Motivering (skydd): Nässjö skogskapell uppfördes 1962 och utgör ett representativt exempel på tidens kyrkliga byggande. Skogskapellet är typisk genom sin strama enkelhet, sina återhållsamma uttryck och högkvalitativa material. Perioden från 1960-talet och fram till 1970-talet slut var en expansiv kyrkobyggnadsepok då många nya stadsdelskyrkor uppfördes. Skogskapellet uppfördes som kapellkrematorium huvudsakligen för jordfästningar men har från början även fungerat som en stadsdelskyrka. Skogskapellet är uppfört utan en tydlig orientering och saknar därmed en uttalad huvudfasad. Kapellet är uppdelat i olika åtskilda byggnadsvolymer, som på ett till synes enkelt och okomplicerat sätt adderats till varandra kring kapellsalen som är den högsta byggnadsdelen. Samtliga delar är murade med Helsingborgstegel vilket ger ett stramt och allvarligt intryck, men samtidigt jordnära. Enkelheten uttrycks inte bara genom byggnadsvolymernas funktionella gruppering kring kapellsalen, utan även genom deras skarpa konturer, plantakens låga profiler, fönstrens mycket diskreta infästning i murverket, den låga sockeln som ger god och nära markkontakt samt de enkla arrangemangen av växtlighet och markbeläggning i kapellets omedelbara närhet. Även klockstapeln hör till denna miljö. Exteriören är oförändrad och bortsett från vissa underhållsåtgärder är byggnaden i ett ursprungligt skick. Detta är av stor betydelse för upplevelsen av de ursprungliga intentionerna
och för känslan av autenticitet.
Interiören och ursprungliga inventarier
samspelar väl med exteriören och
följer byggnadens arkitektoniskt strama
och enkla uttrycksformer. Fasadmaterialet
går igen i vapenhusets och väntrummets
golvläggning som en övergång
till de inre rummens mer förädlade
golvmaterial av slipad och sågad
kalksten. Interiörens enkla uttryck är
bundet till robust materialbehandling i
form av säckskurade väggar, tegelgolv
eller kalkstensgolv, synliga träbalkar
och obehandlad underpanel i taket samt
diskreta – nästan osynliga – fönsterinfästningar
i murverket. Inventarier och
möblering understryker den modernistiskt
enkla karaktären och är dessutom i
stor utsträckning ursprungliga och
utformade av samma arkitektkontor som
ritat byggnaden. Detta ökar ytterligare
upplevelsen av helhet och äkthet
Sammanfattning
● Skogskapellets exteriör är en tydlig och föredömlig representant för de byggnader som uppfördes kring 1960-talet. Plantaket, de skarpskurna konturerna kring tak, fönster och dörrar och hörn, det sträva Helsingborgsteglet, volymbehandling är delar av de arkitektoniska uttryck som förmedlar byggnadens enkelhet och stramhet.
● Interiör och exteriör samspelar väl med varandra, tydligast uttryckt genom vapenhusets och väntrummets golvbeläggning i form av Helsingborgstegel. Enkelhet, stramhet, enhetliga och få material och former är de arkitektoniska uttryck som utmärker såväl interiör som exteriör. ● Såväl interiör som exteriör är i ett mycket nära ursprungligt skick, vilket är värdefullt för upplevelsen av autenticitet. Detta gäller även huvuddelen av inventarierna som är specialritade till byggnaden.
● Klockstapeln räknas som en fristående del av byggnaden, och samspelar liksom närmiljöns planteringar och markbeläggning med kapellets arkitektur.
Skogskapellet är en tydlig tegelbyggnad,
murad med Helsingborgstegel
i fasaderna i ett speciellt förband
efter arkitektens anvisningar. Byggnaden
är på en våning med källare
och består av flera olika byggnadsvolymer
som adderats kring den
högre kapellsalen. Byggnadsvolymerna
är enkla med skarpskurna
och rätvinkliga profiler, de är
försedda med plantak samt
fönsteröppningar som verkar som
utskurna öppningar i murverket.
Arkitekten har medvetet sökt en
spartansk stramhet och enkelhet i
uppbyggnaden, uttryckt genom formgivningen
men också genom
fasadmaterialet. Själva kyrkorummet
är förlagt till en högre byggnadskropp
som reser sig över de övriga delarna,
det är också enda byggnadsvolymen
som har sadeltak. Byggnaden saknar
utpräglad huvudfasad och därmed
tydlig orientering. Huvudingången
ligger lite diskret på sydöstra sidan i
en lägre utbyggnad. Bredvid
kyrkorummet finns även ett väntrum
med glasad vägg mot en muromgärdad
innergård, samt en separat
ingång från kyrkogården. I norr och
väster närmast parkeringsplatsen och
kyrkogårdsmuren ligger utrymmen
för personal, kontor, kranshall,
väntrum för chaufförer etc.
Krematorieugn och kylrum etc. finns i
källarvåningen.
Exteriörens stramhet och enkelhet
går även igen i interiören. Golvet i
vapenhus och väntrum är lagda med
samma Helsingborgstegel som fasaderna
är murade med. Väggarna i
väntrummet är murade som ytterfasaderna,
medan de i vapenhuset är
tunnslammade och säckskurade på
samma sätt som i kyrkorummet.
Kyrkorummet är ett stort och öppet
rum med kalkstensgolv, säckskurade
väggar och synliga limträbalkar i
taket med obehandlad underpanel.
Fönsteröppningar är enkla öppningar i muren med djupa snedskurna urfasningar utan profiler, synliga karmar eller andra övergångar. Den blonda enkelheten i kyrkorummet understryks av möbleringen med lösa stolar i oljeslipad furu. Altaret utgörs av en massiv altarskiva i sandsten som vilar på en stensockel, placerad på ett podium i vit granit som övergår i trappsteg av samma stensort. Bakom altaret hänger en stor vävnad i fem delar, i s.k. noppaväv, komponerad av Alf Munthe. Altarväven är utförd i olika nyanser av gult, brunt, grått och svart med kraftig reliefverkan, och återger i ett abstrakt formspråk kors av olika storlekar. Bredvid altaret och altarvävnaden finns ett mindre väggbundet altare och framför den en dopfunt av sten, stål och glas. På andra sidan altaret finns den nya orgeln samt plats för kören.
Från vapenhuset finns även en ingång till ett ceremonirum, även kallat kistmottagningsrum. Rummets väggar är klädda med panel av oljad ek, golv av gotlandsmarmor. Övriga utrymmen har antingen golv lagda med plastmattor eller cementmosaik och putsade, vitmålade väggar och tak.
Antalet material och ytbehandlingar i kyrkorummet ärfå vilket är viktigt för den enhetlighet och enkelhet som är en stor del av kyrkans uttryck. Armaturer, lösa stolar, bänkar i väntrum och sakristia, kandelabrar, kistvagnar, jordtråg etc. har också ritats av Sven Ivar Linds arkitektkontor, genom arkitekt John Kandell. I väntrummet finns även en grönglaserad dricksfontän utförd av Signe Persson-Melin. I vapenhuset finns på västra väggen en glasmosaik utförd av Pär Andersson med ett stiliserat motiv av ”Det himmelska Jerusalem”. Samtliga beskrivna inventarier är samtida med kapellet.
Fasadkulör: Röd
Inventeringsår 2015
När järnvägen 1864 drogs fram genom Nässjö lades stationen ett antal kilometer utanför det som då var Nässjö by. Det nya samhället växte snabbt i takt med att järnvägen med dess station blev en knutpunkt för kommunikationer även i öster- och västerled. Under flera decennier betjänades dock det nya samhället fortfarande av den gamla kyrkan och dess kyrkogård i gamla Nässjö. 1902 anlades därför i det nya samhället Anneforskyrkogården, samtidigt som man diskuterade uppförandet av en ny kyrkobyggnad. Den nya kyrkan uppfördes 1907-09 och på 1930-talet började man diskutera behovet av ett krematorium. Detta utmynnade på 1940-talet i planer på en helt ny kyrkogård. 1943 framlade stadsarkitekt Ahlsén ritningar för en ny begravningsplats utanför Nässjö, vid stadsdelen Handskeryd. Planerna omfattade även utrymme för ett krematorium, men detta ingick inte i den första etappen. Sommaren 1947 kunde kyrkogården tas i bruk för första gången.
Inför den planerade krematoriebyggnaden anordnades en begränsad arkitekttävling 1956- 57, och efter denna gick uppdraget till professor Sven Ivar Lind, Stockholm. Krematoriekapellet på Skogskyrkogården kunde sedan invigas 1962. Samtidigt uppfördes klockstapeln nordost om kapellet.
Skogskapellets historik är kort och det har inte skett några större ändringar på kapellet. Den största förändring som genomförts i kyrkorummet gäller orgeln som byttes ut mot en större 1993. Den nya orgel tillverkades av Johannes Menzel i Härnösand. Övriga händelser handlar främst om vård- och underhållsåtgärder, såsom takomläggningen 2004 då papptaket lades om.
År 1962 Nybyggnad
Kapellet uppfördes i sin helhet inklusive klockstapel, efter ritningar
av professor Sven Ivar Lind. Inventarier ritades av arkitekt John Kandell.
Arkitekt: John Kandell
Arkitekt: Sven Ivar Lind
År 1993 Fast inredning - orgel
En ny orgel tillkom. Orgeln tillverkades av orgelbyggare
Johannes Menzel, Härnösand.
Orgelbyggare: Johannes Menzel
År 2001-2002 Teknisk installation - högtalaranläggning
Installation av ny högtalaranläggning, kabeldragning till
ambon samt installation för medhörning i väntrummet.
År 2004 Underhåll - exteriör
takomläggning, fasadrenovering. Papptaket lades om med ny
tätskiktsmassa, utbyte av trasiga tegelpannor, ny plåt mm. Lagning av skadat tegel
och fogar i fasaden på främst skorstenen. Två av klockstapelns ben bytes ut, plåtskoning
av klockstapelns ben.
Länsstyrelsen i Jönköpings arkiv, med kopior ur ATA..
Växjö stifts frågelista om kyrkogårdar 1949.
Jönköpings läns museums arkiv.
Nässjö församlings arkiv.
Jönköpings läns museum. (1989). Kulturminnesvårdsprogram för Nässjö kommun. ISBN: .
(1956). Sveriges bebyggelse. Landsbygden. Jönköpings län III.. ISBN: .
(1950). Växjö stift i ord och bild. ISBN: .
Rydén, Josef. (1981). Nässjö under järnvägsepoken. ISBN: .
Lind, Sven Ivar. (1965). kapellkrematorium i Nässjö. ”Kapellkrematorium i Nässjö” artikel i tidskriften Arkitektur, nr 11. 1965. ISBN: .
(2004). Stormen tog saken i egna händer. ”Stormen tog saken i egna händer.”, SMT 2004-01-14. ISBN: .
(1994). Ängs- och hagmarker i Nässjö kommun. Länsstyrelsen i Jönköpings län, Miljöenheten, Ängs- och hagmarker i
Nässjö kommun, del 1, Länsstyrelsen 1994. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kapell, "Religionsutövning","Kapell","Gravkapell";"Religionsutövning","Krematorium", "Lind,Sven Ivar:Arkitekt"
Öppna på kartan Fler i kategorin