Motivering (skydd): Kvarter 1 har i hög grad fått sin nuvarande prägel under 1900-talets
andra hälft med övervägande låga, breda vårdar i sammanhängande
gräsytor. Tidigare hade fl era gravar grusbädd, men av detta återstår
idag inget, en vanlig utveckling på länets kyrkogårdar. En handfull
mer högresta vårdar från decennierna kring 1900 ger kvarteret en
viss dynamik och ett historiskt djup. Det är hos dessa de främsta
kulturhistoriska värdena fi nns. De få titlar som fi nns speglar en
stark bondeklass. Av särskilt intresse är ett gjutjärnskors som representerar den tidiga industriella framställningen av gravkonst.
Ytan norr om kyrkan är nästintill outnyttjad, vilket påminner om
de negativa föreställningar som funnits om denna sida. Lutade mot
kyrkogårdsmuren och kyrkan fi nns värdefulla gravhällar från medeltid
och 1700-tal samt en medeltida altarskiva. Dessa är omistliga
historiska dokument.
Kvarter 2 – 5 utgör den gamla allmänna linjen och har till stor del
kvar denna karaktär med glest stående, övervägande småskaliga
vårdar från 1888 – 1952 på ensamgravar. Ett antal vårdar är mer
påkostade och bär ofta titel, vilket är ovanligt i detta sammanhang.
Inom kvarter 4 rör det sig enbart om barngravar. De sentida vårdar
som tillkommit har getts en diskret utformning som inte förtager
intrycket av kvarteren. Allmänna linjen är en tidigare vanlig företeelse
som dock sällan bevarats på länets kyrkogårdar. De båda träkors
som ställts vid muren har ett högt kulturhistoriskt värde som
representanter för en förr mycket vanlig men nu nästan försvunnen
gravtyp. Dessa borde ges plats inomhus.
Kvarter 7 – och i viss mån 6 – är exempel på ett utpräglat köpegravskvarter från 1800-talet och 1900-talets förra hälft. Det
välexponerade läget vid kyrkans södra sida har haft hög status. Gravvårdsbeståndet är idag blandat, men präglas av högresta vårdar från
tidigt 1900-tal. Dessa betyder mycket för kvarterets dynamik. Av
de en gång så vanliga grusbäddarna återstår endast två, vilka genom
sin storlek dock är karaktärsskapande i kvarteret. En stämningsfull
rest av det tidiga 1900-talets kyrkogårdsideal är även ett s.k. sorgeträd.
Ett fåtal stora familjegravar kan sägas dominera intrycket.
Främst märks den stora grusgraven knuten till Fredriksdals säteri, väl exponerad vid kyrkans ingång. Vårdarna inom denna besitter
höga konst- och personhistoriska värden. Dylika värden finns även
bland flera andra av de äldre vårdarna i kvarteret.
Almesåkra kyrkogård har medeltida ursprung, om vilket en sannolikt
medeltida gravhäll och en altarskiva skvallrar. Kyrkogården har
inte utvidgats sedan nuvarande kyrka byggdes 1867, kring vilken
den givits en symmetrisk, rektangulär uppbyggnad. Inhägnaden
med kallmurar, smidesgrindar med putsade stolpar och till stor del
föryngrad trädkrans ger bilden av en traditionell landsbygdskyrkogård.
En viktig del av denna är grusgångarna, vilka öster om koret
sammanstrålar kring en för det sena 1800-talet typisk gräsrundel,
som understryker kyrkogårdens öst-västliga huvudaxel. Särpräglandeär södra kyrkogårdsmurens kalkstenspollare med smidesstaket.
Några stora, gamla lönnar är en stämningsskapande faktor på kyrkogården.
Almesåkra kyrkogård är en av få landsbygdskyrkogårdar
i länet som planlagts så tidigt som på 1860-talet och behållit sin
övergripande karaktär från denna tid.
Kyrkogårdens västra hälft har ett förfl utet som enskilda kvarter för
köpegravar och den östra som allmän linje. Skillnaden mellan dem
båda är ännu klart avläsbar. I de östra kvarteren står gravvårdarna
glest och är övervägande av modesta mått, härrörande huvudsakligen
från 1888 – 1952. De relativt få senare vårdarna har anpassats
till storleken. Allmänna linjen har ett värde som vittnesbörd
om socknens breda folklager, men har sällan blivit kvar annat än
som fragment på länets kyrkogårdar. Ett par träkors från linjen har
bevarats lutade mot kyrkogårdsmuren, en nu nästan helt försvunnen
vårdtyp. Ytan norr om kyrkan är i princip outnyttjad, vilket
påminner om de negativa föreställningar som funnits om denna
sida. De gamla köpegravskvarteren har ett blandat gravvårdsbestånd
från 1800-talet till idag. Främst på kyrkogårdens sydvästra del fi nns
flera högresta stenar från decennierna kring 1900. Dessa betyder
mycket för intrycket av kyrkogården, de står för dynamik och historiskt
djup. Nästan alla av de gamla familjegravarna har mist sina
grusbäddar, detta är en typisk utveckling på länets kyrkogårdar,
vilken ofta varit till men för kvarterens gestaltning. Två gravar har
dock kvar grusbädd och stenram, och är genom sin storlek karaktärsskapande. Särskilt gäller det den stora grav som är knuten till
Fredriksdals säteri och ligger väl exponerad vid kyrkans sydport,
en mycket statusfylld placering. Inom denna återfi nns vårdar med
höga konst- och personhistoriska värden. En handhuggen nyklassicistisk
kalkstensvård speglar gravkonsten innan industrialismen. Ett
stämningsskapande inslag i kvarteret är ett s.k. sorgeträd, en viktig
ingrediens i det förra sekelskiftets kyrkogårdsideal. Av äldre vårdar
kan vidare nämnas ett gjutjärnskors som representerar den första
industriella framställningen av gravkonst. Två sekundärt uppställda
gravhällar från 1700-talet är exempel på sin tids hantverksmässiga
vårdar. Titlarna på kyrkogårdens äldre stenar återspeglar i första
hand en stark bondeklass.
Kyrkogårdar rymmer information om personer, gårdsnamn och
försvunna yrken. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar och
gravrätter ändras. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär
och att gravvårdar från olika tider fi nns representerade.
Att tänka på i förvaltning av kyrkogården:
- Murar, grindstolpar, smidesgrindar, trädkrans och grusgångar är
viktiga delar av kyrkogårdens formgivning från 1860-talet.
- Vårdar äldre än 1940 eller med titel bör bevaras på plats. Vårdar
äldre än 1850 och kors av trä eller gjutjärn skall fi nnas med på kyrkans
inventarieförteckning liksom den medeltida altarskivan.
- Grusbäddar och sorgeträd är karaktärsskapande inslag.
- Allmänna linjen bör bevaras.
Inventeringsår (1999)
Text saknas för närvarande
Almesåkra socken ligger på det småländska höglandet. Det är en
starkt kuperad bygd, rik på sjöar och barrskog. Flera vattendrag
har här sina källor. Av fornlämningar märks de s.k. ”Torsa stenar”,
ett stort järnåldersgravfält. I kyrkligt hänseende utgjorde Almesåkra
annex till Malmbäck fram till 1900-talets pastoratsregleringar.
Gårdarna ligger mycket spritt i landskapet. En av de större är det
gamla säteriet Fredriksdal som på 1600-talet innehades av släkten
von Wittinghoff . Kyrkan ligger på en höjd vid Almesåkrasjöns
östra strand där den gamla landsvägen mellan Jönköping och Kalmar
löper fram. Någon egentlig kyrkby finns inte. På andra sidan
landsvägen – vilken löper söder om kyrka och kyrkogård – ligger
sockenstugan från 1870 med rödfärgad locklistpanel och tegeltäckt
sadeltak. Invid denna står de gamla kyrkstallarna. Barrskog möter
vid kyrkogårdens östra och norra sida. Mellan kyrkogård och
landsväg finns en utsträckt parkering. Kyrkan reser sig mitt på den
rektangulära och avjämnade kyrkogården, med koret mot öster.
Kyrkogården omges av kallmurar. Den föregående träkyrkan från
1694 stod i kyrkogårdens nordvästra hörn.
Allmän karaktär
Almesåkra kyrkogård har en rektangulär, symmetrisk plan med
kyrkan centralt placerad som en del av en öst-västlig mittaxel. I
det nordvästra hörnet står en mindre bod. Norr om kyrkan är det
stora kvarter 1. I det nordöstra hörnet är kvarter 2 och i det sydöstra
kvarter 3. Söder om koret är kvarter 4. Kvarter 5 och 6 är
längs kyrkogårdsmuren i söder. Kyrkogårdens sydvästra fj ärdedel
upptages av kvarter 7.
Omgärdning
Kyrkogården omges av kallmurar från omkring 1867. I söder är
det en ca 0, 5 meter hög mur av grovt tuktad granit. Från denna
reser sig huggna stolpar av kalk- och sandsten, mellan vilka löper
ett smidesstaket med taggar. Flera av kalkstensstolparna har sprickbildningar. Mossa och sedum växer på muren. Vid övriga sidor är
en ca 1, 5 meter hög och 1 meter bred mur av markstensblock och småsten. I väster är den närmast en stödmur. Brun och vit mossa
växer på krönet.
Ingångar
De båda ingångarna ligger i linje med kyrkans portar i väster och
söder. De har smidda pargrindar från 1800-talets andra hälft med
bandjärnsdekor. De kraftiga stolparna från samma tid är spritputsade
och vitkalkade samt avtäckta med klotkrönta kopparplåtshuvar.
Västra ingången har en trappa av sandsten. I det nordöstra hörnet
är en sentida röd trägrind som vetter mot en dumphög.
Vegetation
Sex stycken av den gamla trädkransens lönnar står kvar i nordost
samt nordvästra och sydöstra hörnen. I övrigt rör det sig om nyplanterade
lönnar och några halvgamla träd. En stor och karaktärsskapande
gammal lönn växer strax sydost om koret. Två unga lindar
flankerar gången fram till kyrkans södra port.
Gångsystem
Gamla kyrkogården genomlöps av några få grusgångar, rätvinkligt
utlagda. Runt kyrkan är en grusad yta. Öster om koret sammanstrålar
tre gångar kring en gräsrundel, vilken är en del i det sena
1800-talets parkideal.
Gravvårdstyper
Kyrkogården kan uppvisa gravkonst från medeltiden fram till idag.
Äldst är en medeltida gravhäll följt av några gravvårdar i lagrad bergart
från omkring 1800. Dessa representerar den hantverksmässiga
gravkonstframställningen innan industrialismen. Från förra sekelskiftet
fi nns en handfull industriellt framställda, resliga gravvårdar
av granit i form av obelisker eller bautastenar, sin tids statusmarkörer
efter döden. Med bestämmelserna om maximihöjd på vårdar under
mellankrigstiden fi ck dessa en annan form, låg och bred. Ofta gavs
de klassiserande drag med tempelgavel och kolonner. En stor del
av gravarna från förra sekelskiftet och tiden fram till 1950 har haft
grusbädd och häckinramning, av vilket idag inget kvarstår. Vid sidan
av dessa som regel enskilda gravar fi nns allmänna linjens enkla små
vårdar, som sällan överstiger en halvmeter i höjd. Under efterkrigstiden
blev vårdarna enklare i sina former samt mer uniforma. Detta
gravskick kan betraktas som ett uttryck för samtidens kollektivism
och likheten inför Gud.
Redskapsbod
I det nordvästra hörnet står en liten 1900-talsbod med brun fj ällpanel
och pulpettak med korrugerad plåt.
Kvarter 1
Allmän karaktär
Kvarter 1 är kyrkogårdens största kvarter och upptager större delen
av norra hälften. Kvarteret består av dubbla nord-sydliga gravrader.
Norr om kyrkan fi nns endast ett fåtal gravar.
Gravvårdstyper
Äldst i kvarteret är några sekundärt placerade gravhällar. Mot kyrkans
gavel har man lutat en sandstenshäll från 1791 som legat över
kyrkoherde Johan Mathias Collin. Mot kyrkogårdsmuren lutar en
motsvarande från 1797 efter ”Stållemakaren och konstärfarne Joh.
Åkerman” samt ännu en sandstenshäll med inristat latinskt kors,
sannolikt en medeltida gravhäll. Invid dessa har man placerat en
altarskiva i sandsten från den första kyrkan på platsen (enligt inskription). Denna har tydliga rester av en relikgömma och är därmed
medeltida. Kvarteret präglas av låga, breda vårdar från omkring 1940 till idag. Dessa är vanligen av svart eller grå granit med tämligen enkla
former. Från 1890 – 1935 fi nns en handfull mer högresta vårdar,
varav fl ertalet är i polerad svart granit och har form av obelisk eller
bautasten. Särskilt anslående är den två meter höga bautastenen
i grå granit vid gången fram till tornporten, rest 1918 över ”min
älskade make” järnhandlaren E Almgren. I kvarterets nordvästra
hörn står kyrkogårdens enda gjutjärnskors, tillverkat 1870. Korset
är i behov av ommålning. Titel förekommer främst på vårdar från
1900-talets förra hälft. Det rör sig om ett antal hemmansägare och
en lärarinna. En vård bär en referens till Ahnfelts sångbok och vittnar
därmed om väckelsen.
Kulturhistorisk bedömning och karaktär
Kvarter 1 har i hög grad fått sin nuvarande prägel under 1900-talets
andra hälft med övervägande låga, breda vårdar i sammanhängande
gräsytor. Tidigare hade fl era gravar grusbädd, men av detta återstår
idag inget, en vanlig utveckling på länets kyrkogårdar. En handfull
mer högresta vårdar från decennierna kring 1900 ger kvarteret en
viss dynamik och ett historiskt djup. Det är hos dessa de främsta
kulturhistoriska värdena fi nns. De få titlar som fi nns speglar en
stark bondeklass. Av särskilt intresse är ett gjutjärnskors som representerar den tidiga industriella framställningen av gravkonst.
Ytan norr om kyrkan är nästintill outnyttjad, vilket påminner om
de negativa föreställningar som funnits om denna sida. Lutade mot
kyrkogårdsmuren och kyrkan fi nns värdefulla gravhällar från medeltid
och 1700-tal samt en medeltida altarskiva. Dessa är omistliga
historiska dokument.
Kvarter 2 – 5
Allmän karaktär
Kvarter 2 och 3 är kyrkogårdens östligaste. Kvarter 4 ligger söder
om koret och det outnyttjade 5 längs södra kyrkogårdsmuren. Alla
kvarteren har utgjort allmän linje, vilket också kan utläsas av de få
och glest stående vårdarna. Stora ytor i kvarter 2 och 4 är tomma. Gravvårdstyper Gravvårdbeståndet är något blandat i såväl ålder som format. I kvarter
2 och 3 fi nns ett visst inslag av sentida låga och breda vårdar. I
övrigt rör det sig om stenar från 1888 till 1952 med tyngdpunkt
på 1910- och 20-talen. Inom 2 och 3 fi nns både de för allmänna
linjen vanliga småskaliga resta samt liggande stenarna och mer
påkostade vårdar med titel som hemmansägare, lantbrukare och
hustru. Äldsta vården är en särpräglad liten obelisk. Inom kvarter
4 rör det sig mest om små liggande stenar från främst 1920-talet,
lagda över barn och ungdomar. Vid östra kyrkogårdsmuren står ett
antal borttagna vårdar från 1897 – 1948, bl.a. två träkors från 1905
respektive 1913, vilka sannolikt stått i allmänna linjen.
Kvarter 6 – 7
Allmän karaktär
Kvarter 6 och 7 utgör kyrkogårdens sydvästra kvart med 6 som
en rad längs kyrkogårdsmuren i söder. Kvarter 7 består av dubbla
nord-sydliga gravrader.
Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet i 6 utgörs med ett undantag av låga och breda
stenar från 1970- och 80-talen. Undantaget är en obelisk från 1898
över komminister C F Rydeman, på sin tid en rikskänd helbrägdagörare.
Kvarter 7 företer ett mer blandat intryck, omkring hälften
av vårdarna är för övrigt resta på familjegravar från 1900-talets förra
hälft. De äldre är högresta, medan de yngre är låga och breda. Bland
de äldre fi nns ett exempel på en av de gravvårdstyper som ritades på 1920-talet av den välkände kyrkogårdsarkitekten Harald Wadsjö.
Ett kors i svart granit är rest 1940 över den siste komministern i
socknen. Bland övriga titlar i kvarteret är hemmansägare, banvakt,
trädgårdsmästare, rättare och jubeldoktor. Som regel har gravarna haft grusbädd, men detta kvarstår bara i ett par fall. Det ena är en
grav med häll och stenram i sydvästra hörnet. Denna och ett fåtal
andra stora familjegravar dominerar intrycket. Till dessa hör den
intilliggande Abramsonska familjegraven med över två meter hög
sten med jugendrelief och ett stämningsskapande s.k. sorgeträd,
en hängalm. Storskalig är även en obelisk från 1924 vid gången till
tornporten. Den mest karaktärsskapande av gravarna på kyrkogården
är knuten till Fredriksdals säteri och ligger vid kyrkans södra
ingång. Den storskaliga graven har grusbädd med stenram. Inom
denna befi nner sig ett antal vårdar. Äldst är en ca två meter hög
och nästan lika bred vård från 1818 huggen i kalksten över friherre
Casten von Otter. Utförandet är sobert och nyklassicistiskt. Stenen
har fått en kraftig spricka och spjälkningar på inskriptionssidan. I
gruset framför ligger två kalkstenshällar, den ena från 1848 över
G A Spaldencreutz med familj och den andra från 1862 över Jönköpingspostens grundare och nuvarande kyrkas initiativtagare, J A
Björck, gift med Spaldencreutz’ dotter. Från 1908 står en över två
meter hög obelisk, rest till minne av justitierådet A B Skarin, gift
med Björcks dotter.
Inventeringsår 2002
Text saknas för närvarande
Inventeringsår 2015
Kyrkogården har sannolikt medeltida ursprung. Innan nuvarande
kyrka uppfördes stod en gammal träkyrka från 1694 i kyrkogårdens
nordvästra hörn. Kyrkogården blev således kraftigt utvidgad
åt öster med sin dubbla storlek i samband med kyrkobygget 1867.
Vid detta tillfälle planterades en trädkrans av lönn. Kyrkogården planerades med enskilda gravar på västra hälften och allmänna på
östra. De ursprungliga planerna på tysk-romantiska parkpartier i
öst-västaxeln med kyrkan tycks ej ha realiserats. Gravarna inom
såväl enskilda som allmänna kvarteren belades som regel med grus,
inhägnat av häck eller stenram. Under 1900-talets senare del har
nästan alla grusbäddar bortrationaliserats. Vidare har en stor del
av trädkransen nyligen föryngrats. Kopparplåtshuvarna på södra
kyrkogårdsporten förnyades 2007 efter att de gamla förstörts vid
ett försök att stjäla dem.
År 1867-1869 Utvidgning - Begravningsplats
Kyrkogården utvidgas åt öster i samband med bygge av ny kyrka.
År 2007 Ändring
Nya huvar på södra kyrkogårdsporten.
Jönköpings läns musei arkiv.
Länsstyrelsen i Jönköpings arkiv, med kopior ur ATA.
Almesåkra församlings arkiv.
Växjö stifts frågelista om kyrkogårdar 1949.
Rogberg, Samuel. (1770). Historisk beskrifning om Småland.
Ericsson, Per. (2002). Fägna och förnöja.
Carlsson, Sten L. (1973). Sveriges kyrkorglar. ISBN: .
Borg, Raine. (2002). Smålands medeltida dopfuntar I-II. ISBN: .
Jönköpings läns museum. (1989). Kulturminnesvårdsprogram för Nässjö kommun. ISBN: .
(2006). Småland - landskapets kyrkor. ISBN: .
(2003). Svenskt ortnamnslexikon. ISBN: .
(1931). Sverige. Geografisk beskrivning. Del V.. ISBN: .
(1956). Sveriges bebyggelse. Landsbygden. Jönköpings län III.. ISBN: .
(1950). Växjö stift i ord och bild. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin