Motivering (skydd): Vireda kyrka är en av fjorton bevarade träkyrkor från medeltid i Sverige. Av de tre återstående i Jönköpings län är Vireda kyrka den som är bäst bevarad. Fram till 1700-talet var den timrade träkyrkan den vanligaste kyrkotypen i skogstrakterna men under 1700- och 1800-talet revs de allra flesta varför det fåtal som är bevarade har ett mycket stort kulturhistoriskt värde.
Vireda kyrka utgör tillsammans med den gamla skolbyggnaden på andra sidan vägen ett naturligt sockencentrum vid korsningen av två landsvägar, och utgör från väster ett blickfång i kulturlandskapet.
Kyrkan präglas av dess enkla ursprungliga volym av långhus och fullbrett kor, samt tydligt avläsbara senare tillbyggnader i form av rundat kor, tvärskepp mot norr och västtorn. Kyrkans medeltida karaktär är framträdande i stomme och fasadmaterial, liksom i de invändigt restaurerade väggmålningarna, men även i kyrkans plan med långhus av salkyrkotyp med ett från början rakslutet kor i fullbredd. Flera spår från kyrkans medeltida ursprung syns även i bevarade detaljer som den för prästen speciellt avsedda koringången, hagioskopet i södra fasaden för gudstjänstbesökare som ej fick delta inne i kyrkan, spåren från den ursprungliga huvudingången i västra delen på södra långsidan samt spåntäckningen med ursprunglig kontinuitet. På vinden över sakristians valv finns även bevarade delar av en ursprunglig spåntäckning av långhuset som besitter stora historiska och källdokumentära värden. Det var bland annat med hjälp av spåntäckningen här som den dendrokronologiska undersökningen kunde datera kyrkan till 1344.
Tillbyggnaderna av koret och det ombyggda kyrktornet vittnar om ombyggnadsplaner vid 1700-talets början, som inledningsvis varit betydligt mer omfattande men som inskränktes på grund av missväxtår i slutet av 1600-talet.
Kyrkspånen både som fasad- och som taktäckningsmaterial har en mycket lång och troligen ursprunglig kontinuitet med högt autenticitetsvärde. Kyrkans konstruktion, material och enstaka detaljer är välbevarade och är autentiska källhistoriska dokument, i det värdet ligger även kunskapen om senare förändringar för att kunna tolka tidigare skeden. Alla synliga förändringar i kyrkobyggnaden är vittnesmål om olika tiders förutsättningar och viktiga för berättelsen om kyrkans historia.
Sammanfattning
- Kyrkan är en av 14 ännu stående medeltida träkyrkor i Sverige och är därmed även ur nationellt perspektiv mycket värdefull för vår kunskap om byggande och kyrkohistoria från denna tid.
- Den i stora delar bevarade och ursprungliga timmerstommen med spår av senare ändringar, är det viktigaste källmaterialet för kunskap om kyrkans tidigaste historia.
- Det senmedeltida väggmåleriet har ett mycket högt kulturhistoriskt värde som ett av få bevarade väggmålerier på trä av denna ålder.
- Kyrkans invändiga karaktär präglas av tre tydligt avläsbara tidsepoker; stomme och grundplan från 1300-tal, väggmåleri ifrån omkring år 1500 samt tillbyggnad och takmålningar från 1700-talet. Samtliga tillägg är representativa och värdefulla vittnesmål om förändringar från sin tid. De olika tidsepokernas tydlighet och framträdande är viktiga och värdefulla för upplevelsen av kyrkans historia.
- Kyrkan bör inte utsättas för några förändringar som griper in i stomme eller förändrar medeltida material, utan bör endast vara föremål för varsamma underhållsåtgärder.
- Fasad- och taktäckningsmaterial är en del av en obruten tradition, troligtvis sedan kyrkans ursprung. Detta har ett mycket högt kontinuitetsvärde.
- På vinden finns värdefulla spår från kyrkans ursprung, t ex det ovanliga timrade gavelröstet över det ursprungliga koret och spåntäckning från 1300-talet.
- Kyrkoföremål tagna ur bruk och förvarade på vinden eller på annat ställe, har ett kulturhistoriskt värde genom sin delaktighet i kyrkans tidigare användande.
Inventeringsår (1997)
Byggnadsdel (1997): Kor - Rundat, Korsarm, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Torn - Väster
Inventeringsår (2004)
Stomme och exteriör. Kyrkan är en medeltida timrad salkyrka med laxade knutar, från början med rakslutet kor av full bredd i öst, nu med halvrund korabsid i sten mot öster och timrat tvärskepp i norr. I vinkeln mellan dessa en kryssvälvd sakristia. I väster ett klocktorn med huvudingång på södra sidan. Långhuset, tvärskeppet liksom klocktornet i väster är spånklädda och rödfärgade, medan sakristian och korabsiden är uppförda av gråstensmurar och vitkalkade. Äldre spån av bredare format är bevarade på norra sidan. Klocktornet kröns av en karnisformad huv med täckt lanternin och spetsig spira. Hela kyrkan vilar på en fogad gråstenssockel.
Tre ingångar finns, huvudingången är på tornkroppens södra sida i vars bottenvåning vapenhuset ligger. Denna ersatte den numera igensatta men inifrån ännu synliga ursprungliga huvudportalen på södra långsidan. På södra sidan finns också en ursprunglig korentré som ännu är i bruk, och på korsarmens norra gavel finns en entré som vetter mot kyrkogården. Samtliga dörrar är från 1938.
Taket är ett högrest sadeltak klätt med tjärade spån. Fönstren är försedda med dubbla bågar och av två typer; i koret med blyspröjsat tonat antikglas och i långskeppet och tvärskeppet med träspröjsar. Samtliga fönster är från restaureringen 1938, målade i grått. I den norra korväggen finns en ursprunglig fönsteröppning kvar, som nu vetter mot vinden över sakristian.
Invändigt präglas kyrkan av de medeltida väggmålningarna från 1500 samt takmålningarna från 1756-57. Väggmålningarna kalkades över redan under 1600-talet och togs fram igen först vid restaureringen 1938. De skildrar olika scener ur passionshistorien, Jesus som världshärskare, dödssynderna men även en del profana motiv. Taket har ett djupt spegelvalv med målningar från 1756-57. Takmålningarna är målade av Olof Rosenblad i Gränna och skildrar Kristi himmelsfärd, uppståndelsen, bönen Fader vår och treenigheten. Norra tvärskeppets takmålningar skildrar yttersta domen.
Bänkinredningen är densamma som från 1906 års restaurering, men försågs 1938 med gavlar och dörrar som sluter bänkkvarteren, samt marmorerades i rött och grått. Även altarrundeln är från 1906. Konstnärlig och hantverksmässigt hög kvalitet präglar predikstolen i ekintarsia som skänktes till kyrkan av Per Brahe d y 1663. En liknande finns i Brahekyrkan på Visingsö , utförd av en finsk mästare Jacobus från Åbo. Under koret ligger det Hammarbergska gravkoret, inrättat 1705 samtidigt som korabsiden uppfördes. Där vilar bland annat Henrik Hammarberg, mer känd som den omdiktade "Stenbocks kurir". Orgelläktaren som uppfördes i samband med norra tvärskeppet 1755 har elva spegelfält med marmorerade speglar och överliggare, och under läktaren har en mindre läktarunderbyggnad gjorts för kapprum och tekniska utrymmen.
Sakristian är kryssvälvd med kalkputsade väggar och försedd med ett tunnbågsvälvt fönster mot öster. Vapenhuset är målat i ljusgrått och tunnvälvt. Orgeln är från 1908 av Eskil Lundén i Göteborg och renoverades 1938, men fasaden är den ursprungliga från 1755, byggd av Jonas Wistenius från Linköping.
Byggnadsdel (2004): Kor - Fullbrett, Kor - Rundat, Korsarm, Sakristia - Norr, Torn - Väster
Inventeringsår 2001
Vireda kyrka är en av tre bevarade träkyrkor från medeltid i länet, de andra kyrkorna är Haurida kyrka i grannsocknen och Stenberga kyrka vid Vetlanda. Kyrkans äldst daterade delar är från 1344, vilket har fastställts med dendrokronologisk undersökning av spån på kyrkvinden. En medeltida dopfunt från 1200-talet finns i kyrkan som kan vara belägg för att kyrkan antingen är äldre än 1300-talet eller har föregåtts av en tidigare kyrka på platsen. Den medeltida enskeppiga timmerkyrkan utvidgades mot norr med en sakristia av sten omkring år 1500. Under 1700-talet tillbyggdes en halvrund korabsid av sten i full bredd i öster, ett timrat kyrktorn i väster samt ett tvärskepp mot norr. Interiören präglas av den rika medeltida väggbemålningen och takmålningar från 1700-talet. Under 1900-talet genomgick kyrkan två större restaureringar varav den sista 1938 syftade till att återföra den till det skick den hade efter 1700-talets sista ombyggnad. Vid denna restaurering togs också de medeltida väggmålningarna fram igen. Därefter har kyrkan i stort sett endast varit föremål för underhållsåtgärder.
År 1344 Dendrokronologisk undersökning
År 1475-1525 Arkitekturbunden utsmyckning - måleri, interiör
Väggmålningar på timmer med olika scener ur passionshistorien, dödssynderna etc blandat med en del profana skildringar.
År 1663 Fast inredning - predikstol
Predikstol skänkt av Per Brahe den yngre.
År 1923-1925 Konservatorsarbeten
Predikstol och triumfkrucifix.
År 1979 Teknisk installation - värme
Elvärme
År 1988 Konservatorsarbeten
Takmålningarna konserveras.
År 2010 Konservatorsarbeten
Väggmåleri
Jönköpings länsmuseums arkiv. (JLM)
Länsstyrelsen i Jönköpings arkiv, med kopior ur ATA's arkiv. (JLST)
Bredestads pastorsexpeditions arkiv. (BPA)
.
Kulturhistorisk karakterisering och bedömning Vireda kyrkogård Linköpings stift.
Allwin, J, Beskrifning öfwer Mo samt N:a och S:a Wedbo härader i Jönköpings län, Jönköping 1857.
Björkman, Sten och von Sydow, Wald. (red.) Svenska gods och gårdar, del XXV, Uddevalla 1941.
Edholm, Dag, Orgelbyggare i Sverige 1600-1900 och deras verk, Stockholm 1985.
Hederström, Christine, Värdefulla byggnader och miljöer i Aneby kommun, 1994.
Lindqvist, Gunnar, Vireda kyrka, Linköpings stifts kyrkobeskrivningskommitté, Vimmerby 1997.
Ullén, Marian, Sveriges kyrkor, Medeltida träkyrkor I, Stockholm 1983.
Wahlberg, Mats (red.), Svenskt ortnamnslexikon, Stockholm 2003.
.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin