Motivering (skydd): Kvarter A
Området präglas mycket av grönskan i form av de klippta häckar
som omger de flesta av gravplatserna. Bevarade äldre gravvårdar ger
ett historiskt djup och de höga vårdarna ger dynamik åt den ganska
öppna ytan. Ingen del av området har någon entydig tidsprägel.
Kvarter B
Områdets påkostade vårdar visar på den höga status som denna
del av kyrkogården haft under låg tid. Gjutjärnsstaketet är det
enda bevarade staketet på kyrkogården och det är ett viktigt inslag
i miljön.
Kvarter C
Grönskan i form av rygghäckar dominerar uttrycket. De få bevarade
äldre vårdarna ger området ett historiskt djup.
Kvarter D
Området representerar senare tiders begravningsideal och värdet
ligger främst i dess roll som en tidstypisk företeelse från vår tid.
Kvarter E
Områdets värde ligger främst i de enskilda stenarna, där deras historiska,
estetiska och lokalhistoriska värden överväger. Behandlingen
av de äldre stenarna är en tidstypisk företeelse från effektiviseringens
tid under andra halvan av 1900-talet, och museigravfältet är därmed
en tidstypisk företeelse från sin tid. De bevarade stenarna får även stå som representanter för alla de stenar som fördes bort och krossades vid den genomgripande rationaliseringen av kyrkogården 1960-talet.
Kulturhistorisk bedömning och
karaktärisering av kyrkogården i sin helhet
Nässjö gamla kyrkogård ligger i Nässjö by och har medeltida ursprung. Den
ligger på en mindre höjd, omgiven av ett brukat odlingslandskap
och skogspartier, och i direkt anslutning till den gamla
landsvägen mot Jönköping. Kyrkan, ritad av Olof Tempelman, stod
klar 1791 och var då den tredje kyrkan på platsen. Kyrkogården förändrades
också i samband med kyrkobygget, stödmurarna uppfördes
och kyrkogården utvidgades sannolikt något. Nästa utvidgning, åt
norr, skedde år 1888. Den övergripande karaktären är av äldre landsbygdskyrkogård, där trädkransen, häckarna, murarna, smidesgrindarna och grusgångarna
är viktiga element. Trädkransen består främst av uppvuxna lönnar
men är på några ställen föryngrad med oxel.
Kyrkogården är starkt präglad av omdaningar under mitten av 1900-
talet, men tillräckligt mycket av den äldre strukturen är bevarad för
att bibehålla atmosfären av äldre landsbygdskyrkogård. Grönskan är ett framträdande inslag i miljön. Inne på kyrkogården
domineras det första intrycket av de klippta häckar som kantar gravplatserna på större delen av kyrkogården. Bevarade monumentala
gravar, främst från tiden kring sekelskiftet 1900, utgör också framträdande blickfång på kyrkogården. De ger ett historiskt djup och
de höga vårdarna skänker dynamik åt den i övrigt ganska öppna
ytan. De mest påkostade gravarna ligger främst i närheten av koret
samt i ytterkanten runt den södra delen av kyrkogården. I de mindre
exponerade lägena inne i kvarteren har de flesta av gravarna en
mer lågmäld framtoning. Kvarteren söder om kyrkan har tidigare helt dominerats av köpegravar, medan det utvidgade området i norr avsatts för gravar i
allmänna linjen. Denna struktur bevarades fram till 1960-talet, då
en stor omdaning skedde. Förändringen av kyrkogårdens karaktär
var genomgripande och den präglar kyrkogården än idag. Kyrkogårdens
nuvarande utseende får sägas vara en modern omgestaltning
med historisk förankring, och trots att den inte har så lång
historia på Nässjö gamla kyrkogård så har den höga miljöskapande
kvaliteter. Flera av de enskilda vårdarna, bl.a. många av dem i museikvarteren, har höga värden. Bland de hela bevarade gravanordningarna finns
en med pollare och kätting, en med gjutjärnsstaket och en med
murgrönekullar. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får nya ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga
förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas
karaktär och gravvårdar från alla tider. Generellt gäller att gravvårdar med titlar, orts- eller gårdsnamn har ett större kulturhistoriskt värde jämfört med motsvarande vårdar
som saknar dessa inskriptioner. Bevarande av vårdar med titlar och
andra uppgifter av lokalhistoriskt värde ger kyrkogårdsmiljön ett
påtagligt historiskt djup, då de ger en bild av stadens verksamheter
och sociala sammansättning. Enskilda gravvårdar kan även ha ett högt värde på grund av t.ex. konstnärlig eller hantverksmässig kvalitet, lokal tillverkning eller att
de representerar en tidigare vanlig vårdtyp. Gravar med grusbäddar
har en lång tradition på landets kyrkogårdar men håller nu på att
bli ett sällsynt inslag.
Att tänka på i förvaltning av kyrkogården:
-Trädkransen och häckarna bildar stomme i den gröna strukturen
-Murar, smidesgrindar och grusgångar är väsentliga delar
av kyrkogårdens utformning och bör bibehållas.
-Vårdar äldre än 1850 samt vårdar av järn eller kalksten
ska finnas med på kyrkans inventarieförteckning.
-Vårdar äldre än 1940 och vårdar med titel bör bevaras, helst på plats.
Inventeringsår (1999)
Text saknas för närvarande
Inventeringsår (2008)
Allmän karaktär
Nässjö gamla kyrkogård i sin nyvarande utformning hämtar största
delen av sitt uttryck från 1790-talets ombyggnad med höga stödmurar
kring en plan platå. Sin nuvarande utsträckning med en oregelbundet
kvadratisk form fick den efter en utvidgning åt norr under
sent 1800-tal. Sannolikt tillkom även trädkransen vid den tiden. Kyrkogården är starkt präglad av omdaningar under mitten av 1900-
talet, men en hel del av den äldre strukturen är bevarad och den har
ändå kvar atmosfären av äldre landsbygdskyrkogård.
Omgärdning
Kyrkogården utgörs av en något upphöjd platå, kantad av en stödmur
av sten. Muren tillkom vid tiden för kyrkobygget, alltså tidigt
1790-tal. Stödmuren har lite olika karaktär i olika sträckningar,
med mer inslag av huggen sten i vissa delar, såsom i den representativa
sidan utmed den gamla genomfartsvägen. Kyrkogården utvidgades
mot norr år 1888 och muren bör ha förlängts i samband
med detta.
Ingångar
Kyrkogården har två entréer för allmänheten, en i söder och en i
väster, samt en enkel ingång vid den östra muren. Huvudingången
är i söder. Från detta håll leder en bred stentrappa upp till kyrkogården, och entrépartiet finns på ett vilplan mitt i trapploppet. Entrén
har dubbla grindar av smide daterade 1838, i kraftiga murade
grindstolpar. Stolparna är fyrkantiga, spritputsade med slätputsade
hörn och täckta av en pyramidformad kopparhuv. I mötet mellan
stolpen och huven löper ett utkragat listverk och stolparna kröns
av lampor i smide. Entrén från väster är betydligt enklare. En asfalterad väg från parkeringen väster om kyrkan ansluter till entrén, som ligger i nivå
med murens övre kant. Inga grindstolpar eller andra markeringar
finns.
Från personalboden/Klockaregården i öster når man kyrkogården
via en enkel trätrappa som byggts vid muren. Ingången har inte
karaktär av allmän entré.
Gångsystem
Gångarna är till största delen lagda med grus. Gångsystemet är enkelt
utformat. Från entrén mitt på den södra muren utgår två gångar
diagonalt åt nordväst resp. nordost, och området norr om kyrkan
omsluts av en grusgång. På den sydöstra delen av kyrkogården har
ytterligare några mindre grusgångar bevarats, i övrigt är gångarna
sådda med gräs. Längs kyrkans södra fasad går en plattgång av röd
Ölandskalksten.
Vegetation
Runt kyrkogården står en trädkrans av lönnar, de flesta ca 80-100
år gamla. På några ställen har de under 1960-talet ersatts av oxlar. Inne på kyrkogården återstår efter 1960-talets röjning endast två
träd, en ask och en hängask som båda står sydöst om koret. Klippta häckar av cotoneaster (oxbär) finns i stor mängd på kyrkogården,
i söder kring de flesta av de enskilda gravarna och i norr runt
de små kvarteren. I övrigt finns buskar, perenner, tuja och barrväxter
planterade på många av gravarna. En grav söder om kyrkan har två
murgrönekullar på den grusade ytan.
Gravvårdstyper
Hela den södra sidan, utom gräsytan intill kyrkan, är indelad i
rader med gravplatser, omväxlande äldre och yngre gravar. Många
av gravplatserna på denna del av kyrkogården har återbelagts efter
1960-talets genomgripande förändringar, och här blandas gravar
från tiden kring sekelskiftet 1900 med de som jordats under de
senaste decennierna. Gravarna är till största delen omgärdade av
cotoneasterhäckar, med smala öppningar mitt för stenarna. Gravytorna
är täckta med singel. Öster om koret och i ett stråk ned åt den södra muren står gravvårdar över mera kända familjer från trakten, och här finns de flesta av
kyrkogårdens bevarade äldre gravanordningar. Några större gravarfinns även väster och sydväst om tornet. Den norra sidan, där den allmänna linjen tidigare fanns och som
helt avröjdes under 1960-talet, är indelad i sju små kvarter med låga
häckar av cotoneaster. En antydan till gravplatser intill häckarna har
åstadkommits genom tvärställda små häckstumpar. På denna del av
kyrkogården är de avröjda gravplatserna inte återbelagda. Längs den östra muren står en lång rad med museigravstenar uppställda. Här
finns representanter för många äldre vårdtyper såsom
en tvillingsten, ett smideskors, ett gjutjärnskors, en sten med infälld
marmorplatta, några höga stenar i svart granit och några större och
mindre små vårdar från 1700-talet. Museivårdar finns även på några
andra ställen på kyrkogården, bl.a. står en mycket liten skulpterad
sten utan inskription nära den västra entrén. I detta sammanhang får man även nämna Dukerstenen från 1678 som ställts upp på innanför den södra entrén. Hällen har lyfts upp
från ursprunglig plats under den nuvarande kyrkans golv.
Övrigt
På kyrkogården finns ett bevattningskar i gjutjärn, tillverkade vid
Näfveqvarns bruk. Bevattningskaret, benämnt ”K. K.”, formgavs av
arkitekt Peder Clason, sannolikt under 1920-talet. Dessa kar finns
på flera av kyrkogårdarna i trakten.
Kvarter A
Allmän karaktär
Området är ett kistgravfält och utgörs av hela området söder om
kyrkan, undantaget urngravfältet mitt för kyrkans södra fasad. Hela
området ändrades kraftigt under 1960-talet, då många äldre vårdar
plockades bort. De flesta av de bevarade äldre gravstenarna (100
år eller äldre) finns i ytterkanterna av området, samt enstaka inne i
kvarteren på den östra halvan av området. Mitt för entrén till kyrkogården
står den Dukerska gravstenen uppställd. Den är flyttad
till platsen. I ytterkanterna står även fler stenar som kan tänkas vara
flyttade, då de inte är inritade på gravkartan.
De flesta av gravplatserna omgärdas av klippta häckar av cotoneaster
(oxbär). Perenna växter och buskar förekommer på många håll i
gravanordningarna. På den östra delen står en ask och en hängask,
de enda bevarade träden som planterats innanför trädkransen. Ett
par av gravarna längs den västra muren har högväxta tujor planterade
bredvid stenen.
Gravvårdstyper
Vårdarna är av mycket blandade typer, men enklare stenar från
1900-taket dominerar. De ingår i gravanordningar med omgärdande
häckplanteringar. Några speciella gravvårdar på området är:
En vård strax söder om kyrkan med murgrönekullar på gravytan,
vilket är mycket ovanligt i länet. En vård med stenram, pollare och
järnkedja som representerar de ståndsmässiga större vårdarna från
förra sekelskiftet. Några högresta stenar från tidigt 1900-tal skänker
variation och dynamik åt kyrkogården. I området närmast koret är
det en tydligare samling av äldre vårdar, flera med bevarad stenram. Museivårdar finns uppställda på några ställen.
Kvarter B
Allmän karaktär
Området är ett kistgravfält och utgörs av det ståndsmässiga området
direkt öster om koret. Ytan är liten och relativt öppen, med grönska
i form av rygghäckar, sockertoppsgranar och tujor som hör till
gravanordningar samt en plantering vid kyrkans fasad.
Gravvårdstyper
Vårdarna är av olika typ och ålder. Mest utmärkande är en vård med
gjutjärnsstaket, några jämförelsevis enkelt utformade vårdar från
första halvan av 1800-talet, en minnessten med bronsporträtt av
prosten Fovelin samt en fyrsidig familjevård i form av en obelisk.
Kvarter C
Allmän karaktär
Området är ett kistgravfält och utgörs av hela området norr om kyrkan. Det
byggdes ut år 1888. Ytan är avdelad i sju smala kvarter med
hjälp av klippta rygghäckar i cotoneaster. Området utgjorde tidigare
gravplatser för allmänna linjen men avröjdes nästan totalt under
1960-talet. Endast enstaka äldre vårdar är bevarade på plats. Gravvårdstyper Vårdarna framför allt få, cirka 20 stycken på hela området. Mest
intressanta av de bevarade äldre vårdarna är tre gjutjärnskors, varav
ett har inskription från 1901 medan de två andra saknar uppgifter. De är likadana, lägre och utformade som enkla kors omslingrade
med murgröna. Järnkors har generellt ett bevarandevärde då de
tidigare var mycket vanliga men nu börjar bli sällsynta, och de är
ofta är lokalt tillverkade.
Kvarter D
Allmän karaktär
Området är ett urngravfält och utgörs av mittpartiet av det trekantiga
fältet söder om kyrkan. Det utgörs av en öppen gräsyta som
kantas på två håll av buskomgärdade gravar och åt norr av en gång
utmed kyrkans södra fasad. Gången är lagd med fyrkantiga plattor
av Ölandskalksten. Längs kyrkans fasad, mitt för urngravfältet, står
två parkbänkar. Urngravar är även planlagda längs murens norra sträckning, men de är inte tagna i anspråk. Detsamma gäller för ett planerat urngravsområde nordost om kyrkan, i anslutning till f.d. allmänna linjen. Endast en sten står på området och den är sannolikt bevarad sedan tidigare. Det område som idag är museigravkvarter (område
E) är också planerat som urngravområde, men platserna är tagna i
anspråk för museigravstenar.
Gravvårdstyper
Vårdarna är liggande rektangulära av medelstorlek. Den äldsta stenen
är från 1940, nästa är två från 1960 och resterande 6-7 vårdar
är från 1981 och senare. Små blomsterplanteringar finns vid foten av stenarna. En vård har en låg buske invid stenen.
Kvarter E
Allmän karaktär
Området är ett museigravfält och utgörs av ett smalt område längs
den östra muren, under trädkransen. Gravvårdstyper
Vårdarna kommer från olika delar av kyrkogården. Under 1960-talet
gjordes en genomgripande förändring (förenkling) av kyrkogården
och ett större antal stenar togs bort. De som ansågs ha särskilt
värde samlades på detta ställe under trädkransen. Endast stenarna
är bevarade. Några av de bevarade stenarna är så gamla som 1600- och 1700-tal, men majoriteten är från 1800-talet. Många tidigare
populära vårdtyper från den tiden finns representerade, såsom ett
hantverksmässigt framställt smideskors samt ett gjutjärnskors och
en gråsten med infälld marmorskiva vilka representerar den tidigaste
industriella gravvårdsframställningen. Bland de äldre stenarna finns
bl.a. en som har formen av ett sigill med en ängel (S:t Matteus)
samt en kalksten med formen av en äldre trävård.
Inventeringsår 2003
Text saknas för närvarande
Inventeringsår 2015
Inga uppgifter har framkommit om hur kyrkogården sett ut under
perioden fram till sent 1700-tal, men sannolikt har den varit anordnad
som så många andra med enkla träkors eller gravstickor och
enkla små gravkullar. Det står däremot klart att i samband med att
den nya kyrkan uppfördes på 1790-talet så ändrades även kyrkogården. Runt
kyrkogården uppfördes en stödmur av sten som fångar
upp nivåskillnaderna så att kyrkan och kyrkogården hamnade på en
plan yta. Till muren skulle socknens hemman vardera leverera 20
lass stor och grov sten. Lantmätare Duker ritade och stakade ut den
nya kyrkogården och torparen Anders Åhlin från Hultsjö socken
byggde muren. Muren skulle bli 10 kvarter hög, 9 kvarter bred vid
basen och 6 vid överkanten (en kvarter = 14,8 cm). På hösten 1793
var muren färdig. Den är ännu idag i gott skick. Fram till 1815 var det
förbehållet de mera kända släkten att ha
gravstenar, och då som lock på sina gravkor under kyrkogolvet.
Dukerstenen var troligtvis ett sådant lock. Under 1700- och 1800-
talen användes ganska allmänt järnkors, först från mitten av 1800-
talet började gravstenar synas ute på kyrkogårdarna, för att senare
bli mer allmänna och så småningom tränga ut de äldre typerna av
gravvårdar. År 1888 utvidgades kyrkogården med ett område om 796 kvm
norr om kyrkan. Fram till slutet av 1800-talet var dock detta område
ännu inte taget i bruk. Den s.k. allmänna linjen, ett område
med fria gravar utan gravrätt, lades i ett av de utvidgade kvarteren
nordost om kyrkan. Enligt källmaterialet genomgick kyrkogården och kyrkan
en restaurering 1949-1950. Det framgår inte vari restaureringen av
kyrkogården bestod, men i samband med arbeten inne i kyrkan återfanns
den Dukerska gravvården från 1678 under kyrkans golv. Den ställdes
sedan upp på kyrkogården. Ytterligare en omdaning av kyrkogården
genomfördes någon gång under 1960-talet. Denna ändring var
genomgripande för kyrkogårdens karaktär.
Enklare utformade gravstenar där gravrätten löpt ut
samt nästan alla stenar i allmänna linjen togs bort från ursprunglig
plats. De som skulle sparas flyttades till andra delar av kyrkogården,
främst till uppställningsplatser under trädkransen, övriga fördes bort
och krossades. Gravkullar jämnades med marken, gångarna och de
flesta gravplatserna belades med singel. Stenramarna sparades, men
troligen inte alla. Träd som anhöriga planterat togs ner. Endast två
träd lämnades innanför trädkransen. I trädkransen av lönnar ersattes
vissa träd med oxlar. År 1967 flyttades en personalbod till tomten
bakom Klockaregården. Boden hämtades från Annefors kyrkogård
och sammanbyggdes med ett uthus som redan stod på platsen.
Boden blev över pån Anneforskyrkogården då en ny personalbyggnad
uppfördes där under 1966.
År 1838 Ändring - Inhägnad, staket
Grindarna till kyrkogården är daterade till detta år
År 1888 Utvidgning - Begravningsplats
Kyrkogården utvidgades mot norr
År 1948 Ändring - Begravningsplats
Kyrkogården genomgick detta år en restaurering.
År 1949 Ändring
Kyrkogården genomgick en restaurering av okänd art.
År 1950 Flyttning
Den Dukerska gravvården som hittades under golvet i samband med restaureringen av
kyrkan ställdes upp på kyrkogården.
År 1960-1969 Ändring - Begravningsplats
Genomgripande förändringar och förenklingar av kyrkogården,
många gravstenar flyttades/kasserades, träd togs
ned, gångar och gravar täcktes med singel.
År 1967 Ändring
En personalbod flyttades från Anneforskyrkogården till
tomten bakom Klockaregården. Kyrkan
År 1967 Nybyggnad
Nybyggnad - En ny personalbod uppfördes på kyrkogården. Boden hämtades från Annefors kyrkogård
Länsstyrelsen i Jönköpings arkiv, med kopior ur ATA.
Jönköpings läns museums arkiv.
Nässjö församlings arkiv.
Jönköpings läns museum. (1989). Kulturminnesvårdsprogram för Nässjö kommun. ISBN: .
(1956). Sveriges bebyggelse. Landsbygden. Jönköpings län III.. ISBN: .
(1993). Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2. Småland och Öland.. ISBN: .
Cinthio, E. (red). (1993). Sveriges kyrkor volym 216: Kyrkobyggnader 1760-1860, del 2. ISBN: .
Nationalencyklopedin. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin