Motivering (skydd): Kvarter 1 – 3
Kvarter 1 – 3 har idag en typisk efterkrigstida karaktär med låga
vårdar längs strukturskapande rygghäckar, en vanlig företeelse på
svenska kyrkogårdar. Det kulturhistoriska värdet ligger främst i det
fåtal äldre vårdar som bevarats av allmänna linjen. Dessas bibehållande
på plats fyller ett pedagogiskt syfte och ger ett historiskt djup
åt kvarteren. Ett värde har även vårdar med titlar genom att de berättar
om yrkesroller under 1900-talets förra hälft och speglar det
då allt mer växande industriella inslaget i socknen.
Kvarter 4
Kvarter 4 utgör med sina fåtaliga, oregelbundet stående äldre vårdar
inom en gräsyta, den mest ursprungliga delen av kyrkogården.
Större delen av vårdarna har ett högt kulturhistoriskt värde antingen
genom sin ålder och utformning eller genom att de vittnar om betydelsefulla personer. Flera vårdar rymmer båda aspekterna. Några
gravar är knutna till adelssläkterna på de gamla säterierna i socknen.
Nya gravsättningar inom kvarteret bör undvikas eller placeras
i anslutning till befi ntliga gravar i söder och då ges en utformning
med hög kvalitet.
Kvarter 5 – 7
Kvarter 5 – 7 har genom sina rätvinkliga grusgångar kvar en del av
sin karaktär från 1900-talets förra hälft. Till detta kommer inslaget
av bevarade grusgravar söder om kyrkan, varav två med järnstaket
från 1800-talet. Dessa rester speglar hur det tidiga 1900-talets
välordnade köpegravskvarter tedde sig, en karaktär som idag ofta
gått förlorad. Kvarterens värde ligger således i dess struktur och i
enskilda gravar där ålder samt förekomst av titlar eller inhägnad
bör vara vägledande vid bevarande. Dessa gravar ger kvarteren en
dynamik och ett historiskt djup medan det övriga vårdbeståndet
står för en vanlig efterkrigstida karaktär. Fyra äldre gravhällar vid
koret har en utsatt, sentida placering i gräset, vilken på sikt förstör
deras höga värden. Ett viktigt inslag i intrycket av kyrkogården är
den Slettengrenska gravens två resliga cypresser.
Kvarter 8
Kvarter 8 har en tydlig hierarkisk struktur med kyrkogårdens mest
statusladdade område på en terrass mot kyrkans kor. Dennas gravrad
är ett sammanhållet och välbevarat uttryck för det förra sekelskiftets
kyrkogårdsideal och bildar kyrkogårdens värdefullaste parti. Merparten
av gravarna har grusbädd. Resliga cypresser skiljer dem från
övriga kvarteret. Här vilar under påkostade vårdar familjer knutna
till socknens gods. Titlarna berättar om höga samhällspositioner
och närheten till residensstaden Jönköping. En av gravarna omges
av ett gjutjärnsstaket. Kvarterets lägre liggande östra del har idag
en efterkrigstida karaktär med låga vårdtyper och rygghäckar, en
vanlig företeelse på landets kyrkogårdar. Enstaka äldre vårdar ger
dock ett historiskt djup och förekomst av titlar berättar om yrkesroller
under 1900-talet.
Kvarter 9 – 10
Kvarter 9 – 10 är ett uttryck för det sena 1900-talets lättskötta
kyrkogårdsideal med stora sammanhängande gräs- respektive
buskageytor, en vanlig karaktär på landets kyrkogårdar. De ännu
fåtaliga vårdarna har kvar efterkrigstidens kollektivistiskt diskreta
mått, men variation i form och material avspeglar samhällets ökande
individualisering.
kyrkogården
som helhet
Ljungarums kyrkogård har liksom kyrkan medeltida ursprung. Tillsammans
med kyrkskolan bildar kyrka och kyrkogård ett mindre
sockencentrum, numera omgivet av sentida bostadsbebyggelse men
framträdande genom sitt krönläge. Kyrkogården är utvidgad vid ett
fl ertal tillfällen, senast 1909 åt väster och på 1980-talet åt sydost.
De olika delarna är dock klart åtskilda i karaktär och genom att
den ursprungliga delen upptager en platå. Kyrkogården omgärdas
till stor del av ett sentida trästaket. Den norra ingången från 1830-
talet är karakteristisk med vitputsade murstolpar och smidesgrind.
Delvis omges kyrkogården av trädrader. Ett antal äldre, storväxta
träd betyder mycket för intrycket av kyrkogården.
Kyrkogården har genom sina olika delar en något sammansatt karaktär.
Den ursprungliga delen kring kyrkan har kvar drag av det
utseende många kyrkogårdar hade under 1900-talets första hälft
med strikta grusgravskvarter. En viktig komponent utgör nätet av
rätvinkliga grusgångar. Den äldre delens västra hälft är som kontrast
en sammanhängande gräsyta med ett fåtal oregelbundet placerade
äldre gravar, därmed i viss mån speglande förhållandet innan kyrkogårdens
ordnande kring förra sekelskiftet. Bland en stor del av
de äldre vårdarna på kyrkogårdens gamla del fi nns höga konst-,
lokal- och personhistoriska värden. Förekomst av titlar berättar om
statusfyllda positioner och yrkesroller inom socknen i en gången
tid. En viktig faktor bland dessa är närheten till residensstaden
Jönköping. Flera gravar är knutna till socknens gods, framförallt
det närbelägna Strömsberg. Den mest helgjutna bilden av förra sekelskiftets kyrkogårdsideal får man i raden av grusgravar öster om
koret, den mest ansedda gravplatsen. Resliga obelisker och cypresser
understryker radens karaktär och de gravlagdas status: landshövdingar
och överstar m.m. I övrigt är endast ett fåtal grusbäddar
bevarade på kyrkogården och det uteslutande söder om kyrkan. Tre
av gravarna omges av konstfullt utformade järnstaket. Av ett särskilt
högt värde är de gravvårdar av kalksten som representerar den hantverksmässiga framställningen av gravkonst innan industrialismen.
Fyra kors av gjutjärn är uttryck för en sällan bevarad företeelse
på länets kyrkogårdar. I övrigt rör det sig om ordinära småskaliga
gravvårdar från efterkrigstiden på denna del av kyrkogården. Det är
även dessa som dominerar intrycket av kyrkogårdens utvidgningar i
kombination med rygghäckar av thuja, en vanlig karaktär på svenska
kyrkogårdar. Där ligger det huvudsakliga värdet i enskilda vårdar,
såsom rester av allmänna linjen i nordväst och förekomst av titlar
som delvis speglar socknens industrialisering under 1900-talet. En
minneslund representerar vår tids förändrade gravseder.
På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar och gravrätter änd-
ras. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är
uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och att gravvårdar
från olika tider fi nns representerade.
Att tänka på i förvaltning av kyrkogården:
- Kyrkogårdens genom nivåskillnader och äldre träd klart urskiljbara
äldre del.
- Murade grindstolpar, smidesgrind, grusgångar och äldre träd är
viktiga delar av kyrkogårdens uttryck.
- Vårdar äldre än 1940 eller med titel bör bevaras på plats. Vårdar
äldre än 1850 och järnvårdar skall fi nnas med på kyrkans inventarieförteckning. - Gravarrangemang som grusbäddar, stenramar, järnstaket och cypresser
utgör väsentliga delar i den enskilda gravens och kvarterets
gestaltning.
- Nytillskott bör betraktas restriktivt i kvarter 4.
Inventeringsår (1999)
Text saknas för närvarande
Inventeringsår (2007)
Allmän karaktär
Ljungarums kyrkogård har en närmast triangulär form. Kyrkan
har ett krönläge mitt på den norra delen med koret mot öster.
Från kyrkan sluttar terrängen åt sydost och nordväst. Strax sydväst
om kyrkan reser sig klockstapeln. Längs kyrkogårdens västra sida
sträcker sig de långsmala kvarteren 1 och 2, vilka utgör 1909 års
utvidgning och ligger något lägre än kyrkogårdens äldre del. I norr
ansluter det lilla kvarteret 3. Kvarter 4 utgör gamla kyrkogårdens
västra sida. Nordost om kyrkan återfi nns kvarter 5. Söder om kyrkan
är kvarter 6 och 7. Öster om kyrkan befi nner sig kvarter 8, anlagt
1859. Kvarter 9 och 10 bildar 1980-talets stora utvidgning i sydost,
vars form bestäms av Ljungarumsvägens gamla och nuvarande
sträckning. Kyrkogårdens ursprungliga utsträckning är ännu tydlig
genom att den begränsar sig till den markanta höjd varpå kyrkan
står. En minneslund är placerad i kvarter fyras sydvästra hörn. I
kyrkogårdens norra hörn återfi nns en ekonomigård. Spridda på
kyrkogården står svarta stålarmaturer med smäckra lyktor, tillkomna
vid 1900-talets mitt.
Omgärdning
Kyrkogårdens västra och norra sidor avgränsas medelst ett sentida,
spjälstaket av svartmålat trä. Längs sydöstra sidan sträcker sig en
lövhäck.
Ingångar
Kyrkogården har två huvudingångar. Den norra tillkom 1833 – 35
och är något indragen från vägen. Den består av två murade grindstolpar
med vitmålad puts, avtäckta med tälttak av svartmålad plåt
och dito klot. Mellan stolparna ligger två starkt nötta kalkstensgravhällar, varav den ena bär årtalet 1659 och den andra utifrån
dekoren är ungefär samtida. Den vid inventeringstillfället avhängda
smidesgrinden är tillverkad av hammarsmeden Bengt Ohsbeck i
Sandseryd för Ryhovs säteri. Den andra ingången i östra hörnet
har en svartmålad dubbel trägrind från sen tid.
Vegetation
Längs kyrkogårdens norra sida växer en sammanhållen trädrad och
likaså längs sydöstra utvidgningens yttersida. Längs kvarter fyras
västra sida står tre gamla askar som understryker kyrkogårdens ursprungliga utsträckning åt detta håll. I kvarter fyras södra del växer
fyra gamla tallar som betyder mycket för intrycket av kyrkogården.
Andra äldre, storväxta träd av stor vikt för karaktären är en kastanj
och en ask norr om kyrkan samt en bok och två almar vid kvarter
åttas södra sida. Mellan norra ingången och kyrkoporten sträcker
sig en ung björkallé. Den halvrunda ytan framför porten omgärdas
av en tuktad lövhäck. För övrig vegetation redogörs under respektive
kvarter.
Gångsystem
Kyrkogården binds samman av ett oregelbundet system med grusgångar.
Den snett vinklade huvudgången från nordporten till kyrkan
är dock liksom den halvrunda ytan framför vapenhuset belagd med
betongplattor. Även gången som löper ut rakt mot väster från platsen
har denna beläggning. I slänten mot de lägre kvarteren i väster
är en granittrappa med träräcke. Åt söder leder från vapenhuset en
gång som ansluter till den södra utvidgningen via en stensatt plats
med stödmurar och rabatter (platsen för kyrkogårdens gamla södra
ingång). Kvarteren söder, norr och öster om kyrkan kringgärdas och
genomlöps av rätvinkliga grusgångar. Kvarter 9 och 10 omges av
en bred gång belagd med stenmjöl, vilken ansluter till en gång med
samma beläggning som begränsar kvarter 1 och 2.
Gravvårdstyper
Kyrkogården kan uppvisa gravkonst från 1600-talet fram till idag.
De äldsta är några gravhällar av kalksten. Ett par kalkstensvårdar
representerar nyklassicismen under 1800-talets första hälft. Mest
framträdande är de resliga gravvårdarna på de enskilda gravarna
från förra sekelskiftet. Dessa är vanligen i form av en obelisk eller
bautasten, tydliga statusmarkörer, uttryck för sin tids individualism.
Vanligaste materialet är polerad svart granit. Med mellankrigstidens
bestämmelser om maximihöjd på vårdar fi ck dessa en annan form,
låg och bred. Ett fåtal gravar har vårdar eller staket av gjutjärn. Under
efterkrigstiden blev vårdarna enklare i sina former samt mer och mer
uniforma. Titlar användes mer sällan. En orsak till enhetligheten
var det begränsade utbudet av tillverkare, vilka ofta nyttjade samma
kataloger. En annan orsak var tidens betoning av kollektivet och
likheten inför Gud. Genomgående under hela 1900-talet har granit
varit närmast allenarådande som material, ofta med polerad yta.
Svart och grå granit har dominerat, men under främst de senaste
tio åren har nya stensorter dykt upp, vilket är ett tecken på ökad
individualism. I denna anda fi nns även några sentida individuellt
gestaltade vårdar i bl.a. trä.
I princip alla enskilda gravar hade grusbädd och inramande häck
långt in i efterkrigstiden, vilket ännu återstår i delar av kvarter 6 och
8. Spår av den s.k. allmänna linjen fi nns i kyrkogårdens nordvästra
del. I denna begravdes man kostnadsfritt, den ene efter den andre
i rad. Vårdarna är enkla och små (omkring en halvmeter i höjd),
men anspelar på formerna hos de enskilda sekelskiftesgravarnas
monument. Inte sällan är de bara en liten platta. Svart granit är
vanligaste materialet.
Kvarter 1 – 3
Allmän karaktär
Kvarter 1 och 2 utgör de långsmala kvarteren väster om
ursprungliga kyrkogården, anlagda 1909. Till kvarter 1 ansluter i
nordost i rät vinkel det lilla kvarter 3. Gravvårdarna står i dubbla,
nord-sydliga rader kantade av thujahäckar. I väster växer en
hagtornshäck.
Gravvårdstyper
Kvarter 1 och 2 präglas idag av låga granitvårdar från främst 1970-,
80- och 90-talen, vilka som regel ersatt äldre vårdar. Delar av det
äldre beståndet fi nns kvar, till stor del låga rektangulära vårdar från
1930- till 50-talet med stram utformning. De äldsta vårdarna är
från 1910- och 20-talen. En del av dessa är resta på familjegravar
medan andra är spår av allmänna linjen. De förra är resliga stenar
eller låga, kraftiga gavlar till nu borttagna grusbäddar. En av gravarna
har kvar en stenram, vilket har ett pedagogiskt värde. Den
mest särpräglade vården är rest över köpman Norén och är utförd
efter en av de modellritningar som framställdes av arkitekten och
gravkonstförnyaren Harald Wadsjö 1918. En handfull vårdar har
titlar, även ett par som kan misstänkas vara från allmänna linjen:
vaktmästaren, handlanden, gjutaren, landtbrukaren, byggmästaren,
brevbäraren, folkskoleinspektören, fabrikören. Den lilla vården över
en blylödare från 1916 är den äldsta i dessa kvarter. Det tiotal vårdar
från 1916 – 36 som kan räknas till allmänna linjen återfinns till
stor del i kvarter 1 och 3, i sistnämnda utgör de de enda vårdarna.
De fl esta är små vårdar av polerad svart granit, resta eller i form av
plattor. En vård är av kalksten och en av marmor.
Kvarter 4
Allmän karaktär
Kvarter 4 utgör ingen samlad helhet. En gemensamt drag är dock
de sammanhängande gräsytorna med ett fåtal, oregelbundet placerade
äldre vårdar. I norr fi nns en liten grupp vårdar vända mot
öster. I sydväst är en gravyta som tillkom genom utvidgning 1909
med ett par nord-sydliga gravrader i anslutning till den sentida
minneslunden.
Gravvårdstyper
Här rör det sig nästan uteslutande om resliga högreståndsvårdar
från 1800-talet och 1900-talets förra hälft. Äldst är två nyklassicistiska
kalkstensvårdar, vilka representerar den hantverksmässiga
framställningen av gravkonst innan industrialismen. Den ena står
ensam i kvarterets nordvästra hörn, rest 1835 över landshövding
Lars Hierta, innehavare av Ryhov och en av kyrkans stora donatorer.
Sprickbildningar och spjälkningar tillika cementfogar utgör
ett allvarligt hot mot vårdens fortbestånd. Ursprungligen omgavs
graven av planterade kastanjer från Ryhov. Den andra vården som
står invid klockstapeln är i bättre stånd. Den är rest 1838 över generalskan Catharina Elisabeth De La Grange och dess baksida pryds av
sentenser. Ännu en kalkstensvård är rest på en assessors familjegrav.
En tidstypisk polerad vård av svart granit från förra sekelskiftet står
på hovrättsrådet T A Odencrantz’ familjegrav. Invid denna ligger
ett par plattor från samma tid i samma material över den ingifte
överstelöjtnant af Petersen med fru. Gravarna i kvarterets södra del
domineras av familjen von Essens grav med strama vårdar från 1931
till idag, ursprungligen samlade inom en grusbädd. Äldst är två
gjutjärnskors av 1800-talskaraktär. Ryttmästare Fredrik von Essen
har en egen grav från 1955 med kalkstensvård, formklippt buxbom
och grusbädd beväxt med murgröna. Äldsta vården inom denna del
är en bautasten. Övriga vårdar är småskaliga men med individuell
utformning. Ett fl ertal kända personer har sin gravplats här: ingenjör
Herman Siwers (1938), vilken grundade Junebro tändsticksfabrik;
Per Rösiö (1935) som skapade Hagabergs lantbruksskola i Hovslätt;
Gustaf Cassel (1945), verksam i Nationernas Förbund.
Kvarter 5 – 7
Allmän karaktär
Kvarter 5 ligger vid kyrkans norra sida och direkt öster om koret.
Kvarter 6 ligger vid kyrkans södra sida och fortsätter åt söder i
form av det lilla triangulära kvarteret 7 som ursprungligen skall
ha varit allmänning. 5 och 6 omges och genomlöps av rätvinkliga
grusgångar. Kvarteren har två till sju nord-sydliga rader, i båda södra
kvarteren med inslag av rygghäckar av oxbär. I kvarter 5 fi nns bara
en handfull glest stående vårdar.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna spänner över lång tid med variation i utförande och
material. Kyrkogårdens äldsta vårdar utgör de fyra nötta gravhällar
av kalksten som sedan 1974 ligger i backen öster om koret. Två är
av 1600-talstyp (den ena lär vara över kyrkoherden Lindeus), en av
1700-talstyp och en från sekelskiftet 1800. Tidigare stod de mot
norra kyrkoväggen och var då bättre skonade mot slitage.
I kvarter 6 är ett blandat vårdbestånd från mitten av 1800-talet till
idag. Under 1900-talets första hälft rörde det sig uteslutande om
enskilda gravar med grusbädd omgärdad av häck eller stenram.
Sex inhägnade gravar med grusbädd fi nns kvar samt en med idag
gräsbesådd yta. Äldsta vården är ett gjutjärnskors från 1866 över
handlande Hansons maka. Kring graven fi nns ett nygotiskt gjutjärnsstaket.
Den vanligaste vårdtypen är efterkrigstidens låga stenar
av granit. Det är de mer storskaliga äldre gravarna som skapar
variation: högresta stenar, kors och tempelgavlar. Några vårdar har
titlar som stenhuggaren, trädgårdsmästaren, sjukhusintendenten
och riddaren av Vasaorden, lantbrukaren, överstelöjtnanten, vilket
speglar kvarterets relativt höga status.
Kvarter 7 består endast av små resta vårdar från 1984 – 2002 av
olikfärgad granit på den tidigare allmänningen. I väster fi nns dock
som solitär den Slettengrenska familjegraven från 1862. Denna
har en grusbädd med smidesstaket, stram 1900-talsvård och två
resliga cypresser. Bland de gravlagda fi nns titlarna possessionaten,
skolföreståndarinnan och doktorn. Vårdarna i kvarter 5 utgörs av en
handfull låga vårdar från 1942 – 78 med undantag för en högrest
sten från 1879. Enda titeln i kvarteret är lackeraren, vilket återspeglar
kvarterets låga status som kyrkans nordsida.
Kvarter 8
Allmän karaktär
Kvarter 8 inramas och genomlöps av rätvinkliga grusgångar. Kvarteret
kan uppdelas i två delar. Det högst liggande partiet mot kyrkan
med sin idegranskantade rad av högreståndsgravar och det lägre
liggande partiet öster därom med gravrader kantade av thujahäckar,
svagt terrasserat.
Gravvårdstyper
Gravraden öster om koret är kyrkogårdens mest statusladdade
yta med familjegravar från förra sekelskiftet, vilka till stor del kan
kopplas samman med godsen i socknen. Flera vårdar är resta över
medlemmar av släkterna Kugelberg och Odencrantz, däribland
kapten Bror Kugelberg (död 1947), en av grundarna till Norra
Smålands fornminnesförening och Jönköpings läns hembygdsförbund,
och häradshövdingen Th or Hartwig Odencrantz (död
1886), vilken var en ledande gestalt inom missionsrörelsen. Bland
titlarna fi nns överste, befallningsman, landshövding, hovrättsassessor,
lantbrukare. Tio av gravarna har grusbädd och på fl era av dem
är cypresser planterade, nu mycket resliga. Vanligaste vårdtypen är
en polerad obelisk av svart eller grå granit. Exempel på individuellt
utformade vårdar utgör den vapenförsedda hällen över von Strokirch
från 1903 och ett hjulkors av kalksten från 1916 med svåra
spjälkningsskador. Vidare fi nns ett nygotiskt gjutjärnskors utan
namn. Statsrådet Arvid Faxes familjegrav från 1882 omges av ett
nygotiskt gjutjärnsstaket.
Kvarterets lägre östra hälft består till stor del av låga, modesta vårdar
med spridning över hela 1900-talet och in i nutid. De båda äldsta
vårdarna är från 1897 respektive 1899, sistnämnda i form av en
sköld. Åtminstone tre av gravarna har tidigare haft grusbädd, troligen
fl era. Ett antal vårdar är resta på familjegravar och representerar
till större delen mellan- och efterkrigstidens enkla vårdtyper, de få
äldre vårdarna har resligare former. Titlar förekommer på enstaka
vårdar: inspektör, trädgårdsmästare, mjölnare, missionär, träsvarvare,
häradsdomare och folkskollärare.
Kvarter 9 – 10
Allmän karaktär
De sammanhängande kvarteren 9 och 10 bildar en grästäckt njurform
med inramande, trädkantade thujahäckar. I mitten växer två
oregelbundet formade stråk av prydnadsbuskar, vilka liksom häcken
är avsedd att tjäna som fond till gravar.
Gravvårdsbestånd
De ännu fåtaliga gravarna, vilka alla står i kvarter 10, daterar sig
från 1985 – 2006. Det rör sig om låga vårdar på högkant, huggna
av olikfärgad granit. Bland de yngsta vårdarna finns en stor variation
i form.
Minneslund
Minneslunden från 1990 bildas av en gräsrundel med häckomgärdad
stensatt yta i väster. Kring rundeln löper en gång av röd
betongmarksten. Vid västra sidan fi nns en rödfärgad pergola av
trä med parkbänkar. Åt söder är en trappa ned till kvarter 9. Minneslunden
omges av häckar med bl.a. idegran.
Byggnader
Ekonomibyggnader
Personalbyggnaden är klädd med rödfärgad liggande panel och har
ett brant sadeltak med tvåkupigt lertegel. Garaget är klätt med rödfärgad
lockpanel och har bandplåtstäckt sadeltak. Båda är uppförda
under början av 1980-talet.
Inventeringsår 2016
Text saknas för närvarande
Inventeringsår 2016
Ljungarums kyrkogård har liksom kyrkan medeltida ursprung.
Den ursprungliga omfattningen av kyrkogården var ytan närmast
kyrkan och direkt söder om denna. Kyrkogården hade åtminstone
under 1600-talets senare del en inhägnad som bestod av 25 liggtimmerbalkar. 1760 nytillverkades dessa och rödfärgades. Varje
gård i socknen ansvarade för ett parti av kyrkogårdsbalkarna. 1776
omnämns uppförandet av en ny bod med plats för likbårar och
stall. Denna tycks ha stått i anslutning till en av ingångarna, vilka
var belägna i norr och söder. Den södra hade en stiglucka av trä.
1784 beslutade kyrkostämman ”att hvar och En vid sin Tomt på
Kyrkogården skulle plantera Trän, af något mera vackert slag…”
Detta skedde följande år och var i linje med tidens nyväckta intresse
för god lufthygien.
1833 skedde en utvidgning åt norr på initiativ av löjtnant Carl Sebastian
Ehrenborg, ägare till Råslätt. 1835 bekostade landshövding
Lars Hierta en ny ingång på nordsidan med murade stolpar och
järngrindar ”mig tillhöriga, och på Ryhof att afhämta…” I samband
med portarnas ordnande användes ”åtskilliga grafstenar /…/ med utslitne
inscriptioner” som låg på kyrkogården över bortglömda döda.
1859 utvidgades kyrkogården åt öster, på Strömsbergs mark. 1909
utvidgades kyrkogården kraftigt åt väster efter en plan upprättad av
H W Andersson. Friherre Fredrik von Essen som ägde Strömsberg
och därmed den ianspråktagna marken fi ck rätt att ”uttaga så stort
område, han fi nner lämpligt, till begravningsplats för Strömsbergs
gård”. Redan innan denna utvidgning hägnades kyrkogården av ett
trästaket. Någon sammanhängande trädkrans tycks kyrkogården ej
ha haft förrän på 1930-talet. Under början av 1980-talet gjordes
en större utvidgning längs kyrkogårdens sydöstra sida. Härvid kom
den gamla bygatans sträckning att fl yttas. I samband med detta
tycks en ny staketinhägnad ha byggts, liksom befi ntlig ekonomigård
med byggnader. 1990 tillkom en minneslund i kyrkogårdens
sydvästra del. Vid okänt tillfälle under efterkrigstiden borttogs grus
och häckinramningar från gravarna på 1909 års utvidgning. Istället
planterades rygghäckar.
År 1760-1776 Ändring - Inhägnad, staket
Nya balkar kring kyrkogården.
År 1776 Nybyggnad
Nybyggnad - Ny bod för likbårar och stall.
År 1833-1835 Utvidgning - Begravningsplats
Utvidgning åt norr med nytt entréparti.
År 1909 Utvidgning - Begravningsplats
Utvidgning åt väster.
År 1959 Utvidgning - Begravningsplats
Utvidgning åt öster.
År 1980-1985 Utvidgning - Begravningsplats
Utvidgning åt sydost. Ekonomibyggnader. Nytt staket.
År 1990 Tillståndsbeslut från länsstyrelse KML 4 kap.
Tillstånd för minneslund.
Länsstyrelsen i Jönköpings arkiv, med kopior ur ATA.
Växjö stifts frågelista om kyrkogårdar 1949.
Jönköpings läns museums arkiv.
Jönköpings historia. Stencil u.å..
Rogberg, Samuel. (1770). Historisk beskrifning om Småland.
(1931). Sverige. Geografisk beskrivning. Del IV. ISBN: .
(1921). Jönköpings historia, fjärde delen.. ISBN: .
Johansson, Johansson, Erik O, G. (1940). Sveriges kyrkor, Småland: Jönköpings och Huskvarna kyrkor. ISBN: .
Jönköpings läns museum. (1989). Jönköpings kommun. Landsbygden. Kulturhistorisk utredning.. ISBN: .
Rüth, Gustaf. (1991). Draken på kyrktaket – ur Ljungarums kyrkas och sockens historia sedan Gustav Vasa.. ISBN: .
Jönköpings läns museum. (1989). A6 och Ryhov, Ljungarum, Rosenlund, Vättersnäs, Österängen samt Ekhagen i Jönköping Kulturhistorisk utredning och förslag till bevarandeprogram. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin