Motivering (skydd): Område A
Området har mycket stora kulturhistoriska värden, främst genom
de många påkostade gravvårdarna av monumentalformat eller av
annan hög konstnärlig kvalitet. Till det höga kulturhistoriska värdet
hör även de många grusbäddarna samt omgärdningarna i form av
stenramar, järnstaket eller häckar. Till den förtätade atmosfären
bidrar även den varierade växtligheten med alléträd, sorgeträd och
buskar. Nordost om kapellet står en troligen månghundraårig ek.
Med tanke på hur sällsynt det idag är med grusgravar bör samtliga
grusbäddar i området bevaras. Detta gäller även de kvarvarande
grusgångarna. Förnyelse med nya gravvårdar bör i första hand ske på
annan plats på kyrkogården, där så ej kan ske skall nya gravvårdar
anpassas till de befi ntliga vad gäller konstnärlig och monumental
ambition.
Område B
Det kulturhistoriska värdet i kvarter 17 och 18 ligger främst i enskilda
välbevarade vårdar. Kvarteren har förlorat sin ursprungliga
struktur och gångar och grusbäddar har såtts igen med gräs. Det
kulturhistoriska värdet kan därför endast sägas ligga i enskilda vårdar
med personhistoriskt och lokalhistoriskt intresse eller vårdar med
konstnärliga värden.
I kvarter 19 som är ett renodlat pedagogiskt kvarter med museivårdar
ur bruk ligger också det kulturhistoriska värdet i de
enskilda vårdarna men också i framställningens trovärdighet. Till
detta hör häckarrangemangen, men också att vårdarna representerar
den mångfald som förekom vad gäller olika material, former,
hantverkstraditioner, olika sociala klasser och kanske framförallt
närvaron av grusytor.
Område C
Område C har ett tydligt och starkt formspråk, uttryckt genom
regelbundna rektangulära kvarter, strikta gravlinjer och inramande
alléer. Den halvcirkelformade planen i norr med svängda gravrader
som tillkom vid en utvidgning 1928 förstärker helheten och sambandet
mellan de äldre och de yngre delarna.
De äldre kvarteren från 1902 domineras trots sin ålder av yngre
gravvårdar från 1900-talets mitt och andra hälft, därför är just här
de äldre vårdarna extra värdefulla. Vårdar från 1900-talets två första
decennier, grusgravar, stora monumentalvårdar och andra äldre
vårdar har ett stort värde för att tydliggöra kvarterens höga ålder,
vilken annars är lätt att förbise. Spridningen är stor bland vårdar i
de äldre kvarteren medan de yngre är väldigt enhetliga med jämnstora
moderna vårdar av liknande proportioner.
I kvarter 35 fi nns ett stort minnesmärke rest över soldater som
dog i spanska sjukan under 1910- och 1920-talet. Detta har ett
stort värde som ett av länets få soldatminnesmärken.
Område D
Det kulturhistoriska värdet ligger i områdets gestaltning med tydliga
och väl avgränsade former. Gravvårdarna inne i respektive kvarter är i
de fl esta fall enhetliga till storlek och proportioner, och de underordnar sig de tydliga formerna. Urngravlunden har ett kulturhistoriskt
värde som en tidstypisk företeelse från vår egen tid.
Område E
Område E är ett typiskt modernt gravområde med vissa parkliknande
kvaliteter. Gravvårdarna är mycket typiska och vanliga på fl era
håll, det som utmärker kvarteret är vissa gestaltningsmässiga kvaliteter,
vilka främst kommer till uttryck genom rumsbildande häckar,
hamlade trädrader, upphöjda rabatter mm. Tillsammans med övriga
områden på nya delen av kyrkogården visar det på den rika variation
som fi nns på kyrkogårdar från 1900-talets andra hälft.
Område F
Området har ett kulturhistoriskt värde genom att vara Jönköpings
första muslimska begravningsplats. Som sådant speglar det det nya
mångkulturella samhället. Till detta uttryck hör även orienteringen
av gravar och gravrader mot Mecka. Enskilda gravvårdar är tidstypiska
och speglar den brokighet som ryms inom kulturen.
Område G
Området är ett tidstypiskt område med ett kvarter med moderna
gravvårdar och två kvarter med askgravlundar. Gravvårdarnas och
askgravlundarnas främsta kulturhistoriska värde ligger i dess roll
som en tidstypisk företeelse från 1900-talets slut.
Minneslund
Minneslunden har en diskret framtoning, det kulturhistoriska värdet
är främst förknippat med dess roll som en tidstypisk företeelse
från 1900-talets slut.
kyrkogården
i dess helhet
Östra kyrkogården i Jönköping anlades troligen några år efter
stadsbranden 1612, som begravningsplats till den nybildade Kristine
församling. Kyrkogården har utvidgats ett fl ertal gånger, de
mest betydande utvidgningar gjordes under 1800-talet då gamla
kyrkogården byggdes till i etapper samt 1902 då nya kyrkogården
anlades.
Kyrkogården består idag av fl era enskilda delar. Varje del har en
individuell och tydlig karaktär samt en inre enhetlighet, vilket får
kyrkogården att upplevas varierad och omväxlande. Till detta bidrar
även topografi n - kyrkogården är uppdelad på två höjder med en
liten dalsänka emellan. I den äldsta delen (område A) präglas kvarteren
av påkostade gravvårdar, inhägnader, grusbäddar, sorgträd,
inre gångar med grusbeläggning, buxbomshäckar etc. Det är uttryck
kopplade till dessa delar som är områdets främsta kulturhistoriska
värde. I område B fi nns en kulturhistorisk samling av gravvårdar
som visar exempel på olika modeller, från olika sociala klasser,
material etc. Det kulturhistoriska värdet ligger huvudsakligen i
enskilda vårdar, inte i sammanhanget. Område C anlades 1902 och
de ursprungliga kvarteren i detta område präglas av regelbundna
gravrader, rygghäckar och raka gångar. Från anläggningstiden fi nns
en del äldre vårdar kvar med grusbäddar, stenramar etc som är kulturhistoriskt värdefulla och underlättar den historiska läsbarheten. I
samma område fi nns även yngre kvarter från 1900-talets mitt som
ansluter till de äldre. Dessa yngre kvarter är betydligt enhetligare
vad gäller gravvårdarna. I sydöstra delen fi nns även ett soldatmonument
över soldater som dog på grund av spanska sjukan i början
av 1900-talet.
Område D består av urngravar i moderna kvarter från 1980-
talet och senare, arrangerade i tydliga cirklar av avenbokshäckar.
De kulturhistoriska värdena ligger i områdets gestaltningsmässiga
kvaliteter; enhetliga vårdar som underordnar sig en stark och tydlig
form.
Område E, F och G skiljer sig något åt från övriga genom att vara
mer varierade, småskaliga och inte lika enhetliga. Dessa visar på en
större variation under 1900-talet senaste decennier och 2000-talets
första år vad gäller gravvårdars utseende och gravformer (askgravlundar,
kistgravlundar, muslimska kvarter etc.). Här fi nns vissa gestaltningsmässiga kvaliteter men det främsta kulturhistoriska värdet
ligger i tidstypiska uttryck för en ökad individualism och variation.
Dessa fi nns även företrädda på många andra kyrkogårdar.
Minneslunden är också ett uttryck för en varierad och mångfasetterad
gravkultur, i detta fall genom önskemål om en anonym
gravplats.
Östra kyrkogården har många mycket värdefulla gravvårdar. Det
är inte bara de stora och påkostade gravvårdarna som är värdefulla
utan samtliga vårdar har ett värde ur olika aspekter. Vid förnyelser är
det viktigt att man tar hänsyn till kvarterets karaktär och befi ntliga
gravvårdar. Enkla gravstenar kan vara kulturhistoriskt värdefulla just
genom att vara så anspråkslösa och anonyma - det har både varit ett
ideal och kan också markera skillnader mellan olika sociala klasser.
Värdet i kvarteren ligger inte enbart i de enskilda gravvårdarna utan
även i kvarterens struktur med gångar, linjer, vegetation etc.
På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter
återgår och får nya ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga
förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas
karaktär och gravvårdar från alla tider.
Att särskilt tänka på vid förvaltning av begravningsplatsen
Östra kyrkogården är en stor kyrkogård med många olika delar.
Varje område har en tydlig, egen karaktär. Detta medverkar till
en rik variation och ger en bra och representativ bild av skiftande
begravningsseder under lång tid.
Den äldre delen av kyrkogården har många påkostade gravvårdar
som har ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Till dessa hör även
gravar med grusbäddar och inramningar.
De yngre kvarteren är främst representativa och kulturhistoriskt
värdefulla genom sin regelbundna och formstarka struktur.
Inventeringsår (1999)
Texten saknas
Inventeringsår (2007)
Allmän karaktär
Kyrkogården är belägen på två höjder, den äldsta delen i väster på
en naturlig höjd, medan de yngre kvarteren ligger på en konstgjord
förhöjning i öster. Kyrkogården är uppdelad i många olika delar
med olika karaktärer. Den gamla kyrkogården består huvudsakligen
av familjegravar från 1900-talets början med grusbäddar,
många är därtill omgärdade med staket eller stenramar. De yngre
kvarteren omfattar främst gravar från 1900-talets andra hälft och
är placerade i olika formstarka strukturer; stora halvcirkelformiga
bågar, raka linjer, mindre helcirklar, oregelbundet på små höjder
etc. Den yngre delen innehåller även minneslund, askgravlundar,
och muslimsk begravningsplats.
På gamla kyrkogården finns ett gravkapell från 1937, och på
nya kyrkogården ligger en större förvaltningsbyggnad från modern
tid.
Omgärdning
På grund av kyrkogårdens storlek, dess läge och dess skiftande karaktär
varierar också varje dels omgärdning. Den gamla kyrkogården
omgärdas på ett naturligt sätt av branterna på östra och norra sidan
och på sydvästra sidan utgör järnvägsvallen en naturlig avgränsning.
Både vallen och sluttningen har stödmurar.
Flera kvarter på nya delen är delvis också omgärdade av sluttningar
och stödmurar. Sluttningar är antingen gräsklädda eller
planterade med kryptallar. Stödmurar och vanliga murar runt kyrkogården
varierar i utförande, vissa är kallmurade och andra fogade
med murbruk. De äldre är murade med kluvna stenar och de yngre
med vald rund gråsten. Övriga kvarter omges antingen av klippta
ligusterhäckar, eller saknar överhuvudtaget omgärdning.
Ingångar
Det finns fl era ingångar till kyrkogården. Den ursprungliga huvudentrén
låg fram till 1864 vid sydvästra långsidan, mot landsvägen.
I samband med att landsvägen blev järnväg fl yttades huvudentrén
till den nordvästra spetsen av kyrkogården, där den fortfarande är
kvar. Denna entré består av fyra högresta gavelkrönta grindstolpar
av granit med avfasade hör och med gjutna nygotiska grindar.
Dessa är ursprungliga från 1875 och tillverkade vid Jönköpings
mekaniska verkstad. När kyrkogården har utvidgats har också fl er
entréer tagits upp. I norr finns längs Hermansvägen tre entréer, varav
två är i funktion. Dessa har gjorts enkla och moderna, endast den
entré som är tagen ur funktion (vid de muslimska kvarteren) har en
grind, utförd av raka och enkla fyrkantsjärn och enkla grindstolpar
av samma höjd.
Vegetation
På grund av kyrkogårdens storlek och de olika delarnas olika tillkomstperioder varierar också vegetationen. På den gamla delen,
område A, fi nns den största mångfalden. Här fi nns många vårdträd,
hängaskar, enar, cypresser i olika former och storlekar och
äldre alléträd. Här fi nns även en åldrig ek, som sägs vara omkring
femhundra år gammal. Ovanligt idag, bortsett från vissa enstaka
stadskyrkogårdar, är även de häckomgärdningar som fi nns kring
vissa gravar, både av liguster och av buxbom. De nya kvarteren vid
område C har alléer av lind och häckar av liguster, taxus, cypresser
och avenbok. På vissa delar spelar vegetationen en större roll än på
andra - så som i område D där avenbokshäckarna bildar rundlarna
i de formstarka kvarteren. Växtlighten är en del av variationen som
skapar identitet mellan olika områden, men binder också ihop de
olika delarna.
Gångsystem
Gångar är både gruslagda, stenlagda och asfalterade. I område A
är de stora gångarna genom området asfalterade medan mindre
gångar inom kvarteren är gruslagda. Grusgångar inom område A
har lång kulturhistorisk hävd och är en betydelsefull del av atmosfären
på denna äldsta del av kyrkogården. De fl esta av gångarna på
resterande kyrkogård är asfalterade, här förekommer också i relativ
stor utsträckning biltrafi k. I område G med avenboksrundlar är
gångarna mellan varje kvarter stenlagda med smågatsten.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna på en så stor kyrkogård som Östra kyrkogården varierar
av naturliga skäl. Samtidigt som variationen över hela kyrkogården
är stor, är olika typer av vårdar relativt enhetligt samlade
i olika kvarter. I område A dominerar de stora och påkostade monumentalvårdarna, kopplade delvis till att här även fi nns de äldsta
gravarna. Dessa präglas av grusbäddar, stora format, gravstaket och
många gånger olika storlekar på själva graven. Förutom påkostade
gravvårdar ligger här även många kända personer ur Jönköpings
historia. Även i område C fi nns en del monumentala vårdar kvar
från de första åren - speciellt i kvarterens kanter - och dessa är
viktiga för att de annars modernt präglade kvarteren ska ha kvar
det historiska djupet. I område C är annars de fl esta vårdar från
efterkrigstiden och präglas av enhetliga format och proportioner,
få titlar och anspråkslös utformning. I område D med yngre gravar
från 1970- och 80-tal är variationen större, kvarteren upplevs ändå
inte splittrade eftersom de enskilda vårdarna är underordnade de
starka formerna i rundlarna. I område D liksom i område G fi nns
askgravlundar i form av stora stenkummel. Varje sten bär en metallskylt
med ingraverat namn och årtal. I område E förekommer
vårdar från slutet av 1980-talet och här präglas gravvårdarna dels
av anspråkslösa utformningar, dels av en ökad individualitet vilket
är typiskt för tiden. I de muslimska kvarteren i område F är individualiteten ännu större med olika format och proportioner.
Av kulturhistoriska skäl bör man vid nya gravsättningar ta hänsyn
till gravvårdar med titlar och konstnärliga värden, gravar med grusbäddar
och inramningar, gravar som är typiska för sin tid och gravar
som på ett relativt enhetligt sätt präglar kvarteren. Strikt enhetliga
kvarter bör hållas enhetliga och kraven att anpassa nya gravvårdar
efter de befintliga bör vara högre i sådana kvarter.
Kyrkogården är uppdelad i 60 kvarter, från kvarter 1 i nordväst
till kvarter 60 i sydöst. I denna rapport har kyrkogården delats in i
områden A - G utifrån varje områdes karaktär.
Område A
Allmän karaktär
Område A omfattar kvarter 1 - 16 vilket motsvarar den gamla kyrkogården
med den utsträckning den hade fram till 1902 då nya
kyrkogården anlades. Området delades in i kvarter under 1870-talet
och samtidigt planterades de med träd. Idag fi nns en mångfald träd
i området med olika former, storlekar och av olika arter. Gravarna
är främst placerade i nordväst-sydostlig riktning, bortsett från gravarna
i kvarteren närmast järnvägsvallen och sluttningen i nordost
där de istället är vända i sydväst-nordostlig riktning.
Gångarna i området är asfalterade mellan kvarteren, men inom
kvarteren är de i förekommande fall gruslagda.
I området fi nns även ett gravkapell samt en mindre ekonomibyggnad,
som beskrivs på separat plats i rapporten.
Gravvårdstyper
Området innehåller en mångfald gravvårdar av olika utformning
och format. Här fi nns kyrkogårdens äldsta gravvårdar, de äldsta av
dessa är tagna ur bruk och står uppställda vid kapellets södra vägg
på sekundär plats. Även i övrigt fi nns vårdar från 1800-talets första
hälft ännu i bruk. Här fi nns stora familjevårdar med grusbäddar,
stenramar, även några som är inramade av buxbomshäckar. Här
fi nns stora och mycket påkostade monument, enkla vårdar men
med vackra typsnitt, vårdar med stora person- och lokalhistoriska
värden, gjutjärns- och smidesvårdar, gravar med påkostade staket
i smide eller gjutjärn etc. Men här fi nns även enklare mindre och
moderna gravvårdar av den vanliga typ som förekommer på de fl esta
andra moderna gravkvarter.
Området har många speciella gravvårdar som förtjänar att nämnas;
John Bauers grav vid norra sluttningen, doktor Engstrands
grav med vackert och påkostat smidesstaket i jugend, överdirektör
Hjalmar Elworths (son till John Ericsson) höga obelisk i diabas som
restes av Statens järnvägars män och boktryckare Gustaf Lundins
grav som är säreget utformad i vinkel för att nämna några.
Område B
Allmän karaktär
Område B ligger sydväst om den gamla kyrkogården och består av
tre kvarter, nr 17, 18 och 19. Kvarter 17 och 18 är i bruk medan
kvarter 19 fungerar som utställningskvarter med kulturhistoriskt
intressanta vårdar, uppsatta på sekundär plats. Hur länge området
har varit bruk är ej känt, men troligen har det börjat användas under
1800-talets slut, innan utvidgningen 1902. Det är långsmalt och är
i jämförelse med område A sparsamt planterat, men har ändå en del
betydelsefull växtlighet. Området kantas av en ligusterhäck längs
med gången, och längs järnvägsvallen växer en relativt jämn rad med
äppleträd. I sydöstra delen är gravarna inhägnade av liguster- och
buxbomshäckar. I området fi nns även fl era mindre träd.
Gravvårdstyper
I kvarter 17 och 18 är de fl esta gravvårdar från 1900-talets första
hälft och mitt. Gravarna ligger vända mot nordväst eller sydost, i
områdets längdriktning. Spridningen är stor och omfattar enkla
vårdar av mindre format, men även större gravar med ramar och
i tre fall även med bevarade grusbäddar. En av gravarna har även
ett påkostat smidesstaket. Av de stora gravarna syns i fl era fall bara
stenvården, medan stenramen eller häckomgärdningen försvunnit,
deras ursprungliga storlek kan dock ännu anas utifrån utrymmet
mellan gravvrådarna.
I sydöstra delen med utställningsvårdar, kvarter 19, har man ställt
upp en expose av olika vårdar från olika perioder, av olika material,
social klass och med olika personhistoriska värden. Här fi nns en
gjutjärnsvård från 1845, fl era små vårdar från 1900-talets början som
kan ha ingått i den allmänna linjen, en trävård, en nygotisk gjutjärnsvård
samt andra vårdar i olika representativa stenmaterial.
Område C
Allmän karaktär
Område C omfattar kvarter 20 - 36. Kvarteren skiljer sig något åt
men behandlas ändå som ett område eftersom likheterna är större
än skillnaderna. De äldsta kvarteren är kvarter 25, 26, 29, 30, 32,
33, 35 och 36. Dessa anlades 1902 på utfyllnadsmark på det som
tidigare varit kärrmark. Övriga kvarter (20-24, 27, 28, 31 och 34)
anlades efter 1928 då den nya kyrkogården ytterligare utvidgades
mot norr och väster. Gemensamt för alla kvarter är rutnätssystemet
och de regelbundna raderna med gravvårdar. Huvuddelen av
samtliga vårdar är från 1900-talets mitt eller andra hälft. Det som
skiljer de äldre kvarteren från 1902 från de yngre från 1930-talet
och framåt är främst att de äldre saknar rygghäckar (där sådana inte
har planterats i senare tid) och att de till viss del fortfarande har fl era äldre gravvårdar med stenramar, grusbäddar, stora och monumentala
proportioner som inte förekommer på de yngre kvarteren.
De norra kvarteren 23 och 27 är utformade med rundade häcklinjer,
som utgår från en rund plantering vid norra entrén. Formgivningen
av planen är här tydlig och stark, understruken av de
välklippta cypresshäckarna. I de äldre kvarteren förekommer främst
enstaka vårdträd och mindre häckar på enskilda gravplatser. I vissa
fall (kvarter 32, 33 och 35, 36) fi nns dock rygghäckar av taxus och
cypress. Gångar är asfalterade och kantade av alléer med stora lindar.
I norra delen står ett modernistiskt klocktorn i vitmålad betong.
Gravvårdstyper
De äldre kvarteren från 1902 innehåller i vissa fall äldre vårdar från
1900-talet och 1910-talet. Dessa äldre vårdarna är oftast stora och
påkostade och har haft stenramar eller häckinramningar, sammanlagt
är omkring 30 stycken grusgravar bevarade. I kvarter 33 fi nns
även ett tiotal små och enkla barngravar från 1920- och 1930-talet
kvar. Även i kvarter 32 fi nns fl era äldre vårdar från 1903 och framåt
bevarade som kan ha ingått i den allmänna linjen.
Det stora fl ertalet vårdar är dock från 1900-talets mitt eller
senare hälft, dessa är typiska för sin tid med enkla och enhetliga
konturer.
Område D
Allmän karaktär
Område D omfattar kvarter 37 - 42. Området ligger i dalsänkan
mellan den nya kyrkogården och markplanet intill järnvägsvallen.
Området, liksom varje kvarter, är tydligt avgränsat, kvarteren är
utformade som cirklar med gravar placerade längs med häckarna
som är planterade i rundlar. Från varje cirkelkvarter går en stenlagd
gång till nästa cirkel. Området är sparsamt planterat förutom
avenbokshäckarna i varje kvarter.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna är från slutet av 1980-talet och framåt. Gravvårdarna
är placerade längs med häckarna och antingen vända in mot cirkelns
mitt eller vända ut från den (med undantag för kvarter 38).
I området fi nns även en askgravlund i form av ett runt stenröse,
där varje jordfäst får en metallplatta med namn och årtal uppsatt
på en sten i röset.
Område E
Allmän karaktär
Område E omfattar kvarter 43 - 47. Kvarteren är grupperade kring
två rundlar med stensatta gångar och hamlade almar runt om. Endast
de tre västliga kvarteren är tagna i anspråk, men de i öster är
utformade efter samma principer. Området omgärdas av ett trästaket
och längs med det står gravvårdar på rad, vända inåt. Idegranshäckar
bildar andra rum inne i kvarteren och längs med kanterna på dessa
står andra gravvårdar. Området är varierat och har en del rumsliga
kvaliteter som ofta saknas i de sedvanliga kvarteren med regelbundna
och raka gravrader. Planteringarna i de stensatta rundlarna är upphöjda
och främst planterade med ettåriga blommor.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna i området är från 1980-talets slut och senare. De är
till största delen typiska för sin tid med få titlar, enkla konturer,
små, eller medelstora format.
Område F
Allmän karaktär
Område F omfattar kvarter 48, 49 och kvarter 60. Kvarteren ligger
i kyrkogårdens sydöstra hörn och utgör Jönköpings muslimska
begravningsplats. De består av gravvårdar från 1980-talet i regelbundna
rader orienterade mot Mecka. Främst är det kvarter 60
som är taget i anspråk, kvarter 48 har börjat tas i anspråk, medan
kvarter 49 ännu ej är tagit i bruk.
Gravvårdstyper
Gravrådarna i kvarteren följer i stort sett övrig utveckling bland
gravvårdar, men med större individualisering vad gäller stenmaterial
och utformning. Stenstorter varierar från vita till helsvarta, och
färgade stenmaterial. Höjd, bredd och proportioner varierar i större
omfattning, liksom mängden text och symboler. Gemensamt på
nästan alla vårdar är den muslimska halvmånen och stjärnan.
Område G
Allmän karaktär
Område G omfattar kvarter 51-54, som ligger i sydöstra hörnet av
kyrkogården. Kvarter 51 består av en liten kulle med formklippta
små avenboksträd och med moderna gravar runt om. I kvarter 52
fi nns en gemensam gravsten för kistbegravda i form av en stenskulptur
med plats för namn i stenen, och i kvarter 53 fi nns två askgravlunder
i form av stenrösen. Kvarter 54 är ännu ej tagit i bruk.
Gravvårdstyper
Kvarteren än relativt nya och tagna i bruk först omkring 1990-talets
början. Det är endast kvarter 51 som har regelrätta gravar med gravvårdar.
Dessa är moderna, både resta och små liggande stenar, de
äldsta är från 1990-talets början. I de övriga kvarteren fi nns endast
askgravlunder. Stenrösena är lagda med runda naturliga gråstenar,
med en stensatt gång och små idegransplantor runt om.
Minneslund
Allmän karaktär
Minneslunden ligger i dalsänkan mellan gamla kyrkogården och
den nya. Den anlades 1978 och består av en stenlagd plats inhägnad
av rododendronbuskar. I mitten står en L-formad bassäng med
kanter av granit och överliggare av skiff er, i bassängen fi nns hållare
för blommor.
Kulturhistorisk bedömning och karaktär
Minneslunden har en diskret framtoning, det kulturhistoriska värdet
är främst förknippat med dess roll som en tidstypisk företeelse
från 1900-talets slut.
Inventeringsår 2016
Texten saknas
Inventeringsår 2016
Begravningsplatser utanför stadskärnor och utan egen kyrka brukar
oftast vara anlagda omkring 1800-talets början. Vid den tiden blev
det förbjudet att gravlägga innanför stadsmurarna och dessutom
var stadskyrkogårdarna oftast redan överfulla. Östra kyrkogården
är speciell på så sätt att den är betydligt äldre. Vid branden inne i
Jönköping 1612 bestämdes att centrum skulle fl yttas och den nya
kyrkan - Kristine kyrka - skulle uppföras i anslutning till den nya
stadskärnan. Man visste redan från början att man inte kunde anlägga
en kyrkogård i anslutning till kyrkan på grund av att vattennivån
gick så högt upp. Istället köpte man in mark för ändamålet
ett stycke utanför staden och i direkt anslutning till landsvägen mot
Eksjö. Denna låg tillräckligt högt för att inte ha problem med fukt
i markerna, och ändå relativt nära staden. Den mark som köptes
in låg på Rockö ägor och troligen uppförde man ganska tidigt även
ett begravningskapell, av trä. Enligt de kartor som fi nns motsvarade
den äldsta kyrkogården de kvarter som idag ligger närmast den nuvarande
kapellbyggnaden; kvarter 4, 5 och 6, möjligen också kvarter
7. Kyrkogårdens ovanliga orientering i nordväst-sydostlig riktning
har sin förklaring från att denna första kyrkogård lades längs med
landsvägen mot Eksjö, som gick i denna riktning. Från denna tid
fi nns idag inga spår, utom möjligen den stora eken i kvarter 4, på
kanten mot sluttningen. Dess ålder är inte fastställd men skulle
kunna vara från denna tid eller ännu äldre.
I källmaterialet kring kyrkogårdens historia fi nns inga uppgifter
om utvidgning av kyrkogården förrän år 1809. Innan dess hade
kyrkogårdens träinhägnad ersatts av en stenmur (omkring 1770) och
samtidigt hade man vid huvudingången mot Eksjövägen uppfört en
ståtlig portal av sandsten. Denna hade oljemålats och försetts med
smidda grindar. Överst fanns Gustav III’s namnskiff er.
Det fi nns också en uppgift från 1798 att Per Lindberg fi ck tilllåtelse
att uppföra ett privat gravkor på kyrkogården, en byggnad
som troligen revs 1849.
1809 utvidgas kyrkogården mot sydost vilket torde motsvara
dagens kvarter 9, 10 och 11. Den första tiden sågs nog utvidgningen
som något tillfällig eftersom det dröjde till 1811 innan
man rev den gamla östra muren och fl yttade den till landsvägen,
och 1825 uppförde man även en stenmur längs de andra delarna
av utvidgningen. Vid denna tid torde kyrkogården främst ha påmint
om en ängsmark, med en gång upptagen mellan kapellet och
kyrkogårdens ingång.
1849 utvidgas kyrkoården mot väster och får den utsträckning
den har åt det hållet idag, dvs motsvarande kvarter 1, 2 och 3. Uppenbarligen fanns det en kolerakyrkogård öster om kyrkogården som
inte var inlemmad med resten, men i samband med utvidgningen
i väster öppnades även den delen upp mot kyrkogården. Den f.d.
kolerakyrkogården bör ungefär ha motsvarat de västra delarna av
kvarteren 12 - 15.
Landsvägen till Eksjö från Jönköping som gick precis utanför
kyrkogården var en naturlig avgränsning mot sydväst. Här låg också
huvudingången till kyrkogården. 1864 anlades järnvägen och den
fi ck då samma sträckning som landsvägen. Detta innebar alltså inte
någon egentligen förändring för kyrkogården, men huvudingången
var tvungen att fl yttas när vägen ersatts av en hög järnvägsvall.
Samtidigt som huvudingången fl yttades utvidgades kyrkogården
mot söder och öster, vilket troligen motsvarar de östra delarna av
dagens kvarter 12 - 15 samt 16. Efter denna sista utvidgning blev
kyrkogården så ansenlig till sitt format att man anlitar en trädgårdsarkitekt, Frey Hellman, som 1871-72 delar in kyrkogården i kvarter
och anlägger alléer och planteringar. Det är samma struktur som är
synlig idag på gamla kyrkogården, om än att träden har bytts ut.
Nu fi nns det ett mer parkliknande och medvetet sett att se på
kyrkogården. Nästa gång när behovet av mer mark gör sig gällande
utvidgar man inte kyrkogården med en ny liten remsa, utan man
anlägger en nu en helt ny kyrkogård. 1902 anläggs den nya kyrkogården
sydost om den gamla med en liten dalsänka emellan. Nya
kyrkogården anläggs på en delvis konstgjord förhöjning i det som
tidigare varit sankmark. Anläggningen görs enligt moderna mått
med regelbundna och rätvinkliga kvarter med raka gravrader, kantade
av alléer och hägnade av hagtornshäckar. Dessa kvarter utvidgas
1928 mot nordväst med två nya kvarter efter samma mönster
som de från 1902.
På 1940-talet utvidgas nya kyrkogården igen, då mot nordost.
Några uppgifter om när och vem som stod för ritningar har inte
hittats men utvidgningen får en mycket medveten och formstark
utformning. Gravraderna följer halvcirkelformade linjer och förstärker
samtidigt den tvärgående allén. Gravvårdarna i dessa kvarter blir
uteslutande moderna utan grusbäddar och stora monument.
1970 utvidgas kyrkogården återigen, nu mot sydost, och samtidigt
uppförs två stora ekonomibyggnader för kyrkogårdsförvaltningen.
De nya kvarteren får olika utformning och tas successivt
i bruk under 1900-talets senare decennier. En del tas i bruk för
muslimska begravningar, en annan del tas i bruk för askgravlundar
och en tredje del för vanliga begravningar.
De stora förändringarna under de senaste decennierna rör givetvis
utvidgningarna. Samtidigt har de äldre delarna av kyrkogården
successivt ändrats, långsamt och nästan obemärkt, men i det
stora hela ändå mycket påtagligt. De små successiva ändringar rör
främst alla de grusbäddar som har ersatts med gräsytor, men även
de äldre vårdar där gravrätten har gått ut och därefter har ersatts
med nya. Den äldre delen av kyrkoården - område A - är fortfarande
mycket präglad av gravar med grusbäddar, något som blir
allt mer ovanligt.
År 1768-1773 Nyanläggning - Inhägnad, mur
Inhägnad av träbalkar utbyttes mot en stenmur och samtidigt
uppförs en oljemålad välvd port av sandsten, utförd efter ritnignar
av stadsbyggmästare L Wickman och grindar av hovslagare Jäder.
Porten låg längs södra sidan, utmed landsvägen, och kröntes av
Gustav III’s namnskiff er.
Byggmästare: L Wickman
År 1809 Utvidgning - Begravningsplats
Utvidgning mot sydöst motsvarande 54 alnar
År 1811 Ändring - Inhägnad, mur
Utvidgningen från 1809 inhägnades på södra sidan genom östra murens
flyttning, och mot öster och norr med ett trästaket.
År 1825 Ändring - Inhägnad, mur
Utvidgningen från 1809 inhägnas även mot öster och norr med en
stenmur.
År 1849 Utvidgning - Begravningsplats
Utvidgning mot väster. Samtidigt revs Lindbergs trägravkor på
grund av förfall och kolerakyrkogården öster om kapellet inhägnades
med staket.
År 1860-1869 Utvidgning - Begravningsplats
Utvidgning och järnvägsdragning. I samband med att järnvägen
drogs förbi söder om kyrkogården flyttades huvudingången från den
södra till den västra sidan. Samtidigt utvidgades kyrkogårdsmarken
mot söder och öster.
År 1871-1872 Ändring
Kyrkogården delas in i kvarter och planteras efter ritningar av trädgårdsarkitekt Frey Hellman. Okänd omfattning, eftersom av
kyrkogården redan innan varit indelad i gravkvarter med trädplanteringar.
Trädgårdsarkitekt: Frey Hellman
År 1875 Nyanläggning - Inhägnad
Nya portar och grindar tillverkade av Jönköpings mekaniska verkstad
sätts upp vid västra ingången. Grindarna är desamma som
idag.
År 1902 Utvidgning - Begravningsplats
Utvidgning. Ny kyrkogård anläggs på en hög utfyllnad på det som
varit kärrmark. Nya kyrkogården förbinds med gamla via en smal
väg.
År 1928 Utvidgning - Begravningsplats
Utvidgningen från 1902 utvidgas ytterligare mot norr och väster.
År 1940-1949 Utvidgning - Begravningsplats
Utvidgning av nya kyrkogården mot nordost. Okänt vem som stod
för anläggningsritningarna.
År 1969-1971 Utvidgning - Begravningsplats
Utvidgning mot sydöst och uppförande av ekonomibyggnader.
Utvidgningen motsvarar dagens kvarter 43 - 60. Planerna gjordes
av Lundqvist & Jacobson markkonsulter AB i Uppsala, och ekonomibyggnaderna
ritades av arkitekterna Hans Matell och Anders
Nordström.
Arkitekt: Anders Nordström
Arkitekt: Hans Matell
År 1978 Nyanläggning - Minneslund
Minneslunden anläggs.
Länsstyrelsen i Jönköpings arkiv, med kopior ur ATA..
Jönköpings läns museums arkiv.
Björkman, Rudolf. (1919). Jönköpings Historia del III. ISBN: .
Karlsson, Bo E. (1984). Bebyggelse i Jönköping 1612 - 1870 Offentliga institutioner. ISBN: .
Karlsson, Bo E. (2004). Bebyggelse i Jönköping 1612-1870, Stadens förnyelse och kontinuitet,. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin