dörrarna en gråblå bemålning.
Till predikstolen leder en murad trappa med senare tillkommen
handledare. Fönstret i sakristian har rundbågform och
helglasade innerbågar. Mellan inner- och ytterbåge sitter
järngaller.
Vapenhuset är belagt med sandstensflis lika som korgolvet.
Väggarna är slätputsade med vit avfärgning, orgeltrappan och
skåpsinredningen är panelklädd med ljusgrå bemålning. Taket
sitter ett brädtak med gråblå bemålning. Dörren mot
vapenhuset är en panelklädd bräddörr, gråblå bemålning på
båda sidor. Kyrkoporten är panelklädd på utsidan, insidan är
gråblå målad och utsidan tjärad. Orgeltrappan har obehandlade
sättsteg i övrigt gråmålad. Under trappan är toalettutrymmen
förlagda. Tornkammaren har ett obehandlat trägolv och
slätputsade ytterväggar och panelvägg mot torntrappan.
Väggarna har en vit, ljusgrå bemålning. Taket har synliga
bjälkar och obehandlade brädor. Till orgelläktaren sitter en
gråmålad fyllningsdörr. Tornet präglas av obehandlade ytor, synliga träkonstruktioner och råa putsytor. Dörrarna är enkla obehandlade bräddörrar. Kyrkvinden är isolerad med bilade takstolar och sågat underlagstak. På vinden förvaras delar av bänkinredningen samt en äldre urtavla och några äldre fönster.
Fasadkulör (2006): Gul
Inventeringsår 2015
En arkeologisk undersökning som genomfördes i samband
med en restaurering på 1970-talet visade att den medeltida
stenkyrka som stod fram till 1790-talet föregåtts av en
äldre träkyrka. Den kyrkan antas blivit uppförd under
1100-talet och ersattes under 1200-talet av en stenkyrka.
Det finns få källor som berättar om Nässjös tidigkristna
historia men från den tiden återfinns idag dopfunten och
ett Mariaskåp, båda ingår i den nuvarande kyrkans
inventarier.
Ett nytt altarskåp tillkom under 1500-talet och 1601
införskaffades en predikstol vilken på senare tid
återmonterats i kyrkan. En tillbyggnad av kyrkan gjordes
1618 då ett vapenhus uppfördes. I mitten av 1600-talet
omputsades kyrkan och en ny större ombyggnad följde
under åren 1659-60 där en utvidgning gjordes,
fönsteröppningarna förstorades och en sakristia uppfördes.
Under 1700-talet gjordes mindre arbeten, 1735
renoverades predikstolen och 1769 skedde
renoveringsåtgärder i kyrkan, i vilken omfattning är oklart
men i slutet av 1700-talet befann sig kyrkan i dålig
kondition varför det beslutades att en ny kyrkobyggnad
skulle byggas.
Ritningarna till den nya kyrkan upprättades av arkitekt Olof Tempelman vid Överintendentsämbetet i Stockholm. Sakristians läge flyttades från norr till söder då grundförhållandena visade sig vara dåliga. Den nya kyrkan byggdes på samma plats som den medeltida stenkyrkan och delar av dess murverk kom att återanvändas i det nya kyrkobygget, kyrkan uppfördes av murmästaren Magnus Sjöberg, Gränna. Invigningen av den nya kyrkan skedde 1791 men dess inredande följde under de kommande åren. 1794 monterades altarpredikstolen och 1795 tillkom kyrkans orgel. Orgeln tillverkades av orgelbyggaren Pehr Schiörlin, Norrköping som även gjorde ett första utkast till orgelfasaden som inte kom till utförande, orgelfasaden ritades istället av Olof Tempelman och utfördes av Carl Fredrik Beurling. 1840 genomfördes en ombyggnad av
kyrkan då den ursprungliga
tornhuven ersattes med en
tornlanternin och långhustakets
spåntäckning ersattes med ett
tegeltak. Den första större
renoveringen av kyrkan gjordes
under perioden 1872-76 vilken
omfattade både kyrkans exteriör som
interiör. Utvändigt omputsades
kyrkan och avfärgades i vitt och
gulvitt. Invändigt lades ett nytt
trägolv ovanpå det ursprungliga
stengolvet och bänkarna glesades ur.
En renovering av orgeln skedde 1885
och gjordes av August Svensson,
Krakebo Barkeryd. Renoveringen
påverkade inte orgelfasaden på något År 1906 var det nära att kyrkan förstördes genom ett blixtnedslag, skadorna begränsades till lanterninen
som rekonstruerades. I samband med att järnvägen byggdes ut och drogs förbi Nässjö kom kyrkan att ligga något avsides från den växande staden. En ny stadskyrka byggdes och stod klar 1909 och samtidigt förklarades Nässjö gamla kyrka som ödekyrka. Församlingen hade tillstånd att riva kyrkan men detta kom inte att genomföras, istället användes kyrkan sopradiskt under de följande åren. 1931 följde en restaurering efter ett program som upprättades av Johannes Dahls Arkitektkontor AB, Tranås. Åtgärderna omfattade en exteriör ommålning där kyrkan avfärgades i helvitt, lanterninen plåtskoddes och målades vit. Invändigt gjordes också måleriarbeten då bänkarna, pelare, läktarbröstning och altarringen målades i en pärlgrå kulör. Lagom till kyrkan 150 årsjubileum gjordes en mindre restaurering av kyrkan under ledning av arkitekt
Paul Boberg, Växjö. Utöver en allmön uppfräschning av kyrkan återfördes flera av de gamla inventarier och inredningsdetaljer från den medeltida kyrkan. Den gamla 1600-talspredikstolen konserverades av konservator Sven Wahlgren, Kalmar, och monterades på kyrkans norra långhusvägg. De bobergska åtgärderna följdes av en mer genomgripande restaurering under åren 1948-50. Restaureringsprogrammet upprättades av Johannes Dahls Arkitektkontor AB, Tranås, och omfattade både exteriöra och interiöra arbeten. Utvändigt plockades kyrkans tegeltak ned och en ny spåntäckning gjordes, lanterninen kläddes med kopparplåt och dess träräcke byttes mot ett dito av järn. Fasaderna putslagades och avfärgades. Inne i kyrkan skedde en modernisering av kyrkan genom dess elektrifiering. Ett elektriskt värmesystem installerades och de gamla kaminerna plockades bort. I samband med ledningsdragningarna för värmesystemet plockades delar av golvet upp och ett en gravsten från 1678 över en medlem av släkten Duker hittades då. Stenen plockades upp och ställdes upp ute på kyrkogården. En invändig ommålning av kyrkorummet gjordes.
Under de följande 20 åren skedde mindre arbeten av underhållskaraktär, bland annat avfärgades fasaderna i slutet av 1960-talet och fick då den gula kulör som kyrkan har idag. 1971 skedde ännu en större restaurering, även denna gång var det Johannes Dahls Arkitektkontor som stod för programhandlingarna. Restaureringen omfattade kyrkan invändigt och var tämligen omfattande. Golvet plockades upp och en arkeologisk undersökning genomfördes. Undersökningen visade att den medeltida stenkyrkan haft rakslutet kor och att grunden samt delar av det östra och västra murverket från denna återanvändes när
den nuvarande kyrkan byggdes 1791. Vidare hittades spår efter ytterligare en kyrkobyggnad som uppskattades varit byggd under 1100-talet. Ett nytt golv lades på betongvalv och i vapenhuset installerades toalett och städutrymmen. Bänkinredningen genomgick en färgundersökning där det hittades flera färgskikt på bänkdörrarna. Ett av lagren hade en svart och gul färgställning och uppskattades vara från 1600-talet vilket då skulle tyda på att bänkinredningen åtminstone till delar återanvänts när kyrkan byggdes. Bänkarna ommålades i en grå färgställning som överensstämde med den 1700-talsbemålning som också framträdde vid färgundersökningen. Genom krav på brandmyndigheterna genomfördes en ombyggnad av bänkkvarteren, ursprungligen hade dessa löpt ända mot ytterväggarna men nu gjordes sidogångar längs ytterväggarna. En invändig ommålning gjordes och delar av inventarierna konserverades och den medeltida dopfunten som överförts till Nässjö stadskyrka återbördades nu till kyrkan. En invändig ommålning gjordes och kyrkvinden isolerades, samtidigt upptogs en ny muröppning mellan tornet och kyrkvinden. Året efter återfördes ett äldre altarskåp från Anneforskapellet till kyrkan, skåpet hade ursprungligen stått i den medeltida kyrkan. I början av 1980-talet installerades ett nytt värmesystem och på 1990-talet renoverades kyrkans blyinfattade fönster efter program av Glaskonst Winfried Baier, Tranås, kring samma tid rekonstruerades Shiörlinorgeln som behandlats ganska hårt under åren. Den senaste restaureringen skedde 2002 då en invändig rengöring av kyrkan gjordes. Taket ommålades i sin nuvarande färgställning. Entréportarna samt dörren mellan vapenhuset och kyrkorummet målades om. De lösa och fasta inventarierna konserverades av konservatorer på Jönköpings läns museum och i tornet installerades ett nytt urverk.
År 1200-1299 Nybyggnad
En kyrkobyggnad uppfördes under sent 1200-tal eller tidigt 1300-tal. Kyrkans Mariaskåp
är tillverkat under 1200-talet.
År 1500-1599 Specifika inventarier - altarskåp
Det altarskåp som nu är monterat på södra långhusväggen härrör från denna tid.
År 1601 Fast inredning - predikstol
Den gamla predikstolen som är förvarad i kyrkan tillverkades detta år.
År 1654 Underhåll - omputsning
Kyrkan omputsades.
År 1735 Fast inredning - predikstol
Predikstolen renoverades.
År 1769 Underhåll
Kyrkan genomgick renoveringsåtgärder
År 1789-1791 Nybyggnad - Kyrkan i sin helhet
Långhus, kor, sakristia och torn. Delar av de två gamla medeltidskyrkorna kvarstår i nuvarande kyrkans tornmurar i söder och väster.
År 1791-1792 Nybyggnad
Den nuvarande kyrkan ersattes den medeltida kyrkobyggnaden. Ritningarna till den nya
kyrkan upprättades av arkitekt Olof Tempelman vid Överintendentsämbetet i Stockholm. I
murarna ingår delar av den medeltida kyrkan. Taket spåntäcktes 1792.
Arkitekt: Olof Tempelman
År 1794 Fast inredning - Altarpredikstol
Predikstolen kom på plats.
År 1795 Fast inredning - orgel
Kyrkan färdigställdes med att orgelläktaren byggdes och en orgel invigdes. Orgeln tillverkades
av orgelbyggare Pehr Schiörlin, Linköping
Orgelbyggare: Pehr Schiörlin
År 1885 Fast inredning - orgel
En större renovering av orgeln genomfördes av August Svensson, Krakebo Barkeryd.
Orgelbyggare: August Svensson
År 1909 Tagen ur bruk
I samband med att Nässjö nya kyrka uppfördes förklarades kyrkan som ödekyrka och församlingen
fick tillstånd att riva kyrkobyggnaden.
År 1909 Specifika inventarier - kyrkklocka
Kyrkans klockor blev omgjutna av J A Beekman & Co, Stockholm.
År 1924 Underhåll
Reparationsåtgärder av bland annat taket gjordes detta år.
År 1941 Ändring - restaurering
Ändring - restaurering - Till 150-årsjubileet restaurerades kyrkan under ledning av arkitekt Paul Boberg, Växjö.
Vid restaureringen återfördes flera av de gamla inventarierna som förts över till Nässjö
nya kyrka i samband med att den stod klar. Den gamla 1600-talspredikstolen monterades
på ena långhusväggen. De gamla inventarierna konserverades av konservator Sven Wahlgren,
Kalmar.
Arkitekt: Paul Boberg
Konservator: Sven Wahlgren
År 1952 Återinvigning
Kyrkan återtogs som församlingskyrka.
År 1955 Fast inredning - orgel
Orgeln renoverades av Nils Johansson, Liared.
Orgelbyggare: Nils Johansson, Liared
År 1958 Underhåll
Reparationer gjordes efter det att skador orsakade av trägnagare upptäcktes i kyrkan,
främst i altargolvet.
År 1959 Underhåll - exteriör
En yttre renovering genomfördes detta år.
År 1963 Fast inredning - orgel
En större renovering av orgeln genomfördes orgelbyggare Nils Hammarberg, Göteborg.
Orgelbyggare: Nils Hammarberg
År 1969 Specifika inventarier - kyrkklocka
Specifika inventarier – kyrkklocka.
En ny storklocka donerades till kyrkan.
År 1972 Specifika inventarier - altarskåp
Ett äldre altarskåp som stått i Anneforskapellet överfördes till kyrkan.
År 1981 Teknisk installation - värme
Ett nytt värmesystem installerades i kyrkan efter program av Ahlberg & Bernhardsson AB
År 1990 Underhåll - fönster
Kyrkans fönster renoverades efter program av Glaskonst Winfried Baier, Tranås
Konstnär - Glaskonstnär: Winfried Baier
År 1992 Fast inredning - orgel
Schiörlinorgelverket restaurerades.
Länsstyrelsen i Jönköpings arkiv, med kopior ur ATA.
Jönköpings läns museums arkiv.
Nässjö församlings arkiv.
Jönköpings läns museum. (1989). Kulturminnesvårdsprogram för Nässjö kommun. ISBN: .
(1956). Sveriges bebyggelse. Landsbygden. Jönköpings län III.. ISBN: .
(1993). Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2. Småland och Öland.. ISBN: .
Cinthio, E. (red). (1993). Sveriges kyrkor volym 216: Kyrkobyggnader 1760-1860, del 2. ISBN: .
Nationalencyklopedin. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin