Motivering (skydd): Område A
Kvarteren är enhetliga och skiljer sig åt från övriga kyrkogården
genom sin regelbundna och rätvinkliga struktur. De innehåller
kyrkogårdens äldsta vårdar och vissa av dessa – t ex kvarter 13 är så
enhetligt och oförvanskat att det tydligt visar på skillnaden mellan
nya och äldre kyrkogårdsideal. Detta ger ett historiskt djup åt hela
kyrkogården och är värdefullt för att åskådliggöra den utveckling
som skett sedan den togs i bruk. Karaktärsbärande drag ligger i
kvarterens regelbundenhet, rätvinkliga struktur och relativt enhetliga
vårdar. Minnesstenen över den saknade från Estoniakatastrofen
har ett samhällhistoriskt värde.
Område B
Kvarteret har en tydlig och högtidlig struktur. Karaktärsbärande
drag är regelbundenheten mellan raderna, strukturen med liggande
hällar närmast mittgången och stående vårdar utanför dessa. Den
stenlagda platsen med blomster- och sittarrangemang är viktig för
rumsligheten. Enskilda vårdar kan ha person-, lokal- eller samhällshistoriska värden.
Område C
Området präglas i första hand av den vattenfyllda dödisgropen med
omgivande sluttningar. Karaktärsskapande drag är det som framhäver
topografi n, gravlinjernas följsamhet längs med sluttningen ner
och kalkstensgångarna i kvarter 19. Växtligheten består av friväxande
tallar och enstaka buskar av kryptall och bidrar genom detta
till känslan av naturlig skog.
Område D
Området präglas av topografi n med kullen i kvarter 8 och 9 som
naturlig centralpunkt. Värdefulla och karaktärsbärande drag i området
är växtligheten i form av friväxande tall, kvarterens och gravradernas
anpassning efter terrängen och den relativa enhetligheten
bland gravvårdarna.
Område E
Området präglas av terrängen och den naturliga växtligheten på
plats. Kvarteren är väl anpassade efter topografi n med följsamma
gravlinjer och naturlig växtlighet huvudsakligen i form av friväxande
tallar. Gravvårdarna är enhetliga till storlek och utformning
och typiska för sin tid.
Område F
Området ansluter sig väl till övriga delar av Skogskyrkogården genom
sina till topografi n välanpassade kvarter. Kvarteren är beväxta
med ett naturligt trädbestånd av friväxande tallar, vilket är värdefullt
för bevarandet av känslan av naturlig skog. I vissa fall är dessa
kompletterade med kontrasterande planteringar som framhäver den
naturliga skogen bredvid.
Område G
Området hör till de yngsta på kyrkogården och präglas till skillnad
från övriga kvarter av lövträd – främst björk men även andra.
Karaktärsbärande drag är gravlinjernas följsamhet gentemot omgivande
landskap i kvareter 42 och kvarter 45’s axialitet med det
stora träkorset och dess processionsväg
kyrkogården
i dess helhet
Jönköpings skogskyrkogård anlades och togs i bruk 1941. Kyrkogården
ritades i stora drag av arkitekt Olof Hult i Stockholm, och
kompletterades på detaljnivå av stadsträdgårdsmästare Ivar Andersson
på parkförvaltningen i Jönköping. På kyrkogården fi nns även
ett kapellkrematorium ritat av Lars Israel Wahlman tillsammans
med sonen Jan Wahlman. Detta invigdes 1958.
Skogskyrkogården ligger på ett område med naturligt kuperad
terräng, bland annat med inslag av dödisgropar. Den naturliga
växtligheten består huvudsakligen av tall och gran, samt i söder ett
större inslag av lövträd i närheten av Lillån.
Skogskyrkogården är indelad i 48 kvarter med oregelbunden utsträckning
och utformning. Terräng och växtlighet på plats sätter en
stor prägel på varje kvarter och binder samman kyrkogårdens olika
delar. Mellan varje kvarter fi nns vegetationsridåer med tätväxande
gran- och tallskog. Även dessa ytor med tätvuxen vegetation är en
del av kyrkogårdens arkitektur genom att avgränsa kvarteren. Vägar
och gångar medverkar också till denna avgränsning.
Gravvårdarna är nästan samtliga typiska för sin tid och enhetligt
utformade. Variationer fi nns mellan olika kvarter, skillnaderna
följer huvudsakligen kvarterens ålder. Därmed berättar vårdarna
också tydligt om utvecklingen under 1900-talets andra hälft - hur
de skiftat från enhetliga och anspråkslösa men stora vårdar till små
och individuellt utformade. Samtliga vårdar har ur detta perspektiv
ett kulturhistoriskt värde - om än ej unikt - genom det typiska för
den tid de representerar.
Av stor betydelse är den högtidliga och monumentala processionsliknande
väg som leder från infarten till det stora träkorset. Vägen
ger en lång obruten siktlinje genom kyrkogården, i sista sträckan
med förstärkt djupverkan med hjälp av avsmalnande alléplantering
av sibirisk pelargran.
Kapellkrematoriet har betydande arkitektoniska värden, ritat av
Lars Israel Wahlman efter en arkitekttävling.
På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter
återgår och får nya ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga
förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas
karaktär och gravvårdar från alla tider.
Att tänka på i framtida förvaltning av kyrkogården
Skogskyrkogården präglas av friväxande träd av naturligt och lokalt
förekommande sorter så som tall, gran och björk. Endast undantagsvist
förekommer kultiverade planteringar vars syfte är att kontrastera
mot skogsvegetationen.
Kvarteren är relativt enhetliga med en variation som formas av anpassning
till terräng och topografi .
Processionsvägen med de sibiriska granarna, de romantiskt slingrande
gångarna samt kontrasten mellan öppna kvartersytor och
tät och sluten vegetation är medvetna arkitektoniska element och
värdefulla för kyrkogårdens struktur och rumslighet.
Inventeringsår (1999)
Texten saknas
Inventeringsår (2007)
Jönköpings skogskyrkogård ligger i ett naturligt tall- och granskogsparti.
Området innehåller ett antal så kallade dödisgropar, dessa är
naturliga fördjupningar i marken från istiden och har nu vattenfyllts.
Marken är delvis starkt kuperad vilket medverkar till variation och
till väl avgränsade rumsligheter i landskapet. Gravkvarteren skiljer
sig mycket åt mellan varandra; här finns både kvarter med regelbundna
och rätvinkliga rader i fyrkantiga kvarter och kvarter med
mjukt svängda rader som följer och anpassar sig efter sluttningarna.
Vissa är placerade i sluttningar mot dödisgropar, och andra
är utlagda på kullarnas sluttningar. Kyrkogårdens gångnät är dels
finmaskigt med grusgångar och dels bredare med asfalterade vägar
för att besökare lättare ska kunna nå alla delar med bil. Från hu-
vudingången i öster går en allé med serbisk pelargran och i fonden
ett stort träkors med bara himlen som bakgrund.
Omgärdning
På grund av Skogskyrkogårdens utbredning varierar omgärdningen
på olika sidor, anpassat efter plats och angränsande miljö. Mot
öster där den gränsar mot Norrahammarsvägen utgörs den av ett
svartmålat staket med stående granvidjor. I söder avgränsas kyrkogården
naturligt av Lillån samt marker som ännu ej har tagits i
anspråk. Mot väster avgränsas kyrkogården av brant sluttande järnvägsvallar och ytterst ett enkelt stålnätsstaket. Mot norr avgränsas
kyrkogården av en bredare övergångszon med barrträd som ännu
inte har tagits i anspråk, denna fungerar också som bullerzon mot
den hårt trafi kerade riksväg 40. Det är egentligen endast den västra
avgränsningen som är synlig både från kyrkogården och från
förbipasserande utifrån.
Ingångar
Kyrkogårdens huvudentré ligger i nordöstra hörnet mot Norrahammarsvägen.
Entrén markeras på ömse sidor av en kraftig mur
med vit, kluven kalksten och fl ankeras på utsidan av hängbjörkar.
Innanför muren fi nns parkeringsplatser på vardera sida.
Längre söderut fi nns även två enklare infarter utan artikulerade
entréparti som främst är ägnade för personal- och nyttotrafik.
Vegetation
Kyrkogården präglas nästan helt av ett naturligt skogsbestånd av
främst tall, men även gran och björk. Naturskogen med friväxande
träd är en väsentlig del av upplevelsen. På sina ställen kontrasteras
och framhävs dessa på ett medvetet sätt av avgränsade planteringar
med kultiverade växter. Det tydligaste exemplet på det är de serbiska
pelargranarna som utgör alléträd längs den monumentala axeln upp
till det stora träkorset. I söder fi nns ett kvarter (42) med planterade
lövträd av olika sorter – i övrigt förekommer en del högresta cypresser
och kryptall som busk- och häckvegetation. Mellan kvarter 15
och 16 fi nns en häckplantering med ormbunkar. Samtliga kvarter
är täckta med gräsmattor.
Gångsystem
Gångarna medverkar till rumsligheten och avgränsar de olika kvarteren.
Gångar och vägar fi nns på två nivåer på Skogskyrkogården.
Dels de större asfalterade vägar som går mellan kyrkogårdens olika
områden och som är till för begränsad biltrafi k, och dels ett fin-
maskigare nät med gångar som går in mellan och in i kvarteren. På
dessa gångstigar varierar markbeläggningen - rött grus, naturgrus,
stenläggning med smågatsten eller kalksten, asfalt etc. Gångarna
följer ingen regelbunden struktur utan är snarare anpassade efter
topografi n och de naturliga förutsättningarna. Det ger en känsla
av att promenera längs en slingrande skogsstig eller i en romantisk
park, med växlande perspektiv och utblickar utefter promenadens
framåtskridande.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna på skogskyrkogården är samtliga moderna, de äldsta är
från 1940-talet. Vårdarna följer i de fl esta fall de gängse mönstren på
kyrkogårdar från denna tid – gravvårdarna är av sten, de äldre från
1940-60-talen har låga och breda proportioner, medan de yngre är
mindre men med mer högresta proportioner. Gemensamt är att de
har anspråkslösa former och uttryck. Variationen kan dock vara stor
inom dessa ramar - speciellt bland de yngre vårdarna där enstaka
gravvårdar bryter mot den stora enhetligheten – gjutjärnsvårdar,
trävårdar och stenvårdar med en mer individuell prägel. I enstaka
fall är enhetligheten påtaglig – så som i kvarteren 13 och 21 med
högresta rektangulära och stora stenar från 1940-talet där skillnaderna
endast ligger i detaljerna. Gravvårdarna speglar de ändrade
idealen från 1940-talets regelbundenhet till dagens mer utpräglade
individualism. Typiskt för de senaste decenniernas vårdar är de naturstenslika vårdarna, små och liggande, med återupptaget intresse
för titlar och personliga symboler.
Byggnader
På Skogskyrkogården fi nns ett kapellkrematorium, invigt 1958.
Innan detta stod klart uppfördes skogskapellet 1947, båda efter
Lars Israel Wahlmans ritningar. Byggnaderna är tunt slammade i
vit puts, taket är täckta med skiff er. Fönstren på stora byggnaden
har bruten överbåge. Huvudfasaden på stora kapellet präglas av ett
högt gavelparti. De båda kapellen är sammanbyggda och i väster
fi nns en kringbyggd gård för kransar.
I väster fi nns moderna verkstads- och ekonomibyggnader, uppförda
efter arkitekt Ingvar Selses ritningar.
Skogskyrkogården är uppdelad i 48 kvarter. I denna rapport används
samma kvartersbeteckningar som kyrkogårdsförvaltningen
använder sig av, men de kommer att beskrivas utifrån områden
med gemensamma drag, se sidan 12 för littera.
Område A
Allmän karaktär
Område A omfattar kvarteren 10 - 14, 20, 21, 23 och 24. Området
är det första som togs i anspråk efter kyrkogårdens invigning
och fortfarande fi nns många vårdar från 1940-talet kvar. Området
präglas av rätvinkliga kvarter med regelbundna rader av gravar i
raka linjer. Kvarteren har en mer traditionell struktur med tydliga
avgränsningar mot omgivande skogsmark, i vissa fall med planterade
raka häckar av kryptall som förstärker intrycket av en reglerad
plan.
Gravvårdarna är från 1940-talet och framåt, de är oftast högresta
och stora, och kvarteren är relativt enhetliga. Speciellt märks detta
i kvarter 13 som är väldigt välbevarat. Kvarter 20 är mer föryngrat
än övriga kvarter med vårdar från omkring år 2000, det innehåller
även en minnessten över saknad från Estoniakatastrofen.
Område B
Allmän karaktär
Område B omfattar kvarter 22. Kvarteret är i ålder jämgammalt med
kvarteren i område A, men beskrivs för sig på grund av sin tydligare
och mer högtidliga struktur. Gravraderna är symmetriskt orienterade
mot en mittgång och sluter samman kvarteret i öster genom att gå
ihop. I halvcirkelns mitt fi nns en stenlagd plats med stora blomsterurnor
som ytterligare stärker intrycket av högtidlighet.
Gravvårdarna i kvarteret är till stor del likvärdiga de övriga kvarteren
från samma tid, med högresta och enhetliga vårdar, men något
större än i motsvarande kvarter. Några vårdar som sticker ut är de
liggande hällarna närmast kvarterets mittgång.
Område C
Allmän karaktär
Område C omfattar kvarter 15, 16, 17 och 19. Tidsmässigt har
kvarteren tagits i anspråk omkring 1950-talets början med start i
kvarter 15. Kvarter 15 skiljer sig från övriga genom sin rektangulära
och rätvinkliga plan med regelbundet raka gravlinjer. Det åtskiljs
från kvarter 16 genom en stenlagd gång kantad med ormbunkar,
kryptall och annan plantering (se bild på sidan 13). De andra
kvarteren är mjukt följsamma gentemot topografi n, med svängda
gravrader längs sluttningen ner mot dödisgropen i kvarter 19. Dödisgropen
är vattenfylld och ger genom sin vattenspegel ljus och
rymd åt området.
Gravvårdarna är enhetliga och typiska för efterkrigstiden med i
huvudsak låga och breda gravvårdar med anspråkslös utformning.
Område D
Allmän karaktär
Området D omfattar kvarter 1 – 9 och ligger på Skogskyrkogårdens
sydöstra del. Området är kuperat och består av en hög kulle i kvarter
8 och 9, och därifrån en längre sluttning ned mot kvarter 1 i söder.
Kvarteren är som på övriga kyrkogården bevuxna med friväxande
tallar och i viss mån buskar med kryptall längs med kvarterens kanter.
Till högsta punkten på kullen går en stenlagd gång upp till en
rundad plats med bänkar och en förhöjd plantering. Gravraderna
är lagda utifrån denna punkt, med ryggarna vända mot kullens
topp. Kvarteren är tagna i anspråk under 1950- och 60-talet, med
senare kompletteringar.
Undantaget är kvarter 2 som har varit, och är, avsett för barngravar
av det mindre formatet. Det ligger lite undanskymt längs
med staketet, vårdarna ligger som små liggande hällar utplacerade
orgelbundet på gräsmatta. Idag fi nns ett tjugotal gravar.
Gravvårdarna är typiska för sin tillkomsttid, utformningen följer
sedvanligt mönster med anspråkslösa stenvårdar med främst högresta
proportioner. De äldre delarna (kvarter 9) präglas mer av låga
och breda proportioner på stenarna medan de yngre är mindre och
mer högresta.
Område E
Allmän karaktär
Område E omfattar de västra kvarteren 33 – 41. Kvarteren togs i
anspråk mellan 1960-talets slut och 1980-talets början. Området är
lätt kuperat med en kulle i söder som kvarteren 38 – 41 är utlagda
kring, kullen kröns av en gräsrundel omgiven av en stenlagd gång.
Kvarteren är bevuxet med friväxande tallar och i viss mån buskar av
kryptall längs med gravlinjerna. Mellan kvarteren är växtligheten tätare.
Gravarna är placerade utmed krökta linjer som följer terrängen,
bortsett från kvarter 33 som är helt rätvinkligt utlagt. Det långsmala
kvarteret 34 är också ett undantag med ett mindre antal barngravar
placerade längs med gången vid kanten av kyrkogården.
Gravvårdarna som är från 1960-talets slut och senare är smala och
högresta och följer i övrigt gängse tidstypiska mönster med enkla
konturer och anspråkslös utformning.
Område F
Allmän karaktär
Området omfattar kvarter 25 – 32 som i huvudsak togs i anspråk
under 1970-talet och senare. Undantaget är kvarter 32 där de äldsta
gravarna är från 1940-talets slut. Området är starkt kuperat med
en dalgång i ena änden som leder till en vattenfylld dödisgrop med
omgivande sluttningar. I kvarteren växer friväxande tall och i viss
mån planterad kryptall. I kvarter 27 – 31 är gravplatserna placerade
på var sin sluttning vända mot varandra och kring dödisgropen
följer de i krökta linjer sluttningarna runt.
Gravvårdarna är typiska för sin tillkomsttid med enkla konturer,
de skiftar mellan låga och breda proportioner samt mindre men
högresta proportioner. Det fi nns även ett antal individuellt utformade
vårdar av trä eller smide.
Område G
Allmän karaktär
Område G utgörs av två kvarter på södra delen av Skogskyrkogården,
kvarter 42 och 45. Kvarteren är från 1980-talets slut och
1990-talets början. Området ligger nedanför kapellet och det stora
träkorset vid ceremoniplatsen och skiljer sig från övriga delar på
Skogskyrkogården genom de många lövträden. Gravlinjerna följer
konturerna av landskapet, men höjdskillnaderna är i stort sett utjämnade.
I kvarter 45 är alla gravvårdar orienterade som en halvcirkel
vänd mot det stora träkorset på höjden framför och bildar
en högtidlig förgrund till detta. I kvarteret står främst björkar av
olika storlek.
Gravvårdarna är enhetliga och små, men med högresta proportioner
och typisk utformning för tiden.
Ask- och unlund
Skogskyrkogården har en urnlund i södra delen av kyrkogården.
Urnlunden består av ett stort stenkummel i en gräsrundel. Stenarna
i kummlet har plattor fastsatta för varje nedsatt urna. Runt om
fi nns ett antal gravvårdar – dels i form av naturstenar med plaketter
och dels i form av mer individuella gravvårdar. Samma kvarter
inrymmer fl era gräsrundlar – en innehåller stående granitpelare med
namnplaketter över gravsatta, och tre andra rundlar är ännu ej tagna
i anspråk. Gräsrundlarna är omgivna med högre ängsvegetation.
Det kulturhistoriska värdet ligger främst i estetisk gestaltning samt
i dess roll som en tidstypisk företeelse från vår tid.
Kolumbarium
Kolumbariet inrättades under 2003 och står i ett skogskvarter väster
om kvarter 16. Arrangemanget är enkelt och består av en stenstod
med fyra granitpelare i hörnen med plats för två urnor bakom varje
plakett. Stenstoden står omgiven av en mindre rabattplantering till
vilken en grusgång leder från två håll.
På samma sätt som med minneslunden och urnlunden ligger det
kulturhistoriska värdet främst i dess roll som en tidstypisk spegling
från vår egen tid, med olika önskemål om anpassade gravskick.
Minneslund
Minneslunden ligger i kvarter 18 och består av en öppen gräsrundel,
kantad av stenläggning med röd kalksten och med plats för
blommor bredvid i ett arrangemang med stålrör. Urnor grävs ned
i skogsmarken bredvid utan markering av plats.
Det kulturhistoriska värdet ligger främst i dess roll som en tidstypisk
spegling från vår egen tid med gravskick utan egen vård.
Inventeringsår 2016
Vidsträckt skogskyrkogård - en av Sveriges mest representativa - med väl tilltagen naturkaraktär, till stor del med vegetation av högstammig tallskog. Inom området befintliga istidsytor har utnyttjats som urngravskvarter. Lång och rak cypresskantad körväg med träkors i fonden, tydligt inspirerad av Skogskyrkogården i Stockholm. På andra sidan korset finns ett område med ängs- och hagmarkskaraktär. Högrest kapellkrematorium, karateristiskt för L.I. Wahlman och ålderdomlig för sin tid. En senare ombyggnad har inte nämnvärt påverkat dess karaktär. Två kapell. Välbevarade är det stora kapellets interiör med framträdande fondmålning av Sven Erixson.
Ur beslut om skydd 1996.
Inventeringsår 2016
Skogskyrkogården, som formellt sett är en begravningsplats eftersom
den saknar egen församlingskyrka, invigdes 1941. Dessförinnan
hade man 1936 tagit beslut i kyrkofullmäktige i Jönköping om att
utreda frågan om en ny begravningsplats. Området som föreslogs
var ett kuperat skogsparti utanför Gamla Råslätt, vid utkanten
av Jönköping. Arkitekt Olof Hult gjorde de stora riktlinjerna för
kyrkogårdens utformning vad gäller vägar, kommunikationer och
kapellkrematoriets placering, medan detaljutformningen överlämnades
till Jönköpings parkförvaltning. Huvudsakligen var det
stadsträdgårdsmästare Ivar Andersson som ledde detta arbete samt
efterföljande utvidgningar av nya kvarter inom begravningsplatsen.
Den 1 oktober 1941 invigdes kyrkogården. Samma år utlystes även
en pristävlan om utformning av ett nytt kapellkrematorium. Platsen
hade redan Olof Hult anvisat. Det förslag som vann var ritat av
professor Lars Israel Wahlman i Stockholm. På grund av kriget blev
bygget uppskjutet - lilla kapellet uppfördes 1947 och stora kapellet
började uppföras först 1953 och då var det sonen Jan Wahlman
som slutförde ritningsarbetet. Helt färdigt stod det inte förrän 1958
då det invigdes. Koret utsmyckades med Sven X-et Erixons altarmålning
”Lär du mig skog att vissna glad”. 1979-80 genomgick
byggnaden en genomgripande om- och tillbyggnad.
Skogskyrkogårdens stora ytor har successivt tagits i anspråk.
Utifrån bevarade kvarter och gravstenar idag kan man se att de
kvarter som först togs i anspråk var de i nodöstra delen - med
dagens kvarstersbeteckning motsvarar detta kvarteren 13, 20, 21,
22, 23, och 32. Därefter togs kvarteren söder därom i anspråk. År
1970 anlades Jönköpings första minneslund på skogskyrkogården
(kvarter 18) där askan efter de kremerade sätts ner mellan träden
runt platsen. 1973 och 1974 utvidgades kyrkogården mot väster
genom att ca 2 000 kistgravplatser och 1 500 urngravplatser bereddes
plats (kvarter 34 - 41). Under 1980-talet utökades gravytorna
söder om kapellet och sedan dess utgör Lillån i söder kyrkogårdens
naturliga gräns i söder. År 2001 invigdes ask- och urngravlunden
i kvarter 48.
År 1947 Invigning
Lilla skogskapellet invigs.
År 1953-1958 Nybyggnad
Nybyggnad - Kapellkrematorium börjar uppföras 1953. Invigs 1958.
År 1970 Nyanläggning - Minneslund
Invigning av minneslund, Jönköpings första, kvarter 18.
År 1973-1974 Utvidgning - Begravningsplats
Utvidgning av kyrkogård, genom nya kvarteren 34 – 41.
År 1980-1989 Utvidgning - Begravningsplats
Utvidgning mot söder, kvarter 42 och 45.
År 1996 Ändring
Kapellkrematorium och skogskyrkogård skyddas enligt KML 4 kap
13 och 14 §§.
År 2001 Nyanläggning
Nyanläggning - Ask- och urnlund med stenröse invigs, kvarter 48.
Länsstyrelsen i Jönköpings arkiv, med kopior ur ATA.
Jönköpings läns museums arkiv.
Blixt, Hanna. Skogskyrkogården Jönköping,. tryckt broschyr från Kyrkogårdsförvaltningen,
u.å.. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin