Motivering (skydd): Almesåkra kyrka är uppförd 1867 efter ritningar av arkitekt Johan
Adolf Hawerman vid Överintendentsämbetet. Den vitputsade kyrkan
har ett fullbrett kor med absidformig sakristia. I väster reser sig
ett torn med spetsig spira. Arkitekturen speglar väl tidens eklekticism,
en blandning av olika historiska stilar. Den strikta symmetrin
med stora rundbågsfönster och mittportar lever kvar från nyklassicismen
medan den rika fasadartikuleringen med rundbågsfris,
vimperger och fi aler tillhör de medeltidsinspirerade nystilarna.
Tidstypiska är fönstrens bevarade gjutjärnsbågar. Även portarna är
från byggnadstiden.
Interiören är i allt väsentligt oförändrad sedan kyrkans uppförande.
Kyrkorummet får en påtaglig resning genom sitt tredingstak och
öppnar sig via en triumfbåge in mot absiden. Sakristian är på typiskt
vis avskild med en rikt smyckad skärmvägg, ett arrangemang
som var vanligt vid tiden men som sällan bevarats i länets kyrkor.
Den välbevarade inredningen är till stora delar ritad av arkitekten
Hawerman, vilken även gjort förlagan till väggarnas och takets dekormåleri, vars marmoreringar och trompe l’oeuilmåleri kvarstår
intakt. Detta förhållande får ses som närmast unikt i länets 1800-
talskyrkor. Även färgsättningen i vitt och guld i kor och på läktare är
autentisk. Orgelverket av Setterquist tillkom samtidigt med kyrkan
och är i princip oförändrat sedan dess. Detta besitter därmed ett
synnerligen högt musikhistoriskt värde. I tornet förvaras bemålade
takbrädor, läktarbröst och predikstol från föregående kyrka. Dennas
altaruppsats i renässans och dopängel har efter konservering
beretts plats i koret. Detta är det enskilt största ingreppet som gjorts
i kyrkorummet. En till altarskärmen välanpassad målning av Elis
Lundquist tillkom vid restaureringen 1958. Av medeltida inventarier
märks dopfunten och två statyer i sakristian. Sammantaget kan sägas
att Almesåkra kyrka är en av de bäst bevarade kyrkobyggnaderna
från sin tid i länet.
Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan:
- Kyrkans föga förändrade exteriör representerar stilblandningen i
de kyrkor som uppfördes kring 1800-talets mitt.
- Interiören som är oförändrad, med i stort sett hela sin nystilsinredning
bevarad, utgör ett tydligt tidsdokument. Som ett av de
bäst bevarade kyrkorummen från 1800-talets andra hälft i länet är
interiören av ett mycket högt regionalt intresse.
- Interiörens tidstypiska och till stor del ursprungliga dekor och färgsättning är sällsynt väl bevarad. - Inredning och inventarier från den gamla sockenkyrkan.
- Setterquistorgeln från 1869.
Inventeringsår (1992)
Byggnadsdel (1992): Kor - Fullbrett, Kor - Rakt, Kor - Öster, Sakristia - Öster, Torn - Väster
Inventeringsår (2007)
Almesåkra kyrka från 1867 består av ett långhus med fullbrett kor
i öster, avslutat med en rundad sakristia. Vid västgaveln reser sig ett
torn. Arkitekturen är rikt utvecklad i tidens anda.
Kyrkan vilar på en skråkantad sockel av kanthuggen granit. Fasaderna
är spritputsade med rik artikulering i slätputs. Avfärgningen
är utförd med gulbruten kalkfärg. Kyrkans hörn markeras av kraftiga
pilastrar som ovan takgesimsen övergår till att bli fi aler med små
tälttak och förgyllda klot. Portarna är särskilt framhävda i arkitekturen.
Västporten har en utkragande omfattning med vimperg som
kröns av ett förgyllt kors på kula. Ovan portalen sitter järnsiff ror
som markerar byggnadsåret. De båda mittportarna på långsidorna
ingår i risaliter med stora rundbågsfönster och frontoner med fyrpassblinderingar. Uppåt är avslutning i form av hjulkors i smide
på förgyllda klot. Själva portarna är ursprungliga pardörrar med
rombisk dekor, avfärgade i brunt med grå accenter. Sakristians port
har en påtagligt enklare utformning. Kyrkan har fyra fönsteraxlar
med stora rundbågsfönster. I dessa sitter ursprungliga gjutjärnsbågar
med nyromansk indelning. Tre likadana fönster genombryter den
del av sakristiabsiden som är synlig från kyrkorummet. I krönet
på det mellersta fönstret sitter kulörta glas. Fönsterkrönen markeras
i putsen med kvaderrits. Solbänkarna är liksom frontoner och
dylikt avtäckt med kopparplåt. Tornets klockvåning har i varje sidatvå rundbågiga ljudöppningar med ursprungliga luckor som bär
rödbrunt avfärgad fj ällpanel. Mot taket på långhus och absid löper
en slätputsad rundbågsfris, på tornet är gesimsen i form av putsade
konsoler. Långhuset bär ett sadeltak och absiden ett valmat. Över
tornet är en fl ack huv med åttkantig spira krönt av förgyllt kors på
kula. I övergång mellan huv och spira är små kupor, krönta av förgyllda
klot. Alla takfall bär skivtäckning av kopparplåt. Alla takfall
har ståndrännor samt vita plåtstuprör.
Interiören har en mycket välbevarad nystilskaraktär där i stort sett
hela inredningen och den rika färgsättningen är kvar sedan byggnadstiden.
Endast få förändringar har skett i kyrkorummet. Det har
en intim prägel, men ändå en påtaglig resning. Långhuset övergår i
ett fullbrett kor, vilket öppnar sig mot en något smalare absid med
avskild sakristia i sin nedre del. I väster reser sig en orgelläktare. De
fyra bänkkvarteren defi nieras av mitt-, tvär- och sidogångar. Ovan
mittgången hänger mässingsljuskronor. Predikstolen är placerad i
korets norra del, medan en dopplats är ordnad i den södra.
Allt i kyrkorummet är från byggnadstiden om inget annat anges
nedan. Golvet består av furubräder, vilka oljats med vit pigmentering
i sen tid. Det ligger ett trappsteg högre i koret. Väggarna är
slätputsade och artikulerade genom pilastrar, bröstningslist och
gesims. In mot absiden öppnar sig en vid triumfbåge, ovan vilken
ett bibelord är målat i guld på blå botten. Väggarna är i sin helhet
dekorationsmarmorerade i beige och grå nyanser. Kring fönstren
är även trompe l’oeuilmåleri som imiterar listverk. Mellan absidens
fönster har blindfönster målats på samma vis. Mittportarnahar vindfång med pardörrar, avfärgade i ljusgrå nyanser, samt stora
överljus. Till vindfånget mot vapenhuset sitter en pardörr från 1958.
Fönstren har vitmålade, ospröjsade innerbågar från nämnda år. Över
kyrkorummet reser sig ett putsat tredingstak, indelat i fält genom
tvärgående lister i linje med väggpilastrarna. Taket är genom trompe
l’oeuilmåleri indelat i mindre fält. Kronfästena omges av stora rosetter
målade i grisailleteknik. Fälten är ljusblå medan listerna bär
beige och grå ton. Absidens hjälmvalv har likartad indelning och
pryds med stjärnor i guld.
Inredningen i koret bildar en väl samkomponerad helhet i form och
färg. Altaret ansluter till den skärmvägg som avskiljer sakristian.
Altaret är ett ramverk av trä med fyllningar, dekorerat i grågrön
marmorering. Det står två trappsteg över golvnivån. Altarskärmen
utgörs av ett ramverk med smala fyllningar och två fyllningsdörrar
till sakristian, avfärgat i en gråbruten vit ton med förgyllning
på listerna. Partiet ovan altaret är markerat genom pilastrar, vilka
fl ankerar en altartavla från 1958 utförd av Elis Lundqvist och föreställande Nattvarden. Altarskärmen kröns av ett rikt snidat och förgyllt klöverbladskors. Den halvrunda altarringen är liksom väggen
ett ramverk med fyllningar och avfärgat i överensstämmelse
med denna. Grindarna är borttagna. Knäfallet är klätt med ljusgult
tyg. Den femsidiga predikstolen bärs av en pelare. Korgen pryds av
rundbågsfyllningar, rika listverk och palmettfris. Det motsvarande
ljudtaket är utformat med lambrekäng och ett rikt snidat krön
med förgyllt kors på kula. Hela predikstolen är avfärgad i vitt med
förgyllning på lister och dekor. Den öppna bänkinredningen har
profi lerade gavlar med fyllningar, vid senaste renoveringen avfärgade
i grågrönt, guld och marmor. Sitsar och ryggar är ljust grågröna.
Mot kor och tvärgång är bänkskärmar med halvfranska fyllningar
och rundade hörn i samma bemålning. I koret fi nns två små bänkar.
Läktaren bärs av åtta smäckra, åttkantiga pelare med grågrön
marmorering. Över mittgången gör läktaren en svag, rundad utkragning.
Bröstningens ramverk infattar halvfranska fyllningar och
bär en avfärgning i vitt, ljusgrått och guld. De två symmetriska
smala trapporna är oljade som golvet. Skärmarna är målade i en
gråbruten vit ton. Under trapporna är förråd respektive elcentral
från 1958 med putsade väggar och grå fyllningsdörrar. Golv och
gradänger på läktaren är oljade som trapporna. På sydsidan kvarstår alla bänkar. Orgelverket är byggt 1869 av E A Setterquist, Örebro,
och omfattar 13 stämmor fördelade på två manualer och pedal.
Den utpräglat nyromanska fasaden med sina tre rundbågsfält är
rikt smyckad med palmettfriser. Fasaden är helt avfärgad i vitt med
förgyllning på listverk och dekor. Det fristående spelbordet är det
ursprungliga. Bälgens trampverk är bevarat.
Bland inventarierna märks några föremål från den föregående kyrkan.
Främst lägger man märke till altaruppsatsen från 1694, placerad
vid korets södra vägg. Det är en renässanspjäs med sidostycken i
karakteristisk broskornamentik. Två vapensköldar minner om donatorn,
överste von Wittinghoff s änka på Fredriksdal. På pannåer skildras Nattvarden och Kristi Uppståndelse, i nuvarande skick ommålade
vid altaruppsatsens ”stoff ering” 1760 genom Carl Gustaf
Nehrman. Av denne fi nns även en stor del av den gamla kyrkans
bemålade brädtak bevarat uppe i tornet. Några bräder som skildrar
Helvetet har fogats samman och placerats under läktaren. Framför
den gamla altaruppsatsen står en romansk dopfunt i sandsten. Foten
bildar ett upp- och nedvänt tärningskapitäl och den rundade cuppan
pryds av två mansikten respektive två vädurshuvuden. En likartad
funt i Blädinge kyrka bär en runinskrift som uppger ”Finnvid” som
upphovsman. Vidare nämns ett ortsnamn som tolkats som en gård
i Almesåkra. Ovanför dopfunten svävar en snidad dopängel från
1700-talet, tillverkad av Jon Jönsson i Erlandstorp. I vapenhuset
hänger en bit av ett läktarbröst med fi gurmålningar utförda av Johan
Kinnerus 1749. Ytterligare delar fi nns uppe i tornet. Två medeltida
träskulpturer förvaras i sakristian, en madonna och en helgonfi gur.
Vidare fi nns ett huvudbaner i barock över von Wittinghoff .
Sakristian har likartat golv som kyrkan, vitputsade väggar och plant
brädtak. Längs västra väggen står en fast skåpsinredning från 1958,
från vilket år även ingångens vindfång är. Vapenhuset har trappa i söder,
vars trappsteg liksom rummets golv är behandlade med samma vita olja som kyrkorummets. Trappan har ett brunmålat spjälräcke.
Under densamma är ett förråd bakom en vitmålad brädvägg från
1958. Väggarna är vitputsade och det plana brädtaket brunmålat.
På tornets andra våning förvaras den gamla kyrkans takmålningar
och läktarbröst i ett hyllsystem ordnat 2003. Till läktaren leder en
halvfransk pardörr. På tredje våningen står predikstolen från 1694
med tillhörande ljudtak, ett enkelt renässansarbete av allmogekaraktär.
Alla våningarna har obehandlade brädgolv och trappor från
byggnadstiden. De båda klockorna på fj ärde våningen är gjutna
1910 av Joh. A. Beckman, Stockholm. Ringningen är liksom lucköppningen
automatiserad.
Fasadkulör (2007): Vit
Inventeringsår 2015
Den föregående kyrkan var byggd av timmer 1694 och stod i nuvarande
kyrkogårdens nordvästra hörn. Förslag om nybyggnad väcktes
1840 men vann ej gehör. Detta ändrades när boktryckaren och tidningsmannen
J A Björck från Jönköping gifte sig med friherrinnan
Spaldencreutz på Fredriksdal. Denne drev igenom ett beslut om nybyggnad
och var själv ledande i följande arbete. Ritning upprättades
1862 av arkitekt Johan Adolf Hawerman, Överintendentsämbetet.
Byggmästare F D Bergström från Ving utanför Skara anlitades.
Bygget genomfördes under nödåren 1867-69. Inredningen detaljritades
till stor del av arkitekten (altarparti, predikstol och orgelfasad).
Hawerman gjorde även ett förslag till dekorationsmålning
som noggrant följdes av målaremästaren O Månsson, Jönköping,
vid kyrkorummets målning 1869. Samma år färdigställdes ett 13-stämmigt orgelverk av E A Setterquist, Örebro. De första kända arbetena efter invigning bestod i putslagningar
och kalkfärgning av fasaderna 1924. Året därpå installerades nya
kaminer för uppvärmningen. 1935 genomgick exteriören en större
reparation. All plåttäckning byttes ut mot galvaniserad. Nya stuprör
uppsattes. Rötat trä i takkonstruktionerna utbyttes. Långhustaket
var vid denna tid skiff ertäckt. Södra takfallet omlades. Lös puts på
tornet och södra långsidan nedknackades och ny slogs på med tillsats
av cement. Avfärgningen skedde med kalkfärg. Slutstrykningen avsåg
man göra med prepareringsmedlet Ofalin. Utvändiga snickerier
oljemålades i befi ntlig kulör. Byggmästare var Elof Holmér, Nässjö.
1941 konserverades två medeltida träskulpturer av konservator
Sven Wahlgren, Kalmar. 1950 omputsades alla fasader till följd av
befi ntliga putsens usla skick. Kalkbruk nyttjades. Byggmästare var
Albert Johansson, Nässjö.
1958 genomfördes en omfattande restaurering, mer eller mindre
framtvingad av biskopen. Denne hotade efter sin visitation att
stänga kyrkan, vars interiör var totalt nedsotad till följd av kamineldning och undermåligt underhåll. För projekteringen stod
ingenjör Erik Persson, innehavare av Johannes Dahls arkitektfi rma,
Tranås. Kaminerna togs bort och ersattes av elvärme, varvid även
belysningen elektrifi erades. Golven slipades. Antalet bänkrader
minskades och korgolvet utökades. Bänkarna ombyggdes så de fi ck
bredare och bekvämare sitsar. Fönstren försågs med innerbågar. En
stor del av de kulörta glasen i absidfönstren ersattes med klarglas.
Under läktartrapporna gjordes inbyggnader för elcentral och förråd.
Till vapenhuset ordnades ett vindfång. I vapenhuset revs den
norra trappan för att ge plats åt inredning och inventarier från den
gamla kyrkan i tornet. Under den kvarvarande trappan gjordes
ett förrådsutrymme. Sakristian försågs med nytt vindfång och ny
skåpsinredning. De ursprungliga planerna på kyrkorummets målning
ändrades när man vid rengöring av en provyta upptäckte att
hela den ursprungliga dekormålningen i limfärg från 1869 fanns
kvar orörd under de tjocka sotlagren. Således rengjordes tak och
väggar med bröd av målaremästarna Bruno och Rune Håkansson,
vilka även stod för visst retuscheringsarbete. Altarskärmens vita ton
dämpades med en viss brytning. Ovan altaret inkorporerades en ny
målning av Elis Lundquist, Huskvarna. Förgyllningen bättrades.
Altaret befriades från sin sentida inklädnad. Predikstol, altarring,
nummertavlor, läktare och orgelfasad rengjordes endast. Bänkarna
och portarna ommålades i brun ton från att ha varit ekådrade. Altarringens
knäfall omkläddes.
1966 stod ingenjör Persson för en exteriör renovering inför kyrkans
hundraårsjubileum. På nytt så behövde tornet omputsas isin helhet. Övriga fasader – framför allt västgaveln – lagades med
kalkbruk. Avfärgningen skedde efter sandblästring med vit KEIMfärg,
vilken är silikatbaserad. Takens skiff ertäckning var i behov
av nyläggning. De ursprungliga planerna på ett bibehållande av
skiff er som material frångicks dock och på såväl torn som kyrka
lades istället kopparplåt. Tornkorset omförgylldes. Byggmästare
var Nils Andersson, Fredriksdal. 1975 konserverades en dopängel
från gamla kyrkan och upphängdes i kyrkorummet. 1978 tvingades
man laga putsen på tornet och västgaveln igen, vilket skedde med
cementhaltigt Gullexbruk som avfärgades med KEIM-färg. 1985
var situationen åter densamma på dessa byggnadsdelar. Värst var
skadorna i anslutning till lagningarna. Dessutom hade fuktskador
uppstått p.g.a. läckage i långhustakets anslutning mot tornet. De
berörda fasaderna lagades med Serponit kalkbruk och avfärgades
tillika med södra långsidan med kalkfärg av samma fabrikat. Arbetet
leddes av arkitekt Per Rudenstam, Huskvarna. 1995 omputsades
tornets södra och västra fasad, delar av putsen på långhusets västgavel
och norra fasad lagades. Torntakets stomme reparerades och
koppartäckningen nygjordes. Ljudluckorna ommålades. Samma år
konserverades en bit av ett läktarbröst från gamla kyrkan. Konservator
var Randi Gjertsen vid Jönköpings läns museum.1999 skedde de senaste utvändiga reparationerna. Projekteringen utfördes av arkitekt Bo Ahlqvist vid Construo AB. Putsen lagades
och kalkavfärgades. Kors och kulor omförgylldes och läckan vid
tornet åtgärdades. Samtidigt gjordes en inre renovering. Bänkarna
ommålades i en helt ny färgsättning med inslag av marmoreringar.
Dörrar och fönster ommålades. Altare och läktarpelare marmorerade
i grönt. Altarringen bättringsmålades och gavs ny klädsel. Golven
slipades och skulle ha såpbehandlats, istället kom de att oljas med
tillsats av vitt pigment, vilket gav ett mindre lyckat resultat. Ansvarig
för målningsarbetena var samme Rune Håkansson som 1958. Som
ett resultat av länsmuseets skadeinventering genomfördes 2003 en
konservering av den gamla kyrkans altaruppsats, dittills förvarad
i tornet. Denna gavs nu en plats vid södra korväggen. Samtidigt
ordnades i tornet en bättre förvaring för de bemålade takbräder
som bevarats från gamla kyrkan. Innevarande år befi nner sig ett
huvudbaner från gamla kyrkan på konservering hos länsmuseet.
2006 lämnades tillstånd för en försiktig restaurering av orgelverket,
projekterat av Ålems orgelbyggeri, avsedd att utföras 2009.
År 1867-1869 Nybyggnad - Kyrkan i sin helhet
Långhus, kor, sakristia och torn
Arkitekt: Johan Adolf Hawerman
År 1867-1869 Nybyggnad
Kyrkan uppförs. Samtidigt färdigställs ny orgel med 13 stämmor.
Arkitekt Johan Adolf Hawerman, Överintendentsämbetet. Byggmästare
F D Bergström, Ving. Målaremästare O Månsson, Jönköping.
Orgelbyggare E A Setterquist, Örebro.
Orgelbyggare: Erik Adolf Setterquist
Byggmästare: F D Bergström
Arkitekt: Johan Adolf Hawerman
Hantverkare: O Månsson
År 1924 Underhåll - exteriör
Putslagning och kalkavfärgning av fasader.
År 1925 Teknisk installation - värme
Nya kaminer.
År 1935 Underhåll - exteriör
Befintlig plåt byts mot galvaniserad, bl.a. på tornet. Nya stuprör.
Omläggning av södra takfallet på långhusets skiff ertak. Byte av
rötat virke. Pustlagning med cementhaltigt bruk på torn och södra
långsidan. Avfärgning med kalkfärg. Slutstrykning med prepareringsmedel.
Byggmästare Elof Holmér, Nässjö.
År 1941 Konservatorsarbeten
Konservering av två medeltida skulpturer. Konservator Sven Wahlgren,
Kalmar.
Konservator: Sven Wahlgren
År 1950 Underhåll - exteriör
Omputsning av samtliga fasader med kalkbruk. Byggmästare Albert
Johansson, Nässjö.
Byggmästare: Albert johansson
År 1958 Underhåll
Restaurering. Kaminer ersätts av elvärme. Insättning av innerfönster.
Elektrifiering av belysning. Utökande av korgolv. Ombyggnad av
bänkar till större bekvämlighet. Vindfång mellan kyrka och vapenhus.
Förråd inryms under läktartrappor. Norra trappan i vapenhuset
rivs. Väggar och tak rengörs från sot och den ursprungliga dekoren
framträder och bibehålls. Smärre justeringar i rummets färgsättning,
främst rengöring. Bänkar och portar får dock ny färgsättning; den
ursprungliga ekådringen ersätts med brun respektive grå täckfärg.
Altartavla av Elis Lundquist, Huskvarna. Ingenjör Erik Persson,
Johannes Dahls arkitektfirma, Tranås. Målaremästare Bruno och Rune Håkansson, Barkeryd.
Hantverkare - Målare: Bruno Håkansson
Konstnär: Elis Lundquist
Hantverkare - Målare: Rune Håkansson
År 1966 Underhåll - exteriör
Utvändig renovering. Torn omputsas. Västgavel lagas. Kalkbruk
används men avfärgas med KEIM-färg. Plåttaket på tornet och
skiff ertaket på kyrkan ersätts av kopparplåt. Ingenjör Erik Persson,
Johannes Dahls arkitektfirma, Tranås. Byggmästare Nils Andersson,
Fredriksdal.
Byggmästare: Nils Andersson
År 1975 Konservatorsarbeten
Konservering av dopängel. Konservator Jörgen Bengtsson, Linköping.
Konservator: Jörgen Bengtsson
År 1978 Underhåll - exteriör
Putslagning på torn och västgavel med Gullexbruk, avfärgas med
KEIM-färg.
År 1985 Underhåll - exteriör
Nya putslagningar med kalkbruk på torn och västgavel. Avfärgning
med kalkfärg. Arkitekt Per Rudenstam, Huskvarna
Arkitekt: Per Rudenstam
År 1995 Underhåll
Omputsning av tornets södra och västra fasad jämte delar av västgaveln
och norra långsidan. Reparation av tornspira och omtäckning
med ny kopparplåt. Del av läktarbröst från gamla kyrkan konserveras
hos länsmuseet.
År 1999 Underhåll
Ny putslagning och kalkavfärgning. Omförgyllning av kors och
kulor. Lagning av läcka vid torn. Bänkar ommålas och ges ny färgsättning.
Altare och läktarpelare marmorerades. Golven slipades och
oljades med vit pigmentering. Arkitekt Bo Ahlqvist, Construo AB.
Målaremästare Rune Håkansson, Barkeryd.
Hantverkare - Målare: Rune Håkansson
År 2003 Konservatorsarbeten
Konservering av gamla kyrkans altaruppsats, placeras vid södra
korväggen. Förbättrad förvaring av äldre inredning i tornet. Konservatorsateljén
vid Jönköpings läns museum.
År 2006 Konservatorsarbeten
Konservering av huvudbaner. Konservatorsateljén vid Jönköpings
läns museum.
Jönköpings läns musei arkiv.
Länsstyrelsen i Jönköpings arkiv, med kopior ur ATA.
Almesåkra församlings arkiv.
Växjö stifts frågelista om kyrkogårdar 1949.
Rogberg, Samuel. (1770). Historisk beskrifning om Småland.
Ericsson, Per. (2002). Fägna och förnöja.
Carlsson, Sten L. (1973). Sveriges kyrkorglar. ISBN: .
Borg, Raine. (2002). Smålands medeltida dopfuntar I-II. ISBN: .
Jönköpings läns museum. (1989). Kulturminnesvårdsprogram för Nässjö kommun. ISBN: .
(2006). Småland - landskapets kyrkor. ISBN: .
(2003). Svenskt ortnamnslexikon. ISBN: .
(1931). Sverige. Geografisk beskrivning. Del V.. ISBN: .
(1956). Sveriges bebyggelse. Landsbygden. Jönköpings län III.. ISBN: .
(1950). Växjö stift i ord och bild. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka, "Hawerman,Johan Adolf:Arkitekt"; "Bergström,F D:Byggmästare"
Öppna på kartan Fler i kategorin