Motivering (skydd): Haurida kyrka är en av landets få bevarade träkyrkor från medeltid. Kyrkan är en väsentlig del av det gamla sockencentrumet med kyrkogård, skolbyggnad och sockenstuga i direkt närhet. Kyrkan har en historia med successiva tillbyggnader som är avläsbara i skillnader mellan de olika delarna. Den ursprungliga kyrkan ingår som en del i det nuvarande långhuset. Koret och sakristian utgör med sina stenmurar ett senare tidsskikt liksom klocktornet i väster.
En restaurering 1961-64 syftade till att återge kyrkan det utseende den hade före 1760 då väggarna och taket höjdes på långhuset. Den medeltida kontinuiteten är främst närvarande i bevarade timmerstockar i långhusets väggar, i sten- och putsmaterial i kor och sakristia från senare delen av medeltiden, liksom i grunden. Senare tiders åtgärder, så som materialkompletteringar, har i stort sett följt denna kontinuitet, men är modernt utförda och därför tydligt avläsbara. Takstolen på vinden är ett undantag som är helt i modernt utförande. I exteriören är fasadmaterialet i form av rödfärgade eller svarttjärade kyrkspån de mest påtagliga karaktärsdagen, varför material och utförande kopplade till detta är extra viktiga att värna om.
Inne i kyrkan visar inredningen spår av en lång historia som berättar om skiftande ideal; triumfkrucifixet från 1300-talet, predikstolen från 1600-talet, altaruppsatsen, läktarbröstningen och takmålningarna från 1700-talet, korfönstren och de profilerade konsolerna från 1800-talets slut samt dopfunten från 1960-talet. Speciellt framträdande är takmålningarna från 1760-talet av en okänd målare, samt orgelläktarens ovanliga utformning sänkt och sluten mot väster. Den omfattande restaureringen och dess spår, utgör ett intressant exempel på 1960-talets restaureringsideologi.
I Haurida kyrka är det viktigt att vårda spåren från olika epoker, speciellt som stora delar av kyrkan fick ett påtagligt enhetligt ytskikt vid 1960-talets restaurering. Närvaron av flera olika tidsskikt är en stor del av upplevelsen av kyrkan som en ålderdomlig miljö och viktigt att slå vakt om inför kommande åtgärder. Kyrkans nuvarande utseende och ytskikt härrör i stort sett från restaureringen på 1960-talet, samtidigt som det finns få egna bidrag från denna tid dopfunten från 1964 är ett undantag, gjord av timmer som sorterades ut vid restaureringen.
Sammanfattning
- Haurida kyrka är, om än nedmonterad och återuppbyggd på 1960-talet, en av få kvarstående medeltida träkyrkor i landet och därmed av nationellt kulturhistoriskt värde.
- Kyrkan med sin kyrkogård och omgivande sockencentrum i form av sockenstuga och fd skolbyggnad utgör en karaktäristiskt exempel på sockencentrum med välbevarad och tidstypisk bebyggelse.
- Kyrkans exteriör präglas av det på 1960-talet stilrestaurerade långhuset med torn och kor i det skick det befann sig mellan 1660-talet och 1760-talet.
- Takmåleri, bevarade rester av väggmåleri, predikstol, triumfkrucifix, korfönster och andra äldre spår är värdefulla vittnesmål från kyrkans äldre historia och dess användande som gudstjänstrum, detta gäller även bevarade föremål och byggnadsdelar som är tagna ur bruk och förvarade på vind eller i tornutrymmen.
- Kyrkan präglas av en förhållandevis stor andel tidsmässigt enhetliga och yngre ytskikt i interiören (måleri, golv, väggpanel mm) samt exteriören (taktegel, spånbeklädnad). Dessa har dock en lång kontinuitet vad gäller typ av material och utformning.
- Kvarvarande ursprungliga material på ursprunglig plats har högt värde för kunskap om kyrkans historia, så som stommen i de intakta medeltida delarna.
- Karaktäristiska drag i exteriören är de rödfärgade spånklädda fasaderna med låg, indragen sockel, samt korets och sakristians putsade fasader.
Inventeringsår (2004)
Haurida kyrka är en salkyrka med kor i öster och torn i väster. Koret är rakt avslutat och uppfört i sten, av nästan samma bredd som långhuset som är uppfört av liggande timmer. Sakristian ligger norr om koret och är också uppfört i sten med vita putsade fasader. Koret är spritputsat med släta omfattningar medan sakristan är helt slätputsad, sockeln av murad kluven gråsten är låg och delvis indragen. Långhuset är klätt med rödfärgat kyrkspån med rak och spetsig avslutning, och täcks av ett sadeltak med röda enkupiga tegelpannor. Tornet i väster är tillbyggt 1664 uppbyggt kring en klockbock med plats för tre klockor, idag två. Tornet är klätt med rödfärgade rundade spån, i bottenvåningen rödfärgad locklistpanel och svarttjärad panel på klockvåningen och i övrigt svarttjärat spån över takfall. Tornet kröns av ett spetsigt tälttak med låga spiror över klockvåningens hörn.
Kyrkorummets nuvarande utformning härrör från 1960-talets renovering då väggpanelen avlägsnades och taket sänktes. Det liggande timret är vitmålat, i nedre delen samt på väggen mot kor och tornet utbytt mot nytt virke, och knutarna och brädinklädda. Taket är tredelat och bemålat med änglamotiv och bibeltexter, målat efter takets höjning 1760 av okänd upphovsman. Huvudingång är på södra långsidan, västra delen domineras av orgelläktaren som vid 1960-talets taksänkning också sänktes och numera sluter rummet mot väster. Orgelverk är nytt men orgelfasad är från 1834, ombyggd 1921. Läktarbröstningens apostlabilder är samtida med takmålningarna och målade av Grännamålaren Olof Rosenblad. Bänkinredningen byggdes om, eller byttes helt ut 1921, men bänkdörrar och gavlar är troligen från 1700-talet, bemålningen med varannan röd respektive blå marmorering hittades vid renoveringen 1921 och återskapades då. I sydöstra hörnet av kyrkorummet står predikstolen från 1658 av en mäster Petter.
Koret som är putsat invändigt har vissa bemålningsrester kvar, främst på de övre stockvarven som troligen sattes in vid 1600-talets början. Det välvda taket i koret avlägsnades och istället höjdes väggarna med några timmerbjälkar. Taket är ett panelklätt spegeltak med djupt infälld spegel, blåmålat. Altaruppsatsen är från 1723 och sattes i slutet av 1800-talet upp på norra långhusväggen, men flyttades tillbaka till koret och över altarbordet vid renoveringen på 1960-talet. Istället för en altartavla i dess mitt är altaruppsatsen öppen och de bemålade korfönstren från 1895 lyser på så sätt fortfarande upp. Fönstren har ett påtryckt motiv på en hel glasskiva och är idag sällsynta, men var tidigare ett ekonomiskt alternativ till riktiga blyinfattade glasmålningar.
Sakristian är valvslagen med putsade och vitmålade väggar och valv. Den järnplåtsklädda dörren var tidigare ytter-dörr till kyrkan men flyttades till sin nuvarande plats omkring 1664. I norra väggen finns en nisch som eventuellt har tjänat som kassaskåp.
Tornet och orgelläktaren nås från kyrkorummet via en förbindelsegång under läktaren. Tornet är uppbyggt som en fristående klockstapel, klädd på sidorna med panel och kyrkspån. Timmer i bjälklag är handbilat, utom långhusets takstol som byttes ut helt och hållet på 1960-talet. I tornet hänger två kyrkklockor, den stora är gjuten 1937 och den mindre är gjuten 1705.
Fasadkulör (2004): Röd - slamfärg, Vit
Byggnadsdel (2004): Kor - Rakt, Kor - Smalare, Sakristia - Norr, Torn - Väster
Inventeringsår (1997)
Byggnadsdel (1997): Kor - Rakt, Kor - Smalare, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Torn - Väster
Inventeringsår 2010
Haurida kyrka har en lång och spännande historia som blev klarlagd först för några decennier sedan. Kyrkan är uppförd i trä under medeltid, troligen 1200-talets slut eller 1300-talets början. Långhuset och koret av liggtimmer byggdes till med en sakristia med gråstensmurar någon gång under medeltid, och troligen kort därefter revs koret och ersattes av ett i sten, liknande sakristian. Länge tolkades istället koret och sakristian som de äldsta delarna av en stenkyrka som i senare tid blivit tillbyggd med större långhus i trä. Det omvända förhållandet upptäcktes istället efter en omfattande restaurering på 1960-talet.
Omkring sekelskiftet 15-1600 rivs valvet i koret och väggarna där höjs med några timmervarv. Samtidigt förlängs kyrkan åt väster. 1664 byggs tornet i väster som då byggs ihop med kyrkan. Hundra år senare 1760 förhöjs väggarna genom att byggas på med stående plank som kläs in med väggpanel. Kyrkan befinner sig i stort sett i detta skick fram till renoveringen 1961-66. Genom sågspånisoleringen mellan timmervägg och väggpanel hade stora delar av konstruktionen fått rötskador och blivit maskangripen. Detta gällde både syllarna och takstolen som delvis fick bytas ut. Arbetet blev så omfattande att kyrkan monterades ner, grunden lades om, kyrkan återuppfördes och i samband med det tog man bort 1760 års väggförhöjning. Takstolen var teoretiskt sätt underdimensionerad för det tunga tegeltaket, och gjordes således om helt när väggarna sänktes. Bänkindelningen ändrades och orgelläktaren sänktes i väster varvid den västra ingången i kyrkorummet från tornet försvann. Senare tids insatser har främst gällt underhållsåtgärder.
År 1658 Fast inredning - predikstol
År 1705 Specifika inventarier - kyrkklocka
År 1716 Fast inredning - bänkinredning
Kvinnfolksstolar
År 1723 Fast inredning - altaruppsats
År 1833-1834 Fast inredning - orgel
År 1916-1918 Fast inredning - orgel, orgelverk
År 1920 Underhåll - målningsarbete, interiör
Ommålning av inredning
År 1920 Teknisk installation - el
Elektrisk belysning
År 1931 Teknisk installation - värme
Varmluftssystem. Innanfönster.
År 1947 Underhåll - exteriör
Omläggning av taktegel och byte av spånklädsel.
År 1987 Fast inredning - orgel, orgelverk
Orgelverk tas över från Sankt Lars i Eksjö och byggs in i befintligt orgelhus.
År 1993 Teknisk installation - värme
Bänkvärmare ersätter varmluft.
Jönköpings länsmuseums arkiv. (JLM)
Länsstyrelsen i Jönköpings arkiv, med kopior ur ATA's arkiv. (JLST)
.
Aneby kyrkliga samfällighets arkiv.
Ullén, Marian, Medeltida träkyrkor I, Småland samt Ydre och Kinda härader i Östergötland..
(1930). Våra kyrkor och griftegårdar i ord och bild.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin